52015PC0096

MOTIVERING

1.           POLITISK OCH RÄTTSLIG BAKGRUND

Rådets förordning (EG) nr 539/2001[1] innehåller en förteckning över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och en förteckning över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav. Förordning (EG) nr 539/2001 tillämpas av medlemsstaterna, med undantag för Irland och Förenade kungariket.

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 509/2014[2] ändrades förordning nr 539/2001 varigenom 19 länder överförs till bilaga II där de tredjeländer fastställs vars medborgare är undantagna från detta krav. Dessa 19 länder är: Colombia, Dominica, Förenade Arabemiraten, Grenada, Kiribati, Marshallöarna, Mikronesien, Nauru, Palau, Peru, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Salomonöarna, Samoa, Tonga, Trinidad och Tobago, Tuvalu, Vanuatu samt Östtimor. Hänvisningen till dessa länder i bilaga II åtföljs av en fotnot som specificerar att ”undantaget från viseringskravet ska gälla från och med den dag då ett avtal om undantag från viseringskravet som ingås med Europeiska union träder i kraft”.

Förordning (EG) nr 509/2014 antogs den 20 maj 2014 och trädde i kraft den 9 juni 2014. I juli 2014 rekommenderade kommissionen rådet att bemyndiga den att inleda förhandlingar om avtal om undantag från viseringskravet med följande 17 länder: Dominica, Förenade Arabemiraten, Grenada, Kiribati, Marshallöarna, Mikronesien, Nauru, Palau, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Salomonöarna, Samoa, Tonga, Trinidad och Tobago, Tuvalu, Vanuatu och Östtimor[3]. Den 9 oktober 2014 utfärdade rådet förhandlingsdirektiv till kommissionen.

Enligt skäl 5 i förordning (EU) nr 509/2014 och den gemensamma förklaringen som utfärdades vid antagandet, är Colombia och Peru föremål för ett särskilt förfarande som kräver ytterligare bedömning av om de uppfyller de relevanta kriterierna, innan kommissionen kan rekommendera rådet att fatta beslut om bemyndigande av att förhandlingar inleds med dessa två länder om avtal om undantag från viseringskravet. Därför omfattas inte dessa länder av den ovannämnda rekommendationen till rådet. 

Förhandlingar om avtal med Saint Lucia och de fyra andra karibiska länderna om undantag från viseringskravet inleddes den 12 november 2014 i Bryssel. Vid detta möte granskades utkastet till avtal i sin helhet och en överenskommelse nåddes på flertalet punkter. Företrädarna för de karibiska länderna insisterade dock på att klargöra vissa bestämmelser i artiklarna 6.2 c, 8.1 och 8.4. Efter ett antal informella samtal godtog kommissionen mindre ändringar av dessa artiklar. Avtalet paraferades av chefsförhandlarna den 11 december 2014.

Medlemsstaterna underrättades under mötet i rådets arbetsgrupp för visering den 21 november 2014.

För unionens del är den rättsliga grunden för avtalet artikel 77.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) jämförd med artikel 218 i samma fördrag.

Det bifogade förslaget utgör det rättsliga instrumentet för undertecknande av avtalet. Rådet kommer att fatta beslut med kvalificerad majoritet.

Eftersom Saint Lucia snabbt kommer att kunna slutföra sitt interna ratificeringsförfarandet och en lång tid förflutit sedan kommissionen först föreslog att undanta medborgare i Saint Lucia från viseringskravet (november 2012), fastställs i förslaget till beslut om undertecknande att avtalet ska tillämpas provisoriskt från den dag det undertecknas i enlighet med artikel 218.5 i EUF-fördraget. Eftersom Europaparlamentets godkännande måste inhämtas innan avtalet ingås kommer kommissionen att informera Europaparlamentet om avtalets provisoriska tillämpning.

2.           RESULTATET AV FÖRHANDLINGARNA

Kommissionen anser att de mål som rådet fastställde i sina förhandlingsdirektiv har uppnåtts och att utkastet till ett avtal om undantag från viseringskravet kan godtas av unionen.

Det slutliga innehållet i avtalet kan sammanfattas på följande sätt:

Syfte

I avtalet föreskrivs viseringsfrihet för medborgare i Europeiska unionen och för medborgare i Saint Lucia vid resor på den andra avtalspartens territorium i högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod.

