Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32010R0267

    Kommissionens förordning (EU) nr 267/2010 av den 24 mars 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa kategorier av avtal, beslut och samordnade förfaranden inom försäkringssektorn (Text av betydelse för EES)

    EUT L 83, 30.3.2010, p. 1–7 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

    Det här dokumentet har publicerats i en specialutgåva (HR)

    Legal status of the document No longer in force, Date of end of validity: 31/03/2017

    ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2010/267/oj

    30.3.2010   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    L 83/1


    KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 267/2010

    av den 24 mars 2010

    om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa kategorier av avtal, beslut och samordnade förfaranden inom försäkringssektorn

    (Text av betydelse för EES)

    EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

    med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

    med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1534/91 av den 31 maj 1991 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden inom försäkringssektorn (1), särskilt artikel 1.1 a, b, c och e,

    efter att ha offentliggjort ett utkast till denna förordning,

    efter samråd med rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor, och

    av följande skäl:

    (1)

    Genom förordning (EEG) nr 1534/91 får kommissionen befogenhet att genom förordning tillämpa artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (2) på vissa grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden på försäkringsområdet som syftar till samarbete i följande avseenden:

    Fastställande av gemensamma tariffer för riskpremier på grundval av gemensamt upprättad statistik om antalet försäkringsfall.

    Fastställande av gemensamma standardvillkor.

    Gemensam täckning av vissa typer av risker.

    Skadereglering.

    Provning och godkännande av säkerhetsanordningar.

    Registerföring av och information om förhöjda risker.

    (2)

    Med stöd av förordning (EEG) nr 1534/91 antog kommissionen förordning (EG) nr 358/2003 av den 27 februari 2003 om tillämpningen av fördragets artikel 81.3 på vissa grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden inom försäkringssektorn (3). Förordning (EG) nr 358/2003 upphör att gälla den 31 mars 2010.

    (3)

    Förordning (EG) nr 358/2003 medger inte något undantag för avtal som gäller skadereglering eller registerföring och information om förhöjda risker. Kommissionen ansåg att den saknade tillräcklig erfarenhet av att handlägga enskilda ärenden för att kunna använda sina befogenheter enligt förordning (EEG) nr 1534/91 på de områdena. Den situationen har inte förändrats. I förordning (EG) nr 358/2003 föreskrivs ett undantag för fastställande av gemensamma standardvillkor och provning och godkännande av säkerhetsanordningar, men något sådant undantag bör inte finnas i den här förordningen, eftersom kommissionens utvärdering av hur förordning (EG) nr 358/2003 fungerat visade att det inte längre var nödvändigt att låta sådana avtal omfattas av en sektorspecifik gruppundantagsförordning. I sådana sammanhang där de båda avtalskategorierna inte är specifika för försäkringssektorn och, som utvärderingen visade, kan orsaka konkurrensproblem är det lämpligare att de omfattas av en självbedömning.

    (4)

    Efter ett offentligt samråd som inleddes den 17 april 2008 antog kommissionen den 24 mars 2009 en rapport till Europaparlamentet och rådet om hur förordning (EG) nr 358/2003 har fungerat (rapporten) (4). I rapporten och det åtföljande arbetsdokumentet lade kommissionen fram preliminära förslag till ändringar av förordning (EG) nr 358/2003. Den 2 juni 2009 höll kommissionen ett samrådsmöte om resultaten och förslagen i rapporten med berörda parter, däribland företrädare för försäkringssektorn, konsumentorganisationer och de nationella konkurrensmyndigheterna.

    (5)

    Denna förordning bör garantera ett effektivt skydd av konkurrensen och samtidigt ge fördelar åt konsumenterna och tillräcklig klarhet om rättsläget åt företagen. I strävan att uppnå de målen bör man beakta kommissionens erfarenhet på detta område och resultaten av de samråd som hölls innan förordningen antogs.

