EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 25.11.2021
COM(2021) 749 final
2021/0396(NLE)
Förslag till
RÅDETS REKOMMENDATION
om en samordnad strategi för att underlätta säker fri rörlighet under covid-19-pandemin och om ersättande av rekommendation (EU) 2020/1475
(Text av betydelse för EES)
MOTIVERING
1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET
•Motiv och syfte med förslaget
Unionsmedborgares rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom Europeiska unionen är en av unionens mest uppskattade framgångar och en viktig drivkraft för dess ekonomi. Samtidigt fortsätter covid-19-pandemin att utgöra ett exceptionellt hot mot folkhälsan i hela unionen.
För att hantera utbrottet av covid-19-pandemin har medlemsstaterna vidtagit olika åtgärder för att begränsa virusets spridning, varav vissa har påverkat unionsmedborgarnas rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, såsom inreserestriktioner eller krav på att gränsresenärer ska testa sig för SARS-CoV-2-infektion. När medlemsstaterna antar och tillämpar inskränkningar i den fria rörligheten är de skyldiga att respektera EU-rättens principer 1 , i synnerhet principerna om proportionalitet och icke-diskriminering.
Ensidiga åtgärder på detta område har orsakat betydande störningar då företag och medborgare ställts inför en uppsjö av olika åtgärder som dessutom snabbt ändras. Detta är särskilt skadligt i en situation där den europeiska ekonomin redan drabbats hårt av pandemin. Skillnaderna i åtgärder kan också undergräva allmänhetens förtroende för folkhälsoåtgärder, inte minst vaccinering, vilket i sin tur kan förvärra den epidemiologiska situationen.
För att säkerställa ökad samordning mellan medlemsstaterna antog rådet den 13 oktober 2020 rådets rekommendation (EU) 2020/1475 om en samordnad strategi för inskränkningar i den fria rörligheten med anledning av covid-19-pandemin 2 . I rådets rekommendation fastställdes en samordnad strategi med avseende på följande huvudpunkter: tillämpning av gemensamma kriterier och gränsvärden för beslut om huruvida inskränkningar i den fria rörligheten ska införas, kartläggning av risken för spridning av covid-19 baserat på en överenskommen färgkod samt en samordnad strategi för vilka åtgärder, om några alls, som bör tillämpas på personer som reser mellan områden, beroende på risken för smittspridning i dessa områden. Denna rådsrekommendation uppdaterades senare mot bakgrund av den epidemiologiska situationens utveckling 3 .
För att ytterligare underlätta en säker fri rörlighet under covid-19-pandemin antog Europaparlamentet och rådet den 14 juni 2021 förordning (EU) 2021/953 4 , varigenom ramen för EU:s digitala covidintyg inrättades för utfärdande, kontroll och godtagande av interoperabla intyg om vaccination mot, testning för och tillfrisknande från covid-19 5 . För att utnyttja ramen för EU:s digitala covidintyg på bästa sätt ändrade rådet samma dag även rådets rekommendation (EU) 2020/1475 6 . Enligt de ändrade reglerna bör personer som vaccinerats eller tillfrisknat undantas från de restriktioner som tillämpas i enlighet med rådets rekommendation.
Sedan juni 2021 har utveckling skett på två viktiga punkter som påverkar den epidemiologiska situationen och därmed även den fria rörligheten inom unionen. För det första har vaccinationstäckningen ökat betydligt, då den sammanlagda andelen fullvaccinerade bland unionens totala befolkning den 19 november 2021 var mer än 65 % 7 jämfört med mindre än 30 % när den senaste ändringen och förordning (EU) 2021/953 antogs 8 .
Trots detta varierar vaccinationstäckningen fortfarande mycket mellan medlemsstater och regioner och inom specifika befolkningsgrupper. Den 19 november 2021 varierade andelen fullvaccinerade bland den totala befolkningen i medlemsstaterna från 23,9 % till 81,4 % (28,6 % till 92,6 % bland den vuxna befolkningen). Detta är ett stort problem, eftersom det gör att viruset har stora möjligheter att fortsätta att sprida sig och orsaka sjukdom, särskilt bland de ovaccinerade.
Jämfört med juni 2021 är alltså en betydligt högre andel av befolkningen bättre skyddad från att bli allvarligt sjuk och dö av covid-19 tack vare de covid-19-vacciner som för närvarande finns tillgängliga och som skyddar mot allvarlig sjukdom, död och långvariga konsekvenser av infektion. Vaccination är därför ett ytterst viktigt vapen – om än inte det enda i arsenalen – mot covid-19, och insatser krävs för att fortsätta att öka vaccinationstäckningen.
För det andra har EU:s digitala covidintyg tagits i bruk i snabb takt. Fram till november 2021 hade medlemsstaterna utfärdat fler än 650 miljoner exemplar av EU:s digitala covidintyg 9 . EU:s digitala covidintyg är därmed ett lättillgängligt och allmänt godtaget verktyg för att underlätta den fria rörligheten under covid-19-pandemin. Enligt en Eurobarometerundersökning som offentliggjordes i september 2021 höll omkring två tredjedelar (65 %) av de svarande med om att EU:s digitala covidintyg är det säkraste medlet för att resa fritt i Europa under covid-19-pandemin 10 . Nästan alla medlemsstater använder också EU:s digitala covidintyg för inhemska ändamål.
Ramen för EU:s digitala covidintyg används inte bara framgångsrikt av EU:s medlemsstater, de tre länderna i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som inte är med i EU 11 samt Schweiz 12 , utan även av 20 andra tredjeländer och tredjeterritorier 13 – och fler tredjeländer förväntas ansluta sig framöver. Till följd av detta är ramen för EU:s digitala covidintyg det enda storskaliga system som används internationellt 14 .
Samtidigt är den epidemiologiska situationen i unionen fortfarande utmanande, med ett högt och ökande totalt antal bekräftade fall, och motiverar att åtgärder som syftar till att skydda folkhälsan bibehålls eller återinförs. Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) rekommenderar ytterligare ökning av vaccinationstäckningen mot covid-19 i alla berörda åldersgrupper och fortsatta riskreducerande åtgärder, däribland användning av munskydd, förbättrad ventilation i slutna utrymmen och fysiska distanseringsåtgärder, som viktiga verktyg för att minska den fortsatta spridningen av viruset och dess varianter 15 .
Mot bakgrund av denna utveckling bör den gemensamma strategi som anges i rådets rekommendation (EU) 2020/1475 anpassas ytterligare, vilket Europeiska rådet också begärde i sina slutsatser av den 22 oktober 2021 16 . Framför allt bör den avgörande faktorn vara en persons status i fråga om vaccination mot, testning för eller tillfrisknande från covid-19, som framgår av EU:s digitala covidintyg. Eftersom EU:s digitala covidintyg kan utfärdas, kontrolleras och godtas på ett säkert sätt bör personer som utövar sin rätt till fri rörlighet inom unionen och som innehar ett giltigt sådant intyg inte omfattas av ytterligare inskränkningar i den fria rörligheten, till exempel ytterligare tester för SARS-CoV-2-infektion. Dessa personer bör i princip inte vara skyldiga att sitta i karantän, eftersom detta utgör en betydande inskränkning i den fria rörligheten.
Detta tillvägagångssätt stöds av rekommendationer från Världshälsoorganisationen (WHO) 17 , enligt vilka fullvaccinerade resenärer och resenärer som har tillfrisknat från covid-19 inom sex månader före resan inte bör omfattas av ytterligare restriktioner. Personer som inte tillhör dessa två kategorier bör kunna resa på grundval av ett negativt test för SARS-CoV-2-infektion.
För att göra det enklare att utöva rätten till fri rörlighet inom unionen är det nödvändigt att skapa samförstånd om de villkor som de tre typerna av EU:s digitala covidintyg (vaccination, testning och tillfrisknande) måste uppfylla för att kunna godtas. Härvid bör man ta hänsyn till den senaste utvecklingen, framför allt den epidemiologiska situationen och den begynnande vaccineringen med boosterdoser.
I samband med administreringen av boosterdoser antar allt fler medlemsstater regler om hur länge vaccinationsintyg som utfärdats efter primärvaccinationen godtas, mot bakgrund av att det skydd mot infektion och lindrig sjukdom som covid-19-vaccinationen ger verkar avta med tiden. Dessa regler gäller i vissa fall endast vid inhemsk användning, men ibland tillämpas de även på användningen av vaccinationsintyg för resor.
Den 24 november 2021 utfärdade ECDC en snabb riskbedömning 18 där det angavs att EU/EES-länderna som en brådskande fråga bör överväga en boosterdos för personer över 40 år, med fokus på äldre och de mest riskutsatta, och att länderna också skulle kunna överväga en boosterdos för alla personer över 18 år minst sex månader efter avslutad primärvaccination för att öka skyddet mot infektion på grund av avtagande immunitet. Detta skulle kunna minska smittspridningen bland befolkningen och förhindra ytterligare sjukhusvistelser och dödsfall.
För att undvika brokiga och störande åtgärder föreslår kommissionen att det införs en standardperiod på nio månader för godtagande av vaccinationsintyg för resor. Därigenom beaktas ECDC:s vägledning om administrering av boosterdoser från och med sex månader efter avslutad primärvaccination, med ytterligare en period på tre månader för att säkerställa att de nationella vaccinationskampanjerna kan anpassas och att medborgarna kan få tillgång till boosterdoser. För att säkerställa ett samordnat tillvägagångssätt bör medlemsstaterna inte godta vaccinationsintyg som utfärdats efter avslutad primärvaccination om det har gått mer än nio månader sedan den dos som anges i intyget gavs.
