1

SGL Carbon SE, Química del Nalón SA, tidigare Industrial Química del Nalón SA, Deza a.s. och Bilbaína de Alquitranes SA har yrkat att domstolen ska upphäva de domar som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 16 december 2020, SGL Carbon/kommissionen (T‑639/18, ej publicerad, nedan kallad den första överklagade domen, EU:T:2020:628), Industrial Química del Nalón/kommissionen (T‑635/18, nedan kallad den andra överklagade domen, EU:T:2020:624), Deza/kommissionen (T‑638/18, ej publicerad, nedan kallad den tredje överklagade domen, EU:T:2020:627) och Bilbaína de Alquitranes/kommissionen (T‑645/18, ej publicerad, nedan kallad den fjärde överklagade domen, EU:T:2020:629) (nedan gemensamt kallade de överklagade domarna), i vilka tribunalen ogillade deras respektive talan om ersättning för den skada som de påstod sig ha lidit till följd av antagandet av kommissionens förordning (EU) nr 944/2013 av den 2 oktober 2013 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 om ändring, för anpassning den till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1282/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (EUT L 261, 2013, s. 5) (nedan kallad den omtvistade förordningen), genom vilken högtemperatursbeck klassificerades som toxiskt i kategorierna akut 1 (H400) och kronisk 1 (H410).

2

I skälen 5‐8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 2008, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EU) nr 286/2011 av den 10 mars 2011 (EUT L 83, 2011, s. 1) (nedan kallad förordning nr 1272/2008), anges följande:

3

Artikel 1.1 i förordning nr 1272/2008 har följande lydelse:

”Syftet med denna förordning är att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön och den fria rörligheten för ämnen [och] blandningar… genom att

…”

4

I artikel 3 första stycket i denna förordning föreskrivs följande:

”Ett ämne eller en blandning som uppfyller kriterierna för fysikaliska faror, hälsofaror eller miljöfaror enligt delarna 2–5 i bilaga I är farlig(t) och ska klassificeras med avseende på respektive faroklass enligt den bilagan.”

5

Artikel 37 i förordningen rör ”[f]örfarandet för harmonisering av klassificering och märkning av ämnen”. I punkt 1 i denna artikel föreskrivs följande:

”En behörig myndighet får lämna ett förslag till kemikaliemyndigheten på en harmoniserad klassificering och märkning av ämnen och, i förekommande fall, på särskilda koncentrationsgränser eller M-faktorer, eller ett förslag till översyn [därav].”

6

Enligt artikel 37.4 i samma förordning ska Europeiska kemikaliemyndighetens (Echa) riskbedömningskommitté – som har inrättats genom artikel 76.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 2006, s. 1, och rättelse i EUT L 136, 2007, s. 3) – anta ett yttrande om ”alla inlämnade förslag enligt [artikel 37.1 eller 37.2] inom 18 månader från mottagandet av förslaget och ge berörda parter möjlighet att komma med synpunkter”, och kemikaliemyndigheten ska ”vidarebefordra detta yttrande och eventuella synpunkter till kommissionen”.

7

Förfarandet för antagande av de föreslagna klassificeringarna föreskrivs i artikel 37.5 i förordning nr 1272/2008 enligt följande:

”Om kommissionen anser att den harmoniserade klassificeringen och märkningen av det berörda ämnet är lämplig ska den utan onödigt dröjsmål lägga fram ett utkast till beslut om att införa det ämnet med dess klassificering och märkningsuppgifter i tabell 3.1 i del 3 i bilaga VI och, i förekommande fall, dess särskilda koncentrationsgränser eller M-faktorer.

…”

8

Bilaga I till förordningen har rubriken ”Krav på klassificering och märkning av farliga ämnen och blandningar”. I inledningen till denna bilaga anges bland annat att kriterierna för klassificering av ämnen och blandningar i olika faroklasser anges i bilagan.

9

Avsnitt 4.1.1.1 i bilaga I till förordningen har följande lydelse:

…

…”

10

I avsnitt 4.1.3 i bilagan, med rubriken ”Kriterier för klassificering av blandningar”, föreskrivs följande:

Följande moment ingår:

11

I avsnitt 4.1.3.5.5 i bilagan, med rubriken ”Sammanräkningsmetod”, föreskrivs följande:

”…

12

Avsnitt 4.1.3.5.5.3 i samma bilaga, med rubriken ”Klassificering i toxicitetskategorin akut 1”, har följande lydelse:

…”

13

I bilaga I till förordning nr 1272/2008 föreskrivs följande i avsnitt 4.1.3.5.5.4, med rubriken ”Klassificering i toxicitetskategorierna kronisk 1–4”:

14

I avsnitt 4.1.3.5.5.5 i bilagan, med rubriken ”Blandningar med mycket toxiska beståndsdelar”, föreskrivs följande:

…”

15

SGL Carbon (mål C‑65/21 P) är moderbolag i en koncern som framställer kol- och grafitprodukter i vilka högtemperatursbeck är en av ingredienserna. Química del Nalón (mål C‑73/21 P), Deza (mål C‑74/21 P) och Bilbaína de Alquitranes (mål C‑75/21 P) tillverkar detta ämne.

16

I punkterna 16–23 i den överklagade domen redogör tribunalen för bakgrunden till tvisten enligt följande:

17

Genom handling som inkom till domstolens kansli den 17 december 2015 överklagade kommissionen domen av den 7 oktober 2015, Bilbaína de Alquitranes m.fl./kommissionen (T‑689/13, ej publicerad, EU:T:2015:767).

18

I dom av den 22 november 2017, kommissionen/Bilbaína de Alquitranes m.fl. (C‑691/15 P, EU:C:2017:882), ogillade domstolen kommissionens överklagande.