    (6)

    I förordning (EEG) nr 1534/91 sägs att det i kommissionens förordning om undantag ska anges vilka grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden som den är tillämplig på, vilka begränsningar eller bestämmelser som avtal, beslut och samordnade förfaranden får eller inte får innehålla, och vilka bestämmelser som avtal, beslut och samordnade förfaranden ska innehålla eller vilka andra villkor som ska vara uppfyllda.

    (7)

    Det är dock skäl att fortsätta använda metoden i förordning (EG) nr 358/2003, dvs. att lägga tonvikten på att ange vilka grupper av avtal som är undantagna upp till en viss marknadsandel och specificera vilka begränsningar eller bestämmelser sådana avtal inte får innehålla.

    (8)

    Förmånen av det gruppundantag som inrättas genom denna förordning bör begränsas till de avtal som med tillräcklig säkerhet kan antas uppfylla villkoren i artikel 101.3 i fördraget. För tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget genom förordning behöver det inte fastställas vilka avtal som kan omfattas av artikel 101.1 i fördraget. Samtidigt finns det ingen presumtion om att avtal som inte omfattas av denna förordning antingen omfattas av artikel 101.1 i fördraget eller att de inte uppfyller villkoren i artikel 101.3 i fördraget. Vid bedömningen av enskilda avtal enligt artikel 101.1 i fördraget måste flera faktorer beaktas, särskilt marknadsstrukturen på den relevanta marknaden.

    (9)

    Samarbete mellan försäkringsföretag eller inom företagssammanslutningar vid sammanställningen av uppgifter (som också kan omfatta statistiska beräkningar) för att beräkna genomsnittskostnaden för att täcka en viss risk i det förflutna eller, när det gäller livförsäkringar, tabeller över dödstal eller över frekvensen av sjukdomar, olyckor och invaliditet gör det möjligt att förbättra kunskaperna om risker och underlättar riskbedömning för enskilda företag. Detta kan i sin tur underlätta inträde på marknaden, vilket gynnar konsumenterna. Detsamma gäller gemensamma undersökningar av de sannolika följderna av yttre omständigheter som kan påverka försäkringsfallens frekvens eller storlek, eller avkastningen från olika investeringsformer. Det är emellertid nödvändigt att säkerställa att sådant samarbete undantas endast i den mån som det är nödvändigt för att nå dessa mål. Det bör därför framför allt fastställas att avtal om bruttopremier inte ska undantas. Bruttopremierna kan faktiskt vara lägre än de belopp som indikeras av sammanställningarna, tabellerna eller resultaten av undersökningarna i fråga, eftersom försäkringsföretagen kan använda intäkter från sina investeringar för att sänka premierna. Dessutom bör sammanställningarna, tabellerna eller undersökningarna i fråga inte vara bindande och endast anges i referenssyfte. Utbyte av information som inte är nödvändig för att uppnå de mål som fastställs i detta skäl bör inte omfattas av denna förordning.

    (10)

    Ju snävare kategorier man använder för statistik om kostnader för att försäkra en viss risk i det förflutna, desto större möjlighet har försäkringsbolagen att differentiera sina bruttopremier när de beräknar dem. Det finns därför skäl att undanta gemensamma sammanställningar av tidigare kostnader för en viss risk, på villkor att den tillgängliga statistiken är så detaljerad och varierad som det är befogat från aktuariell synpunkt.

    (11)

    Både försäkringsföretag som är verksamma på den geografiska marknaden eller produktmarknaden i fråga och företag som överväger att gå in på marknaden behöver tillgång till sådana gemensamma sammanställningar, tabeller och undersökningsresultat. På samma sätt kan tillgången till sådana sammanställningar, tabeller och undersökningsresultat vara av värde för konsument- eller kundorganisationer. Försäkringsföretag som ännu inte är verksamma på marknaden i fråga samt konsument- och kundorganisationer måste ges tillgång till sådana sammanställningar, tabeller och undersökningsresultat på rimliga och icke-diskriminerande villkor och till överkomliga priser jämfört med försäkringsföretag som redan är verksamma på marknaden. Sådana villkor kan till exempel innefatta att ett försäkringsföretag som ännu inte är verksamt på marknaden åtar sig att lämna statistiska uppgifter om försäkringsfall, om företaget beslutar sig för att komma in på marknaden, och kan också innefatta medlemskap i den sammanslutning av försäkringsgivare som gör sammanställningarna. Det bör dock vara möjligt att, med hänvisning till den allmänna säkerheten, göra undantag från kravet på att konsument- och kundorganisationer ska ges tillgång till information, exempelvis om informationen avser säkerhetssystem i kärnkraftverk eller svagheter i system för att hindra översvämningar.

