1

Sökanden, Foshan Lihua Ceramic Co. Ltd, Foshan (Kina) (nedan kallad Foshan Lihua Ceramic) tillverkar keramiska plattor.

2

Den 12 september 2011 antog Europeiska unionens råd genomförandeförordning (EU) nr 917/2011 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa keramiska plattor med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 238, 2011, s. 1) (nedan kallad den slutgiltiga förordningen). Antidumpningstullsatserna baserades på de dumpningsmarginaler som hade fastställts vid undersökningen, eftersom dessa var lägre än skademarginalerna.

3

I samband med den undersökning som ledde fram till att dessa slutgiltiga åtgärder infördes, använde sig Europeiska kommissionen av stickprovstagning enligt artikel 17 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, 2009, s. 51), senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 37/2014 av den 15 januari 2014 (EUT L 18, 2014, s. 1) (nedan kallad grundförordningen) (ersatt av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 21)). De stickprovsutvalda exporterande tillverkare som beviljades individuell behandling enligt artikel 9.5 i grundförordningen (nu artikel 9.5 i förordning nr 2016/1036), påfördes individuella antidumpningstullsatser. De exporterande tillverkare som samarbetade i undersökningen men inte ingick i stickprovsurvalet, samt en exporterande tillverkare som ingick i detta urval men inte beviljades individuell behandling, påfördes antidumpningstullsatser som med tillämpning av artikel 9.6 i grundförordningen (nu artikel 9.6 i förordning 2016/1036) beräknades som den vägda genomsnittliga dumpningsmarginal som hade fastställts för de stickprovsutvalda exporterande tillverkarna, närmare bestämt 30,6 %. Åtta exporterande tillverkare, som hade samarbetat, ingav ansökningar om individuell prövning enligt artikel 17.3 i grundförordningen (nu artikel 17.3 i förordning 2016/1036). Det beslutades att en individuell prövning skulle genomföras för en enda av dessa tillverkare, då detta inte bedömdes bli orimligt betungande. Denna exporterande tillverkare var den överlägset största av de åtta exporterande tillverkare som hade begärt individuell prövning. Efter det slutliga meddelandet av uppgifter visade det sig emellertid att denna exporterande tillverkare hade underlåtit att tillhandahålla vissa nödvändiga upplysningar, vilket innebar att avgörandet avseende den tillverkaren fattades på grundval av tillgängliga uppgifter, i enlighet med artikel 18 i grundförordningen (nu artikel 18 i förordning nr 2016/1036). Denna exporterande tillverkare, liksom de exporterande tillverkare som inte hade samarbetat i undersökningen, påfördes en antidumpningstullsats som fastställdes utifrån den högsta dumpningsmarginal som hade kunnat konstateras för en representativ vara tillverkad av en exporterande tillverkare som hade samarbetat, nämligen 69,7 %.

4

Foshan Lihua Ceramic deltog inte i det administrativa förfarande som ledde fram till antagandet av den slutgiltiga förordningen, vilket innebär att bolagets namn inte finns med i bilaga I till den förordningen. Bolagets import av den berörda varan omfattas således av en tullsats på 69,7 %.

5

Genom skrivelse av den 7 september 2013 begärde Foshan Lihua Ceramic, med stöd av artikel 11.3 i grundförordningen (nu artikel 11.3 i förordning nr 2016/1036), att kommissionen skulle inleda en partiell interimsöversyn, begränsad till dumpningsfrågan. Denna begäran grundade sig dels i att bolaget hade inrättat ett nytt distributionssystem där det använde sig av ett till sig närstående företag, dels i att det hade introducerat en ny typ av vara som inte hade funnits under perioden 1 april 2009–31 mars 2010 (nedan kallad undersökningsperioden). I sin begäran om interimsöversyn angav Foshan Lihua Ceramic att anledningen till att bolaget inte hade deltagit i den ursprungliga undersökningen var att det inte kände till den slutliga bestämmelseorten för de varor som det under undersökningsperioden enbart hade sålt till ett kinesiskt handelsbolag. Foshan Lihua Ceramic gjorde således gällande att det inte hade exporterat den aktuella varan till Europeiska unionen under undersökningsperioden. Kommissionens tjänstemän uppmärksammade därvid bolaget på att om detta påstående stämde, var det rättsliga medel som stod bolaget till buds för att kunna omfattas av tullsatsen på 30,6 % att det begärde att beviljas status som nytt exporterande företag, i enlighet med artikel 3 i den slutgiltiga förordningen. I denna bestämmelse föreskrivs följande:

”Om en tillverkare i [Kina] lämnar tillräckliga bevis till kommissionen på att den inte har exporterat de varor som beskrivs i artikel 1.1 med ursprung i [Kina] under undersökningsperioden (1 april 2009–31 mars 2010), inte är förbunden med någon exportör eller tillverkare som omfattas av de åtgärder som införs genom denna förordning och att tillverkaren antingen faktiskt har exporterat de berörda varorna eller genom avtal har gjort ett oåterkalleligt åtagande att exportera en betydande kvantitet till unionen efter undersökningsperiodens slut, får rådet med enkel majoritet på kommissionens förslag och efter samråd med rådgivande kommittén, ändra artikel 1.2 för att tilldela den tillverkaren den tullsats som är tillämplig för samarbetsvilliga tillverkare som inte ingår i urvalet, det vill säga 30,6 %.”

6

Efter en skriftväxling med kommissionen begärde Foshan Lihua Ceramic, genom skrivelse av den 10 februari 2015, att kommissionen skulle vilandeförklara den ansökan om interimsöversyn som bolaget hade ingett med stöd av artikel 11.3 i grundförordningen, så att behandlingen av den ansökan om status som ny exporterande tillverkare som bolaget hade ingett i samband med skriftväxlingen inte skulle fördröjas.

7

Den 28 januari 2016 anmodade Foshan Lihua Ceramic kommissionen att återuppta behandlingen av bolagets begäran om interimsöversyn. Den 13 april 2016 tillställde kommissionen bolaget ett allmänt meddelande av uppgifter, vilket hade till syfte att återge de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg att avslå denna begäran. Genom beslut av den 15 april 2016 avslog kommissionen bolagets begäran om status som ny exporterande tillverkare. Kommissionen ansåg att det inte hade kunnat fastställas i undersökningen att Foshan Lihua Ceramic inte hade exporterat den aktuella varan med ursprung i Kina till unionen under undersökningsperioden och att bolaget inte var förbundet med någon exportör eller tillverkare som omfattades av de åtgärder som införts genom den slutgiltiga förordningen. Detta beslut har överklagats av bolaget i målet Foshan Lihua Ceramic/kommissionen (T‑310/16). Foshan Lihua Ceramic svarade på det allmänna meddelandet av uppgifter den 22 april 2016. Bolaget ansåg att kommissionen vid sin bedömning hade gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den, med motiveringen att bolaget inte ingick i stickprovsurvalet, beslutade att inte inleda en interimsöversyn.

8

Genom beslut av den 11 juli 2016 avslog kommissionen Foshan Lihua Ceramics begäran om interimsöversyn (nedan kallat det angripna beslutet). Kommissionen angav i skäl 8 i beslutet följande:

”Som redogjorts för i punkt 8 i det allmänna meddelandet av uppgifter tillämpade kommissionen ett stickprovsförfarande vid den ursprungliga undersökningen. Därför undersöktes situationen för ett begränsat antal exporterande tillverkare som valts ut för att ingå i stickprovsurvalet, i vilket sökanden inte ingick. Eftersom de åtgärder som är i kraft grundar sig på granskningen av de bolag som ingick i urvalet, måste ett påstående om ändrade omständigheter i den mening som avses i artikel 11.3 i grundförordningen avse de stickprovsutvalda bolagen, eller förändringar som berör samtliga exporterande tillverkare i landet. De ändrade omständigheter som har gjorts gällande av sökanden avser endast dennes egen situation och inte situationen för de bolag som ingick i stickprovsurvalet, eller situationen för samtliga exporterande tillverkare i [Kina], varför de saknar relevans när det gäller en begäran enligt artikel 11.3 i grundförordningen. Faktum är att det inte fastställdes någon individuell dumpningsmarginal för sökanden vid den ursprungliga undersökningen, eftersom denne inte hade begärt individuell behandling. Sökanden kan inte åberopa artikel 11.3 i grundförordningen för att nu tilldelas en individuell dumpningsmarginal. Om det inte vore på det sättet skulle möjligheten till stickprovstagning förlora sin ändamålsenliga verkan. Om sökandens individuella dumpningsmarginal är lägre än den åtgärd som på grundval av stickprovet ska tillämpas på bolagets export, har dess importörer möjlighet att begära återbetalning med stöd av artikel 11.8 i grundförordningen (nu artikel 11.8 i förordning nr 2016/1036). Således ska den begäran som ingetts av sökanden… avslås.”

