—

”Valimar” OOD, genom I. Komarevski, advokat,

—

Nachalnik na Mitnitsa Varna, genom S. Valkova, S. Yordanova, N. Yotsova och M. Kolarova, samtliga i egenskap av ombud,

—

Bulgariens regering, genom E. Petranova och Y. Atanasov, båda i egenskap av ombud,

—

Europeiska unionens råd, genom S. Boelaert och I. Gurov, båda i egenskap av ombud, biträdda av N. Chesaites, barrister, och G. Berrisch, Rechtsanwalt,

—

Europeiska kommissionen, genom D. Roussanov därefter av H. van Vliet och G. Koleva, samtliga i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser dels tolkningen av artiklarna 2.8, 2.9, 11.3, 11.9 och 11.10 i rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1) (nedan kallad grundförordningen), dels giltigheten av rådets förordning (EG) nr 1279/2007 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på vissa linor och kablar av järn eller stål med ursprung i Ryska federationen och om upphävande av antidumpningsåtgärderna på import av vissa linor och kablar av järn eller stål med ursprung i Thailand och Turkiet (EUT L 285, s. 1, rättad genom EUT L 96, 2009, s. 39).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan ”Valimar” OOD (nedan kallat Valimar), ett bolag enligt bulgarisk rätt, och Nachalnik na Mitnitsa Varna (direktören för tullkontoret i Varna) (nedan kallad Nachalnik), angående en begäran om återbetalning av antidumpningstullar som år 2011 påförts import av kablar av järn eller stål (nedan kallade de berörda produkterna), vilka tillverkats av och exporterats från Ryssland av Joint Stock Company Severstal-Metiz, tidigare Open Joint Stock Company Staleprokatny Zavod (nedan kallat SSM).

3

Grundförordningen har upphävts och ersatts av rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, s. 51). Grundförordningen var emellertid tillämplig vid tidpunkten för omständigheterna i det nationella målet.

4

I artikel 2.8 och 2.9 i grundförordningen föreskrevs följande.

”8.   Exportpriset skall vara det pris som faktiskt betalas eller skall betalas för produkten när den säljs på export från exportlandet till gemenskapen.

9.   I de fall då det inte finns något exportpris eller då exportpriset förefaller otillförlitligt på grund av förhållandet eller ett kompensationsarrangemang mellan exportören och importören eller en tredje part, får exportpriset konstrueras på grundval av det pris till vilket de importerade produkterna första gången säljs vidare till en oberoende köpare eller, om produkterna inte säljs vidare till en oberoende köpare eller inte säljs vidare i samma skick som de importerats, på någon annan skälig grund.

…”

5

I artikel 11.2, 11.3, 11.9 och 11.10 i grundförordningen föreskrevs följande:

”2.   En slutgiltig antidumpningsåtgärd skall upphöra att gälla fem år efter det att den infördes eller fem år från den dag då den senaste översynen av såväl dumpning som skada avslutades, om det inte vid en översyn konstateras att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att dumpningen och skadan fortsätter eller återkommer. En sådan översyn vid giltighetstidens utgång skall inledas på kommissionens initiativ eller på begäran av gemenskapsproducenter eller för gemenskapsproducenters räkning och åtgärden skall fortsätta att gälla i avvaktan på resultatet av en sådan översyn.

En översyn vid giltighetstidens utgång skall inledas om begäran innehåller tillräckliga bevis för att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att dumpningen och skadan fortsätter eller återkommer. Sannolikheten för detta kan exempelvis styrkas genom bevis för fortsatt dumpning och skada eller bevis för att skadans undanröjande helt eller delvis är beroende av gällande åtgärder eller bevis för att exportörernas omständigheter eller marknadsvillkoren är sådana att det finns anledning att förmoda att den skadevållande dumpningen skulle fortsätta.