    (12)

    Tillförlitligheten hos gemensamma sammanställningar, tabeller och undersökningar ökar ju fler statistiska uppgifter de grundas på. Försäkringsgivare med stora marknadsandelar kan göra upp tillräcklig statistik internt för att kunna göra tillförlitliga sammanställningar, medan detta kan vara svårt för försäkringsgivare med små marknadsandelar och ännu svårare för nya marknadsaktörer. Om information från alla försäkringsgivare på en marknad, även stora, införlivas i sådana gemensamma sammanställningar, tabeller och undersökningar, främjar detta i princip konkurrensen genom att det hjälper mindre försäkringsgivare och underlättar marknadsinträde. Med tanke på detta särdrag hos försäkringssektorn är det inte lämpligt att fastställa tröskelvärden för marknadsandelar för sådana gemensamma sammanställningar, tabeller och undersökningar.

    (13)

    Samförsäkrande eller samåterförsäkrande pooler kan under vissa begränsade omständigheter vara nödvändiga för att ge de företag som deltar i poolen möjlighet att försäkra eller återförsäkra risker för vilka de endast kan ge ett otillräckligt skydd om det inte finns någon pool. Pooler av det slaget ger i regel inte upphov till en konkurrensbegränsning enligt artikel 101.1 i fördraget och är således inte förbjudna enligt fördraget.

    (14)

    Samförsäkrande eller samåterförsäkrande pooler kan ge försäkringsgivare och återförsäkringsgivare möjlighet att försäkra eller återförsäkra risker även om poolen går längre än vad som är nödvändigt för att se till att risken är försäkrad. Poolerna kan dock i sådana fall medföra konkurrensbegränsningar, till exempel standardiserade försäkringsvillkor och till och med standardiserade försäkringsbelopp och premier. Det finns därför skäl att fastställa under vilka omständigheter sådana pooler kan beviljas undantag.

    (15)

    Beträffande helt nya risker är det inte möjligt att veta på förhand vilken teckningskapacitet som är nödvändig för att täcka risken, och inte heller om två eller flera pooler skulle kunna samverka för att tillhandahålla den specifika typ av försäkring som berörs. Ett arrangemang med pooling som erbjuder samförsäkring eller samåterförsäkring av sådana nya risker kan därför undantas för en begränsad period utan tröskelvärde för marknadsandelar. Tre år är en lämplig tid för att bygga upp tillräcklig statistik om försäkringsfall för att bedöma om en pool behövs.

    (16)

    Risker som inte fanns tidigare bör betraktas som nya risker. I undantagsfall kan emellertid en risk betraktas som en ny risk om en objektiv analys visar att riskens karaktär har förändrats så påtagligt att det inte längre är möjligt att i förväg veta vilken teckningskapacitet som krävs för att täcka risken.

    (17)

    I fråga om risker som inte är nya kan samförsäkrande eller samåterförsäkrande pooler som begränsar konkurrensen under vissa specifika omständigheter medföra fördelar som berättigar ett undantag enligt artikel 101.3 i fördraget, även om de skulle kunna ersättas av två eller flera konkurrerande försäkringsenheter. De kan till exempel låta de deltagande företagen skaffa sig de nödvändiga erfarenheterna av försäkringsområdet i fråga eller möjliggöra kostnadsbesparingar eller en sänkning av bruttopremierna tack vare gemensam återförsäkring på förmånliga villkor. Ett eventuellt undantag bör dock begränsas till avtal som inte ger de berörda företagen någon möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en betydande del av produkterna i fråga. Konsumenterna kan dock effektivt dra fördel av poolerna endast i den mån tillräcklig konkurrens råder på de relevanta marknader där poolerna verkar. Detta villkor bör anses uppfyllt när marknadsandelen för en pool inte överskrider ett visst tröskelvärde och därför kan antas vara utsatt för faktisk eller potentiell konkurrens från företag som inte deltar i den poolen.

