11.11.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 312/66

(1)

Med tanke på den utbredda användningen i Europeiska gemenskapen och världen spelar kortdistansutrustning, för olika typer av tillämpningar som larm, utrustning för lokal kommunikation, dörröppnare eller medicinska implantat, en allt större roll i ekonomin och i medborgarnas vardag. Utvecklingen i Europeiska gemenskapen av tillämpningar som bygger på kortdistansutrustning kan också bidra till att vissa politiska mål för gemenskapen uppnås, t.ex. upprättandet av den inre marknaden, främjandet av innovation och forskning liksom informationssamhällets utveckling.

(2)

Kortdistansutrustning är typiska massmarknadsprodukter och/eller bärbara produkter som lätt kan medföras och användas över gränser. Skillnader i villkor för användning av kortdistansutrustning hindrar därför den fria rörligheten, ökar produktionskostnaderna och skapar risker för skadlig störning på och från andra radiotillämpningar och radiotjänster. För att kunna utnyttja fördelarna med den inre marknaden för denna typ av utrustning, stödja konkurrenskraften för EU:s tillverkningsindustri genom att öka stordriftsfördelarna samt för att sänka kostnaderna för konsumenterna, måste radiospektrum därför göras tillgängligt i gemenskapen på grundval av harmoniserade tekniska villkor.

(3)

Eftersom den här typen av utrustning har låg utstrålad effekt och endast täcker ett mindre område är risken för störning på andra spektrumanvändare normalt sett begränsad. Utrustningen kan därför dela frekvensband med andra tjänster utan att orsaka skadlig störning, oavsett om dessa tjänster är tillståndspliktiga eller ej, och utrustningen kan samexistera med annan kortdistansutrustning. Användningen bör därför, i enlighet med auktorisationsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG) (2), inte omfattas av krav på tillstånd för användning. Radiokommunikationstjänster, såsom de definieras i ITU:s radioreglemente, har dessutom företräde framför kortdistansutrustning, och det finns inte några krav på att de skall skydda kortdistansutrustning från skadlig störning. Eftersom användare av kortdistansutrustning inte kan garanteras något skydd mot skadlig störning ansvarar tillverkarna för att utrustningen skyddas från skadlig störning dels från radiokommunikationstjänster, dels från annan kortdistansutrustning som används i enlighet med gällande gemenskapsbestämmelser eller nationella bestämmelser. I enlighet med Europarlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG av den 9 mars 1999 om radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse (3) måste tillverkarna se till att kortdistansutrustning använder radiofrekvensspektrumet på ett effektivt sätt, så att skadlig störning för annan kortdistansutrustning undviks.

(4)

En stor del av den här utrustningen har redan klassificerats eller kommer sannolikt att klassificeras som utrustning av Klass 1, i enlighet med kommissionens beslut 2000/299/EG av den 6 april 2000 om fastställande av en första klassificering av radioutrustning och teleterminalutrustning och därtill hörande identifieringsmärken (4), vilket antagits i enlighet med artikel 4.1 i direktiv 1999/5/EG. Genom beslut 2000/299/EG erkänns likvärdigheten av gränssnitt för radioutrustning som uppfyller villkoren för Klass 1, vilket innebär att radioutrustningen kan sättas på marknaden och tas i bruk i hela gemenskapen utan begränsningar.

(5)

Eftersom tillgången på harmoniserat spektrum och villkoren för användning av spektrum avgör Klass 1-tillhörigheten, kommer detta beslut att ytterligare befästa att denna klassificering består när den väl gjorts.

(6)

I enlighet med artikel 4.2 i radiospektrumbeslutet gav kommissionen därför den 11 mars 2004 Europeiska post- och telesammanslutningen (”CEPT”) i uppdrag (5) att harmonisera frekvensanvändningen för kortdistansutrustning. I sin rapport (6) av den 15 november 2004 presenterade CEPT således en förteckning över frivilliga harmoniseringsåtgärder i Europeiska unionen för kortdistansutrustning och konstaterade att det krävs ett mer bindande åtagande från medlemsstaternas sida för att garantera den juridiska stabiliteten när det gäller den frekvensharmonisering som uppnåtts inom CEPT. Det måste därför inrättas en mekanism som gör att sådana harmoniseringsåtgärder blir rättsligt bindande inom Europeiska gemenskapen.

(7)

På nationell nivå kan medlemsstaterna tillåta att utrustning används enligt mindre begränsande villkor än vad som anges i detta beslut. I dessa fall kan dock inte utrustningen användas i hela gemenskapen utan begränsningar och betraktas i stället som Klass 2-utrustning enligt klassificeringen i direktiv 1999/5/EG.

(8)

Harmoniseringen enligt detta beslut fråntar inte en medlemsstat möjligheten att när så är motiverat tillämpa övergångsperioder eller frekvensdelningsarrangemang i enlighet med artikel 4.5 i radiospektrumbeslutet. Dessa bör dock begränsas till ett minimum eftersom de begränsar fördelarna med klassificeringen av utrustning i Klass 1.

(9)

Detta beslut om allmän teknisk harmonisering tillämpas utan att det påverkar Europeiska gemenskapens tekniska harmoniseringsåtgärder som gäller specifika band och typer av utrustning, t.ex. kommissionens beslut 2004/545/EG av den 8 juli 2004 om harmonisering av radiospektrumet i frekvensbandet 79 GHz för användningen av kortdistansradarutrustning för bilar i gemenskapen (7), kommissionens beslut 2005/50/EG av den 17 januari 2005 om harmonisering av radiospektrumet i frekvensbandet 24 GHz för den tidsbegränsade användningen av kortdistansradarutrustning för bilar i gemenskapen (8), kommissionens beslut 2005/513/EG av den 11 juli 2005 om harmoniserad användning av radiospektrum i frekvensbandet 5 GHz för införande av Wireless Access Systems med Radio Local Area Networks (WAS/RLANs) (9) eller kommissionens beslut 2005/928/EG av den 20 december 2005 om harmonisering av frekvensbandet 169,4–169,8125 MHz i gemenskapen (10).

(10)

Användningen av spektrum omfattas av kraven i gemenskapslagstiftningen om folkhälsoskydd, framför allt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/40/EG (11) och rådets rekommendation 1999/519/EG (12). När det gäller radioutrustning garanteras hälsoskyddet genom att utrustningen uppfyller de väsentliga kraven i direktiv 1999/5/EG.

(11)

På grund av den snabba teknikutvecklingen och samhällets förändrade krav kommer nya tillämpningar för kortdistansutrustning att utvecklas, vilket kommer att kräva att villkoren för spektrumharmonisering kontinuerligt övervakas med hänsyn till de ekonomiska fördelarna med nya tillämpningar liksom industrins och användarnas krav. Medlemsstaterna måste övervaka denna utveckling. En uppdatering av beslutet med jämna mellanrum krävs därför för att ny utveckling på marknader och inom teknik skall kunna hanteras. Bilagan kommer att ses över minst en gång per år på grundval av information som medlemsstaterna samlar in och överlämnar till kommissionen. Det kan också göras en översyn när medlemsstaterna vidtar lämpliga åtgärder i enlighet med artikel 9 i direktiv 1999/5/EG. Om det vid en översyn visar sig att beslutet måste anpassas kommer ändringarna att fastställas i enlighet med de förfaranden för antagande av genomförandeåtgärder som anges i radiospektrumbeslutet. Uppdateringarna kan omfatta övergångsperioder som tar hänsyn till hävd och praxis.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från radiospektrumkommittén.