…

3.   Om det är nödvändigt kan en översyn av behovet av en fortsatt tillämpning av åtgärder utföras på initiativ av kommissionen eller på begäran av en medlemsstat eller, under förutsättning att en rimlig tid om minst ett år har gått sedan den slutgiltiga åtgärden infördes, på begäran av en exportör eller importör eller av gemenskapsproducenterna, om begäran innehåller tillräckliga bevis som styrker behovet av en sådan interimsöversyn.

En interimsöversyn skall inledas om begäran innehåller tillräckliga bevis för att den fortsatta tillämpningen av åtgärden inte längre är nödvändig för att motverka dumpning eller för att det är osannolikt att skadan fortsätter eller återkommer om åtgärden upphävs eller ändras eller för att den gällande åtgärden inte längre är tillräcklig för att motverka den skadevållande dumpningen.

Vid undersökningar som genomförs i enlighet med denna punkt kan kommissionen bland annat överväga om de omständigheter som rör dumpning och skada har ändrats väsentligt eller om gällande åtgärder leder till det avsedda resultatet att undanröja den skada som tidigare konstaterats enligt artikel 3. I detta sammanhang skall alla relevanta och dokumenterade bevis beaktas vid det slutliga fastställandet.

…

9.   Vid varje undersökning avseende översyn eller återbetalning som utförs enligt denna artikel skall kommissionen, med beaktande av artikel 2, särskilt punkterna 11 och 12 i denna, och artikel 17, under förutsättning att omständlig-heterna är oförändrade, tillämpa samma metoder som vid den undersökning som ledde till införandet av tullen i fråga.

10.   Vid varje undersökning som utförs enligt denna artikel skall kommissionen granska exportprisernas tillförlitlighet enligt artikel 2. Om det beslutas att exportpriset skall konstrueras enligt artikel 2.9 skall detta dock beräknas utan avdrag för den antidumpningstull som betalats, om avgörande bevis framläggs för att tullen i fråga återspeglas korrekt i återförsäljningspriser och i påföljande försäljningspriser i gemenskapen.”

6

Av skäl 87 i rådets förordning (EG) nr 1601/2001 av den 2 augusti 2001 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som införts på import av vissa linor eller kablar, av järn eller stål, med ursprung i Ryska federationen, Konungariket Thailand, Tjeckiska republiken och Republiken Turkiet (EGT L 211, s. 1), framgår att exportpriset fastställdes på grundval av det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för dessa produkter när de exporterades till gemenskapen.

7

Genom beslut 2001/602/EG av den 26 juli 2001 om godtagande av åtaganden som gjorts i samband med antidumpningsförfarandet avseende import av vissa linor och kablar, av järn eller stål, med ursprung i Republiken Korea, Malaysia, Ryska federationen, Konungariket Thailand, Tjeckiska republiken och Turkiet samt om avslutande av förfarandet avseende import med ursprung i Republiken Korea och Malaysia (EGT L 211, s. 47), har kommissionen accepterat de prisåtaganden, i den mening som avses i artikel 8 i grundförordningen, som SSM gjort. Enligt skäl 6 i beslut 2001/602 har SSM gått med på att sälja de berörda produkterna till priser som innebär att den skadevållande verkan av dumpningen undanröjs.

8

I enlighet med artiklarna 1.3 och 2 i förordning nr 1601/2001 var produkter som tillverkats av SSM, på vilka en tullsats om 36,1 procent tillämpades, befriade från antidumpningstullar eftersom SSM exporterat dem direkt till ett företag i gemenskapen som agerar som importör.

