(1)

Den 17 november 2017 proklamerade Europaparlamentet, rådet och kommissionen gemensamt den europeiska pelaren för sociala rättigheter (nedan kallad pelaren) som svar på de sociala utmaningarna i Europa. Pelarens 20 huvudprinciper är indelade i tre kategorier: lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor samt social trygghet och social integration. De 20 principerna i pelaren bör ligga till grund för åtgärder inom ramen för Europeiska socialfonden+ (ESF+). För att bidra till genomförandet av pelaren bör ESF+ stödja investeringar i människor och system på politikområdena sysselsättning, utbildning och social inkludering, vilket bidrar till ekonomisk, territoriell och social sammanhållning i enlighet med artikel 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

(2)

På unionsnivå utgör den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken (nedan kallad den europeiska planeringsterminen) ramen för att fastställa nationella reformprioriteringar och övervaka genomförandet av dem. Medlemsstaterna utarbetar sina egna nationella fleråriga investeringsstrategier till stöd för dessa reformprioriteringar. Dessa strategier bör läggas fram tillsammans med de årliga nationella reformprogrammen i syfte att beskriva och samordna prioriterade investeringsprojekt som får stöd genom unionsfinansiering eller nationell finansiering.

De bör också hjälpa till så att unionsfinansiering används på ett enhetligt sätt och så att största möjliga mervärde utvinns från det ekonomiska stöd som ska tas emot, särskilt från de program som stöds av unionen inom ramen för, i förekommande fall, Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Sammanhållningsfonden, vilkas specifika mål och tillämpningsområde anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1058 (4), ESF+, Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden (EHFVF), inrättad genom en förordning från Europaparlamentet och rådet, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 (5) samt InvestEU-programmet, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/523 (6) (InvestEU-programmet).

(3)

Genom rådets beslut (EU) 2020/1512 (7) antogs reviderade riktlinjer för medlemsstaters sysselsättningspolitik. Texten i dessa riktlinjer har anpassats till principerna i pelaren, i syfte att förbättra Europas konkurrenskraft och göra Europa till en bättre plats för investeringar, skapa arbetstillfällen och främja social sammanhållning. För att säkerställa att ESF+ anpassas helt och hållet till målen för dessa riktlinjer, särskilt i fråga om sysselsättning, utbildning, vidareutbildning och kampen mot social utestängning, fattigdom och diskriminering, bör ESF+ stödja medlemsstater genom att beakta de relevanta integrerade riktlinjer och relevanta landsspecifika rekommendationer som antagits enligt artiklarna 121.2, 148.2 och 148.4 i EUF-fördraget samt, när så är lämpligt, de nationella reformprogram som underbyggs av nationella strategier. ESF+ bör också bidra till relevanta aspekter av genomförandet av unionens viktigaste initiativ och verksamheter, särskilt kommissionens meddelanden av den 10 juni 2016 med titeln En ny kompetensagenda för Europa, av den 30 september 2020 med titeln Det europeiska området för utbildning och av den 7 oktober 2020 med titeln En jämlikhetsunion: EU:s strategiska ram för romers jämlikhet, inkludering och deltagande liksom rådets rekommendationer av den 15 februari 2016 om långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden, av den 19 december 2016 om kompetenshöjningsvägar, av den 30 oktober 2020 om en väg till jobb – en förstärkt ungdomsgaranti och av den 12 mars 2021 om romers jämlikhet, inkludering och delaktighet.

(4)

Den 20 juni 2017 antog rådet slutsatser med titeln En hållbar europeisk framtid: EU:s svar på Agenda 2030 för hållbar utveckling. Rådet betonade att det är viktigt att hållbar utveckling uppnås i alla tre dimensioner (den ekonomiska, den sociala och den miljömässiga) på ett balanserat och integrerat sätt. Det är ytterst viktigt att hållbar utveckling integreras i unionens alla interna och externa politikområden och att unionen har höga ambitioner för den politik som används för att bemöta de globala utmaningarna. Rådet välkomnade kommissionens meddelande av den 22 november 2016 med titeln Nästa steg för en hållbar europeisk framtid som ett första steg för att integrera Förenta nationernas (FN) mål för hållbar utveckling (målen för hållbar utveckling) och ha hållbar utveckling som en väsentlig vägledande princip för all unionspolitik, inbegripet genom unionens finansieringsinstrument. ESF+ bör bidra till genomförandet av målen för hållbar utveckling genom att bland annat utrota de extrema formerna av fattigdom (målet för hållbar utveckling 1), främja en inkluderande utbildning av god kvalitet (målet för hållbar utveckling 4), främja jämställdhet (målet för hållbar utveckling 5), främja varaktig, inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt, full och produktiv sysselsättning samt anständigt arbete för alla (målet för hållbar utveckling 8) och minska ojämlikheten (målet för hållbar utveckling 10).

