Import av kulturföremål

VIKTIGA PUNKTER

Kulturföremål definieras som varje föremål som är av betydelse för arkeologin, förhistorien, historien, litteraturen, konsten eller vetenskapen enligt förteckningen i förordningens bilaga, del A.

Förbjudna föremål

Förordningen förbjuder att kulturföremål som förtecknas i del A i bilagan förs in i EU om dessa olagligen har förts bort från de länder där de har skapats eller upptäckts (den allmänna förbudsregeln).

Importlicenser och importörsförklaringar

• För att importera sådana kulturföremål (dvs. att låta dem övergå till fri omsättning på den inre marknaden eller hänföra dem till andra särskilda tullförfaranden än transitering) som avses i del B i bilagan, dvs. arkeologiska föremål eller delar av monument som är minst 250 år gamla, krävs importlicenser som har utfärdats av den relevanta medlemsstaten i EU. En importlicens krävs oavsett dessa föremåls värde.
• För kulturföremål som förtecknas i del C i bilagan (såsom zoologiska eller botaniska samlingar, mynt, etnografiska föremål, målningar, skulpturer, manuskript och böcker) som är äldre än 200 år och som är värda över 18 000 euro måste importören lämna in en importörsförklaring till tullen. En sådan importörsförklaring består av en förklaring om att föremålen lagligen har exporterats från det land utanför EU som de skapades eller upptäcktes i och ett standardiserat dokument som beskriver kulturföremålen i fråga.
• Aktörerna måste lämna in sina ansökningar om en importlicens till de behöriga myndigheterna och sina importörsförklaringar till tullen via ett centraliserat elektroniskt system. Formaliteterna kan alltså skötas online innan föremålen anländer fysiskt.
• Importlicensen eller importörsdeklarationen måste lämnas in till tullmyndigheterna vid den tidpunkt då tulldeklarationen lämnas in. Om kulturföremålen hänförs till förfarandet för frizoner måste innehavaren av föremålen lämna in importlicensen eller importörsförklaringen vid den tidpunkt då föremålen anmäls.

Undantag

Förordningen innehåller följande undantag från kravet på att erhålla en importlicens eller att lämna in en importörsdeklaration:

• Kulturföremål som utbildnings-, vetenskaps- eller forskningsinstitutioner eller museer importerar tillfälligt för konservering och/eller utställning.
• Kulturföremål som inte har skapats eller upptäckts inom EU:s tullområde men som har exporterats som EU-varor, om de är återinförda varor i den mening som avses i artikel 203 i förordning (EU) nr 952/2013 (unionens tullkodex).
• Kulturföremål där det finns en överhängande risk för att de blir förstörda och som en utländsk myndighet skickar till en offentlig myndighet i en medlemsstat för förvaring.
• Kulturföremål som tillfälligt importeras för att erbjudas till försäljning på konstmässor och som en importlicens normalt skulle krävas för. Sådana kulturföremål kan i stället göras föremål för förfarandet för tillfällig införsel så att endast en importörsförklaring krävs. En importlicens krävs emellertid för sådana kulturföremål om de säljs och kommer att stanna kvar i EU efter konstmässan.

Europeiska kommissionens ansvar

• Lagring och utbyte av information mellan medlemsstaternas nationella myndigheter, särskilt om importlicenser och importörsförklaringar, sker genom ett centraliserat elektroniskt system som kommissionen har inrättat och förvaltar.
• I samarbete med medlemsstaterna får kommissionen också anordna utbildning och kapacitetsuppbyggnad för länder utanför EU.

Sanktioner

Medlemsstaterna måste vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att förordningen genomförs korrekt och anta och tillämpa effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för överträdelser.

Genomförande

I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/1079 av den 24 juni 2021 fastställs detaljerade regler för genomförandet av vissa bestämmelser i förordning (EU) 2019/880, särskilt för undantag från dokumentationskraven i artikel 3 i den förordningen vad gäller importlicensens och importörsdeklarationens format, mall, styrkande handlingar, förfaranderegler och användning. Där fastställs även formerna för införande, drift och underhåll av det elektroniska systemet (”ICG-systemet”) samt detaljerade regler för inlämning, behandling, lagring och utbyte av uppgifter mellan medlemsstaternas myndigheter via det systemet.