Viseringskrav för medborgare i länder utanför EU

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Förordning (EU) 2018/1806 – förteckning över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering för att resa in i EU och de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?

Förordningen innehåller en förteckning över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar Europeiska unionens (EU) medlemsstaters yttre gränser och de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav
Förordningen upphäver och kodifierar förordning (EG) nr 539/2001, som har ändrats flera gånger.

VIKTIGA PUNKTER

Förordningen har sin grund i Schengenavtalet och Schengenkonventionen, som Irland inte deltar i, och Irland därför varken är bunden av eller är föremål för dess tillämpning.

I förordningens bilaga förtecknas följande:

de länder och territorier utanför EU vars medborgare måste inneha visering när de reser in i EU för vistelser på upp till 90 dagar under en 180-dagarperiod, samt
de länder och territorier vars medborgare är undantagna från viseringskraven när de reser in i EU för vistelser på upp till 90 dagar under en 180-dagarperiod.

I förordningen anges också bestämmelser om följande:

Undantag Möjligheten för medlemsstater att bevilja undantag från viseringskravet för vissa personkategorier, såsom innehavare av diplomatpass eller tjänstepass, civila besättningar på luftfartyg och fartyg, skolelever i grupper och innehavare av lokala trafiktillstånd, och undantag för konventionsflyktingar och statslösa personer som bor i EU och innehar ett resedokument som utfärdats av det land där de är bosatta.
Ömsesidighet En mekanism som tillåter ömsesidighet om ett land utanför EU som är undantaget från viseringskravet beslutar att införa ett viseringskrav gentemot någon medlemsstat.
Tillfälligt upphävande En mekanism för tillfälligt upphävande av undantag från viseringskrav i en situation där det krävs brådskande åtgärder, till exempel vid en betydande ökning av migrations- eller säkerhetsriskerna.

Beslut om att ändra förteckningarna fattas i varje enskilt fall, med beaktande av bland annat följande kriterier:

Olaglig invandring, allmän ordning och säkerhet;
ekonomiska fördelar, i synnerhet i fråga om turism och utrikeshandel;
EU:s yttre förbindelser med de berörda länderna utanför EU, i synnerhet med anknytning till mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, regional sammanhållning och ömsesidighet.

Förordning (EU) 2019/592 ändrar förordning (EU) 2018/1806, genom att uttryckligen omfatta Brittiska medborgare som inte är medborgare i Förenade kungariket (medborgare i brittiska utomeuropeiska territorier) i förordningen, efter Förenade konungariket Storbritanniens utträde ur EU.

Medborgare i Förenade kungariket och medborgare i brittiska utomeuropeiska territorier som har uppehållstillstånd i en medlemsstat behöver inte visum för att resa till en annan medlemsstat för kortare vistelser – upp till 90 dagar under en 180-dagarsperiod.

Där Förenade konungariket inför viseringsskyldighet för medborgarna i en eller flera medlemsstater ska ömsesidighetsmekanismen tillämpas.

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?

Förordningen har gällt sedan den 18 december 2018.

BAKGRUND

Mer information finns här:

Viseringspolitik (Europeiska kommissionen).

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1806 av den 14 november 2018 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (kodifiering) (EUT L 303, 28.11.2018, s. 39).

Fortlöpande ändringar av förordning (EU) 2018/1806 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

ANKNYTANDE DOKUMENT

Avtal om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (EUT L 384 I, 12.11.2019, s. 1).

Rådets beslut 2011/350/EU av den 7 mars 2011 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, om avskaffande av kontroller vid de inre gränserna och om personers rörlighet (EUT L 160, 18.6.2011, s. 19).

Protokoll mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 160, 18.6.2011, s. 21).

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (EUT L 243, 15.9.2009, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Rådets beslut 2008/146/EG av den 28 januari 2008 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 53, 27.2.2008, s. 1).

Rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 64, 7.3.2002, s. 20).

Rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 131, 1.6.2000, s. 43).