    (18)

    Genom denna förordning bör därför undantag beviljas för en samförsäkrande eller samåterförsäkrande pool som funnits i mer än tre år, eller som inte har bildats för att täcka en ny risk, på villkor att den sammanlagda marknadsandelen för de deltagande företagen inte överstiger vissa tröskelvärden. Tröskelvärdet för samförsäkrande pooler bör vara lägre eftersom sådana pooler kan inbegripa gemensamma försäkringsvillkor och bruttopremier. För att det ska kunna bedömas om en pool uppfyller villkoret om marknadsandelar bör de deltagande företagens totala marknadsandelar aggregeras. Marknadsandelen för vart och ett av de deltagande företagen grundar sig på marknadsvärdet av den totala försäljningen för ett sådant företag både inom och utanför den poolen på samma relevanta marknad. Dessa undantag bör dock gälla endast om poolen uppfyller de ytterligare villkor som fastställs i denna förordning, som ska garantera att konkurrensen mellan de företag som deltar i poolen begränsas i minsta möjliga utsträckning. I sådana fall krävs en individuell analys för att avgöra om villkoren i denna förordning är uppfyllda.

    (19)

    För att underlätta ingående av avtal, av vilka en del kan omfatta betydande investeringsbeslut, bör giltighetstiden för denna förordning fastställas till sju år.

    (20)

    I enlighet med artikel 29.1 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (5) får kommissionen återkalla rätten att omfattas av den här förordningen, om den i ett visst fall finner att ett avtal som omfattas av undantaget i denna förordning ändå har verkningar som är oförenliga med artikel 101.3 i fördraget.

    (21)

    Konkurrensmyndigheten i en medlemsstat får, med stöd av artikel 29.2 i förordning (EG) nr 1/2003, återkalla undantaget enligt den här förordningen på den medlemsstatens territorium eller en del av detta, om ett avtal som omfattas av undantagen i denna förordning i ett visst fall ändå har sådana verkningar på den medlemsstatens territorium eller en del av detta som är oförenliga med artikel 101.3 i fördraget, och om detta territorium har samtliga kännetecken på en avgränsad geografisk marknad.

    (22)

    Vid avgörandet av om undantaget enligt den här förordningen ska återkallas enligt artikel 29 i förordning (EG) nr 1/2003 är de eventuella konkurrensbegränsande effekterna av kopplingar mellan en samförsäkrande eller samåterförsäkrande pool och/eller de deltagande företagen och andra pooler och/eller de deltagande företagen på samma relevanta marknad av särskild betydelse.

    HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

    KAPITEL I

    DEFINITIONER

    Artikel 1

    Definitioner

    I denna förordning gäller följande definitioner:

    1.   avtal: ett avtal, ett beslut av en företagssammanslutning eller ett samordnat förfarande.

    2.   deltagande företag: företag som är parter i ett avtal och deras respektive anknutna företag.

    3.   anknutna företag:

    a)

    företag i vilka en avtalspart direkt eller indirekt

    i)

    har befogenhet att utöva mer än hälften av rösträttigheterna, eller

    ii)

    har rätt att utse mer än hälften av ledamöterna i styrelsen, direktionen eller organ som rättsligt företräder företaget, eller

    iii)

    har rätt att leda företagets verksamhet,

    b)

    företag som direkt eller indirekt gentemot en avtalspart har de rättigheter eller befogenheter som anges i led a,

    c)

    företag i vilka ett företag som avses i led b direkt eller indirekt har de rättigheter eller befogenheter som anges i led a,

    d)

    företag i vilka en avtalspart tillsammans med ett eller flera av de företag som avses i led a, b eller c eller i vilka två eller flera av dessa företag gemensamt har de rättigheter eller befogenheter som anges i led a,

    e)

    företag i vilka de rättigheter eller befogenheter som anges i led a gemensamt innehas av:

    i)

    avtalsparter eller deras respektive anknutna företag som avses i leden a-d, eller

    ii)

    en eller flera avtalsparter eller en eller flera av deras anknutna företag som avses i leden a–d, samt en eller flera tredje parter.

    4.   samförsäkrande pooler: grupper som bildas av försäkringsföretag antingen direkt eller genom mäklare eller auktoriserade ombud, med undantag för samförsäkringsavtal för särskilda ändamål på teckningsmarknaden genom vilka en bestämd del av en viss risk täcks av en ledande försäkringsgivare och återstoden av andra försäkringsgivare som uppmanas att täcka den återstoden, och som

    5.   samåterförsäkrande pooler: grupper som bildas av försäkringsföretag antingen direkt eller genom mäklare eller auktoriserade ombud, eventuellt med hjälp av ett eller flera återförsäkringsföretag, med undantag för samåterförsäkringsavtal för särskilda ändamål på teckningsmarknaden genom vilka en bestämd del av en viss risk täcks av en ledande försäkringsgivare och återstoden av andra försäkringsgivare som uppmanas att täcka den återstoden, och som

    6.   ny risk:

    a)

    en risk som inte funnits tidigare, och för vilken ett försäkringsskydd kräver att man utvecklar en helt ny försäkringsprodukt, som inte innebär någon utvidgning, förbättring eller ersättning av en befintlig försäkringsprodukt, eller

    b)

    i exceptionella fall, risker vars karaktär enligt en objektiv analys har ändrats så påtagligt att det inte är möjligt att i förväg känna till vilken teckningsrisk som krävs för att täcka en sådan risk.

    7.   bruttopremie: det pris som köparen av en försäkring får betala.

    KAPITEL II

    GEMENSAMMA SAMMANSTÄLLNINGAR, TABELLER OCH UNDERSÖKNINGAR

    Artikel 2

    Undantag

    I enlighet med artikel 101.3 i fördraget och om inte något annat följer av denna förordning ska artikel 101.1 i fördraget inte gälla avtal som ingås mellan två eller flera företag inom försäkringssektorn på följande områden:

    a)

    Gemensamma sammanställningar och spridning av information som krävs

    i)

    för att beräkna genomsnittskostnaden för att täcka en viss risk i det förflutna (nedan kallade sammanställningar), och

    ii)

    för att utarbeta dödlighetstabeller samt tabeller över sjukdoms-, olycks- och invaliditetsfrekvenser i samband med försäkringar som innehåller ett sparmoment (nedan kallade tabeller).

    b)

    Gemensamma undersökningar om de sannolika effekterna av allmänna omständigheter utanför de berörda företagen, antingen om frekvensen eller storleken på framtida försäkringsfall för en viss risk eller riskkategori eller om lönsamheten för olika typer av investeringar (nedan kallade undersökningar) samt spridning av resultaten av dessa undersökningar.

    Artikel 3

    Villkor för undantag

    1.   Undantaget enligt artikel 2 a ska gälla på villkor att sammanställningarna eller tabellerna

    a)

    grundas på insamling av uppgifter som är fördelade på ett antal riskår som väljs som observationsperiod, som omfattar ett tillräckligt stort antal identiska eller jämförbara risker för att kunna utgöra ett statistiskt användbart underlag för siffror om bland annat:

    i)

    antalet försäkringsfall under den valda observationsperioden,

    ii)

    antalet enskilda risker som har försäkrats under varje riskår under perioden,

    iii)

    den totala ersättning som har betalats ut eller ska betalas ut för krav som har uppstått under perioden,

    iv)

    det totala försäkringsbeloppet för varje riskår under perioden,

    b)

    innehåller en så detaljerad redovisning av tillgänglig statistik som är befogat från aktuariell synpunkt,

    c)

    inte innehåller några som helst tillägg för oförutsedda utgifter, intäkter från reserver, administrativa eller kommersiella kostnader eller skattemässiga eller skatteliknande avgifter, och inte tar hänsyn till vare sig intäkter från investeringar eller förväntade vinster.

    2.   Undantagen i artikel 2 ska gälla på villkor att sammanställningarna, tabellerna eller undersökningsresultaten

    a)

    inte röjer de berörda försäkringsföretagens eller någon försäkringstagares identitet,

    b)

    när de sammanställs och sprids innehåller uppgifter om att de inte är bindande,

    c)

    inte innehåller några som helst uppgifter om nivån på bruttopremier,

    d)

    görs tillgängliga på skäliga och icke-diskriminerande villkor och till överkomliga priser för alla försäkringsföretag som begär ett exemplar av dem, däribland också försäkringsföretag som inte är verksamma på den geografiska marknad eller produktmarknad som dessa sammanställningar, tabeller eller undersökningsresultat avser,

    e)

    görs tillgängliga på skäliga och icke-diskriminerande villkor och till överkomliga priser för konsument- eller kundorganisationer som begär tillgång till dem på ett välavgränsat och noga angivet sätt för ett ändamål som vederbörligen motiveras, utom om det med hänvisning till den allmänna säkerheten av objektiva skäl är motiverat att inte lämna ut dem.

    Artikel 4

    Avtal som inte omfattas av undantaget

    Undantagen i artikel 2 gäller inte om deltagande företag förbinder eller åtar sig eller ålägger andra företag att inte använda sig av andra sammanställningar eller tabeller än de som avses i artikel 2 a eller att inte frångå de undersökningsresultat som avses i artikel 2 b.

    KAPITEL III

    GEMENSAM TÄCKNING AV VISSA TYPER AV RISKER

    Artikel 5

    Undantag

    I enlighet med artikel 101.3 i fördraget och om inte något annat följer av denna förordning ska artikel 101.1 i fördraget inte gälla avtal som ingås mellan två eller flera företag inom försäkringssektorn och som avser bildande och drift av pooler av försäkringsföretag eller av försäkringsföretag och återförsäkringsföretag för gemensam täckning av en viss kategori av risker i form av samförsäkring eller samåterförsäkring.

    Artikel 6

    Tillämpning av undantag och tröskelvärde för marknadsandelar

    1.   För samförsäkrande eller samåterförsäkrande pooler som bildas endast för att täcka nya risker gäller undantaget i artikel 5 under en treårsperiod från och med den dag då poolen först bildades, oavsett poolens marknadsandel.

    2.   För samförsäkrande och samåterförsäkrande pooler som inte omfattas av punkt 1 gäller undantaget i artikel 5 så länge denna förordning är i kraft, under förutsättning att den sammanlagda marknadsandelen för de deltagande företagen inte överskrider

    a)

    20 % av varje relevant marknad för samförsäkrande pooler, och

    b)

    25 % av varje relevant marknad för samåterförsäkrande pooler.

    3.   Vid beräkningen av marknadsandelen för ett deltagande företag på den relevanta marknaden ska hänsyn tas till

    a)

    det deltagande företagets marknadsandel inom poolen i fråga,

    b)

    det deltagande företagets marknadsandel inom en annan pool på samma relevanta marknad som den berörda pool i vilken det deltagande företaget är part, och

    c)

    det deltagande företagets marknadsandel på samma relevanta marknad som poolen i fråga, utanför varje pool.

    4.   För tillämpningen av tröskelvärdet för marknadsandelar enligt punkt 2 gäller följande regler:

    a)

    Marknadsandelen ska beräknas på grundval av marknadsvärdet av försäljningen. Om det inte finns några uppgifter om marknadsvärdet av försäljningen, kan uppskattningar som grundar sig på annan tillförlitlig marknadsinformation, till exempel det försäkringsskydd som erbjuds eller det försäkrade riskvärdet, användas för att fastställa de berörda företagens marknadsandel.

    b)

    Marknadsandelen ska beräknas på grundval av uppgifter som avser det föregående kalenderåret.

    5.   Om den marknadsandel som anges i punkt 2 a inledningsvis är högst 20 % men sedan ökar utan att överskrida 25 %, ska det undantag som fastställs i artikel 5 fortsätta att gälla under de två på varandra följande kalenderår som följer på det år då tröskelvärdet på 20 % först överskreds.

    6.   Om den marknadsandel som anges i punkt 2 a inledningsvis är högst 20 % men sedan ökar till över 25 %, ska det undantag som fastställs i artikel 5 fortsätta att gälla under det kalenderår som följer på det år då tröskelvärdet på 25 % först överskreds.

    7.   Punkterna 5 och 6 får inte utnyttjas tillsammans, så att undantaget fortsätter att gälla längre än två kalenderår.

    8.   Om den marknadsandel som anges i punkt 2 b inledningsvis är högst 25 % men sedan ökar utan att överskrida 30 %, ska undantaget i artikel 5 fortsätta att gälla under de två på varandra följande kalenderår som följer på det år då tröskelvärdet på 25 % först överskreds.

    9.   Om den marknadsandel som anges i punkt 2 b inledningsvis är högst 25 % men sedan ökar till över 30 %, ska undantaget i artikel 5 fortsätta att gälla under det kalenderår som följer på det år då tröskelvärdet på 30 % först överskreds.

    10.   Punkterna 8 och 9 får inte utnyttjas tillsammans, så att undantaget fortsätter att gälla längre än två kalenderår.

    Artikel 7

    Villkor för undantag

    Undantaget enligt artikel 5 gäller på följande villkor:

    a)

    Varje deltagande företag har rätt att utträda ur poolen efter en rimlig uppsägningstid utan att ådra sig några sanktioner.

    b)

    Poolens regler ålägger inte något av de företag som deltar i poolen att försäkra eller återförsäkra genom poolen och hindrar inte något av dem från att helt eller delvis försäkra eller återförsäkra en risk av den typ som omfattas av poolen utanför poolen.

    c)

    Poolens regler begränsar inte poolens eller de deltagande företagens verksamhet till försäkring eller återförsäkring av risker som är belägna inom ett visst geografiskt område i unionen.

    d)

    Avtalet begränsar inte produktion eller försäljning.

    e)

    Avtalet innebär inte att marknader eller kunder delas upp.

    f)

    De deltagande företagen i en samåterförsäkrande pool kommer inte överens om de bruttopremier som de tar ut för direktförsäkring.

    KAPITEL IV

    SLUTBESTÄMMELSER

    Artikel 8

    Övergångsperiod

    Förbudet i artikel 101.1 i fördraget ska inte gälla under tiden från och med den 1 april 2010 till och med den 30 september 2010 i fråga om avtal som redan gällde den 31 mars 2010 och som inte uppfyller villkoren för undantag enligt denna förordning, men som uppfyller villkoren för undantag enligt förordning (EG) nr 358/2003.

    Artikel 9

    Giltighetsperiod

    Denna förordning träder i kraft den 1 april 2010.

    Den upphör att gälla den 31 mars 2017.

    Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

    Utfärdad i Bryssel den 24 mars 2010.

    På kommissionens vägnar

    José Manuel BARROSO

    Ordförande


    (1)  EGT L 143, 7.6.1991, s. 1.

    (2)  Med verkan från och med den 1 december 2009 har artikel 81 i EG-fördraget ersatts av artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. De två artiklarna är dock i sak oförändrade. I denna förordning bör hänvisningar till artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt i förekommande fall förstås som hänvisningar till artikel 81 i EG-fördraget.

    (3)  EUT L 53, 28.2.2003, s. 8.

    (4)  KOM(2009) 138.

    (5)  EGT L 1, 4.1.2003, s. 1.


    Top