För att garantera likabehandling av alla EU-medborgare innehåller avtalet en bestämmelse om att Saint Lucia inte får avbryta tillämpningen av avtalet tillfälligt eller säga upp det såvida detta inte sker för alla medlemsstater i Europeiska unionen samtidigt och att unionen på motsvarande sätt inte får avbryta tillämpningen av avtalet tillfälligt eller säga upp det om detta inte sker på alla medlemsstaters vägnar samtidigt.

Förenade kungarikets och Irlands särskilda ställning har beaktats i ingressen.

Tillämpningsområde

Undantaget från viseringskravet gäller alla kategorier av personer (privatpersoner, diplomater och innehavare av tjänstepass eller officiella pass) som reser i olika syften, utom för att utöva avlönad verksamhet. För den senare kategorin får varje medlemsstat och Saint Lucia även i fortsättningen kräva visering av motpartens medborgare i enlighet med tillämplig unionslagstiftning eller nationell lagstiftning. För att säkerställa ett harmoniserat genomförande bifogas en gemensam förklaring till avtalet om tolkningen av kategorin personer som reser för att utöva avlönad verksamhet.

Vistelsens längd

I avtalet föreskrivs viseringsfrihet för medborgare i Europeiska unionen och för medborgare i Saint Lucia vid resor på den andra avtalspartens territorium i högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod. En gemensam förklaring till avtalet om tolkningen av 90-dagarsperioden bifogas.

I avtalet beaktas de medlemsstaters ställning som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut. Så länge Bulgarien, Kroatien, Cypern och Rumänien inte ingår i Schengenområdet utan inre gränser, ger undantaget från viseringskravet medborgare i Saint Lucia rätt att uppehålla sig i var och en av dessa medlemsstater 90 dagar under en 180-dagarsperiod, oberoende av den period som beräknats för hela Schengenområdet.

Territoriell tillämpning

Avtalet innehåller bestämmelser om dess territoriella tillämpning: när det gäller Frankrike och Nederländerna ger undantaget från viseringskravet medborgare i Saint Lucia rätt att endast uppehålla sig på dessa medlemsstaters europeiska territorier.

Förklaringar

Andra gemensamma förklaringar som bifogas avtalet gäller

- fullständig information om innehållet och följderna av avtalet om undantag från viseringskravet och därmed sammanhängande frågor, t.ex. inresevillkoren, och

- Norges, Islands, Schweiz och Liechtensteins associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket.

3.           SLUTSATSER

Mot bakgrund av ovanstående föreslår kommissionen att rådet

– fattar beslut om att avtalet ska undertecknas på unionens vägnar och bemyndigar rådets ordförande att utse den person eller de personer som ska ha rätt att underteckna avtalet på unionens vägnar.

– godkänner att avtalet tillämpas provisoriskt i väntan på att det träder i kraft,

2015/0049 (NLE)

Förslag till

RÅDETS BESLUT

om undertecknande på Europeiska unionens vägnar och om provisorisk tillämpning av avtalet mellan Europeiska unionen och Saint Lucia om undantag från viseringskrav för kortare vistelser

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 77.2 a jämförd med artikel 218.5,

med beaktande av kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)       Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 509/2014[4] överfördes hänvisningen till Saint Lucia från bilaga I till bilaga II i rådets förordning (EG) nr 539/2001[5].

(2)       Hänvisningen till det landet åtföljs av en fotnot som specificerar att undantaget från viseringskravet ska gälla från och med den dag då ett avtal från viseringskravet som ingås med Europeiska union träder i kraft.

(3)       Genom sitt beslut av den 9 oktober 2014 bemyndigade rådet kommissionen att förhandla fram ett avtal mellan Europeiska unionen och Saint Lucia om undantag från viseringskravet för kortare vistelser.

(4)       Förhandlingarna om avtalet inleddes den 12 november 2014.

(5)       Avtalet som paraferades genom skriftväxling den 11 december 2014 bör undertecknas och de åtföljande förklaringarna bör godkännas. Avtalet bör tillämpas provisoriskt i avvaktan på att de förfaranden som är nödvändiga för avtalets ingående avslutas.

(6)       I enlighet med protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa och protokollet om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar, som är fogade till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, bekräftas att bestämmelserna i detta avtal inte är tillämpliga på Förenade kungariket och Irland.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Undertecknandet av avtalet mellan Europeiska unionen och den Saint Lucia om undantag från viseringskravet vid kortare vistelser för innehavare av vanliga pass (nedan kallat avtalet) godkänns härmed på unionens vägnar, med förbehåll för att det ingås.

