(1)

Avledning av finansiellt stöd till skatteparadis kan skada integriteten hos medlemsstaternas offentliga finanser och hindra unionens finansiella system och inre marknad från att fungera väl. Kommissionen har under de senaste åren intagit en tydlig hållning mot skatteparadis genom den externa strategin för effektiv beskattning (1).

(2)

Covid-19-utbrottet har gett upphov till aldrig tidigare skådade åtgärder på nationell nivå och unionsnivå för att stödja medlemsstaternas ekonomier och underlätta deras återhämtning. Dessa inbegriper statliga åtgärder för att säkerställa företagens likviditet och tillgång till finansiering, varav en betydande del har omfattats av unionens regler om statligt stöd.

(3)

Omfattningen av det finansiella stöd, i synnerhet likviditetsstöd, som beviljas företag under de nuvarande covid-19-relaterade omständigheterna, kräver omedelbara och samordnade åtgärder för att förhindra förskingring av offentlig finansiering. Sådana åtgärder har hittills huvudsakligen vidtagits inom ramen för unionens regler om statligt stöd. Vidare och utöver de covid-19-relaterade omständigheterna bör det vid beviljande av finansiellt stöd tas hänsyn till behovet av att bekämpa skatteflykt och skatteundandragande och missbruk av de nationella budgetarna och unionens budgetar på bekostnad av skattebetalarna och de sociala trygghetssystemen.

(4)

För att effektivt kunna bekämpa skatteflykt, skatteundandragande och missbruk är det också viktigt att sörja för en väl fungerande inre marknad. I detta syfte bör medlemsstaterna samordna sina insatser för att undvika att deras skattebaser urholkas på ett otillbörligt sätt och säkerställa att de antar lösningar som inte ger upphov till betydande avvikelser eller marknadssnedvridningar.

(5)

Unionens förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet (nedan kallad EU-förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner) (2) är avsedd att hantera hot mot medlemsstaternas skattebaser. Mot denna bakgrund bör det rekommenderas att medlemsstaterna beviljar finansiellt stöd till företag i unionen på villkor att det inte finns några kopplingar mellan de företagen och de jurisdiktioner som är införda i EU-förteckningen. Kommissionen noterar dessutom att flera medlemsstater i samband med beviljandet av statligt stöd i form av rekapitaliseringar har tillkännagivit sin avsikt att skapa en stark koppling mellan finansiellt stöd och betalning av en skälig andel av skatterna av stödmottagaren.

(6)

Det är dock mycket viktigt att medlemsstaterna skyddar faktisk ekonomisk verksamhet i de förtecknade icke samarbetsvilliga jurisdiktionerna och garanterar att sådan ekonomiska verksamhet inte påverkas av misstag. För detta ändamål bör medlemsstaterna införa lämpliga undantag i sin lagstiftning, för att säkerställa att finansiellt stöd inte förhindras när det föreligger faktisk ekonomisk verksamhet.

(7)

För att säkerställa att det finansiella stödet kan överföras till stödberättigade företag bör medlemsstaterna fastställa rimliga krav på att visa att det saknas kopplingar till en jurisdiktion som är införd i EU-förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner. Samtidigt är det viktigt att garantera att företag inte kan kringgå kraven för berättigande till finansiellt stöd.

(8)

I syfte att skapa en övergripande ram bör medlemsstaterna utvidga villkoren för beviljande av statligt finansiellt stöd till företag bortom avsaknaden av kopplingar till förtecknade icke samarbetsvilliga jurisdiktioner, för att inkludera de fall där det har fastställts att ett företag eller dess ägare har dömts för ett allvarligt brott eller inte har fullgjort sina skyldigheter att betala skatt eller socialförsäkringsavgifter.

a)

ha skatterättslig hemvist eller vara registrerad enligt lagstiftningen i jurisdiktioner införda i EU-förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner,

b)

direkt eller indirekt kontrolleras av aktieägare i jurisdiktioner införda i EU-förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner, upp till den verkliga huvudmannen, enligt definitionen i artikel 3.6 i direktiv 2015/849,

c)

direkt eller indirekt kontrollera dotterföretag eller egna fasta driftställen i jurisdiktioner införda i EU-förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner, och

d)

dela ägande med företag i jurisdiktioner införda i EU-förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner.

a)

Om nivån på den skatt som ska betalas i den medlemsstat som beviljar stödet under en viss tidsperiod (t.ex. de senaste tre åren) anses lämplig i förhållande till den totala omsättningen eller verksamhetsnivån för det stödmottagande företaget, på nationell nivå och koncernnivå, under samma tidsperiod.

b)

Om företaget gör rättsligt bindande åtaganden om att inom en kort tidsram undanröja sina kopplingar till de EU-förtecknade icke samarbetsvilliga jurisdiktionerna, vilket ska underkastas lämplig uppföljning och lämpliga påföljder vid bristande efterlevnad.

a)

För att förenkla förfarandena och underlätta tillgången till ekonomiskt stöd kan medlemsstaterna godta självintyganden från de sökande som bevis på att de till fullo uppfyller kraven för att erhålla finansiellt stöd. Denna process bör kompletteras med utökade revisioner/kontroller i ett senare skede med fullt utnyttjande av de verktyg som finns tillgängliga för att minska risken för bristande efterlevnad, t.ex. landspecifika rapporter, automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, informationsutbyte på begäran eller tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap.

b)

Medlemsstaterna bör föreskriva effektiva, proportionella och avskräckande påföljder för att avskräcka de sökande från att lämna falsk eller felaktig information, inbegripet, som ett minimum, återkrav av felaktigt beviljat finansiellt stöd.

c)

Medlemsstaterna bör inte tillåta självintyganden och bör genomföra förstärkta kontroller, om företaget i fråga har kopplingar till EU:s förtecknade jurisdiktioner och gör gällande att de utnyttjar en undantagsbestämmelse.

—

Om det har fastställts att ett företag eller dess ägare har varit föremål för en lagakraftvunnen dom för något av de brott som anges i artikel 57.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU (5).

—

Om det genom en slutlig dom eller ett slutligt förvaltningsbeslut har fastställts att ett företag eller dess ägare inte har fullgjort sina skyldigheter att betala skatt eller socialförsäkringsavgifter enligt tillämplig lagstiftning.