EU:s utvidgningspolitik

EU:s utvidgningspolitik handlar om länder som vill bli medlemmar i EU. Syftet är att utvidga EU:s område med fred, stabilitet och välstånd och att ge såväl dessa länder som EU politiska, ekonomiska och sociala fördelar. Artikel 49 i fördraget om Europeiska unionen ligger till grund för utvidgningsprocessen.

EU grundades av sex länder (Belgien, Frankrike, Tyskland, Italien, Luxemburg och Nederländerna). Därefter har ytterligare 22 länder gått med i EU:

• 1973: Danmark, Irland och Storbritannien (¹)
• 1981: Grekland
• 1986: Portugal och Spanien
• 1995: Finland, Sverige och Österrike
• 2004: Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern
• 2007: Bulgarien och Rumänien
• 2013: Kroatien.

Albanien, Montenegro, Nordmakedonien, Serbien och Turkiet är kandidatländer.

Anslutningsförhandlingar med Island påbörjades i juli 2010 men lades sedan på is av Islands regering i maj 2013. I mars 2015 begärde Island att landet inte längre skulle betraktas som ett kandidatland för EU-medlemskap.

Bosnien och Hercegovina och Kosovo* är potentiella kandidatländer.

(¹) Efter en folkomröstning 2016 beslutade Storbritannien att gå ur EU i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen. Övergångsperioden löpte ut den 31 december 2020.

* Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/1999 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.

SE ÄVEN:

• Anslutningskriterier (Köpenhamnskriterierna)
• Anslutningsförhandlingar
• Anslutningsprocessen till EU
• Kandidatländer
• Europeiska unionen (EU)
• Medlemsstater
• Stöd inför anslutningen
• Strategi inför anslutningen
• Genomgång av gemenskapens regelverk (screening)
• Klausul om frivilligt utträde
• Fördraget om Europeiska unionen – att gå med i EU (sammanfattning)
• Europeiska grannskapspolitiken och utvidgningsförhandlingar (Europeiska kommissionen).