EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 20.7.2022

COM(2022) 360 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

”Spara gas för en trygg vinter”

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

”Spara gas för en trygg vinter”

Rysslands oprovocerade och omotiverade anfallskrig mot Ukraina har satt energimarknaderna i gungning och utlöst prisvolatilitet och osäkerhet kring energiförsörjningen i hela världen, vilket särskilt påverkar EU och länder i dess omedelbara närhet särskilt.

Den 18 maj 2022 lade kommissionen fram planen RepowerEU för att vi så snart som möjligt ska frigöra oss från vårt beroende av rysk gas. Samtidigt som Europa fortsätter dessa insatser och fullt ut infriar sina åtaganden vad gäller den europeiska gröna given, måste man påskynda förberedelserna inför de omedelbara konsekvenserna av potentiella ytterligare avbrott – ett totalstopp är inte uteslutet – i de ryska gasleveranserna. Europeiska rådet begärde i sina slutsatser av den 31 maj och den 23 juni 2022 att förberedelserna skulle ske snarast för att möjliggöra närmare samordning med och mellan medlemsstaterna. 

I händelse av ytterligare avbrott i försörjningen eller ett totalstopp måste Europa vara redo. I en anda av solidaritet och samarbete i Europa måste EU se till att gasflödena kommer dit där de behövs bäst, så att vi kan skydda våra inhemska konsumenter och våra jobb men också ekonomin som helhet. 

Detta är skälet till att EU under de senaste månaderna har gjort förberedelser för ett sådant avbrott. Till exempel har kommissionen – inom ramen för EU:s energiplattform – och medlemsstaterna arbetat med alternativa gasleverantörer för att säkerställa försörjningen. Genom att bygga vidare på den gröna givens förslag ska REPowerEU skynda på införandet av förnybar energi i hela EU och investeringar i energieffektiva lösningar. Kommissionen och medlemsstaterna har gjort en ingående översyn av beredskapen. EU:s medlagstiftare har antagit en EU-förordning om gaslagring för att fastställa ett rättsligt krav om lagerpåfyllning före vintern.

Kommissionen har arbetat hårt för att säkra ytterligare alternativ försörjning och fortsätter detta arbete. Detta meddelande kompletterar denna strategi genom att fokusera på efterfrågesidan. I meddelandet granskas den nuvarande situationen och de åtgärder som redan har vidtagits samt beskrivs de verktyg som EU har för att reagera. Det föreslås också kompletterande åtgärder för att samordnat minska efterfrågan, och en upptrappning av EU:s gemensamma ansträngningar för att lösa försörjningsfrågan. Detta är centralt för att minska risken och kostnaderna för avbrott senare under året och för att säkerställa att EU:s konsumenter och industrier får tillgång till den gas som krävs genom att utnyttja den tyngd som en samlad union representerar.  

I detta syfte föreslås i meddelandet en ny europeisk plan för att minska efterfrågan på gas, som bygger på bästa praxis från hela unionen. Planen åtföljs av en rådsförordning som innehåller en omedelbar rekommendation om en frivillig minskning av efterfrågan på gas med 15 % i alla medlemsstater under allra minst de kommande åtta månaderna och genom vilken det införs en process där ett bindande minskningsmål för efterfrågan på gas utlöses om så skulle bli nödvändigt, när som helst under de kommande veckorna eller månaderna.

Den gas som ersätts med andra bränslen och med energi som sparas av alla användare under sommaren är energi som kommer att hjälpa oss genom vintern. Att agera nu är mindre omvälvande och kostsamt, främjar solidariteten och innebär att vi slipper tillgripa oplanerade och illa samordnade åtgärder senare i en möjlig krissituation där gasreserverna är på väg att ta slut. Vi kommer också att snabbt gå mot samordnade och i sista ledet gemensamma inköp av gas, och i framtiden förnybar vätgas för att trygga de framtida energibehoven genom alternativa försörjningskällor. Slutligen kommer genomförandet av denna plan för att minska efterfrågan på gas att skapa förutsättningar för en snabbare och full utfasning av rysk gasimport, i linje med REpowerEU:s mål, och öka EU:s energitrygghet och oberoende.

1.    Förberedelser inför vintern

Hur ser situationen ut idag? 

Efterfrågan på gas står för 24 % av den totala inhemska bruttoenergiförbrukningen i Europa. Under många år har Ryssland varit EU:s största gasleverantör. Från och med förra året förlitade sig EU på Ryssland för mer än 40 % av sin gasförsörjning och därmed för omkring 10 % av sitt totala energibehov. 

Sedan förra året har de ryska gasleveranserna till EU minskat markant i ett avsiktligt försök att använda energi som vapen. Totalt sett utgjorde gasflödena från Ryssland till EU i juni 2022 mindre än 30 % av genomsnittet för perioden 2016–2021. EU har ställts inför en rad plötsliga, obefogade och ensidiga åtgärder från Rysslands sida för att minska eller stoppa leveranserna till europeiska kunder, störa den ekonomiska verksamheten och driva upp priserna. Gasflödena via gasledningar från Ryssland genom Belarus har upphört och de har stadigt minskat genom Ukraina. Leveranserna till de baltiska staterna, Polen, Bulgarien och Finland har också upphört. Leveranserna till flera länder, däribland Polen, Tyskland, Österrike, Danmark, Slovakien, Nederländerna och Italien har minskat. Sedan mitten av juni 2022 har flödena genom Nord Stream 1, en av de största importvägarna till EU, minskats med 60 %.

(Diagram: Flöden från rysk gas under 2022 jämfört med tidigare år.) 

Denna serie av försörjningsminskningar har lett till historiskt höga och instabila energipriser, vilket har bidragit till inflationen samt ökat risken för en ekonomisk nedgång i Europa parat med betydande negativa sysselsättningseffekter och fördelningseffekter. Allt detta kommer sannolikt att leda till ökad energifattigdom och riskerar också att förvärra ojämlikheterna mellan medlemsstater och regioner.

Det finns ingen anledning att tro att detta mönster, som skapar osäkerhet vad gäller försörjningen och därmed kraftigt stigande priser, kommer att förändras. Snarare tyder ett antal signaler på en sannolik försämring av gasförsörjningsutsikterna.

För att föregripa en sådan risk har EU redan börjat förbereda sig för ett långvarigt och sannolikt totalt stopp av gastillförseln från Ryssland, vilket kan ske när som helst. Att säkerställa alternativ gasförsörjning och ersätta naturgas med ren energi när så är möjligt och med andra energikällor när så är nödvändigt är viktiga inslag i REPowerEU, som medlemsstaterna och särskilt EU:s energiplattform har börjat jobba för.

Som en grundläggande princip för vår union måste EU:s beredskap bygga på solidaritet. Dessutom är alla medlemsstater sammanlänkade genom den inre marknaden som är en drivkraft för ekonomisk tillväxt, innovation, jobbskapande och investeringar. För att en sådan solidaritet ska fungera bör alla aktörer sträva efter att vidta alla åtgärder de har till sitt förfogande för att förhindra effekterna av ett eventuellt fullständigt avbrott i de ryska gasleveranserna.

På grund av detta ömsesidiga beroende skulle en fullt utvecklad kris få betydande negativa konsekvenser i varje medlemsstat, antingen direkt eller indirekt. Även om vissa medlemsstater är mer sårbara för de direkta konsekvenserna av ett omfattande eller ett fullständigt avbrott i de ryska leveranserna, skulle det få allvarliga återverkningar på andra ekonomier om dessa länder tvingades hantera dessa konsekvenser ensamma. En kraftig ekonomisk nedgång i en medlemsstat kommer att få direkta negativa ekonomiska konsekvenser för grannländerna och andra exportpartner. Därför krävs omedelbara åtgärder för att föregripa ytterligare störande åtgärder och för att stärka EU:s resiliens.

Detta meddelande, inklusive den bifogade europeiska planen för att minska efterfrågan på gas, är inriktat på nödvändiga åtgärder på efterfrågesidan, med utgångspunkt i REPowerEU och EU:s energibesparingsplan. Dessa åtgärder för att minska efterfrågan kompletterar det pågående arbetet för att trygga alternativa energikällor i enlighet med EU:s externa energistrategi och påskyndar övergången till ren energi. Medlemsstaterna bör genomföra dem omedelbart, i nära samordning med varandra, för att avsevärt minska risken för en alltför stor obalans mellan utbud och efterfrågan i vinter och längre fram. Denna handlingslinje kan avsevärt minska de risker som är kopplade till gasbrist, till exempel för industrier som är kritiska för leveranskedjorna i EU, för sysselsättning och tillväxt, för den övergripande konkurrenskraften och för den europeiska ekonomin.

Det åtföljande förslaget till förordning som utgör ramen för denna minskning av efterfrågan beskrivs närmare i avsnitt 3 i detta meddelande.

En stark och trovärdig samordnad EU-insats kommer att ge större säkerhet i en instabil marknadssituation, öka EU:s resiliens och begränsa efterfrågestyrda priseffekter. Den kommer att bidra till lagerpåfyllnad före vintern där kapacitet finns tillgänglig. Ensidiga åtgärder från medlemsstaternas sida skulle inte vara optimalt för EU som helhet och därmed inte heller för enskilda medlemsstater. Samordnade åtgärder på EU-nivå kan bidra till att upprätthålla fungerande industriella leveranskedjor och bevara den inre marknadens integritet vid större försörjningschocker.

 

Vilka verktyg har EU redan och vilka åtgärder hade vidtagits före den nuvarande krisen? 

För det första har EU infört en stark ram för att uppnå klimatneutralitet före 2050 och minska utsläppen med minst 55 % fram till 2030. Omställningen till ren energi och försörjningstryggheten går hand i hand. Genom att gradvis avveckla vårt beroende av fossila bränslen och genom att minska EU:s totala energiförbrukning genom ökad energieffektivitet stärker den europeiska gröna given och 55 % -paketet EU:s försörjningstrygghet.

För det andra  har EU utvecklat ett regelverk för att hantera vissa situationer när det gäller försörjningstrygghet utifrån erfarenheterna från tidigare energikriser och på grundval av de åtgärder vi vidtog efter annekteringen av Krim och Sevastopol till Ryska federationen 2014.

Enligt förordningen om försörjningstrygghet för gas 1 måste medlemsstaterna ha nationella förebyggande åtgärdsplaner och krisplaner baserade på gemensamma riskbedömningar som utförs av regionala grupper som är organiserade längs försörjningsvägarna. Tre nationella krisnivåer har fastställts: Tidig varning, beredskap och kris. De åtgärder som medlemsstaterna kan vidta på varje enskild nivå fastställs i de nationella krisplanerna för försörjningstrygghet för gas. Den övergripande principen är att begränsningar av gasflödet, ransonering och inskränkningar används som en sista utväg när alla andra alternativ – såsom övergång till alternativa bränslen – har uttömts.   

Kommissionen får på begäran av en eller flera medlemsstater tillkännage att det råder en kris på regional nivå eller unionsnivå för en särskilt drabbad geografisk region. I sådana fall ska kommissionen samordna de berörda medlemsstaternas åtgärder och kan fungera som moderator om det införs åtgärder som på ett otillbörligt sätt kan begränsa gasflödet till andra medlemsstater och tredjeländer, t.ex. medlemmar i energigemenskapen. Detta bidrar till att säkerställa ett gasflöde till de länder och kunder som drabbas hårdast vid en kris.