9

Foshan Lihua Ceramic har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 13 september 2016.

10

Den 7 december 2016 begärde detta bolag, i sin replik i målet Foshan Lihua Ceramic/kommissionen (T‑310/16), att det målet skulle förenas med förevarande mål. Den 16 december 2016 meddelade kommissionen att den motsatte sig en sådan förening av målen. Den 23 januari 2017 beslutade ordföranden på tribunalens fjärde avdelning att inte förena målen i fråga.

11

Foshan Lihua Ceramic har yrkat att tribunalen ska

12

Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

13

Foshan Lihua Ceramic har åberopat en enda grund till stöd för sin talan. Grunden avser åsidosättande av bestämmelserna i artiklarna 11.3 och 11.5 jämförda med artikel 17.3 i grundförordningen (där artikel 11.5 nu utgör artikel 11.5 i förordning nr 2016/1036), och åsidosättande av artikel 6.10.2 i avtalet om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (GATT) (EGT L 336, 1994, s. 103) (nedan kallat antidumpningsavtalet), som återfinns i bilaga 1 A i avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO) (EGT L 336, 1994, s. 3). Till stöd för sin grund har bolaget framfört sju argument.

14

För det första anser Foshan Lihua Ceramic att det inte framgår av artikel 11.3 i grundförordningen att en begäran om interimsöversyn från en exporterande tillverkare som inte ingår i stickprovsurvalet måste grundas på bevis för ändrade omständigheter som berör samtliga exporterande tillverkare. Bolaget har påpekat att det för övrigt nästan alltid skulle vara omöjligt att visa att en sådan förändring av omständigheterna har ägt rum.

15

Bolaget har för det andra gjort gällande att det blev utsatt för diskriminering, eftersom de stickprovsutvalda exporterande tillverkarna inte behövde inge sådan bevisning. Bolaget har härvid tillbakavisat påståendet att de exporterande tillverkarna som blev utvalda i stickprovet, och de som inte blev det, befann sig i olika situationer. Särskiljandet mellan dessa två grupper av exporterande tillverkare berodde enligt bolaget inte på att det förelåg någon skillnad dem emellan vad gällde ”specificitet, särdrag eller karaktär”, utan var enbart en följd av tillämpningen av det stora utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen förfogar över när den fastställer kriterierna för en stickprovstagning.

16

För det tredje anser Foshan Lihua Ceramic att det följer av punkt 189 i dom av den 9 juni 2016, Growth Energy och Renewable Fuels Association/rådet (T‑276/13, EU:T:2016:340), att individuell prövning av en exporterande tillverkare ska beviljas förutom i fall där antalet exportörer eller tillverkare är så stort att individuella prövningar vore orimligt betungande för myndigheterna och därmed skulle hindra att undersökningen slutförs i tid. Kommissionen nekade emellertid bolaget förmånen att prövas individuellt, utan att därvid göra gällande att dess begäran i september 2013 om översyn skulle ha hindrat ett slutförande av översynsundersökningen i tid. På så sätt åsidosatte kommissionen artikel 17.3 i grundförordningen, och även artikel 6.10.2 i antidumpningsavtalet. I motsats till vad kommissionen har anfört finns det enligt bolaget inte heller någon bestämmelse i grundförordningen som anger en tidsgräns för ingivandet av en begäran om individuell prövning.

17

För det fjärde följer det enligt bolaget av artikel 11.5 i grundförordningen att artikel 17.3 i samma förordning är tillämplig även i förfaranden för interimsöversyn. Det resonemang som kommissionen förde till stöd för beslutet att inte inleda ett översynsförfarande och som grundade sig i argumentet om stickprovstagningens ändamålsenliga verkan är således felaktigt.

18

Foshan Lihua Ceramic har för det femte hänvisat till den ståndpunkt gällande interimsöversyn som den specialistgrupp som bildades inom ramen för WTO gav uttryck för i sin rapport med titeln United States – Anti-Dumping Measures on Certain Shrimp from Viet Nam, vilken antogs den 11 juli 2011 (WT/DS404/R, punkt 7.181). Där anges att den första meningen i artikel 6.10.2 i antidumpningsavtalet ska tillämpas endast om de exportörer eller tillverkare som inte valts ut inkommer med så kallat frivilliga svar. Bolaget anser att dess begäran om interimsöversyn är att betrakta som ett frivilligt svar i den mening som avses i denna bestämmelse.