9

Kommissionen mottog en begäran om en partiell interimsöversyn, enligt artikel 11.3 i grundförordningen, av de antidumpningsåtgärder som vidtagits med stöd av förordning nr 1601/2001. Begäran, som skickats in av SSM och ett annat ryskt bolag, var begränsad till att omfatta dumpning och avsåg perioden mellan den 1 juli 2003 och den 30 juni 2004, varvid hänvisning gjordes till att de omständigheter som låg till grund för de införda åtgärderna hade förändrats och att dessa förändringar var av bestående karaktär. Kommissionen mottog också en begäran från sambandskommittén för stållineindustrin i EU, om att det skulle göras en översyn vid giltighetstidens utgång av dessa åtgärder, i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen, som avsåg perioden mellan den 1 juli 2005 och den 30 juni 2006. Med anledning av dessa krav antog Europeiska unionens råd förordning nr 1279/2007.

10

Den del av förordning nr 1279/2007 som avser sannolikheten för att dumpningen fortsätter eller återkommer omfattar särskilt skälen 55–76, vilka bland annat avser fastställandet av exportpriset.

11

Enligt skäl 201 i förordning nr 1279/2007 ansågs det prisåtagande som gett upphov till beslut 2001/602 inte längre fungera, varför det måste dras in med stöd av ett kommissionsbeslut.

12

I skäl 207 i denna förordning stadgas följande:

”När det gäller resultaten av interimsöversynerna rörande de två ryska företagen, anses det lämpligt att ändra den antidumpningstull som tillämpas på BMK till 36,2 % och den som tillämpas på SSM till 9,7 %.”

13

Artikel 214 i tullagen (Zakon za mitnitsite) föreskriver följande:

”1)   Med återbetalning av tull förstås full eller delvis återbetalning av erlagd import- eller exporttull.

2)   Återbetalning ska ske när det står klart att tullen vid tiden för betalningen inte skulle ha erlagts eller att grund för betalning inte längre förelåg.”

14

Valimar bedriver huvudsakligen import av och handel med trådar, kablar och andra liknande stålvaror vilka till en del har sitt ursprung i Ryssland och är tillverkade av SSM.

15

Vid importen av de produkter som tillverkats av SSM, tillämpade Valimar de antidumpningstullar som fastställts med stöd av förordning nr 1279/2007.

16

Den 25 januari 2011 begärde Valimar att Teritorialno mitnichesko upravlenie Varna (det regionala tullverket i Varna) skulle slå fast att antidumpningstullarna hade betalats felaktigt och att de skulle återbetalas till företaget, eftersom förordning nr 1279/2007 var ogiltig.

17

Nachalnik avslog denna begäran varpå Valimar begärde omprövning av nämnda beslut hos direktören för tullbyrån, som beslutade att inte företa någon ändring av beslutet.

18

Valimar överklagade då till Administrativen sad Varna (förvaltningsdomstolen i Varna). Efter att detta överklagande ogillats överklagade Valimar till Varhoven administrativen sad.

19

Till stöd för sitt överklagande har Valimar gjort gällande att förordning nr 1279/2007 är ogiltig i den del den innebär att antidumpningstullar införs på import av de berörda produkter som exporterats av SSM, vilket strider mot artiklarna 2.8, 11.9 och 11.10 i grundförordningen.

20

Den hänskjutande domstolen anser att Valimars påstående kan tas upp till prövning och att giltigheten av förordning nr 1279/2007 inte är given.

21

Nämnda domstol hyser för det första tvivel om huruvida det föreligger ett åsidosättande av artikel 11.9 i grundförordningen. Den hänskjutande domstolen har gjort gällande att medan exportpriset för de berörda produkterna inom ramen för det ursprungliga förfarandet fastställdes på grundval av det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för export till gemenskapen, i enlighet med artikel 2.8 i denna förordning, har exportpriset inom ramen för den översyn som ledde till antagandet av förordning nr 1279/2007 fastställts enligt en annan metod, närmare bestämt på grundval av de priser som SSM tillämpade vid export till tredje länder, utan att det uttryckligen angetts i förordningen att metoden hade ändrats med hänsyn till en ändring av omständigheterna, såsom föreskrivs i artikel 11.9 i grundförordningen.

