EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62014CA0074

Förenade målen C-74/14: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 21 januari 2016 (begäran om förhandsavgörande från Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas – Litauen) – ”Eturas” UAB m.fl./Lietuvos Respublikos konkurencijos taryba (Begäran om förhandsavgörande — Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan — Samordnat förfarande — Resebyråer som deltar i ett gemensamt datoriserat system för saluföring av resor — Automatisk begränsning av storleken på rabatten på resor som köps online — Meddelande från systemadministratören rörande nämnda begränsning — Tyst medgivande kan betecknas samordnat förfarande — Rekvisiten för ett avtal och ett samordnat förfarande — Bevisvärdering och beviskrav — Medlemsstaternas processuella autonomi — Effektivitetsprincipen — Oskuldspresumtion)

EUT C 98, 14.3.2016, p. 3–4 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

14.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/3


Domstolens dom (femte avdelningen) av den 21 januari 2016 (begäran om förhandsavgörande från Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas – Litauen) – ”Eturas” UAB m.fl./Lietuvos Respublikos konkurencijos taryba

(Förenade målen C-74/14) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Samordnat förfarande - Resebyråer som deltar i ett gemensamt datoriserat system för saluföring av resor - Automatisk begränsning av storleken på rabatten på resor som köps online - Meddelande från systemadministratören rörande nämnda begränsning - Tyst medgivande kan betecknas samordnat förfarande - Rekvisiten för ett avtal och ett samordnat förfarande - Bevisvärdering och beviskrav - Medlemsstaternas processuella autonomi - Effektivitetsprincipen - Oskuldspresumtion))

(2016/C 098/03)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Eturas UAB, AAA Wrislit UAB, Baltic Clipper UAB, Baltic Tours Vilnius UAB, Daigera UAB, Ferona UAB, Freshtravel UAB, Guliverio kelionės UAB, Kelionių akademija UAB, Kelionių gurmanai UAB, Kelionių laikas UAB, Litamicus UAB, Megaturas UAB, Neoturas UAB, TopTravel UAB, Travelonline Baltics UAB, Vestekspress UAB, Visveta UAB, Zigzag Travel UAB, ZIP Travel UAB

Motpart: Lietuvos Respublikos konkurencijos taryba

Ytterligare deltagare i rättegången: Aviaeuropa UAB, Grand Voyage UAB, Kalnų upė UAB, Keliautojų klubas UAB, Smaragdas travel UAB, 700LT UAB, Aljus ir Ko UAB, Gustus vitae UAB, Tropikai UAB, Vipauta UAB, Vistus UAB

Domslut

Artikel 101.1 FEUF ska tolkas på så sätt att när den som administrerar ett datoriserat system, som är avsett att göra det möjligt för resebyråer att sälja resor via sina webbplatser enligt ett enhetligt bokningssystem, skickar ett meddelande via ett internt e-postsystem till dessa ekonomiska aktörer, genom vilket de underrättas om att ett tak hädanefter kommer att införas för rabatter på produkter som säljs via detta system, och systemet, efter det att nämnda meddelande skickats, genomgår de tekniska ändringar som krävs för att genomföra denna åtgärd, kan nämnda ekonomiska aktörer – från den tidpunkt då de kände till meddelandet från systemadministratören – presumeras ha deltagit i ett samordnat förfarande i den mening som avses i nämnda bestämmelse, om de inte öppet motsatt sig en sådan åtgärd, avslöjat den för de administrativa enheterna eller framlagt annan bevisning för att bryta denna presumtion, som till exempel bevisning om att de systematiskt har tillämpat en rabatt som överstiger det aktuella taket.

Det ankommer på den hänskjutande domstolen att på grundval av de nationella bestämmelserna om bevisvärdering och beviskrav pröva huruvida ett utskick av ett meddelande, som det som är aktuellt i det nationella målet, med beaktande av samtliga omständigheter som den hänskjutande domstolen tagit del av, utgör tillräcklig bevisning för att mottagarna av meddelandet kände till eller borde ha känt till meddelandets innehåll. Det är inte förenligt med oskuldspresumtionen att den hänskjutande domstolen anser att enbart den omständigheten att detta meddelande skickats ut kan utgöra tillräcklig bevisning för att mottagarna borde ha känt till meddelandets innehåll.


(1)  EUT C 142, 12.05.2014


Top