19

För det sjätte har bolaget i sin replik gjort gällande att kommissionen, efter det att bolaget ingett sin begäran och visat på individuella och specifika ändringar av omständigheterna, åtminstone var skyldig att behandla bolaget såsom en från den tidpunkten samarbetande exportör, och i enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen tillämpa den antidumpningstullsats på bolaget som beräknats utifrån den vägda genomsnittliga dumpningsmarginal som hade fastställts för de stickprovsutvalda exporterande tillverkarna.

20

Foshan Lihua Ceramic har för det sjunde framhållit att det redan framfört sina argument beträffande artikel 17.3 i grundförordningen i sitt svar på det allmänna meddelandet av uppgifter, men att kommissionen inte fäste något avseende vid detta i det angripna beslutet. Kommissionen kränkte därmed bolagets rätt till en rättvis rättegång och dess rätt till försvar. Genom att inte bevilja bolaget status som ny exporterande tillverkare och genom att avslå dess ansökan om en interimsöversyn har kommissionen dessutom försatt bolaget i en situation där korrekta gällande bestämmelser inte kan tillämpas på det.

21

Kommissionen har bestritt bolagets argument.

22

Tribunalen erinrar om att det följer av lydelsen i artikel 11.3 första stycket i grundförordningen att en översyn av behovet av en fortsatt tillämpning av åtgärder kan utföras bland annat på begäran av en exportör eller importör eller av unionsproducenterna, om begäran innehåller tillräckliga bevis som styrker behovet av en sådan interimsöversyn. I förevarande fall framställdes begäran av Foshan Lihua Ceramic i bolagets egenskap av exporterande tillverkare. Det är vidare ostridigt mellan parterna att denna begäran endast avsåg frågan om dumping.

23

Av bestämmelserna i artikel 11.3 andra stycket i grundförordningen framgår det vidare huvudsakligen att när en begäran avseende enbart dumpning framställs av en exportör, krävs det för att behov av en interimsöversyn ska anses föreligga att begäran innehåller tillräckliga bevis för att den fortsatta tillämpningen av åtgärden inte längre är nödvändig för att motverka dumpning.

24

Av rättspraxis framgår att rådet med stöd av nämnda bestämmelser, vid behandlingen av en begäran om översyn avseende enbart dumpning, kan fastställa att omständigheterna rörande dumpning har ändrats väsentligt och att det har rätt att, när det har slagit fast att dessa förändringar är av bestående karaktär, dra slutsatsen att det är nödvändigt att ändra den berörda antidumpningstullen (se dom av den 28 april 2015, CHEMK och KF/rådet, T‑169/12, EU:T:2015:231, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

25

Det framgår sålunda av lydelsen i artikel 11.3 andra och tredje styckena i grundförordningen (nu artikel 11.3 andra och tredje styckena i förordning 2016/1036), att syftet med en interimsöversyn är att kontrollera behovet av att fortsätta tillämpningen av antidumpningsåtgärder och att institutionerna därför, när begäran om översyn avser enbart dumpning, först ska bedöma behovet av att fortsätta tillämpningen av den befintliga åtgärden och i samband därmed fastställa huruvida det föreligger en förändring av omständigheterna rörande dumpningen som inte bara är väsentlig utan även bestående (dom av den 28 april 2015, CHEMK och KF/rådet, T‑169/12, EU:T:2015:231, punkt 43).

26

Inom ramen för tillämpningen av artikel 14.1 i rådets förordning (EEG) nr 2176/84 av den 23 juli 1984 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT L 201, 1984, s. 1) – enligt vilken en översyn skulle ske om en berörd part begärde det och anförde bevis för att omständigheterna hade förändrats tillräckligt för att motivera en översyn – har domstolen förklarat att översynsförfarandet ska genomföras om de förhållanden som har medfört fastställelse av de värden som anges i förordningen genom vilken antidumpningsåtgärderna infördes har förändrats (dom av den 24 februari 1987, 312/84, Continentale Produkten Gesellschaft Erhardt-Renken/kommissionen, 312/84, EU:C:1987:94, punkt 11). Det var mot bakgrund av denna rättspraxis som tribunalen – inom ramen för tillämpningen av artikel 11.3 i rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1) (nu artikel 11.3 i grundförordningen) – fann att översynsförfarandets syfte är att anpassa påförda tullar till hur de förhållanden som föranlett införandet av tullarna har utvecklas och att det alltså förutsätter att dessa förhållanden har förändras (dom av den 29 juni 2000, Medici Grimm/rådet, T‑7/99, EU:T:2000:175, punkt 82).