22

För det andra vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida det finns någon rättslig grund för den metod som användes i samband med översynen, eftersom en sådan grund inte uttryckligen föreskrivs vare sig i artikel 2.8 och 2.9 eller i artikel 11.9 och 11.10 i grundförordningen.

23

Under dessa omständigheter beslutade Varhoven administrativen sad att vilandeförklara målet och att ställa följande frågor till domstolen:

24

Den bulgariska regeringen har framställt tvivel om huruvida begäran om förhandsavgörande kan tas upp till sakprövning, med hänsyn till domstolens praxis i dom TWD Textilwerke Deggendorf, C‑188/92, EU:C:1994:90. Nachalnik har å sin sida gjort gällande att begäran om förhandsavgörande inte kan tas upp till sakprövning.

25

Enligt den bulgariska regeringen och Nachalnik följer av ovannämnda rättspraxis att en sökande, för det fall denne inte har väckt talan mot en rättsakt vid EU‑domstolen i enlighet med artikel 263 FEUF, inte indirekt kan väcka talan mot denna genom en begäran om förhandsavgörande såvida inte sökanden direkt eller personligen berörs av rättsakten.

26

I detta avseende har den bulgariska regeringen gjort gällande att det av punkt 21 i domen Nachi Europe (C‑239/99, EU:C:2001:101) följer att en förordning om införande av antidumpningstullar direkt och personligen kan beröra inte bara de producent- och exportföretag som avses i förordningen, utan också de importörer som har en koppling till tillverkarna och vars försäljningspris för de aktuella varorna ligger till grund för fastställandet av exportpriset.

27

Den bulgariska regeringen anser att Valimar, med tanke på dess egenskap av exklusiv importör för SSM i Bulgarien, kan betraktas som en importör med en sådan koppling till SSM som avses i den i föregående punkt redovisade rättspraxisen. Till stöd för detta argument har den bulgariska regeringen åberopat dom ISO/rådet (118/77, EU:C:1979:92), i vilken domstolen slog fast att Import Standard Office, bolag enligt fransk lagstiftning och exklusiv importör för en japansk tillverkare på vilken det tillämpades antidumpningstullar i enlighet med ett rådsbeslut, var tillräckligt knuten till denna tillverkare och följaktligen direkt och personligen berörd av denna förordning. Den bulgariska regeringen anser att det nationella målet liknar det mål som gav upphov till ovannämnda dom och att det därför är möjligt att anse att Valimar är tillräckligt knutet till SSM för att anses som direkt och personligen berört av förordning nr 1279/2007, eftersom denna förordning införde antidumpningstullar på import av SSM:s produkter.

28

Domstolen konstaterar att en enskilds möjlighet att i ett mål som anhängiggjorts vid domstol göra gällande att bestämmelser i unionsrättsakter är ogiltiga, förutsätter att denna part inte hade rätt att väcka direkt talan, i enlighet med artikel 263 FEUF, mot dessa bestämmelser (se dom TWD Textilwerke Deggendorf (EU:C:1994:90), punkt 23, och Bolton Alimentari, C‑494/09, EU:C:2011:87, punkt 22).

29

Av denna rättspraxis framgår emellertid att det måste vara uppenbart att en sådan direkt talan skulle kunna tas upp till sakprövning (se dom Bolton Alimentari, EU:C:2011:87, punkt 23). I förevarande fall kan domstolen emellertid inte med stöd av de omständigheter som framgår av begäran om förhandsavgörande, eller de omständigheter som den bulgariska regeringen och Valimar har framfört i sina muntliga yttranden, slå fast att en sådan direkt talan skulle kunna tas upp till sakprövning.