(5)

Den senaste och pågående utvecklingen har förvärrat de strukturella utmaningar som hänger samman med globaliseringen av ekonomin, sociala skillnader, hanteringen av migrationsströmmar och det ökade säkerhetshotet, omställningen till ren energi, den teknologiska förändringen, den demografiska nedgången, arbetslösheten, särskilt ungdomsarbetslösheten, och den allt äldre arbetskraften samt utmaningar som kommer från växande skillnader mellan efterfrågan och tillgång på kompetens och arbetskraft inom vissa sektorer och regioner, något som särskilt små och medelstora företag har fått erfara. Den gröna och digitala omställningen och omvandlingen av de europeiska industriekosystemen kommer sannolikt att medföra många nya möjligheter om de åtföljs av den rätta uppsättningen färdigheter liksom sysselsättnings- och socialpolitik och sysselsättningsåtgärder och sociala åtgärder. Med tanke på förändringarna i arbetslivet bör unionen vara beredd att hantera nuvarande och framtida utmaningar genom att investera i relevant kompetens, utbildning och livslångt lärande, se till att tillväxten gynnar alla och förbättra sysselsättnings- och socialpolitiken, samtidigt som hänsyn tas till ekonomisk och industriell hållbarhet och arbetskraftens rörlighet och en jämn könsfördelning på arbetsmarknaden eftersträvas.

(6)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 (8) inrättas ramen för åtgärder genom Eruf, ESF+, Sammanhållningsfonden, Fonden för en rättvis omställning inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1056 (9), EHFVF, Asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif), Fonden för inre säkerhet (ISF) samt instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik som en del av Fonden för integrerad gränsförvaltning, och där fastställs särskilt de politiska målen och reglerna för programplanering, övervakning och utvärdering samt förvaltning och kontroll av de unionsfonder som genomförs inom ramen för delad förvaltning. Det är därför nödvändigt att fastställa de allmänna målen för ESF+ och särskilda bestämmelser för vilka typer av verksamhet som kan finansieras av ESF+.

(7)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (10) (nedan kallad budgetförordningen) fastställs regler för genomförande av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling, indirekt förvaltning, finansieringsinstrument, budgetgarantier, ekonomiskt stöd och ersättning till externa experter. Medfinansiering av bidrag får ske i form av bidragsmottagarens egna medel, inkomster från projektet eller ekonomiska bidrag eller bidrag in natura från tredje parter. I syfte att säkerställa konsekvens i genomförandet av unionens program ska budgetförordningen vara tillämplig på de åtgärder som ska genomföras inom ramen för direkt eller indirekt förvaltning inom ramen för ESF+.

(8)

Valet av formerna av unionsfinansiering och genomförandemetoder inom ramen för denna förordning bör göras utifrån vad som är bäst för att uppnå åtgärdernas specifika mål och åstadkomma resultat, med särskild hänsyn till kostnader för kontroller, administrativa bördor och förväntad risk för bristande regelefterlevnad. När det gäller bidrag bör detta inbegripa att användning av enhetsbelopp, schablonsatser och enhetskostnader samt finansiering som inte är kopplad till kostnaderna, i den mening som avses i artikel 125.1 a i budgetförordningen, övervägs. När det gäller att genomföra åtgärder som avser den socioekonomiska integrationen av tredjelandsmedborgare, och i enlighet med artikel 94 i förordning (EU) 2021/1060, kan kommissionen ersätta medlemsstater genom användning av förenklade kostnadsalternativ, inbegripet enhetsbelopp.

(9)

För att rationalisera och förenkla finansieringen och skapa ytterligare möjligheter till synergieffekter med hjälp av integrerade finansieringsstrategier bör de åtgärder som har fått stöd från fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 223/2014 (11), och från Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1296/2013 (12), integreras i ESF+. ESF+ bör bestå av två delar: delen inom ramen för delad förvaltning (nedan kallad ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning), som ska genomföras inom ramen för delad förvaltning, och delen för sysselsättning och social innovation (nedan kallad EaSI-delen), som ska genomföras inom ramen för direkt och indirekt förvaltning. Detta bör bidra till att minska den administrativa bördan i samband med förvaltningen av olika fonder, särskilt för medlemsstater och bidragsmottagare, samtidigt som enklare regler för enklare insatser behålls, såsom utdelning av livsmedel och/eller grundläggande materiellt bistånd.

(10)

Mot bakgrund av det bredare tillämpningsområdet för ESF+ är det lämpligt att målen att effektivisera arbetsmarknaderna, främja lika tillgång till sysselsättning av god kvalitet, göra tillgången till och kvaliteten på utbildning mer jämlik för att stödja återintegreringen i utbildningssystemen, främja social inkludering, underlätta tillgång till hälso- och sjukvård för utsatta personer och bidra till att utrota fattigdomen genomförs inte bara inom ramen för delad förvaltning under ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning utan också, när det gäller åtgärder på unionsnivå, inom ramen för direkt och indirekt förvaltning under EaSI-delen.

(11)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för hela ESF+:s löptid som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i punkt 18 i det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel (13), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet. Den bör fastställa anslaget för ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning och anslaget för åtgärder som ska genomföras inom ramen för direkt och indirekt förvaltning under EaSI-delen.

(12)

För att underlätta genomförandet av de specifika och operativa målen för EaSI-delen bör ESF+ stödja verksamhet som rör tekniskt och administrativt bistånd, såsom förberedelser, övervakning, kontroll, revision och utvärdering, medan kommunikations- och spridningsverksamhet bör ingå i de åtgärder som är stödberättigande under EaSI-delen.