19

Genom ansökningar som inkom till tribunalens kansli den 23 oktober 2018 väckte klagandena och två andra bolag var för sig talan om skadestånd för den skada som de ansåg sig ha lidit till följd av den rättsstridiga klassificeringen i den omtvistade förordningen av högtemperatursbeck bland ämnena i toxicitetskategorierna akut 1 (H400) och kronisk 1 (H410).

20

Klagandena har hävdat att den rättsstridiga karaktären av denna klassificering, vilken slogs fast i tribunalens dom av den 7 oktober 2015, Bilbaína de Alquitranes m.fl./kommissionen (T‑689/13, ej publicerad, EU:T:2015:767), bekräftad i domstolens dom av den 22 november 2017, kommissionen/Bilbaína de Alquitranes m. fl. (C‑691/15 P, EU:C:2017:882), utgör en tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som ger enskilda rättigheter. Klagandena har vidare hävdat att denna rättstridighet har orsakat dem en ekonomisk skada på 1022172 euro jämte ytterligare kostnader: För det första, de kostnader som uppkommer till följd av anpassningen av förpackningen och transportmetoderna såsom de följer av Förenta nationernas typförordningar för transport av farligt gods, det vill säga bland annat Europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg, förordningen om internationell järnvägstransport av farligt gods och den internationella sjökoden för farligt gods. För det andra, de extra kostnader som uppkommit till följd av den klassificering som föreskrivs i den omtvistade förordningen i syfte att uppdatera säkerhetsdatabladen i enlighet med förordning nr 1907/2006. För det tredje, kostnader för att följa Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU av den 4 juli 2012 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och om ändring och ett senare upphävande av rådets direktiv 96/82/EG (EUT L 197, 2012, s. 1), som den rättsstridiga klassificeringen av högtemperatursbeck har medfört för dem.

21

Genom sex domar av den 16 december 2020, däribland de överklagade domarna, ogillade tribunalen respektive skadeståndstalan i identiska ordalag, med motiveringen att det första villkoret för unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar, det vill säga att det ska föreligga en tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som ger enskilda rättigheter, inte var uppfyllt.

22

Genom beslut av den 19 oktober 2021 förenades målen C‑65/21 P och C‑73/21 P–C‑75/21 P vad gäller det muntliga förfarandet och domen.

23

Klagandena har i sina respektive överklaganden, vilka har samma lydelse, yrkat att domstolen ska

24

Kommissionen, Konungariket Spanien och Echa har yrkat att domstolen ska

25

Klagandena har åberopat sex grunder till stöd för sitt överklagande.

26

Klagandena har gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkt 71 i den första överklagade domen, i punkt 72 i den andra överklagade domen, i punkt 69 i den tredje överklagade domen och i punkt 72 i den fjärde överklagade domen, genom att avvisa grunden avseende kommissionens åsidosättande av sin omsorgsplikt med motiveringen att denna grund inte hade åberopats specifikt och självständigt i ansökan. Tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den fann att denna grund skulle särskiljas från grunden att kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den underlät att beakta en relevant omständighet vid klassificeringen av högtemperatursbeck. Eftersom klagandena i sina ansökningar åberopade att kommissionen gjort en uppenbart oriktig bedömning, behövde klagandena inte heller åberopa grunden att kommissionen åsidosatt sin omsorgsplikt.

27

Kommissionen, med stöd av Echa, och den spanska regeringen har bestritt dessa argument och gjort gällande att talan inte kan vinna bifall på den första grunden.

28

I de punkter i de överklagade domarna som angetts i punkt 26 i förevarande dom avvisade tribunalen den grund som avsåg att kommissionen hade åsidosatt sin omsorgsplikt på grund av att klagandena inte specifikt och självständigt hade åberopat detta åsidosättande i sin ansökan, utan endast i sina repliker, och att denna grund inte heller kunde anses utgöra en utvidgning av en grund som redan anförts i ansökningarna.

29

Klagandena har hävdat att grunden avseende åsidosättande av omsorgsplikten inte skiljer sig från den grund som avser en uppenbart oriktig bedömning som de hade åberopat i sina ansökningar och som endast utgjorde en utvidgning av denna grund.

30

Omsorgsplikten, som ingår i principen om god förvaltningssed och som är allmänt tillämplig på unionsadministrationens agerande i dess kontakter med allmänheten, innebär att administrationen måste handla med omsorg och försiktighet (dom av den 16 december 2008, Masdar (UK)/kommissionen, C‑47/07 P, EU:C:2008:726, punkterna 92 och 93, och dom av den 4 april 2017, Ombudsmannen/Staelen, C‑337/15 P, EU:C:2017:256, punkt 34).

31

Det åvilar unionsinstitutionerna att beakta omsorgsplikten när de använder sitt utrymme för skönsmässig bedömning. När en part gör gällande att den behöriga institutionen har gjort en uppenbart oriktig bedömning, ska unionsdomstolen således pröva huruvida institutionen omsorgsfullt och opartiskt har prövat alla omständigheter som är relevanta i det aktuella fallet (dom av den 18 juli 2007, Industrias Químicas del Vallés/kommissionen, C‑326/05 P, EU:C:2007:443, punkt 77, och dom av den 22 november 2017, kommissionen/Bilbaína de Alquitranes m.fl., C‑691/15 P, EU:C:2017:882, punkt 35).

32

Det följer av denna rättspraxis från domstolen att grunden avseende åsidosättande av omsorgsplikten ofta sammanfaller med grunden avseende en uppenbart oriktig bedömning. Att omsorgsfullt och opartiskt beakta samtliga omständigheter som är relevanta i det aktuella fallet är visserligen inte i sig tillräckligt för att skydda den berörda institutionen från att göra en uppenbart oriktig bedömning. Det är emellertid den vanligaste orsaken till att denna institution har åsidosatt sin omsorgsplikt.