27

Av det ovanstående följer att en begäran om interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen – som enbart avser frågan om dumping och inges av en exporterande tillverkare – måste innehålla bevisning till stöd för att det skett en förändring av väsentligt och bestående slag av de förhållanden som låg till grund för bestämmandet av den dumpningsmarginal som användes för att fastställa den antidumpningstull som skulle tillämpas på samma exporterande tillverkare.

28

Foshan Lihua Ceramic deltog inte i den undersökning som ledde fram till antagandet av den slutgiltiga förordningen. Enligt såväl artikel 18.1 i grundförordningen (nu artikel 18.1 i förordning nr 2016/1036) som punkt 6 i tillkännagivandet om inledande av detta ursprungliga förfarande (EUT C 160, 2010, s. 20), ska bolaget därför inte anses ha samarbetat i undersökningen. Avgörandena rörande de exporterande tillverkare som inte hade samarbetat fattades i enlighet med ovannämnda bestämmelser på grundval av tillgängliga uppgifter, med den följden att dessa avgöranden kunde utfalla mindre fördelaktigt för de exporterande tillverkarna än om de hade samarbetat.

29

Det följer närmare bestämt av skälen 66 och 77 i kommissionens förordning (EU) nr 258/2011 av den 16 mars 2011 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av keramiska plattor med ursprung i [Kina] (EUT L 70, 2011, s. 5), och av skälen 92–93 i den slutgiltiga förordningen, att samarbetsovilliga exporterande tillverkare, såsom Foshan Lihua Ceramic, kom att påföras en antidumpningstull som fastställdes utifrån den högsta konstaterade dumpningsmarginalen för en representativ typ av vara bland samarbetsvilliga exporterande tillverkare, nämligen 69,7 %.

30

Härav följer att exporterande tillverkare som hör till denna kategori måste visa att de förhållanden som låg till grund för fastställandet av ovannämnda procentsats har förändrats på ett väsentligt och bestående sätt. Eftersom denna procentsats grundar sig på uppgifter som framkom vid stickprovsförfarandet, kan Foshan Lihua Ceramic – såsom kommissionen har påpekat – uppfylla sin bevisbörda genom att lägga fram bevisning för att det skett en varaktig och bestående förändring i de förhållanden som låg till grund för bestämmandet av den dumpningsmarginal som användes för att fastställa den antidumpningstull som skulle tillämpas på de bolag som ingick i stickprovet, eller att sådana förändringar berörde samtliga exporterande tillverkare i exportlandet.

31

I sin begäran om interimsöversyn avseende dumpningsfrågan gjorde Foshan Lihua Ceramic endast gällande att bolaget hade inrättat ett nytt distributionssystem där det använde sig av ett till sig närstående företag och att det hade introducerat en ny typ av vara som inte hade funnits under undersökningsperioden. Bolaget har således enbart lagt fram uppgifter som rör dess egen situation, något som bolaget för övrigt uttryckligen har vidgått.

32

Kommissionen gjorde följaktligen en riktig bedömning när den slog fast att Foshan Lihua Ceramic inte hade inkommit med de uppgifter som krävdes för att den skulle kunna inleda en partiell interimsöversyn, begränsad till dumpningsfrågan, och därför avslog bolagets begäran.

33

Denna slutsats påverkas inte av de övriga argument som Foshan Lihua Ceramic har anfört.

34

Vad först gäller bolagets argument att det diskriminerades i förhållande till de företag som ingick i stickprovsförfarandet erinrar tribunalen först om att det framgår av fast rättspraxis att icke-diskrimineringsprincipen innebär att lika situationer inte får behandlas olika och att olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling (se dom av den 13 december 2007, Asda Stores, C‑372/06, EU:C:2007:787, punkt 62 och där angiven rättspraxis). Foshan Lihua Ceramic, som inte samarbetade i den ursprungliga undersökningen, befinner sig emellertid inte alls i samma situation med avseende på bestämmandet av dumpningsmarginalen som de exporterande tillverkare som samarbetade i denna undersökning. Lagstiftaren föreskrev nämligen, i artikel 18.1 i grundförordningen, att antidumpningstullsatsen för icke samarbetsvilliga exporterande tillverkare kan fastställas på grundval av tillgängliga uppgifter, med den följden att dessa uppgifter kan vara mindre gynnsamma för dem än om de hade samarbetat. Som klargjorts i punkterna 22–32 ovan är det logiskt att metoden för att bestämma denna tullsats påverkar de förutsättningar under vilka en sådan exporterande tillverkare kan begära en partiell interimsöversyn begränsad till dumpningsfrågan.