(13)

ESF+ bör syfta till att främja sysselsättning genom aktiva insatser som möjliggör inträde och återinträde på arbetsmarknaden, i synnerhet för unga personer, särskilt via genomförandet av den förstärkta ungdomsgarantin, för långtidsarbetslösa personer, för missgynnade grupper på arbetsmarknaden och för personer utanför arbetskraften, och genom främjande av egenföretagande och den sociala ekonomin. ESF+ bör syfta till att förbättra arbetsmarknadernas funktion genom att stödja en modernisering av arbetsmarknadens institutioner, såsom offentliga arbetsförmedlingar, i syfte att förbättra deras förmåga att tillhandahålla intensifierad, riktad rådgivning och vägledning under jobbsökandet och övergången till sysselsättning och att öka arbetstagarnas rörlighet. ESF+ bör främja representativt deltagande av kvinnor och män på arbetsmarknaden genom åtgärder som syftar till att säkerställa bland annat lika arbetsvillkor, bättre balans mellan arbete och privatliv samt tillgång till barnomsorg, inbegripet förskoleverksamhet. ESF+ bör också syfta till att tillhandahålla en hälsosam och väl anpassad arbetsmiljö för att hantera hälsorisker i samband med förändrade anställningsformer och behoven hos den åldrande arbetskraften.

(14)

ESF+ bör tillhandahålla stöd för att förbättra utbildningssystemens kvalitet och graden av inkludering, ändamålsenlighet och relevans för arbetsmarknaden, inbegripet genom att främja digitalt lärande, validering av icke-formellt och informellt lärande samt fortbildning för lärare i syfte att underlätta tillägnandet av nyckelkompetenser, särskilt när det gäller de grundläggande färdigheter, inklusive hälsokompetens, mediekunnighet, entreprenörsfärdigheter, språkkunskaper, digitala färdigheter och kompetenser för hållbar utveckling som alla individer behöver för självförverkligande och personlig utveckling, sysselsättning, social inkludering och ett aktivt medborgarskap. ESF+ bör främja framsteg inom utbildning och övergång till arbete, stödja livslångt lärande och anställbarhet i syfte att bidra till fullvärdigt samhällsdeltagande för alla och bidra till konkurrenskraften, inbegripet genom uppföljning av utexaminerade, och till samhällsinnovation och ekonomisk innovation genom att stödja hållbara initiativ som kan anpassas på dessa områden som är anpassade till olika målgrupper, såsom personer med funktionsnedsättning. Sådant främjande, stöd och bidrag skulle exempelvis kunna uppnås genom nätbaserat lärande, arbetsplatsförlagd utbildning, praktik, system med varvad utbildning och lärlingsutbildning enligt definitionen i rådets rekommendation av den 15 mars 2018 om en europeisk ram för ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet, livslång vägledning, planering av kompetensbehov i nära samarbete med industrin, aktuellt utbildningsmaterial och aktuella genomförandemetoder, prognoser och uppföljning av utexaminerade, utbildning av lärare, validering av läranderesultat samt erkännande av kvalifikationer och näringslivscertifieringar.

(15)

Stöd från ESF+ bör användas för att främja lika tillgång för alla, särskilt för missgynnade grupper, till icke-segregerad och inkluderande utbildning av god kvalitet – från förskola och barnomsorg, samtidigt som särskild uppmärksamhet ägnas barn med en socioekonomiskt missgynnad bakgrund genom allmän utbildning och yrkesutbildning, särskilt lärlingsutbildning, och högre utbildning samt genom vuxenutbildning, inbegripet genom idrotts- och kulturverksamhet. ESF+ bör tillhandahålla riktat stöd till behövande studerande och minska ojämlikhet i fråga om utbildning, inbegripet den digitala klyftan, förhindra att elever lämnar skolan med högst grundskoleutbildning och minska andelen sådana elever, främja övergångsmöjligheter mellan olika utbildningssektorer, stärka kopplingarna till icke-formellt och informellt lärande och underlätta rörlighet i utbildningssyfte för alla och tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Synergieffekter med Erasmus+, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/817 (14), särskilt i syfte att främja rörlighet i utbildningssyfte för missgynnade elever, bör i detta sammanhang stödjas.

(16)

ESF+ bör främja flexibla möjligheter för alla att uppgradera sina färdigheter och förvärva nya och olika färdigheter, i synnerhet entreprenörsfärdigheter och digitala färdigheter, färdigheter för viktig möjliggörande teknik samt färdigheter för grön ekonomi och industriekosystem i enlighet med kommissionens meddelande av den 10 mars 2020 med titeln En ny industristrategi för EU. I linje med kompetensagendan för Europa och rådets rekommendation om kompetenshöjningsvägar (15) bör ESF+ stödja flexibla vägar, inklusive tillgänglig, kort, riktad, modulbaserad utbildning som leder till behörighet, i syfte att förse människor med färdigheter som är anpassade till arbetsmarknadens och industriekosystemens behov, den gröna och digitala omställningen, innovation samt sociala och ekonomiska förändringar och som underlättar omskolning, kompetenshöjning och anställbarhet, karriärövergångar samt geografisk och sektoriell rörlighet, och som särskilt stöder lågutbildade personer, personer med funktionsnedsättning och vuxna med låga kvalifikationer. ESF+ bör också underlätta tillhandahållande av stöd till enskilda personer när det gäller integrerade färdigheter, inbegripet anställda, egenföretagare och arbetslösa, genom instrument såsom individuellt utbildningskonto.

(17)

Synergieffekter med Horisont Europa – ramprogrammet för forskning och innovation, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/695 (16) (Horisont Europa), bör säkerställa att ESF+ kan integrera och utöka innovativa kursplaner som stöds av Horisont Europa, så att människor får de färdigheter och den kompetens som kommer att behövas för framtidens arbetstillfällen.