Förordningen om försörjningstrygghet för gas innehåller också en solidaritetsmekanism som garanterar försörjningen till skyddade kunder som definieras som hushåll, fjärrvärmeanläggningar som inte kan övergå till andra bränslen och vissa grundläggande samhällstjänster, såsom hälso- och sjukvård. I en allvarlig krissituation då försörjningen till skyddade kunder inte längre kan garanteras i en medlemsstat, har direkt sammanlänkade medlemsstater en skyldighet att agera solidariskt och leverera gas dit där den behövs mest, även om detta innebär en inskränkning i förhållande till deras icke-skyddade kunder. Förutsättningen för detta är snabb och rättvis kompensation inom ramen för bilaterala tekniska, rättsliga och finansiella arrangemang som medlemsstaterna måste komma överens om på förhand.

En europeisk grupp för samordning av gasförsörjningen, en expertgrupp som leds av kommissionen och som består av experter från medlemsstaterna, relevanta europeiska sammanslutningar och energigemenskapens sekretariat övervakar noga EU:s försörjningstrygghet och samordnar vid behov åtgärder. Den europeiska gruppen har varit avgörande för att hantera försörjningstryggheten sedan kriget mot Ukraina inleddes, särskilt genom att utbyta information och bidra till att samordna medlemsstaternas åtgärder när det gäller att utfärda tidig varning och tillkännage beredskap 2 . 

Den ram som beskrivs ovan är dock inte helt anpassad till den nuvarande krisen, eftersom den är avsedd att hantera kortsiktiga avbrott när det gäller vissa delar av infrastrukturen eller kortvariga extrema väderförhållanden snarare än långsiktiga avbrott i försörjningen från en större leverantör som påverkar flera försörjningsvägar samtidigt. Därför måste denna styrningsram anpassas, och även spegla de europeiska och nationella industriministeriernas perspektiv.

För det tredje har EU successivt utvecklat ett nät av energisammanlänkningar och en inre energimarknad som kan leverera gas och el dit där det behövs. Denna aktiva politik har bidragit till att diversifiera gasförsörjningen och – vad som är minst lika viktigt – försörjningsvägarna för gas, tack vare investeringar i gränsöverskridande gasinfrastruktur, projekt för omvänt gasflöde, såsom kapaciteten för omvända gasflöden i gasledningen Yamal mellan Tyskland och Polen och LNG-terminaler i Östersjöregionen, i den central- och östeuropeiska och i den sydösteuropeiska regionen. Många projekt av gemensamt intresse inom ramen för det transeuropeiska energinätet har fått ekonomiskt stöd från EU genom Fonden för ett sammanlänkat Europa och sammanhållningspolitiken.

Ovanstående utveckling har avsevärt förbättrat, eller kommer att förbättra, EU:s försörjningstrygghet och möjliggöra en effektiv diversifiering av leverantörer och försörjningsvägar. Alla enskilda medlemsstater, inklusive de historiskt mest exponerade länderna, som Bulgarien och Finland, har upphört att vara beroende av rysk gasimport som enda källa.

Vad har EU gjort för att säkra försörjningstryggheten efter Rysslands invasion av Ukraina?

 

Efter den ryska invasionen av Ukraina har EU lagt fram planen REpowerEU med målet att så snart som möjligt göra EU oberoende av ryska fossila bränslen. För att uppnå detta fastställs i REpowerEU åtgärder för diversifiering av energileverantörer, energisparande och energieffektivitet, och det föreslås en påskyndad utbyggnad av ren energi för att ersätta fossila bränslen i bostäder, industri och elproduktion, särskilt genom förnybar el och vätgas. Dessutom har medlemsstaterna och de lokala myndigheterna 4 goda förutsättningar att främja energisparande åtgärder som är anpassade till lokala förhållanden.

Inom ramen för planen REepowerEU har EU vidtagit åtgärder för att stärka sin försörjningstrygghet och resiliens och därigenom hantera både utbuds- och efterfrågesidan. Framför allt följande: 

·Ny EU-lagstiftning föreslogs i mars 2022 för att säkerställa att EU:s underjordiska gaslager fylls på inför den kommande vintern. Lagstiftningen antogs av Europaparlamentet och rådet i maj och trädde i kraft den 1 juli 5 . Fyllnadsnivåerna i gaslagren var oroväckande låga under förra vintern – 10 procentenheter lägre än under 2016–2018 – men trots minskad import från Ryssland och höga priser som minskar incitamenten för lagring ligger nivåerna nu återigen i linje med det historiska genomsnittet – för närvarande över 64 %, vilket motsvarar 46 dagars vinterförbrukning.

·Under första halvåret 2022 genomförde kommissionen en fördjupad granskning av alla nationella krisplaner för tryggad gasförsörjning, vilket gjorde det möjligt för medlemsstaterna att stärka sin beredskap inför eventuella storskaliga avbrott. Kommissionen har också noggrant övervakat situationen vad gäller försörjningstryggheten och riskbedömningen, avseende både gas och el, i nära samarbete med medlemsstaterna, Entso-G och Entso-E – det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för gas och el.

·Kommissionen har inrättat EU:s energiplattform för att samla efterfrågan på energi på regional nivå och underlätta frivilliga gemensamma inköp. Detta görs i syfte att säkerställa att infrastrukturen används på bästa sätt så att gasflödena leds dit där de behövs mest, och för att knyta kontakter till internationella leveranspartner som USA 6 , Norge, Azerbajdzjan, Qatar, Egypten, Israel, Algeriet och många andra. Dessa kontakter tas i enlighet med EU:s externa energistrategi 7 . Framför allt tack vare dessa åtgärder har EU mottagit rekordstora mängder flytande naturgas (LNG) sedan början av året och kompletterande rörledningsgas för att kompensera för förluster av rysk gas – se rutan nedan.

·Kommissionen har inrättat fem regionala grupper av medlemsstater inom EU:s energiplattform i syfte att ersätta den ryska gasförsörjningen och förbättra försörjningstryggheten i varje region, till exempel genom att utarbeta handlingsplaner för snabbt genomförande, något som har utförts mycket framgångsrikt i den regionala gruppen för sydöstra Europa. Dessa grupper kompletterar arbetet i befintliga regionala högnivågrupper som fokuserar på att påskynda viktiga sammanlänkningar av energinät och projekt för förnybar energi samt viktiga reformer av energimarknaden, såsom högnivågruppen för sammankoppling av gasnäten i Central- och Sydösteuropa.

·Kommissionen har samarbetat med experter från industrin för att identifiera potentialen för en övergång till andra bränslen och en frivillig efterfrågeminskning och för att bedöma de eventuella återverkningarna av icke samordnade åtgärder för att minska efterfrågan på gas från industriella användare.

De åtgärder som vidtagits sedan februari, däribland åtgärderna för att stärka EU:s ram för försörjningstrygghet, är inriktade på att hantera en gradvis fullständig utfasning av rysk gas så snart som möjligt.  

De senaste avbrotten i gasleveranserna från Ryssland tyder dock på en betydande risk för att ett fullständigt och ensidigt stopp av de ryska gasleveranserna kan bli verklighet redan i år och att detta kan ske mycket abrupt. EU måste förbereda sig för ett sådant scenario och vidta ytterligare åtgärder som står i proportion till den utmaning som blir följden. En ordnad minskning av gasförbrukningen redan nu kommer att minska framtida kostnader för samhället. Övergången till gemensamma inköp inom ramen för energiplattformen är ett nödvändigt komplement för att få en starkare samordning på både efterfråge- och utbudssidan, och kommissionen kommer att påskynda sitt arbete med att få plattformen fullt fungerande fram till slutet av året. Samtidigt skulle gemensamma gasinköp till exempel kunna ge mindre gasföretag en starkare roll och ge EU, som är världens största importör av naturgas, en bättre köpkraft, även på regional nivå, vilket skulle förbättra vår energiresiliens och på längre sikt också energitryggheten.

Vad kan vi förvänta oss?

Trots de goda framsteg som hittills gjorts när det gäller att fylla på lagren visar simuleringar som genomförts av kommissionen och Entso-G att ett fullständigt avbrott från juli fram till vintern 2023 skulle leda till att lagerpåfyllningen inte når upp till det mål på 80 % för november som fastställs i EU:s förordning om gaslagring. Simuleringarna tyder på att lagerfyllnaden kan vara så låg som 65–71 % i början av uppvärmningssäsongen.

Att agera snabbt och beslutsamt är nu avgörande. Utan insatser för att ta fram meningsfulla alternativ och utan en minskad efterfrågan under de kommande veckorna skulle ett allvarligt avbrott i gasförsörjningen under vintern 2022/2023 få betydande konsekvenser för den europeiska ekonomin och arbetsmarknaderna, vilket i sin tur direkt eller indirekt skulle påverka alla medlemsstater 8 .

Att agera nu skulle minska kostnaderna för ett plötsligt avbrott i försörjningen. 

Det skulle vara betydligt billigare att maximera substitutionspotentialen och börja minska efterfrågan på naturgas nu och i måttlig mängd tack vare ett längre tidsperspektiv, än att plötsligt minska efterfrågan drastiskt under toppförbrukningsperioden (dvs. vintern) och utan ordentliga förberedelser. Genom att förekomma en minskad efterfrågan skulle nätoperatörerna kunna optimera nätets kapacitet, transportera mer gas från väst till öst i god tid och fylla på lagren där kapacitet finns tillgänglig inför nästa vinter och vintern 2023/2024. En sådan i förväg planerad och fördelad minskning av efterfrågan skulle på ett övergripande sätt eliminera eller minska den potentiella bristen under vintern med mer än hälften. Att planera för och förekomma en minskning redan nu skulle möjliggöra riktade incitament till de industrier som har potential att minska sin förbrukning, till exempel genom att övergå till förnybara bränslen, eller under alla omständigheter och när så är möjligt till bränslen med lägsta möjliga utsläppsinnehåll, på villkor av att insatser för energieffektivitet görs och långsiktiga inlåsningseffekter undviks.

När det gäller de övergripande makroekonomiska effekterna av ett eventuell allvarligt avbrott skulle en solidaritetsbaserad samordnad EU-insats före vintern begränsa de negativa effekterna på BNP och sysselsättningen. 

Med utgångspunkt i de behov som identifierats i Entso-G:s scenarier och tidiga åtgärder för att minska efterfrågan skulle ett avbrott i gasflödet från Ryssland vid en genomsnittlig vinter kunna minska BNP med i genomsnitt minst 0,4 % för EU som helhet och upp till 0,6 % i ett scenario med en kall vinter. 

Att vänta med att agera till dess att ett fullständigt försörjningsavbrott inträffar skulle dock öka kostnaderna med minst en tredjedel, delvis på grund av den förlorade möjligheten till samordning och enklare anpassning. Att vänta med att agera skulle vid en genomsnittlig vinter ge en effekt på mellan 0,6 och 1 % av BNP.

I händelse av en kall vinter skulle kostnaderna öka ytterligare. Kostnaden för att skjuta upp åtgärder skulle i en kall vintermiljö avsevärt öka kostnaderna för EU, med en BNP-effekt på i genomsnitt 0,9–1,5 %; detta gäller särskilt de hårdast drabbade medlemsstaterna.

Om vi vill undvika ett gasgap under de kommande månaderna rekommenderas en total minskning av efterfrågan på gas från den 1 augusti till den 31 mars 2023 på 15 % 9 .

2.    En plan för att minska efterfrågan på gas som samtidigt prioriterar kritiska kunder

Den europeiska planen för att minska efterfrågan på gas

Den minskning av efterfrågan på 15 % som beskrivs ovan kan uppnås genom att agera redan nu, genomföra energibesparingsplanen 10 och vidta ytterligare åtgärder för att spara gas i icke-skyddade sektorer, med hjälp av god praxis och smarta prioriteringskriterier som fastställs i den bifogade europeiska planen för att minska efterfrågan på gas. I planen fastställs principer och kriterier för samordnad minskning av efterfrågan som inte bara syftar till att skydda gasförsörjningen till hushåll och användare av central betydelse som t.ex. sjukhus, utan också till att tillhandahålla grundläggande produkter och tjänster till ekonomin och till industrier som är avgörande för EU:s leveranskedjor och för konkurrenskraften. Den bygger på befintliga nationella krisplaner, befintlig bästa praxis och riktade samråd med industrin.

Åtgärderna för efterfrågestyrning bör i första hand inriktas på sektorer med bättre substitutionsmöjligheter och leda till en bättre fördelning av bördan över hela ekonomin, samtidigt som BNP och sysselsättning skyddas. Riskerna för inflationstryck och flaskhalsar i senare led skulle minska och det skulle finnas ett mer effektivt skydd mot andra risker (t.ex. stränga vintrar).

Planens huvudprinciper: substitution, solidaritet och besparingar

Substitution: Samordnade besparingar på efterfrågesidan genom stöd till substitutionsmöjligheter

Alla insatser i medlemsstaterna, inom elproduktion, industrier och i hushåll, bör först och främst inriktas på substitutionsmöjligheter som skulle göra det möjligt att övergå till andra energikällor än naturgas, samtidigt som man alltid måste ta hänsyn till de kompromisser som sådana val kan innebära, som till exempel att (åter-)införa kol i energimixen, om så bara tillfälligt. Prioriteringen är att i rätt tid och på ett kostnadseffektivt sätt gå över till rena energikällor, när detta är tekniskt genomförbart. Diversifieringsinsatserna bör också fortsätta genom att slutförandet av strikt nödvändiga terminaler för flytande naturgas eller annan gasinfrastruktur påskyndas, särskilt sammanlänkningar, i kombination med EU:s insatser för att diversifiera försörjningen av flytande naturgas inom ramen för EU:s energiplattform.

När inga andra renare lösningar finns att tillgå kommer substitutionsmöjligheter för gas från mer koldioxidintensiva källor såsom diesel eller kol också att behöva användas tillfälligt, men då med nödvändiga miljöskyddsklausuler. I detta syfte kan tidsbegränsad övergång till alternativa bränslen stödjas på EU- och medlemsstatsnivå.  

Solidaritet: Föregripa och mildra riskerna i samband med ett fullständigt avbrott i gasleveranserna från Ryssland 

Försörjningschocker påverkar medlemsstater och regioner på olika sätt. För att hantera sådana konsekvenser måste EU agera i full solidaritet med alla medlemsstater och med olika användare av naturgas. Även om olika medlemsstater kommer att påverkas på olika sätt kommer en kollektiv insats att minska konsekvenserna för de hårdast drabbade medlemsstaterna, och i gengäld kommer alla medlemsstater att dra nytta av gemensamma åtgärder. Kommissionen kommer därför att vara fortsatt vaksam, främst för att skydda den inre marknaden som sådan men också för att förhindra eventuella begränsningar av handeln mellan medlemsstaterna, och kommer att arbeta för att se till att det inte uppstår störningar i särskilt viktig ekonomisk verksamhet eller i kritiska samhällstjänster. Om situationen leder till inskränkande åtgärder måste övervägas bör detta göras i samstämmighet med och samordning mellan medlemsstaterna och med vederbörlig hänsyn till att mildra effekterna på sysselsättning och inkomster.

För att denna solidaritet ska fungera i praktiken måste alla medlemsstater och alla sociala och ekonomiska aktörer göra allt de kan för att förbereda sig och ersätta eller minska efterfrågan på gas redan nu, varhelst så är möjligt. Denna samordning kräver att det inrättas ett lämpligt styrningssystem som kan utnyttja resurser från energi- och näringsministerier i medlemsstaterna och omfatta en bred uppsökande verksamhet och ett brett engagemang från alla konsumentgrupper.

 
Besparingar: Alla kan bidra.

Ytterligare efterfrågeminskning bör övervägas på områdena uppvärmning och kylning av byggnader eller uppvärmning av vatten. I en krissituation, om elförsörjningen skulle äventyras, tillåter EU:s och medlemsstaternas regler för försörjningstrygghet att vissa kritiska gaseldade kraftverk och vissa kategorier av skyddade konsumenter prioriteras vad gäller gasförsörjningen. Det faktum att gasförsörjningen garanteras för hushåll och vissa kritiska gaseldade kraftverk bör dock inte hindra de offentliga myndigheterna från att vidta ytterligare åtgärder för att minska gasförbrukningen bland skyddade kunder och inom energisektorn, och de bör även främja frivilliga minskningar. Detta är nödvändigt för att man inte ska behöva begränsa de industriella kunder som är av avgörande betydelse för samhället och ekonomin 11 .

I figuren nedan visas den senaste bedömningen av vilken potential de olika typerna av åtgärder har att minska efterfrågan på gas och överbrygga gapet.

Byggnader: minska uppvärmning och kylning

Redan i energibesparingsplanen av den 18 maj, inom ramen för REpowerEU 12 , identifierades en rad möjliga besparingsåtgärder i byggnader och uppskattningen var att 11 miljarder kubikmeter skulle kunna sparas. Effekterna av enkla beteendeförändringar såsom att sänka hemtemperaturen där den inte redan är låg, ta kortare duschar, stänga av apparater i stället för att ha dem i standby-läge, laga, kyla och frysa mat på ett effektivt sätt utgör ”no regret”-åtgärder vad avser energiräkningarna. Ju större minskning genom frivilliga åtgärder, desto mindre behov av obligatoriska inskränkningar för industrin längre ner i kvarteret. En lägre gasförbrukning innebär naturligtvis billigare räkningar.

Gasbesparingar kan redan uppnås under sommaren genom att minska elförbrukningstopparna (och därigenom direkt minska gasförbrukningen) på grund av kylning. Under ”gasvintern” (oktober–mars) kan stora besparingar uppnås genom att man använder alternativa värmekällor till fjärrvärme, t.ex. värmepumpar och smarta energiledningssystem i hushållen, och genom gasbesparingskampanjer, t.ex. att sänka termostaten med 1 grad (utom för dem som redan inte kan värma upp sina bostäder på ett tillfredsställande sätt) eller använda mindre varmvatten. Väl utformade tariffsystem som bygger på bonus–malus kan också främja beteendeförändringar och ytterligare besparingar. Besparingar kan också uppnås genom krav på minskad uppvärmning av offentliga byggnader, kontor, kommersiella byggnader och öppna ytor som uteserveringar, där detta är tekniskt genomförbart och möjligt att verkställa. De offentliga myndigheternas roll när det gäller att föregå med gott exempel är avgörande i detta avseende.

El- och värmeproduktion: spara in på gas som inte har avgörande betydelse

Det finns stor potential att spara gas i el- och värmeproduktionen, genom att minska elförbrukningen, genom att byta kraft- och värmekälla och genom att importera el. Kommissionen har bett Entso för el att bedöma hur en eventuell gasbrist påverkar elproduktionen. Enligt en första uppskattning anses endast hälften av den gas som förbrukas inom elsektorn vara avgörande för att trygga elförsörjningen. Ytterligare analys pågår av vinterberedskapen vad gäller el, där hänsyn bör tas till tillgången till kärnkraftverk och vattenkraftsreserver som potentiellt kommer att påverkas mer i år. Denna första uppskattning tyder dock på att det är möjligt att spara en betydande mängd gas. Sedan början av året har EU till exempel använt minst 20 GW ny kapacitet för förnybar energi. En övergång till alternativa bränslen för energiproduktion skulle kunna ge betydande besparingar under de kommande åtta månaderna (se diagrammet på sidan 11) – utöver besparingarna från flexibiliteten på efterfrågesidan som ska minska efterfrågetoppar.

Valet av energikällor för el- och värmeproduktion är i sista ledet upp till varje enskild medlemsstat, med beaktande av EU:s klimatmål för 2030, målet om klimatneutralitet på lång sikt samt EU:s politik för ren luft och den inverkan som de beslut som fattas har på andra medlemsstater och på den kollektiva försörjningstryggheten. I det pågående arbetet med att stärka den nationella beredskapen och se över planeringen av infasningen och avvecklingen av kraftverk bör effekten på EU-nivå beaktas mot bakgrund av de nya rådande omständigheterna, bland annat riskerna för försörjningstryggheten och priserna på alternativa bränslen på de globala energimarknaderna. Detta är en viktig aspekt av de nationella riskberedskapsplanerna för el enligt förordningen om riskberedskap inom elsektorn 13 som kommissionen håller på att se över.

En övergång till andra bränslen, oavsett om de är mindre eller mer koldioxidintensiva och förorenande än naturgas, skulle normalt ske automatiskt på grund av de höga gaspriserna. En övergång till biomassa eller diesel kräver dock att tillräckliga mängder av dessa alternativa bränslen ställs till förfogande för de anläggningar där de används tillsammans med lämpliga åtgärder för att lagra och övervaka försörjningstryggheten för dessa alternativa bränslen. Vissa medlemsstater har skjutit upp utfasningen av kärnkraftverk. Andra har tillåtit kol- och brunkolsanläggningar att komma ut på näten igen eller att producera mer.

Det förbud mot import av kol och olja från Ryssland som ingår i EU:s femte och sjätte sanktionspaket bör beaktas av medlemsstaterna i samband med övergången till alternativa bränslen, eftersom detta kan påverka tillgången till tidigare försörjningskällor. När det gäller olja är en optimal förvaltning av befintliga beredskapslager av avgörande betydelse. De befintliga beredskapslagren av olja utgör ett säkerhetsnät som ska användas i enlighet med EU:s regler och nationella beredskapsplaner.

En övergång till alternativa bränslen kan också påverka luftföroreningarna och därmed människors och ekosystemens hälsa och även vattenförbrukningen. Direktivet om industriutsläpp gör det möjligt att på vissa villkor bevilja gaseldade förbränningsanläggningar som ställer om till olja undantag så att de kan avvika från sina gränsvärden för utsläpp, om det föreligger ett tvingande behov av att upprätthålla energiförsörjningen. Avvikelsen är möjlig så länge som behovet kvarstår, under förutsättning att kommissionen informeras i vederbörlig ordning. Domstolen har klargjort att om det inte finns några arbeten eller ingrepp som förändrar befintliga anläggningar, kan detta inte betraktas som ett projekt som kräver ett nytt tillstånd i den mening som avses i direktivet om miljökonsekvensbedömning 14 . På motsvarande sätt skulle ett kraftverks övergång till ett alternativt bränsle inte kunna betraktas som ett projekt om inga arbeten eller ingrepp är inblandade. I linje med RepowerEU hänvisas i ändringen av den tillfälliga krisramen för statligt stöd till möjligheten att bevilja stöd för övergång till alternativa bränslen, och rena energikällor ska prioriteras.  

Åtgärder för övergång till alternativa bränslen bör utformas på ett sätt som inte äventyrar de medelfristiga målen för minskade koldioxidutsläpp och behovet av att påskynda omställningen till ren energi och som minimerar en eventuell ökning av föroreningarna, och de bör inte äventyra medlemsstaternas övergripande långsiktiga åtaganden om utfasning av kol. Det är därför ytterst viktigt att se till att de inte leder till framtida koldioxidinlåsning.  

Slutligen samarbetar EU med Ukraina och Entso-E för att öka elhandeln mellan Ukraina och EU, både för att stödja Ukraina och för att tillhandahålla ett koldioxidsnålt alternativ för angränsande medlemsstater.

Industrin: Övergång till alternativa bränslen, andra marknadsbaserade åtgärder och smarta prioriteringskriterier

Industrin konfronteras redan med högre energipriser och för vissa industrier är nedläggningsgraden därför hög. Höga gaspriser är delvis orsaken till att efterfrågan på gas i EU under första halvåret 2022 minskade med 5 % jämfört med tidigare år. Denna trend kommer sannolikt att hålla i sig så länge priserna förblir höga. En mer detaljerad beskrivning av åtgärder för gasbesparing och övergång till alternativa bränslen finns i bilagan till detta meddelande.

Inom industrisektorn blir nästa steg att fokusera marknadsbaserade åtgärder för att stimulera till efterfrågeminskning och begränsa skadorna på samhället och ekonomin. Gas används som råvara och energikälla av industrier vars tekniska potential och vars kostnader för att övergå till alternativt bränsle eller minska förbrukningen varierar kraftigt från en sektor till en annan. Marknadsinstrument är ett effektivt sätt att få fram de mest fördelaktiga minskningsalternativen.

Kommissionen stöder helhjärtat god praxis, såsom nationella, regionala eller gemensamma auktioner eller anbudssystem för att uppmuntra industrikonsumenter att minska sin förbrukning genom att låta industrier erbjuda minskad gasförbrukning. Sådan praxis skulle leda till en minskning av den nuvarande samlade gasförbrukningen och göra mer gas tillgänglig för t.ex. lagerpåfyllnad. Dessa auktioner eller anbudsförfaranden skulle kunna organiseras på gränsöverskridande nivå för att maximera möjligheterna till efterfrågeminskning, särskilt från stora gränsöverskridande kunder som är verksamma i flera medlemsstater. I detta avseende, vilket också anges i den tillfälliga krisramen för statligt stöd, ger EU:s regler om statligt stöd medlemsstaterna möjlighet att på vissa villkor ge incitament till frivilliga minskningar av efterfrågan på gas, t.ex. genom att uppmuntra övergång till renare energikällor 15 .

Kommissionen kommer snabbt att undersöka konceptet med EU-auktioner i nära samråd med medlemsstaterna.

I de nationella krisplanerna finns redan andra liknande marknadsbaserade åtgärder, bland annat så kallade avbrytbara kontrakt, dvs. en flexibilitetsåtgärd där en i förväg fastställd ekonomisk ersättning beviljas för en i förväg fastställd minskning av gasvolymen under avstängningsperioden. 

I en krissituation kan medlemsstaterna, efter att alla marknadsåtgärder och icke-marknadsbaserade åtgärder har uttömts, behöva börja att helt eller delvis begränsa specifika konsumentgrupper som de har angivit i sina krisplaner i en i förväg angiven ordning. Strategierna för en sådan prioriteringsordning skiljer sig åt mellan medlemsstaterna och tar eventuellt inte hänsyn till en bredare inverkan på kritiska segment i EU:s ekonomi eller i den globala ekonomin. När beslut fattas på ett icke samordnat sätt finns det en stor risk för fragmentering av den inre marknaden, vilket kan leda till att nationella beslut får oavsiktliga effekter på andra EU-länder på ett sätt som vi har sett under covid-19-krisen. Samordning är nyckeln till att på bästa sätt bevara den inre marknadens integritet. Den bifogade europeiska planen för att minska efterfrågan innehåller riktlinjer för hur medlemsstaterna ska se över och förbättra sin prioritetsordning genom att använda gemensamma principer och kriterier för att samordna och minimera de socioekonomiska effekterna i ett bredare EU-sammanhang, samtidigt som den europeiska solidariteten upprätthålls.

I händelse av riktade inskränkningar kommer det att vara ytterst viktigt att mildra de socioekonomiska effekterna. Riktlinjerna bör tydligt återspeglas när medlemsstaterna uppdaterar sina nationella krisplaner. Det kommer att underlätta framtida samordning när så blir nödvändigt. I en krissituation på regional nivå eller unionsnivå, enligt vad som anges i förordningen om försörjningstrygghet för gas, kan det också finnas ett behov av att fastställa ett reglerat gaspris för att täcka den period under vilken en av unionen utlyst nödsituation varar, vilket nämns i det meddelande om kortsiktiga interventioner på energimarknaden 16 som åtföljer planen REPowerEU.

Nya instrument skulle kunna utvecklas för de industrier som spelar en strategisk roll för EU:s ekonomi och samhälle i syfte att uppmuntra dem att ersätta, diversifiera och spara, med tanke på att marknadsprismekanismerna har utnyttjats fullt ut och andra marknadsbaserade alternativ är uttömda.

Stärkt styrning för att uppnå solidaritet och mekanismer för att stödja samarbete

Situationen kräver en mekanism som gör det möjligt för kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare stärka sitt samarbete för att hantera olika aspekter av krisen allteftersom den utvecklas och för att skydda den inre marknaden. Gruppen för samordning av gasförsörjningen kan uppfylla detta krav genom att sammanträda regelbundet, vid behov på generaldirektörsnivå och med företrädare för industriministerierna. Den kommer att spela en avgörande roll när det gäller att övervaka hur efterfrågeminskningen påverkar kritiska sektorer och värdekedjor i hela EU och möjliggöra nödvändigt informationsutbyte genom att vid behov involvera andra relevanta intressenter, arbetsmarknadsparter och politiska forum.

I en krissituation skulle en både effektiv och omedelbar solidaritet befrämjas av att förordningen om försörjningstrygghet för gas omfattar bilaterala solidaritetsavtal som klargör de tekniska, rättsliga och finansiella arrangemangen för att tillhandahålla gas till grannländers rättsligt skyddade kunder i händelse av en kris. Det är angeläget att alla medlemsstater slutför utarbetandet av de nödvändiga solidaritetsavtalen, om det inte redan skett. Det är dock möjligt att bilaterala solidaritetsavtal inte är tillräckliga i sig. Samordning på EU-nivå kommer att förbli helt nödvändig.

3.    Ett gemensamt EU-verktyg för att samordna en minskad efterfrågan på gas

Om efterfrågan minskas i nödvändig utsträckning kan också riskerna i samband med nästa vinter minska, men endast om efterfrågeminskningen bygger på ett fast åtagande från alla medlemsstater att uppfylla vårt gemensamma mål. Den gasförsörjningskris vi står inför är historiskt sett unik och med tanke på de gränsöverskridande effekterna är det omöjligt för enskilda medlemsstater att i tillräcklig utsträckning och på ett effektivt sätt hantera risken för allvarliga ekonomiska svårigheter till följd av prisökningar eller omfattande försörjningsavbrott. För att vara fullt effektiva måste EU:s gemensamma förberedelser inför vintern stödjas av ett stabilt regelverk som säkerställer samordnade och snabba åtgärder. De rådande omständigheterna motiverar tillämpning av de föreskrivande befogenheter i nödlägen som anges i artikel 122 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Kommissionen föreslår därför en rådsförordning för att möjliggöra effektiva åtgärder för att hantera risken för obalans mellan tillgång och efterfrågan på den europeiska gasmarknaden, bland annat genom den styrningsram som är nödvändig. I ett första steg har medlemsstaterna möjlighet att genomföra de nödvändiga minskningarna på frivillig basis. Om situationen försämras och det visar sig nödvändigt att utfärda en EU-varning, i enlighet med den ram som anges i krisförslaget, skulle ett bindande mål för minskning av efterfrågan på gas införas. Varje medlemsstat skulle fastställa åtgärder för efterfrågeminskning i samråd med grannländerna. Därför ingår följande i utkastet till förordning:

·En uppmaning till alla medlemsstater att göra alla ansträngningar för att fortsätta att investera i alternativ till rysk gas och nå ett icke-bindande minskningsmål på 15 % av sin efterfrågan för åtminstone de kommande åtta månaderna jämfört med den genomsnittliga efterfrågan under de senaste fem åren (2016–2021). Detta skulle möjliggöra EU-omfattande besparingar på 45 miljarder kubikmeter gas under denna tidsperiod. Motsvarande minskningsinsatser bör baseras på riktlinjerna i den europeiska planen för att minska efterfrågan.

·Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppdatera sina befintliga nationella krisplaner med de specifika åtgärder för att minska efterfrågan som de beslutar att vidta i enlighet med vad som sägs ovan senast i slutet av september.

·En styrningsram som underlättar bedömningen av alla medlemsstaters insatser för att investera i alternativ till rysk gas, minska efterfrågan på gas och beakta avbrott i EU:s leveranskedjor till följd av nationella åtgärder.

·Införandet av ett förfarande för att när som helst under de kommande veckorna eller månaderna utfärda en EU-varning om situationen och utsikterna utvecklas negativt vad gäller balansen mellan tillgång och efterfrågan och det finns risk för allvarlig gasbrist och en betydande försämring av försörjningstryggheten. Om detta skulle ske kan kommissionen aktivera en bindande minskning på 15 % för att säkra den övergripande minskning på EU-nivå som är nödvändig för att garantera en säkrare vinter för alla.

4.    Slutsatser och nästa steg

Det är dags för EU att föregripa risker och att proaktivt öka beredskapen för försörjningstrygghet. Detta är en signal till alla offentliga organ, konsumenter, hushåll, ägare av offentliga byggnader, elleverantörer om att de från och med nu måste vidta extraordinära och snabba åtgärder för att spara gas och därigenom minska konsekvenserna för EU:s ekonomi vid eventuella avbrott under de kommande månaderna.

Förberedelserna inför eventuella omfattande avbrott före eller under nästa vinter är avgörande för EU:s resiliens och trovärdigheten i dess respons på händelseutvecklingen på den geopolitiska arenan. Framgång kan endast nås om allmänheten och andra konsumenter ställer sig bakom åtgärderna, och därför måste de involveras i beslutsprocessen.

Oberoende av om det sker ett fullständigt avbrott i gasflödena från Ryssland inom ett kortare tidsperspektiv eller inte, kommer tidiga gemensamma åtgärder på EU-nivå i detta kritiska skede av lagerpåfyllnadsprocessen att minska behovet av en möjlig och mer smärtsam minskning av efterfrågan senare under vintern.

Genom att påskynda diversifieringen och genomföra en trovärdig minskning av efterfrågan på ett samordnat sätt i alla medlemsstater kan EU sända en kraftfull signal till marknaden om att Europa är redo för ytterligare störningar. Ett Europa som är mer resilient, bättre klarar att hantera oförutsedda händelser och kan bidra till att mildra priseffekter och ekonomiska effekter av sådana störningar.

EU bör lita till sin förmåga att hantera konsekvenserna av större avbrott i försörjningen och drastiskt öka ansträngningarna för att inte längre vara beroende av rysk gas. Det bifogade förslaget till rådets förordning och den europeiska vinterberedskapsplanen ger medlemsstaterna ett gemensamt regleringsverktyg och riktlinjer för att snabbt och kostnadseffektivt minska efterfrågan till en nivå som är lämplig för att komma igenom nästa vinter och på ett säkert sätt förbereda nästa steg. Målet är att möjliggöra samordnade åtgärder och kriterier på efterfrågesidan i hela EU, i en anda av solidaritet och ansvar, i enlighet med EU-ledarnas begäran. Bästa praxis, såsom gemensamma auktioner för att minska förbrukningen och uppvärmningen i offentliga byggnader, bör övervägas omgående.

Kommissionen kommer regelbundet att rapportera till rådet. Ett kontinuerligt politiskt engagemang kommer att säkerställa en proaktiv och effektiv EU-samordning som står i proportion till de kommande utmaningarna.

Samtidigt är det viktigt att påskynda antagandet av den översyn av förordningen om försörjningstrygghet för gas som föreslogs i översynen av gasmarknadsförordningen i december 2021; härigenom införs automatiska och harmoniserade solidaritetsklausuler som ska garantera solidaritet mellan medlemsstaterna och därmed försörjningen för skyddade kunder även i extrema krislägen. 