Standardperioden för godtagande på nio månader bör gälla för intyg som utfärdats efter avslutad primärvaccination. Medlemsstaterna bör omedelbart vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa tillgång till vaccination för de befolkningsgrupper vars tidigare utfärdade vaccinationsintyg börjar närma sig gränsen för standardperioden för godtagande, med full hänsyn till nationella beslut om prioritering av olika befolkningsgrupper vid vaccinationskampanjen mot bakgrund av nationell politik och den epidemiologiska situationen.
ECDC uppger att de tillgängliga studierna följt upp administreringen av boosterdoser endast under en kort tid och att ytterligare uppföljning av data behövs för att fastställa hur lång tid efter boosterdosen man har immunitet mot infektion, lindrig sjukdom och allvarlig sjukdom. Hittills finns det inga studier som uttryckligen har undersökt hur effektivt boosterdoserna skyddar mot smittspridning av SARS-CoV-2 och därför är det för närvarande inte möjligt att fastställa en godtagandeperiod för boosterdoser. De uppgifter som börjar komma in om hur effektivt de återställer ett gott skydd mot infektion tyder dock på att boosterdoser sannolikt också på ett betydande sätt begränsar den vidare smittspridningen, och det är rimligt att förvänta sig att boosterdoserna kan ge ett mer långvarigt skydd än primärvaccinationen.
Detta föreslagna tillvägagångssätt måste övervakas noggrant och ingående för att bedöma om anpassningar eller ändringar kan behövas på grundval av nya vetenskapliga rön. På grundval av sådana rön kan kommissionen vid behov lägga fram ett förslag om att tillämpa en lämplig godtagandeperiod även för intyg som utfärdats efter administrering av en boosterdos. Det bör påpekas att skyddet mot infektion och smittspridning kan minska med tiden, även om vaccinerna i detta skede fortfarande skyddar mycket effektivt mot allvarlig sjukdom, sjukhusvistelse och dödsfall. Dessutom har ett något minskande skydd observerats hos äldre och personer med kliniska riskfaktorer för allvarligare sjukdom.
Som beskrivs ovan bör åtgärder som är nödvändiga till följd av covid-19-pandemin därför vidtas på personnivå i stället för på regional nivå, vilket innebär att resenärer med ett giltigt intyg i princip inte bör omfattas av ytterligare restriktioner. Samtidigt bör den trafikljuskarta som visar den epidemiologiska situationen på regional nivå bibehållas i anpassad form, eftersom den är ett användbart och lättbegripligt verktyg för allmänheten och medlemsstaternas myndigheter. Förutom att fungera som informationsverktyg bör kartan utgöra grunden för särskilda regler om resor från områden med särskilt liten eller särskilt stor virusspridning.
Resenärer som anländer från områden där viruset sprids i mycket liten utsträckning bör, i enlighet med proportionalitetsprincipen, inte omfattas av några restriktioner. Sådana resenärer bör därför inte vara skyldiga att inneha EU:s digitala covidintyg eller testa sig för SARS-CoV-2-infektion när de utövar fri rörlighet inom unionen. Detta påverkar inte den inhemska användningen i medlemsstaterna (tillträde till evenemang, restauranger osv.). Många sådana resenärer kommer givetvis ändå att inneha ett intyg, främst till följd av vaccination.
Å andra sidan bör särskild uppmärksamhet ägnas åt områden där viruset sprids i mycket stor omfattning, med tanke på den större sannolikheten för att fall importeras från dessa områden och den belastning som långa perioder med många fall kan innebära för dessa områdens offentliga hälso- och sjukvårdssystem. För att minska dessa folkhälsorisker bör medlemsstaterna avråda från alla icke nödvändiga resor till och från sådana områden. Dessutom bör personer som anländer från sådana områden utan att ha ett vaccinationsintyg eller intyg om tillfrisknande vara skyldiga att testa sig och sitta i karantän/självisolering.
Eventuella nya SARS-CoV-2-varianter är fortfarande en källa till oro och bör övervakas noggrant. ECDC bedömer regelbundet nya belägg för varianter som upptäckts genom epidemiologisk omvärldsbevakning, informationssökningar genom definierade söksträngar för genetiska varianter eller andra vetenskapliga källor 19 . För att få aktuell och korrekt information om uppkomsten och spridningen av SARS-CoV-2-varianter av särskild betydelse eller av intresse är det också viktigt att medlemsstaterna upprätthåller eller uppnår en tillräckligt hög sekvenseringsvolym. Otillräckliga sekvenseringsvolymer begränsar förmågan att upptäcka cirkulerande virusvarianter av särskild betydelse innan de påverkar den allmänna epidemiologiska situationen. I detta sammanhang bör man – när den är tillgänglig – ta hänsyn till den ram för fastställande och bedömning av kriterier som skulle kunna leda till folkhälsoinsatser mot virusvarianter av särskild betydelse vilken för närvarande håller på att utarbetas av den europeiska expertgruppen för SARS-CoV-2-varianter 20 .
SARS-CoV-2-varianterna alfa och delta har visat den negativa inverkan som nya varianter av SARS-CoV-2 kan få på den epidemiologiska situationen. Det kan vara mycket svårt att stoppa spridningen av en variant när den väl har upptäckts inom unionen, men med tanke på nya varianters potentiella inverkan föreslår kommissionen ett förfarande för ett samordnat sätt att fördröja deras spridning inom unionen. Detta bör också gälla i situationer där medlemsstaterna i enlighet med unionsrätten inför restriktioner på grund av att den epidemiologiska situationen i ett område snabbt försämras, särskilt i områden som redan drabbats hårt.
Med tanke på hur omfattande ändringar som nu görs av den strategi som fastställs i rådets rekommendation (EU) 2020/1475 i dess ändrade lydelse föreslår kommissionen att rekommendationen ersätts med en ny i stället för att ändras ytterligare. Dessutom föreslår kommissionen att dess tillämpningsperiod kopplas till förordning (EU) 2021/953, eftersom avsikten är att båda instrumenten ska upphöra att gälla när covid-19-pandemin har upphört och pandemirelaterade inskränkningar i den fria rörligheten inte längre behövs.
•Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området
Syftet med denna rekommendation är att genomföra befintliga bestämmelser gällande inskränkningar i den fria rörligheten av folkhälsoskäl.
•Förenlighet med unionens politik inom andra områden
Rekommendationen är förenlig med unionens politik inom andra områden, inbegripet vad gäller folkhälsa och inre gränskontroller.
2.RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN
•Rättslig grund
Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 21.2, 168.6 och 292.
•Subsidiaritetsprincipen
Enligt artikel 292 i EUF-fördraget får rådet anta rekommendationer. Enligt denna bestämmelse ska rådet besluta på förslag av kommissionen i samtliga fall där fördragen föreskriver att rådet ska anta akter på förslag av kommissionen.
Så är fallet i föreliggande situation, eftersom en konsekvent strategi är nödvändig för att undvika störningar orsakade av ensidiga och otillräckligt samordnade åtgärder som inskränker den fria rörligheten inom unionen. Enligt artikel 21.1 i EUF-fördraget ska varje unionsmedborgare ha rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, om inte annat följer av de begränsningar och villkor som föreskrivs i fördragen och i bestämmelserna om genomförande av fördragen. Om en åtgärd från unionens sida är nödvändig för att uppnå detta mål får Europaparlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet anta bestämmelser i syfte att underlätta utövandet av dessa rättigheter.
Enligt artikel 168.6 får rådet på förslag av kommissionen även anta rekommendationer i syfte att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå för människor vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder.
•Proportionalitetsprincipen
Antagandet av ensidiga eller ej samordnade åtgärder leder sannolikt till inskränkningar i den fria rörligheten som är inkonsekventa och fragmenterade och därmed skapar osäkerhet för unionsmedborgarna när de utövar sina EU-rättigheter. Förslaget går inte utöver vad som är nödvändigt och proportionellt för att uppnå det avsedda målet.
3.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR
•Efterhandsutvärderingar/kontroller av ändamålsenligheten med befintlig lagstiftning
Ej tillämpligt
•Samråd med berörda parter
Förslaget tar hänsyn till de regelbundna diskussioner som förts med medlemsstaterna, tillgänglig information om den epidemiologiska situationens utveckling och relevanta tillgängliga vetenskapliga bevis.
•Konsekvensbedömning
Ej tillämpligt
•Grundläggande rättigheter
Fri rörlighet är en grundläggande rättighet som fastställs i artikel 45 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Begränsningar får, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter. Enligt artikel 21 i stadgan är inskränkningar på grund av nationalitet inom fördragens tillämpningsområde förbjudna.
Alla inskränkningar i den fria rörligheten inom unionen vilka motiveras av hänsyn till folkhälsa måste vara nödvändiga, proportionella och grundade på objektiva och icke-diskriminerande kriterier. De måste vara avpassade till det mål som eftersträvas och inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.
4.BUDGETKONSEKVENSER
Inga.
5.ÖVRIGA INSLAG
•Ingående redogörelse för de specifika bestämmelserna i förslaget
Den samordnade ramen mellan medlemsstaterna bör fokuseras på innehav av EU:s digitala covidintyg. Resenärer med ett intyg som uppfyller vissa villkor bör inte omfattas av ytterligare inskränkningar i den fria rörligheten:
–Innehav av ett giltigt vaccinationsintyg bör räcka om det av intyget framgår att det har gått tillräckligt lång tid sedan fullständig vaccinering enligt definitionen i rekommendationen, och förutsatt att det inte har gått mer än nio månader sedan vaccinationsdatumet, om intyget utfärdades efter avslutad primärvaccination.
–Innehav av ett giltigt testintyg bör räcka inom ramen för de standardgiltighetsperioder som fastställs i rekommendationen.