(18)

ESF+ bör stödja medlemsstaternas insatser för att bidra till fattigdomsutrotningen i syfte att bryta mönstret av missgynnade förhållanden som går i arv från generation till generation och främja social inkludering genom att säkerställa lika möjligheter för alla, minska hindren och ta itu med diskriminering och ojämlikhet i hälsa. Sådant stöd innebär att en rad strategier måste till som inriktas på de mest missgynnade personerna oavsett kön, sexuell läggning, ålder, religion eller övertygelse, ras eller etniskt ursprung, särskilt marginaliserade befolkningsgrupper som romer, personer med funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom, hemlösa, barn och äldre. ESF+ bör främja aktiv integration av de personer som befinner sig långt från arbetsmarknaden för att säkerställa deras socioekonomiska integration. ESF+ bör också användas för att främja snabb och lika tillgång till prismässigt överkomliga, hållbara och högkvalitativa tjänster som främjar tillgång till bostäder och personcentrerad vård, såsom hälso- och sjukvård samt långvarig vård och omsorg, särskilt familjeomsorg och närvård. ESF+ bör bidra till moderniseringen av systemen för socialt skydd med särskilt fokus på barn och missgynnade grupper och särskilt i syfte att främja sådana systems tillgänglighet, även för personer med funktionsnedsättning.

(19)

ESF+ bör bidra till fattigdomsutrotning genom att stödja nationella program som syftar till att åtgärda livsmedelsbrist och materiell fattigdom och främja social integration av människor som riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning och av de personer som har det sämst ställt. För att det övergripande målet att minst 4 % av medlen från ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning på unionsnivå ska stödja de personer som har det sämst ställt, bör medlemsstaterna avsätta minst 3 % av sina resurser från ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning för att komma till rätta med de typer av extrem fattigdom som i störst utsträckning leder till social utestängning, såsom hemlöshet, barnfattigdom och livsmedelsbrist. Tillhandahållandet av livsmedel och/eller grundläggande materiellt bistånd till de personer som har det sämst ställt bör inte ersätta befintliga sociala förmåner som de erhåller inom ramen för nationella system för socialt skydd eller enligt nationell rätt. Beroende på insatsernas karaktär och typen av slutmottagare är det nödvändigt att enklare regler tillämpas på stöd som syftar till att åtgärda materiell fattigdom hos de personer som har det sämst ställt.

(20)

Mot bakgrund av det ständiga behovet av att öka insatserna för att komma till rätta med hanteringen av migrationsströmmarna i unionen som helhet och i syfte att säkerställa ett samstämmigt, starkt och konsekvent stöd till insatser som rör solidaritet och ansvarsfördelning, bör ESF+ tillhandahålla stöd som främjar den socioekonomiska integrationen av tredjelandsmedborgare, inbegripet migranter, som kan omfatta initiativ på lokal nivå för att komplettera de åtgärder som finansieras inom ramen för Amif, Eruf och andra unionsfonder som kan ha en positiv effekt på inkluderingen av tredjelandsmedborgare.

(21)

På grund av vikten av tillgång till hälso- och sjukvård bör ESF+ säkerställa synergieffekter och komplementaritet med programmet EU för hälsa, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/522 (17), och tillämpningsområdet för ESF+ bör inbegripa tillgång till hälso- och sjukvård för personer i utsatta situationer.

(22)

ESF+ bör stödja politiska reformer och systemreformer inom områdena för sysselsättning, social inkludering, tillgång till hälso- och sjukvård för utsatta personer, långvarig vård och omsorg samt utbildning, och därigenom bidra till att utrota fattigdomen. För att bättre anpassa sig till den europeiska planeringsterminen bör medlemsstaterna avsätta en lämplig andel av sina resurser från ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning till att genomföra de relevanta landsspecifika rekommendationer som avser de strukturella utmaningar som bör hanteras genom fleråriga investeringar som faller inom tillämpningsområdet för ESF+, med beaktande av pelaren, den sociala resultattavlan för indikatorer, i reviderad form efter antagandet av de nya mål som anges i handlingsplanen för den sociala pelaren, och regionala särdrag.

Kommissionen och medlemsstaterna bör säkerställa samstämmighet, samordning och komplementaritet mellan ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning och andra unionsfonder, -program och -instrument, såsom Fonden för en rättvis omställning, Eruf, programmet EU för hälsa, faciliteten för återhämtning och resiliens, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 (18), Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/691 (19), EHFVF, Erasmus+, Amif, Horisont Europa, Ejflu, programmet för ett digitalt Europa, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/694 (20), InvestEU-programmet, programmet Kreativa Europa, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/818 (21), Europeiska solidaritetskåren, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/888 (22), och instrumentet för tekniskt stöd, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/240 (23).

Det ska särskilt påpekas att kommissionen och medlemsstater i alla skeden av processen bör säkerställa ändamålsenlig samordning för att garantera konsekvens, samstämmighet, komplementaritet och synergi mellan olika finansieringskällor, inbegripet tekniskt bistånd från dessa.

(23)

Genom att stödja de specifika målen i denna förordning, bland annat genom att bidra till det politiska målet ”ett mer socialt och inkluderande Europa genom genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter” som avses i förordning (EU) 2021/1060, kommer ESF+ att fortsätta att bidra till territoriella och lokala utvecklingsstrategier i syfte att genomföra pelaren. ESF+ kommer att stödja de verktyg som anges i artikel 28 i den förordningen och därmed också bidra till uppnåendet av det politiska målet ”ett Europa närmare medborgarna genom främjande av hållbar och integrerad utveckling av alla typer av territorier och lokala initiativ” som avses i förordning (EU) 2021/1060, bland annat genom åtgärder för minskad fattigdom och ökad social inkludering, med beaktande av särdragen i stads-, landsbygds- och kustregioner för att råda bot på socioekonomiska ojämlikheter i städer och regioner.

