61998J0234

1 Socialpolitik - Tillnärmning av lagstiftning - Överlåtelse av företag - Skydd för arbetstagares rättigheter - Direktiv 77/187 - Tillämplighet på en överlåtelse mellan bolag som ingår i samma koncern

(Rådets direktiv 77/187)

2 Socialpolitik - Tillnärmning av lagstiftning - Överlåtelse av företag - Skydd för arbetstagares rättigheter - Direktiv 77/187 - Tillämpningsområde - Bolag i en koncern som lämnar ut arbeten på underentreprenad till ett annat bolag i samma koncern - Omfattas - Villkor

(Rådets direktiv 77/187)

1 Direktiv 77/187 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter kan vara tillämpligt på en överlåtelse mellan två bolag i samma koncern.

I motsats till konkurrensrätten finns det, vad gäller tillämpningen av direktivet, nämligen inget som motiverar att den omständigheten att ett moderbolag och dess dotterbolag handlar som en enhet på marknaden skall ha företräde framför den formella skillnaden mellan dessa bolag, vilka utgör skilda juridiska personer. En sådan lösning, som skulle innebära att överlåtelser mellan bolag i samma koncern uteslöts från direktivets tillämpningsområde, skulle nämligen strida mot direktivets syfte att såvitt möjligt säkerställa att arbetstagarnas rättigheter bevaras vid byte av arbetsgivare, genom att de får vara kvar i tjänst hos den nya arbetsgivaren på samma villkor som de som avtalats med överlåtaren.

2 Direktiv 77/187 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter är tillämpligt på en situation där ett bolag som ingår i en koncern beslutar att lämna ut arbeten på underentreprenad till ett annat bolag i samma koncern, förutsatt att transaktionen åtföljs av en överlåtelse av en ekonomisk enhet mellan de två bolagen. Begreppet ekonomisk enhet avser en sådan organisation av personer och beståndsdelar som kan bedriva en ekonomisk verksamhet genom vilken ett särskilt syfte eftersträvas.

I mål C-234/98,

angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG), från Industrial Tribunal, Leeds (Förenade kungariket), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

G.C. Allen m.fl.

och

Amalgamated Construction Co. Ltd,

angående tolkningen av rådets direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter (EGT L 61, s. 26; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 91),

meddelar

DOMSTOLEN

(femte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden D.A.O. Edward samt domarna J.C. Moitinho de Almeida, C. Gulmann, J.-P. Puissochet (referent) och P. Jann,

generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer,

justitiesekreterare: byrådirektören L. Hewlett,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:

- G.C. Allen m.fl., genom J. Hendy, QC, och M. Ford, barrister, båda med fullmakt från L. Christian, solicitor,

- Amalgamated Construction Co. Ltd, genom P. Duffy, QC, och G. Clarke, barrister, båda med fullmakt från Watson Burton, solicitors,

- Förenade kungarikets regering, genom M. Ewing, Treasury Solicitor's Department, i egenskap av ombud, biträdd av K. Smith, barrister,

- Frankrikes regering, genom K. Rispal-Bellanger, sous-directeur, utrikesministeriets rättsavdelning, och A. de Bourgoing, chargé de mission, samma avdelning, båda i egenskap av ombud,

- Europeiska gemenskapernas kommission, genom juridiska rådgivarna C. Docksey och P. Hillenkamp, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 16 juni 1999 av: G.C. Allen m.fl., Amalgamated Construction Co. Ltd, Förenade kungarikets regering, och kommissionen,

och efter att den 8 juli 1999 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Industrial Tribunal, Leeds, har genom beslut av den 5 maj 1998, som inkom till domstolen den 3 juli samma år, i enlighet med artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG) ställt två frågor om tolkningen av rådets direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter (EGT L 61, s. 26, svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 91, nedan kallat direktivet).

2 Dessa frågor har uppkommit i en tvist mellan G.C. Allen samt 23 andra gruvarbetare och Amalgamated Construction Co. Ltd (nedan kallat ACC).

3 ACC är ett brittiskt bolag vars verksamhet inom gruvnäringen sedan ett tjugotal år består i att för kolgruveföretags räkning gräva tunnlar och gruvgångar för att dessa företag skall kunna nå och utvinna mineral. För detta ändamål infordrar gruvföretagen regelmässigt anbud för ett bestämt arbete. Även om det i detta avseende inte finns någon garanti, tenderar giltighetstiden för de avtal som har slutits att förlängas på obestämd tid. ACC har vid ett nytt anbudsförfarande således aldrig gått miste om ett avtal som det hade tilldelats tidigare.

