Konsumentinformation, ångerrätt och andra konsumenträttigheter
SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:
Direktiv 2011/83/EU om konsumenträttigheter
Direktiv (EU) 2019/2161 om ändring av direktiv 93/13/EEG och direktiv 98/6/EG, 2005/29/EG och 2011/83/EU vad gäller bättre upprätthållande och modernisering av unionens konsumentskyddsregler
VILKET SYFTE HAR DIREKTIVEN?
Direktiv 2011/83/EU syftar till att
- förbättra konsumentskyddet genom att harmonisera flera viktiga aspekter i den nationella lagstiftningen om avtal mellan konsumenter och näringsidkare,
- underlätta handeln mellan Europeiska unionens (EU:s) medlemsstater, särskilt för konsumenter som handlar på nätet.
Direktivet ersätter direktivet om distansförsäljning (97/7/EG) och direktivet om hemförsäljning (85/577/EEG).
Genom direktiv (EU) 2019/2161 om bättre upprätthållande och modernisering av unionens konsumentskyddsregler ändras direktiv 2011/83/EU. Ändringarna ökar skyddet för EU:s konsumenter på flera områden, såsom inköp via marknadsplatser online*, insyn i prisanpassningen* och rangordning av onlineerbjudanden och konsumenträttigheter när ”kostnadsfria” onlinetjänster används.
VIKTIGA PUNKTER
Tillämpningsområde
- Utöver vissa undantag såsom hälso- och sjukvård, sociala tjänster och finansiella tjänster (t.ex. konsumentkredit och försäkringar) omfattar direktiv 2011/83/EU, i dess lydelse enligt direktiv (EU) 2019/2161, ett stort antal avtal som ingås mellan näringsidkare och konsumenter, nämligen köpeavtal*, tjänsteavtal*, avtal om digitalt innehåll på internet och avtal om leverans av vatten, gas, el och fjärrvärme. Det gäller avtal som ingås i butiker och avtal som ingås utanför fasta affärslokaler (t.ex. i konsumentens hem) eller på distans (t.ex. på internet).
- Genom ändringsdirektiv (EU) 2019/2161 utvidgas tillämpningsområdet för direktiv 2011/83/EU till att omfatta avtal enligt vilka näringsidkaren tillhandahåller eller åtar sig att tillhandahålla digitala tjänster* eller digitalt innehåll* till konsumenten, och konsumenten tillhandahåller eller åtar sig att tillhandahålla personuppgifter*. I direktivet fastställs också ytterligare informationskrav för leverantörer av marknadsplatser online när det gäller avtal som konsumenter ingår med leverantörer på marknadsplatsen.
Informationskrav
- Innan ett avtal ingås måste näringsidkaren förse konsumenten med information som formuleras på ett tydligt och lättförståeligt sätt om t.ex.
- näringsidkarens identitet och kontaktuppgifter,
- produktens huvudsakliga egenskaper, och
- de tillämpliga villkoren, inbegripet betalningsvillkor, leveranstid, avtalets fullgörande och löptid samt uppsägningsvillkor.
- I butiker måste information som inte redan framgår tillhandahållas.
- Informationskraven, särskilt de som gäller ångerrätten, är mer detaljerade för avtal som ingås på distans (t.ex. via internet, telefon eller postorder) samt för avtal som ingås utanför fasta affärslokaler (t.ex. då en försäljare besöker konsumentens hem).
- Genom ändringsdirektiv (EU) 2019/2161 läggs särskilda informationskrav till i direktivet för avtal som ingås på marknadsplatser online. Marknadsplatser online är skyldiga att
- informera konsumenterna om huruvida tredjepartsleverantören är en näringsidkare eller icke-näringsidkare (konsument),
- varna konsumenten om att EU:s konsumentskyddsregler inte kan tillämpas på avtal som ingåtts med icke-näringsidkare och
- förklara vem som är ansvarig för fullgörandet av avtalet: tredjepartsnäringsidkaren eller själva marknadsplatsen online.
- Enligt ändringsdirektiv (EU) 2019/2161 måste dessutom näringsidkare informera konsumenterna när priset personanpassats på grundval av automatiserat beslutsfattande.
Ångerrätt
- Konsumenten kan frånträda distansavtal och avtal utanför fasta affärslokaler inom 14 dagar efter leverans av varorna* eller ingående av tjänsteavtalet, med vissa undantag, utan någon förklaring eller kostnad. Det räcker att konsumenten fyller i en standardblankett från handlaren för utövande av ångerrätten. Om konsumenten inte informeras om sina rättigheter förlängs ångerfristen med 12 månader.
- Undantag görs i flera fall, t.ex. för varor som kan försämras eller bli för gamla, förslutna varor som öppnats av konsumenten och som av hälsoskydds- eller hygienskäl inte kan lämnas tillbaka samt hotellreservationer och biluthyrningstjänster som ska tillhandahållas en bestämd dag. Undantag görs också i vissa fall för avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll som inte levereras på ett fysiskt medium om utförandet har påbörjats.
- När avtalet har frånträtts måste konsumenten avstå från att använda det digitala innehållet eller den digitala tjänsten och från att göra dem tillgängliga för tredje part.
Inga omotiverade betalningsavgifter eller ytterligare kostnader
- Näringsidkare får inte ta ut avgifter från konsumenter för användningen av ett betalningsmedel som överstiger handlarens kostnader för användningen av detta betalningsmedel. Enligt betaltjänstdirektivet (direktiv (EU) 2015/2366 – se sammanfattning) är det i många fall fullständigt förbjudet att ta ut sådana avgifter.
- Då en konsument kontaktar en handlare via telefon för att ställa frågor eller framföra klagomål om det avtal som ingåtts ska denne inte betala mer än normaltaxan för telefonsamtal.
- Handlaren måste ha konsumentens uttryckliga samtycke då denne erbjuder extra avgiftsbelagda tjänster. Förifyllda kryssrutor på en beställningsblankett får inte användas för att få konsumenten att köpa sådana tjänster.
Sanktioner
- Enligt direktiv 2011/83/EU ska EU-länderna införa effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för överträdelser av nationella bestämmelser som införlivar direktivet.
- Genom ändringsdirektiv (EU) 2019/2161 införs en förteckning över kriterier som ska tillämpas när sanktioner utdöms. I det föreskrivs också att EU-länderna ska göra det möjligt att ålägga böter på upp till minst 4 % av en näringsidkares årsomsättning, eller 2 miljoner euro om information om näringsidkarens omsättning inte är tillgänglig. Sådana böter måste vara tillgängliga när EU-ländernas myndigheter samarbetar vid större gränsöverskridande överträdelser som drabbar konsumenter i flera EU-länder inom ramen för förordningen om nätverk för konsumentskyddssamarbete (förordning (EU) 2017/2394 – se sammanfattning).
VILKEN PERIOD GÄLLER DIREKTIVEN FÖR?
Direktiv 2011/83/EU gäller avtal som ingåtts efter den 13 juni 2014.
Ändringsdirektiv (EU) 2019/2161 skulle bli lag i medlemsländerna senast den 28 november 2021 och gäller från och med den 28 maj 2022.
BAKGRUND
Mer information finns här:
VIKTIGA BEGREPP
Marknadsplats online: en tjänst som använder programvara, inklusive en webbplats, en del av en webbplats eller en applikation, som drivs av en näringsidkare eller för dennes räkning och som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med andra näringsidkare eller konsumenter.
Prisanpassning: när en näringsidkare sätter olika priser för enskilda konsumenter eller konsumentgrupper baserat på automatisk analys av dessa konsumenters preferenser och betalningsvilja.
Köpeavtal: varje avtal enligt vilket näringsidkaren överlåter eller åtar sig att överlåta äganderätten till varor till konsumenten, inbegripet avtal som omfattar både varor och tjänster.
Tjänsteavtal: varje avtal som inte är ett köpeavtal enligt vilket näringsidkaren tillhandahåller eller åtar sig att tillhandahålla en tjänst, inbegripet en digital tjänst, till konsumenten.
Digital tjänst: - en tjänst som gör det möjligt för konsumenten att skapa, bearbeta, lagra eller få tillgång till uppgifter i digital form, eller
- en tjänst som gör det möjligt att utbyta eller interagera på annat sätt med uppgifter i digital form som laddas upp eller skapas av konsumenten eller av andra användare av den tjänsten.
Digitalt innehåll: uppgifter som framställs och tillhandahålls i digital form.
Personuppgifter: uppgifter om en identifierad person eller en person som kan identifieras.
Varor: - alla lösa saker, inklusive vatten, gas och elektricitet när de säljs i begränsad volym eller bestämd kvantitet,
- alla lösa saker som integrerar eller är sammankopplade med digitalt innehåll eller en digital tjänst på ett sådant sätt att frånvaron av det digitala innehållet eller den digitala tjänsten gör att varorna inte fungerar (varor med digitala delar).
HUVUDDOKUMENT
Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 22.11.2011, s. 64).
Fortlöpande ändringar av direktiv 2011/83/EU har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2161 av den 27 november 2019 om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG, 2005/29/EG och 2011/83/EU vad gäller bättre upprätthållande och modernisering av unionens konsumentskyddsregler (EUT L 328, 18.12.2019, s. 7).
ANKNYTANDE DOKUMENT
Kommissionens tillkännagivande – Vägledning om tolkningen och tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU om konsumenträttigheter (EUT C 525, 29.12.2021, s. 1).
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/771 av den 20 maj 2019 om vissa aspekter på avtal om försäljning av varor, om ändring av förordning (EU) 2017/2394 och direktiv 2009/22/EG samt om upphävande av direktiv 1999/44/EG (EUT L 136, 22.5.2019, s. 28).
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/770 av den 20 maj 2019 om vissa aspekter på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll och digitala tjänster (EUT L 136, 22.5.2019, s. 1).
Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – En ny giv för konsumenterna (COM(2018) 183 final, 11.4.2018).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2017/2394 av den 12 december 2017 om samarbete mellan de nationella myndigheter som har tillsynsansvar för konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004 (EUT L 345, 27.12.2017, s. 1).
Se den konsoliderade versionen.
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 av den 20 januari 2016 om försäkringsdistribution (omarbetning) (EUT L 26, 2.2.2016, s. 19).
Se den konsoliderade versionen.
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2302 av den 25 november 2015 om paketresor och sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG (EUT L 326, 11.12.2015, s. 1).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 22.5.2008, s. 66).
Se den konsoliderade versionen.
Senast ändrat 03.02.2022