35

Foshan Lihua Ceramic har inte heller kunnat visa att bolaget diskriminerades genom att påstå att de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte valdes ut i stickprovet diskriminerades i förhållande till de som valdes ut i detta stickprov. Bolaget deltog inte i den ursprungliga undersökningen och bad således inte om att få ingå i stickprovsurvalet. Då detta argument inte rör Foshan Lihua Ceramics egen situation kan det inte – även om det skulle vara välgrundat – medföra ogiltigförklaring av det angripna beslutet vad gäller detta bolag. Foshan Lihua Ceramic saknar således intresse av att framföra denna invändning (JingAo Solar m.fl./rådet, T‑157/14, ej publicerad, EU:T:2017:127, punkterna 64–72).

36

Vad vidare gäller bolagets argument att kommissionen åsidosatte artiklarna 11.5 och 17.3 i grundförordningen (se punkterna 16 och 17 ovan), erinras om att vid tolkningen av en unionsbestämmelse ska inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (se dom av den 18 september 2014, Valimar, C‑374/12, EU:C:2014:2231, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

37

Följande framgår dessutom av artikel 11.5 i grundförordningen: ”De relevanta bestämmelserna i denna förordning beträffande förfaranden för och utförandet av undersökningar ska med undantag för dem som avser tidsfrister gälla för varje översyn som utförs i enlighet med punkterna 2, 3 och 4”. Artikel 11.5 i grundförordningen innebär således inte att samtliga bestämmelser rörande förfaranden för och utförandet av undersökningar som är tillämpliga inom ramen för den ursprungliga undersökningen ska tillämpas i översynsförfaranden. Artikel 11.5 i grundförordningen villkorar tillämpningen av dessa bestämmelser i översynsförfaranden med ett krav på att de är relevanta.

38

Det följer vidare av fast rättspraxis att ett översynsförfarande i princip är annorlunda än den ursprungliga undersökningen, vilken regleras av andra bestämmelser i grundförordningen. Den objektiva skillnaden mellan dessa två förfaranden ligger i att det redan har införts antidumpningstullar på import som är föremål för ett översynsförfarande och i att det med avseende på sådan import i princip har lämnats tillräckliga bevis för att åtgärdernas upphävande sannolikt skulle innebära att dumpningen och skadan fortsätter eller återkommer. När import är föremål för en inledande undersökning är ändamålet med denna däremot just att fastställa förekomst, grad och verkan av en påstådd dumpning (dom av den 27 januari 2005, Europe Chemi-Con (Deutschland)/rådet, C‑422/02 P, EU:C:2005:56, punkterna 48–50, och även dom av den 28 april 2015, CHEMK och KF/rådet, T‑169/12, EU:T:2015:231, punkterna 59 och 60 och där angiven rättspraxis).

39

Domstolen har redan slagit fast att en del av de bestämmelser som reglerar den ursprungliga undersökningen inte är tillämpliga på översynsförfarandet, med hänsyn till den allmänna systematiken i och syftet med det system som inrättats genom grundförordningen (se dom av den 28 april 2015, CHEMK och KF/rådet, T‑169/12, EU:T:2015:231, punkt 59 och där angiven rättspraxis).

40

I förevarande mål räcker det att konstatera att det skulle strida mot syftet med förfarandet för interimsöversyn, som beskrivits i punkterna 22–27 ovan, att tillämpa artikel 17.3 i grundförordningen på så sätt att en individuell undersökning ska genomföras även vid prövningen av en begäran om interimsöversyn som inges av en exporterande tillverkare som inte har samarbetat vid den ursprungliga undersökningen. Med ett sådant synsätt skulle det nämligen inte vara möjligt att bedöma huruvida det skett en förändring av väsentligt och bestående slag av de förhållanden som låg till grund för bestämmandet av den dumpningsmarginal som använts för att fastställa den antidumpningstull som blev tillämplig på denna exporterande tillverkare. Faktauppgifter som framkommit vid granskningen av uppgifterna avseende de stickprovsutvalda exporterande tillverkarna skulle då komma att jämföras med uppgifter som endast rör den exporterande tillverkaren i fråga.