33

Så är i synnerhet fallet med den uppenbart oriktiga bedömning som kommissionen gjorde i förevarande fall när den klassificerade högtemperatursbeck som toxiskt i kategorierna akut 1 (H400) och kronisk (H410) på grundval av dess beståndsdelar, vilket tribunalen konstaterade i punkt 30 i domen av den 7 oktober 2015, Bilbaína de Alquitranes m.fl./kommissionen (T‑689/13, ej publicerad, EU:T:2015:767), med motiveringen att kommissionen hade ”underlåtit att beakta alla relevanta omständigheter”. I dom av den 22 november 2017, kommissionen/Bilbaína de Alquitranes m.fl. (C 691/15 P, EU:C:2017:882, punkt 55), bekräftade domstolen tribunalens bedömning.

34

Det framgår emellertid av punkterna 55, 46, 46 respektive 45 i de ansökningar genom vilka talan väcktes av SGL Carbon, Química del Nalón, Deza och Bilbaína de Alquitranes att dessa gjorde gällande att kommissionen hade gjort en uppenbart oriktig bedömning. Detta fel utgör för övrigt själva grunden för deras skadeståndsyrkande, såsom tribunalen erinrade om i punkt 61 i den första överklagade domen, i punkt 62 i den andra överklagade domen, i punkt 59 i den tredje överklagade domen och i punkt 62 i den fjärde överklagade domen.

35

Tribunalen gjorde sig följaktligen skyldig till felaktig rättstillämpning när den avvisade grunden avseende åsidosättande av omsorgsplikten med motiveringen att den inte utgjorde en utvidgning av en grund som redan ingick i ansökningarna, utan en självständig grund som åberopats för sent.

36

Den omständigheten att grunden avseende åsidosättande av omsorgsplikten felaktigt ansågs vara en självständig grund och följaktligen inte kunde godtas då den åberopats för sent, påverkade emellertid inte prövningen av talan i första instans, eftersom detta argument, såsom framgår av punkterna 32 och 33 i förevarande dom, sammanblandas med argumentet om en uppenbart oriktig bedömning, vilket anfördes i ansökningarna genom vilken talan väcktes, såsom framgår av punkt 34 i förevarande dom och som prövades och underkändes av tribunalen. I sista meningen i punkt 114 i den första överklagade domen, punkt 115 i den andra överklagade domen, punkt 112 i den tredje överklagade domen och punkt 115 i den fjärde överklagade domen prövade tribunalen grunden avseende åsidosättande av omsorgsplikten i sak, även om det var för fullständighetens skull och tribunalen fann att åsidosättandet inte var tillräckligt klart för att utlösa unionens skadeståndsansvar.

37

Härav följer att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den första grunden, eftersom den saknar verkan.

38

Genom den fjärde grunden för deras respektive överklaganden, som ska prövas efter den första grunden, har klagandena gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig tillämpning av försiktighetskriteriet och omsorgsplikten, eftersom den liksom den sistnämnda grunden avser ett påstått åsidosättande av försiktighets- och omsorgsplikten. Till stöd för denna grund har klagandena hänvisat till punkterna 104 och 105 i den första överklagade domen, punkterna 105 och 106 i den andra överklagade domen, punkterna 102 och 103 i den tredje överklagade domen och punkterna 105 och 106 i den fjärde överklagade domen.

39

Genom den första delen av denna grund har klagandena kritiserat tribunalen för att den, på grundval av riskbedömningskommitténs yttrande, undersökte om ämnenas vattenlöslighet uttryckligen nämndes i förordning nr 1272/2008 som en av de relevanta omständigheterna, i stället för att pröva huruvida kommissionen hade iakttagit den fasta rättsprincipen att samtliga relevanta omständigheter skulle beaktas. Tribunalens argumentation saknar följaktligen relevans med avseende på ordalydelsen i deras ansökningar.

40

Genom den andra delen av denna grund anser klagandena att tribunalen inte enbart borde ha beaktat riskbedömningskommitténs yttrande för att bedöma huruvida kommissionen hade agerat försiktigt och omsorgsfullt, med tanke på att denna kommitté inte själv är skyldig att iaktta försiktighet och omsorg.

41

Kommissionen, med stöd av Echa, och den spanska regeringen har bestritt denna grund.

42

Genom den fjärde grundens första del har klagandena hävdat att tribunalen misstog sig när den fann att kommissionens rättsstridiga handlande bestod i ett åsidosättande av förordning nr 1272/2008, trots att denna rättsstridighet, såsom klagandena hade anfört i sina ansökningar, bestod i underlåtenhet att beakta samtliga relevanta omständigheter, det vill säga ett åsidosättande av omsorgsplikten.

43

Tribunalen har i de överklagade domarna erinrat om att unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar förutsätter att flera villkor är uppfyllda, nämligen att det föreligger en tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som har till syfte att ge enskilda rättigheter, att det verkligen föreligger en skada och att det finns ett orsakssamband mellan åsidosättandet av den skyldighet som åligger den som har vidtagit rättsakten och den skada som de drabbade personerna har lidit (se dom av den 10 september 2019, HTTS/rådet, C‑123/18 P, EU:C:2019:694, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

44

Vad gäller det första av dessa villkor fann tribunalen, i punkt 61 i den första överklagade domen, punkt 62 i den andra överklagade domen, punkt 59 i den tredje överklagade domen och i punkt 62 i den fjärde överklagade domen, att ”i linje med vad först tribunalen och sedan domstolen konstaterade i sina respektive domar – att den regel som överträtts står att finna i 4.1.3.5.5 i bilaga I till nämnda förordning och att det rör sig om sammanräkningsmetoden”.

