Domstolens dom (första avdelningen) av den 16 maj 2013 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Apelacyjny — Sąd Pracy i Ubezpieczeń Społecznych w Białymstoku — Polen) — Janina Wencel mot Zakład Ubezpieczeń Społecznych w Białymstoku

(Mål C-589/10) (1)

(Artikel 45 FEUF - Förordning (EEG) nr 1408/71 - Artikel 10 - Förmåner vid ålderdom - Stadigvarande bosättning i två olika medlemsstater - Efterlevandepension i en av staterna och ålderspension i den andra - Indragning av en av förmånerna - Återkrav av förmåner som mottagaren påstås ha mottagit utan att vara berättigad därtill)

2013/C 225/05

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Apelacyjny — Sąd Pracy i Ubezpieczeń Społecznych w Białymstoku

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Janina Wencel

Motpart: Zakład Ubezpieczeń Społecznych w Białymstoku

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Sąd Apelacyjny w Białymstoku — Tolkning av artiklarna 20.2, och 21 FEUF samt artikel 10 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57) — Ålderspension — Bortseende från krav på bosättning — Förbud mot att dra in en förmån på grund av att mottagaren är bosatt inom en annan medlemsstat än den där institutionen med ansvar för betalningen finns — Unionsmedborgare som samtidigt har bott i två medlemsstater utan att ha valt en enda fast hemvist och som uppbär efterlevandepension i den ena medlemsstaten och ålderspension i den andra — Nationella bestämmelser enligt vilka det är möjligt att i ett sådant fall ompröva rätten till pension och kräva att den pension som utbetalts de sista tre åren ska betalas tillbaka

Domslut

Artikel 10 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, vilken ändrats och uppdaterats genom rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996, i dess senaste lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 592/2008 av den 17 juni 2008, ska tolkas så att en person, vid tillämpningen av förordningen, inte kan anses vara stadigvarande bosatt i två olika medlemsstater samtidigt.

Det följer av bestämmelserna i förordning nr 1408/71, särskilt artiklarna 12.2 och 46a i densamma, att en behörig institution i en medlemsstat, i en sådan situation som den som är i fråga i det nationella målet, inte får dra in pensionsmottagarens rätt till ålderspension med retroaktiv verkan och kräva återbetalning av den pension som vederbörande påstås ha mottagit utan att vara berättigad därtill, av det skälet att pensionsmottagaren uppbär efterlevandepension i en annan medlemsstat där vederbörande också har varit bosatt. Den ålderspension som uppbärs i den första medlemsstaten får emellertid, med tillämpning av en eventuell nationell bestämmelse för att förhindra sammanträffande av förmåner, minskas med ett belopp som motsvarar de förmånsbelopp som mottagits i den andra medlemsstaten.

Artikel 45 FEUF ska tolkas så att den, i en sådan situation som den som är i fråga i det nationella målet, inte utgör hinder för ett beslut om att, med tillämpning av en eventuell nationell bestämmelse för att förhindra sammanträffande av förmåner, minska den ålderspension som uppbärs i den första medlemsstaten med ett belopp som motsvarar de förmånsbelopp som mottagits i den andra medlemsstaten. Detta gäller dock under förutsättning att beslutet inte leder till en situation som är oförmånlig för den berörda personen jämfört med en motsvarande person vars situation inte innehåller några gränsöverskridande inslag eller, om så skulle vara fallet, att den aktuella bestämmelsen kan motiveras av sakliga skäl och står i proportion till det legitima mål som eftersträvas med den nationella rätten, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

(1)  EUT C 89, 19.3.2011.