41

Vid bedömningen av om det är nödvändigt att inleda en interimsöversyn på grundval av de två ändrade omständigheter som gjorts gällande av Foshan Lihua Ceramic, är det således inte relevant att använda sig av en individuell undersökning. Om det vore på annat sätt skulle bolaget kunna kringgå sin skyldighet att uppfylla den bevisbörda som, med hänsyn till att det inte samarbetade vid den ursprungliga undersökningen, åvilar bolaget vid tillämpningen av artikel 11.3 i grundförordningen.

42

Av det ovanstående följer att systematiken i och ändamålet med det system som inrättades genom grundförordningen utgör hinder för att Foshan Lihua Ceramic stöder sig på artiklarna 11.5 och 17.3 i grundförordningen i syfte att tilldelas en individuell antidumpningstull vid avslutandet av det förfarande som bolaget inledde med stöd av artikel 11.3 i denna förordning. Bolagets hänvisning till artikel 6.10.2 i antidumpningsavtalet till stöd för sina argument kan inte heller godtas. Denna bestämmelse har nämligen – med undantag för dess sista mening enligt vilken ” [f]rivilliga svar [ej] skall … motarbetas” – införlivats med unionsrätten genom artikel 17.3 i grundförordningen, och Foshan Lihua Ceramic har inte gjort gällande att denna bestämmelse införlivats på ett oriktigt sätt.

43

Dessa slutsatser finner stöd först och främst i lydelsen av och systematiken i artikel 17 i grundförordningen, särskilt i dess tredje stycke, enligt vilket den individuella undersökning som föreskrivs i denna bestämmelse ska tillämpas enbart i samband med undersökningar där kommissionen har använt sig av stickprovstagning. Där anges att ”[i] de fall undersökningen har begränsats enligt denna artikel ska en enskild dumpningsmarginal dock beräknas”. En undersökning i samband med en begäran om interimsöversyn skiljer sig emellertid från den undersökning som ledde fram till införandet av slutgiltiga antidumpningsåtgärder (se punkt 38 ovan) och utgör inte en fortsättning på den sistnämnda, i motsats till vad Foshan Lihua Ceramic har anfört vid förhandlingen. Att det rör sig om två olika slags undersökningar bekräftas ytterligare av förhållandet som råder mellan dessa två undersökningar, vilket framgår av grundförordningen. För det första anges det i artikel 11.3 första stycket i denna förordning att en exporterande tillverkare kan begära en interimsöversyn först när ett år har gått sedan de slutgiltiga åtgärderna infördes. För det andra ligger undersökningsperioden för en interimsöversyn senare i tiden än undersökningsperioden för den ursprungliga undersökningen (dom av den 28 januari 2016, CM Eurologistik och GLS, C‑283/14 och C‑284/14, EU:C:2016:57, punkt 72, dom av den13 september 2013, Cixi Jiangnan Chemical Fiber m.fl./rådet, T‑537/08, ej publicerad, EU:T:2013:428, punkt 71, och förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i de förenade målen CM Eurologistik och GLS, C‑283/14 och C‑284/14, EU:C:2015:628, punkt 29). För det tredje kan undersökningen vid en interimsöversyn begränsas, till exempel på så sätt att den avser enbart dumping eller enbart skada, medan den ursprungliga undersökningen måste vara fullständig.

44

I förevarande fall använde sig inte kommissionen av stickprovstagning enligt artikel 17.1 i grundförordningen (nu artikel 17.1 i förordning 2016/1036) i samband med att den prövade Foshan Lihua Ceramics begäran om interimsöversyn. Den behandlade denna begäran direkt på grundval av de upplysningar som fanns i densamma. Artikel 17.3 i grundförordningen var således inte tillämplig i detta förfarande.