Texten till avtalet åtföljer detta beslut.

Artikel 2

Förklaringen som åtföljer detta beslut godkänns härmed på unionens vägnar.

Artikel 3

Rådets ordförande bemyndigas att utse den eller de personer som ska ha rätt att underteckna avtalet på unionens vägnar, med förbehåll för att det ingås.

Artikel 4

Protokollet ska tillämpas provisoriskt från och med dagen för undertecknandet, i avvaktan på att de förfaranden som är nödvändiga för avtalets ingående avslutas.

Utfärdat i Bryssel den

                                                                       På rådets vägnar

                                                                       Ordförande

[1]               Rådets förordning nr 539/2001 av den 15 mars 2001 fastställer de tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (EGT L 81, 21.3.2001, s. 1).

[2]               Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 509/2014 av den 15 maj 2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (EUT L 149, 20.5.2014, s. 67).

[3]               COM(2014) 467, 17.7.2014.

[4]               Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 509/2014 av den 15 maj 2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (EUT L 149, 20.5.2014, s. 67).

[5]               I rådets förordning nr 539/2001 av den 15 mars 2001 förtecknas de tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (EGT L 81, 21.3.2001, s. 1).

BILAGA

till

förslag till rådets beslut

om undertecknande på Europeiska unionens vägnar och om provisorisk tillämpning av avtalet mellan Europeiska unionen och Saint Lucia om undantag från viseringskrav för kortare vistelser

AVTAL

mellan Europeiska unionen och Saint Lucia om undantag från viseringskravet för kortare vistelser

EUROPEISKA UNIONEN, nedan kallad unionen, och

SAINT LUCIA, nedan gemensamt kallade de avtalsslutande parterna,

SOM STRÄVAR efter att ytterligare utveckla de vänskapliga förbindelserna mellan de avtalsslutande parterna och önskar underlätta resande genom undantag från viseringskravet vid inresa och kortare vistelser för sina medborgare,

SOM BEAKTAR Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 509/2014 av den 15 maj 2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav, i vilken det bland annat görs en överföring av 19 tredjeländer, inbegripet Saint Lucia, till förteckningen över tredjeländer vars medborgare är undantagna från viseringskravet för kortare vistelser i Europeiska unionens (EU:s) medlemsstater,

SOM ERINRAR OM att det i artikel 1 i förordning (EG) nr 509/2014 föreskrivs att viseringsbefrielsen för dessa 19 länder ska börja tillämpas från och med det datum då avtalet om undantag från viseringsskyldighet mellan Europeiska unionen och det berörda tredjelandet träder i kraft,

SOM STRÄVAR efter att garantera principen om likabehandling av alla EU-medborgare,

SOM TAR HÄNSYN TILL att personer som reser för att utöva avlönad verksamhet under en kort vistelse inte omfattas av detta avtal, och att bestämmelserna om krav på visering eller undantag från viseringskravet och om tillträde till arbetsmarknaden i unionslagstiftningen, medlemsstaternas nationella lagstiftning och Saint Lucias nationella lagstiftning därför fortfarande gäller för dessa personer,

SOM TAR HÄNSYN TILL protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa och protokollet om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar, som är fogade till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och som bekräftar att bestämmelserna i detta avtal inte är tillämpliga på Förenade kungariket och Irland,

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

I avtalet föreskrivs viseringsfrihet för medborgare i Europeiska unionen och för medborgare i Saint Lucia vid resor på den andra avtalspartens territorium i högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod.

Artikel 2

Definitioner

I detta avtal gäller följande definitioner:

a) medlemsstat: alla medlemsstater i Europeiska unionen, med undantag av Förenade kungariket och Irland,

b) medborgare i Europeiska unionen: en medborgare i en medlemsstat enligt definitionen i led a,

c) medborgare i Saint Lucia: en person som är medborgare i Saint Lucia,

d) Schengenområdet: det område utan inre gränser som består av de medlemsstaters territorier som anges i led a och som tillämpar Schengenregelverket fullt ut.

Artikel 3

Tillämpningsområde

1. Medborgare i Europeiska unionen som innehar ett giltigt vanligt pass, diplomatpass, tjänstepass eller officiellt pass utfärdat av en medlemsstat får resa in i och uppehålla sig på Saint Lucias territorium utan visering under den vistelsetid som anges i artikel 4.1.

Medborgare i Saint Lucia som innehar ett giltigt vanligt pass, diplomatpass, tjänstepass eller officiellt pass utfärdat av Saint Lucia får resa in i och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium utan visering under den vistelsetid som anges i artikel 4.2.

2. Punkt 1 gäller inte personer som reser för att utöva avlönad verksamhet.

För denna kategori av personer får varje medlemsstat själv besluta att ålägga medborgare i Saint Lucia viseringskrav eller föreskriva undantag från viseringskravet i enlighet med artikel 4.3 i förordning (EG) nr 539/2001.

För denna kategori av personer får Saint Lucia i enlighet med sin nationella lagstiftning besluta om viseringskrav eller undantag från detta för medborgare i varje medlemsstat för sig.

3. Det undantag från viseringskravet som fastställs i detta avtal ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av de avtalsslutande parternas lagar rörande villkor för inresa och kortare vistelser. Medlemsstaterna och Saint Lucia förbehåller sig rätten att vägra inresa och kortare vistelser på sina territorier om ett eller flera av dessa villkor inte är uppfyllda.

4. Undantaget från viseringskravet gäller oberoende av vilket transportmedel som används för att passera de avtalsslutande parternas gränser.

5. Frågor som inte omfattas av detta avtal ska regleras genom unionslagstiftningen, medlemsstaternas nationella lagstiftning eller Saint Lucias nationella lagstiftning.

Artikel 4

Vistelsens längd

1. Medborgare i Europeiska unionen får vistas på Saint Lucias territorium högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod.

2. Medborgare i Saint Lucia får vistas högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod i de medlemsstater som fullt ut tillämpar Schengenregelverket. Denna period ska beräknas oberoende av eventuell vistelse i en medlemsstat som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut.

Medborgare i Saint Lucia får vistas högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod i en medlemsstat som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut, oberoende av den vistelsetid som beräknas för medlemsstater som fullt ut tillämpar Schengenregelverket.

3. Detta avtal påverkar inte Saint Lucias och medlemsstaternas möjlighet att förlänga vistelsetiden om 90 dagar i enlighet med nationell lagstiftning och unionslagstiftning.

Artikel 5

Territoriell tillämpning

1. När det gäller Republiken Frankrike ska bestämmelserna i detta avtal endast tillämpas på dess europeiska territorium.

2. När det gäller Kungadömet Nederländerna ska bestämmelserna i detta avtal endast tillämpas på dess europeiska territorium.

Artikel 6

Gemensam kommitté för förvaltningen av avtalet

1. De avtalsslutande parterna ska inrätta en gemensam expertkommitté (nedan kallad kommittén) bestående av företrädare för Europeiska unionen och företrädare för Saint Lucia. Unionen ska företrädas av Europeiska kommissionen.

2. Kommittén ska bland annat ha till uppgift att

a) övervaka genomförandet av detta avtal,

b) föreslå ändringar av eller tillägg till detta avtal, samt

c) lösa tvister med anledning av tolkningen eller tillämpningen av bestämmelserna i avtalet.

3. Kommittén ska när så är nödvändigt sammanträda på begäran av en av de avtalsslutande parterna.

4. Kommittén ska själv anta sin arbetsordning.

Artikel 7

Förhållandet mellan detta avtal och befintliga bilaterala avtal om undantag från viseringskravet mellan medlemsstaterna och Saint Lucia

Detta avtal ska ha företräde framför bestämmelserna i bilaterala avtal eller överenskommelser som ingåtts mellan enskilda medlemsstater och Saint Lucia, i den mån de behandlar frågor som ingår i tillämpningsområdet för detta avtal.

Artikel 8

Slutbestämmelser

1. Detta avtal ska ratificeras eller godkännas av de avtalsslutande parterna i enlighet med deras respektive interna förfaranden och ska träda i kraft den första dagen i den andra månaden efter den dag då de avtalsslutande parterna till varandra anmält att de förfaranden som anges ovan är avslutade.

2. Detta avtal ingås på obestämd tid, såvida det inte sägs upp i enlighet med punkt 5.

3. Detta avtal får ändras genom en skriftlig överenskommelse mellan de avtalsslutande parterna. Ändringar ska träda i kraft efter det att de avtalsslutande parterna till varandra anmält att de interna förfaranden som är nödvändiga för detta är avslutade.

4. Var och en av de avtalsslutande parterna får avbryta tillämpningen av hela eller delar av detta avtal, särskilt av skäl som rör den allmänna ordningen, skyddet av nationell säkerhet eller skyddet av folkhälsan, olaglig invandring eller om den andra avtalsslutande parten återinför kravet på visering. Beslutet om detta ska anmälas till den andra avtalsslutande parten senast två månader innan beslutet träder i kraft. Den avtalsslutande part som har avbrutit tillämpningen av detta avtal ska omedelbart underrätta den andra avtalsslutande parten när skälen för att avbryta tillämpningen inte längre föreligger.

5. Var och en av de avtalsslutande parterna får säga upp detta avtal genom skriftlig anmälan till den andra parten. Avtalet ska upphöra att gälla 90 dagar efter dagen för denna anmälan.

6. Saint Lucia får avbryta tillämpningen av eller säga upp detta avtal endast med avseende på alla medlemsstater.

7. Unionen får avbryta tillämpningen av eller säga upp detta avtal endast på alla sina medlemsstaters vägnar.

Detta avtal är upprättat i Bryssel i två exemplar vardera på bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, kroatiska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska, ungerska, vilka alla texter är lika giltiga.

GEMENSAM FÖRKLARING ANGÅENDE ISLAND, NORGE, SCHWEIZ OCH LIECHTENSTEIN

De avtalsslutande parterna noterar de nära förbindelserna mellan Europeiska unionen och Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein, särskilt i kraft av avtalen av den 18 maj 1999 och den 26 oktober 2004 beträffande dessa länders associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket.

Under dessa omständigheter är det önskvärt att myndigheterna i Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein, å ena sidan, och myndigheterna i Saint Lucia, å andra sidan, utan dröjsmål ingår bilaterala avtal om undantag från viseringskravet för kortare vistelser på liknande villkor som i detta avtal.

GEMENSAM FÖRKLARING OM TOLKNINGEN AV KATEGORIN PERSONER SOM RESER FÖR ATT UTÖVA AVLÖNAD VERKSAMHET ENLIGT ARTIKEL 3.2 I DETTA AVTAL

De avtalsslutande parterna vill säkerställa en enhetlig tolkning och har därför enats om att med kategorin personer som utövar avlönad verksamhet avses i detta avtal personer som reser in till den andra avtalsslutande partens territorium för att där utöva avlönad yrkesverksamhet eller annan avlönad verksamhet som anställd eller tjänsteleverantör.

Denna kategori bör inte omfatta

affärsresenärer, dvs. personer som reser i affärsärenden (utan att vara anställda i ett land som hör till den andra avtalsslutande parten),

idrottare och artister som utövar en verksamhet tillfälligt,

journalister utsända av media i bosättningslandet,

företagsinterna praktikanter.

Genomförandet av denna förklaring ska övervakas av den gemensamma kommittén – inom dess ansvarsområde enligt artikel 6 i detta avtal – som får föreslå ändringar om den anser det nödvändigt med hänsyn till de avtalsslutande parternas erfarenheter.

GEMENSAM FÖRKLARING OM TOLKNINGEN AV DEN PERIOD OM 90 DAGAR UNDER EN 180-DAGARSPERIOD ENLIGT ARTIKEL 4 I DETTA AVTAL

De avtalsslutande parterna har enats om att med en period om högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod i enlighet med artikel 4 i detta avtal, avses antingen en fortlöpande vistelse eller flera på varandra följande vistelser som sammanlagt inte varar längre än 90 dagar under loppet av en 180-dagarsperiod.

Begreppet ”en” innebär att man tillämpar en rörlig 180-dagars referensperiod, som går ut på att man går bakåt i tiden och räknar varje dag av vistelsen under den senaste 180-dagarsperioden, för att kontrollera om kravet på 90 dagar av 180 dagar fortsatt uppfylls. Det betyder till exempel att en bortavaro under en oavbruten period av 90 dagar ger rätt till en ny vistelse på upp till 90 dagar.

GEMENSAM FÖRKLARING OM INFORMATION TILL MEDBORGARNA OM AVTALET OM UNDANTAG FRÅN VISERINGSKRAVET

De avtalsslutande parterna erkänner vikten av öppenhet för medborgarna i Europeiska unionen och i Saint Lucia, och har därför enats om att ge fullständig information om innehållet i avtalet om undantag från viseringskravet och om följderna av detta avtal, samt om därmed sammanhängande frågor, t.ex. inresevillkoren.