30

Förordningar genom vilka det införs antidumpningstullar kan, trots att de till sin art och räckvidd faktiskt har normativ karaktär, direkt och personligen beröra sådana producenter och exportörer av den ifrågavarande produkten som påstås ha ägnat sig åt dumpning på grundval av uppgifter om deras näringsverksamhet. Detta är generellt fallet med exportörer och producenter som kan visa att de har utpekats i kommissionens eller rådets rättsakter eller som berörs av de förberedande undersökningarna (se, för ett liknande resonemang, dom Allied Corporation m.fl./kommissionen, 239/82 och 275/82, EU:C:1984:68, punkterna 11 och 12).

31

Samma sak gäller de importörer av den ifrågavarande produkten vars återförsäljningspriser har beaktats vid fastställandet av exportpriserna och som således berörs av den konstaterade förekomsten av dumpning (se dom Nashua Corporation m.fl./kommissionen och rådet, C‑133/87 och C‑150/87, EU:C:1990:115, punkt 15 och Gestetner Holdings/rådet och kommissionen, C‑156/87, EU:C:1990:116, punkt 18).

32

Domstolen har dessutom slagit fast att importörer som är närstående till exportörer från tredje land, vars produkter påförs antidumpningstullar, kan ifrågasätta de förordningar genom vilka nämnda tullar har införts, bland annat när exportpriset har beräknats på grundval av de försäljningspriser på gemenskapsmarknaden som nämnda importörer tillämpar, samt i de fall där själva antidumpningstullen beräknats på grundval av dessa försäljningspriser (se, för ett liknande resonemang, dom Neotype Techmashexport/kommissionen och rådet, C‑305/86, EU:C:1990:295, punkterna 19 och 20).

33

Att ge vissa kategorier av ekonomiska aktörer rätt att väcka talan om ogiltigförklaring av en antidumpningsförordning ska inte heller utgöra hinder mot att andra aktörer också kan vara personligen berörda av en sådan förordning, på grund av vissa egenskaper som är utmärkande för dem och som särskiljer dem från alla andra personer (se dom Extramet Industrie/rådet, C‑358/89, EU:C:1991:214, punkt 16).

34

Valimar omfattas emellertid inte av någon av dessa ovannämnda kategorier av ekonomiska aktörer, för vilka domstolen har godkänt en rätt att väcka direkt talan mot förordningar genom vilka det införs antidumpningstullar. Valimar kan inte heller anses befinna sig i en situation som motsvarar den i vilken företaget i det mål som gett upphov till dom ISO/rådet (EU:C:1979:92), befann sig.

35

Enligt de uppgifter som lämnats av den hänskjutande domstolen var Valimar, för det första, i sin egenskap av oberoende importör inte knuten till SSM och deltog inte heller i det förfarande som kommissionen inledde i samband med undersökningen som utfördes i syfte att fastställa antidumpningstullen. Valimar har under förhandlingen anfört att det visserligen importerade bland annat SSM:s produkter till Bulgarien, men att Valimar varken kunde anses vara SSM:s försäljningsrepresentant eller ha ingått ett exklusivt representationsavtal med detta bolag. Valimar har vidare gjort gällande att Republiken Bulgarien, vid tidpunkten för översynen, ännu inte hade anslutit sig till Europeiska unionen och att bolaget inte importerade de berörda produkterna, varför Valimar inte kunde anses ha rätt att väcka talan mot förordning nr 1279/2007 vid tiden för dess antagande.

36

För det andra, och i likhet med vad som framgår av nämnda förordning, har det försäljningspris som Valimar tillämpade inte använts för att beräkna SSM:s exportpris.

37

Domstolen konstaterar följaktligen att förordningen berör Valimar men inte på grund av vissa egenskaper som är utmärkande för detta bolag eller på grund av en faktisk situation som särskiljer detta från alla andra personer, utan på grund av bolagets objektiva egenskap av importör av de aktuella produkterna, i likhet med varje annan aktör som faktiskt eller potentiellt befinner sig i en motsvarande situation (se, för ett liknande resonemang, dom Spijker Kwasten/kommissionen, 231/82, EU:C:1983:220, punkt 9).