–Innehav av ett giltigt intyg om tillfrisknande bör räcka om det av intyget framgår att det har gått mindre än 180 dagar sedan det första positiva testresultatet.
När det hänvisas till EU:s digitala covidintyg bör detta även omfatta covid-19-intyg som utfärdats till unionsmedborgare och deras familjemedlemmar av tredjeländer och som omfattas av så kallade beslut om likvärdighet antagna i enlighet med artikel 3.10 eller 8.2 i förordning (EU) 2021/953 i syfte att underlätta den fria rörligheten inom unionen.
Personer som inte har EU:s digitala covidintyg kan åläggas att testa sig för SARS-CoV-2-infektion före eller efter ankomsten.
Karantän bör krävas endast i de särskilda fall som anges i rekommendationen, dvs.
–för resenärer som inte har ett vaccinationsintyg eller intyg om tillfrisknande och som anländer från områden där virusspridningen är mycket stor, eller
–som svar på en ny SARS-CoV-2-variant av särskild betydelse eller av intresse.
I ett begränsat antal fall bör personer som utövar rätten till fri rörlighet inte vara skyldiga att inneha EU:s digitala covidintyg, nämligen följande:
–Personer som reser för en nödvändig funktion eller ett nödvändigt behov 21 samt personer i gränsregioner.
–Personer som reser från områden där virusspridningen är mycket liten, med tanke på den begränsade smittorisken.
Dessutom bör särskilda regler gälla för barn som utövar sin rätt till fri rörlighet:
–Vid resa från andra områden än sådana där virusspridningen är mycket stor bör barn under tolv år inte vara skyldiga att ha EU:s digitala covidintyg.
–Vid resa från områden där virusspridningen är mycket stor bör barn i åldern 6–12 år som har EU:s digitala covidintyg, oavsett om det rör sig om ett vaccinationsintyg, testintyg eller intyg om tillfrisknande, eller ett negativt test för SARS-CoV-2-infektion inte vara skyldiga att sitta i karantän/självisolering.
–Vid resa från områden där virusspridningen är mycket stor bör barn under sex år undantas från kravet på att sitta i karantän/självisolering eller testa sig för SARS-CoV-2-infektion i samband med resan.
För att hantera SARS-CoV-2-varianter av särskild betydelse eller av intresse, och i synnerhet för att säkerställa samordning av insatserna för att fördröja spridningen av en ny variant inom unionen, bör det så kallade nödbromsförfarandet rationaliseras och förenklas:
–Om en medlemsstat anser det nödvändigt att införa åtgärder för resor från en annan medlemsstat på grund av uppkomsten av en ny variant av särskild betydelse eller av intresse eller på grund av en snabbt försämrad epidemiologisk situation i en medlemsstat eller region i en medlemsstat, bör den underrätta kommissionen och rådet så snart som möjligt.
–Ett rundabordssamtal inom ramen för rådets arrangemang för integrerad politisk krishantering (IPCR) bör anordnas, så att den berörda medlemsstaten får möjlighet att redogöra för skälen till sina åtgärder. Kommissionen får också, på grundval av ECDC:s löpande övervakningsverksamhet, föreslå att ett rundabordssamtal sammankallas.
–Vid detta tillfälle kan kommissionen föreslå en samordnad strategi för resor från den berörda medlemsstaten/regionen, främst i syfte att fördröja spridningen av varianten inom EU (t.ex. testningskrav för personer som är vaccinerade eller har tillfrisknat, karantänkrav för alla eller alla ovaccinerade resenärer).
–IPCR kan sedan komma att rekommendera att alla medlemsstater genomför dessa åtgärder. Situationen bör därefter ses över regelbundet, och kommissionen eller någon av medlemsstaterna kan föreslå att de specifika åtgärderna upphävs.
–Dessutom bör ECDC fortsätta att offentliggöra sina kartor över SARS-CoV-2-varianter, särskilt när det gäller sekvenseringsvolymer och variantfördelning.
För att fortsätta att förse allmänheten och medlemsstaternas myndigheter med information om den epidemiologiska situationens utveckling runtom i unionen bör den regionala trafikljuskartan bibehållas. Kartans kriterier och tröskelvärden bör dock anpassas med hänsyn till framstegen när det gäller vaccinationstäckningen. Kriteriet nya fall bör vägas mot vaccinationstäckningen i samma region, för att ta hänsyn till att vaccination minskar risken för spridning av SARS-CoV-2. I ett område där hälften av befolkningen är vaccinerad bör det viktade värdet motsvara 75 % av antalet bekräftade fall. Det resulterande viktade värdet bör ges en färgkod 22 utifrån tröskelvärdena i den riskbedömningsmodell som ECDC tagit fram 23 för antalet bekräftade fall under en 14-dagarsperiod, med undantag för regioner med en otillräcklig testfrekvens. Närmare uppgifter om kartan bör ingå i en bilaga till rekommendationen.
Utöver informationssyftet bör trafikljuskartan även användas för att för de syften som anges ovan fastställa de områden där virusspridningen är mycket liten (markerade med grönt) och de områden där virusspridningen är mycket stor (markerade med mörkrött) 24 .
2021/0396 (NLE)
Förslag till
RÅDETS REKOMMENDATION
om en samordnad strategi för att underlätta säker fri rörlighet under covid-19-pandemin och om ersättande av rekommendation (EU) 2020/1475
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA REKOMMENDATION
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 21.2, 168.6 och 292 första och andra meningen,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och
av följande skäl:
(1)Unionsmedborgarskapet ger varje medborgare i unionen rätt till fri rörlighet.
(2)Enligt artikel 21.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (fördraget) har varje unionsmedborgare rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, om inte annat följer av de begränsningar och villkor som föreskrivs i fördragen och i bestämmelserna om genomförande av fördragen. Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG 25 ger denna rättighet verkan. Artikel 45 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) innehåller också bestämmelser om fri rörlighet och vistelse. Eftersom unionens åtgärd är nödvändig för att uppnå det mål som anges i artikel 21 i fördraget och eftersom befogenheter för detta inte på annat sätt föreskrivs i fördragen får rådet anta bestämmelser i syfte att underlätta utövandet av rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier.
(3)Enligt artikel 168.1 i fördraget ska en hög hälsoskyddsnivå för människor säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder.
(4)Den 30 januari 2020 förklarade Världshälsoorganisationens (WHO) generaldirektör att det globala utbrottet av ett nytt coronavirus som orsakar coronavirussjukdomen covid-19 utgjorde ett internationellt hot mot människors hälsa. Den 11 mars 2020 gjorde WHO bedömningen att covid-19 kan betecknas som en pandemi.
(5)Medlemsstaterna har vidtagit olika åtgärder för att begränsa virusets spridning, varav vissa har påverkat unionsmedborgarnas rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, såsom inreserestriktioner eller krav på att gränsresenärer som utövar rätten till fri rörlighet ska testa sig för SARS-CoV-2-infektion.
(6)Eftersom covid-19-pandemin har orsakat en aldrig tidigare skådad hälsokris har skyddet av folkhälsan blivit en överordnad prioritering för både unionen och dess medlemsstater. Medlemsstaterna kan för att skydda folkhälsan vidta åtgärder som inskränker den fria rörligheten för personer inom unionen. Enligt artikel 168.7 i fördraget är det medlemsstaterna som ansvarar för att besluta om sin hälso- och sjukvårdspolitik, inbegripet för att organisera och ge hälso- och sjukvård, och åtgärderna kan därför variera från en medlemsstat till en annan. Även om det är medlemsstaterna som är behöriga att besluta om vilka åtgärder som är lämpligast för att skydda folkhälsan är det lämpligt att säkerställa samordning av sådana åtgärder, i syfte att trygga rätten till fri rörlighet och bekämpa ett sådant allvarligt gränsöverskridande hot mot människors hälsa som covid-19.
(7)När medlemsstaterna antar och tillämpar inskränkningar i den fria rörligheten bör de respektera unionsrättens principer, i synnerhet principerna om proportionalitet och icke-diskriminering. Syftet med denna rekommendation är att främja en samordnad tillämpning av dessa principer i det exceptionella läge som uppstått till följd av covid-19-pandemin.
(8)Ensidiga åtgärder på detta område riskerar att orsaka betydande störningar eftersom företag och medborgare ställs inför en uppsjö av olika åtgärder som dessutom snabbt kan ändras. Detta är särskilt skadligt i en situation där unionens ekonomi redan drabbats hårt av pandemin.
(9)En samordnad strategi syftar till att förhindra att kontroller återinförs vid de inre gränserna. Gränsstängningar, generella reseförbud och inställningar av flyg, landtransporter och sjöförbindelser är inte motiverade, eftersom mer riktade och samordnade åtgärder, som covid-19-intyg eller testning, har tillräcklig effekt och orsakar färre störningar. Systemet med gröna körfält 26 bör hålla i gång transportflödena, särskilt för att säkerställa fri rörlighet för varor och tjänster och därigenom förebygga störningar i leveranskedjan.
(10)För att säkerställa ökad samordning mellan medlemsstaterna antog rådet den 13 oktober 2020 rekommendation (EU) 2020/1475 27 . I rekommendationen fastställdes en samordnad strategi med avseende på följande huvudpunkter: tillämpning av gemensamma kriterier och gränsvärden för beslut om huruvida inskränkningar i den fria rörligheten ska införas, kartläggning av risken för spridning av covid-19 baserat på en överenskommen färgkod samt en samordnad strategi för vilka åtgärder, om några alls, som bör tillämpas på personer som reser mellan områden, beroende på risken för smittspridning i dessa områden. Den 1 februari 2021 antog rådet rekommendation (EU) 2021/119 28 om ändring av rekommendation (EU) 2020/1475 mot bakgrund av den mycket stora samhällsspridningen i hela unionen, eventuellt kopplad till den ökade överförbarheten för nya SARS-CoV-2-varianter av särskild betydelse.
(11)Den 14 juni 2021 antog Europaparlamentet och rådet förordning (EU) 2021/953 om en ram för utfärdande, kontroll och godtagande av interoperabla intyg om vaccination mot, testning för och tillfrisknande från covid-19 (EU:s digitala covidintyg) för att underlätta fri rörlighet under covid-19-pandemin 29 . Ramen inrättades för att personer som har EU:s digitala covidintyg lättare ska kunna utöva sin rätt till fri rörlighet under covid-19-pandemin. Förordningen ska också bidra till att på ett samordnat sätt gradvis upphäva de inskränkningar i den fria rörligheten som i enlighet med unionsrätten har införts av medlemsstaterna för att begränsa spridningen av SARS-CoV-2.
(12)Förordning (EU) 2021/953 började tillämpas den 1 juli 2021. Sedan dess har personer som vaccinerats, testats eller tillfrisknat haft rätt att få EU:s digitala covidintyg efter vaccinering, test eller tillfrisknande i en medlemsstat. För att utnyttja ramen för EU:s digitala covidintyg på bästa sätt antog rådet den 14 juni 2021 rekommendation (EU) 2021/961 30 om ändring av rekommendation (EU) 2020/1475.
(13)Sedan juni 2021 har utveckling skett på två viktiga punkter som påverkar den fria rörligheten inom unionen. För det första har vaccinationstäckningen ökat betydligt, då den sammanlagda andelen fullvaccinerade bland unionens totala befolkning den 19 november 2021 var mer än 65 % 31 jämfört med mindre än 30 % när den senaste ändringen av rekommendation (EU) 2020/1475 och förordning (EU) 2021/953 antogs 32 . En betydligt högre andel av befolkningen är alltså bättre skyddad från att bli allvarligt sjuk och dö av covid-19 tack vare de covid-19-vacciner som för närvarande finns tillgängliga. För det andra har EU:s digitala covidintyg tagits i bruk i snabb takt. Fram till november 2021 hade medlemsstaterna utfärdat fler än 650 miljoner exemplar av EU:s digitala covidintyg. EU:s digitala covidintyg är därmed ett lättillgängligt, tillförlitligt och godtaget verktyg för att underlätta den fria rörligheten under covid-19-pandemin. Ramen för EU:s digitala covidintyg används inte bara av EU:s medlemsstater, de tre länderna i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som inte är med i EU samt Schweiz 33 , utan även av 20 andra tredjeländer och tredjeterritorier – och fler tredjeländer förväntas ansluta sig framöver. Samtidigt är den epidemiologiska situationen i unionen fortfarande utmanande och motiverar att åtgärder som syftar till att skydda folkhälsan bibehålls.
(14)Mot bakgrund av denna utveckling bör den gemensamma strategi som anges i rådets rekommendation (EU) 2020/1475 anpassas ytterligare, vilket Europeiska rådet också begärde i sina slutsatser av den 22 oktober 2021 34 . Framför allt bör den avgörande faktorn vara en persons status i fråga om vaccination mot, testning för eller tillfrisknande från covid-19, som framgår av EU:s digitala covidintyg. Eftersom EU:s digitala covidintyg kan utfärdas, kontrolleras och godtas på ett säkert sätt bör resenärer som innehar ett giltigt sådant intyg inte omfattas av ytterligare inskränkningar i den fria rörligheten, till exempel ytterligare tester för SARS-CoV-2-infektion. Framför allt bör personer som reser inom unionen i princip inte vara skyldiga att sitta i karantän, eftersom detta utgör en betydande inskränkning i den fria rörligheten.
(15)Detta stöds av rekommendationer från WHO 35 , enligt vilka fullvaccinerade resenärer och resenärer som har tillfrisknat från covid-19 inom sex månader före resan inte bör omfattas av ytterligare restriktioner. Personer som inte tillhör dessa två kategorier bör i princip kunna resa på grundval av ett negativt test för SARS-CoV-2-infektion.
(16)För att underlätta den fria rörligheten inom unionen är det nödvändigt att fastställa en gemensam tolkning av de villkor som de tre typerna av EU:s digitala covidintyg bör uppfylla för att kunna godtas.
(17)Vaccinationsintyg som utfärdas för ett covid-19-vaccin som har beviljats godkännande för försäljning i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 36 bör godtas när det har gått minst 14 dagar sedan fullständig vaccinering. Personer som har fått den andra dosen i en covid-19-vaccinserie med två doser, inbegripet när två doser av olika covid-19-vacciner har getts i enlighet med nationella vaccinationsstrategier, och personer som har fått ett vaccin som bara kräver en dos bör betraktas som fullvaccinerade. Utan att det påverkar medlemsstaternas behörighet att fastställa sina egna vaccinationsstrategier bör en person som efter att tidigare ha smittats med SARS-CoV-2 har fått en dos av ett tvådosvaccin mot covid-19 vilket har beviljats godkännande för försäljning i enlighet med förordning (EG) nr 726/2004 också, i resesammanhang, betraktas som fullvaccinerad, om det i vaccinationsintyget anges att vaccinationskuren har slutförts efter administrering av en dos.
(18)De flesta medlemsstater har meddelat att de kommer att eller redan har börjat administrera ytterligare doser covid-19-vaccin utöver den primära standardvaccinationsserien, alltså den vaccinationsserie som är avsedd att ge tillräckligt skydd i en inledande fas, i synnerhet tilläggsdoser till personer vars immunförsvar kanske inte haft en tillräckligt stark reaktion på primärvaccinationen. Många medlemsstater har också meddelat att de kommer att eller redan har börjat administrera boosterdoser till personer som fick ett tillfredsställande skydd genom primärvaccinationen, men uppvisar tecken på avtagande immunitet.
(19)Den 4 oktober 2021 fann Europeiska läkemedelsmyndighetens kommitté för humanläkemedel att en extra dos av covid-19-vaccinerna Comirnaty och Spikevax får ges till personer med kraftigt försvagat immunförsvar, minst 28 dagar efter deras andra dos 37 . Kommittén utvärderade också data för Comirnaty som visar en ökad nivå av antikroppar hos personer mellan 18 och 55 år när en boosterdos ges ungefär sex månader efter den andra dosen. På grundval av dessa data fastställde kommittén att boosterdoser av Comirnaty kan övervägas minst sex månader efter den andra dosen för personer över 18 år. Den 25 oktober 2021 fann kommittén att en boosterdos av Spikevax kan övervägas för personer över 18 år. Detta grundar sig på data som visar att en tredje dos av Spikevax som gavs sex till åtta månader efter den andra dosen ledde till en ökad nivå av antikroppar hos vuxna vars antikroppsnivå var i avtagande. Boosterdosen är hälften så stor som den dos som används för primärvaccinationen. Såsom anges av Europeiska läkemedelsmyndigheten får offentliga hälsoorgan på nationell nivå utfärda officiella rekommendationer om användningen av boosterdoser, med beaktande av nya data om effektiviteten och de begränsade säkerhetsdata som finns. Produktinformationen om Comirnaty 38 och Spikevax 39 har uppdaterats i enlighet med dessa rekommendationer.
(20)För att undvika brokiga, förvirrande eller tekniskt oförenliga tillvägagångssätt i medlemsstaterna antog kommissionen den 17 november 2021 genomförandebeslut (EU) 2021/2014 40 , där den fastställde enhetliga regler för ifyllandet av de vaccinationsintyg som avses i artikel 3.1 a i förordning (EU) 2021/953 och som utfärdas efter administrering av ytterligare covid-19-vaccindoser.
(21)I detta sammanhang offentliggjorde Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar den 24 november 2021 en snabb riskbedömning av den aktuella epidemiologiska situationen i fråga om SARS-CoV-2, prognoser för den stundande högtidssäsongen och strategier för insatserna i EU/EES 41 . Enligt Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar bör EU/EES-länderna som en brådskande fråga överväga en boosterdos för personer över 40 år, med fokus på äldre och de mest riskutsatta, och länderna skulle också kunna överväga en boosterdos för alla personer över 18 år minst sex månader efter avslutad primärvaccination för att öka skyddet mot infektion på grund av avtagande immunitet, vilket skulle kunna minska smittspridningen bland befolkningen och förhindra ytterligare sjukhusvistelser och dödsfall.
(22)De för närvarande tillgängliga uppgifterna om vaccinernas effektivitet i praktiken och skyddets varaktighet visar att alla unionsgodkända vacciner för närvarande i mycket stor utsträckning skyddar mot covid-19-relaterad sjukhusvistelse, allvarlig sjukdom och död, även om det finns tecken på något avtagande skydd hos äldre personer och personer med kliniska riskfaktorer för allvarligare sjukdom.
(23)I samband med administreringen av boosterdoser antar allt fler medlemsstater regler om hur länge vaccinationsintyg som utfärdats efter primärvaccinationen bör godtas, med beaktande av att det resulterande skyddet mot covid-19-infektion verkar avta med tiden. Dessa regler gäller i vissa fall endast vid inhemsk användning, men ibland tillämpas de även på användningen av vaccinationsintyg för resor. För att undvika brokiga och störande åtgärder är det nödvändigt att införa en standardperiod för godtagande av vaccinationsintyg för resor.