4 ACC är ett dotterbolag som till 100 procent ägs av AMCO Corporation plc (nedan kallad koncernen AMCO). I nämnda koncern ingår ett dussin bolag, däribland ytterligare ett dotterbolag som ägs till 100 procent, nämligen AM Mining Services Ltd (nedan kallat AMS). AMS bildades år 1993 för att utföra arbeten i samband med att gruvschakt fylls igen, som till exempel att underhålla och fylla igen smala gruvgångar. För detta ändamål rekryterade det sin egen arbetskraft, vars arbetsvillkor avvek från dem som gällde hos ACC och i synnerhet var mycket sämre för de anställda. Även om ACC och AMS är två skilda juridiska enheter, har de samma ledning, och deras administrativa och logistiska funktioner handhas gemensamt inom koncernen AMCO.

5 AMS har gradvis breddat sin verksamhet genom att ta på sig ytterligare uppgifter under markytan, såsom att rengöra och underhålla gruvgångar. Det var särskilt i stenkolsgruvorna Prince of Wales i Yorkshire som det svarade för de nya uppgifterna. ACC fanns sedan tidigare på denna plats för att utföra grävningsarbeten åt det brittiska statsägda gruvföretaget British Coal och, efter det att det senare företaget hade privatiserats och en del av dess tillgångar hade sålts, åt RJB Mining (UK) Ltd (nedan kallat RJB).

6 När giltighetstiden för ACC:s avtal löpte ut lämnade det, i augusti 1994 och därefter i mars 1995, nya anbud på grävningsentreprenader i stenkolsgruvorna Prince of Wales. Anbuden innebar vid varje tillfälle att arbetena skulle lämnas ut på underentreprenad till AMS, vars kostnader för arbetskraft var lägre än motsvarande kostnader för ACC. ACC tilldelades dessa entreprenader. Att arbetena lämnades ut på underentreprenad till AMS ledde emellertid till en minskning av ACC:s omsättning. ACC sade därför upp ett visst antal av sina anställda på platsen samtidigt som det upplyste dem om att AMS kunde återanställa dem efter ett helguppehåll.

7 De anställda som hade sagts upp av ACC erhöll avgångsvederlag under åren 1994 och 1995 och anställdes därefter av AMS. Eftersom ACC, vid varje tillfälle, aldrig avslutade sina egna grävningsarbeten förrän efter det att AMS hade inlett sina arbeten, var det svårt att under denna övergångsperiod avgöra om de anställda i fråga arbetade för det ena eller för det andra bolagets räkning.

8 I sin egenskap av underentreprenör som utför underhållsarbete förfogade AMS över alla de anläggningar och all den utrustning som British Coal, och därefter RJB, försåg ACC med, såsom sanitetsanläggning, personalmatsal samt den utrustning som var nödvändig för att forsla bort schaktmassor, transportera materiel eller för att gräva under markytan.

9 Senare påtalade RJB emellertid de arbetsvillkor som gällde hos vissa av aktörerna, däribland AMS, och som det ansåg undanröjde motivationen hos personalen i dessa företag. Efter förslag från RJB beslutade ACC således att inte lämna ut den nya entreprenaden, som bolaget hade tilldelats, på underentreprenören AMS utan att i stället självt utföra den. I detta syfte återanställde ACC sina tidigare anställda som hade övergått till AMS, vars avtal om underentreprenad just hade löpt ut, däribland G.C. Allen m.fl., och anställningsvillkoren för de återanställda var bättre än hos AMS men mindre förmånliga än de som ACC hade beviljat före åren 1994 och 1995.

10 Eftersom G.C. Allen m.fl. ansåg att de hade rätt till sådana anställningsvillkor som de hade hos ACC innan de övergick till AMS, väckte de talan vid Industrial Tribunal. Till stöd för sina anspråk gjorde de gällande att det enligt 1981 års förordningar om anställningsskydd vid överlåtelse av företag (Transfer of Undertakings (Protection of Employment) Regulations 1981), genom vilka direktivet införlivades med nationell rätt, hade skett en dubbel företagsöverlåtelse, först mellan ACC och AMS och därefter mellan AMS och ACC. Sistnämnda bolag förnekade för sin del att det skulle ha skett en sådan överlåtelse.

11 Eftersom Industrial Tribunal, Leeds, ansåg att avgörandet av tvisten var beroende av hur direktivet skulle tolkas, beslutade den att förklara målet vilande och att ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

"1) Är rådets direktiv 77/187/EEG tillämpligt på två bolag i samma koncern som har samma ägare, ledning, lokaler och arbetsuppgifter, eller skall sådana bolag anses vara ett och samma företag vid tillämpningen av direktivet? Skall det anses föreligga en överlåtelse av ett företag i den mening som avses i direktivet då bolag A för över en stor del av sin personalstyrka till bolag B i samma koncern?

2) Om fråga 1 skall besvaras jakande, vilka är då kriterierna för att avgöra om det har skett en sådan överlåtelse? Har det i följande fall skett en överlåtelse:

a) Under en viss tidsperiod har de berörda arbetstagarna sagts upp från bolag A, enligt vad som påståtts på grund av övertalighet, och erbjudits anställning vid närstående bolag B, vars verksamhet är geografiskt skild från bolag A:s verksamhet, eller utgör en del av bolag A:s verksamhet, nämligen grävning av gruvtunnlar.

b) Någon överlåtelse av lokaler, ledning, infrastruktur, materiel eller tillgångar har inte skett mellan bolag A och B, och merparten av de betydande tillgångar som används av båda bolagen i arbetet med att gräva gruvtunnlar tillhandahålls av en tredje part, nämligen gruvföretaget.

c) Bolag A förblir den enda avtalsparten till den tredje part som är kund och som engagerade bolaget för att arbeta med anläggningsprojekt på 'löpande räkning'.

d) Överföringen av arbetstagare från bolag A till bolag B skedde sällan, eller inte alls, samtidigt som giltighetstiden för de avtal enligt vilka arbetet utfördes inleddes och/eller avslutades.

e) Bolag A och B har samma ledning och lokaler.

f) Efter att ha blivit anställda av bolag B utför de anställda arbete för både bolag A och B alltefter vad den lokala ledning som är ansvarig för båda bolagen anser är behövligt.

g) Arbetet utfördes kontinuerligt och avbröts inte vid något tillfälle, och det skedde inte någon förändring av sättet att utföra det på."

Den första frågans första del

12 Den nationella domstolen önskar genom den första frågans första del få klarhet i huruvida direktivet är tillämpligt på en överlåtelse mellan två bolag i samma koncern som har samma ägare, ledning, lokaler och arbetsuppgifter.

13 G.C. Allen m.fl., den franska och den brittiska regeringen samt kommissionen har föreslagit att frågan skall besvaras jakande. De har gjort gällande att orden "överlåtare" och "förvärvare" enligt artikel 2 i direktivet definieras som varje fysisk eller juridisk person som till följd av en överlåtelse upphör att vara respektive blir arbetsgivare för företaget, verksamheten eller del av verksamheten i fråga. Även om två dotterbolag ingår i samma koncern utgör de inte desto mindre två skilda juridiska enheter som ådrar sig skyldigheter gentemot sina respektive anställda.

14 Däremot anser ACC att direktivet inte är tillämpligt på en överlåtelse mellan två bolag som har samma ägare, ledning och struktur, och som i förhållande till varandra inte har någon reell självbestämmanderätt beträffande sitt handlande på marknaden. Sådana bolag skall i ett konkurrensrättsligt sammanhang nämligen anses som ett enda företag (dom av den 24 oktober 1996 i mål C-73/95 P, Viho mot kommissionen, REG 1996, s. I-5457). Den ekonomiska verkligheten kräver på samma sätt att två dotterföretag av detta slag skall anses som en enda arbetsgivare i den mening som avses i direktivet.

15 Enligt artikel 1.1 i direktivet skall detsamma tillämpas vid överlåtelse av ett företag, en verksamhet eller del av en verksamhet till en annan arbetsgivare genom lagenlig överlåtelse eller fusion. Enligt artikel 2 a och 2 b avses med "överlåtare" och "förvärvare" varje fysisk eller juridisk person som till följd av en överlåtelse enligt artikel 1.1 upphör att vara eller blir arbetsgivare för företaget, verksamheten eller del av verksamheten.

16 Direktivet är således tillämpligt när det genom en lagenlig överlåtelse eller fusion sker ett byte av den fysiska eller juridiska person som ansvarar för driften av företaget och som på grund därav som arbetsgivare ådrar sig skyldigheter gentemot företagets anställda. Det är därvidlag utan betydelse om äganderätten till företaget har överlåtits eller inte (dom av den 17 december 1987 i mål 287/86, Ny Mølle Kro, REG 1987, s. 5465, punkt 12, svensk specialutgåva, volym 9, s. 279, och av den 10 februari 1988 i mål 324/86, Tellerup mot Daddy's Dance Hall, REG 1988, s. 739, punkt 9, svensk specialutgåva, volym 9, s. 357).

17 Av detta följer att direktivet är avsett att omfatta varje rättslig förändring av arbetsgivarens person, om även de övriga villkor som fastslås i direktivet är uppfyllda, och att det således är tillämpligt på en överlåtelse mellan två dotterbolag i samma koncern, som utgör skilda juridiska personer och som vart och ett har ingått ett särskilt anställningsförhållande med sina anställda. Att bolagen i fråga inte bara har samma ägare utan även samma ledning, lokaler och arbetsuppgifter har i detta avseende ingen betydelse.

18 Denna slutsats motsägs inte av domen i det ovannämnda målet Viho mot kommissionen, i vilken domstolen i punkterna 15 -17 fastslog att artikel 85.1 i EG-fördraget (nu artikel 81.1 EG) inte är tillämplig på relationerna mellan ett moderbolag och dess dotterbolag, när dessa bolag utgör en ekonomisk enhet inom vilken dotterbolagen inte åtnjuter någon verklig rätt att själva bestämma sitt handlande på marknaden, utan tillämpar anvisningar som lämnats av det moderbolag som kontrollerar dem till 100 procent.

19 Detta företagsbegrepp är nämligen utmärkande för konkurrensrätten och följer av att relationerna inom en ekonomisk enhet, när det inte handlar om självständiga ekonomiska viljor som samverkar, inte kan ge upphov till ett avtal mellan företag eller ett samordnat förfarande som begränsar konkurrensen i den mening som avses i artikel 85.1 i fördraget.

20 Det finns, vad gäller tillämpningen av direktivet, inget som motiverar att den omständigheten att ett moderbolag och dess dotterbolag handlar som en enhet på marknaden skall ha företräde framför den formella skillnaden mellan dessa bolag, vilka utgör skilda juridiska personer. En sådan lösning, som skulle innebära att överlåtelser mellan bolag i samma koncern uteslöts från direktivets tillämpningsområde, skulle nämligen strida mot direktivets syfte, som enligt domstolen består i att såvitt möjligt säkerställa att arbetstagarnas rättigheter bevaras vid byte av arbetsgivare, genom att de får vara kvar i tjänst hos den nya arbetsgivaren på samma villkor som de som avtalats med överlåtaren (se bland annat domarna i de ovannämnda målen Ny Mølle Kro, punkt 12, och Tellerup mot Daddy's Dance Hall, punkt 9).

21 Den första frågans första del skall därför besvaras så, att direktivet kan vara tillämpligt på en överlåtelse mellan två bolag i samma koncern som har samma ägare, ledning, lokaler och arbetsuppgifter.

Den första frågans andra del och den andra frågan

22 Den nationella domstolen önskar genom den första frågans andra del och den andra frågan få klarhet i vilka kriterier som är avgörande för om det har skett en överlåtelse och om dessa kriterier är uppfyllda i förevarande fall.

23 Direktivet syftar till att trygga kontinuiteten i arbetsförhållanden inom en ekonomisk enhet, oberoende av om det sker ett ägarbyte. Det avgörande kriteriet för att fastställa om det föreligger en överlåtelse enligt direktivet är således om enheten i fråga behåller sin identitet, vilket är fallet i synnerhet när driften faktiskt fortsätter eller återupptas (dom av den 18 mars 1986 i mål 24/85, Spijkers, REG 1986, s. 1119, punkterna 11 och 12, och av den 11 mars 1997 i mål C-13/95, Süzen, REG 1997, s. I-1259, punkt 10).

24 För att direktivet skall vara tillämpligt måste överlåtelsen för det första hänföra sig till en varaktigt organiserad ekonomisk enhet vars verksamhet inte är begränsad till utförandet av ett visst arbete (dom av den 19 september 1995 i mål C-48/94, Rygaard, REG 1995, s. I-2745, punkt 20). Begreppet enhet avser följaktligen en sådan organisation av personer och beståndsdelar som kan bedriva en ekonomisk verksamhet genom vilken ett särskilt syfte eftersträvas (domen i det ovannämnda målet Süzen, punkt 13).

25 Det ankommer på den nationella domstolen att, mot bakgrund av föregående tolkningsdata, fastställa om ACC:s grävningsverksamhet i stenkolsgruvorna Prince of Wales var organiserad som en ekonomisk enhet innan detta företag lade ut denna verksamhet på underentreprenören AMS.

26 För att avgöra om förutsättningarna för överlåtelse av en ekonomisk enhet är uppfyllda måste, för det andra, hänsyn tas till samtliga faktiska omständigheter som kännetecknar ifrågavarande process. Till dessa omständigheter hör särskilt den typ av företag eller verksamhet som det är frågan om, huruvida några materiella tillgångar - såsom byggnader eller lös egendom - har överlåtits eller inte, värdet på de immateriella tillgångarna vid tidpunkten för överlåtelsen, huruvida huvuddelen av personalstyrkan har övertagits av den nye arbetsgivaren, huruvida kundkretsen har övertagits samt graden av likhet mellan den verksamhet som har utövats före och efter överlåtelsen och varaktigheten av ett eventuellt avbrott i verksamheten. Alla dessa omständigheter är emellertid endast aspekter av den helhetsbedömning som skall göras och kan därför inte bedömas isolerat (se bland annat domarna i de ovan nämnda målen Spijkers, punkt 13, och Süzen, punkt 14).

27 Att den tjänst som tillhandahölls av det företag som hade tilldelats grävningsentreprenaderna och den tjänst som därefter tillhandahölls av den underentreprenör som dessa entreprenader lämnades ut på är av samma slag, såsom i målet vid den nationella domstolen, kan således inte i sig leda till slutsatsen att det rör sig om överlåtelse av en ekonomisk enhet mellan det första och det andra företaget. En sådan enhet kan nämligen inte reduceras till att innebära den verksamhet som den bedriver. Dess identitet följer även av andra omständigheter såsom dess personal, struktur, organisation av arbetet, driftsmetoder och, i förekommande fall, det driftkapital som den förfogar över (domen i det ovannämnda målet Süzen, punkt 15; domarna av den 10 december 1998 i de förenade målen C-127/96, C-229/96, C-74/97, Hernández Vidal m.fl., REG 1998, s. I-8179, punkt 30, och i de förenade målen C-173/96 och C-247/96, REG 1998, s. I-8237, punkt 30).

28 Såsom har erinrats om i punkt 26 i denna dom skall den nationella domstolen, i sin bedömning av de faktiska omständigheter som utmärker den ifrågavarande processen, i synnerhet ta hänsyn till vilken typ av företag eller verksamhet som det rör sig om. Av detta följer att den vikt som skall tillmätas de olika kriterierna vid bedömningen av om det har förekommit en överlåtelse i den mening som avses i direktivet med nödvändighet varierar, med hänsyn till den verksamhet som bedrivs och även till de produktions- eller driftsmetoder som används i ifrågavarande företag, verksamhet eller del av verksamhet. I synnerhet som en ekonomisk enhet på vissa områden kan fungera utan betydande materiella eller immateriella tillgångar, kan bibehållandet av identiteten för en sådan enhet efter den process som den är föremål för rimligen inte vara beroende av att sådana beståndsdelar har överlåtits (domarna i de ovannämnda målen Süzen, punkt 18, Hernández Vidal m.fl., punkt 31, och Hidalgo m.fl., punkt 31).

29 Domstolen har således fastslagit att eftersom ett kollektiv av arbetstagare som varaktigt förenas i en gemensam verksamhet, på vissa områden där verksamheten i huvudsak baserar sig på arbetskraft, kan utgöra en ekonomisk enhet, kan en sådan enhet behålla sin identitet efter att den har överlåtits när den nye arbetsgivaren inte inskränker sig till att fortsätta verksamheten i fråga utan även övertar en huvuddel - i förhållande till antal och kompetens - av personalstyrkan som hans föregångare särskilt hade avdelat för denna uppgift. I sådant fall förvärvar den nye arbetsgivaren nämligen en organisatorisk helhet av beståndsdelar som gör det möjligt för honom att på ett varaktigt sätt fortsätta det överlåtande företagets verksamhet eller viss del av denna verksamhet (domarna i de ovannämnda målen Süzen, punkt 21, Hernández Vidal m.fl., punkt 32, och Hidalgo m.fl., punkt 32).

30 Den i målet vid den nationella domstolen aktuella grävningen av gruvtunnlar kan visserligen inte anses som en verksamhet som i huvudsak baserar sig på arbetskraft, eftersom den förutsätter omfattande materiel och anläggningar. Av beslutet om hänskjutande framgår emellertid att det inom gruvnäringen är brukligt att huvuddelen av de tillgångar som är nödvändiga för att utföra grävningsarbeten tillhandahålls av gruvföretaget självt. Det var på så sätt som AMS, som hade blivit underentreprenör, kunde förfoga över den utrustning som RJB tidigare hade tillhandahållit ACC. Att äganderätten till de tillgångar som var nödvändiga för driften av företaget inte hade överlåtits till det nya företaget hindrar inte att det kan ha skett en överlåtelse (se domarna i de ovannämnda målen Ny Mølle Kro och Tellerup mot Daddy's Dance Hall, och dom av den 12 november 1992 i mål C-209/91, Watson Rask och Christensen, REG 1992, s. I-5755). Att det mellan ACC och AMS inte har skett någon överlåtelse av tillgångar har under dessa förhållanden ingen avgörande betydelse.

31 Att ACC förblir den enda avtalsparten till RJB och att det lämnade ut entreprenaderna på underentreprenören AMS kan inte heller i sig utesluta att det har skett en överlåtelse i den mening som avses i direktivet. Frågan huruvida förvärvaren har övertagit kundkretsen från överlåtaren eller inte är nämligen endast en omständighet bland andra som skall tas i beaktande för att avgöra om det har skett en överlåtelse (domen i det ovannämnda målet Spijkers, punkt 13). Vidare är direktivet tillämpligt i samtliga fall när det som ett led i ett avtalsförhållande sker ett byte av den fysiska eller juridiska person som är ansvarig för driften av företaget och som ådrar sig en arbetsgivares skyldigheter gentemot företagets anställda (se i synnerhet dom av den 7 mars 1996 i de förenade målen C-171/94, C-172/94, Merckx och Neuhuys, REG 1996, s. I-1253, punkt 28).

32 Vad beträffar den omständigheten att ACC inte återtog de anställda från AMS samtidigt som giltighetstiden för avtalen inleddes eller avslutades vill domstolen, i likhet med kommissionen, påpeka att en företagsöverlåtelse är en komplicerad rättslig och materiell transaktion som det kan ta en viss tid att genomföra. Att ACC:s anställda sades upp och att de anställdes av AMS låg, enligt beslutet om hänskjutande, dessutom helt i linje med ACC:s beslut att lägga ut de ifrågavarande arbetena på underentreprenören AMS. När ACC åtog sig att självt svara för grävningsversamheten återanställde det för övrigt de personer som tidigare hade anställts av AMS. Att de arbeten som hade lagts ut på underentreprenören AMS inte påbörjades samtidigt som detta bolag övertog ACC:s arbetstagare kan under dessa omständigheter inte tillmätas någon särskild vikt.

33 Även om ett tillfälligt avbrott i företagets verksamhet inte i sig är av den arten att det utesluter att det är fråga om en överlåtelse (se domen i det ovannämnda målet Ny Mølle Kro, punkt 19), utgör inte desto mindre den omständigheten att arbetena utfördes kontinuerligt utan vare sig avbrott eller förändring av det sätt som de utfördes på ett av de vanligaste kännetecknen för företagsöverlåtelser.

34 Att ACC och AMS har samma ledning och lokaler och att det inte fördes över några chefer från det ena till det andra bolaget hindrar inte att det kan ha skett en överlåtelse, förutsatt att transaktionen mellan de två dotterbolagen verkligen rörde en ekonomisk enhet i den mening som avses i domstolens rättspraxis.

35 Den nationella domstolen har dessutom erinrat om att de arbetstagare som hade sagts upp av ACC och sedan återanställts av AMS därefter arbetade för det ena eller för det andra bolaget utan åtskillnad alltefter vad den lokala ledning som är ansvarig för båda bolagen har ansett vara behövligt. Såsom generaladvokaten har konstaterat i punkt 40 i sitt förslag till avgörande har domstolen inte tillräckliga uppgifter till sitt förfogande för att den skall kunna uttala sig i detta avseende. Även om denna situation, såsom antyds i beslutet om hänskjutande och som G.C. Allen m.fl. har hävdat under förhandlingen, motsvarade den första perioden under vilken ACC:s och AMS grävningsarbeten överlappade varandra, är den under alla omständigheter - och av samma skäl som har angetts i punkt 32 i denna dom - inte av beskaffenhet att påverka frågan huruvida det har skett en överlåtelse eller inte.

36 ACC har emellertid gjort gällande att omständigheterna i målet vid den nationella domstolen i vilket fall som helst motsvarar dem som gav upphov till domen i det ovannämnda målet Rygaard, i vilken domstolen fastslog att det inte är fråga om en företagsöverlåtelse i den mening som avses i direktivet när en entreprenör ställer arbetstagare och materiel till en annan entreprenörs förfogande för att vissa arbeten skall kunna utföras.

37 Domstolen har i det ovannämnda målet Rygaard visserligen fastslagit att en situation där ett företag överlåter ett av sina projekt till ett annat företag i syfte att projektet skall färdigställas och som endast ställer vissa arbetstagare och materiel till det senare företagets förfogande för att de löpande arbetena skall kunna utföras faller utanför direktivets tillämpningsområde. En sådan situation skiljer sig emellertid från situationen i föreliggande mål, eftersom det är fullständiga entreprenader som har lämnats ut på underentreprenören AMS. Domstolen har i punkt 21 i domen i det ovannämnda målet Rygaard dessutom tillagt att en överlåtelse av ett projekt i syfte att det skall färdigställas kan omfattas av direktivet, om den åtföljs av en organisatorisk helhet av beståndsdelar som gör det möjligt att på ett varaktigt sätt fortsätta det överlåtande företagets verksamhet eller viss del av denna verksamhet. Att ACC endast lämnade ut ett visst grävningsarbete för att utföras av underentreprenören AMS är inte tillräckligt för att utesluta direktivets tillämpning, om det fastställs att AMS vid detta tillfälle från ACC hade förvärvat en organisation av medel som gjorde det möjligt för AMS att varaktigt utöva sin grävningsverksamhet i stenkolsgruvorna Prince of Wales.

38 Det ankommer på den nationella domstolen att, mot bakgrund av samtliga föregående tolkningsdata, fastställa om det har skett en överlåtelse i det mål som är anhängigt vid den.

39 Den första frågans andra del och den andra frågan skall därför besvaras så, att direktivet är tillämpligt på en situation där ett bolag som ingår i en koncern beslutar att lämna ut grävningsarbeten i gruvor på entreprenad till ett annat bolag i samma koncern, förutsatt att transaktionen åtföljs av en överlåtelse av en ekonomisk enhet mellan de två bolagen. Begreppet ekonomisk enhet avser en sådan organisation av personer och beståndsdelar som kan bedriva en ekonomisk verksamhet genom vilken ett särskilt syfte eftersträvas.

Rättegångskostnader

40 De kostnader som har förorsakats den brittiska och den franska regeringen samt kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

(femte avdelningen)

- angående de frågor som genom beslut av den 5 maj 1998 har ställts av Industrial Tribunal, Leeds - följande dom:

1) Rådets direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter kan vara tillämpligt på en överlåtelse mellan två bolag i samma koncern som har samma ägare, ledning, lokaler och arbetsuppgifter.

2) Direktiv 77/187 är tillämpligt på en situation där ett bolag som ingår i en koncern beslutar att lämna ut grävningsarbeten i gruvor på entreprenad till ett annat bolag i samma koncern, förutsatt att transaktionen åtföljs av en överlåtelse av en ekonomisk enhet mellan de två bolagen. Begreppet ekonomisk enhet avser en sådan organisation av personer och beståndsdelar som kan bedriva en ekonomisk verksamhet genom vilken ett särskilt syfte eftersträvas.$