38

Under dessa omständigheter ska begäran om förhandsavgörande tas upp till sakprövning.

39

Den hänskjutande domstolen har ställts sina tre frågor, som ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida förordning nr 1279/2007 är giltig i den del den inrättar en antidumpningstull på import av de berörda produkterna, som tillverkats av SSM, med hänsyn till artiklarna 2.8, 2.9, 11.9 och 11.10 i grundförordningen.

40

Vad gäller det påstådda åsidosättandet av artikel 11.9 i grundförordningen är det visserligen korrekt att den metod för att beräkna antidumpningsmarginalerna som används i samband med en översyn, vilken som huvudregel och i princip måste vara densamma som den som används vid den ursprungliga undersökningen som ledde till införandet av antidumpningstullen.

41

Artikel 11.9 föreskriver emellertid ett undantag som gör det möjligt att tillämpa en annan metod i de fall där omständigheterna förändrats.

42

I detta avseende erinrar domstolen för det första om att det av dess fasta praxis följer att det vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara är lydelsen som ska beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (se, bland annat, dom Lundberg, C‑317/12, EU:C:2013:631, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

43

För det andra ska det konstateras att domstolen redan slagit fast att undantaget från huvudregeln i artikel 11.9 i grundförordningen, enligt vilken tillämpningen av en annan metod vid översynen än vid den ursprungliga undersökningen ska ges en restriktiv tolkning, emellertid inte innebär att detta krav ger unionens institutioner en möjlighet att tolka och tillämpa denna bestämmelse på ett sätt som strider mot dess ordalydelse och syfte (se, för ett liknande resonemang, dom Dashiqiao Sanqiang Refractory Materials/rådet och kommissionen, C‑15/12 P, EU:C:2013:572, punkterna 17 och 19).

44

Det stämmer att de skäl som ledde till att en annan metod tillämpades än den som används vid den ursprungliga undersökningen, i förordning nr 1279/2007 inte uttryckligen betecknas som ändrade omständigheter i den mening som avses i artikel 11.9 i grundförordningen.

45

Domstolen konstaterar emellertid, för det första, att det av skäl 61 i förordning nr 1279/2007 framgår att nästan all export till gemenskapen från en rysk tillverkare gjordes under ett prisåtagande, som godtogs av kommissionen i augusti 2001. I detta sammahang har exportpriset inte enbart fastställts på grundval av en undersökning av exportörernas tidigare uppträdanden utan även på grundval av en analys av den sannolika prisutvecklingen. Man har i synnerhet undersökt huruvida detta åtagande påverkat exportpriset på så sätt att detta inte längre utgör en tillförlitlig grund för fastställandet av framtida export.

46

Det ska vidare påpekas att det, i likhet med vad som framgår av skäl 62 i förordning nr 1279/2007, undersöktes huruvida de exportpriser som exportören tog ut av gemenskapsbaserade kunder var tillförlitliga och kunde utgöra en korrekt grund för beräkningen av dumpningsmarginalen vid översynen, trots att det förelåg ett prisåtagande. Man försökte särskilt ta reda på huruvida de aktuella exportpriserna till gemenskapen hade satts artificiellt i förhållande till minimiimportpriserna och om de skulle kunna hålla i framtiden. Undersökningen visade emellertid att systemet för att fastställa produktkontrollnummer för denna översyn var mer sofistikerat än det klassificeringssystem som användes när prisåtagandet godtogs 2001. Detta ledde till slutsatsen att alla jämförelser mellan produktkontrollnumren och minimiimportpriserna vid översynen skulle vara helt utan värde.

47

Slutligen följer av skäl 63 i denna förordning att det gjorts en jämförelse produkttyp för produkttyp mellan exportpriserna till gemenskapen och de priser som togs ut av andra tredjeländer. Detta visade att exporten till tredjeländer skedde till priser som i genomsnitt var betydligt lägre. Således drogs slutsatsen att SSM:s exportpriser till gemenskapen inte kunde användas för att fastställa tillförlitliga exportpriser i samband med interimsöversynen, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen. I avsaknad av mer tillförlitliga exportpriser för denna försäljning, beaktades försäljningen till andra länder för att fastställa exportpriserna.

48

Med hänsyn till de omständigheter som redovisas i punkterna 45–47 i denna dom, har rådet haft fog för slutsatsen, i skäl 124 i förordning nr 1279/2007, att exportpriserna till tredjeländer var mer tillförlitliga.

49

Domstolen konstaterar följaktligen att de berörda institutionerna, med hänsyn dels till de förändrade omständigheterna i förhållande till den ursprungliga undersökningen – till följd av de prisåtaganden som SSM:s produkter omfattades av –, dels till att den metod som användes vid den ursprungliga undersökningen inte skulle vara tillförlitlig vid översynen, gjorde rätt när de, med stöd av undantaget i artikel 11.9 i grundförordningen, i samband med översynen tillämpade en annan metod än den som de använt i samband med den ursprungliga undersökningen.

50

För att kunna besvara de ställda frågorna till fullo måste domstolen även pröva huruvida de berörda institutionerna gjorde rätt när de i sin analys utgick från SSM:s exportpriser till tredje länder, för att dra relevanta slutsatser i samband med översynen. Med andra ord är det fråga om huruvida artikel 11.9 i grundförordningen, jämförd med artikel 2.8 och 2.9 i samma förordning, kan anses ha beaktats av institutionerna när dessa, efter att de konstaterat att de exportpriser som faktiskt betalats inte var tillförlitliga på grund av andra omständigheter än de som avses i sistnämnda bestämmelse, valt att använda en metod för att fastställa exportpriserna som inte uttryckligen angetts i denna bestämmelse.

51

I detta avseende erinrar domstolen om att unionens institutioner, på området för den gemensamma handelspolitiken och särskilt i fråga om handelspolitiska skyddsåtgärder, förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning med hänsyn till de komplicerade ekonomiska, politiska och juridiska situationer som de ska bedöma. Domstolsprövningen av en sådan bedömning ska endast avse en kontroll av att handläggningsreglerna har följts, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för det omtvistade valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk (se, för ett liknande resonemang, dom Ikea Wholesale, C‑351/04, EU:C:2007:547, punkterna 40 och 41, och rådet och kommissionen/Interpipe Niko Tube och Interpipe NTRP, C‑191/09 P och C‑200/09 P, EU:C:2012:78, punkt 63).

52

Dessa hänsynstaganden kan tillämpas bland annat på bedömningar som institutionerna gör inom ramen för översynsförfaranden. Vad för det första gäller översyn av åtgärder som upphör, i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen, är det i huvudsak fråga om att avgöra huruvida borttagandet av den ursprungliga antidumpningsåtgärden sannolikt skulle innebära att dumpningen och skadan fortsätter eller återkommer. Vad för det andra gäller interimsöversynen i enlighet med artikel 11.3 i denna förordning, kan kommissionen bland annat undersöka huruvida omständigheterna kring dumpningen eller skadan väsentligt har förändrats eller om de befintliga åtgärderna haft förväntad effekt och undanröjt den skada som tidigare konstaterats, för att föreslå att den antidumpningstull som infördes till följd av den ursprungliga undersökningen, ska upphävas, ändras eller upprätthållas.

53

I detta avseende ska det påpekas att artikel 11 varken i punkt 2 eller 3 föreskriver några metoder eller särskilda system som de berörda institutionerna ska hålla sig till vid genomförandet av de kontroller som avses i denna bestämmelse.

54

I enlighet med lydelsen i artikel 11.3 tredje stycket i grundförordningen ska kommissionen, när den överväger om de omständigheter som rör dumpning och skada har ändrats väsentligt, enbart beakta ”alla relevanta och dokumenterade bevis”.

55

Såsom generaladvokaten har gjort gällande i punkt 58 i sitt förslag till avgörande, kan den kontroll som kommissionen ska göra i detta hänseende leda till att den inte endast utför en efterhandsanalys av hur den berörda situationen har utvecklats från och med att den första slutgiltiga åtgärden infördes, för att göra en bedömning av om det är nödvändigt att fortsätta att tillämpa eller att ändra denna åtgärd för att motverka den skadevållande dumpningen. Kommissionen kan även utföra en framåtblickande analys av hur situationen kan komma att utvecklas från och med att åtgärden för översyn antas, och på så sätt göra en bedömning av den troliga inverkan av att denna åtgärd upphör eller ändras.

56

Domstolen erinrar även om att ett översynsförfarande i princip är annorlunda än den ursprungliga undersökningen, vilken regleras av andra bestämmelser i grundförordningen (se, för ett liknande resonemang, dom Europe Chemi-Con (Deutschland)/rådet, C‑422/02 P, EU:C:2005:56, punkt 49, och Hoesch Metals and Alloys, C‑373/08, EU:C:2010:68, punkt 65), och domstolen har redan slagit fast att vissa av dessa bestämmelser inte inverkar på översynsförfarandet, med hänsyn till den allmänna systematiken i och syftet med systemet (se, för ett liknande resonemang, dom Hoesch Metals and Alloys, EU:C:2010:68, punkt 77).

57

Den objektiva skillnaden mellan dessa två förfarandetyper ligger i att det redan har införts slutgiltiga antidumpningstullar på import som är föremål för ett översynsförfarande och i att det med avseende på sådan import i princip har lämnats tillräckliga bevis för att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att dumpningen och skadan fortsätter eller återkommer. När import är föremål för en inledande undersökning är ändamålet med denna däremot just att fastställa förekomst, grad och verkan av en påstådd dumpning (dom Europe Chemi-Con (Deutschland)/rådet, EU:C:2005:56, punkt 50).

58

I detta sammanhang konstaterar domstolen att artikel 11.9 i grundförordningen enbart kräver att kommissionen, vid varje undersökning avseende översyn, beaktar bestämmelserna i artikel 2 i samma förordning, varvid det inte görs någon uttrycklig hänvisning till punkterna 8 och 9 i densamma, till skillnad från vad som är fallet med punkterna 11 och 12.

59

Det stämmer visserligen att ett prisåtagande inte uttryckligen nämns i artikel 2.9 i grundförordningen som en av de omständigheter som skulle kunna motivera att en annan metod än den som föreskrivs i artikel 2.8 i denna förordning används. Denna lista med omständigheter är emellertid inte uttömmande och konstaterandet att exportpriset inte är tillförlitligt på grund av ett sådant åtagande motiverar också en tillämpning av denna artikel, så länge som priserna fastställs på ”skälig grund”.

60

Under dessa omständigheter konstaterar domstolen att rådet, under de omständigheter som är aktuella i det nationella målet, inte har gjort ett olämpligt eller oskäligt val när det använde de priser som SSM tillämpar för export till tredje länder som indikator för de priser som SSM skulle ha tillämpat på export till gemenskapen utan några prisåtaganden.

61

Mot bakgrund av det ovan anförda konstaterar domstolen att det vid prövningen av de ställda frågorna inte har framkommit någon omständighet som påverkar giltigheten av förordning nr 1279/2007.

62

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:

Det har vid prövningen av de frågor som ställts inte framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av rådets förordning (EG) nr 1279/2007 av den 30 oktober 2007, om införande av en slutgiltig antidumpningstull på vissa linor och kablar av järn eller stål med ursprung i Ryska federationen och om upphävande av antidumpningsåtgärderna på import av vissa linor och kablar av järn eller stål med ursprung i Thailand och Turkiet.