45

I motsats till vad Foshan Lihua Ceramic har gjort gällande kan bolaget dessutom inte när som helst begära en individuell undersökning enligt artikel 17.3 i grundförordningen för att få kommissionen att se över de antidumpningstullar som är tillämpliga på bolagets import. Antidumpningstullarna kan ändras enbart med tillämpning av artiklarna 11 och 12 i grundförordningen (där artikel 12 nu är artikel 12 i förordning nr 2016/1036). Foshan Lihua Ceramic framställde sin begäran enligt artikel 11.3 i grundförordningen, och det har redan konstaterats i punkterna 41 och 42 ovan att det i förevarande fall inte var relevant att tillämpa artikel 17.3 i samma förordning i detta sammanhang.

46

Slutligen följer det av artikel 11.4 fjärde stycket i grundförordningen (nu artikel 11.4 fjärde stycket i förordning nr 2016/1036) att när kommissionen har använt sig av stickprovstagning vid den ursprungliga undersökningen kan inte en ny exporterande tillverkare begära en översyn enligt de föregående styckena i denna punkt. Syftet med detta är att förhindra att sådana exporterande tillverkare försätts i en mer gynnsam situation än de exporterande tillverkare som samarbetade i den ursprungliga undersökningen, men inte ingick i stickprovsurvalet, och som därför påförts en antidumpningstull beräknad enligt artikel 9.6 i grundförordningen. Det saknas anledning att tro att unionslagstiftaren avsåg att en exporterande tillverkare som inte samarbetat i den ursprungliga undersökningen skulle kunna beviljas en individuell antidumpningstull efter avslutat översynsförfarande när den uteslöt denna möjlighet för nya exporterande tillverkare.

47

Det ska härefter påminnas om att det var först i repliken som Foshan Lihua Ceramic framförde argumentet att kommissionen åtminstone fortsättningsvis kunde ha behandlat bolaget som samarbetsvilligt, och av den anledningen beviljat bolaget den antidumpningstull som enligt artikel 9.6 i grundförordningen skulle tillämpas på de exporterande tillverkare som hade samarbetat. När bolaget vid förhandlingen fick en fråga härom medgav det att det rörde sig om en ny grund, avseende åsidosättande av nämnda bestämmelse. Bolaget anförde emellertid inte något argument om att denna grund vilade på rättsliga och faktiska omständigheter som framkommit först under rättegången, eller att grunden skulle betraktas som en vidareutveckling av en grund som redan åberopats i ansökan. Enligt artikel 84 i tribunalens rättegångsregler kan detta argument därför inte tas upp till sakprövning.

48

Vad därefter gäller påståendena som rör den tolkning av artikel 6.10.2 i antidumpningsavtalet som Foshan Lihua Ceramic menar kommer till uttryck i den rapport som tagits fram av den specialistgrupp som bildades inom ramen för WTO och som har titeln United States – Anti-Dumping Measures on Certain Shrimp from Viet Nam, vilken antogs den 11 juli 2011 (WT/DS404/R, punkt 7.181), räcker det att konstatera att det vare sig följer av det avsnitt ur rapporten som bolaget citerat, eller av något annat avsnitt i samma rapport som rör tolkningen av denna artikel, att en undersökande myndighet såsom kommissionen skulle vara skyldig att inleda ett förfarande för interimsöversyn såsom det som i unionsrätten föreskrivs i artikel 11.3 i grundförordningen, på grundval av uppgifter som endast avser ändrade omständigheter för en exporterande tillverkare som inte samarbetat i den ursprungliga undersökningen där kommissionen använt sig av stickprovstagning. Det framgår inte heller av denna rapport att en sådan exporterande tillverkare, i en situation såsom den som är för handen i förevarande mål, kan stödja sig på artikel 6.10.2 i antidumpningsavtalet när den begär att kommissionen ska inleda en interimsöversyn och begäran grundas på uppgifter som endast rör den exporterande tillverkaren själv.

49

Foshan Lihua Ceramic har även klandrat kommissionen för att den inte, i det angripna beslutet, fäste något avseende vid bolagets argument avseende artikel 17.3 i grundförordningen. Såsom har fastslagits ovan har emellertid denna bestämmelse inte någon betydelse för tolkningen och tillämpningen av artikel 11.3 i grundförordningen i förevarande fall, vilket har förklarats i punkterna 22–32 ovan. Kommissionen kan inte ha kränkt bolagets rätt till en rättvis rättegång och rätt till försvar genom att avstå från att på ett uttryckligt sätt bemöta argument som grundade sig på en bestämmelse som inte var tillämplig i det aktuella fallet.

50

Den enda grunden kan därför inte godtas.

51

Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

52

Foshan Lihua Ceramic har tappat målet och ska därför bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)

följande: