1.   I denna förordning fastställs krav på hållbarhet, säkerhet, etikettering, märkning och information för att batterier ska tillåtas släppas ut på marknaden eller tas i bruk inom unionen. Det fastställs också minimikrav avseende utökat producentansvar, insamling och behandling av förbrukade batterier och avseende rapportering.

2.   I denna förordning fastställs skyldigheter vad gäller tillbörlig aktsamhet avseende batterier för ekonomiska aktörer som släpper ut batterier på marknaden eller tar dem i bruk. Det fastställs också krav för miljöanpassad offentlig upphandling vid upphandling av batterier eller produkter där batterier ingår.

3.   Denna förordning är tillämplig på alla kategorier av batterier, nämligen bärbara batterier, batterier för startmotor, belysning och tändsystem (startbatterier), batterier för lätta transportmedel, elfordonsbatterier och industribatterier, oavsett form, volym, vikt, utformning, materialsammansättning, kemisk sammansättning, användning eller ändamål. Den ska också tillämpas på batterier som ingår i eller är tillbehör till produkter som särskilt utformats för att ingå i eller är tillbehör till andra produkter.

När batterier som släpps ut på marknaden kan anses omfattas av fler än en kategori ska, vid tillämpningen av kapitel II, de anses omfattas av den kategori där de striktaste kraven tillämpas.

4.   När battericeller eller batterimoduler tillhandahålls på marknaden för slutanvändning, utan någon ytterligare inbyggnad eller montering i större batteripack eller batterier ska de anses ha släppts ut på marknaden som batterier vid tillämpningen av denna förordning, och kraven för den mest snarlika batterikategorin ska tillämpas. När sådana battericeller eller batterimoduler kan anses tillhöra fler än en batterikategori ska de anses omfattas av den kategori där de striktaste kraven tillämpas.

5.   Denna förordning är inte tillämplig på batterier som ingår i eller som särskilt utformats för att ingå i

6.   Kapitlen III och VIII i denna förordning är inte tillämpliga på utrustning särskilt avsedd för säkerheten vid kärntekniska anläggningar enligt definitionen i artikel 3 i rådets direktiv 2009/71/Euratom (42).

1.   I denna förordning gäller följande definitioner:

2.   Utöver de definitioner som avses i punkt 1 gäller följande definitioner:

1.   Medlemsstaterna får inte, av skäl som rör kraven på hållbarheten, säkerheten och märkningen av samt informationen om batterier som omfattas av denna förordning, förbjuda, begränsa eller hindra tillhandahållande på marknaden eller ibruktagande av batterier som uppfyller kraven i denna förordning.

2.   Medlemsstaterna får inte förhindra att batterier som inte överensstämmer med kraven i denna förordning visas vid handelsmässor, utställningar, förevisningar eller liknande evenemang, under förutsättning att det tydligt och klart anges att batterierna inte överensstämmer med kraven i denna förordning och inte får tillhandahållas på marknaden eller tas i bruk förrän de följer dessa krav. Vid förevisningar av sådana batterier ska berörda ekonomiska aktörer vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa människors säkerhet.

1.   Batterier får endast släppas ut på marknaden eller tas i bruk om de uppfyller följande krav:

2.   Beträffande eventuella aspekter som inte omfattas av kapitlen II och III får batterier som släpps ut på marknaden eller tas i bruk enligt punkt 1 inte utgöra en risk för människors hälsa och säkerhet, för egendom eller för miljön.

1.   Utöver de begränsningar som anges i bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006 och i artikel 4.2 a i direktiv 2000/53/EG får batterier inte innehålla ämnen för vilka det anges en begränsning i bilaga I till den här förordningen, utom om de uppfyller de villkor som anges avseende begränsningen.

2.   Om användningen av ett ämne vid tillverkning av batterier, eller förekomsten av ett ämne i batterierna när de släpps ut på marknaden eller under senare livscykelfaser, inklusive vid ändamålsändring eller vid behandling av förbrukade batterier, medför en oacceptabel hälso- eller miljörisk som inte kontrolleras på ett adekvat sätt och som måste hanteras på unionsnivå, ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet med artikel 89 för att ändra begränsningarna i bilaga I, enligt förfarandet i artiklarna 86, 87 och 88.

3.   De begränsningar som antas enligt punkt 2 i denna artikel ska inte gälla användningen av ett ämne inom vetenskaplig forskning och utveckling enligt definitionen i artikel 3.23 i förordning (EG) nr 1907/2006 som utförs rörande batterier.

4.   Om en begränsning som antas enligt punkt 2 i denna artikel inte ska gälla för produkt- och processinriktad forskning och utveckling, enligt definitionen i artikel 3.22 i förordning (EG) nr 1907/2006, ska detta undantag, och den maximala mängd av ämnet som undantaget omfattar, anges i bilaga I till den här förordningen.

5.   Senast den 31 december 2027 ska kommissionen, med bistånd av Europeiska kemikaliemyndigheten, inrättad genom förordning (EG) nr 1907/2006 (kemikaliemyndigheten), utarbeta en rapport om ämnen som inger betänkligheter nämligen ämnen som inger betänkligheter: ett ämne som inverkar negativt på människors hälsa eller miljön eller som hindrar materialåtervinning av säkra sekundära råmaterial av hög kvalitet som finns i batterier eller används vid tillverkningen av dem. Kommissionen ska överlämna denna rapport med närmare information om sina iakttagelser till Europaparlamentet och rådet och ska överväga lämpliga uppföljningsåtgärder, inbegripet antagandet av delegerade akter enligt punkt 2 i denna artikel.

1.   För elfordonsbatterier, laddningsbara industribatterier med en kapacitet på över 2 kWh och batterier för lätta transportmedel ska ten deklaration om koldioxidavtryck upprättas för varje batterimodell per tillverkningsanläggning, i enlighet med den genomförandeakt som avses i fjärde stycket och som ska innehålla åtminstone följande information:

Deklarationen om koldioxidavtryck ska gälla från och med

Deklarationen om koldioxidavtryck ska medfölja batteriet fram tills dess att den blir tillgänglig via den QR-kod som avses i artikel 13.6.

Kommissionen ska senast den 18 februari 2024 för elfordonsbatterier den 18 februari 2025 för laddningsbara industribatterier, med undantag för sådana med extern lagring, den 18 februari 2027 för batterier för lätta transportmedel och den 18 februari 2029 för industribatterier med extern lagring, anta

2.   Elfordonsbatterier, laddningsbara industribatterier med en kapacitet på mer än 2 kWh och batterier för lätta transportmedel ska förses med en tydligt framträdande, lättförståelig och outplånlig märkning som anger den prestandaklass för batteriets koldioxidavtryck som avses i punkt 1 första stycket d och deklarera den prestandaklass för koldioxidavtryck som den relevanta batterimodellen per tillverkningsanläggning motsvarar.

För batterier som avses i första stycket ska den tekniska dokumentation som avses i bilaga VIII visa att det deklarerade koldioxidavtrycket och den tillhörande klassificeringen i en prestandaklass för koldioxidavtryck har beräknats i enlighet med den metod som anges i de delegerade akter som kommissionen har antagit enligt punkt 1 fjärde stycket a och fjärde stycket a i denna punkt.

Kravet på angivande av prestandaklass för koldioxidavtryck i första stycket ska tillämpas från och med

Kommissionen ska senast den 18 februari 2025 för elfordonsbatterier den 18 augusti 2026 för laddningsbara industribatterier, med undantag för sådana med uteslutande extern lagring, den 18 augusti 2028 för batterier för lätta transportmedel och den 18 augusti 2030 för laddningsbara industribatterier med extern lagring, anta följande:

Kommissionen ska, i enlighet med villkoren i punkt 8 i bilaga II, se över antalet prestandaklasser och tröskelvärdena mellan dem vart tredje år och i tillämpliga fall anta delegerade akter i enlighet med artikel 89 för att ändra antalet prestandaklasser och tröskelvärdena mellan dem så att de förblir representativa för verkligheten på marknaden och väntad utveckling på marknaden.

3.   För elfordonsbatterier, laddningsbara industribatterier med en kapacitet på mer än 2 kWh och batterier för lätta transportmedel ska den tekniska dokumentation som avses i bilaga VIII visa att det deklarerade värdet för koldioxidavtryck under hela livscykeln för den relevanta batterimodellen per tillverkningsanläggning ligger under det högsta tröskelvärde som fastställs i den delegerade akt som antagits i enlighet med tredje stycket.

Kravet på angivande av ett högsta tröskelvärde för koldioxidavtryck under hela livscykeln i första stycket ska tillämpas från och med

Kommissionen ska senast den 18 augusti 2026 för elfordonsbatterier den 18 februari 2028 för laddningsbara industribatterier, med undantag för sådana med extern lagring, den 18 februari 2030 för batterier för lätta transportmedel och den 18 februari 2032 för industribatterier med extern lagring, anta en delegerad akt i enlighet med artikel 89 med avseende på att komplettera denna förordning genom att fastställa det högsta tröskelvärde för koldioxidavtryck under hela livscykeln som avses i första stycket. Vid utarbetandet av denna delegerade akt ska kommissionen beakta de relevanta villkor som anges i punkt 9 i bilaga II.

Vid behov ska ett överskridande av det högsta tröskelvärdet för koldioxidavtryck under hela livscykeln leda till en omklassificering av de prestandaklasser för koldioxidavtryck som avses i punkt 2.

4.   Senast den 31 december 2030 ska kommissionen bedöma möjligheten att utvidga kraven i denna artikel till bärbara batterier, och kravet i punkt 3 till laddningsbara industribatterier med en kapacitet på högst 2 kWh. Kommissionen ska för detta ändamål överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet och överväga att vidta nödvändiga åtgärder, inbegripet antagande av lagstiftningsförslag.

5.   Punkterna 1, 2 och 3 ska inte gälla för ett batteri som har varit föremål för förberedelse för återanvändning, förberedelse för ändamålsändring eller ändamålsändring, eller återtillverkning, om batteriet redan hade släppts ut på marknaden eller tagits i bruk innan det blev föremål för en sådan åtgärd.

1.   Från och med den 18 augusti 2028 eller 24 månader efter dagen för ikraftträdande av den delegerade akt som avses i tredje stycket, beroende på vilket som infaller senast, ska, industribatterier med en kapacitet på mer än 2 kWh, med undantag för sådana med uteslutande extern lagring, elfordonsbatterier och startbatterier, vars aktiva material innehåller kobolt, bly, litium eller nickel, åtföljas av dokumentation med information om procentandelen kobolt, litium eller nickel som ingår i aktiva material och som återvunnits från batteritillverkningsavfall eller konsumtionsavfall, och procentandelen bly som ingår i batteriet och som återvunnits från avfall, för varje batterimodell per år och per tillverkningsanläggning.

Första stycket ska tillämpas från och med den 18 augusti 2033 på batterier för lätta transportmedel som innehåller kobolt, bly, litium eller nickel i aktiva material.

Senast den 18 augusti 2026 ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet med artikel 89 för att komplettera denna förordning genom att, för de batterier som avses i första och andra styckena, fastställa en metod för beräkning och kontroll av den från avfall återvunna procentandelen kobolt, litium eller nickel som ingår i aktiva material och som återvunnits från batteritillverkningsavfall eller konsumtionsavfall, och procentandelen bly som ingår i batteriet och som återvunnits från avfall, i de batterier som avses i första och andra stycket, samt formatet för dokumentationen.

2.   Från och med den 18 augusti 2031 ska, för industribatterier med en kapacitet på mer än 2 kWh, med undantag för sådana med uteslutande extern lagring, elfordonsbatterier och startbatterier, vars aktiva material innehåller kobolt, bly, litium eller nickel, den tekniska dokumentation som avses i bilaga VIII visa att dessa batterier i aktiva material innehåller följande minimiprocentandel kobolt, litium eller nickel som återvunnits från batteritillverkningsavfall eller konsumtionsavfall, och minimiprocentandelen bly som ingår i batteriet och som återvunnits från avfall, för varje batterimodell per år och per tillverkningsanläggning:

3.   Från och med den 18 augusti 2036 ska, för industribatterier med en kapacitet på mer än 2 kWh, med undantag för sådana med uteslutande extern lagring, elfordonsbatterier, batterier för lätta transportmedel och startbatterier, vars aktiva material innehåller kobolt, bly, litium eller nickel, den tekniska dokumentation som avses i bilaga VIII visa att dessa batterier i aktiva material innehåller följande minimiprocentandel kobolt, litium eller nickel som återvunnits från batteritillverkningsavfall eller konsumtionsavfall, och minimiprocentandelen bly som ingår i batteriet och som återvunnits från avfall, för varje batterimodell per år och per tillverkningsanläggning:

4.   Punkterna 1, 2 och 3 ska inte tillämpas på batterier som har varit föremål för förberedelse för återanvändning, förberedelse för ändamålsändring eller ändamålsändring, eller återtillverkning, om batterierna redan hade släppts ut på marknaden eller tagits i bruk innan de blev föremål för en sådan åtgärd.

5.   Efter dagen för ikraftträdande av den delegerade akt som antagits enligt punkt 1, och senast den 31 december 2028, ska kommissionen bedöma om det, mot bakgrund av den befintliga tillgången och den prognostiserade tillgången för 2030 och 2035 på kobolt, bly, litium eller nickel som återvunnits från avfall eller mot bakgrund av att det råder brist på sådana ämnen, och till följd av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, är lämpligt att se över de mål som fastställs i punkterna 2 och 3.

Om det är motiverat och lämpligt mot bakgrund av den bedömning som gjorts i enlighet med första stycket eller på grund av andra omfattande förändringar i batteriteknik som påverkar vilka materialtyper som återvinns, ska kommissionen senast den 18 augusti 2029 anta en delegerad akt i enlighet med artikel 89 med avseende på att ändra de mål som anges i punkterna 2 och 3.

6.   Om det är motiverat och lämpligt mot bakgrund av marknadsutvecklingen för batteriers kemiska sammansättning som påverkar vilka materialtyper som kan återvinnas, ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 89 med avseende på att ändra denna förordning genom att i punkterna 2 och 3 i denna artikel lägga till andra material än kobolt, bly, litium och nickel, med specifika minimiandelar av återvunnet innehåll per specifikt material.

1.   Från och med den 18 augusti 2028 eller 24 månader efter dagen för ikraftträdande av den delegerade akt som avses i punkt 2, beroende på vilket som infaller senast, ska bärbara batterier för allmänt bruk, med undantag av knappceller, uppfylla de minimivärden för parametrarna för elektrokemisk prestanda och hållbarhet som anges i bilaga III och som fastställs i den delegerade akt som antas i enlighet med punkt 2.

2.   Senast den 18 augusti 2027 ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet med artikel 89 med avseende på att komplettera denna förordning genom att fastställa obligatoriska minimivärden för de parametrar för elektrokemisk prestanda och hållbarhet som fastställs i bilaga III för bärbara batterier för allmänt bruk, med undantag av knappceller.

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 89 med avseende på att ändra de minimivärden som aves i första stycket eller lägga till parametrar för elektrokemisk prestanda och hållbarhet till de som fastställs i bilaga III mot bakgrund av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.

Vid utarbetandet av den delegerade akt som avses i första stycket ska kommissionen beakta behovet av att minska miljöpåverkan av bärbara batterier för allmänt bruk under batteriernas livscykel, inbegripet genom att öka deras resurseffektivitet, och ska beakta relevanta internationella standarder och märkningssystem.

Kommissionen ska också säkerställa att bestämmelserna i den delegerade akt som avses i första stycket inte får någon betydande negativ inverkan på batteriernas säkerhet och funktion eller på de apparater, lätta transportmedel eller andra fordon i vilka batterierna ingår, på prisöverkomligheten och kostnaderna för slutanvändarna och på industrins konkurrenskraft.

3.   Senast den 31 december 2030 ska kommissionen bedöma genomförbarheten för åtgärderna för att fasa ut icke-laddningsbara bärbara batterier för allmänt bruk i syfte att minimera deras miljöpåverkan på grundval av metoden för livscykelanalys och fungerande alternativ för slutanvändarna. Kommissionen ska för detta ändamål överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet och överväga att vidta nödvändiga åtgärder, inbegripet antagande av lagstiftningsförslag om antingen utfasning eller fastställande av krav på ekodesign.

1.   Från och med den 18 augusti 2024 ska laddningsbara industribatterier med en kapacitet på mer än 2 kWh, batterier för lätta transportmedel och elfordonsbatterier åtföljas av ett dokument som innehåller värden för de parametrar för elektrokemisk prestanda och hållbarhet som anges i del A i bilaga IV.

För batterier som avses i första stycket ska den tekniska dokumentation som avses i bilaga VIII innehålla en förklaring av de tekniska specifikationer, standarder och villkor som används för att mäta, beräkna eller uppskatta värdena för parametrarna för elektrokemisk prestanda och hållbarhet. Förklaringen ska också, som ett minimikrav, innehålla de uppgifter som anges i del B i bilaga IV.

2.   Från och med antingen den 18 augusti 2027 eller 18 månader efter det att den delegerade akt som avses i punkt 5 första stycket träder i kraft, beroende på vilket som infaller senast, ska laddningsbara industribatterier med en kapacitet på mer än 2 kWh, med undantag för sådana med uteslutande extern lagring, uppfylla de minimivärden som fastställs i den delegerade akt som antas i enlighet med punkt 5 första stycket med avseende på de parametrar för elektrokemisk prestanda och hållbarhet som avses i del A i bilaga IV.

3.   Från och med antingen den 18 augusti 2028 eller 18 månader efter det att den delegerade akt som avses i punkt 5 andra stycket träder i kraft, beroende på vilket som infaller senast, ska batterier för lätta transportmedel uppfylla de minimivärden som fastställs i den delegerade akt som antas enligt punkt 5 andra stycket med avseende på de parametrar för elektrokemisk prestanda och hållbarhet som avses i del A i bilaga IV.

4.   Punkterna 1, 2 och 3 ska inte tillämpas på ett batteri som har varit föremål för förberedelse för återanvändning, förberedelse för ändamålsändring eller ändamålsändring, eller återtillverkning, om den ekonomiska aktör som släpper ut batteriet på marknaden eller tar det i bruk visar att batteriet, innan det blev föremål för en sådan åtgärd, har släppts ut på marknaden eller tagits i bruk före de datum då dessa skyldigheter blir tillämpliga i enlighet med de punkterna.

5.   Senast den 18 februari 2026 ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet med artikel 89 för att komplettera denna förordning genom att fastställa minimivärden för de parametrar för elektrokemisk prestanda och hållbarhet som anges i del A i bilaga IV som laddningsbara industribatterier med en kapacitet på mer än 2 kWh, med undantag för sådana med uteslutande extern lagring, ska följa.

Senast den 18 februari 2027 ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet med artikel 89 med avseende på att komplettera denna förordning genom att fastställa minimivärden för de parametrar för elektrokemisk prestanda och hållbarhet som anges i del A i bilaga IV och som batterier för lätta transportmedel ska uppnå.

Vid utarbetandet av de delegerade akter som avses i första och andra styckena ska kommissionen beakta behovet av att minska den miljöpåverkan som orsakas av laddningsbara industribatterier med en kapacitet på mer än 2 kWh, med undantag för sådana med uteslutande extern lagring, och av batterier för lätta transportmedel, under dessas livscykel och säkerställa att de krav som fastställs i de delegerade akterna inte får någon betydande negativ inverkan på batteriernas funktion eller på de apparater, lätta transportmedel eller andra fordon i vilka batterierna ingår, på prisöverkomligheten och industrins konkurrenskraft.

6.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 89 med avseende på att ändra de parametrar för elektrokemisk prestanda och hållbarhet som fastställs i bilaga IV mot bakgrund av marknadsutvecklingen och den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, särskilt inbegripet de tekniska specifikationerna från arbetet i Uneces informella arbetsgrupp för elfordon och miljö.

1.   Varje fysisk eller juridisk person som på marknaden släpper ut produkter där det ingår bärbara batterier ska säkerställa att dessa batterier lätt kan avlägsnas och ersättas av slutanvändaren när som helst under produktens livslängd. Det kravet ska enbart tillämpas på hela batterier och inte enskilda celler eller andra delar som ingår i batterierna.

Ett bärbart batteri ska anses vara lätt att avlägsna av slutanvändaren om det kan avlägsnas från en produkt med hjälp av kommersiellt tillgängliga verktyg, utan att det krävs användning av specialverktyg, såvida de inte tillhandahålls kostnadsfritt med produkten, eller märkesskyddade verktyg, värmeenergi eller lösningsmedel för att demontera produkten.

Varje fysisk eller juridisk person som på marknaden släpper ut produkter där det ingår bärbara batterier ska säkerställa att dessa produkter åtföljs av bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter om batteriernas användning, avlägsnande och ersättning. Dessa bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter ska göras permanent tillgängliga på en offentlig webbplats och vara lättbegripliga för slutanvändarna.

Denna punkt ska inte påverka tillämpningen av eventuella särskilda bestämmelser som säkerställer en högre skyddsnivå för miljön och människors hälsa i fråga om slutanvändarnas möjlighet att avlägsna och ersätta bärbara batterier och som fastställs i unionsrätten om elektrisk och elektronisk utrustning enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2012/19/EU.

2.   Genom undantag från punkt 1 får följande produkter där det ingår bärbara batterier utformas så att batteriet kan avlägsnas och ersättas endast av oberoende yrkesutövare:

Det undantag som anges i led a i denna punkt ska enbart vara tillämpligt om sådant undantag är nödvändigt för att säkerställa användarens och apparatens säkerhet.

3.   De skyldigheter som anges i punkt 1 ska inte tillämpas om det krävs kontinuitet i strömförsörjningen och om en permanent förbindelse mellan produkten och det respektive bärbara batteriet är nödvändig för att säkerställa användarens och apparatens säkerhet eller, för produkter som samlar in och tillhandahåller uppgifter som sin huvudsakliga funktion, av dataintegritetsskäl.

4.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 89 med avseende på att ändra punkt 2 i denna artikel genom att lägga till ytterligare produkter som ska undantas från kraven på möjlighet till avlägsnande och ersättning enligt punkt 1 i denna artikel. Sådana delegerade akter ska enbart antas på grund av marknadsutvecklingen och den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, och förutsatt att det finns vetenskapligt grundade farhågor om säkerheten för slutanvändare som avlägsnar eller ersätter det bärbara batteriet, eller då det finns en risk att avlägsnandet eller ersättandet av batteriet av slutanvändaren skulle strida mot produktsäkerhetskrav som föreskrivs i tillämplig unionsrätt.

5.   Varje fysisk eller juridisk person som på marknaden släpper ut produkter där det ingår batterier för lätta transportmedel ska säkerställa att dessa batterier samt enskilda battericeller som ingår i batteripacket lätt kan avlägsnas och ersättas av oberoende yrkesutövare när som helst under produktens livslängd.

6.   Vid tillämpningen av punkterna 1 och 5 ska ett bärbart batteri eller ett batteri för lätta transportmedel betraktas som lätt att ersätta om det efter det att det har avlägsnats från en apparat eller ett lätt transportmedel kan ersättas med ett annat kompatibelt batteri, utan att det påverkar apparatens eller det lätta transportmedlets funktion, prestanda eller säkerhet.

7.   Varje fysisk eller juridisk person som på marknaden släpper ut produkter där det ingår bärbara batterier eller batterier för lätta transportmedel ska säkerställa att dessa batterier är tillgängliga som reservdelar till den utrustning som de driver, i minst fem år efter det att utrustningsmodellens sista enhet har släppts ut på marknaden, till ett rimligt och icke-diskriminerande pris för oberoende yrkesutövare och slutanvändare.

8.   Programvara får inte användas för att förhindra möjligheten att ersätta ett bärbart batteri eller ett batteri för lätta transportmedel eller deras nyckelkomponenter med ett annat kompatibelt batteri eller kompatibla nyckelkomponenter.

9.   Kommissionen ska offentliggöra riktlinjer för att underlätta den harmoniserade tillämpningen av denna artikel.

1.   Stationära batterienergilagringssystem som släpps ut på marknaden eller tas i bruk ska vara säkra under normal drift och användning.

2.   Senast den 18 augusti 2024 ska den tekniska dokumentation som avses i bilaga VIII innehålla följande:

Den tekniska dokumentationen ska ses över om ett batteri är förberett för återanvändning, förberett för ändamålsändring, återtillverkat eller behandlat för ändamålsändring.

3.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 89 för att ändra de säkerhetsparametrar som fastställs i bilaga V mot bakgrund av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.

1.   Från och med den 18 augusti 2026 eller 18 månader efter den dag den genomförandeakt som avses i punkt 10 träder i kraft, beroende på vilket som infaller senast, ska batterier märkas med en etikett som innehåller den allmänna information om batterier som anges i del A i bilaga VI.

2.   Från och med den 18 augusti 2026 eller 18 månader efter den dag den genomförandeakt som avses i punkt 10 träder i kraft, beroende på vilket som infaller senast, ska laddningsbara bärbara batterier, batterier för lätta transportmedel och startbatterier märkas med en etikett som innehåller uppgifter om deras kapacitet.

3.   Från och med den 18 augusti 2026 eller 18 månader efter den dag den genomförandeakt som avses i punkt 10 träder i kraft, beroende på vilket som infaller senast, ska icke-laddningsbara bärbara batterier märkas med en etikett som anger deras minsta genomsnittliga batteritid när de används i specifika tillämpningar och en etikett som anger ”icke-laddningsbart”.

4.   Från och med den 18 augusti 2025 ska alla batterier märkas med den symbol för separat insamling av batterier (symbolen för separat insamling) som visas i del B i bilaga VI.

Symbolen för separat insamling ska täcka minst 3 % av ytan på batteriets största sida, upp till en storlek på högst 5 × 5 cm.

För cylinderformiga battericeller ska symbolen för separat insamling täcka minst 1,5 % av batteriets yta och ha en storlek på högst 5 × 5 cm.

Om symbolen för separat insamling på grund av batteriets storlek skulle bli mindre än 0,47 × 0,47 cm behöver batteriet inte märkas med denna symbol. I stället ska en symbol för separat insamling med en minsta storlek på 1 × 1 cm tryckas på förpackningen.

5.   Alla batterier som innehåller mer än 0,002 % kadmium eller mer än 0,004 % bly ska märkas med den berörda metallens kemiska beteckning: Cd eller Pb.

Den relevanta kemiska symbol som anger tungmetallhalten ska tryckas under symbolen för separat insamling, och den ska täcka en yta som motsvarar minst en fjärdedel av den symbolens storlek.

6.   Från och med den 18 februari 2027 ska alla batterier märkas med en QR-kod i enlighet med del C i bilaga VI. QR-koden ska ge tillgång till följande:

Denna information ska vara fullständig, aktuell och korrekt.

7.   Den etikettering och den QR-kod som avses i punkterna 1–6 ska tryckas eller graveras synligt, läsbart och outplånligt på batteriet. Om detta inte är möjligt eller lämpligt på grund av batteriets art eller storlek, ska etiketteringen och QR-koden anbringas på förpackningen och på de medföljande dokumenten.

8.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 89 med avseende på att ändra denna förordning, för att föreskriva om alternativa typer av smarta etiketter för användning i stället för eller som ett tillägg till QR-koden mot bakgrund av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.

9.   Batterier som har varit föremål för förberedelse för återanvändning, förberedelse för ändamålsändring eller ändamålsändring, eller återtillverkning, ska märkas med nya etiketter eller märkningar i enlighet med denna artikel som innehåller information om deras ändrade status i enlighet med punkt 4 i bilaga XIII, som ska kunna nås via QR-koden.

10.   Kommissionen ska senast den 18 augusti 2025 anta genomförandeakter med avseende på att fastställa harmoniserade specifikationer för de märkningskrav som anges i punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 90.3.

1.   Från och med den 18 augusti 2024 ska aktuella uppgifter om parametrar för bestämning av batteriers hälsotillstånd och förväntade livslängd enligt bilaga VII finnas i batterihanteringssystemet för stationära batterienergilagringssystem, batterier för lätta transportmedel och elfordonsbatterier.

2.   Skrivskyddad åtkomst till uppgifterna för de parametrar som anges i bilaga VII via batterihanteringssystemet enligt punkt 1 ska, samtidigt som batteritillverkares immateriella rättigheter respekteras, ges på icke-diskriminerande villkor till den fysiska eller juridiska person som lagligen har köpt batteriet, inbegripet oberoende aktörer eller avfallshanteringsaktörer eller till en tredje part som agerar på dessas vägnar, oavsett när, i syfte att

3.   Batterihanteringssystemet ska ha en funktion för återställning av programvara, ifall ekonomiska aktörer som utför förberedelse för återanvändning, förberedelse för ändamålsändring eller ändamålsändring, eller återtillverkning behöver ladda upp en annan programvara för batterihanteringssystemet. Om funktionen för återställning av programvara används ska den ursprungliga batteritillverkaren inte hållas ansvarig för eventuella åsidosättanden av batteriets säkerhet eller funktion som kan hänföras till en programvara för batterihanteringssystem som laddats upp efter det att batteriet släppts ut på marknaden.

4.   Kommissionen ges befogenhet att anta en delegerad akt i enlighet med artikel 89 för att ändra de parametrar för bestämning av batteriers hälsotillstånd och förväntade livslängd som fastställs i bilaga VII mot bakgrund av marknadsutvecklingen och den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och för att säkerställa synergier med parametrarna i FN:s globala tekniska föreskrift nr 22 om hållbarhet för fordonsmonterade batterier i elfordon, med vederbörlig hänsyn till batteritillverkares immateriella rättigheter.

5.   Bestämmelserna i denna artikel ska tillämpas utöver unionsrättens bestämmelser om typgodkännande av fordon.

1.   För batteriers överensstämmelse med, och kontrollen av batteriers överensstämmelse med, kraven i artiklarna 9, 10, 12, 13, 14 och 78 ska provningar, mätningar och beräkningar göras med tillförlitliga, exakta och reproducerbara metoder som ska bygga på allmänt godtagna moderna metoder och vars resultat bedöms ge låg osäkerhet, inklusive metoder som återfinns i standarder till vilka hänvisningar har offentliggjorts för detta ändamål i Europeiska unionens officiella tidning.

2.   Syftet med harmoniserade standarder ska vara att i möjligaste mån simulera verkliga användningsförhållanden, samtidigt som en standardiserad provningsmetod bibehålls.

3.   För batterier som överensstämmer med harmoniserade standarder eller delar av dem, till vilka hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, ska en presumtion om överensstämmelse med de krav som anges i artiklarna 9, 10, 12, 13, 14 och 78 gälla, på villkor att kraven omfattas av sådana harmoniserade standarder eller delar av dem, och, i tillämpliga fall, på villkor att de minimivärden som fastställs för kraven i fråga enligt artiklarna 9 och 10 uppnås.

1.   I undantagsfall får kommissionen anta genomförandeakter med avseende på att fastställa gemensamma specifikationer för de krav som anges i artiklarna 9, 10, 12, 13, 14 och 78 eller för de provningar som avses i artikel 15.1, om

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 90.3.

När kommissionen utarbetar utkastet till genomförandeakt om fastställande av de gemensamma specifikationerna ska den beakta synpunkterna från relevanta organ eller expertgruppen och ska vederbörligen samråda med alla berörda aktörer.

2.   För batterier som överensstämmer med gemensamma specifikationer eller delar därav ska en presumtion om överensstämmelse med kraven i artiklarna 9, 10, 12, 13, 14 och 78 gälla, på villkor att kraven omfattas av sådana gemensamma specifikationer eller delar därav och, i tillämpliga fall, på villkor att de minimivärden som fastställts för kraven i fråga enligt artiklarna 9 och 10 uppnås.

3.   Om en harmoniserad standard antas av en europeisk standardiseringsorganisation och föreslås för kommissionen för offentliggörande av en hänvisning till den i Europeiska unionens officiella tidning ska kommissionen bedöma den harmoniserade standarden i enlighet med förordning (EU) nr 1025/2012. När hänvisningen till en harmoniserad standard offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning ska kommissionen upphäva de genomförandeakter som avses i punkt 1, eller delar därav, som omfattar samma krav eller provningar som avses i punkt 1.

1.   Bedömningen av batteriers överensstämmelse med kraven i artiklarna 6, 9, 10, 12, 13 och 14 ska utföras i enlighet med ett av följande förfaranden:

2.   Bedömningen av batteriers överensstämmelse med kraven i artiklarna 7 och 8 ska utföras i enlighet med ett av följande förfaranden:

3.   En ytterligare bedömning av överensstämmelse vad avser batterier som har varit föremål för förberedelse för återanvändning, förberedelse för ändamålsändring eller ändamålsändring, eller återtillverkning, ska utföras i enlighet med förfarandet ”Modul A – Intern tillverkningskontroll”, enligt del A i bilaga VIII, med beaktande av de krav som fastställs i artiklarna 6, 9, 10, 12, 13 och 14.

4.   Alla dokument och all skriftväxling i samband med förfarandena för bedömning av överensstämmelse för batterier ska upprättas på det eller de officiella språken i den medlemsstat där det anmälda organ som genomför bedömningen av överensstämmelse är etablerat, eller på ett eller flera språk som godtas av detta organ.

1.   I EU-försäkran om överensstämmelse ska det anges att det har visats att kraven i artiklarna 6–10, 12, 13 och 14 har följts.

2.   EU-försäkran om överensstämmelse ska utformas i enlighet med mallen i bilaga IX, innehålla de uppgifter som anges i de relevanta modulerna i bilaga VIII och ska hållas uppdaterad. Den ska översättas till det eller de språk som krävs av den medlemsstat på vars marknad batteriet släpps ut eller tillhandahålls eller där det tas i bruk. Den ska upprättas i elektronisk form och ska på begäran tillhandahållas i pappersform.

3.   Om ett batteri omfattas av fler än en unionsakt där det ställs krav på EU-försäkran om överensstämmelse ska en enda EU-försäkran om överensstämmelse upprättas med avseende på alla sådana unionsakter. I försäkran ska det anges vilka unionsakter som berörs och publikationshänvisningar till dem.

4.   Genom att upprätta EU-försäkran om överensstämmelse tar tillverkaren ansvar för att batteriet uppfyller de krav som fastställs i denna förordning.

5.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 får en EU-försäkran om överensstämmelse utgöras av en eller flera enskilda EU-försäkringar om överensstämmelse som redan upprättats i enlighet med en annan unionsakt eller andra unionsakter, för att minska ekonomiska aktörers administrativa börda.

1.   CE-märkningen ska anbringas på batteriet så att den är synlig, läslig och outplånlig. Om detta inte är möjligt eller lämpligt på grund av batteriets art, ska märkningen anbringas på förpackningen och på de medföljande dokumenten.

2.   CE-märkningen ska anbringas innan batteriet släpps ut på marknaden eller tas i bruk.

3.   CE-märkningen ska åtföljas av identifikationsnumret för det anmälda organet, om detta krävs enligt bilaga VIII. Identifikationsnumret ska anbringas av det anmälda organet självt eller, enligt organets anvisningar, av tillverkaren eller dennes behöriga ombud.

4.   CE-märkningen och det identifikationsnummer som avses i punkt 3 får i förekommande fall åtföljas av ett piktogram eller eventuell annan märkning som anger en särskild risk, användning eller annan fara i samband med användning, lagring, behandling eller transport av batteriet.

5.   Medlemsstaterna ska utgå från befintliga mekanismer för att säkerställa att bestämmelserna om CE-märkning tillämpas korrekt och vidta lämpliga åtgärder i händelse av otillbörlig användning av den märkningen.

1.   Medlemsstaterna ska utse en anmälande myndighet med ansvar för att fastställa och genomföra de förfaranden som krävs för bedömning och anmälan av organ för bedömning av överensstämmelse och för övervakning av anmälda organ, inklusive vad gäller överensstämmelse med artikel 27.

2.   Medlemsstaterna får bestämma att den bedömning och övervakning som avses i punkt 1 ska utföras av ett nationellt ackrediteringsorgan enligt definitionen i förordning (EG) nr 765/2008 och i enlighet med bestämmelserna i den förordningen.

3.   När den anmälande myndigheten delegerar eller på annat sätt överlåter den bedömning, anmälan eller övervakning som avses i punkt 1 i den här artikeln till ett organ som inte är offentligt, ska det organet vara en juridisk person, i tillämpliga delar uppfylla kraven i artikel 23 och ha vidtagit åtgärder för att kunna hantera ansvarsskyldighet som uppstår i samband med dess verksamhet.

4.   Den anmälande myndigheten ska ta fullt ansvar för de uppgifter som utförs av det organ som avses i punkt 3.

1.   En anmälande myndighet ska vara inrättad på ett sådant sätt att det inte uppstår någon intressekonflikt med organen för bedömning av överensstämmelse.

2.   En anmälande myndighet ska vara organiserad och drivas på ett sådant sätt att det säkras att dess verksamhet är objektiv och opartisk.

3.   En anmälande myndighet ska vara organiserad på ett sådant sätt att alla beslut som rör anmälan av ett organ för bedömning av överensstämmelse fattas av annan behörig personal än den personal som gjort bedömningen av de organ för bedömning av överensstämmelse som ansökt om anmälan i enlighet med artikel 28.

4.   En anmälande myndighet får inte erbjuda eller utföra sådan verksamhet som utförs av organ för bedömning av överensstämmelse och den får inte heller erbjuda konsulttjänster på kommersiell eller konkurrensmässig grund.

5.   En anmälande myndighet ska sörja för att erhållen information behandlas konfidentiellt. Den ska emellertid utbyta information om anmälda organ med kommissionen samt med anmälande myndigheter i andra medlemsstater och andra relevanta nationella myndigheter.

6.   En anmälande myndighet ska förfoga över tillräckligt med personal med lämplig kompetens och ha tillräcklig finansiering för att kunna utföra sina uppgifter.

1.   Vad gäller anmälan ska organ för bedömning av överensstämmelse uppfylla kraven i punkterna 2–11.

2.   Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska inrättas i enlighet med en medlemsstats nationella rätt och ska vara en juridisk person.

3.   Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska vara ett tredjepartsorgan som är oberoende i förhållande till affärsverksamhet avseende de batterier som det bedömer, särskilt i förhållande till batteritillverkare, batteritillverkarnas handelspartner, investerare som innehar aktier eller andelar i batteritillverkningsanläggningen eller andra anmälda organ och deras branschorganisationer, moderbolag eller dotterbolag.

4.   Ett organ för bedömning av överensstämmelse, dess högsta ledning och den personal som ansvarar för att utföra bedömningen av överensstämmelse får inte utgöras av den som utformar, tillverkar, levererar, importerar, distribuerar, installerar, köper, äger, använder eller underhåller batterierna som bedöms eller av företrädare för någon av dessa parter. Det förbudet ska inte hindra att bedömda batterier som är nödvändiga för verksamheten inom organet för bedömning av överensstämmelse används, eller att sådana batterier används för personligt bruk.

Ett organ för bedömning av överensstämmelse, dess högsta ledning och den personal som ansvarar för att utföra bedömningen av överensstämmelse får inte vara direkt inblandade i utformningen, tillverkningen, saluföringen, importen, distributionen, installationen, användningen eller underhållet av batterierna, och får inte heller företräda de parter som bedriver sådan verksamhet. De får inte delta i någon verksamhet som skulle kunna påverka deras objektivitet och deras integritet i samband med den bedömning av överensstämmelse för vilken de har anmälts. Detta ska framför allt gälla konsulttjänster.

Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska säkerställa att dess moder- eller dotterbolags eller underentreprenörers verksamhet inte påverkar konfidentialiteten, objektiviteten eller opartiskheten i organets bedömningar av överensstämmelse.

5.   Ett organ för bedömning av överensstämmelse och dess personal ska utföra bedömningen av överensstämmelse med största möjliga yrkesintegritet, ha teknisk kompetens inom det specifika området och vara fritt från alla påtryckningar och alla incitament, i synnerhet av ekonomiskt slag, som kan påverka dess omdöme eller resultaten av dess bedömning av överensstämmelse; detta gäller särskilt påtryckningar och incitament från personer eller grupper av personer som har ett intresse av resultaten av denna verksamhet.

6.   Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska kunna utföra alla de uppgifter avseende bedömning av överensstämmelse som det tilldelas enligt bilaga VIII, regelbundna revisioner i enlighet med artikel 48.2 och tredjepartsgranskningar i enlighet med artikel 51 för vilka det har anmälts, oavsett om dessa uppgifter utförs av organet för bedömning av överensstämmelse eller för dess räkning och under dess ansvar.

Vid alla tidpunkter och för varje förfarande för bedömning av överensstämmelse i enlighet med bilaga VIII, regelbundna revisioner i enlighet med artikel 48.2 och tredjepartsgranskningar i enlighet med artikel 51 och för varje batterikategori för vilken det har anmälts ska organet för bedömning av överensstämmelse ha följande till sitt förfogande:

Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska ha de medel som krävs för att på lämpligt sätt kunna utföra de tekniska och administrativa uppgifter som ingår i dess bedömning av överensstämmelse och ska ha tillgång till all information, provningsutrustning eller alla provningsanläggningar som behövs. Detta ska inbegripa inrättande och övervakning av interna förfaranden, allmänna riktlinjer, uppförandekoder eller andra interna regler, avdelning av personal till särskilda uppgifter och beslut om bedömning av överensstämmelse, utan att detta delegeras till en underentreprenör eller ett dotterbolag.

7.   Den personal som ansvarar för att utföra bedömningen av överensstämmelse ska ha

8.   Det ska garanteras att organ för bedömning av överensstämmelse, deras högsta ledning och den personal som ansvarar för att utföra bedömningen av överensstämmelse är opartiska.

Ersättningen till den högsta ledningen och den personal som ansvarar för bedömningen av överensstämmelse får inte vara beroende av hur många bedömningar av överensstämmelse som görs eller resultaten av bedömningarna.

9.   Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska vara ansvarsförsäkrat, såvida inte ansvaret åligger den anmälande medlemsstaten i enlighet med nationell rätt, eller medlemsstaten själv tar direkt ansvar för bedömningen av överensstämmelse.

10.   Personalen vid ett organ för bedömning av överensstämmelse ska iaktta tystnadsplikt beträffande all information som den erhåller vid utförandet av sina uppgifter i enlighet med bilaga VIII, regelbundna revisioner i enlighet med artikel 48.2 eller tredjepartsgranskningar i enlighet med artikel 51, utom gentemot den anmälande myndigheten och de nationella myndigheterna i den medlemsstat där verksamheten bedrivs. Äganderättigheter ska skyddas.

11.   Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska delta i, eller säkerställa att dess personal som ansvarar för att utföra bedömningen av överensstämmelse känner till, det relevanta standardiseringsarbetet och det arbete som utförs i den sektorsspecifika samordningsgrupp av anmälda organ som inrättats enligt artikel 37, och ska som generella riktlinjer använda de administrativa beslut och dokument som den gruppen tar fram.

1.   Om det anmälda organet lägger ut specifika uppgifter med anknytning till bedömningen av överensstämmelse på underentreprenad eller anlitar ett dotterbolag ska det säkerställa att underentreprenören eller dotterbolaget uppfyller kraven i artikel 25 och informera den anmälande myndigheten om detta.

2.   Ett anmält organ ska ta det fulla ansvaret för underentreprenörernas eller dotterbolagens uppgifter, oavsett var dessa är etablerade.

3.   Ett anmält organ får lägga ut verksamhet på underentreprenad eller låta den utföras av ett dotterbolag endast om kunden samtycker därtill.

4.   Ett anmält organ ska hålla de relevanta dokumenten rörande bedömningen av underentreprenörens eller dotterbolagets kvalifikationer och det arbete som utförts av dem enligt artiklarna 48.2 och 51 och enligt bilaga VIII tillgängliga för den anmälande myndigheten.

1.   Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska lämna in en ansökan om anmälan till den anmälande myndigheten i den medlemsstat där det är etablerat.

2.   Ansökan om anmälan ska åtföljas av en beskrivning av organets verksamhet vad gäller bedömning av överensstämmelse, av den eller de moduler för bedömning av överensstämmelse som anges i bilaga VIII eller de förfaranden som fastställs i artiklarna 48.2 och 51, och av de batterier som organet för bedömning av överensstämmelse anser sig ha kompetens för samt, i tillämpliga fall, ett ackrediteringsintyg som ska ha utfärdats av ett nationellt ackrediteringsorgan och i vilket det intygas att organet för bedömning av överensstämmelse uppfyller kraven i artikel 25.

3.   Om organet för bedömning av överensstämmelse inte kan uppvisa något ackrediteringsintyg av det slag som avses i punkt 2 i denna artikel ska det ge den anmälande myndigheten alla de styrkande handlingar som krävs för kontroll, erkännande och regelbunden övervakning av att det uppfyller kraven i artikel 25, inbegripet lämplig dokumentation som visar att organet för bedömning av överensstämmelse är oberoende i den mening som avses i artikel 25.3.

1.   En anmälande myndighet ska endast anmäla organ för bedömning av överensstämmelse som uppfyller kraven i artikel 25.

2.   Den anmälande myndigheten ska sända en anmälan till kommissionen och den anmälande myndigheten i de andra medlemsstaterna för varje organ för bedömning av överensstämmelse som avses i punkt 1 med hjälp av det elektroniska anmälningsverktyg som har utvecklats och förvaltas av kommissionen.

3.   Anmälan ska innehålla alla detaljer om bedömningarna av överensstämmelse, modulen eller modulerna för bedömning av överensstämmelse eller de förfaranden som fastställs i artiklarna 48.2 och 51, och de berörda batterikategorierna samt ett relevant intyg om kompetens.

4.   Om en anmälan inte grundar sig på ett sådant ackrediteringsintyg som avses i artikel 28.2 ska den anmälande myndigheten ge kommissionen och de andra medlemsstaterna styrkande handlingar som visar att organet för bedömning av överensstämmelse har erforderlig kompetens och att de system har inrättats som behövs för att säkerställa att organet övervakas regelbundet och fortsätter att uppfylla kraven i artikel 25.

5.   Det berörda organet för bedömning av överensstämmelse ska endast bedriva verksamhet som anmält organ om kommissionen eller de andra medlemsstaterna inte har rest invändningar inom två veckor från anmälan, i de fall ett ackrediteringsintyg enligt artikel 28.2 används, eller inom två månader från anmälan, i de fall då styrkande handlingar i enlighet med punkt 4 i den här artikeln används. Endast ett sådant organ för bedömning av överensstämmelse ska anses vara ett anmält organ vid tillämpningen av denna förordning.

6.   Den anmälande myndigheten ska underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om alla ändringar av anmälan enligt punkt 2.

1.   Kommissionen ska tilldela varje anmält organ ett identifikationsnummer. Organet ska tilldelas ett enda nummer även om det anmäls i enlighet med flera unionsakter.

2.   Kommissionen ska offentliggöra och kontinuerligt uppdatera en förteckning över organ anmälda enligt denna förordning, inklusive de identifikationsnummer som de har tilldelats och den verksamhet avseende bedömning av överensstämmelse som de har anmälts för.

1.   Om en anmälande myndighet har konstaterat eller har informerats om att ett anmält organ inte längre uppfyller kraven i artikel 25 eller att det underlåter att fullgöra sina skyldigheter, ska den anmälande myndigheten, beroende på hur allvarlig underlåtenheten att uppfylla kraven eller fullgöra skyldigheterna är och beroende på vad som är lämpligt, begränsa, tillfälligt dra tillbaka eller återkalla anmälan. Den ska omedelbart underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om detta.

2.   I händelse av begränsning, tillfälligt tillbakadragande eller återkallelse av anmälan enligt punkt 1, eller om ett anmält organ har upphört med verksamheten, ska den anmälande myndigheten vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att organets dokumentation antingen behandlas av ett annat anmält organ eller hålls tillgänglig för de ansvariga anmälande myndigheterna och marknadskontrollsmyndigheterna på deras begäran.

1.   Kommissionen ska undersöka alla fall i vilka den är osäker på att ett anmält organ har erforderlig kompetens eller att ett anmält organ fortsatt uppfyller de krav och fullgör de skyldigheter som det omfattas av, och även alla fall där den gjorts uppmärksam på, i synnerhet av ekonomiska aktörer och andra relevanta berörda parter, att det föreligger sådan osäkerhet.

2.   Den anmälande myndigheten ska på begäran ge kommissionen all information om grunderna för anmälan eller om hur det berörda anmälda organets kompetens upprätthålls.

3.   Kommissionen ska säkerställa att all känslig information som erhållits i samband med undersökningar behandlas konfidentiellt.

4.   Om kommissionen konstaterar att ett anmält organ inte uppfyller eller inte längre uppfyller kraven för anmälan ska den anta en genomförandeakt med krav på den anmälande medlemsstaten att vidta erforderliga korrigerande åtgärder, inbegripet att vid behov återkalla anmälan. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 74.2.

1.   Ett anmält organ ska utföra bedömningar av överensstämmelse i enlighet med de förfaranden för bedömning av överensstämmelse som anges i artikel 48.2, artikel 51 eller bilaga VIII, enligt vad som fastställs inom ramen för anmälan i enlighet med artikel 29.

2.   Ett anmält organ ska genomföra bedömningar av överensstämmelse på ett proportionellt sätt, motverka uppkomsten av onödiga administrativa bördor för den ekonomiska aktören i fråga och ta vederbörlig hänsyn till företagets storlek, den sektor inom vilken företaget är verksamt, dess struktur, den berörda batteriteknikens relativa komplexitet och produktionsprocessens karaktär avseende mass- eller serietillverkning. Det anmälda organet ska emellertid respektera den grad av noggrannhet och den skyddsnivå som krävs för att batteriet och ekonomiska aktörer ska uppfylla kraven i denna förordning.

3.   Om ett anmält organ konstaterar att de tillämpliga kraven i artiklarna 6–10 och artiklarna 12, 13, 14, 49 och 50, i de motsvarande harmoniserade standarder som avses i artikel 15, de gemensamma specifikationer som avses i artikel 16 eller andra tekniska specifikationer inte är uppfyllda, ska det begära att tillverkaren, eller annan relevant ekonomisk aktör, vidtar lämpliga korrigerande åtgärder i avvaktan på en andra och slutlig bedömning av överensstämmelse kan antas, utom om bristerna inte kan avhjälpas. Om bristerna inte kan avhjälpas ska det anmälda organet inte utfärda intyget om överensstämmelse eller beslutet om godkännande.

4.   Om ett anmält organ vid övervakning av överensstämmelse, efter det att ett beslut om godkännande har utfärdats, konstaterar att kraven inte längre uppfylls, ska det begära att tillverkaren eller den ekonomiska aktör som avses i artikel 48.1, beroende på vad som är tillämpligt, vidtar lämpliga korrigerande åtgärder och ska vid behov tillfälligt upphäva eller återkalla beslutet om godkännande.

5.   Om korrigerande åtgärder som avses i punkt 4 inte vidtas eller inte får önskat resultat, ska det anmälda organet begränsa, tillfälligt upphäva eller återkalla beslutet om godkännande, beroende på vad som är lämpligt.

1.   Ett anmält organ ska informera den anmälande myndigheten om följande:

2.   Ett anmält organ ska ge de andra anmälda organ, som utför liknande bedömningar av överensstämmelse avseende samma batterikategorier, relevant information om frågor som rör

1.   När ett batteri släpps ut på marknaden eller när det tas i bruk, även för tillverkarens eget bruk, ska tillverkaren säkerställa att batteriet

2.   Innan ett batteri släpps ut på marknaden eller tas i bruk ska tillverkare utarbeta den tekniska dokumentation som avses i bilaga VIII och utföra eller låta utföra relevant förfarande för bedömning av överensstämmelse i enlighet med artikel 17.

3.   Om ett batteris överensstämmelse med tillämpliga krav har påvisats genom relevant förfarande för bedömning av överensstämmelse i enlighet med artikel 17 ska tillverkare upprätta en EU-försäkran om överensstämmelse i enlighet med artikel 18 och anbringa CE-märkningen i enlighet med artiklarna 19 och 20.

4.   Tillverkare ska bevara den tekniska dokumentation som avses i bilaga IX och EU-försäkran om överensstämmelse så att de kan visas upp för nationella myndigheter i tio år efter det att batteriet har släppts ut på marknaden eller tagits i bruk.

5.   Tillverkare ska säkerställa att det finns förfaranden för att säkerställa att ett batteri som är en del av en serietillverkning fortsätter att överensstämma med kraven i denna förordning. Härvid ska tillverkare på ett adekvat sätt ta hänsyn till ändringar av tillverkningsprocessen eller av batteriets utformning eller egenskaper och ändringar av de harmoniserade standarder som avses i artikel 15, de gemensamma specifikationer som avses i artikel 16 eller andra tekniska specifikationer som det hänvisas till vid försäkran om överensstämmelse eller för vilka överensstämmelsen för batteriet kontrolleras.

6.   Tillverkare ska säkerställa att batterier som de släpper ut på marknaden förses med ett modellbetecknings- och parti- eller serienummer, eller ett produktnummer eller annan uppgift som möjliggör identifiering av batterierna. I de fall då batteriets storlek inte tillåter detta ska den erforderliga informationen anges på förpackningen eller i ett dokument som medföljer batteriet.

7.   Tillverkare ska på batteriet ange namn, registrerat firmanamn eller registrerat varumärke, postadress, med uppgift om en enda kontaktpunkt, och webbadress samt e-postadress, om tillgänglig. Om detta inte är möjligt ska den erforderliga informationen anges på förpackningen eller i ett dokument som medföljer batteriet. Kontaktuppgifterna ska vara tydliga, lättbegripliga och läsliga och anges på ett eller flera språk som lätt kan förstås av slutanvändare och marknadskontrollmyndigheter, i enlighet med vad som fastställs av den medlemsstat på vars marknad batteriet släpps ut eller tas i bruk.

8.   Tillverkare ska ge tillträde till uppgifter om de parametrar som anges i bilaga VII i det batterihanteringssystem som avses i artikel 14.1, i enlighet med de krav som fastställs i den artikeln.

9.   Tillverkare som anser eller har skäl att tro att ett batteri som de har släppt ut på marknaden eller tagit i bruk inte överensstämmer med ett eller flera av de tillämpliga kraven i artiklarna 6–10 och artiklarna 12, 13 och 14 ska omedelbart vidta de korrigerande åtgärder som krävs för att få batteriet att överensstämma med kraven, eller dra tillbaka eller återkalla batteriet, beroende på vad som är lämpligt. Om batteriet utgör en risk ska tillverkare dessutom omedelbart underrätta marknadskontrollmyndigheten i den medlemsstat där de har tillhandahållit batteriet på marknaden och lämna detaljerade uppgifter om i synnerhet den bristande överensstämmelsen och de korrigerande åtgärder som vidtagits.

10.   Tillverkare ska på motiverad begäran av en nationell myndighet ge den myndigheten all information och dokumentation som krävs för att visa att batteriet överensstämmer med kraven i artiklarna 6–10 och artiklarna 12, 13 och 14, på ett eller flera språk som lätt kan förstås av den nationella myndigheten. Denna information och dokumentation ska lämnas i elektronisk form och, på begäran, i pappersform Tillverkare ska på begäran samarbeta med den nationella myndigheten om de åtgärder som vidtas för att undanröja riskerna med ett batteri som de har släppt ut på marknaden eller tagit i bruk.

11.   Ekonomiska aktörer som utför förberedelse för återanvändning, förberedelse för ändamålsändring eller ändamålsändring, eller återtillverkning, och som släpper ut på marknaden eller tar i bruk ett batteri som har varit föremål för någon av dessa åtgärder ska vid tillämpningen av denna förordning anses vara tillverkare.

1.   En tillverkare får genom en skriftlig fullmakt utse ett behörigt ombud.

Det behöriga ombudets fullmakt ska endast vara giltig om det behöriga ombudet har gett sitt skriftliga godkännande.

2.   Skyldigheterna i enlighet med artikel 38.1 och artiklarna 48–52 och skyldigheten att upprätta teknisk dokumentation får inte delegeras till tillverkarens behöriga ombud genom fullmakten.

3.   Ett behörigt ombud ska utföra de uppgifter som anges i fullmakten från tillverkaren. Det behöriga ombudet ska ha lämpliga resurser för att kunna utföra de uppgifter som anges i fullmakten. Det behöriga ombudet ska på begäran lämna en kopia av fullmakten till marknadskontrollmyndigheten, på ett unionsspråk som fastställs av den myndigheten. Fullmakten ska omfatta minst följande uppgifter:

4.   Om batteriet utgör en risk ska de bemyndigade företrädarna omedelbart underrätta marknadskontrollmyndigheterna om detta.

1.   Importörer får endast släppa ut ett batteri på marknaden om det uppfyller kraven i artiklarna 6–10 och artiklarna 12, 13 och 14.

2.   Innan importörer släpper ut ett batteri på marknaden ska de kontrollera att

Om en importör anser eller har skäl att tro att ett batteri inte överensstämmer med artiklarna 6–10 och 12, 13 och 14, får importören inte släppa ut batteriet på marknaden förrän det överensstämmer med kraven. Om batteriet utgör en risk ska importören dessutom informera tillverkaren och marknadskontrollmyndigheterna om detta och lämna detaljerade uppgifter om den bristande överensstämmelsen och de korrigerande åtgärder som vidtagits.

3.   Importörer ska på batteriet ange namn, registrerat firmanamn eller registrerat varumärke, postadress med uppgift om en enda kontaktpunkt, och webb- samt e-postadress, om tillgänglig. Om detta inte är möjligt ska den erforderliga informationen anges på förpackningen eller i ett dokument som medföljer batteriet. Kontaktuppgifterna ska vara tydliga, lättbegripliga och läsliga och anges på ett eller flera språk som lätt kan förstås av slutanvändare, i enlighet med vad som fastställs av den medlemsstat där batteriet ska tillhandahållas på marknaden.

4.   Importörer ska, så länge de har ansvar för ett batteri, säkerställa att varken lagrings- eller transportförhållandena äventyrar batteriets överensstämmelse med artiklarna 6–10 och 12, 13 och 14.

5.   När det anses lämpligt med tanke på de risker som ett batteri utgör ska importörer, för att skydda konsumenters hälsa och säkerhet, utföra slumpvis provning av saluförda batterier, granska och vid behov registerföra inkomna klagomål, batterier som inte överensstämmer med kraven och återkallanden av batterier samt informera distributörer om all sådan övervakning.

6.   Importörer som anser eller har skäl att tro att ett batteri som de har släppt ut på marknaden inte överensstämmer med artiklarna 6–10 och 12, 13 och 14 ska omedelbart vidta de korrigerande åtgärder som krävs för att få batteriet att överensstämma med kraven, eller dra tillbaka eller återkalla batteriet, beroende på vad som är lämpligt. Om batteriet utgör en risk ska importörer dessutom omedelbart underrätta marknadskontrollmyndigheten i den medlemsstat där de har tillhandahållit batteriet på marknaden och lämna detaljerade uppgifter om i synnerhet den bristande överensstämmelsen och de korrigerande åtgärder som vidtagits.

7.   Importörer ska under tio år efter det att batteriet har släppts ut på marknaden bevara en kopia av EU-försäkran om överensstämmelse så att den kan visas upp för de nationella myndigheterna och säkerställa att dessa myndigheter på begäran ges tillgång till den tekniska dokumentation som avses i bilaga VIII.

8.   Importörer ska på motiverad begäran av en nationell myndighet ge den myndigheten all information och dokumentation som krävs för att visa att batteriet överensstämmer med artiklarna 6–10 och 12, 13 och 14, på ett eller flera språk som lätt kan förstås av den nationella myndigheten. Denna information och dokumentationen ska lämnas i elektronisk form och på begäran i pappersform. Importörer ska på begäran samarbeta med den nationella myndigheten om de åtgärder som vidtas för att undanröja riskerna med de batterier som de har släppt ut på marknaden.

1.   När distributörer tillhandahåller ett batteri på marknaden ska de iaktta vederbörlig omsorg för att se till att kraven i denna förordning uppfylls.

2.   Innan distributörer tillhandahåller ett batteri på marknaden ska de kontrollera att

3.   Om en distributör anser eller har skäl att tro att ett batteri inte överensstämmer med artiklarna 6–10 eller 12, 13 eller 14, får distributören inte tillhandahålla batteriet på marknaden förrän det överensstämmer med kraven. Om batteriet utgör en risk ska distributören dessutom informera tillverkaren eller importören och marknadskonstrollsmyndigheterna om detta.

4.   Distributörer ska, så länge de har ansvar för ett batteri, säkerställa att varken lagrings- eller transportförhållandena äventyrar batteriets överensstämmelse med artiklarna 6–10 och 12, 13 och 14.

5.   Distributörer som anser eller har skäl att tro att ett batteri som de har tillhandahållit på marknaden inte överensstämmer med artiklarna 6–10 eller 12, 13 eller 14 ska säkerställa att de korrigerande åtgärder vidtas som krävs för att få batteriet att överensstämma med kraven, eller dra tillbaka eller återkalla batteriet, beroende på vad som är lämpligt. Om batteriet utgör en risk ska distributörer dessutom omedelbart underrätta marknadskontrollmyndigheterna i de medlemsstater där de har tillhandahållit batteriet på marknaden och lämna detaljerade uppgifter om, i synnerhet, den bristande överensstämmelsen och de korrigerande åtgärder som vidtagits.

6.   Distributörer ska på motiverad begäran av en nationell myndighet ge den myndigheten all information och dokumentation som krävs för att visa att batteriet överensstämmer med artiklarna 6–10 och 12, 13 och 14, på ett eller flera språk som lätt kan förstås av den nationella myndigheten. Denna information och dokumentationen ska lämnas i elektronisk form och på begäran i pappersform. Distributörer ska på begäran samarbeta med den nationella myndigheten om de eventuella åtgärder som vidtas för att undanröja risker i samband med de batterier som de tillhandahållit på marknaden.

1.   Ekonomiska aktörer som på marknaden släpper ut batterier som har varit föremål för förberedelse för återanvändning, förberedelse för ändamålsändring, ändamålsändring, eller återtillverkning, eller som tar sådana batterier i bruk, ska säkerställa att undersökning, prestandaprovning, förpackning och transport av batterierna, och av sådana batteriers komponenter som har varit föremål för någon av dessa åtgärder, utförs enligt lämpliga kvalitetskontrolls- och säkerhetsinstruktioner.

2.   Ekonomiska aktörer som på marknaden släpper ut batterier som har varit föremål för förberedelse för återanvändning, förberedelse för ändamålsändring, ändamålsändring, eller återtillverkning, eller som tar sådana batterier i bruk, ska säkerställa att batteriet uppfyller kraven i denna förordning och är förenligt med annan relevant unionsrätt med produkt-, miljö-, hälsoskydds- och transportrelaterade krav, med beaktande av att det batteriet till följd av dessa åtgärder skulle kunna omfattas av en annan batterikategori. Vid återtillverkning ska dessa ekonomiska aktörer på begäran tillhandahålla marknadskontrollsmyndigheterna den dokumentation som krävs för att visa att batteriet har varit föremål för återtillverkning i enlighet med denna förordning.

1.   På begäran av en nationell myndighet ska ekonomiska aktörer tillhandahålla marknadskontrollmyndigheterna följande information:

2.   Ekonomiska aktörer ska säkerställa att de kan lämna den information som avses i punkt 1 i tio år efter det att batteriet har levererats till dem och i tio år efter det att de har levererat batteriet.

1.   Från och med den 18 augusti 2025 ska ekonomiska aktörer som släpper ut batterier på marknaden eller tar dem i bruk uppfylla de skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet som anges i punkterna 2 och 3 i denna artikel samt i artiklarna 49, 50 och 52 och ska i detta syfte inrätta och genomföra policyer för tillbörlig aktsamhet avseende batterier.

2.   Ekonomiska aktörer som avses i punkt 1 i denna artikel ska låta sina policyer för tillbörlig aktsamhet avseende batterier granskas av ett anmält organ i enlighet med artikel 51 (tredjepartsgranskning) och regelbundet låta genomgå revision av det anmälda organet för att säkerställa att policyerna för tillbörlig aktsamhet vidmakthålls och tillämpas i enlighet med artiklarna 49, 50 och 52. Det anmälda organet ska överlämna en revisionsrapport till den ekonomiska aktören.

3.   Ekonomiska aktörer som avses i punkt 1 i denna artikel ska bevara dokumentation som visar att de uppfyller de skyldigheter som anges i artiklarna 49, 50 och 52, inbegripet den granskningsrapport och det beslut om godkännande som avses i artikel 51, samt de revisionsrapporter som avses i punkt 2 i denna artikel, under tio år efter det att det sista batteri som tillverkats inom ramen för den relevanta policyn för tillbörlig aktsamhet avseende batteriet har släppts ut på marknaden.

4.   Utan att det påverkar ekonomiska aktörers individuella ansvar för sina policyer för tillbörlig aktsamhet avseende batterier får de ekonomiska aktörer som avses i punkt 1 i denna artikel, i syfte att uppfylla kraven i artiklarna 48, 49, 50 och 52, samarbeta med andra aktörer, bland annat genom system för tillbörlig aktsamhet som erkänns enligt denna förordning.

5.   Senast den 18 februari 2025 ska kommissionen offentliggöra riktlinjer för tillämpningen av de krav på tillbörlig aktsamhet som fastställs i artiklarna 49 och 50, vad gäller de risker som avses i punkt 2 i bilaga X, och särskilt i linje med de internationella instrument som avses i punkterna 3 och 4 i bilaga X.

6.   Medlemsstaterna får, enskilt eller gemensamt, upprätta och driva särskilda webbplatser, plattformar eller portaler i syfte att ge information och stöd till ekonomiska aktörer när dessa fullgör sina skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet enligt denna förordning.

7.   Kommissionen får komplettera sådana stödåtgärder från medlemsstaternas sida enligt punkt 6 utifrån befintliga unionsåtgärder för att stödja tillbörlig aktsamhet i unionen och i tredjeländer och får utarbeta nya åtgärder för att hjälpa ekonomiska aktörer att fullgöra sina skyldigheter enligt denna förordning.

8.   Kommissionen ska regelbundet bedöma behovet av att uppdatera förteckningen över råmaterial och riskkategorier i bilaga X.

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 89 för att

1.   Varje ekonomisk aktör som avses i artikel 48.1 ska

2.   Till stöd för det system som avses i punkt 1 d ska det finnas dokumentation som innehåller åtminstone följande information:

De rapporter från tredjepartsgranskningar som avses i första stycket led e ska göras tillgängliga av leverantörer som avses i artikel 50.3 för aktörer i senare led i leveranskedjan.

1.   Den ekonomiska aktör som avses i artikel 48.1 ska

2.   Om den ekonomiska aktören enligt artikel 48.1 vidtar riskreducerande åtgärder och samtidigt fortsätter eller tillfälligt upphör med handeln, ska den ekonomiska aktören samråda med leverantörer och berörda parter, däribland lokala och nationella myndigheter, internationella organisationer, det civila samhällets organisationer och berörda tredje parter såsom lokalsamhällen. innan den inrättar en strategi för mätbar riskreduktion i riskhanteringsplanen enligt punkt 1 b iii i den här artikeln.

3.   Den ekonomiska aktören enligt artikel 48.1 ska identifiera och bedöma sannolikheten för negativa konsekvenser, enligt de riskkategorier som anges i punkt 2 i bilaga X, i sin leverantörskedja. Denna ekonomiska aktör ska identifiera och bedöma riskerna i sin leverantörskedja inom ramen för sitt eget riskhanteringssystem. Den ekonomiska aktören ska utföra tredjepartsgranskningar av sina egna kedjor för tillbörlig aktsamhet genom ett anmält organ i enlighet med artikel 51. Den ekonomiska aktören får använda tredjepartsgranskningsrapporter som utfärdats enligt artikel 51.2 av ett sådant anmält organ av policyer för tillbörlig aktsamhet avseende batterier som genomförts av leverantörer i den kedjan i enlighet med detta kapitel. Den ekonomiska aktören får också använda dessa tredjepartsgranskningsrapporter för att, när så är lämpligt, bedöma dessa leverantörers metoder för tillbörlig aktsamhet.

4.   Den ekonomiska aktör som avses i artikel 48.1 ska rapportera resultaten av den riskbedömning som avses i punkt 3 i denna artikel till sin högsta ledning som gjorts ansvarig i enlighet med artikel 49.1 c och ska genomföra den strategi som avses i punkt 1 b i den här artikeln.

1.   Det anmälda organet ska utföra en tredjepartsgranskning. Sådan tredjepartsgranskning ska

2.   Det anmälda organet ska utarbeta en granskningsrapport i vilken de aktiviteter som genomförts i enlighet med punkt 1 i denna artikel och resultatet av dem redovisas. Om de policyer för tillbörlig aktsamhet avseende batterier som avses i artikel 48 följer de skyldigheter som anges i artiklarna 49, 50 och 52, ska det anmälda organet utfärda ett beslut om godkännande.

1.   Den ekonomiska aktör som avses i artikel 48.1 ska på begäran till medlemsstaternas marknadskontrollmyndigheter eller nationella myndigheter överlämna den granskningsrapport och det beslut om godkännande som utfärdats i enlighet med artikel 51, de revisionsrapporter som avses i artikel 48.2 och tillgängliga bevis för efterlevnad av kraven i ett system för tillbörlig aktsamhet som erkänts av kommissionen i enlighet med artikel 53.

2.   Den ekonomiska aktör som avses i artikel 48.1 ska ge köpare i nästkommande led alla relevanta uppgifter som aktören får eller har inom ramen för sin policy för tillbörlig aktsamhet avseende batterier och därvid ta vederbörlig hänsyn till affärshemligheter och andra konkurrensrelaterade faktorer.

3.   Den ekonomiska aktör som avses i artikel 48.1 ska årligen se över och offentliggöra, inbegripet på internet, en rapport om sin policy för tillbörlig aktsamhet avseende batterier. Rapporten ska innehålla, på ett för slutanvändarna lättbegripligt sätt och med tydligt angivande av de batterier som berörs, de uppgifter och information om åtgärder som den ekonomiska aktören har vidtagit för att uppfylla kraven i artiklarna 49 och 50, inbegripet resultat som visar betydande negativa konsekvenser vad gäller de riskkategorier som förtecknas i punkt 2 i bilaga X och hur dessa har åtgärdats, samt en sammanfattande rapport om de tredjepartsgranskningar som utförts i enlighet med artikel 51, inklusive det anmälda organets namn, med vederbörlig hänsyn tagen till affärshemligheter och andra konkurrensrelaterade faktorer. Rapporten ska också, i förekommande fall, behandla tillgången till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgången till rättslig prövning i miljöfrågor vid anskaffning och bearbetning av samt handel med råmaterial som ingår i batterier.

4.   Om den ekonomiska aktör som avses i artikel 48.1 kan visa att de råmaterial som förtecknas i punkt 1 i bilaga X och som ingår i batteriet härrör från återvunna källor, ska den ekonomiska aktören offentliggöra sina slutsatser i rimlig detalj, med vederbörlig hänsyn tagen till affärshemligheter och andra konkurrensrelaterade faktorer.

1.   Regeringar, branschorganisationer och grupper av berörda organisationer som har infört och övervakar system för tillbörlig aktsamhet (systemansvariga) får ansöka om att få sina system för tillbörlig aktsamhet erkända av kommissionen. Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter för att fastställa krav för vilken information ansökan om erkännande ska innehålla. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 90.3.

2.   Om kommissionen, på grundval av den bevisning och information som tillhandahålls enligt punkt 1 i denna artikel, fastställer att det system för tillbörlig aktsamhet som avses i den punkten gör det möjligt för ekonomiska aktörer att uppfylla kraven i artiklarna 48, 49, 50 och 52, ska kommissionen anta en genomförandeakt genom vilken systemet erkänns som likvärdigt med kraven i denna förordning. OECD:s centrum för ansvarsfullt företagande ska höras innan den genomförandeakten antas. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 90.3.

När kommissionen fattar ett beslut om erkännande av ett system för tillbörlig aktsamhet ska den beakta de olika branschmetoder som omfattas av systemet och det riskbaserade tillvägagångssätt och de metoder som används inom ramen för systemet för att identifiera risker.

3.   Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 89 för att fastställa de kriterier och den metod enligt vilka kommissionen i enlighet med punkt 2 i den här artikeln ska fastställa huruvida system för tillbörlig aktsamhet gör det möjligt för ekonomiska aktörer att uppfylla kraven i artiklarna 48, 49, 50 och 52. Kommissionen ska också på lämpligt sätt regelbundet kontrollera att erkända system för tillbörlig aktsamhet fortsätter att uppfylla de kriterier som ledde till beslutet om erkännande av likvärdighet enligt punkt 2 i den här artikeln.

4.   Den systemansvarige för ett system för tillbörlig aktsamhet, för vilket ett erkännande av likvärdighet har beviljats enligt punkt 2, ska utan dröjsmål informera kommissionen om alla ändringar eller uppdateringar av det systemet. Kommissionen ska bedöma huruvida sådana ändringar eller uppdateringar påverkar erkännandet av likvärdighet för det systemet och vidta lämpliga åtgärder.

5.   Om det finns bevis för att ekonomiska aktörer som genomför ett system som erkänts i enlighet med punkt 2 i denna artikel vid upprepade tillfällen eller i betydande omfattning har underlåtit att uppfylla kraven i artiklarna 48, 49, 50 och 52, ska kommissionen i samråd med den systemansvarige undersöka huruvida dessa fall visar på brister i systemet.

6.   Om kommissionen identifierar underlåtenhet att uppfylla kraven i artiklarna 48, 49, 50 och 52 eller brister i ett erkänt system för tillbörlig aktsamhet, får den bevilja den systemansvarige en lämplig period för att vidta korrigerande åtgärder.

7.   Om den systemansvarige underlåter eller vägrar att vidta de korrigerande åtgärder som krävs, och om kommissionen har konstaterat att denna underlåtenhet eller de brister som avses i punkt 6 i denna artikel äventyrar förmågan hos ekonomiska aktörer enligt artikel 48.1 som genomför systemet att uppfylla kraven i artiklarna 48, 49, 50 och 52 eller om ekonomiska aktörer som genomför ett system vid upprepade tillfällen eller i betydande omfattning underlåter att uppfylla kraven på grund av brister i systemet, ska kommissionen anta en genomförandeakt i syfte att återkalla erkännandet av systemet. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 90.3.

8.   Kommissionen ska upprätta och uppdatera ett register över erkända system för tillbörlig aktsamhet. Registret ska offentliggöras på internet.

1.   Medlemsstaterna ska utse en eller flera behöriga myndigheter som ska ansvara för att skyldigheterna enligt detta kapitel efterlevs, särskilt för att övervaka producenter och producentansvarsorganisationer och kontrollera att de efterlever sina skyldigheter enligt detta kapitel.

2.   Varje medlemsstat får också, bland de behöriga myndigheter som avses i punkt 1, utse en kontaktpunkt som ska kommunicera med kommissionen i enlighet med punkt 4.

3.   Medlemsstaterna ska fastställa närmare bestämmelser för hur den behöriga myndigheten eller de behöriga myndigheterna ska organisera och utföra sitt arbete, inbegripet vad gäller administrativa regler och förfaranderegler, för

4.   Senast den 18 november 2025 ska medlemsstaterna meddela kommissionen namnen på och adresserna till de behöriga myndigheter som utsetts enligt punkt 1. Medlemsstaterna ska utan onödigt dröjsmål informera kommissionen om alla ändringar av de behöriga myndigheternas namn och adresser.

1.   Medlemsstaterna ska upprätta ett producentregister som ska användas för att övervaka att producenter uppfyller kraven i detta kapitel.

2.   Producenter ska registrera sig i det register som avses i punkt 1. För detta ändamål ska de lämna in en ansökan om registrering i varje medlemsstat där de för första gången tillhandahåller ett batteri på marknaden.

Producenter ska lämna in ansökan om registrering via ett elektroniskt databehandlingssystem i enlighet med punkt 9 a i denna artikel.

Producenter ska endast tillhandahålla batterier, inbegripet sådana som ingår i apparater, lätta transportmedel eller andra fordon, på marknaden i en medlemsstat om de eller, i fall av bemyndigande, deras behöriga ombud för utökat producentansvar är registrerade i den medlemsstaten.

3.   Ansökan om registrering ska omfatta följande uppgifter:

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 i denna artikel ska den information som föreskrivs i led d i den punkten tillhandahållas antingen i ansökan om registrering enligt punkt 3 i denna artikel eller i ansökan om godkännande enligt artikel 58. Sådan ansökan om godkännande omfatta åtminstone uppgifter om antingen individuellt eller kollektivt fullgörande av skyldigheter avseende utökat producentansvar.

5.   Medlemsstaterna får vid behov begära ytterligare information eller handlingar för att använda producentregistret på ett effektivt sätt.

6.   Om en producent har utsett en producentansvarsorganisation i enlighet med artikel 57.1 ska skyldigheterna enligt denna artikel i tillämpliga delar fullgöras av den organisationen, om inte annat anges av medlemsstaten.

7.   Skyldigheter enligt denna artikel får fullgöras på producentens vägnar av ett behörigt ombud för utökat producentansvar.

Där skyldigheter enligt denna artikel fullgörs på producentens vägnar av ett behörigt ombud för utökat producentansvar som företräder fler än en producent, ska det behöriga ombudet, utöver den information som krävs enligt punkt 3, tillhandahålla namn och kontaktuppgifter för varje företrädd producent separat.

8.   Medlemsstaterna får besluta att registreringsförfarandet enligt denna artikel och godkännandeförfarandet enligt artikel 58 ska utgöra ett enda förfarande, om ansökan uppfyller kraven i punkterna 3–7 i den här artikeln.

9.   Den behöriga myndigheten ska

10.   Den behöriga myndigheten får

11.   Den behöriga myndigheten får vägra att registrera en producent eller får återkalla producentens registrering om den information som avses i punkt 3 och relaterade styrkande handlingar inte tillhandahållits eller inte är tillräckliga eller om producenten inte längre uppfyller kraven i punkt 3 d.

Den behöriga myndigheten ska återkalla producentens registrering om producenten har upphört att existera.

12.   Producenten eller, i tillämpliga fall, det behöriga ombudet för utökat producentansvar eller den producentansvarsorganisation som utsetts för de producenter som den företräder, ska utan onödigt dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten om varje ändring av uppgifterna i registreringen och om definitivt upphörande vad gäller tillhandahållande på marknaden av de batterier som avses i registreringen inom medlemsstatens territorium.

13.   Om uppgifterna i producentregistret inte är offentligt tillgängliga ska medlemsstaterna säkerställa att leverantörer av onlineplattformar som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med producenter får kostnadsfri tillgång till uppgifterna i registret.

1.   Producenter ska ha utökat producentansvar för batterier som de tillhandahåller på marknaden för första gången inom en medlemsstats territorium. Sådana producenter ska uppfylla kraven i artiklarna 8 och 8a i direktiv 2008/98/EG och i detta kapitel.

2.   En ekonomisk aktör som för första gången inom en medlemsstats territorium tillhandahåller ett batteri på marknaden som är ett resultat av förberedelse för återanvändning, förberedelse för ändamålsändring, ändamålsändring, eller återtillverkning ska vid tillämpning av denna förordning anses vara producent av detta batteri och ha utökat producentansvar.

3.   En producent enligt definitionen i artikel 3.47 d ska utse ett behörigt ombud för utökat producentansvar i varje medlemsstat där den säljer batterier. Utseendet ska göras genom en skriftlig fullmakt.

4.   De ekonomiska bidrag som producenten ska betala ska täcka följande kostnader för de produkter som producenten gör tillgängliga på marknaden i den berörda medlemsstaten:

5.   Om batterier som har varit föremål för förberedelse för återanvändning, förberedelse för ändamålsändring, ändamålsändring, eller återtillverkning tillhandahålls, får både producenterna av de ursprungliga batterierna och producenterna av de batterier som släpps ut på marknaden till följd av dessa åtgärder införa och anpassa en mekanism för kostnadsfördelning som baseras på den faktiska fördelningen av kostnaderna mellan de olika producenterna i syfte att dela på de kostnader som avses i punkt 4 a, c och d.

Om ett batteri som avses i punkt 2 omfattas av mer än ett utökat producentansvar, ska den första producent som gör batteriet tillgängligt på marknaden inte bära ytterligare kostnader på grund av en sådan mekanism för kostnadsfördelning.

Kommissionen ska underlätta utbytet av information och bästa praxis mellan medlemsstaterna avseende sådana mekanismer för kostnadsfördelning.

1.   Producenter får utse en producentansvarsorganisation som har godkänts i enlighet med artikel 58 att fullgöra skyldigheterna avseende utökat producentansvar för deras räkning. Medlemsstaterna får vidta åtgärder för att göra det obligatoriskt att utse en producentansvarsorganisation. Dessa åtgärder ska vara motiverade med hänsyn till det som särskilt kännetecknar en viss kategori av batterier som släpps ut på marknaden och relaterad avfallshanteringskaraktäristik.

2.   Vid kollektivt fullgörande av skyldigheter avseende utökat producentansvar ska producentansvarsorganisationerna säkerställa likabehandling av producenter, oavsett deras ursprung eller storlek, utan att en oproportionell börda läggs på producenter av små mängder batterier, inbegripet små och medelstora företag. De ska även säkerställa att de ekonomiska bidrag som producenter betalar till dem

3.   Om flera producentansvarsorganisationer i en medlemsstat ges godkännande för att fullgöra skyldigheter avseende utökat producentansvar för producenters räkning, ska de säkerställa att åtgärderna enligt artiklarna 59.1, 60.1 och 61.1 bedrivs över hela medlemsstatens territorium. Medlemsstaterna ska anförtro åt den behöriga myndigheten eller en oberoende tredje part, att säkerställa att producentansvarsorganisationerna fullgör sina skyldigheter på ett samordnat sätt.

4.   Producentansvarsorganisationerna ska säkerställa konfidentiell behandling av de uppgifter som de förfogar över, särskilt vad gäller företagshemligheter och information som direkt kan kopplas till enskilda producenter eller deras behöriga ombud för utökat producentansvar.

5.   Utöver den information som avses i artikel 8a.3 e i direktiv 2008/98/EG ska producentansvarsorganisationerna minst varje år på sina webbplatser, med förbehåll för affärs- och företagshemligheten, offentliggöra uppgifterna om insamlingsnivån vid separat insamling av förbrukade batterier, den materialåtervinningsgrad och den resursåtervinningsgrad som uppnåtts av de producenter som utsett producentansvarsorganisationen.

6.   Utöver den information som avses i punkt 5, ska producentansvarsorganisationerna offentliggöra information om urvalsförfarandet för avfallshanteringsaktörer som utvalts i enlighet med punkt 8.

7.   Om så är nödvändigt för att undvika snedvridning av den inre marknaden ges kommissionen befogenhet att anta en genomförandeakt för att fastställa kriterier för tillämpningen av punkt 2 a i denna artikel. Genomförandeakten får inte avse fastställande av den exakta bidragsnivån och ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 90.3.

8.   Avfallshanteringsaktörer ska omfattas av ett icke-diskriminerande urvalsförfarande grundat på transparenta tilldelningskriterier som utförs av producenter eller producentansvarsorganisationer, och som inte lägger en oproportionell börda på små och medelstora företag.

1.   En producent, vid individuellt fullgörande av skyldigheter avseende utökat producentansvar, och utsedda producentansvarsorganisationer, vid kollektivt fullgörande av skyldigheter avseende utökat producentansvar, ska hos den behöriga myndigheten ansöka om godkännande av fullgörande av skyldigheter avseende utökat producentansvar.

2.   Godkännande ska beviljas endast om det kan påvisas

3.   Medlemsstaterna ska när de fastställer sina administrativa regler och förfaranderegler som avses i artikel 54.3 b inkludera närmare uppgifter om godkännandeförfarandet, som kan skilja sig åt beroende på om det rör individuellt respektive kollektivt fullgörande av skyldigheter avseende utökat producentansvarsskyldighet, och villkoren för kontroll av efterlevnaden av producenter eller producentansvarsorganisationer, inbegripet vad gäller den information som producenter eller producentansvarsorganisationer ska lämna i detta syfte. Godkännandeförfarandet ska inbegripa krav på kontroll av de arrangemang som införts för att säkerställa uppfyllande av kraven i artiklarna 59.1, 59.2, 60.1, 60.2 och 60.4 och tidsramarna för denna kontroll, vilka inte ska överstiga 12 veckor från det att en fullständig ansökan har lämnats in. Denna kontroll får utföras av en oberoende expert som ska utfärda en kontrollrapport om resultatet av kontrollen.

4.   Producenten eller producentansvarsorganisationerna ska utan onödigt dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten om alla ändringar av uppgifterna i godkännandet, om eventuella ändringar som rör villkoren för godkännandet eller om verksamheten upphör definitivt.

5.   Det system för egenkontroll som föreskrivs i artikel 8a.3 led d i direktiv 2008/98/EG ska tillämpas regelbundet, minst vart tredje år, och på begäran av den behöriga myndigheten, för att kontrollera att bestämmelserna i det ledet är uppfyllda och att de villkor för godkännande som avses i punkt 2 i den här artikeln fortfarande uppfylls. Producenten eller producentansvarsorganisationen ska på begäran lägga fram en egenkontrollrapport och vid behov planen för korrigerande åtgärder för den behöriga myndigheten. Utan att det påverkar befogenheterna enligt punkt 6 i denna artikel kan den behöriga myndigheten lämna synpunkter på egenkontrollrapporten och utkastet till plan för korrigerande åtgärder, sådana synpunkter ska meddelas till producenten eller producentansvarsorganisationen. Producenten eller producentansvarsorganisationerna ska utarbeta och genomföra planen för korrigerande åtgärder baserat på dessa synpunkter.

6.   Den behöriga myndigheten får besluta att återkalla godkännandet om insamlingsmålen i artikel 59.3 eller artikel 60.3 inte uppnås eller om producenten eller producentansvarsorganisationen inte längre uppfyller kraven avseende organisationen av insamlingen och behandlingen av förbrukade batterier eller underlåter att rapportera till den behöriga myndigheten eller underlåter att anmäla ändringar som rör villkoren för godkännandet, eller har upphört med verksamheten.

7.   En producent, vid individuellt fullgörande av skyldigheter avseende utökat producentansvar, och utsedda producentansvarsorganisationer, vid kollektivt fullgörande av skyldigheter avseende utökat producentansvar, ska ställa en garanti avsedd att täcka de kostnader i samband med avfallshanteringsverksamhet som producenten eller producentansvarsorganisationen ska betala om skyldigheterna avseende utökat producentansvar inte fullgörs, inbegripet om verksamheten definitivt upphör eller vid insolvens. Medlemsstaterna får ange ytterligare krav för en sådan garanti. Om det rör sig om en statligt driven producentansvarsorganisation behöver en sådan garanti ställas på annat sätt än av organisationen själv och får ha formen av en offentlig fond som finansieras genom producentavgifter och för vilken den medlemsstat som driver organisationen är solidariskt ansvarig.

1.   Producenter av bärbara batterier, eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, ska säkerställa att alla förbrukade bärbara batterier, oavsett typ, kemisk sammansättning, skick, märke eller ursprung, samlas in separat inom den medlemsstats territorium där de för första gången tillhandahåller batterierna på marknaden. I detta syfte ska de

2.   Producenter av bärbara batterier, eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, ska säkerställa att följande gäller för systemet för återtagande och insamling av förbrukade bärbara batterier:

3.   Producenter av bärbara batterier, eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, ska uppnå och varaktigt uppfylla åtminstone följande insamlingsmål för förbrukade bärbara batterier:

Producenter, eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, ska beräkna den insamlingsnivå som anges i denna punkt i enlighet med bilaga XI.

4.   Slutanvändare ska kunna göra sig av med förbrukade bärbara batterier vid de insamlingsplatser som avses i punkt 2 a och ska inte behöva betala avgifter eller vara skyldiga att köpa ett nytt batteri och inte heller ska de behöva ha köpt det bärbara batteriet från den producent som inrättat insamlingsplatsen.

5.   De insamlingsplatser som inrättas i enlighet med punkt 2 a i, iii och iv ska inte omfattas av registrerings- eller tillståndskraven i direktiv 2008/98/EG.

6.   Medlemsstaterna får vidta åtgärder för att kräva att de insamlingsplatser som avses i punkt 2 a i denna artikel får samla in förbrukade bärbara batterier endast om de har slutit ett avtal med producenterna eller med producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1.

7.   Med anledning av marknadens förväntade utveckling och ökningen av den förväntade livslängden för laddningsbara bärbara batterier och för att bättre säkerställa den faktiska volymen av förbrukade bärbara batterier som finns tillgängliga för insamling, ges kommissionen befogenhet att senast den 18 augusti 2027 anta delegerade akter i enlighet med artikel 89 med avseende på att ändra metoden för att beräkna den insamlingsnivå för bärbara batterier som fastställs i bilaga XI och att ändra det insamlingsmål som föreskrivs i punkt 3 i denna artikel för att anpassa det insamlingsmålet till den nya metoden med bibehållande av en likvärdig ambitionsnivå och likvärdiga tidsfrister.

1.   Producenter av batterier för lätta transportmedel, eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, ska säkerställa att alla förbrukade batterier för lätta transportmedel samlas in separat, oavsett typ, kemisk sammansättning, skick, märke eller ursprung, inom den medlemsstats territorium där de för första gången tillhandahåller batterierna på marknaden. I detta syfte ska de

2.   Producenter av batterier för lätta transportmedel, eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, ska säkerställa att följande gäller för systemet för återtagande och insamling av förbrukade batterier för lätta transportmedel:

3.   Producenter av batterier för lätta transportmedel, eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, ska som ett minimikrav uppnå och varaktigt uppfylla åtminstone följande insamlingsmål för förbrukade batterier för lätta transportmedel:

Producenter av batterier för lätta transportmedel, eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, ska beräkna den insamlingsnivå som anges i denna punkt i enlighet med bilaga XI.

4.   Producenter av batterier för lätta transportmedel eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1 ska göra följande:

5.   Slutanvändare ska kunna göra sig av med förbrukade batterier för lätta transportmedel vid de insamlingsplatser som avses i punkt 2 a och ska inte behöva betala avgifter eller vara skyldiga att köpa ett nytt batteri för lätta transportmedel och inte heller ska de behöva ha köpt batteriet från den producent som inrättat insamlingsplatsen.

6.   De insamlingsplatser som inrättas i enlighet med punkt 2 a i, iii och iv ska inte omfattas av registrerings- eller tillståndskraven i direktiv 2008/98/EG.

7.   Medlemsstater får vidta åtgärder för att kräva att de insamlingsplatser som avses i punkt 2 a i denna artikel får samla in förbrukade batterier för lätta transportmedel endast om de har slutit ett avtal med producenterna eller med producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1.

8.   Med hänsyn till marknadens förväntade utveckling och ökningen av den förväntade livslängden för batterier för lätta transportmedel och för att bättre säkra den faktiska volymen av förbrukade batterier för lätta transportmedel som finns tillgängliga för insamling, ges kommissionen befogenhet att senast 18 augusti 2027 anta delegerade akter i enlighet med artikel 89 med avseende på att ändra metoden för att beräkna den insamlingsnivå för batterier för lätta transportmedel som fastställs i bilaga XI och att ändra det insamlingsmål som föreskrivs i punkt 3 i denna artikel för att anpassa insamlingsmålet till den nya metoden med bibehållande av en likvärdig ambitionsnivå och likvärdiga tidsfrister.

1.   Producenter av startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier, eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, ska kostnadsfritt och utan skyldighet för slutanvändaren att köpa ett nytt batteri eller att ha köpt batteriet från dem, återta, samt säkerställa att alla förbrukade startbatterier, förbrukade industribatterier och förbrukade elfordonsbatterier, oavsett batteriernas natur, kemiska sammansättning, skick, märke eller ursprung, av den respektive kategori som de har tillhandahållit på marknaden för första gången på den aktuella medlemsstatens territorium samlas in separat. För detta ändamål ska de godta att återta förbrukade startbatterier, förbrukade industribatterier och förbrukade elfordonsbatterier från slutanvändare eller från system för återtagande och insamling som omfattar insamlingsplatser som de inrättat i samarbete med

Medlemsstater får vidta åtgärder för att kräva att de enheter som avses i första stycket a–d får samla in förbrukade startbatterier, förbrukade industribatterier och förbrukade elfordonsbatterier endast om de har slutit ett avtal med producenterna eller med producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1.

Om förbrukade industribatterier måste demonteras i förväg i privata, icke-kommersiella användares lokaler, ska producentens skyldighet att återta dessa förbrukade batterier inte medföra några kostnader för dessa användare för demonteringen och insamlingen av dessa förbrukade batterier.

2.   De arrangemang för att återta batterier som införs i enlighet med punkt 1 ska omfatta en medlemsstats hela territorium och arrangemangen ska utformas med beaktande av befolkningsstorlek och befolkningstäthet, förväntad volym av förbrukade startbatterier, förbrukade industribatterier och förbrukade elfordonsbatterier, tillgänglighet och närhet till slutanvändare, och de ska inte begränsas till de områden där insamlingen och den efterföljande hanteringen av förbrukade startbatterier, förbrukade industribatterier och förbrukade elfordonsbatterier är lönsam.

3.   Producenter av startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier, eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, ska göra följande:

4.   De aktörer som avses i punkt 1 a–d i denna artikel får lämna över insamlade förbrukade startbatterier, förbrukade industribatterier och förbrukade elfordonsbatterier till avfallshanteringsaktörer som valts ut i enlighet med artikel 57.8 för behandling i enlighet med artikel 70. I dessa fall ska producenters skyldighet enligt punkt 3 c i denna artikel anses vara uppfylld.

1.   Distributörer ska återta förbrukade batterier från slutanvändaren utan kostnad och utan skyldighet för slutanvändaren att köpa eller att ha köpt ett nytt batteri, oavsett batteriernas kemiska sammansättning, märke eller ursprung enligt följande:

2.   Den skyldighet att återta batterier som föreskrivs i punkt 1

3.   Distributörer ska lämna över förbrukade batterier som de har tagit tillbaka till de producenter eller producentansvarsorganisationer som ansvarar för att säkerställa insamlingen av förbrukade batterier i enlighet med artiklarna 59, 60 och 61, eller till en avfallshanteringsaktör som utvalts i enlighet med artikel 57.8, för behandling i enlighet med artikel 70.

4.   Skyldigheterna enligt denna artikel ska i tillämpliga delar gälla för distributörer som levererar batterier genom distansavtal till slutanvändare. Dessa distributörer ska tillhandahålla ett tillräckligt antal insamlingsplatser över medlemsstatens hela territorium och ska därvid beakta faktorer som befolkningsstorlek och befolkningstäthet, förväntad volym av förbrukade bärbara batterier, förbrukade batterier för lätta transportmedel, förbrukade startbatterier, förbrukade industribatterier respektive förbrukade elfordonsbatterier samt tillgänglighet och närhet till slutanvändare, så att det är möjligt för slutanvändarna att lämna in batterierna.

5.   Vid försäljning med leverans ska distributörer erbjuda sig att kostnadsfritt återta förbrukade bärbara batterier, förbrukade batterier för lätta transportmedel, förbrukade industribatterier, förbrukade startbatterier och förbrukade elfordonsbatterier vid den plats där batteriet levereras till slutanvändaren eller vid en lokal insamlingsplats. Slutanvändaren ska i samband med beställningen av batteriet informeras om arrangemangen för återtagande av ett förbrukat batteri.

6.   För att uppfylla kraven i artikel 30.1 d och e i förordning (EU) 2022/2065 ska leverantörer av onlineplattformar som omfattas av kapitel III avsnitt 4 i den förordningen och som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med producenter erhålla följande information från producenter som erbjuder batterier, inbegripet batterier som ingår i apparater, lätta transportmedel eller andra fordon, till konsumenter i unionen:

1.   Slutanvändare ska lämna förbrukade batterier till separat insamling, så att de skiljs från andra avfallsflöden, även från blandat kommunalt avfall.

2.   Slutanvändare ska göra sig av med förbrukade batterier vid anvisade separata insamlingsplatser som inrättats av producenten eller en producentansvarsorganisation eller i enlighet med de särskilda arrangemang som ingåtts med producenten eller en producentansvarsorganisation i enlighet med artiklarna 59, 60 och 61.

1.   De aktörer som driver behandlingsanläggningar i enlighet med direktiv 2000/53/EG eller 2012/19/EU ska överlämna förbrukade batterier som härrör från behandlingen av uttjänta fordon eller avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk eller elektronisk utrustning till producenterna av batterikategorierna i fråga, eller till producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, eller till avfallshanteringsaktörer som valts ut i enlighet med artikel 57.8 för behandling i enlighet med artikel 70.

2.   De aktörer som driver behandlingsanläggningar som avses i punkt 1 ska föra register över dessa överlämningstransaktioner.

1.   Förbrukade batterier från privata, icke-kommersiella slutanvändare får kasseras vid de separata insamlingsplatser som inrättats av offentliga avfallshanteringsmyndigheter.

2.   Offentliga avfallshanteringsmyndigheter ska säkerställa att insamlade förbrukade batterier behandlas i enlighet med artikel 70, genom att antingen

1.   Insamlingsplatserna för frivillig insamling av förbrukade bärbara batterier ska överlämna insamlade förbrukade bärbara batterier till producenterna av bärbara batterier eller till de tredje parter som agerar för producenternas räkning, inbegripet producentansvarsorganisationer, eller till avfallshanteringsaktörer som valts ut i enlighet med artikel 57.8, för behandling i enlighet med artikel 70.

2.   Insamlingsplatserna för frivillig insamling av förbrukade batterier för lätta transportmedel ska överlämna insamlade förbrukade batterier för lätta transportmedel till producenterna av batterier för lätta transportmedel eller till de tredje parter som agerar för producenternas räkning, inbegripet producentansvarsorganisationer, eller till avfallshanteringsaktörer som valts ut i enlighet med artikel 57.8, för behandling i enlighet med artikel 70.

1.   Medlemsstaterna får begränsa möjligheten för distributörer, aktörer som driver avfallsbehandlingsanläggningar som avses i artikel 65, offentliga avfallshanteringsmyndigheter som avses i artikel 66 och insamlingsplatser för frivillig insamling som avses i artikel 67 att överlämna förbrukade bärbara batterier och förbrukade batterier för lätta transportmedel antingen till producenter eller producentansvarsorganisationer eller till en avfallshanteringsaktör för att utföra behandling i enlighet med artikel 70. Medlemsstaterna ska säkerställa att sådana begränsningar inte har negativ inverkan på insamlings- och materialåtervinningssystemen.

2.   Medlemsstaterna får också vidta åtgärder som tillåter sådana offentliga avfallshanteringsmyndigheter som avses i artikel 66 att själva utföra behandling i enlighet med artikel 70.

1.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att producenter, eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, ska uppnå de insamlingsmål som fastställs i artikel 59.3 första stycket a, b och c, med avseende på förbrukade bärbara batterier, och som fastställs i artikel 60.3 första stycket a och b, med avseende på förbrukade batterier för lätta transportmedel.

2.   I synnerhet ska medlemsstaterna regelbundet, och minst en gång om året, övervaka producenters insamlingsnivåer, eller insamlingsnivåerna för producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, för att kontrollera att de har vidtagit lämpliga åtgärder för att uppnå de insamlingsmål som fastställs i artikel 59.3 första stycket a, b och c med avseende på förbrukade bärbara batterier, och som fastställs i artikel 60.3 första stycket a och b med avseende på förbrukade batterier för lätta transportmedel. Denna övervakning ska särskilt baseras på den information som rapporteras till de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 75 och ska omfatta kontroll av denna information, och huruvida producenten har följt den beräkningsmetod som anges i bilaga XI och resultaten av den plockanalys som avses i punkt 5 i den här artikeln samt all annan information som medlemsstaten har tillgång till.

3.   Om en medlemsstat, på grundval av den övervakning som avses i punkt 2 i den här artikeln, konstaterar att en producent, eller en producentansvarsorganisation som utsetts i enlighet med artikel 57.1, inte har vidtagit åtgärder som är förenliga med uppnåendet av de insamlingsmål som fastställs i artikel 59.3 första stycket a, b och c med avseende på förbrukade bärbara batterier, eller som fastställs i artikel 60.3 första stycket a och b med avseende på förbrukade batterier för lätta transportmedel, ska den behöriga myndigheten i den medlemsstaten begära att producenten eller producentansvarsorganisationen vidtar lämpliga korrigerande åtgärder för att säkerställa att den kan uppnå de insamlingsmål som fastställs i endera av de artiklarna, beroende på vad som är tillämpligt.

4.   Utan att det påverkar systemet för egenkontroll enligt artikel 58.5 ska producenten, eller producentansvarsorganisationen som utsetts i enlighet med artikel 57.1, lägga fram ett utkast till plan för korrigerande åtgärder för den behöriga myndigheten inom tre månader från den begäran från den behöriga myndigheten som avses i punkt 3 i den här artikeln. Den behöriga myndigheten får lämna synpunkter på utkastet till plan och ska i meddela sådana synpunkter till producenten eller producentansvarsorganisationen inom en månad från mottagandet av utkastet till plan för korrigerande åtgärder.

Om den behöriga myndigheten meddelar sina synpunkter på utkastet till plan för korrigerande åtgärder ska producenten eller producentansvarsorganisationerna inom en månad från mottagandet av dessa synpunkter upprätta planen för korrigerande åtgärder, med beaktande av dessa synpunkter, och genomföra den i enlighet med detta.

Innehållet i planen för korrigerande åtgärder och producentens eller producentansvarsorganisationens efterlevnad av den ska beaktas vid bedömningen av om villkoren för registreringen enligt artikel 55 och i tillämpliga fall godkännandet enligt artikel 58 fortfarande är uppfyllda.

5.   Senast den 1 januari 2026 och vart femte år därefter ska medlemsstaterna genomföra en plockanalys avseende insamlat blandat kommunalt avfall och avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk eller elektronisk utrustning för föregående kalenderår, för att fastställa andelen förbrukade bärbara batterier och förbrukade batterier för lätta transportmedel i avfallet. På grundval av dessa undersökningar får de behöriga myndigheterna kräva att producenter av bärbara batterier, producenter av batterier för lätta transportmedel eller de respektive producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, vidtar korrigerande åtgärder för att utöka sitt nätverk av anslutna insamlingspunkter och genomför informationskampanjer i enlighet med artikel 74.1.

1.   Insamlade förbrukade batterier får inte bortskaffas eller energiåtervinnas.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 2010/75/EU ska godkända anläggningar säkerställa att behandling av förbrukade batterier som ett minimikrav uppfyller kraven i del A i bilaga XII till denna förordning och kraven på bästa tillgängliga teknik enligt definitionen i artikel 3.10 i direktiv 2010/75/EU.

3.   Om batterier samlas in medan de fortfarande sitter kvar i en förbrukad apparat, ett förbrukat lätt transportmedel eller ett uttjänt fordon, ska de avlägsnas från den förbrukade apparaten, det förbrukade lätta transportmedlet eller uttjänta fordonet i enlighet med, i tillämpliga fall, kraven i direktiv 2000/53/EG eller 2012/19/EU.

4.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 89 med avseende på att ändra de behandlingskrav för förbrukade batterier som fastställs i del A i bilaga XII mot bakgrund av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och framväxande ny teknik inom avfallshantering.

5.   Medlemsstaterna får inrätta incitamentssystem för ekonomiska aktörer som uppnår högre grad än målen i delarna B och C i bilaga XII för återvinningsgrad respektive resursåtervinning.

1.   Varje godkänd anläggning ska säkerställa att alla förbrukade batterier som görs tillgängliga för den anläggningen godtas och genomgår förberedelse för återanvändning, förberedelse för ändamålsändring eller materialåtervinning.

2.   Materialåtervinnarna ska säkerställa att materialåtervinningen uppnår målen för materialåtervinningsgrad och målen för resursåtervinning som fastställs i delarna B och C i bilaga XII.

3.   Materialåtervinningsgraden och resursåtervinningsnivån ska beräknas i enlighet med de regler som fastställs i en delegerad akt som antas enligt punkt 4 i denna artikel.

4.   Kommissionen ska senast den 18 februari 2025 anta en delegerad akt i enlighet med artikel 89 för att komplettera denna förordning genom att fastställa metoden för beräkning och kontroll av materialåtervinningsgraden och resursåtervinningsnivån, i enlighet med del A i bilaga XII, och formatet för dokumentationen.

5.   Senast den 18 augusti 2026 och minst vart femte år därefter ska kommissionen bedöma huruvida det, på grund av marknadsutvecklingen, särskilt rörande batteriteknik som påverkar typen av återvunnet material och den befintliga och prognostiserade tillgången till kobolt, koppar, bly, litium eller nickel eller bristen därpå, och mot bakgrund av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, är lämpligt att se över de mål för materialåtervinningsgrad och resursåtervinning som anges i delarna B och C i bilaga XII. När det är motiverat och lämpligt på grundval av den bedömningen ges kommissionen befogenhet att anta en delegerad akt i enlighet med artikel 89 med avseende på att ändra de mål för materialåtervinningsgrad och resursåtervinning som anges i delarna B och C i bilaga XII.

6.   När så är lämpligt på grund av marknadsutveckling som påverkar den typ av material som kan återvinnas och mot bakgrund av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, inbegripet ny teknik för avfallshantering, ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 89 med avseende på att ändra del C i bilaga XII genom att lägga till ytterligare material med specifika mål för resursåtervinning per specifikt material, och del B i bilaga XII genom att lägga till ytterligare batterikemikalier med specifika mål för materialåtervinningsgrad.

1.   Behandling får utföras utanför den berörda medlemsstaten eller utanför unionen, förutsatt att de förbrukade batterierna, eller fraktioner av dessa, transporteras i enlighet med kraven i förordningarna (EG) nr 1013/2006 och (EG) nr 1418/2007.

2.   För att skilja mellan begagnade batterier och förbrukade batterier får medlemsstaternas behöriga myndigheter inspektera transporter av begagnade batterier som misstänks vara förbrukade batterier för att se om de uppfyller minimikraven i bilaga XIV och övervaka sådana transporter i enlighet därmed.

Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat konstaterar att en planerad transport av begagnade batterier består av förbrukade batterier, får kostnaderna för lämpliga analyser, inspektioner och lagring av de begagnade batterierna som misstänks vara förbrukade debiteras producenterna av den relevanta kategorin batterier, tredje parter som agerar för producenternas räkning eller andra personer som organiserar transporten. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 89 med avseende på komplettering av de minimikrav som anges i bilaga XIV, särskilt när det gäller hälsotillstånd, för att skilja mellan transport av begagnade batterier och förbrukade batterier.

3.   Förbrukade batterier, eller fraktioner av sådana, som exporteras från unionen i enlighet med punkt 1 i denna artikel ska medräknas vid fullgörandet av de skyldigheter, grader och mål som anges i artiklarna 70 och 71 endast om den som exporterar de förbrukade batterierna, eller fraktioner av dessa, tillhandahåller dokumentation som godkänts av den behöriga mottagarmyndigheten och som visar att behandlingen har ägt rum under förhållanden som motsvarar dem som krävs enligt denna förordning och i överensstämmelse med annan unionsrätt om människors hälsa och miljöskydd.

4.   Kommissionen ges befogenhet att anta en delegerad akt i enlighet med artikel 89 med avseende på att fastställa närmare bestämmelser som kompletterar bestämmelserna i punkt 3 i den här artikeln, genom att det fastställs kriterier för bedömningen av likvärdiga villkor.

1.   För att dokumentera att ett förbrukat batteri för lätta transportmedel, ett förbrukat industribatteri och ett förbrukat elfordonsbatteri som genomgår förberedelse för återanvändning eller förberedelse för ändamålsändring, inte längre är avfall, ska batteriinnehavaren på begäran av en behörig myndighet visa följande:

2.   Den information som avses i punkt 1 a ska göras tillgänglig för slutanvändarna och tredje parter som agerar för slutanvändarnas räkning, på lika villkor, som en del av den dokumentation som åtföljer det batteri som avses i punkt 1 när det släpps ut på marknaden eller tas i bruk.

3.   Tillhandahållandet av information i enlighet med punkterna 1 och 2 ska inte påverka skyldigheten att behandla kommersiellt känsliga uppgifter konfidentiellt enligt relevant unionsrätt och nationell rätt.

4.   Kommissionen ges befogenhet att anta en genomförandeakt med avseende på att fastställa detaljerade tekniska krav och kontrollkrav som förbrukade batterier för lätta transportmedel, förbrukade industribatterier eller förbrukade elfordonsbatteribatterier ska uppfylla för att upphöra att vara avfall. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 90.3.

1.   Utöver den information som avses i artikel 8a.2 i direktiv 2008/98/EG ska producenter, eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1 ge slutanvändare och distributörer tillgång till följande information om åtgärder för att förebygga att batterier blir avfall och om hantering av förbrukade batterier för de kategorier av batterier som de levererar inom en medlemsstats territorium:

Informationen ska göras tillgänglig

2.   Producenter ska ge de distributörer och aktörer som avses i artiklarna 62, 65 och 66 och andra avfallshanteringsaktörer som utför förberedelse för återanvändning, förberedelse för ändamålsändring, eller behandling, tillgång till information om de säkerhets- och skyddsåtgärder, inbegripet för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, som är tillämpliga på lagring och insamling av förbrukade batterier.

3.   Från och med den tidpunkt då ett batteri tillhandahålls inom en medlemsstats territorium ska producenter, på begäran, kostnadsfritt och på elektronisk väg, ge de avfallshanteringsaktörer som utför förberedelse för återanvändning, förberedelse för ändamålsändring, eller behandling, tillgång till den batterimodellspecifika information som de behöver för sin verksamhet med information om korrekt och miljövänlig behandling av förbrukade batterier enligt följande:

Informationen enligt första stycket a och b ska anges vilka komponenter och material som ingår i batteriet samt var de farliga ämnena finns i batteriet, i den utsträckning som informationen är nödvändig för att de aktörer som utför förberedelse för återanvändning, förberedelse för ändamålsändring, eller behandling ska kunna uppfylla kraven i denna förordning.

Denna information ska göras tillgänglig på ett eller flera språk som lätt kan förstås av de aktörer som avses i första stycket, i enlighet med vad som fastställs av den medlemsstat där batteriet ska tillhandahållas på marknaden.

4.   Distributörer som levererar batterier till slutanvändare ska på sina återförsäljningsställen permanent, och på ett lättillgängligt och väl synligt sätt för batteriernas slutanvändare, tillhandahålla den information som anges i punkterna 1 och 2 samt information om hur slutanvändare kan lämna in förbrukade batterier kostnadsfritt vid de respektive insamlingsplatser som inrättats vid återförsäljningsställena eller för en onlineplattforms räkning. Denna skyldighet ska begränsas till de batterikategorier som distributören eller återförsäljaren har eller har haft som nya batterier i sitt utbud.

Distributörer ska tillhandahålla den information som avses i punkterna 1 och 2 även när de säljer sina produkter via onlineplattformar som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare.

5.   De kostnader som täcks av producenten i enlighet med artikel 56.4 a–d ska redovisas separat för slutanvändaren på försäljningsstället för ett nytt batteri.

6.   Producenter av den relevanta kategorin av batterier eller producentansvarsorganisationer ska genomföra informationskampanjer eller erbjuda incitament för att uppmuntra slutanvändare att göra sig av med förbrukade batterier på ett sätt som är i linje med den information som görs tillgänglig i enlighet med punkt 1 till slutanvändare om åtgärder för att förebygga att batterier blir avfall och om hantering av förbrukade batterier.

7.   Om information lämnas offentligt till slutanvändare enligt denna artikel ska kommersiellt känsliga uppgifter behandlas konfidentiellt i överensstämmelse med relevant unionsrätt och nationell rätt.

1.   Producenter av bärbara batterier och producenter av batterier för lätta transportmedel eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1 ska för varje kalenderår rapportera åtminstone följande information till den behöriga myndigheten, uppdelad efter batteriernas och de förbrukade batteriernas kemiska sammansättning och kategoritillhörighet:

Om andra avfallshanteringsaktörer än producenter, eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, samlar in förbrukade bärbara batterier eller förbrukade batterier för lätta transportmedel från distributörer eller andra insamlingsplatser för förbrukade bärbara batterier eller förbrukade batterier för lätta transportmedel, ska de för varje kalenderår till den behöriga myndigheten rapportera vilka mängder förbrukade bärbara batterier och förbrukade batterier för lätta transportmedel som har samlats in, uppdelat efter batteriernas kemiska sammansättning.

2.   Producenter av startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier, eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, ska för varje kalenderår rapportera följande information till den behöriga myndigheten, uppdelad efter batteriernas kemiska sammansättning och kategorier av förbrukade batterier:

3.   Om avfallshanteringsaktörerna samlar in förbrukade batterier från distributörer, från andra insamlingsplatser för förbrukade startbatterier, förbrukade industribatterier och förbrukade elfordonsbatterier eller från slutanvändare, ska de för varje kalenderår rapportera följande information till den behöriga myndigheten, uppdelat efter batteriernas kemiska sammansättning och kategorier av förbrukade batterier:

4.   Den information som avses i punkt 1 a–g i denna artikel ska omfatta information om batterier som ingår i fordon och apparater samt förbrukade batterier som avlägsnats från fordon och apparater i enlighet med artikel 65.

5.   De avfallshanteringsaktörer som utför behandling och materialåtervinnare ska för varje kalenderår och per medlemsstat där de förbrukade batterierna samlades in rapportera följande information till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där behandlingen av förbrukade batterier äger rum:

Rapporteringen om materialåtervinningsgraden och resursåtervinningen ska omfatta alla enskilda steg i materialåtervinningen och samtliga utgående fraktioner. Om materialåtervinningsåtgärder utförs vid fler än en anläggning ska den första materialåtervinnaren vara ansvarig för att samla in och vidarebefordra den informationen som krävs till de behöriga myndigheterna.

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där behandlingen av förbrukade batterier äger rum ska tillhandahålla den information som avses i denna punkt till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där batteriet samlats in, om den medlemsstaten är en annan.

Förbrukade batterier som sänds till en annan medlemsstat för behandling i den medlemsstaten ska inkluderas i uppgifterna om materialåtervinningsgrad och resursåtervinning och ska medräknas i uppnåendet av de mål som anges i bilaga XII av den medlemsstat där avfallet samlades in.

6.   Om andra avfallsinnehavare än de som avses i punkt 5 exporterar batterier för behandling ska de rapportera uppgifter om mängden separat insamlade förbrukade batterier som exporterats för behandling och de uppgifter som avses i punkt 5 b och c till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där de är lokaliserade.

7.   Producenter, eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 57.1, samt avfallshanteringsaktörer och avfallsinnehavare som avses i denna artikel ska rapportera inom sex månader efter utgången av det rapporteringsår för vilket uppgifterna samlas in. Den första rapporteringsperioden ska avse det första hela kalenderåret efter ikraftträdandet av den genomförandeakt där formatet för rapportering till kommissionen fastställs, i enlighet med artikel 76.5.

8.   De behöriga myndigheterna ska inrätta elektroniska system för uppgiftsrapporteringen och ange vilka format som ska användas.

9.   Medlemsstaterna får tillåta behöriga myndigheter att begära ytterliga information som krävs för att säkerställa att de uppgifter som rapporterats är tillförlitliga.

1.   Medlemsstaterna ska för varje kalenderår offentliggöra, i aggregerad form och i det format som fastställts av kommissionen i den genomförandeakt som antas enligt punkt 5, följande uppgifter om bärbara batterier, batterier för lätta transportmedel, startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier, uppdelat efter kategori av batteri och kemisk sammansättning:

Medlemsstaterna ska göra dessa uppgifter tillgängliga inom 18 månader efter utgången av det rapporteringsår för vilket uppgifterna samlas in. De ska offentliggöra dessa uppgifter på elektronisk väg, i det format som fastställts av kommissionen i enlighet med punkt 5, med hjälp av lättillgängliga datatjänster. Uppgifterna ska vara maskinläsbara, sorterbara och sökbara och 'ska följa öppna standarder, så att tredje part kan använda dem. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen när de uppgifter som avses i första stycket görs tillgängliga.

Den första rapporteringsperioden ska avse det första hela kalenderåret efter ikraftträdandet av den genomförandeakt där formatet för rapportering till kommissionen fastställs, i enlighet med punkt 5.

Utöver de skyldigheter som fastställs i direktiven 2000/53/EG och 2012/19/EU ska de uppgifter som avses i punkt 1 första stycket a–d i denna artikel inbegripa uppgifter om batterier som ingår i fordon och apparater, samt förbrukade batterier som avlägsnats från dessa fordon och apparater i enlighet med artikel 65.

2.   Rapporteringen om materialåtervinningsgraden och resursåtervinningen enligt punkt 1 första stycket d ska omfatta alla enskilda steg i materialåtervinningen och samtliga utgående fraktioner.

3.   De uppgifter som medlemsstaterna gör tillgängliga i enlighet med denna artikel ska åtföljas av en kvalitetskontrollrapport i det format som fastställts av kommissionen i enlighet med punkt 5.

4.   Kommissionen ska samla in och se över den information som görs tillgänglig i enlighet med denna artikel. Kommissionen ska offentliggöra en rapport som innehåller en bedömning av hur insamlingen av uppgifter är organiserad, av de uppgiftskällor och metoder som används i medlemsstaterna samt av dessa uppgifters fullständighet, tillförlitlighet, aktualitet och samstämmighet. Bedömningen får innehålla särskilda rekommendationer om förbättringar. Rapporten ska sammanställas inom sex månader efter medlemsstaternas första rapportering av uppgifter och vart fjärde år därefter.

5.   Kommissionen ska senast 18 augusti 2025 anta genomförandeakter för att fastställa formatet för de uppgifter och den information som ska rapporteras till kommissionen, samt för att fastställa bedömningsmetoder och villkor avseende insamling och behandling av förbrukade batterier för tillämpningen av punkterna 1 och 4 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 90.3.

1.   Från och med den 18 februari 2027 ska varje batteri för lätta transportmedel, varje industribatteri med en kapacitet på mer än 2 kWh och varje elfordonsbatteri som släpps ut på marknaden eller tas i bruk ha en elektronisk registrering (batteripass).

2.   Batteripasset ska innehålla information om batterimodellen och information som är specifik för det enskilda batteriet, inbegripet sådan som resulterar från användningen av batteriet, i enlighet med bilaga XIII.

Informationen i batteripasset ska omfatta

Syftet med tillgången till och behandlingen av den information som avses i andra stycket c ska

Den information som avses i andra stycket ska ingå i batteripasset i den mån det är tillämpligt för den berörda kategorin eller underkategorin av batterier.

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 89 med avseende på att ändra bilaga XIII vad avser den information som ska ingå i batteripasset mot bakgrund av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.

3.   Batteripasset ska vara tillgängligt genom den QR-kod som avses i artikel 13.6 och som länkar till en unik identitetsbeteckning som den ekonomiska aktör som släpper ut batteriet på marknaden ska tilldela det.

QR-koden och den unika identitetsbeteckningen ska uppfylla ISO/IEC-standarderna 15459–1:2014, 15459–2:2015, 15459–3:2014, 15459–4:2014, 15459–5:2014 och 15459–6:2014 eller motsvarande.

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 89 med avseende på att ändra andra stycket i denna punkt mot bakgrund av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen genom att ersätta de standarder som avses i det stycket eller lägga till andra europeiska eller internationella standarder som QR-koden och den unika identitetsbeteckningen ska uppfylla.

4.   Den ekonomiska aktör som släpper ut batteriet på marknaden ska säkerställa att informationen i batteripasset är korrekt, fullständig och aktuell. Den får skriftligen bemyndiga varje annan aktör att agera på dess vägnar.

5.   All information i batteripasset ska baseras på öppna standarder och ska vara i ett driftskompatibelt format, kunna överföras via ett öppet kompatibelt nätverk för datautbyte utan inlåsningseffekter, vara maskinläsbar, strukturerad och sökbar, i enlighet med de väsentliga kraven i artikel 78.

6.   Tillgången till information i batteripasset ska regleras i enlighet med de väsentliga krav som fastställs i artikel 78.

7.   För ett batteri som har varit föremål för förberedelse för återanvändning, förberedelse för ändamålsändring, ändamålsändring, eller återtillverkning, ska ansvaret för fullgörandet av skyldigheterna enligt punkt 4 i denna artikel överföras till den ekonomiska aktör som har släppt ut det batteriet på marknaden eller som har tagit det i bruk. Ett sådant batteri ska ha ett nytt batteripass kopplat till det eller de ursprungliga batteriernas batteripass.

Om ett batteris status ändras till ett förbrukat batteri ska ansvaret för fullgörandet av skyldigheterna enligt punkt 4 i denna artikel överföras antingen till producenten, eller till den producentansvarsorganisation som utsetts i enlighet med artikel 57.1, eller till den avfallshanteringsaktör som valts ut i enlighet med artikel 57.8.

8.   Ett batteripass ska upphöra att existera efter det att batteriet har materialåtervunnits.

9.   Senast den 18 augusti 2026 ska kommissionen anta genomförandeakter som specificerar vilka personer som ska anses vara personer med ett legitimt intresse enligt punkterna 2 respektive 4 i bilaga XIII vid tillämpningen av punkt 2 c i denna artikel och vilken information som förtecknas i dessa punkter de ska ha tillgång till och i vilken utsträckning de kan ladda ned, dela, offentliggöra och återanvända denna information. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 90.3.

Kriterierna för att specificera de personer som avses i punkt 2 c och för att fastställa i vilken utsträckning de kan ladda ned, dela, offentliggöra och återanvända den information som avses i punkterna 2 och 4 i bilaga XIII ska vara följande:

1.   Om en medlemsstats marknadskontrollmyndigheter har tillräckliga skäl att anta att ett batteri som omfattas av denna förordning utgör en risk för människors hälsa eller säkerhet, för egendom eller för miljön, ska de, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 19 i förordning (EU) 2019/1020, göra en utvärdering av det aktuella batteriet, vilken ska omfatta alla de relevanta krav som fastställs i denna förordning.

Om marknadskontrollmyndigheterna vid den utvärdering som avses i första stycket konstaterar att ett batteri inte uppfyller kraven i denna förordning (batteri som inte uppfyller kraven) ska de utan dröjsmål ålägga den berörda ekonomiska aktören att inom en rimlig period som marknadskontrollmyndigheterna fastställer i förhållande till typen av risk vidta alla lämpliga korrigerande åtgärder som krävs för att batteriet ska uppfylla dessa krav, dra tillbaka batteriet från marknaden eller återkalla det.

Marknadskontrollmyndigheterna ska informera det berörda anmälda organet om detta.

2.   Marknadskontrollmyndigheterna ska informera kommissionen och de andra medlemsstaterna om utvärderingsresultaten och om de åtgärder som de har ålagt ekonomiska aktörer att vidta.

3.   Den ekonomiska aktören ska säkerställa att alla lämpliga korrigerande åtgärder vidtas i fråga om alla de batterier som inte uppfyller kraven som den ekonomiska aktören har tillhandahållit på unionsmarknaden.

4.   Om den berörda ekonomiska aktören inte vidtar lämpliga korrigerande åtgärder inom den period som avses i punkt 1 andra stycket, ska marknadskontrollmyndigheterna vidta alla lämpliga provisoriska åtgärder för att förbjuda eller begränsa tillhandahållandet av batterier som inte uppfyller kraven på sin nationella marknad, dra tillbaka dessa batterier från den marknaden eller återkalla dem.

Marknadskontrollmyndigheterna ska utan dröjsmål informera kommissionen och de andra medlemsstaterna om dessa åtgärder.

5.   I den information som avses i punkt 4 andra stycket ska alla tillgängliga uppgifter ingå, särskilt de uppgifter som krävs för att kunna identifiera det batteri som inte uppfyller kraven, dess ursprung, vilken typ av bristande överensstämmelse som görs gällande och den risk batteriet utgör, vilken typ av nationell åtgärd som vidtagits och dess varaktighet samt den berörda ekonomiska aktörens synpunkter. Marknadskontrollmyndigheterna ska särskilt ange om den bristande överensstämmelsen beror på något av följande:

6.   Andra medlemsstater än den som inledde förfarandet enligt denna artikel ska utan dröjsmål informera kommissionen och de andra medlemsstaterna om vidtagna åtgärder och om eventuella kompletterande uppgifter som de har tillgång till med avseende på det berörda batteriets bristande överensstämmelse med kraven samt eventuella invändningar mot den vidtagna nationella åtgärden.

7.   Om varken en medlemsstat eller kommissionen inom tre månader från mottagandet av den information som avses i punkt 4 andra stycket har gjort invändningar mot en tillfällig åtgärd som vidtagits av marknadskontrollmyndigheter ska åtgärden anses vara berättigad.

8.   Medlemsstaterna ska säkerställa att lämpliga begränsande åtgärder, till exempel tillbakadragande av batteriet som inte uppfyller kraven från marknaden, utan dröjsmål vidtas i fråga om batteriet som inte uppfyller kraven.

1.   Om det, efter det att förfarandet i artikel 79.4, 79.6 och 79.7 har slutförts, görs invändningar mot en åtgärd som marknadskontrollmyndigheter vidtagit eller om kommissionen anser att en nationell åtgärd strider mot unionsrätten, ska kommissionen utan dröjsmål inleda samråd med medlemsstaten och den eller de berörda ekonomiska aktörerna och utvärdera den nationella åtgärden. Kommissionen ska sträva efter att slutföra denna utvärdering inom en månad.

På grundval av utvärderingsresultaten ska kommissionen anta en genomförandeakt genom vilken det fastställs om den nationella åtgärden är berättigad eller inte. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 90.3.

2.   Kommissionen ska rikta den genomförandeakt som avses i punkt 1 andra stycket till alla medlemsstater och omedelbart delge den till dem och till den eller de relevanta ekonomiska aktörerna.

Om den nationella åtgärden anses vara berättigad ska alla medlemsstater vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att det batteri som inte uppfyller kraven dras tillbaka från deras marknader och underrätta kommissionen om detta.

Om den nationella åtgärden anses oberättigad ska den berörda medlemsstaten återkalla åtgärden.

3.   Om den nationella åtgärden anses vara berättigad och batteriets bristande överensstämmelse tillskrivs brister i de harmoniserade standarder som avses i artikel 15 i denna förordning ska kommissionen tillämpa det förfarande som föreskrivs i artikel 11 i förordning (EU) nr 1025/2012.

4.   Om den nationella åtgärden anses vara berättigad och batteriets bristande uppfyllande av kraven tillskrivs brister i de gemensamma specifikationer som avses i artikel 16, ska kommissionen utan dröjsmål anta en genomförandeakt om ändring eller upphävande av den gemensamma specifikationen i fråga. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 90.3.

1.   Om en medlemsstat, efter att ha utfört en utvärdering i enlighet med artikel 79.1, konstaterar att ett batteri visserligen uppfyller kraven i artiklarna 6–10 och artiklarna 12, 13 och 14, men utgör en risk för människors hälsa eller säkerhet, för egendom eller för miljön (batteri som uppfyller kraven men utgör en risk), ska den utan dröjsmål ålägga den berörda ekonomiska aktören att, inom en rimlig period som marknadskontrollmyndigheterna fastställer i förhållande till typen av risk, vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att batteriet som uppfyller kraven men utgör en risk när det tillhandahålls på marknaden inte längre utgör en sådan risk eller för att dra tillbaka batteriet från marknaden eller återkalla det.

2.   Den ekonomiska aktören ska säkerställa att det vidtas korrigerande åtgärder i fråga om alla de batterier som uppfyller kraven men utgör en risk som den ekonomiska aktören har tillhandahållit på unionsmarknaden.

3.   Medlemsstaten ska omedelbart underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om den situation som avses i punkt 1 uppstår. Informationen ska innehålla alla tillgängliga uppgifter, särskilt de uppgifter som krävs för att kunna identifiera de batterier som uppfyller kraven men utgör en risk, batteriernas ursprung och leveranskedja, den risk som batterierna utgör samt vilken typ av nationella åtgärder som vidtagits och deras varaktighet.

4.   Kommissionen ska utan dröjsmål inleda samråd med medlemsstaterna och den eller de berörda ekonomiska aktörerna och utvärdera de nationella åtgärderna. På grundval av utvärderingsresultaten ska kommissionen anta en genomförandeakt för att fastställa om den nationella åtgärden är berättigad eller inte och, vid behov, föreslå lämpliga åtgärder. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 90.3.

5.   Vid vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet med avseende på skyddet för människors hälsa och säkerhet eller skyddet för egendom eller miljön ska kommissionen anta en genomförandeakt med omedelbar verkan i enlighet med det förfarande som avses i artikel 90.4.

6.   Kommissionen ska rikta den genomförandeakt som avses i punkterna 4 och 5 till alla medlemsstater och omedelbart delge den till dem och till den eller de berörda ekonomiska aktörerna.

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 79 ska en medlemsstat, om den konstaterar något av följande, kräva att den berörda ekonomiska aktören åtgärdar den bristande överensstämmelsen:

2.   Om den bristande överensstämmelsen enligt punkt 1 kvarstår ska den berörda medlemsstaten vidta lämpliga åtgärder för att begränsa eller förbjuda tillhandahållandet av batteriet på marknaden eller säkerställa att det dras tillbaka från marknaden eller återkallas.

1.   Om en medlemsstat konstaterar att en ekonomisk aktör inte fullgjort skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet enligt artiklarna 48, 49 och 50, ska den kräva att den berörda ekonomiska aktören åtgärdar den bristande överensstämmelsen i fråga.

2.   Om den bristande överensstämmelsen enligt punkt 1 kvarstår, och om det inte finns några andra effektiva medel för att få den bristande överensstämmelsen att upphöra, ska den berörda medlemsstaten vidta alla lämpliga åtgärder för att begränsa eller förbjuda tillhandahållandet på marknaden av batterier som de ekonomiska aktörer som avses i punkt 1 har tillhandahållit på marknaden och, om den bristande överensstämmelsen är allvarlig, säkerställa att de dras tillbaka från marknaden eller återkallas.

1.   Upphandlande myndigheter, enligt definitionen i artikel 2.1 1 i direktiv 2014/24/EU eller artikel 3.1 i direktiv 2014/25/EU, eller upphandlande enheter, enligt definitionen i artikel 4.1 i direktiv 2014/25/EU, ska, när de upphandlar batterier eller produkter som innehåller batterier i de situationer som omfattas av dessa direktiv, beakta den miljöpåverkan som de batterierna har under sin livscykel, i syfte att säkerställa att sådan påverkan begränsas till ett minimum.

2.   Från och med 12 månader efter dagen för ikraftträdande av den första delegerade akt som avses i punkt 3 i denna artikel och som fastställer tilldelningskriterier i upphandlingsförfaranden, ska den skyldighet som fastställs i punkt 1 i denna artikel uppfyllas genom tillämpning av dessa tilldelningskriterier. Varje upphandlingsförfarande som genomförs av upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter för inköp av batterier eller produkter som innehåller batterier som omfattas av artiklarna 7–10 ska i de tekniska specifikationerna och tilldelningskriterierna hänvisa till den första delegerade akten för att säkerställa att batterier eller produkter som innehåller batterier väljs ut som har betydligt lägre miljöpåverkan under livscykeln.

3.   Kommissionen ska, 12 månader efter antagandet av den senaste av de delegerade akter som avses i artikel 7.2 fjärde stycket a, artikel 8.1, artikel 9.2 och artikel 10.5, anta delegerade akter i enlighet med artikel 89 med avseende på att komplettera denna förordning genom att fastställa tilldelningskriterier för upphandlingsförfaranden för batterier, eller produkter som innehåller batterier, på grundval av hållbarhetskraven i artiklarna 7–10.

1.   Om kommissionen anser att användningen av ett ämne vid tillverkningen av batterier eller förekomsten av ett visst ämne i batterierna när de släpps ut på marknaden, eller under de påföljande livscykelfaserna, inklusive under ändamålsändring eller behandling av förbrukade batterier, utgör en hälso- eller miljörisk som inte kontrolleras på ett adekvat sätt och som behöver hanteras på unionsnivå, ska kommissionen begära att kemikaliemyndigheten utarbetar dokumentation i begränsningsförfarandet som uppfyller kraven i bilaga XV till förordning (EG) 1907/2006. Dokumentationen i begränsningsförfarandet ska innehålla en samhällsekonomisk bedömning, inklusive en analys av möjliga alternativ.

2.   Inom tolv månader från mottagandet av kommissionens begäran enligt punkt 1 i denna artikel och om den dokumentation i begränsningsförfarandet som kemikaliemyndigheten sammanställt enligt den punkten visar att åtgärder på unionsnivå, utöver åtgärder som redan vidtagits, är nödvändiga, ska kemikaliemyndigheten föreslå begränsningar för att inleda det förfarande som beskrivs i punkterna 4–9 i denna artikel och i artiklarna 87 och 88.

3.   Om en medlemsstat anser att användningen av ett ämne vid tillverkningen av batterier eller förekomsten av ett visst ämne i batterierna när de släpps ut på marknaden, eller under de påföljande livscykelfaserna, inklusive under ändamålsändring eller behandling av förbrukade batterier, utgör en hälso- eller miljörisk som inte kontrolleras på ett adekvat sätt och som behöver hanteras på unionsnivå, ska den underrätta kemikaliemyndigheten om att den föreslår att dokumentation i begränsningsförfarandet utarbetas. Medlemsstaten ska utarbeta dokumentation i begränsningsförfarandet. Dokumentationen i begränsningsförfarandet ska innehålla en samhällsekonomisk bedömning, inklusive en analys av möjliga alternativ.

Om dokumentationen i begränsningsförfarandet visar att det krävs åtgärder på unionsnivå, utöver åtgärder som redan vidtagits, ska medlemsstaten överlämna dokumentationen till kemikaliemyndigheten i den form som anges i bilaga XV till förordning (EG) 1907/2006 för att därigenom inleda det förfarande som beskrivs i punkterna 4–9 i denna artikel och i artiklarna 87 och 88.

4.   Kemikaliemyndigheten eller medlemsstaterna ska beakta eventuell dokumentation och eventuella kemikaliesäkerhetsrapporter eller riskbedömningar som lämnats in till kemikaliemyndigheten eller en medlemsstat inom ramen för förordning (EG) nr 1907/2006 i dokumentationen i ett begränsningsförfarande och begränsningsförfarandet. Kemikaliemyndigheten eller medlemsstaterna ska även beakta all tillgänglig information och varje relevant riskbedömning som lämnats in vid tillämpningen av annan unionsrätt som omfattar livscykeln för det ämne som används i batteriet, inbegripet avfallsfasen. Andra organ som inrättats enligt unionsrätten och som har liknande uppgifter ska därför på begäran lämna information till kemikaliemyndigheten eller den berörda medlemsstaten.

5.   Tillgång till information som kemikaliemyndigheten förfogar över vid utförandet av de uppgifter som anges i artikel 6 i denna förordning och i denna artikel ska omfattas av artikel 118 i förordning (EG) nr 1907/2006.

6.   Kemikaliemyndigheten ska föra en förteckning över ämnen för vilka dokumentation i begränsningsförfaranden enligt denna artikel planeras eller har påbörjats av antingen kemikaliemyndigheten eller en medlemsstat.

7.   Riskbedömningskommittén, som inrättats enligt artikel 76.1 c i förordning (EG) nr 1907/2006, och kommittén för samhällsekonomisk analys, som inrättats enligt artikel 76.1 d i den förordningen, ska kontrollera huruvida den inlämnade dokumentationen i begränsningsförfarandet uppfyller kraven i bilaga XV till den förordningen. Respektive kommitté ska inom 30 dagar från mottagandet av dokumentationen meddela kemikaliemyndigheten eller den medlemsstat som föreslår begränsningar huruvida dokumentationen uppfyller kraven. Om dokumentationen inte uppfyller kraven ska kemikaliemyndigheten eller medlemsstaten få en skriftlig redogörelse för skälen till detta inom 45 dagar från mottagandet. Kemikaliemyndigheten eller medlemsstaten ska inom 60 dagar från mottagandet av respektive kommittés redogörelse komplettera dokumentationen så att den uppfyller kraven; i annat fall ska förfarandet enligt denna artikel avslutas.

8.   Kemikaliemyndigheten ska utan dröjsmål offentliggöra kommissionens eller medlemsstatens avsikt att inleda begränsningsförfarandet för ett ämne enligt denna artikel och informera berörda parter.

9.   Kemikaliemyndigheten ska utan dröjsmål offentliggöra dokumentationen i begränsningsförfarandet, inklusive de föreslagna begränsningarna enligt punkterna 2 och 3, på sin webbplats och tydligt ange datum för offentliggörandet. Kemikaliemyndigheten ska uppmana alla berörda parter att, enskilt eller tillsammans, inom fyra månader från dagen för offentliggörandet lämna in följande:

10.   De delegerade akter som avses i artikel 6.2 ska antas inom nio månader från mottagandet av yttrandet från kemikaliemyndighetens kommitté för samhällsekonomisk analys som avses i artikel 87.2. Om kommittén för samhällsekonomisk analys inte yttrar sig inom den tidsfrist som anges i artikel 87.2 eller 87.5, beroende på vad som är tillämpligt, ska kommissionen ta hänsyn till begränsningens samhällsekonomiska effekter, inbegripet tillgången till alternativ till ämnet, och ska anta en delegerad akt inom den tidsfrist som anges i artikel 87.2.

11.   Om utkastet till ändring av bilaga I avviker från det ursprungliga förslaget i dokumentationen i begränsningsförfarandet, utarbetat enligt förfarandet i denna artikel och i artiklarna 87 och 88, eller om det inte beaktar kemikaliemyndighetens yttranden, ska kommissionen bifoga en ingående redogörelse för skälen till skillnaderna.

1.   Inom tolv månader från det datum för offentliggörande som avses i artikel 86.9 ska riskbedömningskommittén anta ett yttrande om huruvida de föreslagna begränsningarna är lämpliga för att minska risken för människors hälsa eller miljön, på grundval av en bedömning av relevanta delar av dokumentationen i begränsningsförfarandet. I yttrandet ska hänsyn tas till den dokumentation i begränsningsförfarandet som utarbetats av kemikaliemyndigheten på begäran av kommissionen eller av medlemsstaten och till de synpunkter från berörda parter som avses i artikel 86.9 a.

2.   Inom 15 månader från det datum för offentliggörande som avses i artikel 86.9 ska kommittén för samhällsekonomisk analys anta ett yttrande om de föreslagna begränsningarna, på grundval av en bedömning av relevanta delar av dokumentationen i begränsningsförfarandet och de samhällsekonomiska konsekvenserna. Innan yttrandet antas ska kommittén för samhällsekonomisk analys ta fram ett utkast till yttrande om de föreslagna begränsningarna och om de samhällsekonomiska konsekvenserna därav, med hänsyn tagen till eventuella analyser och information enligt artikel 86.9 b.

3.   Kemikaliemyndigheten ska utan dröjsmål offentliggöra utkastet till yttrande från kommittén för samhällsekonomisk analys på sin webbplats och inbjuda berörda parter att lämna synpunkter på utkastet till yttrande senast 60 dagar efter det att utkastet till yttrande offentliggörs.

4.   Kommittén för samhällsekonomisk analys ska utan dröjsmål anta sitt yttrande, om lämpligt med beaktande av de ytterligare synpunkter som inkommit inom den fastställda tidsfristen enligt punkt 3 i denna artikel. Yttrandet ska beakta de synpunkter från berörda parter som lämnats in enligt artikel 86.9 b och punkt 3 i denna artikel.

5.   Om riskbedömningskommitténs yttrande avviker betydligt från de begränsningar som föreslagits i dokumentationen i begränsningsförfarandet ska kemikaliemyndigheten förlänga tidsfristen för yttrandet från kommittén för samhällsekonomisk analys med högst 90 dagar.

6.   Om riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys avger ett yttrande enligt punkterna 1 och 2 i den här artikeln ska de använda sig av föredragande enligt artikel 87 i förordning (EG) nr 1907/2006 och enligt de villkor som där föreskrivs.

1.   Kemikaliemyndigheten ska utan dröjsmål till kommissionen överlämna yttrandena från riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys om begränsningar som föreslås enligt artikel 86. Om yttrandena från riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys avviker avsevärt från de begränsningar som föreslås ska kemikaliemyndigheten lämna en förklarande not till kommissionen med en detaljerad förklaring av skälen till dessa skillnader. Om en av kommittéerna inte yttrar sig inom den tidsfrist som anges i artikel 87.1 respektive 87.2 eller om ingen av dem gör det, ska kemikaliemyndigheten underrätta kommissionen om detta och ange skälen härför.

2.   Kemikaliemyndigheten ska utan dröjsmål offentliggöra de båda kommittéernas yttranden på sin webbplats.

3.   Kemikaliemyndigheten ska på begäran tillhandahålla kommissionen eller en medlemsstat alla dokument och alla fakta som den tagit emot eller beaktat.

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.2, 7.1, 7.2, 7.3, 8.1, 8.5, 9.2, 10.5, 10.6, 11.4, 12.3, 13.8, 14.4, 48.8, 53.3, 59.7, 60.8, 70.4, 71.4, 71.5, 71.6, 72.4, 77.2, 77.3 och 85.3 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 17 augusti 2023. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 6.2, 7.1, 7.2, 7.3, 8.1, 8.5, 9.2, 10.5, 10.6, 11.4, 12.3, 13.8, 14.4, 48.8, 53.3, 59.7, 60.8, 70.4, 71.4, 71.5, 71.6, 72.4, 77.2, 77.3 och 85.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.   En delegerad akt som antas enligt artiklarna 6.2, 7.1, 7.2, 7.3, 8.1, 8.5, 9.2, 10.5, 10.6, 11.4, 12.3, 13.8, 14.4, 48.8, 53.3, 59.7, 60.8, 70.4, 71.4, 71.5, 71.6, 72.4, 77.2, 77.3 eller 85.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

1.   Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 39 i direktiv 2008/98/EG. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

4.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 jämförd med artikel 5 i den förordningen tillämpas.

”För batterier enligt definitionen i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1542 (*4) ska medlemsstaterna vidta åtgärder för att säkerställa att system för utökat producentansvar som har inrättats före den 4 juli 2018 uppfyller kraven i denna artikel senast den … 18 augusti 2025.

1.   Kommissionen ska senast den 30 juni 2031 se över och utarbeta en rapport om tillämpningen av denna förordning och dess konsekvenser för miljön, människors hälsa och den inre marknadens funktion samt lägga fram den för Europaparlamentet och rådet.

2.   Kommissionen ska, med hänsyn tagen till den tekniska utvecklingen och de praktiska erfarenheter som har gjorts i medlemsstaterna, i sin rapport inkludera en utvärdering av följande aspekter av denna förordning:

Den rapport som avses i punkt 1 ska när så är lämpligt åtföljas av ett lagstiftningsförslag om ändring av relevanta bestämmelser i denna förordning.

3.   Kommissionen ska, med beaktande av översynen av förordning (EG) nr 1907/2006, i sin rapport inkludera en särskild utvärdering av behovet av ett lagstiftningsförslag om ändring av artiklarna 6, 86, 87 och 88 i denna förordning.

4.   Kommissionen ska bedöma om någon ändring av kapitel VII är nödvändig mot bakgrund av antagandet av eventuella unionslagstiftningsakter som fastställer regler om hållbar företagsstyrning och tillbörlig aktsamhet, inbegripet skyldigheter för företag när det gäller negativa konsekvenser för de mänskliga rättigheterna och negativa konsekvenser för miljön i förhållande till deras egen verksamhet, deras dotterbolags och filialers verksamhet och deras verksamhet i värdekedjan.

Kommissionen ska offentliggöra en rapport med resultaten av en sådan bedömning senast 12 månader efter dagen för ikraftträdande av någon av de lagstiftningsakter som avses i första stycket, eller senast den 30 juni 2031, beroende på vilket som inträffar först. Vid behov ska kommissionen låta sin rapport åtföljas av ett lagstiftningsförslag om ändring av kapitel VII.

5.   Senast den 30 juni 2031 ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med en bedömning av genomförbarheten och de tekniska konsekvenserna av en utvidgning av tillämpningsområdet för definitionen av batterier för lätta transportmedel i artikel 3.11, särskilt genom att inkludera batterier som driver icke-hjulförsedda fordon. Rapporten ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

6.   Senast den 1 januari 2025 ska kommissionen bedöma hur man på bästa sätt kan införa harmoniserade standarder för en gemensam laddare för laddningsbara batterier som är utformade för lätta transportmedel och för laddningsbara batterier som ingår i specifika kategorier av elektrisk och elektronisk utrustning som omfattas av direktiv 2012/19/EU. Laddningsenheter för kategorier och klasser av radioutrustning enligt artikel 3.4 i direktiv 2014/53/EU ska undantas från den bedömningen.

1.   Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.   Den ska tillämpas från och med den 18 februari 2024, förutom så som föreskrivs i andra stycket och i andra bestämmelser i denna förordning.

Följande bestämmelser ska tillämpas enligt följande: