Riktlinjer för bedömning av horisontella koncentrationer

VIKTIGA PUNKTER

• I riktlinjerna förklarar kommissionen när den kan konstatera konkurrensproblem, men även under vilka omständigheter det är osannolikt att den ingriper.
• Kommissionen kan konstatera konkurrensproblem när fusioner eller förvärv ökar de berörda företagens marknadsinflytande så mycket att det sannolikt leder till betydande negativa effekter för konsumenterna. Detta gäller särskilt om koncentrationen skapar eller förstärker en dominerande ställning¹. Detta kan vara fallet om koncentrationen skulle slå ut en konkurrent eller göra samordning mellan företagen på marknaden mer trolig.

Marknadsandelar och koncentrationsnivåer

• I kommissionens bedömning av koncentrationer ingår normalt följande steg:
  • Definition av relevant produktmarknad och geografisk marknad.
  • Bedömning av koncentrationen ur konkurrenssynpunkt.
• Kommissionen utgår från sitt tillkännagivande från 1997 när den definierar den relevanta marknaden. Huvudsyftet med att definiera marknaden är att systematiskt kunna fastställa det omedelbara konkurrenstryck som den samgående enheten står inför.
• Kommissionen ingriper normalt inte såvida inte koncentrationen leder till en grad av marknadskoncentration som överstiger vissa fastställda nivåer. Graden av koncentration mäts genom företagens marknadsandel eller genom Herfindahl-Hirschmanns index (HHI)².

Möjliga konkurrensbegränsande effekter av en horisontell koncentration

• Horisontella koncentrationer kan skada den effektiva konkurrensen avsevärt, särskilt genom att skapa eller förstärka en dominerande ställning. Detta sker huvudsakligen på två sätt:
  • Genom att ett betydande konkurrenstryck försvinner för ett eller flera företag, som därmed får ökat marknadsinflytande utan att samordna sitt agerande (så kallade icke-samordnade effekter).
  • Genom att konkurrensens karaktär förändras så att det blir betydligt troligare att företag som tidigare inte samordnade sitt agerande nu gör det och därigenom höjer priserna eller på annat sätt skadar den effektiva konkurrensen. En koncentration kan också leda till att redan pågående samordning mellan företag blir enklare, stabilare eller effektivare (så kallade samordnade effekter).
• Kommissionen bedömer om de förändringar som uppstår genom koncentrationen skulle leda till någon av dessa effekter. Båda typerna av effekter kan vara relevanta vid bedömningen av en viss transaktion.

Kommissionen tar även med följande aspekter i beräkningen:

• Motverkande köparmakt³ – konkurrenstrycket på en leverantör kommer inte bara från konkurrenter utan kan också komma från kunderna. Om kunderna har stor motverkande köparmakt kan ett företag inte nödvändigtvis orsaka någon större skada på den effektiva konkurrensen efter koncentrationen, även om företaget får en mycket stor marknadsandel. Köparmakt hindrar i synnerhet företaget från att agera oberoende av sina kunder i någon betydande utsträckning.
• Marknadsinträde – när det är tillräckligt enkelt att komma in på en marknad är det osannolikt att en koncentration kommer att innebära någon betydande risk för konkurrensen. Därför är en analys av förutsättningarna för marknadsinträde en viktig del av konkurrensbedömningen. För att marknadsinträde ska anses utgöra ett tillräckligt konkurrenstryck för de samgående parterna måste det visas att det är troligt att nya företag kommer in på marknaden, att detta kan hända snabbt och att det är tillräckligt för att motverka eller uppväga eventuella konkurrensbegränsande effekter av koncentrationen.
• Effektivitetsvinster – företag kan hävda att de sannolika skadliga effekterna på konkurrensen mildras genom effektivitetsvinster. De samgående parterna måste i så fall kunna visa att effektivitetsvinsterna har samband med koncentrationen, att de gynnar konsumenterna och att de kan styrkas.
• Konkurshotade företag – en annars problematisk koncentration kan anses förenlig med den gemensamma marknaden om ett av de samgående företagen hotas av konkurs. Det grundläggande kravet i dessa fall är att koncentrationen inte är orsak till eventuella konkurrensförsämringar som uppstår efter koncentrationen.