(24)Standardperioden för godtagande av intyg som utfärdats efter avslutad primärvaccination bör fastställas till nio månader. Därigenom beaktas ECDC:s vägledning om administrering av boosterdoser från och med sex månader efter avslutad primärvaccination, med ytterligare en period på tre månader för att säkerställa att de nationella vaccinationskampanjerna kan anpassas och att medborgarna kan få tillgång till boosterdoser. För att säkerställa ett samordnat tillvägagångssätt bör medlemsstaterna inte godta vaccinationsintyg som utfärdats efter avslutad primärvaccination om det har gått mer än nio månader sedan den dos som anges i intyget gavs. Under denna standardperiod för godtagande bör vaccinationsintyg som har utfärdats efter avslutad primärvaccination fortfarande godtas även av en medlemsstat som redan administrerar tilläggsdoser.
(25)Medlemsstaterna bör omedelbart vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa tillgång till vaccination för de befolkningsgrupper vars tidigare utfärdade vaccinationsintyg börjar närma sig gränsen för standardperioden för godtagande, med full hänsyn till nationella beslut om prioritering av olika befolkningsgrupper vid vaccinationskampanjen mot bakgrund av nationell politik och den epidemiologiska situationen.
(26)Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar uppger att de tillgängliga studierna följt upp administreringen av boosterdosen endast under en kort tid och att ytterligare uppföljning av data behövs för att fastställa hur lång tid efter boosterdosen man har immunitet mot infektion, lindrig sjukdom och allvarlig sjukdom. Hittills finns det inga studier som uttryckligen har undersökt hur effektivt boosterdoserna skyddar mot smittspridning av SARS-CoV-2 och därför är det för närvarande inte möjligt att fastställa en godtagandeperiod för boosterdoser. De uppgifter som börjar komma in om hur effektivt de återställer ett gott skydd mot infektion tyder dock på att boosterdoser sannolikt också på ett betydande sätt begränsar den vidare smittspridningen, och det är rimligt att förvänta sig att boosterdoserna kan ge ett mer långvarigt skydd än primärvaccinationen.
(27)Kommissionen bör uppmanas att övervaka och regelbundet ompröva strategin för godtagandeperioden för att bedöma om anpassningar eller ändringar kan behövas på grundval av nya vetenskapliga rön, även när det gäller godtagandeperioden för intyg som utfärdats efter en boosterdos.
(28)För att förenkla den fria rörligheten inom unionen bör standardgiltighetstiden för testintyg bibehållas. Den provtagning som krävs för ett molekylärt nukleinsyraamplifieringstest (NAAT) bör utföras högst 72 timmar före ankomsten för att berättiga till ett intyg om testning. En kortare giltighetstid på högst 48 timmar är motiverad för de antigensnabbtest som förtecknas i bilaga I till den gemensamma EU-förteckning över covid-19-antigensnabbtester som godkänts av hälsosäkerhetskommittén 42 .
(29)Under de senaste månaderna har antigensnabbtesternas kliniska prestanda förbättrats. I maj 2021 införde den tekniska arbetsgrupp för diagnostiska covid-19-test som inrättats av hälsosäkerhetskommittén 43 , som ansvarar för att upprätthålla EU:s gemensamma förteckning över antigensnabbtester, ett mer strukturerat, enhetligt och snabbt förfarande för uppdatering av förteckningen. Den 21 september 2021 enades den tekniska arbetsgruppen dessutom om ytterligare definitioner och kriterier som bör övervägas för oberoende valideringsstudier som bedömer den kliniska prestandan hos antigensnabbtester för covid-19-diagnos. Endast resultat från antigensnabbtester baserade på prov från näsa, svalg och/eller nasofarynx bör vara giltiga för utfärdande av testintyg i formatet EU:s digitala covidintyg. Den tekniska arbetsgruppen enades om att från förteckningen utesluta antigensnabbtest som endast grundar sig på alternativa provtyper såsom saliv. Varken poolade antigensnabbtester eller antigensnabbtester i form av självtest ingår i förteckningen, vilket ytterligare ökar sannolikheten för att de test som ingår utförs på ett enhetligt sätt. Den sjunde och senaste uppdateringen av den gemensamma förteckningen godkändes av hälsosäkerhetskommittén den 10 november 2021. Med tanke på dessa förbättringar bör alla medlemsstater för resor godta både testintyg som utfärdats efter ett NAAT-test och testintyg som utfärdats efter ett antigensnabbtest som finns med i EU:s gemensamma förteckning.
(30)Mot bakgrund av bevis som stöder en rekommendation om att ytterligare reserelaterade tester för SARS-CoV-2-infektion eller reserelaterad självisolering eller karantän inte behövs för personer som har tillfrisknat från laboratoriebekräftad covid-19 under åtminstone de första 180 dagarna efter det första positiva NAAT-testet, bör innehavare av sådana intyg om tillfrisknande också undantas från ytterligare reserestriktioner under den perioden.
(31)Systemet med EU:s digitala covidintyg ger möjlighet att automatiskt tillämpa valideringsreglerna på intygens dataset, vilket säkerställer att resereglerna tillämpas på ett snabbt, tillförlitligt och förutsägbart sätt. För att underlätta tillämpningen av valideringsreglerna för EU:s digitala covidintyg bör medlemsstaterna använda den standardiserade funktion för behandling av verksamhetsregler som erbjuds av systemet med EU:s digitala covidintyg 44 .
(32)Sedan förordning (EU) 2021/953 antogs har kommissionen antagit flera genomförandeakter varigenom det fastställs att covid-19-intyg som utfärdats av ett visst tredjeland till unionsmedborgare och deras familjemedlemmar ska betraktas som likvärdiga med intyg som medlemsstaterna utfärdat i enlighet med den förordningen, i syfte att underlätta den fria rörligheten för deras innehavare. När det i denna rekommendation hänvisas till EU:s digitala covidintyg utfärdade i enlighet med förordning (EU) 2021/953 bör detta även anses omfatta intyg som utfärdats till unionsmedborgare och deras familjemedlemmar i enlighet med dessa genomförandeakter. För att underlätta den fria rörligheten bör medlemsstaterna också uppmanas att utfärda EU:s digitala covidintyg i enlighet med artikel 8.1 i förordning (EU) 2021/953 till personer som omfattas av den bestämmelsen och som har vaccinerats i tredjeländer, särskilt tredjeländer vars intyg inte omfattas av sådana genomförandeakter.
(33)Som anges i artikel 3.6 i förordning (EU) 2021/953 ska innehav av EU:s digitala covidintyg inte vara ett villkor för utövande av rätten till fri rörlighet. Därför bör personer som inte har EU:s digitala covidintyg inte hindras från att resa, men kan vid behov åläggas att testa sig för SARS-CoV-2-infektion före eller efter ankomsten för att minska risken för importerad smitta.
(34)Denna rekommendation avser användningen av EU:s digitala covidintyg för att underlätta den fria rörligheten inom unionen under covid-19-pandemin. Den varken föreskriver eller förbjuder användning av covid-19-intyg för inhemska ändamål, t.ex. tillträde till evenemang, lokaler eller arbetsplatser. Som påpekas i skäl 48 i förordning (EU) 2021/953 måste den rättsliga grunden för inhemsk användning, om en medlemsstat beslutar att använda EU:s digitala covidintyg för sådana ändamål, fastställas i nationell rätt, som bland annat måste uppfylla kraven på dataskydd. Som påpekas i skäl 49 i förordning (EU) 2021/953 bör en medlemsstat som har inrättat ett system med covid-19-intyg för inhemska ändamål säkerställa att EU:s digitala covidintyg också kan användas och godtas fullt ut. Detta för att se till att personer som innehar sådana intyg och som utövar sin rätt till fri rörlighet genom att resa till en annan medlemsstat inte tvingas skaffa ytterligare ett nationellt intyg.
(35)Vissa kategorier av resenärer som utövar sin rätt till fri rörlighet bör på grund av sin särskilda situation eller nödvändiga funktion inte vara skyldiga att ha EU:s digitala covidintyg. Samtidigt skulle denna förteckning kunna vara mer begränsad jämfört med rekommendation (EU) 2020/1475, med tanke på att många personer som reser för en nödvändig funktion eller ett nödvändigt behov redan har vaccinerats. Förteckningen bör omfatta transportarbetare eller transporttjänstleverantörer, patienter som reser av tvingande medicinska skäl, sjöfolk, personer som dagligen eller ofta passerar gränsen för att ta sig till arbete eller skola, besöka nära anhöriga, uppsöka läkarvård eller ta hand om nära anhöriga samt barn under tolv år.
(36)Med tanke på de framsteg som gjorts i fråga om vaccinationstäckning och det framgångsrika införandet av EU:s digitala covidintyg, bör covid-19-relaterade reseåtgärder tillämpas på personnivå i stället för på regional nivå, vilket innebär att resenärer som utövar sin rätt till fri rörlighet och som har ett giltigt intyg i princip inte bör omfattas av ytterligare restriktioner. Samtidigt bör den trafikljuskarta som visar den epidemiologiska situationen på regional nivå bibehållas, eftersom den är ett användbart och lättbegripligt verktyg för allmänheten och medlemsstaternas myndigheter. Kartans kriterier och tröskelvärden, som anges i rådets rekommendation (EU) 2020/1475, bör dock anpassas för att lägga större tonvikt vid nyanmälda covid-19-fall som det främsta kriteriet för att uppskatta risken för att en resenär importerar SARS-CoV-2-infektion. Detta kriterium bör vägas mot vaccinationstäckningen i samma region, för att ta hänsyn till att vaccination minskar risken för spridning av SARS-CoV-2. Det resulterande viktade värdet bör ges en färgkod utifrån tröskelvärdena i den riskbedömningsmodell som ECDC tagit fram, med undantag för regioner med en otillräcklig testfrekvens. Närmare uppgifter om kartan bör ingå i en bilaga till rekommendationen. Kartan bör varje vecka offentliggöras av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar på grundval av data från medlemsstaterna.