(24)

För att säkerställa att Europas sociala dimension, såsom anges i pelaren, vederbörligen lyfts fram och att en miniminivå av resurser är inriktade på de mest behövande, bör medlemsstaterna avsätta minst 25 % av sina medel från ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning för att främja social inkludering.

(25)

För att komma till rätta med den fortsatt höga graden av barnfattigdom i unionen och i linje med princip 11 i pelaren, vilken fastställer att barn har rätt att bli skyddade mot fattigdom och att barn från mindre gynnade förhållanden har rätt till särskilda åtgärder som ger dem lika möjligheter, bör medlemsstater avsätta en lämplig andel av sina medel från ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning för att genomföra den barngarantin för åtgärder för att komma till rätta med barnfattigdom i enlighet med de specifika målen för ESF+ som gör det möjligt att programplanera medel till åtgärder som direkt stöder barns lika tillgång till barnomsorg, utbildning, hälso- och sjukvård, anständiga bostadsförhållanden och tillräcklig näring. Medlemsstater vars genomsnittliga andel barn under 18 år som riskerade att drabbas av fattigdom eller social utestängning under perioden 2017–2019 var högre än unionsgenomsnittet, enligt uppgifter från Eurostat, bör avsätta minst 5 % av sina medel från ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning till den verksamheten. Insatser som bidrar till att uppfylla detta krav på tematisk koncentration bör räknas in i kravet på tematisk koncentration på 25 % för social inkludering när de programplaneras inom ramen för de relevanta specifika målen.

(26)

För att underlätta en inkluderande ekonomisk återhämtning efter en allvarlig kris och stödja ungdomssysselsättningen i ett föränderligt arbetsliv och med tanke på den fortsatt höga andelen ungdomar som är arbetslösa eller står utanför arbetskraften i ett antal medlemsstater och regioner, är det nödvändigt att medlemsstater investerar en lämplig andel av sina ESF+-medel i åtgärder som stöder ungdomssysselsättningen och ungdomars färdigheter, inbegripet genom att genomföra system inom ramen för ungdomsgarantin. Med utgångspunkt i de åtgärder som stöds genom ungdomssysselsättningsinitiativet under programperioden 2014–2020 enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 (24) och som inriktar sig på enskilda personer och på erfarenheter bör medlemsstaterna ytterligare främja sysselsättning och utbildnings- och återintegreringsstrategier av hög kvalitet, och investera i tidigt förebyggande och effektivt uppsökande arbete genom att vid behov prioritera långtidsarbetslösa, personer utanför arbetskraften och missgynnade unga, inbegripet genom ungdomsarbete. Medlemsstaterna bör också investera i åtgärder som syftar till att underlätta övergången från skola till arbetsliv och tillräcklig kapacitet för arbetsförmedlingarna, så att de tillhandahåller skräddarsytt och övergripande stöd och bättre riktade erbjudanden till unga. Genom att ungdomssysselsättningsinitiativet integreras fullt ut i ESF+ kommer genomförandet av de riktade åtgärderna för ungdomssysselsättning att bli mer ändamålsenligt och effektivt och tillämpningsområdet kommer att utvidgas till att även omfatta strukturåtgärder och strukturreformer, så att bättre överensstämmelse kan säkerställas mellan stöd från unionsfinansiering och genomförandet av den förstärkta ungdomsgarantin.

Kompetenshöjning och förvärvande av nya och olika färdigheter bör hjälpa ungdomar att tillvarata möjligheterna i växande sektorer, förbereda sig för arbetslivets föränderliga karaktär och samtidigt utnyttja de möjligheter som uppstår genom den digitala och gröna omställningen och omvandlingen av unionens industriekosystem. Därför bör medlemsstater vars genomsnittsandel unga i åldern 15–29 år som varken arbetade eller studerade under perioden 2017–2019 var högre än unionsgenomsnittet, enligt uppgifter från Eurostat, avsätta minst 12,5 % av sina medel inom ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning till dessa åtgärder.

(27)

I enlighet med artikel 349 i EUF-fördraget och artikel 2 i protokoll nr 6 om särskilda bestämmelser för mål 6 inom ramen för strukturfonderna i Finland, Norge och Sverige bifogat till 1994 års anslutningsakt (25) är de yttersta randområdena och de nordliga glesbefolkade regionerna berättigade till särskilda åtgärder inom ramen för den gemensamma politiken och unionsprogram. Till följd av de bestående begränsningarna, till exempel avfolkning, behöver dessa regioner särskilt stöd.

(28)

Effektivt och ändamålsenligt genomförande av ESF+-stödda åtgärder bygger på god förvaltning och partnerskap mellan alla aktörer på relevanta territoriella nivåer och socioekonomiska aktörer, särskilt arbetsmarknadens parter och civilsamhällesorganisationer. Det är därför av största vikt att alla medlemsstater avsätter en lämplig andel av sina medel i ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning för att säkerställa meningsfullt deltagande från arbetsmarknadens parter och civilsamhällesorganisationer i genomförandet av ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning. Det deltagandet bör inbegripa relevanta organ som företräder civilsamhället, t.ex. miljöorganisationer, icke-statliga organisationer samt organ som främjar social inkludering, grundläggande rättigheter, rättigheter för personer med funktionsnedsättning, jämställdhet och icke-diskriminering. Medlemsstater med en landsspecifik rekommendation om kapacitetsuppbyggnad hos arbetsmarknadsparter eller civilsamhällesorganisationer bör avsätta minst 0,25 % av sina medel i ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning för det ändamålet på grund av de särskilda behov som de har på det området.

(29)

För att bättre kunna anpassa åtgärderna till sociala förändringar liksom att främja och stödja innovativa lösningar är stöd till social innovation viktigt. Att testa och utvärdera innovativa lösningar innan de används i större skala bidrar till effektivare åtgärder och därigenom är särskilt stöd från ESF+ motiverat. Företag inom den sociala ekonomin skulle kunna få stor betydelse för förverkligandet av social innovation och uppbyggnaden av den ekonomiska och sociala motståndskraften. Definitionen av företag inom den sociala ekonomin bör vara i linje med definitionerna i nationell rätt och i rådets slutsatser av den 7 december 2015 om främjandet av den sociala ekonomin som en viktig drivande faktor för ekonomisk och social utveckling i Europa. Dessutom bör medlemsstaterna, i syfte att förbättra ömsesidigt lärande och utbyte av kunskap och praxis, uppmuntras att fortsätta sina transnationella samarbetsåtgärder inom ramen för delad förvaltning på områdena sysselsättning, utbildning och social inkludering, i linje med de specifika målen för ESF+.

(30)

Medlemsstater och kommissionen bör säkerställa att ESF+ bidrar till att främja jämställdhet mellan kvinnor och män i enlighet med artikel 8 i EUF-fördraget i syfte att främja lika behandling och lika möjligheter för kvinnor och män inom alla områden, även deltagande på arbetsmarknaden, anställningsvillkor och karriärutveckling. De bör också säkerställa att ESF+ främjar lika möjligheter för alla utan diskriminering i enlighet med artikel 10 i EUF-fördraget, främjar inkludering i samhället av personer med funktionsnedsättning, på lika villkor som andra, och bidrar till genomförandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning antagen den 13 december 2006 i New York. ESF+ bör bidra till att främja tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning i syfte att förbättra integreringen inom sysselsättning och utbildning och därmed öka inkluderingen av dem i livets alla delar. Främjandet av sådan tillgänglighet bör beaktas i alla aspekter och i alla skeden i utarbetandet, övervakningen, genomförandet och utvärderingen av programmen i god tid och på ett konsekvent sätt, samtidigt som det säkerställs att särskilda åtgärder vidtas för att främja jämställdhet och lika möjligheter. ESF+ bör också stödja övergången från särskilt boende eller institutionsvård till familje- och samhällsbaserad vård, särskilt för de personer som ställs inför diskriminering på flera grunder. ESF+ bör inte stödja åtgärder som bidrar till segregering eller till social utestängning. Enligt förordning (EU) 2021/1060 föreskrivs att regler för stödberättigande utgifter fastställs på nationell nivå, utom i vissa fall där det är nödvändigt att fastställa särskilda bestämmelser när det gäller ESF+-delen inom ramen för delad förvaltning.

(31)

Alla insatser bör väljas ut och genomföras i enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan). Kommissionen bör göra sitt yttersta för att säkerställa att klagomål bedöms i tid, inbegripet sådana klagomål som rör överträdelser av stadgan, och bör informera klaganden om resultaten av sin bedömning i linje med kommissionens meddelande av den 19 januari 2017 med titeln EU-rätten: Bättre resultat genom bättre tillämpning.

(32)

I syfte att minska den administrativa bördan för insamling av uppgifter bör rapporteringskraven hållas så enkla som möjligt. När sådana uppgifter finns tillgängliga i register eller motsvarande källor, bör medlemsstaterna kunna ge de förvaltande myndigheterna möjlighet att samla in uppgifter från register.

(33)

När det gäller behandlingen av personuppgifter inom ramen för denna förordning bör de personuppgiftsansvariga på nationell nivå utföra sina uppgifter enligt den här förordningen i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (26). Värdigheten och respekten för privatlivet för slutmottagarna av insatser inom ramen för det specifika målet ”motverka materiell fattigdom genom livsmedel och/eller grundläggande materiellt bistånd till de personer som har det sämst ställt, inbegripet barn, och bidra med kompletterande åtgärder till stöd för deras sociala inkludering” bör garanteras. För att undvika eventuell stigmatisering bör de personer som får livsmedel och/eller grundläggande materiellt bistånd inte vara skyldiga att identifiera sig när de tar emot stödet och när de deltar i undersökningar om de personer som har det sämst ställt och som har dragit nytta av ESF+.

(34)

Sociala experiment är försök i småskaliga projekt som gör det möjligt att samla in bevis om genomförbarheten av sociala innovationer. Att testa idéer på lokal nivå bör vara möjligt och uppmuntras, och genomförbara idéer bör följas upp i större skala – när så är lämpligt – eller överföras till andra sammanhang i andra regioner eller medlemsstater med ekonomiskt stöd från ESF+ eller i kombination med andra källor.

(35)

I ESF+ fastställs bestämmelser som syftar till fri rörlighet för arbetstagare på icke-diskriminerande villkor genom att nära samarbete säkerställs mellan medlemsstaternas offentliga arbetsförmedlingar, kommissionen och arbetsmarknadens parter. Det europeiska nätverket för arbetsförmedlingar bör främja bättre fungerande arbetsmarknader genom att underlätta arbetstagares gränsöverskridande rörlighet, särskilt genom gränsöverskridande partnerskap, och en större öppenhet när det gäller information om arbetsmarknaden. Tillämpningsområdet för ESF+ bör omfatta utveckling av och stöd till riktade rörlighetsprogram för att tillsätta lediga platser, om det har konstaterats att det finns brister på arbetsmarknaden.

(36)

De svårigheter att få tillgång till finansiering som finns för mikroföretag, sociala företag och social ekonomi är ett av de största hindren för nyföretagande, särskilt bland dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden. Inom ramen för EaSI-delen bör denna förordning fastställa bestämmelser som syftar till att skapa ett marknadsekosystem för att öka utbudet av och tillgången till finansiering för sociala företag och tillgodose efterfrågan från dem som behöver det mest, särskilt arbetslösa, kvinnor och utsatta människor som vill starta eller vidareutveckla ett mikroföretag. Det målet kommer också att hanteras med hjälp av finansieringsinstrument och budgetgarantier inom politikområdet sociala investeringar och kompetens i InvestEU-fonden. Företag inom den sociala ekonomin, när de är definierade i nationell rätt, bör ses som sociala företag i samband med EaSI-delen, oberoende av sin rättsliga status, i den mån som de företagen omfattas av definitionen av socialt företag i denna förordning.

(37)

Marknadsaktörerna i fråga om sociala investeringar, inbegripet filantropiska aktörer, skulle kunna spela en viktig roll när det gäller att uppnå flera ESF+-mål, eftersom de erbjuder finansiering samt innovativa och kompletterande strategier för att bekämpa social utestängning och fattigdom, minska arbetslösheten och bidra till målen för hållbar utveckling. Filantropiska aktörer, såsom stiftelser och givare, bör därför involveras i ESF+-åtgärder, på lämpligt sätt och förutsatt att de inte har en politisk eller social agenda som strider mot unionens ideal, särskilt i de åtgärder som syftar till att utveckla den sociala investeringsmarknadens ekosystem.

(38)

Vägledning inom ramen för EaSI-delen behövs vad gäller utvecklingen av sociala infrastrukturer och därtill hörande tjänster, särskilt vad gäller subventionerat boende, barnomsorg och utbildning, hälso- och sjukvård och långtidsvård, inbegripet faciliteter som ska underlätta övergångar från institutionell vård till tjänster för samhälls- och familjebaserad vård, med beaktande av kraven på tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.

(39)

För att ge uttryck för vikten av att bekämpa klimatförändringar i överensstämmelse med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet, antaget inom ramen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (27), och uppfylla målen för hållbar utveckling, kommer denna förordning att bidra till integreringen av klimatåtgärder och uppnåendet av det övergripande målet att 30 % av utgifterna i unionsbudgeten ska stödja klimatmål. Relevanta åtgärder kommer att identifieras under utarbetandet och genomförandet och omprövas i samband med halvtidsutvärderingen.

(40)

Enligt rådets beslut 2013/755/EU (28) är personer och enheter i utomeuropeiska länder och territorier berättigade till finansiering om inte annat följer av reglerna och målen för EaSI-delen och ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken de relevanta utomeuropeiska länderna och territorierna är knutna.

(41)

Tredjeländer som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får delta i unionens program inom ramen för det samarbete som inrättats genom avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (29), av vilket följer att programmen ska genomföras på grundval av ett beslut inom ramen för det avtalet. Tredjeländer får också delta på grundval av andra rättsliga instrument. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning enligt vilken tredjeländer ska bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt.

(42)

Det är lämpligt att fastställa indikatorerna för rapporteringen inom EaSI-delen. Dessa indikatorer bör vara outputbaserade, objektiva, enkla att hämta och proportionella till EaSI-delens andel av hela ESF+. De bör omfatta de operativa målen och finansieringsverksamheten inom EaSI-delen utan att det krävs att motsvarande mål fastställs.

(43)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (30) samt rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 (31), (Euratom, EG) nr 2185/96 (32) och (EU) 2017/1939 (33) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet åtgärder avseende förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter, inklusive bedrägerier, avseende krav på återbetalning av medel som förlorats, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt. I enlighet med förordningarna (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EU, Euratom) nr 883/2013 har Olaf befogenhet att göra administrativa utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.

I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 har Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) befogenhet att utreda och lagföra brott som skadar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (34). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, revisionsrätten och – när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939 – Eppo de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(44)

Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och anger särskilt bestämmelser om budgetens uppställning och genomförande genom bidrag, priser, upphandling och indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av ansvaret hos aktörer i budgetförvaltningen. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget innefattar även en generell villkorlighetsordning för skydd av unionens budget.

(45)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att förbättra effektiviteten på arbetsmarknaden och främja lika tillträde till sysselsättning av hög kvalitet, förbättra lika tillgång till och kvalitet på utbildning, främja social inkludering och bidra till fattigdomsutrotning liksom till de mål som eftersträvas inom ramen för EaSI-delen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(46)

I syfte att ändra vissa icke väsentliga delar av denna förordning, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på att ändra och komplettera bilagorna om indikatorer. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (35). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(47)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. De genomförandebefogenheter som avser mallen för den strukturerade undersökningen av slutmottagarna bör med tanke på mallens karaktär utövas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (36).

