Effektivare utlämningsförfaranden: europeisk arresteringsorder

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Rambeslut 2002/584/RIF om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan EU-länderna

VILKET SYFTE HAR RAMBESLUTET?

Det förbättrar och förenklar rättsliga förfaranden för att påskynda återvändandet av personer från ett annat land inom Europeiska unionen (EU) som har begått ett allvarligt brott.

VIKTIGA PUNKTER

Den europeiska arresteringsordern ersätter utlämningssystemet. Den kräver att varje nationell rättslig myndighet med ett minimum av formaliteter och inom en fastställd tidsfrist erkänner och agerar på begäran av den rättsliga myndigheten i ett annat EU-land. En order innebär att man begär att en person överlämnas så att

• ett straffrättsligt förfarande kan genomföras,
• personen kan placeras i häkte eller på annat sätt frihetsberövas.

Arresteringsordern tillämpas i följande fall:

• Brott som kan leda till fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd i ett år eller mer.
• En slutlig arresteringsorder eller annan frihetsberövande åtgärd har dömts ut i minst fyra månader.

Proportionerlig användning av arresteringsordern

EU-länderna måste ta hänsyn till följande (ej uttömmande lista):

• Omständigheterna och brottets allvarsgrad.
• Den troliga påföljden.
• Mindre tvingande alternativa åtgärder.

När en individ har gripits måste han eller hon informeras om innehållet i arresteringsordern.

I vilka fall måste EU-länderna vägra att tillmötesgå en arresteringsorder?

• Om ett EU-land redan har meddelat en lagakraftvunnen dom mot den berörda personen för samma brott.
• Om brottet omfattas av amnesti i det EU-land som uppmanas att lämna över gärningsmannen.
• Om den berörda personen inte kan hållas straffrättsligt ansvarig av det EU-land som uppmanas att tillmötesgå arresteringsordern, på grund av hans eller hennes ålder.

Regler för att säkerställa processuella rättigheter i arresteringsorderförfaranden

Dessa omfattar följande:

• Direktiv 2010/64/EU om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden.
• Direktiv 2012/13/EU om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden.
• Direktiv 2013/48/EU om rätt till tillgång till försvarare och rätt för häktade personer att kommunicera med anhöriga och arbetsgivare.
• Direktiv (EU) 2016/1919 om rättshjälp för misstänkta och tilltalade i straffrättsliga förfaranden och för eftersökta personer i förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder.

Utrymme för förbättringar

Europeiska kommissionen antog sin första rapport om den europeiska arresteringsordern 2011. Kommissionen fann att även om den europeiska arresteringsordern var mycket framgångsrik när det gäller att hjälpa EU-länderna att bekämpa brottslighet, kunde flera områden förbättras ytterligare, bland annat

• införlivande,
• korrekt tillämpning,
• proportionalitet,
• säkerställande av processuella rättigheter.

Kommissionen antog den fjärde genomföranderapporten om den europeiska arresteringsordern i juli 2020.

VILKEN PERIOD GÄLLER RAMBESLUTET FÖR?

Det har gällt sedan den 7 augusti 2002 och EU-länderna måste vidta nödvändiga åtgärder för att följa detta rambeslut senast den 31 december 2003.

BAKGRUND

Mer information finns här:

• Europeiska arresteringsordern (Europeiska kommissionen)
• Europeiska arresteringsordern (Europeiska e-juridikprogrammet)

HUVUDDOKUMENT

Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna – Uttalanden från vissa medlemsstater vid antagandet av rambeslutet (EUT L 190, 18.7.2002, s. 1).

Fortlöpande ändringar av rambeslut 2002/584/RIF har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1919 av den 26 oktober 2016 om rättshjälp för misstänkta och tilltalade i straffrättsliga förfaranden och för eftersökta personer i förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder (EUT L 297, 4.11.2016, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/48/EU av den 22 oktober 2013 om rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden och förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder samt om rätt att få en tredje part underrättad vid frihetsberövande och rätt att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet (EUT L 294, 6.11.2013, s. 1).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13/EU av den 22 maj 2012 om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden (EUT L 142, 1.6.2012, s. 1).

Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om genomförandet sedan 2007 av rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om den europeiska arresteringsordern och överlämnande mellan medlemsstaterna (COM(2011) 175 slutlig, 11.4.2011).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/64/EU av den 20 oktober 2010 om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden (EUT L 280, 26.10.2010, s. 1).

Uttalanden enligt artikel 31.2 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EUT L 246, 29.9.2003, s. 1).

Senast ändrat 30.10.2020