(37)Med tanke på den begränsade risken för att resenärer som anländer från områden där virusspridningen är mycket liten bär på viruset bör de, i enlighet med nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna, inte omfattas av några restriktioner och bör därför inte heller vara skyldiga att ha EU:s digitala covidintyg eller testa sig för SARS-CoV-2-infektion.
(38)Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt områden där viruset sprids i mycket stor omfattning, med tanke på den större sannolikheten för att fall importeras från dessa områden och den belastning som långa perioder med många fall kan innebära för dessa områdens offentliga hälso- och sjukvårdssystem. För att minska dessa folkhälsorisker bör medlemsstaterna avråda från alla icke nödvändiga resor till och från sådana områden. Dessutom bör personer som anländer från sådana områden utan att ha vaccinationsintyg eller intyg om tillfrisknande vara skyldiga att testa sig för SARS-CoV-2-infektion före avresan och sitta i karantän/självisolering efter ankomsten. Undantag bör gälla för resenärer med en nödvändig funktion eller ett nödvändigt behov, särskilt transportarbetare och transporttjänstleverantörer, för att begränsa störningarna på den inre marknaden och bevara de gröna körfältens funktion.
(39)För att säkerställa att familjer kan resa tillsammans bör barn under tolv år som har ett giltigt digitalt EU-covidintyg, oavsett om det rör sig om ett vaccinationsintyg, testintyg eller intyg om tillfrisknande, eller ett negativt test för SARS-CoV-2-infektion inte vara skyldiga att sitta i reserelaterad karantän/självisolering. Dessutom bör barn under sex år undantas från kravet på att sitta i karantän/självisolering eller testa sig för SARS-CoV-2-infektion i samband med resor.
(40)Uppkomsten av nya varianter av SARS-CoV-2 utgör fortfarande en källa till oro och bör beaktas av medlemsstaterna i samband med inskränkningar i den fria rörligheten med anledning av covid-19-pandemin. Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar bedömer regelbundet nya bevis för varianter som upptäckts genom epidemiologisk omvärldsbevakning, informationssökningar genom definierade söksträngar för genetiska varianter eller andra vetenskapliga källor 45 . Detta omfattar särskilt virusvarianter av särskild betydelse, för vilka det finns tydliga belägg för att de har en betydande inverkan på överförbarhet, sjukdomens svårighetsgrad och/eller immunitet som sannolikt kommer att påverka den epidemiologiska situationen i EU/EES, och virusvarianter av intresse, för vilka det finns belägg vad gäller genomiska egenskaper, epidemiologiska bevis eller in vitro-bevis som skulle kunna innebära en betydande inverkan på överförbarhet, sjukdomens svårighetsgrad eller immunitet och som realistiskt sett kan komma att påverka den epidemiologiska situationen i EU/EES. För att ge en översikt över andelen virusvarianter av särskild betydelse och av intresse i EU/EES tillsammans med sekvenseringsvolymer tillhandahåller Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar också varje vecka kartor och andra data 46 . För att få aktuell och korrekt information om uppkomsten och spridningen av SARS-CoV-2-varianter av särskild betydelse eller av intresse är det viktigt att medlemsstaterna upprätthåller eller uppnår en tillräckligt hög sekvenseringsvolym. Otillräckliga sekvenseringsvolymer gör det svårt att upptäcka spridningen av virusvarianter av särskild betydelse innan de påverkar den allmänna epidemiologiska situationen. Det är samtidigt viktigt att medlemsstaterna tar hänsyn till skillnaderna i sekvenseringsvolymer, för att inte avskräcka från höga nivåer av sekvensering.
(41)SARS-CoV-2-varianterna alfa och delta, varav den senare har blivit den dominerande varianten inom unionen, har visat den negativa inverkan som nya varianter av SARS-CoV-2 kan få på den epidemiologiska situationen. Det kan vara mycket svårt att stoppa spridningen av en variant när den väl har upptäckts inom unionen, men med tanke på nya varianters potentiella inverkan är det ändå lämpligt att fastställa ett nödbromsförfarande för en samordnad strategi som syftar till att fördröja deras spridning inom unionen. För att säkerställa samordning mellan medlemsstaterna bör detta också gälla i situationer där medlemsstaterna i enlighet med unionsrätten inför restriktioner på grund av att den epidemiologiska situationen i ett område snabbt försämras, särskilt i områden som redan drabbats hårt.
(42)Som anges i förordning (EU) 2021/953 måste en medlemsstat som i enlighet med unionsrätten kräver att innehavare av EU:s digitala covidintyg efter inresa till dess territorium ska genomgå karantän, självisolering eller bli testad för SARS-CoV-2-infektion, eller som inför andra restriktioner för innehavare av sådana intyg med anledning av, till exempel, att den epidemiologiska situationen i en medlemsstat eller i en region i en medlemsstat snabbt försämras, särskilt till följd av en SARS-CoV-2-variant av särskild betydelse eller av intresse, underrätta kommissionen och de övriga medlemsstaterna om detta, om möjligt 48 timmar före införandet av sådana nya restriktioner. I detta syfte ska medlemsstaten ange skälen till och omfattningen av sådana restriktioner, med angivande av vilka intygsinnehavare som omfattas av eller är undantagna från dem, samt startdatum och varaktighet för sådana restriktioner, inbegripet en redogörelse för deras förenlighet med principerna om proportionalitet och icke-diskriminering.
(43)Nödbromsförfarandet kan utlösas antingen av en medlemsstat, på grundval av den information som ska lämnas i enlighet med förordning (EU) 2021/953, eller av kommissionen, på grundval av den regelbundna bedömningen av nya belägg för varianter från Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar. Det kan leda till en överenskommelse, på grundval av ett förslag från kommissionen, om att under en begränsad tid tillämpa ytterligare restriktioner för resor från de berörda områdena, såsom krav på testning och/eller karantän/självisolering för resenärer. När den är tillgänglig bör man ta hänsyn till den ram för fastställande och bedömning av kriterier som skulle kunna leda till folkhälsoinsatser mot virusvarianter av särskild betydelse vilken för närvarande håller på att utarbetas av den europeiska expertgruppen för SARS-CoV-2-varianter 47 .
(44)För att de gröna körfälten ska fortsätta att fungera bör testningskrav som åläggs transportarbetare och transporttjänstleverantörer till följd av att nödbromsförfarandet utlöses begränsas till antigensnabbtester, och ingen karantän/självisolering bör krävas. Sådana testningskrav bör inte leda till transportstörningar. Om det skulle uppstå störningar i transport- eller leveranskedjan bör alla sådana systematiska testkrav omedelbart avskaffas eller upphävas.
(45)Kontaktspårning är fortfarande en central pelare i kampen mot virusets spridning, särskilt i samband med uppkomsten av nya varianter. Samtidigt är en effektiv och snabb kontaktspårning svårare när den måste utföras över gränserna och för stora mängder passagerare som reser nära varandra. För att underlätta detta har ett gemensamt digitalt passagerarlokaliseringsformulär (PLF) 48 tagits fram, och medlemsstaterna bör uppmuntras att använda detta gemensamma format för att underlätta resor. Medlemsstaterna bör också uppmuntras att ansluta sig till PLF-utbytesplattformen, som inrättats på grundval av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2021/858 49 , för att förbättra sin kapacitet att utföra kontaktspårning över gränserna för alla transportsätt. PLF-utbytesplattformen möjliggör ett säkert, snabbt och effektivt utbyte av data mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter, genom att göra det möjligt för dem att överföra information från sina befintliga nationella digitala PLF-system och relevant epidemiologisk information till andra behöriga myndigheter på ett interoperabelt och automatiskt sätt.
(46)När PLF också används för andra ändamål än kontaktspårning, t.ex. för att avgöra om en person som ska resa in i ett land ska testa sig för SARS-CoV-2-infektion, bör resenären inte nekas inresa till det berörda landet för att inte ha lämnat in PLF i tid före ankomsten, eftersom detta skulle innebära en allvarlig inskränkning i den fria rörligheten. När så är lämpligt kan sådana resenärer dock åläggas att underkasta sig andra åtgärder, t.ex. ett test för SARS-CoV-2-infektion efter ankomsten.
(47)Att allmänheten utan dröjsmål får tydlig och utförlig information förblir avgörande för att begränsa effekterna av inskränkningar i den fria rörligheten och säkerställa förutsägbarhet, klarhet kring rättsläget och efterlevnad från medborgarnas sida. Medlemsstaterna bör tillhandahålla sådan information när den är aktuell, bland annat via webbplattformen ”Re-open EU” 50 . Medlemsstaterna bör också uppmuntras att, på Re-open EU, tillhandahålla information om den inhemska användningen av EU:s digitala covidintyg, med tanke på hur viktig sådan information är för resenärer från andra medlemsstater.
(48)Med tanke på den epidemiologiska situationens utveckling och allteftersom fler relevanta vetenskapliga rön blir tillgängliga, bör kommissionen, med stöd av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar, regelbundet se över denna rekommendation och översända sina resultat till rådet för övervägande, vid behov tillsammans med ett förslag om ändring av rekommendationen.
(49)Eftersom denna rekommendation anpassar och vidareutvecklar den gemensamma strategin för att underlätta säker fri rörlighet under covid-19-pandemin bör rådets rekommendation (EU) 2020/1475 ersättas.
(50)För att ge tillräckligt med tid för genomförandet av den samordnade strategi som anges i denna rekommendation bör rekommendationen tillämpas från och med den 10 januari 2022.
(51)I enlighet med proportionalitetsprincipen bör de mekanismer som införs genom denna rekommendation i fråga om tillämpningsområde och varaktighet uteslutande gälla restriktioner som antas med anledning av den rådande pandemin. Senast när förordning (EU) 2021/953 upphör att gälla bör även denna rekommendation upphöra att gälla.
HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.