(48)

För att möjliggöra en snabb reaktion på sådana exceptionella eller ovanliga omständigheter som avses i stabilitets- och tillväxtpakten, som kan uppstå under programperioden, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att anta tillfälliga åtgärder i syfte att underlätta användningen av stöd från ESF+ för att hantera sådana omständigheter, under en tidsperiod på högst 18 månader. Kommissionen bör anta de åtgärder som är mest lämpliga mot bakgrund av de exceptionella eller ovanliga omständigheter som en medlemsstat står inför samtidigt som ESF+-fondens mål bibehålls, men detta bör inte inbegripa ändringar av kraven på tematisk koncentration. Dessutom bör de genomförandebefogenheter som avser de tillfälliga åtgärderna för användning av stöd från ESF+ för att hantera exceptionella eller ovanliga omständigheter tilldelas kommissionen utan kommittéförfaranden, eftersom tillämpningsområdet för dessa åtgärder fastställs av stabilitets- och tillväxtpakten och är begränsat till de åtgärder som anges i denna förordning. Kommissionen bör också övervaka genomförandet och göra en bedömning av de tillfälliga åtgärdernas lämplighet. Om kommissionen anser det nödvändigt att ändra denna förordning på grund av exceptionella eller ovanliga omständigheter bör ändringen inte omfatta de krav på tematisk koncentration som gäller ungdomssysselsättning eller stöd till de personer som har det sämst ställt, på grund av att unga personer och de personer som har det sämst ställt ofta drabbas hårdast av sådana krissituationer. Därför är det nödvändigt att säkerställa att dessa målgrupper även fortsättningsvis får tillräckligt stort stöd.

(49)

Vid förvaltningen av ESF+ bör kommissionen biträdas av en kommitté som avses i artikel 163 i EUF-fördraget (nedan kallad ESF+-kommittén). För att ESF+-kommittén ska kunna förfoga över all nödvändig information och inhämta ett brett spektrum av synpunkter från berörda parter bör den kunna bjuda in företrädare utan rösträtt, förutsatt att mötets dagordning kräver deras deltagande, inbegripet företrädare för Europeiska investeringsbanken och Europeiska investeringsfonden och relevanta civilsamhällesorganisationer.

(50)

För att säkerställa att särdragen hos varje ESF+-del även fortsättningsvis beaktas bör ESF+-kommittén inrätta arbetsgrupper för varje ESF+-del. Sammansättning och uppgifter för dessa arbetsgrupper ska fastställas av ESF+-kommittén. Arbetsgrupperna bör ha möjlighet att bjuda in företrädare för civilsamhället och andra berörda parter till sina möten. Arbetsgruppernas uppgifter kan inbegripa att säkerställa samordning och samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter och kommissionen när det gäller genomförandet av ESF+, inbegripet samråd om EaSI-delens arbetsprogram, övervakning av genomförandet av varje ESF+-del, utbyte av erfarenheter och god praxis inom och mellan ESF+-delarna och främjande av potentiella synergier med andra unionsprogram.

(51)

För att säkerställa större insyn i genomförandet av denna förordning bör kommissionen upprätta nödvändiga förbindelser med de relevanta politiska kommittéer som är verksamma på det sociala området och sysselsättningsområdet, såsom sysselsättningskommittén och kommittén för socialt skydd eller rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor.

(52)

I enlighet med artikel 193.2 i budgetförordningen får bidrag tilldelas för redan inledda åtgärder, om sökanden kan visa att det var nödvändigt att inleda åtgärden innan bidragsöverenskommelsen undertecknades. Sådana kostnader som uppkom före den dag då bidragsansökan lämnades in är emellertid inte stödberättigande, utom i vederbörligen motiverade undantagsfall. För att undvika sådana avbrott i unionsstödet som skulle kunna inverka negativt på unionens intressen bör det vara möjligt att i finansieringsbeslutet föreskriva att verksamheter och kostnader, under en begränsad period i början av den fleråriga budgetramen 2021–2027 och bara i vederbörligen motiverade fall, ska berättiga till stöd från och med början av budgetåret 2021, även om de genomfördes och uppkom innan bidragsansökan lämnades in.

(53)

Förordning (EU) nr 1296/2013 bör därför upphävas.

(54)

För att säkerställa kontinuitet i tillhandahållandet av stöd inom det relevanta politikområdet och göra det möjligt att påbörja genomförandet från och med början av den fleråriga budgetramen 2021–2027, bör denna förordning skyndsamt träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och bör tillämpas, med retroaktiv verkan vad gäller EaSI-delen, från och med den 1 januari 2021.

Del I

Artikel 1

Artikel 2

Artikel 3

Artikel 4

Artikel 5

Artikel 6

Del II

Kapitel I

Artikel 7

Artikel 8

Artikel 9

Artikel 10

Artikel 11

Artikel 12

Kapitel II

Artikel 13

Artikel 14

Artikel 15

Artikel 16

Artikel 17

Kapitel III

Artikel 18

Artikel 19

Artikel 20

Artikel 21

Artikel 22

Artikel 23

Artikel 24

Del III

Kapitel I

Artikel 25

Kapitel II

Artikel 26

Artikel 27

Artikel 28

Artikel 29

Kapitel III

Artikel 30

Artikel 31

Artikel 32

Artikel 33

Artikel 34

Artikel 35

Artikel 36

Del IV

Artikel 37

Artikel 38

Artikel 39

Artikel 40

Artikel 41

Artikel 42

BILAGA I

BILAGA II

BILAGA III

BILAGA IV