Att gå vidare med och omedelbart genomföra denna plan kommer att minska osäkerheten, begränsa riskpremierna på energimarknaderna, bidra till ytterligare lagerpåfyllnad och prioritera gasförbrukningen där den behövs mest. Ytterst kommer det att ha stärkt EU och dess medlemsstater inför eventuella större avbrott i gasförsörjningen före och under nästa vinter.

(1)

   Förordning (EU) 2017/1938.

(2)

   Elva medlemsstater har utfärdat en tidig varning och en, Tyskland, har tillkännagivit beredskapsnivå.

(3)

   Gassammanlänkningen Bulgarien, Rumänien, Ungern och Österrike

(4)

   Förordning (EU) 2022/1032 om gaslagring

(5)

   I slutet av mars 2022 enades EU och USA i ett gemensamt uttalande om en kommande ökning med 15 miljarder kubikmeter av EU:s import av flytande naturgas från USA under 2022. Importen av flytande naturgas från Förenta staterna uppgick till 30 miljarder kubikmeter under första halvåret 2022, jämfört med den totala importen på 22 miljarder kubikmeter 2021. USA:s andel av EU:s import av flytande naturgas var omkring 46 % i juni.

(6)

   EU:s externa energiengagemang i en föränderlig värld, SWD (2022) 152 final.

(7)

   Effekterna i varje medlemsstat skulle bero på den nuvarande importnivån för rysk gas, möjligheterna att diversifiera källorna med kort varsel, gasens roll i energimixen och i den industriella strukturen.

(8)

   Jämfört med den genomsnittliga efterfrågan på gas i EU 2017–2021 – ett intervall som använts för att ta hänsyn till variationer i hur strängt vintervädret varit under de senaste åren

(9)

    https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52022DC0240&from=SV

(10)

   Enligt artikel 2.5 i förordning (EG) nr 2017/1938 omfattar skyddade kunder även fjärrvärme och vissa grundläggande sociala tjänster såsom hälso- och sjukvård och upp till en viss gräns små och medelstora företag.

(11)

    https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52022DC0240&from=SV  

(12)

    EUR-Lex - 32019R0941 - EN - EUR-Lex (europa.eu)

(13)

C-275/09, C-121/11, C-411/17, C-254/19.

(14)

   Dessutom bör finanspolitiken inriktas på energibesparingar, genom att både stödja energieffektivitet och stimulera till minskad efterfrågan. Medlemsstaterna bör justera prispolitiken för att minska efterfrågan. Medlemsstaterna bör använda sig av den rättsliga ramen för mervärdesskatt och övergå till nollskattesatser för moms på installationer av solpaneler, sänka skattesatserna för installation av värmesystem med låga utsläpp och andra energiprissättningsåtgärder, uppmuntra byte till värmepumpar och inköp av effektivare apparater. Skattelättnader kan kompletteras med subventioner för investeringar i energieffektivitet som riktar sig till låginkomsthushåll och sårbara mikroföretag.

(15)

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52022DC0236&from=SV

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 20.7.2022

COM(2022) 360 final

BILAGA

till

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

”Spara gas för en trygg vinter”

Riktlinjer för en europeisk plan för att minska efterfrågan på gas

Inledning    

1.    Frivilliga besparingsåtgärder och god praxis    

a)    Åtgärder för övergång till andra bränslen    

b)    Marknadsbaserade instrument    

Auktions- eller anbudssystem    

Bytesavtal mellan stora kunder    

Avbrytbara kontrakt    

c)    Besparingar i uppvärmning och kylning    

Medvetandehöjande kampanjer    

Riktat krav att minska uppvärmning och kylning    

2.    Kriterier för att prioritera kritiska icke-skyddade kunder    

a)    Kriterier för att minska efterfrågan i förstadiet till en kris eller i en fullt utvecklad krissituation    

Kritikalitet på samhällsnivå    

Kritikaliteten hos gränsöverskridande värdekedjor    

Potentiell skada på anläggningar    

Potential för substitution och minskning    

Ekonomiska aspekter    

b)    Gränsöverskridande samarbete om användningen av kriterierna    

3.    Styrning och olika faser i krisreaktionen    

Riktlinjer för en europeisk plan för att minska efterfrågan på gas

Inledning

Denna vinterberedskapsplan för EU har som målsättning att ytterligare stödja medlemsstaterna de kommande veckorna och månaderna och att stärka den inre marknadens resiliens vid en krissituation vad gäller gasförsörjningstryggheten. Denna plan kompletterar tidigare ansträngningar att öka EU:s beredskap, som till exempel att knyta kontakter till internationella partner för att öka försörjningen samt andra åtgärder som annonserades i REPowerEU. En minskad efterfrågan bör i största möjliga utsträckning förberedas och besparingar bör fokusera på de sektorer och verksamheter för vilka en minskning är minst kostsam. Alla kan spara gas, även skyddade kunder som hushåll, byggnader som förvaltas av offentliga och privata enheter, industrier som har potential för övergång till andra bränslen samt, beroende av nationell kontext, även elsektorn.

Denna plan är baserad på resultaten från samråd med medlemsstater och industrier som är beroende av naturgas.

Kapitel 1 identifierar god praxis för marknadsbaserade och icke marknadsbaserade åtgärder på efterfrågesidan vilka kan vidtas omedelbart för att frigöra gasvolymer. Kapitel 2 innehåller riktlinjer om kriterier för att identifiera kritiska sektorer inom ekonomin och industrianläggningar. Kapitel 3 sammanfattar de tre gradvisa faserna i EU:s reaktion på ett hot om större avbrott i försörjningstryggheten för gas på europeisk nivå, vilka ska följa befintliga bestämmelser i förordningen om försörjningstrygghet för gas, samt de nya åtgärder som anges i den föreslagna förordningen.

1.    Frivilliga besparingsåtgärder och god praxis

Det finns ett flertal åtgärder som medlemsstaterna kan vidta för att minska gasefterfrågan inom alla sektorer. Före ett genomförande av inskränkningar för icke skyddade kunder som industrin bör medlemsstaterna, tillsammans med intressenter, uttömma alla möjligheter till bränslesubstitution, icke-obligatoriska energibesparingsprogram och användningar av existerande alternativa energikällor. Dessa bör prioriteras förutsatt att de fortsättningsvis är ekonomiskt, socialt och miljömässigt att föredra framför obligatoriska alternativ för att minska efterfrågan. Prioritet ska, där så är möjligt, ges till en snabb och beslutsam övergång till förnybara energikällor eller renare, mindre koldioxidintensiva alternativ. Att aktivera både marknadsbaserade och icke marknadsbaserade åtgärder för att ytterligare minska gasefterfrågan kan vara nyckelåtgärder för att förekomma och lindra de risker för samhället och ekonomin som är kopplade till möjlig gasbrist.

a)Åtgärder för övergång till andra bränslen

Åtgärder för övergång till andra bränslen, både inom industri och elproduktion, kan prioriteras och påskyndas av medlemsstaterna för att förebyggande spara gas och förbättra beredskapen, åtföljt av energieffektivitetsåtgärder. Det finns flera alternativa åtgärder för en övergång till andra bränslen i medlemsstaterna:

·Ge incitament till att utveckla kapacitet för en övergång till andra bränslen i industrier och inom kraft- och värmeproduktion (marknadsbeslut), bland annat övergång till solenergi, hållbar biomassa, biometan från avfall och rester, solenergi och andra förnybara energikällor.

·Använda syrgas istället för naturgas i vissa industrianläggningar och ersätta ångdrift med hjälp av gas, med eldrift.

·Öka användningen av bränsleråvara från energibärande skrot och avfall i industrin för att minska gasanvändningen.

·Använda mer komplexa åtgärder för övergång till andra bränslen, t.ex. för gaseldade kraftverk, genom att gå över till gasolja, beroende på utvecklingen vad gäller den gasmängd som kommer att finnas tillgänglig på gasmarknaderna.

·Kräva att operatörer av termisk kraftproduktion med dieseldrivna reservgeneratorer vidtar nödvändiga säkerhetsåtgärder för att kunna säkerställa avbrottsfri drift för sina enheter om de måste gå över till diesel.

Övergång till andra bränslen är ett prioriterat alternativ, men det finns naturligtvis en risk för att kostnader, den tekniska genomförbarheten samt tillgången till alternativa bränslen till rimliga priser kan innebära vissa begränsningar, och potentiell hälso- och miljöpåverkan måste fastställas ingående. Långvarig koldioxidinlåsning bör undvikas och övergången till andra icke-förnybara bränslen måste, när den inte sker till förmån för bränslen som har lägsta möjliga utsläppsinnehåll, vara tidsbegränsad i syfte att bidra till tillgången på gas under nästa vintersäsong. Dessutom kan medlemsstaterna behöva övervaka bristen på alternativa bränslen till följd av en storskalig övergång till andra bränslen samt effekterna på priserna.

Kriterierna för identifiering av nödvändiga, icke skyddade kunder och försörjningskedjor i kapitel 2 är avgörande för att kunna hjälpa medlemsstaterna att besluta om stödmekanismer, särskilt eftersom marknadsprismekanismerna kan vara otillräckliga för att i sig själva styra en sådan övergång till andra bränslen. Därför kommer program för statligt stöd som möjliggör nödvändigt, proportionerligt och lämpligt stöd avsett att förbättra den ekonomiska bärkraften för sådana verksamheter i sektorer som betraktas som kritiska att analyseras av kommissionen från fall till fall. Dessutom möjliggör den reviderade tillfälliga krisramen för statligt stöd stimulansåtgärder för att prioritera en övergång till förnybara bränslen samtidigt som den stöder en övergång till andra energikällor om så är absolut nödvändigt. 

En övergång till andra bränslen kan leda till ökade utsläpp, vilket kan anses tillåtet i vissa fall enligt industriutsläppsdirektivet. Eftersom undantagen är exceptionella och tillfälliga krävs kontinuerlig övervakning och anmälan till kommissionen.

En utökad användning av befintliga koleldade kraftverk, liksom ett tillfälligt upphävande av rättsliga begränsningar för driften av dem, har genomförts i några medlemsstater. Dessa åtgärder bör dock alltid ses som kortsiktiga och tillfälliga, och vara reversibla, så att de inte leder till långsiktig koldioxidinlåsning, i linje med den europeiska gröna givens mekanism för en rättvis omställning, och de bör vara förenliga med EU:s regelverk. Medlemsstaterna bör till kommissionen anmäla eventuella lättnader i de regler för utsläpp av förorenande ämnen som planeras som ett led i planer för övergång till andra bränslen. Sådana lättnader bör vidtas som en sista utväg och användas endast efter att alla andra åtgärder för efterfrågestyrning samt möjligheter att övergå till renare bränslen har uttömts. Vid tillämpning av lättnaderna bör man se till att begränsa omfattning och varaktighet vad gäller eventuella ökningar av utsläpp av förorenande ämnen. Kommissionen kommer att utifrån dessa kriterier föra en dialog med medlemsstater som gör sådana anmälningar och övervaka att nationella åtgärder genomförs som säkerställer återgång till full överensstämmelse med EU:s regler om utsläpp av förorenande ämnen.

Vissa medlemsstater har skjutit upp nedläggningen av kärnkraftverk.

Beslutet gällande ett möjligt uppskjutande av utfasningen av kärnkraftverk, i den utsträckning detta är tekniskt möjligt, är ett politiskt beslut som fattas av respektive medlemsstat. Under alla omständigheter ska säkerhetsstandarderna i Euratomfördraget samt tillämpligt EU-regelverk gälla, och har företräde.

Slutligen bör åtgärder för att minska gasförbrukningen i energisektorn bedömas ordentligt i de nationella riskberedskapsplaner som ska upprättas enligt förordningen om riskberedskap inom elsektorn.

Övergång till andra bränslen ·Främja en övergång till andra bränslen i industrier ·Främja en övergång inom energi- och värmesektorn när så är möjligt, med prioritering av övergång till förnybara och renare bränslen ·Mål för rättvis omställning ska fortsätta att gälla ·Integrera risken för gasbrist i nationella riskberedskapsplaner för el

b)Marknadsbaserade instrument

Auktions- eller anbudssystem

En rekommenderad åtgärd är nationella eller gemensamma auktions- eller anbudssystem genom vilka medlemsstaterna ger incitament till att minska förbrukningen för stora kunder (främst industrier). De industrier som har störst möjlighet att minska efterfrågan skulle frivilligt erbjuda sig att göra detta. Beroende på utformningen skulle de kunna få ekonomisk ersättning i utbyte mot ytterligare besparingar. Industrikonsumenter kan själva fastställa när det är lämpligt för dem att stänga av eller tillfälligt minska efterfrågan, baserat på deras egna individuella egenskaper och ta påverkan på sysselsättningen med i beräkningen. Ett sådant system kan också uppmuntra till gasbesparingar för företag som planerar att stänga av för att utföra underhåll eller modernisering.

När sådana åtgärder inbegriper statligt stöd, och såsom klargörs i ändringen av den tillfälliga krisramen för statligt stöd, får medlemsstater ge incitament till frivilliga minskningar av gasefterfrågan inom ramen för den nuvarande krisen, vilka kommissionen sedan kommer att bedöma direkt på grundval av artikel 107.3 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt 1 .

Idén med EU-auktioner och -anbud skulle också kunna utforskas vidare av kommissionen och medlemsstater. Stora gränsöverskridande kunder med produktionsprocesser i flera medlemsstater skulle kunna dra nytta av ett sådant förfarande. Efterfrågan minskas där det totalt sett blir minst kostsamt att göra detta (och då inte bara minst kostsamt i en viss medlemsstat), också vad gäller potentiell negativ ekonomisk påverkan och förlust av arbetstillfällen.

Bytesavtal mellan stora kunder

En annan möjlighet för industrikunder är att i förväg komma överens om avtalsbaserat produktionsbyte från en region som är utsatt för störningar till en region som är mindre utsatt i samband med omfattande gasbrist. Vid en kris på nivåerna beredskap eller unionskris skulle den producent som befinner sig i den region som är minst påverkad av gasbrist garantera försörjning till produktionen för den tillverkare som har fått avbryta sin verksamhet på grund av gasbristen i den påverkade regionen. Ett sådant byte skulle i sin tur skydda den påverkade anläggningen och regionen mot oplanerade, påtvingade inskränkningar.

Ett sådant samarbete mellan företag skulle, i princip, inte anses problematiskt enligt EU:s konkurrensregler i den mån det är i) utformat och objektivt sett nödvändigt för att möta bristen på gas vid en tillkännagiven beredskaps- eller krissituation på en eller flera europeiska gasmarknader, ii) av tillfällig natur (dvs. tillämpas endast under den tid som beredskaps- eller krissituationen varar) och det iii) inte går utöver vad som är absolut nödvändigt för att uppnå målet att hantera bristen på gas kopplad till en tillkännagiven beredskaps- eller krissituation på en eller flera europeiska gasmarknader 2 .

Avbrytbara kontrakt

 
Användning av avbrytbara kontrakt för gasförbrukning, som en frivillig marknadsbaserad åtgärd, uppmuntras varhelst det är möjligt eftersom de är en viktig källa till flexibilitet. Sådana åtgärder aktiveras vid nivåerna tidig varning och beredskap” (dvs. nivåerna före en fullt utvecklad krissituation) i flera medlemsstater. Vid aktivering av avbrytandet betalas en i förväg fastställd ekonomisk ersättning ut för en i förväg fastställd minskning av gasvolymen eller en avstängningsperiod. Även om ersättning och volymer i princip inte har skräddarsytts för längre eller fullständiga avbrott i den ryska gasförsörjningen, kan EU-omfattande, kortvariga minskningar av efterfrågan på gas, som aktiveras genom avbrytbara kontrakt, ha en avsevärd kumulativ påverkan när det gäller att frigöra gas, till exempel för påfyllnad av lager. Medlemsstater bör uppmuntra ökad användning av dessa typer av kontrakt snarast möjligt för att öka besparingarna redan kommande vinter.

Flexibilitet på efterfrågesidan för el

Mer allmänt kan styrning av efterfrågan på elmarknaden bidra till att minska gasförbrukningen. Detta kan automatiseras genom smarta flexibla tekniker och tjänster på efterfrågesidan som vid efterfrågetoppar minskar efterfrågan på ett tidsberoende sätt när elektricitet framställs med gas. Det är ett dynamiskt sätt att spara energi utvunnen ur fossila bränslen som bör komplettera mer strategiska besparingar från energieffektivitetsåtgärder eller till exempel långsiktiga auktioner enligt ovan. En sådan styrning genom efterfrågan kan riktas mot elförbrukning för industrier, bostäder, kontor och kommersiella byggnader samt transportsektorerna. För att frigöra potentialen för styrning genom efterfrågan redan nästa vinter bör medlemsstaterna öppna alla marknader för flexibla resurser på efterfrågesidan som underlättar deras deltagande. Baserat på branschuppskattningar 3 skulle flexibel kapacitet i elsystemet, om den utnyttjas maximalt och aktiveras över alla marknader, kunna minska EU:s import av rysk gas med 5 %.

Marknadsbaserade instrument för att minska efterfrågan och förbereda för brist: ·Auktions- eller anbudssystem ·Avbrytbara kontrakt ·Bytesavtal mellan industrikonsumenter ·Flexibilitet på efterfrågesidan för el

c)Besparingar i uppvärmning och kylning 

Medvetandehöjande kampanjer

Alla kan spara gas, även skyddade kunder. Informationskampanjer för att göra kunder medvetna om att de, när så är möjligt, bör börja spara gas, men även el – som ofta är beroende av gas – för att på så sätt uppnå en avsevärd minskning av gasförbrukningen. Denna åtgärd ingår i nivån tidig varning i många medlemsstaters krisplaner för försörjningstrygghet. Tanken är att öka medvetenheten bland kunder, industrier, företag, offentliga myndigheter och hushåll, men också att ge konkreta och användbara exempel på hur gasförbrukningen kan minskas, till exempel genom ändrat beteende. Därtill rekommenderas genomförande av kampanjåtgärder som uppmuntrar medborgare att minska sin gasförbrukning, till exempel genom att skruva ner termostaten eller sänka vattentemperaturen under uppvärmningssäsongen, eftersom detta kan leda till avsevärda gasbesparingar. Kommissionen uppmuntrar alla medlemsstater som inte redan har gjort detta att genomföra ”no-regret”-åtgärder, samtidigt som man stöder de mest utsatta och energifattiga hushållen som i vissa länder redan har begränsat sin energianvändning till under komfortnivå.

Som en del av REPowerEU har kommissionen lagt fram EU:s plan för energibesparingar 4 vilken också innehåller flera kortsiktiga åtgärder som medlemsstaterna kan vidta för att uppmuntra åtgärder som också kommer att leda till omedelbara gasbesparingar (som till exempel att sänka värmen, låta utföra underhåll och sänka temperaturen i värmepannor). Kommissionen fortsätter också arbeta med lokala aktörer för att sprida dessa budskap, till exempel genom kampanjen Energy Savings Sprint tillsammans med Borgmästaravtalet. Dessa åtgärder kan också genomföras av städer, bland annat via uppdraget 100 klimatneutrala städer.

Det är av avgörande betydelse att alla medlemsstater inleder genomförandet av sådana åtgärder omedelbart, även de som ännu inte har utfärdat en tidig varning. Faktum är att många medlemsstater rapporterat att de börjat använda medvetandehöjande åtgärder men också subventionssystem för hushåll och företag med fokus på renovering av byggnader, installation av värmepumpar samt åtgärder för övergång till andra bränslen liksom utbyte av befintliga apparater och befintlig utrustning mot mer effektiva sådana.

De är att föredra om medlemsstaterna i ökande utsträckning flyttar över sin ersättningspolitik till inkomståtgärder i form av någon typ av ekonomisk ersättning till energikunder. Åtgärderna bör genom behovsprövning inriktas på utsatta grupper.

Riktat krav att minska uppvärmning och kylning

Under en situation med beredskapsnivå kan de åtgärder som vidtas i nationella planer innefatta en obligatorisk nationell minskning av förbrukningen inom uppvärmnings- och kylningssektorn. Sådana åtgärder kommer, när de är riktade, inte att äventyra principen att hushåll, fjärrvärmeanläggningar och vissa samhällsviktiga tjänster är skyddade kunder och att deras försörjning är garanterad. Högre priser kan sannolikt redan delvis ha medfört att kunder minskar sin gasanvändning, men det kan vara nödvändigt att tillämpa obligatoriska åtgärder när priserna i sig inte är tillräckligt för att resultera i minskad uppvärmning och kylning. Det kommer att vara viktigt att säkerställa en rättvist fördelad distribution samt tillgång till samhällsviktiga tjänster för alla kunder, särskilt för utsatta kunder anslutna till energiförsörjningsnät. Ett effektivt och bindande sätt är att göra det obligatoriskt med riktade åtgärder för att minska temperatur och vattenanvändning för uppvärmning och kylning i byggnader som ägs eller förvaltas av offentliga myndigheter eller för deras räkning, i shoppingcenter, kontorsbyggnader samt på offentliga platser. Tidigare framgångsrika erfarenheter med tariffsystem med bonus malus för att uppmuntra till besparingar kan också tas under övervägande och anpassas till specifika omständigheter i medlemsstaterna 5 .

Minska uppvärmning och kylning ·Nationella, offentliga medvetandehöjande kampanjer ·Obligatorisk minskning i byggnader som drivs på uppdrag av offentliga myndigheter ·Tariffsystem som bygger på bonus-malus ·Minskning av förbrukningen i köpcentrum, kontor och på offentliga platser, ·Offentliga myndigheter ska fastställa nya temperatur- och/eller timgränsvärden för uppvärmning och/eller fjärrvärme i hushållssektorn som använder gas

2.    Kriterier för att prioritera kritiska icke-skyddade kunder

Den underliggande principen för förordningen om försörjningstrygghet för gas är att skydda specifika kundgrupper som inte har de medel som behövs för att säkerställa sin egen försörjning vid en eventuell försörjningskris och inte har några fungerande alternativ för att hantera en sådan situation (skyddade kunder). Dessa kan vara hushåll, fjärrvärmeanläggningar som levererar till hushåll (endast de som inte har möjlighet att gå över till annat bränsle) samt, icke-obligatoriskt och under vissa förhållanden, grundläggande samhällstjänster och små och medelstora företag. Förordningen möjliggör också för medlemsstater att prioritera vissa kritiska gaseldade kraftverk för vissa grupper av skyddade kunder.

Denna plan är en vägledning för medlemsstaterna om hur de på ett effektivt sätt kan komplettera bestämmelserna i förordningen om försörjningstrygghet för gas för icke-skyddade kundgrupper, samordnat och baserat på allmänna kriterier och principer, för att på så sätt kunna upprätthålla den inre marknadens integritet och stärka dess resiliens. Den bör fungera som en hjälp för medlemsstaterna att, inom sina ”icke-skyddade” kundgrupper, identifiera och prioritera de mest kritiska kunderna eller anläggningarna, huvudsakligen inom industrin, så att dessa grupper drabbas av inskränkningar sist, men före skyddade kunder. Denna prioritering bör ta hänsyn till deras kritikalitet för EU som helhet liksom kritiska kopplingar till EU:s internationella handelspartners via försörjningskedjan. Den bör också beakta deras ekonomiska betydelse och mervärde för sysselsättningen. När det föreskrivs ekonomisk ersättning bidrar kontroll av statligt stöd till att säkerställa att dessa åtgärder är förenliga med den inre marknaden.

Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att bygga vidare på följande riktlinjer när de uppdaterar sin prioriteringsordning och relaterade åtgärder i sina nationella krisplaner för försörjningstrygghet för gas senast före slutet av september 2022. 

a)Kriterier för att minska efterfrågan i förstadiet till en kris eller i en fullt utvecklad krissituation

Följande kriterier (i kombination) bör beaktas för prioriteringsordningen bland icke-skyddade kunder vid eventuella allvarliga avbrott:

Förutom dessa fyra kriterier bör även ekonomiska hänsyn beaktas av medlemsstaterna som ett extra övervägande vid avvägningstestet.

Kritikalitet på samhällsnivå

Det rekommenderas att industrier som bedöms vara kritiska eller strategiska ur ett samhällsperspektiv prioriteras, om ett avbrott som skulle ha negativ påverkan på försörjningskedjor kan påverka hälsa, säkerhet och miljö, trygghet, försvar och andra kritiska sektorer, som till exempel livsmedel och raffinaderier. Som exempel kan människors hälsa och miljön påverkas vid felaktig eller utebliven behandling av avfall och vatten liksom säkerhetsskyddet vid exempelvis kemiska anläggningar. Identifieringen av specifika produkter, anläggningar och beståndsdelar i värdekedjan som har påverkan på kritiska samhällstjänster, kräver noggrant övervägande.

Även om det är upp till varje medlemsstat att själv definiera vad samhällskritisk innebär i den egna nationella kontexten, rekommenderar kommissionen dem att åtminstone inkludera en icke-uttömmande analys av påverkan på hälsa, livsmedel, säkerhet och miljö, trygghet, och försvar i den nationella prioriteringsordningen.

Exempel på samhällskritiska sektorer och verksamheter ·Hälsa och läkemedel ·Livsmedel ·Säkerhet och miljö ·Trygghet, försvar och raffinaderier

Kritikaliteten hos gränsöverskridande värdekedjor

Kommissionen rekommenderar medlemsstaterna att alltid beakta den påverkan en nedgång i ekonomisk aktivitet inom en sektor har på hela EU eller den värdekedjan som helhet. Hur sådana avväganden kan samordnas diskuteras i det sista avsnittet i detta kapitel.

När medlemsstaterna utarbetar sina krisplaner för försörjningstrygghet för gas ska de i första hand fokusera på den nationella påverkan vid eventuella avbrott i gasförsörjningen. Med tanke på graden av industriell integrering och sammankoppling på den inre marknaden, kan dock avbrott inom vissa sektorer (uppströms) som inte anses kritiska i en medlemsstat avsevärt påverka kritiska sektorer (nedströms) i andra medlemsstater. Därtill innehåller värdekedjorna inom de flesta industrier delar som är europeiserade eller internationaliserade och som är viktiga för sysselsättningen och för tillhandahållandet av samhällsviktiga tjänster och varor.

Industrin för medicinsk utrustning och läkemedelsindustrin, delar av kemikalieindustrin (till exempel för användning i livsmedels- samt hälso- och sjukvårdssystem) eller delar av textilindustrin (för användning i hälsovårds- och försvarsprodukter) ingår till exempel i värdekedjor som är kritiska för samhällsviktiga eller strategiska sektorer.

En strategi som kan anammas för att undersöka gränsöverskridande effekter är att fokusera på produkter snarare än på sektorer, och identifiera viktiga varor hellre än sektorer. Vissa exempel innefattar merparten av den glasproduktion som används direkt av livsmedels- och läkemedelsindustrin (livsmedelsbehållare, injektionsflaskor och sprutor) samt inom både produktion av förnybar energi och tillverkning av ren teknik (solceller, vindenergi) och tillämpningar för energibesparing. Detta skulle kräva en omfattande kartläggning av värdekedjor som är kopplade till dessa nödvändiga varor. Det kan till exempel vid en första anblick verka som att baskemikalier inte är den mest samhällsviktiga sektorn. Men sektorns produkter används i stor utsträckning inom olika andra sektorer, vilket innebär att denna sektors inverkan på (gränsöverskridande) värdekedjor sannolikt är betydande. Ett annat exempel är gödningsmedel, en sektor som är ytterst beroende av gas och som försörjer den samhällsviktiga jordbrukssektorn över hela EU, men vars produktion är geografiskt koncentrerad. Därför är det, ur ett EU-perspektiv, inte tillräckligt att tillfredsställa endast lokala behov.

En annan faktor att beakta är antalet företag som är aktiva inom en kritisk värdekedja inom EU eller globalt, och därmed möjligheten att det finns andra företag som kan träda in, eller om sådana företag saknas. Om minskad efterfrågan för en anläggning innebär att en nödvändig vara inte kan tillverkas i EU eller på annat håll, måste detta tas med i beräkningen. I följande underkapitel föreslås en mekanism som ska hjälpa medlemsstaterna att bedöma hur stor gränsöverskridande påverkan deras sektorer har.

Därutöver skulle medlemsstaterna behöva undersöka värdekedjan och den utsträckning i vilken avbrott i gasförsörjningen i en viss sektor kan orsaka allvarligare störningar i vissa värdekedjor jämfört med andra.

Aspekter att beakta gällande gränsöverskridande värdekedjor ·Effekter nedströms av gasminskning uppströms samt integrering av värdekedjor ·Företagets tyngd på marknaden ·Ett produktionsbaserat förhållningssätt för att identifiera nödvändiga varor inom sektorer ·Gränsöverskridande samråd

 

Potentiell skada på anläggningar

Medlemsstaterna bör beakta de eventuellt bestående effekterna av en bortkoppling, till exempel i form av potentiell skada på industriverktyg och den tid som skulle behövas för att reparera maskinerna och de eventuella kostnaderna i samband med detta. 

Särskild uppmärksamhet bör ägnas de sektorer som måste vara i drift kontinuerligt och där en abrupt bortkoppling av gasförsörjningen kan leda till skada på anläggningar (till exempel gasproduktion, biologiska läkemedel och andra delar av läkemedelsindustrin, vissa delar av verkstadsindustrin, textilindustrin och särskilt appreteringssektorn, läkemedel, de flesta kemiska processer, gödningsmedel, glas, stål, aluminium, raffinaderier, kalk, keramik, restgasanvändning inom elektronikintensiva sektorer som aluminiumsektorn), vilken i sin tur kan leda till långvarig negativ påverkan på produktion och sysselsättning. Flera industrier, i både energiintensiva och icke energiintensiva sektorer, behöver en minimimängd gas för att säkerställa produktionskontinuitet, för om produktionen stoppas kan den inte på ett enkelt sätt återupptas utan avsevärda förseningar, myndighetsgodkännanden och kostnader. Kommissionen rekommenderar medlemsstaterna att fastställa den miniminivå av gasförbrukning som ska betraktas som kritisk och fastställa prioriteringar i enlighet med detta, även med beaktande av hur dessa industrier klarar sig i förhållande till andra kriterier.

Potentiell skada på anläggningar ·Beakta bestående påverkan på industriverktyg vid en bortkoppling eller minskad gasförsörjning ·Särskild uppmärksamhet bör ägnas sektorer med kontinuerliga processer

Potential för substitution och minskning

Flera medlemsstater fastställer prioriteringsordning genom att identifiera samhällskritiska produkter, industrier eller företag samtidigt som de bedömer de tekniska och ekonomiska möjligheterna för dessa industrier eller företag att skjuta upp eller planera om produktionen. En sådan bedömning kan utföras för sektorer som identifieras som kritiska för samhället men också för industrier som inte faller i den kategorin, vilket medger ytterligare prioritering av industrier som inte identifierats som kritiska ur det perspektivet.

Utifrån detta kriterium kan en differentiering göras mellan industrier som kan skjuta upp produktionen eller stänga av, till exempel när belastningen är som högst, och industrier som behöver ett kontinuerligt naturgasflöde för att hålla driften igång. Det kan även finnas möjlighet att fokusera på vissa sektorer där produktionen kan flyttas inom EU till regioner där det finns tillgång till gas (se bytesavtal i föregående kapitel), samtidigt som behovet av att säkerställa rättvis omställning på regional nivå beaktas.

Integreringen av europeisk industri i globala värdekedjor kan också erbjuda substitutionsmöjligheter och minska trycket vid avbrott i gasförsörjningen. I vissa fall är emellertid tillfällig import av vissa produkter och tjänster (istället för att tillverka dem i Europa för att undvika gasförbrukning) inte ett alternativ, eftersom de produktionssteg med störst behov av gas också kan vara de som tillför slutprodukten mest mervärde. Dessutom kan, inom vissa industrier (till exempel läkemedel), ersättning av insatsvaror med importerade varor kräva myndighetsgodkännanden och vara svårt att uppnå på kort sikt. Internationella spridningseffekter från världsomfattande sanktioner mot Ryssland till globala försörjningskedjor kan tillsammans med existerande internationella försörjningsflaskhalsar begränsa alternativa importmöjligheter och pressa upp priserna ytterligare eller medföra långa leveransförseningar.

Möjligheter till bränsleomställning och begränsning av produktionen ·Skjuta fram eller planera om produktionen ·Flytta produktionen inom EU till platser där det finns bättre tillgång på gas ·Substitutionsalternativ i globala värdekedjor

Ekonomiska aspekter

Analysen av data på medlemsstatsnivå understryker skillnaderna mellan de nationella industriella ekosystemen. Mer specifikt visar den inhemska andelen av den naturgasförbrukning som ingår i slutprodukterna att vissa nationella industriers betydelse varierar.

Efter test av kritikalitet på samhällsnivå, påverkan på och tekniska begränsningar för gränsöverskridande värdekedjor, skaderisk eller substitutionsmöjligheter skulle olika sektorers ekonomiska betydelse kunna beaktas för att fastställa prioriteringsordningen för återstående industrier. De möjliga indikatorer som kan beaktas omfattar mervärde (både absolut och i förhållande till gasanvändning) samt sysselsättning i förhållande till nivå av naturgasanvändning och en specifik sektors betydelse i värdekedjan. Vissa sektorer med lågt mervärde i förhållande till gasanvändning kan naturligtvis också tillhandahålla nödvändiga insatsvaror till andra sektorer nedströms.

Därför är en viss industris integrering via klusteranläggningar en viktig aspekt som bör beaktas, eftersom dessa är nära förbundna med varandra i flera produktionsprocesser via värme och mellanprodukter.

Industrier har olika grader av flexibilitet när det gäller att gå över till andra bränslen. Exempelvis använder majoriteten av cementfabrikerna kol eller avfall, och endast ett litet antal av dem använder gas. Det betyder att merparten av cementsektorn förblir opåverkad när den drar ned på sin gasanvändning. Genom att kombinera överväganden vad gäller gasintensitet med flexibilitetshänsyn, kan man fastställa vilken sektorer som det är minst kostsamt att inskränka i varje medlemsstat (före värdekedjeffekter uppströms/nedström och strategiska sektorsspecifika överväganden).

Kommissionens analys – gasintensitet i förhållande till ekonomisk roll Den analys kommissionen genomförde visade följande: ·Hälften av den totala industrigasanvändningen motsvarar 10 % industriellt mervärde. ·De minst gasintensiva sektorerna sysselsätter hälften av arbetskraften inom produktionen och står för cirka 10 % av den totala industrigasanvändningen.  ·Bakom dessa siffror döljer sig emellertid viktiga aspekter. Faktum är att man får en mycket bättre bild när man i beräkningen tar med den naturgasmängd som använts för att framställa produkter som säljs för slutlig konsumtion längs hela försörjningskedjan. Med hjälp av denna metod är det möjligt att spåra den primära insatsvaran (gas) till den sektor där den används direkt (till exempel gas som används för att driva en smälttank för glastillverkning) och sedan vidare i försörjningskedjan (till exempel fönstertillverkning) till det led där energiinsatsvaran går att hänföra till inköpet av varor för slutproduktion (till exempel en ny bostadsenhet byggd av byggsektorn). ·Exempelvis visar analysen att den kemiska industrin (och i mindre utsträckning järn och stål, icke-metalliska mineralprodukter samt mineralutvinning) levererar insatsvaror till alla sektorer och att järn- och stålsektorn står för cirka 25 % av den totala gasanvändningen vid tillverkning av maskinutrustning och att mer än 40 % av den sammanlagda gasanvändning som ingår i läkemedelsprodukter kommer från kemiska råvaror. Den kemiska industrin står i genomsnitt för 27 % av den totala gasanvändningen inom andra sektorer, icke-metalliska mineralprodukter samt järn och stål står för 11 % vardera och mineralutvinningen för 6 %. Vissa sektorer är i mindre utsträckning kopplade till sektorer nedströms, till exempel transportutrustning, maskinutrustning, jordbruksproduktion, byggindustrin eller livsmedel, drycker och tobaksprodukter.

b)Gränsöverskridande samarbete om användningen av kriterierna 

Med tanke på den höga graden av gränsöverskridande integrering av värdekedjor på den inre marknaden och behovet av att skydda ekonomin och konkurrenskraften, särskilt vid omfattande avbrott i gasförsörjningen, är gränsöverskridande samarbete avgörande för att medlemsstaterna ska kunna ta fram optimala prioriteringskriterier i syfte att minska risken för kedjereaktioner över gränser och på hela den inre marknaden. Detta samarbete kan genomföras på ett strukturerat sätt för medlemsstaterna när de utarbetar eller uppdaterar sin prioriteringsordning i krisplanen för försörjningstrygghet för gas. Styrningsmekanismerna för samråd och samordning av detta slag, utöver bilaterala kontakter och befintliga regionala forum, kan centreras till gruppen för samordning av gasförsörjningen och vid behov utsträckas till företrädare för industriministerier. Kommissionen kan också komma att rådgöra med befintliga forum, som till exempel rådets högnivågrupp för konkurrenskraft och tillväxt eller EU:s industriforum som administreras av kommissionen.

Varje medlemsstat bör först genomföra en oberoende analys av det nationella industrilandskapet och dess kritikalitet – med direkt deltagande av industriintressenter och arbetsmarknadsparter – och därefter, baserat på denna analys, använda ovan nämnda strukturer för att identifiera potentiellt kritiska kopplingar till de andra medlemsstater där försörjningsflödet finns.

I detta sammanhang kan medlemsstaterna, efter att ha identifierat de prioriterade sektorerna genom användning av de kriterier för kritikalitet på samhällsnivå som nämns ovan och i syfte att hålla kontinuiteten i den ekonomiska verksamheten så smidig som möjligt, tillsammans gå vidare med kartläggningen av gränsöverskridande värdekedjor och verifiera risken för konkreta avbrott i försörjningen. Därför är detektering av gränsöverskridande känslighet grunden för ytterligare förbättring av medlemsstaternas prioritetslista. Detta kan innebära en stor insats, särskilt för större medlemsstater med komplexa ekosystem för gasförbrukning och omfattande deltagande i internationella värdekedjor. Kommissionen står till förfogande för att bistå i detta arbete.

3.    Styrning och olika faser i krisreaktionen 

De olika faser i krisreaktionen som anges nedan visar hur samordning på EU-nivå av åtgärder för att minska efterfrågan omsätts i praktiken med befintliga bestämmelser i förordningen om försörjningstrygghet för gas och de nya åtgärderna i denna plan.

Fas 1: Spara gas för en trygg vinter – tidig unionsvarning

När: Antagande av förordningen om samordnade åtgärder för minskad efterfrågan på gas som föreslås i meddelandet Spara gas för en trygg vinter Utlösande faktor: Antagande av förordningen om samordnade åtgärder för minskad efterfrågan på gas som åtföljer meddelandet Spara gas för en trygg vinter samt denna EU-plan för att minska efterfrågan. På EU-nivå: ·Största möjliga insats för att minska efterfrågan på gas med 15 % i alla medlemsstater. ·Förstärkt övervakning och ömsesidigt informationsutbyte, särskilt för att skydda den inre marknaden. ·Förstärkta mekanismer för styrning och samordning. ·Undersöka möjligheten till gemensamma/regionala auktioner. På medlemsstatsnivå: ·Snabbare genomförande av åtgärder som erbjuder alternativ till naturgas inom alla sektorer, särskilt renare energikällor. ·Icke-obligatoriska auktioner eller inbjudningar att lämna anbud som leder till minskad konsumtion. ·Främja och, om relevant, aktivera avbrytbara avtal. ·Genomföra åtgärder för övergång till andra bränslen inom industri och elproduktion. ·Uppdatera nationella krisplaner för försörjningstrygghet för gas och kommunicera dessa till gruppen för samordning av gasförsörjningen ·Krav på att offentliga byggnader begränsar uppvärmnings- och kylningstemperaturerna, förutsatt att detta är tekniskt möjligt. ·Aktivering av andra åtgärder på efterfrågesidan enligt varningsnivå i nationella krisplaner för försörjningstrygghet för gas. ·Åtgärder för att minska gasförbrukningen för icke-kritiska gaseldade kraftverk. Ekonomiska effekter: "no-regret"-alternativ, som ska utnyttjas, påverkan på offentliga finanser när ersättning genom auktioneringen av efterfrågeminskning ska betalas ut, liksom ersättning till utsatta hushåll när så är nödvändigt. Behov av statligt ingripande. Gruppen för samordning av gasförsörjningen - roll: förstärkt övervakning, utökad till att även omfatta industriella överväganden, bland annat av efterfrågeminskning, främja utbyte av god praxis som hjälper till att definiera åtgärderna

Fas 2: Unionsberedskap

När: Tillkännagivande av unionsberedskap Utlösande faktor: enligt artikel 4 i förslaget till förordning om samordnade åtgärder för att minska efterfrågan på gas, när en betydande risk för allvarlig gasbrist leder till en betydande försämring av gasförsörjningssituationen i unionen Instrument: På EU-nivå: ·En obligatorisk minskning av efterfrågan på 15 % ·Förstärka övervakningen och det ömsesidiga informationsutbytet, särskilt för att skydda den inre marknaden. ·Intensifiera den dagliga övervakningen och informationen från medlemsstaterna till kommissionen. På medlemsstatsnivå: ·Icke-obligatoriska auktioner eller inbjudningar att lämna anbud som leder till minskad konsumtion. ·Uppdatering av nationella krisplaner för försörjningstrygghet för gas. ·Främja och, om nödvändigt, aktivera avbrytbara avtal. ·Genomföra övergång till andra bränslen inom industri och elproduktion. ·Krav på att offentliga byggnader begränsar uppvärmnings- och kylningstemperaturerna, förutsatt att detta är tekniskt möjligt. ·Aktivering av andra åtgärder på efterfrågesidan enligt varningsnivå i nationella krisplaner för försörjningstrygghet för gas. ·Åtgärder för att minska gasförbrukningen för icke-kritiska gaseldade kraftverk. ·Övervakning av påverkan från minskad efterfrågan på kritiska sektorer i EU, utbyte av information mellan medlemsstater. Ekonomiska effekter: stödja investeringar i alternativ till rysk gas, lindra möjliga negativa effekter vid eventuella störningar (inklusive effekter för sysselsättning och distribution), sannolikt behov av statligt stöd samt att EU griper in främst, men inte uteslutande, med marknadsinstrument. Kommissionens roll: Övervakning via gruppen för samordning av gasförsörjningen, utökad till industriexperter vid behov för att uppnå nödvändig efterfrågeminskning för alla medlemsstater och per sektor. Säkerställa ett solidariskt förhållningssätt och samordna ansträngningar vid behov. Gruppen för samordning av gasförsörjningen - roll: Gruppen för samordning av gasförsörjningen fungerar som ett forum för informationsutbyte om begränsning, tillgängliga åtgärder samt effekter av efterfrågeminskning för kritiska sektorer, däribland industrin, över gränser för att underlätta beslutsfattande på hög nivå om minskad efterfrågan.

Fas 3: EU-samordning av krisåtgärder i samband med en kris på unionsnivå/regional nivå

När: På begäran av en eller flera medlemsstater som har tillkännagivit att det råder en nationell kris (artikel 12 i förordningen om försörjningstrygghet för gas) när marknadsinstrument inte längre kan skydda försörjningen. Utlösande faktorer: ·Kopplade till en kris på regional nivå eller unionsnivå enligt förordningen om försörjningstrygghet för gas ·Kommissionen kan tillkännage att det råder en unionskris eller en regional kris för en särskilt påverkad geografisk region på begäran av en medlemsstat. ·Om begäran kommer från minst två behöriga myndigheter som har tillkännagivit beredskap på nationell nivå måste kommissionen tillkännage att det råder en unionskris eller en regional kris, beroende på vad som är lämpligt. Instrument och kommissionens roll: Enligt artikel 12 i förordningen om försörjningstrygghet för gas ska kommissionen ·säkerställa informationsutbyte, ·säkerställa att åtgärderna på medlemsstatlig och regional nivå är konsekventa och effektiva i förhållande till unionsnivån, ·samordna åtgärderna med avseende på tredjeländer, ·om så är nödvändigt, sammankalla en krishanteringsgrupp bestående av krisledare utsedda av berörda medlemsstater. ·I nationella krisplaner för försörjningstrygghet för gas anges mer detaljerat de åtgärder som planeras av medlemsstaten för varje krisnivå, som till exempel användning av gas från strategiska lager.

(1)

Följande element är relevanta för att kommissionen ska kunna utföra en bedömning: (1) användning av en konkurrenskraftig och öppen process, (2) frånvaro av gränsöverskridande restriktioner, (3) begränsning av ersättning för framtida efterfrågeminskningar och (4) en minskning av den samlade gasförbrukningen som leder till ökad tillgång på gas i lagren samt undvikande av att efterfrågan förflyttas från deltagare till icke-deltagare

(2)

 Kommissionens avdelningar står till förfogande för att ge informell vägledning till företag som överväger ett sådant samarbete om det finns osäkerhet kring om vissa inslag i deras planerade samarbete är förenliga med EU:s konkurrensregler.

(3)

   SmartEN

(4)

    https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/PDF/?uri=CELEX:52022DC0240&from=EN  

(5)

   Analys av beteendeändring på grund av kris på elmarknaden: Japanese household electricity consumer behaviour since the earthquake; Murakoshi et al, 2013. Can Rationing Affect Long Run Behavior? Evidence from Brazil; Costa, 2012. Se även Policies for energy conservation and sufficiency: Review of existing policies and recommendations for new and effective policies in OECD countries: Bertoldi, 2022 (https://doi.org/10.1016/j.enbuild.2022.112075).