Allmänna principer
När medlemsstaterna antar och tillämpar åtgärder för att skydda folkhälsan med anledning av covid-19-pandemin, bör de samordna sina åtgärder utifrån följande principer:
1.Eventuella inskränkningar i den fria rörligheten för personer inom unionen som införs för att begränsa spridningen av covid-19 bör baseras på särskilda och begränsade hänsyn till allmänintresset, närmare bestämt skyddet av folkhälsan. Sådana inskränkningar måste tillämpas i överensstämmelse med unionsrättens allmänna principer, i synnerhet principerna om proportionalitet och icke-diskriminering. De åtgärder som vidtas bör därför inte gå utöver vad som är absolut nödvändigt för att skydda folkhälsan.
2.Alla sådana inskränkningar bör avskaffas så snart den epidemiologiska situationen så tillåter.
3.Medlemsstaterna bör säkerställa att eventuella krav som ställs på medborgare och företag har konkreta positiva effekter på folkhälsoarbetet för att bekämpa pandemin och inte leder till en orättmätig och onödig administrativ börda.
4.Det får inte förekomma någon diskriminering mellan medlemsstaterna, till exempel genom att mer generösa regler tillämpas på resor till och från en angränsande medlemsstat jämfört med resor till och från andra medlemsstater som befinner sig i samma epidemiologiska situation.
5.Inskränkningarna får inte vara diskriminerande, dvs. de bör gälla på samma sätt för den berörda medlemsstatens återvändande medborgare. Inskränkningarna får inte grundas på den berörda personens nationalitet.
6.Medlemsstaterna bör alltid tillåta inresa för sina egna medborgare och för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar som är bosatta på deras territorium. Medlemsstaterna bör i princip inte neka inresa för andra personer som reser från övriga medlemsstater, och bör underlätta snabb transitering genom sina territorier.
7.Medlemsstaterna bör ägna särskild uppmärksamhet åt gränsöverskridande regioners, de yttersta randområdenas, exklavers och geografiskt isolerade områdens särdrag och behovet av samarbete på lokal och regional nivå.
8.Medlemsstaterna bör undvika störningar i leveranskedjorna och nödvändiga resor, och bör hålla igång transportflödena i enlighet med systemet med gröna körfält.
9.Medlemsstaterna bör regelbundet utbyta information om alla frågor som omfattas av denna rekommendation.
10.Inskränkningar bör inte ha formen av förbud mot vissa transporttjänster.
Samordnad ram för att underlätta säker fri rörlighet under covid-19-pandemin
11.Resenärer som innehar ett giltigt digitalt EU-covidintyg som utfärdats i enlighet med förordning (EU) 2021/953 och som uppfyller villkoren i punkt 12 bör inte omfattas av ytterligare inskränkningar i den fria rörligheten. Framför allt bör personer som reser inom unionen inte vara skyldiga att sitta i karantän.
I detta sammanhang bör följande undantag gälla för första stycket:
(a)De undantag som anges i punkt 16.
(b)De undantag som anges i punkt 19 a för ankomster från områden där virusspridningen är mycket liten, vilka därför sannolikt inte kommer att leda till ett betydande antal importerade fall.
(c)De ytterligare åtgärder som anges i punkt 19 c för ankomster från områden där virusspridningen är mycket stor, vilka därför sannolikt kommer att leda till ett betydande antal importerade fall.
(d)Ytterligare åtgärder som överenskommits i enlighet med punkt 25 för att fördröja spridningen av nya SARS-CoV-2-varianter av särskild betydelse eller av intresse.
12.EU:s digitala covidintyg bör godtas om dess äkthet, giltighet och integritet kan kontrolleras och om det uppfyller följande villkor:
(a)Vaccinationsintyg som utfärdats i enlighet med förordning (EU) 2021/953 för ett covid-19-vaccin som omfattas av artikel 5.5 första stycket i den förordningen och enligt vilket minst 14 dagar har gått sedan fullständig vaccinering. Med fullständig vaccinering avses
–att man har fått den andra dosen i en serie med två doser,
–att man har fått ett endosvaccin,
–att man, i enlighet med vaccinationsmedlemsstatens vaccinationsstrategi, har fått en dos av ett tvådosvaccin efter att tidigare ha smittats med SARS-CoV-2,
–att man har fått en tilläggsdos efter avslutad primärvaccination,
förutsatt att det har gått mindre än nio månader sedan det vaccinationsdatum som anges i intyget, om intyget utfärdades efter avslutad primärvaccination.
Inom tidsfristen på nio månader bör vaccinationsintyg som utfärdats efter avslutad primärvaccination fortsätta att godtas för resor inom ramen för rätten till fri rörlighet, även om tilläggsdoser administreras i de berörda medlemsstaterna.
Medlemsstaterna bör säkerställa tillgång till vaccination med boosterdoser för de befolkningsgrupper vars vaccinationsintyg börjar närma sig gränsen för standardperioden för godtagande.
Medlemsstaterna kan också godta vaccinationsintyg som utfärdats i enlighet med förordning (EU) 2021/953 för covid-19-vacciner som omfattas av artikel 5.5 andra stycket i förordningen om EU:s digitala covidintyg.
Kommissionen bör regelbundet ompröva det tillvägagångssätt som anges i led a på grundval av nya vetenskapliga rön.
(b)Testintyg som utfärdats i enlighet med förordning (EU) 2021/953 och som visar att ett negativt testresultat erhållits
–högst 72 timmar före ankomsten, om det rör sig om ett molekylärt nukleinsyraamplifieringstest (NAAT), eller
–högst 48 timmar före ankomsten, om det rör sig om ett antigensnabbtest som finns med i den gemensamma och uppdaterade förteckning över antigensnabbtester för covid-19 51 vilken upprättats på grundval av rådets rekommendation av den 21 januari 2021 52 .
För resor inom ramen för rätten till fri rörlighet bör medlemsstaterna godta båda typerna av tester.
Medlemsstaterna bör sträva efter att säkerställa att testintyg utfärdas så snart som möjligt efter det att provet tagits.
(c)Intyg om tillfrisknande som utfärdats i enlighet med förordning (EU) 2021/953 och som visar att det har gått mindre än 180 dagar sedan det första positiva NAAT-resultatet.
13.Medlemsstaterna bör använda den standardiserade funktion för behandling av verksamhetsregler som erbjuds av systemet med EU:s digitala covidintyg.
14.När det i denna rekommendation hänvisas till EU:s digitala covidintyg som utfärdats i enlighet med förordning (EU) 2021/953 bör detta även anses omfatta intyg som omfattas av en genomförandeakt som antagits i enlighet med artikel 3.10 eller 8.2 i den förordningen och som utfärdats av tredjeländer till unionsmedborgare och deras familjemedlemmar Medlemsstaterna uppmanas också att utfärda vaccinationsintyg i enlighet med artikel 8.1 i förordning (EU) 2021/953.
15.Personer som inte har EU:s digitala covidintyg som utfärdats i enlighet med förordning (EU) 2021/953 kan åläggas att efter ankomsten göra ett NAAT-test eller ett antigensnabbtest som förtecknas i den gemensamma och uppdaterade förteckningen.
Undantag
16.Följande kategorier av resenärer bör inte vara skyldiga att ha ett giltigt digitalt EU-covidintyg som utfärdats i enlighet med förordning (EU) 2021/953:
(a)Följande typer av resenärer med en nödvändig funktion eller ett nödvändigt behov, vid utövandet av denna nödvändiga funktion:
–Transportarbetare eller transporttjänstleverantörer, däribland förare av och besättning på transportfordon som antingen transporterar varor för användning inom territoriet eller endast transiterar.
–Patienter som reser av tvingande medicinska skäl.
–Sjöfolk.
(b)Personer som bor i gränsregioner och reser över gränsen dagligen eller ofta av skäl som rör arbete, affärsverksamhet, utbildning, familj, sjukvård eller vård.
(c)Barn under 12 år.
EU:s trafikljuskarta samt undantag och ytterligare åtgärder baserade på denna
17.Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar bör på grundval av data från medlemsstaterna offentliggöra en karta över medlemsstaterna, med uppdelning i regioner, som enligt ett trafikljussystem visar den potentiella risken för att en person som reser från regionen är infekterad med SARS-CoV-2. Kartan bör också innehålla data från Island, Liechtenstein och Norge och, så snart förhållandena medger detta 53 , Schweiziska edsförbundet.
Trafikljuskartan bör baseras på de kriterier, tröskelvärden och färgkoder som anges i bilagan. Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar bör också fortsätta att offentliggöra separata kartor över andra epidemiologiska indikatorer.
18.Uppdaterade versioner av kartorna och uppgiftsunderlaget bör offentliggöras veckovis av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar.
19.Trafikljuskartans funktion bör vara att förse allmänheten och medlemsstaternas myndigheter med information om den epidemiologiska situationens utveckling runtom i unionen. Dessutom bör medlemsstaterna, på grundval av trafikljuskartan, tillämpa följande åtgärder:
(a)Personer som reser från områden som klassificeras som gröna bör inte vara skyldiga att ha ett giltigt digitalt EU-covidintyg som utfärdats i enlighet med förordning (EU) 2021/953.
(b)Medlemsstaterna bör avråda från alla icke nödvändiga resor till och från områden som klassificeras som mörkröda.
(c)Personer som anländer från områden som klassificeras som mörkröda utan att ha ett vaccinationsintyg eller intyg om tillfrisknande bör vara skyldiga att före avresan göra ett NAAT-test eller ett antigensnabbtest som finns med i den gemensamma och uppdaterade förteckningen samt efter ankomsten sitta i karantän/självisolering i tio dagar. Karantänen/självisoleringen bör kunna avslutas tidigare om den berörda personen tidigast den femte dagen efter ankomsten testar sig för SARS-CoV-2-infektion och testet visar negativt.