45

Det ska påpekas att denna klassificeringsmetod för blandningar som är farliga för vattenmiljön består i att beräkna summan av de beståndsdelar som ingår i kategorierna akut 1 eller kronisk 1 som var och en har viktats med M-faktorn som motsvarar deras toxicitetsprofil. Domstolen erinrade i punkt 51 i domen av den 22 november 2017, kommissionen/Bilbaína de Alquitranes m.fl. (C‑691/15 P, EU:C:2017:882), att nämnda metod bygger på antagandet att de beståndsdelar som beaktats är till 100 procent upplösbara i vatten. Beståndsdelarna i högtemperatursbeck kan endast extraheras från högtemperatursbeck i begränsad utsträckning och detta ämne är mycket stabilt, såsom tribunalen med rätta konstaterade i punkt 32 i domen av den 7 oktober 2015, Bilbaína de Alquitranes m.fl./kommissionen (T‑689/13, ej publicerad, EU:T:2015:767).

46

Av detta drog tribunalen, i punkt 30 i sistnämnda dom, inte slutsatsen att kommissionen hade åsidosatt sammanräkningsmetoden, utan att kommissionen hade gjort en uppenbart oriktig bedömning vid tillämpningen av denna metod för att beräkna högtemperatursbecks vattentoxicitet. I punkterna 49–55 i dom av den 22 november 2017, kommissionen/Bilbaína de Alquitranes m.fl. (C‑691/15 P, EU:C:2017:882), fann domstolen att tribunalens bedömning inte utgjorde felaktig rättstillämpning.

47

Det ska i detta hänseende erinras om att unionen kan ådra sig utomobligatoriskt skadeståndsansvar utan att en viss rättsregel har åsidosatts. Det framgår nämligen av domstolens fasta praxis att detta ansvar även kan inträda när en unionsinstitution har tillämpat en viss rättsregel som syftar till att de enskilda rättigheter på ett sätt som uppenbart och allvarligt underlåter att beakta de gränser som gäller för dess utrymme för skönsmässig bedömning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 mars 1996, Brasserie du pêcheur och Factortame, C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79, punkt 55, dom av den 4 juli 2000, Bergaderm och Goupil/kommissionen, C‑352/98 P, EU:C:2000:361, punkt 43, och dom av den 30 maj 2017, Safa Nicu Sepahan/rådet, C‑45/15 P, EU:C:2017:402, punkt 30).

48

I förevarande fall förefaller tribunalens konstaterande i de punkter i de överklagade domarna som nämnts ovan i punkt 44, enligt vilket kommissionen har åsidosatt sammanräkningsmetoden, strida mot innebörden av såväl tribunalens dom av den 7 oktober 2015, Bilbaína de Alquitranes m.fl./kommissionen (T‑689/13, ej publicerad, EU:T:2015:767), som domstolens dom av den 22 november 2017, kommissionen/Bilbaína de Alquitranes m.fl. (C‑691/15 P, EU:C:2017:882).

49

Det framgår emellertid av en genomläsning av de överklagade domarna i deras helhet att kvalificeringen av den rättsstridighet som kommissionen gjort sig skyldig till som ett åsidosättande av regeln om sammanräkningsmetoden inte överensstämmer med tribunalens slutliga ställningstagande i nämnda domar.

50

Det ska i detta hänseende påpekas att tribunalen, i punkt 89 i den första överklagade domen, i punkt 90 i den andra överklagade domen, i punkt 87 i den tredje överklagade domen och i punkt 90 i den fjärde överklagade domen, förklarade att den avsåg att pröva huruvida ”kommissionens underlåtenhet” var tillräckligt klar mot bakgrund av de överväganden som föranledde tribunalen i dom av den 7 oktober 2015, Bilbaína de Alquitranes m.fl./kommissionen (T‑689/13, ej publicerad, EU:T:2015:767), och därefter, i dom av den 22 november 2017, kommissionen/Bilbaína de Alquitranes m.fl. (C‑691/15 P, EU:C:2017:882), konstaterade att kommissionen hade gjort sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning vid klassificeringen av högtemperatursbeck. Inom ramen för denna prövning erinrade tribunalen dessutom, i punkt 100 i den första överklagade domen, i punkt 101 i den andra överklagade domen, i punkt 98 i den tredje överklagade domen och i punkt 101 i den fjärde överklagade domen, om att kommissionen enligt domarna om ogiltigförklaring hade gjort en uppenbart oriktig bedömning ”vid tillämpningen av sammanräkningsmetoden”.

51

Under dessa omständigheter, även om tribunalen i vissa punkter i de överklagade domarna nämnde åsidosättande av regeln om sammanräkningsmetoden, avsåg den i själva verket att hänvisa till kommissionens felaktiga tillämpning av denna regel.

52

Såsom generaladvokaten påpekade i punkt 62 i sitt förslag till avgörande ifrågasatte tribunalen följaktligen inte de konstateranden som gjorts i domarna om ogiltigförklaring, enligt vilka den omtvistade rättsaktens rättsstridighet berodde på att kommissionen hade gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att inte beakta alla relevanta uppgifter och omständigheter vid klassificeringen av högtemperatursbeck.

53

I motsats till vad klagandena har gjort gällande inom ramen för den fjärde grundens första del, är prövningen, i de omtvistade punkterna i de överklagade domarna, av frågan huruvida vattenlösligheten uttryckligen nämndes i förordning nr 1272/2008 relevant för bedömningen av huruvida det fel som kommissionen gjort sig skyldig till, vilket konstaterats av tribunalen och därefter av domstolen, var avsiktligt eller oursäktligt.

54

Överklagandet kan således inte vinna bifall såvitt avser den fjärde grundens första del.

55

Genom den andra delen av samma grund, som riktar sig mot punkterna 104 och 105 i den första överklagade domen, punkterna 105 och 106 i den andra överklagade domen, punkterna 102 och 103 i den tredje överklagade domen samt punkterna 105 och 106 i den fjärde överklagade domen, har klagandena kritiserat tribunalen för att endast ha hänvisat till riskbedömningskommitténs yttrande för att dra slutsatsen att kommissionen hade agerat på samma sätt som en normalt försiktig och omsorgsfull administration, varvid tribunalen bortsåg från att denna kommitté inte var skyldig att iaktta försiktighet och omsorg.

56

Domstolen påpekar inledningsvis att tribunalen, vid bedömningen av allvaret i kommissionens felaktiga bedömning vid klassificeringen av högtemperatursbeck, i punkterna 88–108 i den första överklagade domen, i punkterna 89–109 i den andra överklagade domen, i punkterna 86–106 i den tredje överklagade domen och i punkterna 89–109 i den fjärde överklagade domen, prövade andra omständigheter än riskbedömningskommitténs rapport, vilken särskilt behandlades i de punkter i de överklagade domarna som avses i föregående punkt. Det kan följaktligen inte hävdas att tribunalen uteslutande grundade sig på riskbedömningskommitténs yttrande för att dra slutsatsen att kommissionen handlade på samma sätt som en normalt försiktig och omsorgsfull administration.

57

Vidare konstaterar domstolen att tribunalen, i de punkter i de överklagade domarna som avses i punkt 56 i förevarande dom, inte angav att riskbedömningskommittén hade en försiktighets- och omsorgsplikt. Även om klagandena har avsett att kritisera tribunalen för att den ansåg att kommissionen kunde förlita sig på riskbedömningskommitténs yttrande och överlämpa sin försiktighets- och omsorgsplikt på riskbedömningskommittén, finner domstolen följaktligen inte något stöd för detta påstående i dessa punkter.

58

Av det ovan anförda följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den fjärde grundens andra del.

59

Härav följer att överklagandena inte kan vinna bifall såvitt avser någon del av den fjärde grunden.

60

Klagandena har hävdat att tribunalen, i punkt 98 i den första överklagade domen, i punkt 99 i den andra överklagade domen, i punkt 96 i den tredje överklagade domen och i punkt 99 i den fjärde överklagade domen slog fast att punkt 4.1.3.5.5 i bilaga I till förordning nr 1272/2008, vid tidpunkten för antagandet av den omtvistade förordningen, inte kunde betraktas som en klar bestämmelse om kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av sammanräkningsmetoden. Enligt dessa parter grundar sig denna slutsats på en felaktig tolkning av deras argument. Sökandena hävdade, i sina ansökningar genom vilka talan väcktes, att kommissionen hade underlåtit att beakta en relevant omständighet, nämligen vattenlösligheten hos högtemperatursbeck, trots att kommissionen enligt fast rättspraxis borde ha beaktat alla relevanta omständigheter, såsom vattenlöslighet. När tribunalen besvarade frågan huruvida den aktuella bestämmelsen var en klar regel, koncentrerade den sig således på ett argument som klagandena inte hade anfört.

61

Tribunalen konstaterade därefter att det i nämnda bestämmelse inte uttryckligen anges att vattenlösligheten hos ett specifikt ämne ska beaktas. Enligt klagandena kan avsaknaden av ett uttryckligt omnämnande av en punkt i ordalydelsen i en unionsrättsakt inte befria kommissionen från skyldigheten att beakta alla relevanta omständigheter. Tribunalen bortsåg från den allmänna rättsprincipen att alla relevanta omständigheter ska beaktas oberoende av textens lydelse.

62

Enligt klagandena saknar dessutom de faktiska och vetenskapliga svårigheter som uppkommer till följd av klassificeringen av ämnena, såsom de beskrivits av tribunalen, relevans, eftersom det i förevarande fall, när det gäller bedömningen av ”vattentoxiciteten” hos högtemperatursbeck, var uppenbart att detta ämnes vattenlöslighet skulle beaktas. Tribunalens påpekanden i punkterna 96 och 97 i den första överklagade domen, i punkterna 97 och 98 i den andra överklagade domen, i punkterna 94 och 95 i den tredje överklagade domen och i punkterna 97 och 98 i den fjärde överklagade domen, är således inte relevanta med hänsyn till den klara och väl etablerade rättspraxis som det erinrats om i punkt 35 i domstolens dom av den 22 november 2017, kommissionen/Bilbaína de Alquitranes m.fl. (C‑691/15 P, EU:C:2017:882), enligt vilken kommissionen är skyldig att inom ramen för sin skönsmässiga bedömning beakta samtliga relevanta omständigheter vid klassificeringen av ett ämne.

63

Kommissionen, med stöd av Echa, och den spanska regeringen har bestritt dessa argument.

64

Såsom det har erinrats om i punkt 43 i förevarande dom kan en unionsinstitutions rättsstridiga handlande endast ådra sig skadeståndsansvar om det är fråga om en tillräckligt klar överträdelse.

65

Bland de omständigheter som unionsdomstolen kan komma att beakta vid bedömningen av huruvida detta villkor är uppfyllt återfinns, enligt domstolens fasta praxis, bland annat den överträdda eller felaktigt tillämpade regelns grad av klarhet och precision, omfattningen av det utrymme för skönsmässig bedömning som denna bestämmelse ger unionsmyndigheten samt frågan huruvida en eventuell felaktig rättstillämpning eller oriktig bedömning är ursäktlig eller oursäktlig (se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 5 mars 1996, Brasserie du pêcheur och Factortame, C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79, punkterna 55 och 56, dom av den 25 januari 2007, Robins m.fl., C‑278/05, EU:C:2007:56, punkt 70, och dom av den 19 juni 2014, Specht m.fl., C‑501/12–C‑506/12, C‑540/12 och C‑541/12, EU:C:2014:2005, punkt 102).

66

När unionsdomstolen ska bedöma huruvida en rättsstridighet som en institution har gjort sig skyldig till kan medföra skadeståndsansvar för unionen, ankommer det följaktligen på unionsdomstolen att pröva samtliga relevanta omständigheter i detta avseende, såsom bland annat de ovannämnda omständigheterna, även om de inte har åberopats av parterna.

67

Härav följer att klagandena inte kan kritisera tribunalen för att den, i de punkter i de överklagade domarna som avses i punkt 60 i förevarande dom, uttalade sig om hur tydlig sammanräkningsmetoden var, med motiveringen att klagandena inte själva hade nämnt denna omständighet i sina inlagor.

68

Även om det antas att klagandena dessutom hade för avsikt att i sak kritisera tribunalens bedömning i samma punkter i de överklagade domarna, enligt vilken regeln i punkt 4.1.3.5.5 i bilaga I till förordning nr 1272/2008 är oklar, har de emellertid inte anfört några argument som kan ifrågasätta denna bedömning, vilken grundar sig på konstaterandet att regelns ordalydelse inte nämner att dess tillämplighet kan variera beroende på hur vattenlösligheten hos blandningen är.

69

Av det ovan anförda följer att överklagandena inte kan vinna bifall såvitt avser den andra grunden.

70

Klagandena har kritiserat tribunalen för att den, i punkterna 105 och 107 i den första överklagade domen, i punkterna 106 och 108 i den andra överklagade domen, i punkterna 103 och 105 i den tredje överklagade domen och i punkterna 106 och 108 i den fjärde överklagade domen, slog fast att de tillämpliga bestämmelserna i förevarande fall var komplexa och att denna komplexitet kunde ursäkta att kommissionen inte beaktade vattenlösligheten hos högtemperatursbeck vid tillämpningen av sammanräkningsmetoden.

71

I syfte att begränsa fördelningen av rättegångskostnaderna slog tribunalen själv, i punkt 22 i beslutet av den 25 september 2019, Bilbaína de Alquitranes m.fl./kommissionen (T‑689/13 DEP, ej publicerat, EU:T:2019:698), fast att samma rättsregel var klar. Klagandena anser därför att tribunalen, i strid med artikel 36 och artikel 53 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, har underlåtit att motivera sitt avgörande genom att inte ange något skäl för en sådan åtskillnad.

72

Kommissionen, med stöd av Echa, och den spanska regeringen anser att talan inte kan vinna bifall på denna grund.

73

Domstolen påpekar inledningsvis att det inte föreligger någon motsägelse mellan, å ena sidan, konstaterandet i de överklagade domarna av komplexiteten hos de tillämpliga bestämmelserna avseende klassificeringen av högtemperatursbeck och, å andra sidan, resonemanget i punkt 22 i beslutet av den 25 september 2019, Bilbaína de Alquitranes m.fl./kommissionen (T‑689/13 DEP, ej publicerat, EU:T:2019:698), enligt vilket de frågor som uppkommit genom klassificeringen av högtemperatursbeck inom ramen för talan mot denna klassificering inte var så atypiska och komplexa att det var motiverat att hänskjuta prövningen av denna talan till en utökad sammansättning av domstolen.

74

Klagandena har inte heller angett på vilket sätt den skillnad som de har gjort gällande mellan de överklagade domarna och detta beslut vad gäller frågan huruvida sammanräkningsmetoden är klar i sig, om den antas vara styrkt, medför att nämnda domar är rättsstridiga.

75

Under alla omständigheter följer det av fast rättspraxis att tribunalens skyldighet att motivera sina domar i princip inte kan utsträckas så långt att det krävs att tribunalen motiverar den lösning som valts i ett mål i förhållande till den lösning som har valts i ett annat mål som anhängiggjorts vid den, även om lösningen rör samma beslut (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juli 2013, Team Relocations m.fl./kommissionen, C‑444/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:464, punkt 66 och där angiven rättspraxis, och dom av den 26 januari 2017, Duravit m.fl./kommissionen, C‑609/13 P, EU:C:2017:46, punkt 90 och där angiven rättspraxis).

76

Av det ovan anförda följer att överklagandena inte kan vinna bifall såvitt avser den tredje grunden.

77

Genom den femte grunden har klagandena gjort gällande att punkterna 101 och 112 i den första överklagade domen, punkterna 102 och 113 i den andra överklagade domen, punkterna 99 och 110 i den tredje överklagade domen samt punkterna 102 och 113 i den fjärde överklagade domen är otillräckligt motiverade.

78

Genom den första delen av denna grund har klagandena gjort gällande att tribunalen, såsom den gjorde i punkt 101 i den första överklagade domen, i punkt 102 i den andra överklagade domen, i punkt 99 i den tredje överklagade domen och i punkt 102 i den fjärde överklagade domen, inte kunde beteckna kommissionens tillvägagångssätt som ”rigoröst” och ”försiktigt”, med tanke på att kommissionens tillvägagångssätt var behäftat med en uppenbart oriktig bedömning.

79

Genom den andra delgrunden har klagandena gjort gällande att motiveringen i punkt 112 i den första överklagade domen, i punkt 113 i den andra överklagade domen, i punkt 110 i den tredje överklagade domen och i punkt 113 i den fjärde överklagade domen är motsägelsefull, eftersom tribunalen konstaterade dels att skälen till att högtemperatursbeck inte hade klassificerats på nytt efter det att klassificeringen hade underkänts inte var kända, dels att avsaknaden av en ny klassificering visade på svårigheterna med att tillämpa sammanräkningsmetoden på ett korrekt sätt, vilket gjorde att kommissionens misstag inte kunde betecknas som ”oursäktligt”.

80

Kommissionen, med stöd av Echa, och den spanska regeringen anser att talan inte kan vinna bifall på denna grund.

81

Genom den första delgrunden har klagandena kritiserat tribunalen för att den, i de punkter i de överklagade domarna som avses i punkt 78 i förevarande dom, fann att kommissionen i förevarande fall hade intagit ett rigoröst och försiktigt synsätt, med motiveringen att den ”[hade] tillämpat sammanräkningsmetoden i strikt överensstämmelse med ordalydelsen i [punkt 4.1.3.5.5 i bilaga I till förordning nr 1272/2008]”, och att den ”avsåg att agera inom gränserna för sin behörighet, vilket i allmänhet kan betraktas som ett försiktigt synsätt och, med hänvisning till punkt 75 i generaladvokaten Bobeks förslag till avgörande i målet kommissionen/Bilbaína de Alquitranes m.fl. (C‑691/15 P, EU:C:2017:646), fann att ”principen om ett sådant tillvägagångssätt endast kan lovordas”.

82

Domstolen påpekar att denna argumentation grundar sig på en felaktig tolkning av de överklagade domarna.

83

För det första har tribunalen, i motsats till vad klagandena har hävdat, inte betecknat kommissionens tillvägagångssätt i förevarande fall, utan endast den omständigheten att en institution allmänt sett agerar inom ramen för sin behörighet, som ”försiktigt”. Tribunalen underströk framför allt att kommissionen hade för avsikt att agera med iakttagande av sina befogenheter och att dess felaktiga bedömning följaktligen inte var avsiktlig eller oursäktlig.

84

För det andra underlät tribunalen inte att, i slutet av punkt 101 i den första överklagade domen, punkt 102 i den andra överklagade domen, punkt 99 i den tredje överklagade domen och punkt 102 i den fjärde överklagade domen och i början av de följande punkterna i dessa domar, erinra om att kommissionens tillvägagångssätt i förevarande fall hade visat sig vara felaktigt och att det av tribunalen och domstolen hade bedömts vara behäftat med en uppenbart oriktig bedömning.

85

Klagandenas anmärkning i den femte grundens första del kan följaktligen inte godtas.

86

Den andra delen av samma grund avser den påstått motsägelsefulla motiveringen av de punkter i de överklagade domarna som nämns i punkt 79 i förevarande dom, i vilka tribunalen drog slutsatser av den omständigheten, som nämns i punkt 111 i den första överklagade domen, i punkt 112 i den andra överklagade domen, i punkt 109 i den tredje överklagade domen och i punkt 112 i den fjärde överklagade domen, att kommissionen inte hade gjort en ny klassificering av högtemperatursbeck vid tidpunkten för de överklagade domarna och till följd av domstolens dom av den 22 november 2017, kommissionen/Bilbaína de Alquitranes m.fl. (C‑691/15 P, EU:C:2017:882), vilken hade bekräftat den partiella ogiltigförklaringen av den omtvistade förordningen.

87

Domstolen konstaterar, i likhet med vad klagandena har gjort gällande, att motiveringen av dessa punkter är motsägelsefull. Medan tribunalen i den första meningen medgav att den inte kan dra någon slutsats om avsaknaden av en ny klassificering av högtemperatursbeck efter det att den föregående klassificeringen underkändes, utan att känna till skälen till detta, anförde den i de följande meningarna att denna omständighet ”kan utgöra en god illustration till hur svårt det kan vara att tillämpa sammanräkningsmetoden korrekt” och att ”den omständigheten – som möjligen framgår i det aktuella fallet – [att det] är svårt att rätta det fel som kommissionen begick … således också [kan] ses som ett argument mot att detta fel ska anses som oursäktligt”.

88

Denna motsägelse kan emellertid inte motivera att de överklagade domarna upphävs.

89

Tribunalen fann nämligen att kommissionens uppenbart oriktiga bedömning var ursäktlig efter en redogörelse i punkterna 99–113 i den första överklagade domen, i punkterna 100–114 i den andra överklagade domen, i punkterna 97–111 i den tredje överklagade domen och i punkterna 100–114 i den fjärde överklagade domen.

90

De punkter i de överklagade domarna som avses i punkt 79 i förevarande dom, vilka kritiserats inom ramen för den femte grundens andra del, avser följaktligen endast en underordnad aspekt av den motivering som tribunalen utvecklade till stöd för domslutet i de överklagade domarna, vilken huvudsakligen motiverar att kommissionens uppenbart oriktiga bedömning är ursäktlig med hänsyn till komplexiteten i klassificeringen av ett ämne och svårigheten att tolka regeln om sammanräkningsmetoden. Överklagandena innehåller emellertid inga argument som syftar till att visa att motiveringen i sin helhet är otillräcklig. Härav följer att den femte grundens andra del inte kan motivera att de överklagade domarna upphävs och att överklagandet således inte kan vinna bifall såvitt avser denna delgrund.

91

Klagandena har gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkterna 106 och 108 i den första överklagade domen, i punkterna 107 och 109 i den andra överklagade domen, i punkterna 104 och 106 i den tredje överklagade domen och i punkterna 107 och 109 i den fjärde överklagade domen, genom att slå fast att kommissionens tillvägagångssätt kunde ursäktas med stöd av försiktighetsprincipen.

92

Enligt klagandena förutsätter tillämpningen av försiktighetsprincipen att det råder osäkerhet om förekomsten eller omfattningen av de risker människors hälsa utsätts för och att skyddsåtgärder kan vidtas utan att man behöver vänta på att det fullt ut visas att riskerna faktiskt förekommer och hur allvarliga de är.

93

Denna princip är inte tillämplig vid klassificering av ett ämne, vilket framgår av att denna princip inte nämns i förordning nr 1272/2008. Denna princip kan nämligen endast åberopas efter en riskbedömning, såsom domstolen slog fast i domen av den 1 oktober 2019, Blaise m.fl. (C‑616/17, EU:C:2019:800). Det är först efter en riskbedömning som de behöriga myndigheterna kan åberopa försiktighetsprincipen för att motivera begränsningar. Försiktighetsprincipen kan däremot inte åberopas i ett tidigare skede.

94

Kommissionen, med stöd av Echa, och den spanska regeringen har bestritt dessa argument.

95

Det ska inledningsvis påpekas att även om det i artikel 191.2 FEUF föreskrivs att miljöpolitiken bland annat ska grundas på försiktighetsprincipen, ska denna princip också tillämpas inom ramen för unionens övriga politikområden, särskilt när det gäller politiken för skydd av folkhälsan och när unionens institutioner inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken eller politiken för den inre marknaden vidtar åtgärder för att skydda människors hälsa (dom av den 1 oktober 2019, Blaise m.fl., C‑616/17, EU:C:2019:800, punkt 41).

96

Enligt försiktighetsprincipen kan skyddsåtgärder vidtas då det råder osäkerhet om förekomsten eller omfattningen av de risker människors hälsa utsätts för, utan att man behöver vänta på att det fullt ut visas att riskerna verkligen föreligger och hur allvarliga de är. Om resultaten av genomförda undersökningar inte är så övertygande att det är möjligt att med säkerhet fastställa förekomsten eller omfattningen av den påstådda risken, men det likväl är sannolikt att det skulle uppstå en verklig skada för folkhälsan om risken förverkligades, är det med beaktande av försiktighetsprincipen motiverat att vidta restriktiva åtgärder (dom av den 1 oktober 2019, Blaise m.fl., C‑616/17, EU:C:2019:800, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

97

Följaktligen är denna princip bland annat tillämplig inom ramen för klassificeringen av ett ämne på grundval av förordning nr 1272/2008, när det vid bedömningen av de risker som detta ämne medför för miljön och människors hälsa fortfarande råder osäkerhet.

98

Tribunalen gjorde således en riktig bedömning när den, i de punkter i de överklagade domarna som avses i punkt 91 i förevarande dom, slog fast att ”det inte [går] att bortse från försiktighetsprincipen i samband med klassificering av kemiska ämnen och blandningar”, att denna princip ”innebär att behöriga myndigheter i fall av osäkerhet får vidta lämpliga skyddsåtgärder mot vissa potentiella folkhälso-, säkerhets- och miljörisker utan att behöva vänta på att det fullt ut visas att riskerna faktiskt förekommer och hur allvarliga de är” och att klassificeringen av ämnen och blandningar syftar till ”att säkerställa en hög skyddsnivå för miljön under fullständigt iakttagande av försiktighetsprincipen”.

99

Av dessa skäl fastslog tribunalen, åtminstone underförstått, att försiktighetsprincipen är tillämplig i förevarande fall och kan ha motiverat klassificeringen av högtemperatursbeck som ett ämne med akut vattentoxicitet i kategori 1 (H400) och kronisk vattentoxicitet i kategori 1 (H410). Denna tolkning av de överklagade domarna, som klagandena har gjort gällande, stöds, i punkt 105 i den första överklagade domen, i punkt 106 i den andra överklagade domen, i punkt 103 i den tredje överklagade domen och i punkt 106 i den fjärde överklagade domen, av att det talas om en ”sådan situation kännetecknad av ovisshet om den exakta sammansättningen av högtemperatursbeck”.

100

Det framgår emellertid varken av tribunalens dom av den 7 oktober 2015, Bilbaína de Alquitranes m.fl./kommissionen (T‑689/13, ej publicerad, EU:T:2015:767), i vilken det konstaterades att kommissionen hade gjort en uppenbart oriktig bedömning vid klassificeringen av högtemperatursbeck, eller av domstolens dom av den 22 november 2017, kommissionen/Bilbaína de Alquitranes m.fl. (C‑691/15 P, EU:C:2017:882), i vilken överklagandet av den första domen ogillades, att det förelåg en osäkerhet om riskerna avseende högtemperatursbecks vattentoxicitet, så att kommissionen hade skäl att åberopa försiktighetsprincipen. Eftersom tribunalen och domstolen har slagit fast att kommissionen gjort en felaktig bedömning av riskerna med ett sådant fel, kan det inte med framgång hävdas att denna felaktiga bedömning kvarlämnade osäkerhet om omfattningen av dessa risker.

101

Härav följer att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att försiktighetsprincipen var tillämplig vid klassificeringen av högtemperatursbeck, vilket innebar att det fel som kommissionen gjorde i detta sammanhang inte kunde medföra utomobligatoriskt skadeståndsansvar för unionen.

102

Det framgår emellertid av de överklagade domarna, särskilt av punkt 106 i den första överklagade domen, punkt 107 i den andra överklagade domen, punkt 104 i den tredje överklagade domen och punkt 107 i den fjärde överklagade domen, att tribunalen endast för fullständighetens skull angav att även försiktighetsprincipen kunde motivera en sådan klassificering. Såsom framgår av bland annat punkt 114 i den första överklagade domen, punkt 115 i den andra överklagade domen, punkt 112 i den tredje överklagade domen och punkt 115 i den fjärde överklagade domen fann tribunalen att det fel som kommissionen hade begått inte kunde medföra utomobligatoriskt skadeståndsansvar för unionen framför allt med hänsyn till komplexiteten i klassificeringen av ett ämne och svårigheten att tolka regeln om sammanräkningsmetoden.

103

Den sjätte grunden är således verkningslös och talan kan inte bifallas på denna grund.

104

Av det ovan anförda följer att överklagandena ska ogillas.

105

Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet ogillas. Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 i rättegångsreglerna ska gälla i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

106

I artikel 140.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 i dessa regler också ska tillämpas i mål om överklagande, föreskrivs att medlemsstater och institutioner som har intervenerat ska bära sina rättegångskostnader.

107

I artikel 184.4 i rättegångsreglerna föreskrivs att om en part som intervenerar i första instans deltar i förfarandet, kan domstolen besluta att den ska bära sina egna rättegångskostnader.

108

Kommissionen har yrkat att klagandena ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom klagandena har tappat målet, ska de bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader.

109

Konungariket Spanien och Echa, som intervenerat i första instans, ska bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande: