inträffar inom en medlemsstats territorialhav och inre vatten,
påverkar en medlemsstats andra väsentliga intressen.
Direktivet omfattar inte tillbud som endast berör
en medlemsstats örlogsfartyg, trupptransportfartyg eller andra fartyg som utnyttjas för statliga och icke-kommersiella ändamål,
fartyg som drivs med vindkraft eller fritidsbåtar, om de inte har en besättning och medför fler än tolv passagerare i kommersiellt syfte,
fartyg som trafikerar inre vattenvägar,
fasta oljeborrplattformar till sjöss.
Status för säkerhetsutredningar
Varje medlemsstat ska
förse utredare med den rättsstatus och de resurser som de behöver för att utföra sitt arbete så effektivt och snabbt som möjligt. Dessa utredare ska vara oberoende i sin struktur och sitt beslutsfattande från parter vars intressen kan vara i konflikt med de uppgifter som anförtros dem.
säkerställa att utredningarna är oberoende av och inte får ställas in eller försenas av någon brottsutredning eller annan parallell utredning och de får rapportera sina rön utan inblandning av någon utomstående.
se till att utredningsmyndigheterna kan samarbeta med utredningsmyndigheter i andra medlemsstater.
kräva att de relevanta myndigheterna utan dröjsmål underrättar utredningsmyndigheten om eventuella olyckor eller tillbud.
se till att utredningsmyndigheten på grundval av utredningarna kan anta säkerhetsrekommendationer riktade till berörda parter för att ta hänsyn till de lärdomar som har dragits av olyckan och på så sätt förhindra att den upprepas.
fastställa regler om sanktioner för eventuella överträdelser av direktivet.
som berör ett fartyg som för den medlemsstatens flagg,
som inträffar på den medlemsstatens territorialhav eller inre vatten, oberoende av vilken flagga det eller de berörda fartygen har,
som påverkar en medlemsstats väsentliga intresse, oberoende av var tillbudet inträffar eller vilken eller vilka flaggor som är inblandade,
som påverkar ett fiskefartyg som är under 15 meter långt, om utredningsmyndigheten beslutar att inleda en utredning efter en preliminär bedömning, som måste äga rum inom två månader efter tillbudet,
vid någon annan sjöolycka eller tillbud till sjöss som inte omfattas av det ovanstående, om myndigheten för säkerhetsutredning beslutar det,
respekterar omfattningen och de praktiska arrangemang som den huvudsakliga utredningsmyndigheten fastställer,
följer IMO:s riktlinjer för utredare, även om de sistnämnda kan göra avsteg från dem när de bedömer att det är nödvändigt,
öppnas om utredningsmyndigheten beslutar att fartygets struktur, utrustning, förfarande, besättning och ledning hade relevans för en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss som involverar kust- eller hamnarbetare och inträffar när ett fartyg är jämsides eller i docka,
inleds utan dröjsmål, och senast inom två månader efter en olycka eller ett tillbud,
informerar nationella sjösäkerhetsmyndigheter omedelbart om den misstänker att ett brott har begåtts.
I reglerna för säkerhetsutredningar föreskrivs att
varje sjöolycka eller sjötillbud är föremål för en enda utredning, och parallella utredningar är strikt begränsade till undantagsfall,
tillbud som berör ett ro-ro-passagerarfartyg2 eller ett höghastighetspassagerarfartyg i en medlemsstats vatten ska utredas av den medlemsstaten och om det inträffar någon annanstans av den sista medlemsstat som fartyget besökte,
data och registreringar i en utredning fortsätter att vara konfidentiella, om inte de behöriga myndigheterna anser att det finns ett allmänintresse av att de lämnas ut, och detta allmänintresse har företräde,
parter som är involverade i en olycka eller ett tillbud måste spara, och får inte manipulera, alla relevanta bevis såsom diagram, loggböcker, inspelningar och videoband.
Myndigheter för säkerhetsutredning
måste vara opartiska, oberoende och permanenta och ha nödvändiga befogenheter, metoder, finansiering och lämpligt kvalificerad personal för att utföra deras uppgifter,
får samla in och analysera sjösäkerhetsdata, särskilt i förebyggande syfte,
har tillgång till information och tekniska medel, exempelvis vittnesmål och undersökningsregistreringar,
reagerar omedelbart när de underrättas om en olycka,
får ge en tidig varning under en utredning om de anser att en akut EU-åtgärd behövs.
En permanent samarbetsram med medlemsstaternas utredningsmyndigheter
gör det möjligt för utredningsmyndigheterna att
samarbeta med varandra,
dela anläggningar, inrättningar och utrustning,
utveckla gemensamma principer för att följa upp säkerhetsrekommendationer och anpassa utredningsmetoder,
gör det möjligt att anordna utbildningsaktiviteter,
främjar samarbete med myndigheter utanför EU och med internationella organisationer.
Olycksrapporter
offentliggörs i ett format som föreskrivs i bilaga I, efter varje utredning,
kan begränsas till en koncis rapport om
utredningen inte rör en mycket allvarlig sjöolycka,
resultaten inte skulle förhindra framtida sjöolyckor eller tillbud,
bör, med sina slutsatser och eventuella rekommendationer, färdigställas inom 12 månader efter tillbudet (om det inte är möjligt bör delrapporter läggas fram inom samma tidsram för mycket allvarliga sjöolyckor).
Säkerhetsrekommendationer
måste beaktas av mottagarna för att förhindra framtida olyckor och ta emot tillfredsställande uppföljning,
kan lämnas av en säkerhetsmyndighet eller kommissionen på grundval av abstrakta data och tidigare utredningar.
Den europeiska databasen för sjöolycksutredningar
lagrar och analyserar alla data om sjöolyckor och tillbud till sjöss,
tar emot
information från medlemsstaterna om alla sjöolyckor och tillbud till sjöss (för fiskefartyg under 15 meter gäller kravet endast för mycket allvarliga sjöolyckor), enligt formatet i bilaga II,
underrättelser från myndigheter för säkerhetsutredning om alla mycket allvarliga sjöolyckor,
utvecklar, tillsammans med kommissionen och medlemsstaterna, kunskapsöverföring och utbildning om ny juridisk och teknisk utveckling.
Rapport om genomförandet
Senast den ska kommissionen lägga fram en rapport med eventuella rekommendationer, för Europaparlamentet och Europeiska unionens råd om införlivandet och genomförandet av direktivet.
VILKEN PERIOD GÄLLER BESTÄMMELSERNA FÖR?
Direktiv 2009/18/EG skulle införlivas i den nationella lagstiftningen senast den . Reglerna gäller sedan samma datum.
Ändringsdirektiv (EU) 2024/3017 måste införlivas senast den . Reglerna ska gälla från och med samma datum.
Mycket allvarlig sjöolycka. En sjöolycka som inbegriper totalförlust av fartyget, dödsfall eller allvarlig miljöskada.
Ro-ro-passagerarfartyg. Ett fartyg där väg- eller järnvägsfordon kan rulla på och av, och som transporterar mer än tolv passagerare.
HUVUDDOKUMENT
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/18/EG av den om grundläggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om ändring av rådets direktiv 1999/35/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG (EUT L 131, , s. 114).
Fortlöpande ändringar av direktiv 2009/18/EG har införlivats i originaltexten. Den konsoliderade versionen har endast dokumentationsvärde.
ANKNYTANDE DOKUMENT
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/3017 av den om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/18/EG om grundläggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om upphävande av kommissionens förordning (EU) nr 1286/2011 (EUT L, 2024/3017, ).
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/2110 av den om ett inspektionssystem för säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik och om ändring av direktiv 2009/16/EG och om upphävande av rådets direktiv 1999/35/EG (EUT L 315, , s. 61).
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 av den om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå (EGT L 208, , s. 1).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG (EGT L 208, , s. 10).
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 av den om inrättande av en kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS) och om ändring av förordningarna om sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (EGT L 324, , s. 1).