Om dessa personer omfattas av punkt 16 a eller b bör de inte vara skyldiga att sitta i karantän/självisolering, men kan åläggas att inneha ett negativt testintyg. Genom undantag bör transportarbetare och transporttjänstleverantörer inte vara skyldiga att sitta i karantän/självisolering eller inneha ett negativt testintyg när de utövar denna nödvändiga funktion.
Barn under tolv år som har ett giltigt digitalt EU-covidintyg eller ett negativt test för SARS-CoV-2-infektion och som anländer från områden som klassificeras som mörkröda bör inte vara skyldiga att sitta i karantän/självisolering. Dessutom bör barn under sex år inte vara skyldiga att genomgå reserelaterad karantän/självisolering eller reserelaterade tester för SARS-CoV-2-infektion.
Hantering av virusvarianter av särskild betydelse eller av intresse samt nödbroms
20.Medlemsstaterna bör ägna särskild uppmärksamhet åt spridningen av nya SARS-CoV-2-varianter av särskild betydelse eller av intresse, särskilt varianter som ökar överförbarheten eller sjukdomens svårighetsgrad eller påverkar vaccinets effektivitet. För detta ändamål bör medlemsstaterna använda sig av de data och riskbedömningar som offentliggjorts av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar angående virusvarianter av särskild betydelse eller av intresse i EU/EES.
För att stödja medlemsstaterna bör Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar fortsätta att offentliggöra information och kartor om SARS-CoV-2-varianter av särskild betydelse eller av intresse, särskilt om sekvenseringsvolymer och variantfördelning.
21.För att få aktuell och korrekt information om uppkomsten och spridningen av SARS-CoV-2-varianter av särskild betydelse eller av intresse bör medlemsstaterna uppnå eller upprätthålla höga sekvenseringsvolymer, helst på en nivå som gör det möjligt att upptäcka varianter som utgör 1 procent eller mindre av de virus som är i omlopp.
Medlemsstaterna bör varje vecka lämna data om resultaten av sekvenseringen av SARS-CoV-2-positiva fall och sekvenseringsvolym, även på regional nivå, för att säkerställa att eventuella åtgärder kan inriktas på de regioner där de är absolut nödvändiga.
22.Om en medlemsstat kräver att resenärer, inbegripet innehavare av EU:s digitala covidintyg, efter inresa till dess territorium ska sitta i karantän/självisolering eller testa sig för SARS-CoV-2-infektion, eller om den inför andra restriktioner för innehavare av sådana intyg, som en reaktion på uppkomsten av en ny SARS-CoV-2-variant av särskild betydelse eller av intresse, bör den underrätta kommissionen och de övriga medlemsstaterna om detta och lämna den information som avses i artikel 11.2 i förordning (EU) 2021/953. Om möjligt bör sådan information lämnas 48 timmar innan sådana nya restriktioner införs. När så är möjligt bör sådana åtgärder begränsas till regional nivå.
Detta bör också gälla i situationer där en medlemsstat i enlighet med unionsrätten inför ytterligare krav på karantän/självisolering eller testning eftersom den epidemiologiska situationen i en medlemsstat eller i ett område inom en medlemsstat snabbt försämras, särskilt i områden som redan klassificeras som mörkröda. I detta fall bör den information som lämnas tydligt ange varför de kompletterande åtgärderna är nödvändiga och proportionerliga.
23.När en medlemsstat utlöser nödbromsen och till följd av detta kräver att transportarbetare och transporttjänstleverantörer ska göra ett covid-19-test ska antigensnabbtester användas och ingen karantän krävas, för att minska risken för transportstörningar. Om det skulle uppstå störningar i transport- eller leveranskedjan bör medlemsstaterna omedelbart avskaffa eller upphäva alla sådana systematiska testkrav för att de gröna körfälten ska fortsätta att fungera.
24.På grundval av den information som lämnats i enlighet med punkt 22 bör rådet, i nära samarbete med kommissionen och med stöd av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar, se över situationen på ett samordnat sätt. Under ett sådant samordningsmöte bör den berörda medlemsstaten redogöra för skälen till sina åtgärder.
Kommissionen kan också – på grundval av den regelbundna bedömningen av nya bevis om varianter från Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar och, när den väl är tillgänglig, den ram som utarbetats av den europeiska expertgruppen för SARS-CoV-2-varianter – föreslå en diskussion i rådet om en ny SARS-CoV-2-variant av särskild betydelse eller av intresse eller om en snabbt försämrad epidemiologisk situation i en medlemsstat eller i en region i en medlemsstat.
25.Under en diskussion i enlighet med punkt 24 kan kommissionen, när det är nödvändigt och lämpligt, föreslå att rådet enas om en samordnad strategi för resor från de berörda områdena, framför allt i syfte att fördröja variantens spridning inom unionen, genom t.ex. krav på testning och/eller karantän/självisolering för resenärer.
26.Alla situationer som leder till att åtgärder antas i enlighet med denna punkt bör regelbundet ses över. Kommissionen eller medlemsstaterna får föreslå att de åtgärder som införts i enlighet med den samordnade strategin för nya SARS-CoV-2-varianter av särskild betydelse eller av intresse upphävs.
Passagerarlokaliseringsformulär och kontaktspårning
27.Medlemsstaterna kan överväga att kräva att personer som reser till deras territorium genom kollektiva transportsätt med på förhand tilldelad sittplats eller hytt lämnar in passagerarlokaliseringsformulär (PLF) i enlighet med dataskyddskraven. I detta syfte bör medlemsstaterna använda det gemensamma digitala formulär för lokalisering av passagerare som tagits fram av EU:s gemensamma åtgärd Healthy Gateways 54 och ansluta sig till PLF-utbytesplattformen för att förbättra sin kapacitet att utföra kontaktspårning över gränserna för alla transportsätt.
28.Om en person utvecklar symtom vid ankomsten till sin destination bör testning, diagnos, isolering och kontaktspårning ske i enlighet med lokal praxis, och personen bör inte nekas inresa. Information om fall som upptäcks vid ankomsten bör för kontaktspårningsändamål omedelbart vidarebefordras till folkhälsomyndigheterna i de länder där den berörda personen vistats under de närmast föregående 14 dagarna, i tillämpliga fall med hjälp av PLF-utbytesplattformen eller i annat fall via systemet för tidig varning och reaktion.
Kommunikation och information till allmänheten
29.I enlighet med artikel 11 i förordning (EU) 2021/953 bör medlemsstaterna så tidigt som möjligt innan nya åtgärder får verkan ge berörda parter och allmänheten tydlig, heltäckande och aktuell information om alla åtgärder som påverkar rätten till fri rörlighet och eventuella relaterade krav, såsom krav på att lämna in PLF. I regel bör denna information offentliggöras minst 24 timmar innan åtgärderna får verkan, med beaktande av att det krävs viss flexibilitet vid epidemiologiska nödlägen. Informationen bör också offentliggöras i maskinläsbart format.
30.Denna information bör uppdateras regelbundet av medlemsstaterna och även göras tillgänglig på webbplattformen Re-open EU, som bör innehålla den karta som Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar regelbundet offentliggör i enlighet med punkt 17. I förekommande fall bör medlemsstaterna på Re-open EU också ge information om den inhemska användningen av EU:s digitala covidintyg.
31.En tydlig beskrivning bör ges av åtgärdernas innebörd, deras geografiska räckvidd och vilka personkategorier de tillämpas på.
Slutbestämmelser
32.Denna rekommendation bör regelbundet ses över av kommissionen, med stöd av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar. Kommissionen bör regelbundet rapportera om detta till rådet.
33.Rekommendation (EU) 2020/1475 ska ersättas med denna rekommendation.
34.Denna rekommendation bör tillämpas från och med den 10 januari 2022.
35.Denna rekommendation kommer att upphöra att gälla senast vid samma tidpunkt som förordning (EU) 2021/953.
Utfärdad i Bryssel den
På rådets vägnar
Ordförande
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 25.11.2021
COM(2021) 749 final
BILAGA
till
förslag till rådets rekommendation
om en samordnad strategi för att underlätta säker fri rörlighet under covid-19-pandemin och om ersättande av rekommendation (EU) 2020/1475
BILAGA
EU:s trafikljuskarta
1.Trafikljuskartan bör baseras på följande kriterier:
(a)Antalet bekräftade fall under en 14-dagarsperiod, dvs. det totala antalet nyanmälda covid-19-fall per 100 000 invånare de senaste 14 dagarna på regional nivå.
(b)Vaccinationstäckningen, dvs. den samlade täckningen av fullständig primärvaccination bland den totala befolkningen på regional nivå.
(c)Testfrekvens, dvs. antalet covid-19-tester per 100 000 invånare som utförts den senaste veckan.
2.För att få ett totalresultat bör antalet bekräftade fall under en 14-dagarsperiod (C) viktas mot vaccinationstäckningen (V) i en viss region. Om uppgifter inte finns tillgängliga på regional nivå för något av de två kriterierna bör det nationella värdet användas.
För detta ändamål bör följande formel användas:
(C+C*(100-V)/100)/2 = viktat värde
3.På trafikljuskartan markeras områden med följande färgkoder:
(a)Grönt, om det viktade värdet är lägre än 40.
(b)Orange, om det viktade värdet är lägre än 100 men minst 40.
(c)Rött, om det viktade värdet är lägre än 300 men minst 100.
(d)Mörkrött, om det viktade värdet är 300 eller mer.
(e)Mörkgrått, om testfrekvensen är 600 eller mindre.
(f)Grått, om det inte finns tillräckliga data för att bedöma leden a–e.