32004R0789

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 789/2004

av den 21 april 2004

om överföring av lastfartyg och passagerarfartyg mellan register inom gemenskapen och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 613/91

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [1],

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget [2], och

av följande skäl:

(1) För att förverkliga en inre marknad som fungerar väl måste man undanröja tekniska hinder för överföring av lastfartyg och passagerarfartyg mellan medlemsstaternas register. Åtgärder för att underlätta överföring av sådana fartyg behövs också för att sänka de kostnader och förenkla de administrativa rutiner som är förknippade med ett registerbyte inom gemenskapen, och på så sätt skulle villkoren för gemenskapens sjöfart förbättras och dess konkurrenskraft stärkas.

(2) Samtidigt är det nödvändigt att i enlighet med internationella konventioner trygga en hög nivå på fartygssäkerhet och miljöskydd.

(3) Genom kraven i 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (SOLAS 1974), 1966 års internationella lastlinjekonvention (LL 1966) samt 1973 års internationella konvention om förhindrande av förorening från fartyg - ändrad genom 1978 års protokoll, MARPOL 73/78 - skapas förutsättningar för en hög nivå på fartygssäkerhet och miljöskydd. 1969 års internationella konvention om skeppsmätning innehåller ett enhetligt system för mätning av handelsfartygs dräktighet.

(4) Det internationella regelverket för passagerarfartyg har skärpts och förfinats genom att Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) antagit ett betydande antal ändringar till SOLAS 1974 och genom att tolkningarna av konventionens regler och normer har blivit mer samstämmiga.

(5) Överföringen av lastfartyg och passagerarfartyg, vilka för en medlemsstats flagg, mellan medlemsstaternas register bör inte få försvåras av tekniska hinder, under förutsättning att fartygen har certifierats enligt kraven i tillämpliga internationella konventioner; certifieringen skall ha gjorts av medlemsstaten eller - på dennas vägnar - av någon av de organisationer som är erkända enligt rådets direktiv 94/57/EG av den 22 november 1994 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed [3].

(6) En medlemsstat som tar emot ett fartyg bör emellertid kunna behålla möjligheten att tillämpa regler som genom sin räckvidd och natur avviker från reglerna i de konventioner som räknas upp i artikel 2 a.

(7) För att den mottagande medlemsstaten skall kunna fatta ett snabbt och välgrundat beslut bör den avregistrerande medlemsstaten förse den mottagande medlemsstaten med alla relevanta uppgifter om fartygets skick och utrustning. Den mottagande medlemsstaten bör likväl ha rätt att inspektera fartyget för att förvissa sig om dess skick och utrustning.

(8) För fartyg som vägrats tillträde till medlemsstaternas hamnar enligt rådets direktiv 95/21/EG av den 19 juni 1995 om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll) [4] eller som har kvarhållits mer än en gång till följd av en inspektion i hamn under de senaste tre åren före ansökan om registrering bör inte ges möjlighet att utnyttja det förenklade förfarandet för överföring av fartyget till ett annat register inom gemenskapen.

(9) Enligt tillämpliga internationella konventioner överlåts viktiga frågor om tolkningen av kraven på parterna i konventionen. På grundval av sina egna tolkningar av tillämpliga konventioner utfärdar medlemsstaterna till alla fartyg som för respektive medlemsstats flagg och som omfattas av bestämmelserna i konventionerna certifikat som intygar att fartygen uppfyller bestämmelserna. Medlemsstaterna tillämpar nationella tekniska föreskrifter där vissa av dem innehåller andra krav än dem som finns i konventionerna och i tillhörande tekniska normer. Därför bör det inrättas ett lämpligt förfarande för att komma till rätta med de skillnader i tolkningen av gällande krav som kan uppstå i samband med en begäran om överföring av ett fartyg till ett register i en annan medlemsstat.

(10) Varje medlemsstat bör överlämna en årlig kortfattad rapport till kommissionen så att genomförandet av denna förordning kan övervakas. I den första årsrapporten bör medlemsstaterna ange vilka åtgärder som de har vidtagit för att underlätta genomförandet av denna förordning.

(11) Denna förordning innebär en betydande skärpning och utvidgning av rådets förordning (EEG) nr 613/91 av den 4 mars 1991 om överflyttning av fartyg från ett register till ett annat inom gemenskapen [5]. Förordning (EEG) nr 613/91 bör därför upphävas.

(12) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter [6].

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

Syftet med denna förordning är att undanröja tekniska hinder för överföring av lastfartyg och passagerarfartyg, vilka för en medlemsstats flagg, mellan medlemsstaternas register och samtidigt säkerställa att en hög nivå på fartygssäkerhet och miljöskydd upprätthålls i överensstämmelse med internationella konventioner.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

konventioner: 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (SOLAS 1974), 1966 års internationella lastlinjekonvention (LL 1966), 1969 års internationella konvention om skeppsmätning samt den internationella konventionen från 1973 om förhindrande av förorening från fartyg, ändrad genom protokollet från 1978 (MARPOL 73/78), i deras gällande versioner, och tillhörande rättsligt bindande koder som antagits inom ramen för Internationella sjöfartsorganisationen (IMO), liksom protokoll och ändringar av dessa texter i deras gällande versioner.

krav: de krav på säkerhet, sjöfartsskydd och förhindrande av förorening i samband med byggnad och utrustning av fartyg som fastställs i konventionerna och, när det gäller passagerarfartyg som används på inrikes resa, de krav som fastställs i rådets direktiv 98/18/EG av den 17 mars 1998 om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg [7].

certifikat: certifikat, dokument om godkänd säkerhetsorganisation och utlåtanden om överensstämmelse som utfärdats av en medlemsstat eller av en erkänd organisation som handlar på dess vägnar i enlighet med konventionerna och, när det gäller passagerarfartyg som används på inrikes resa, i enlighet med bestämmelserna i artikel 11 i direktiv 98/18/EG.

passagerarfartyg: fartyg som medför fler än tolv passagerare.

i) befälhavaren och besättningsmedlemmarna, eller andra personer som i någon egenskap är anställda eller sysselsatta ombord på ett fartyg för det fartygets behov, och

ii) barn under ett år.

inrikes resa: en resa i fartområden från en medlemsstats hamn till samma eller en annan hamn i den medlemsstaten.

internationell resa: en resa till sjöss från en medlemsstats hamn till en hamn utanför den medlemsstaten, eller omvänt.

lastfartyg: ett fartyg som inte är ett passagerarfartyg.

erkänd organisation: organisation som erkänts i enlighet med artikel 4 i direktiv 94/57/EG.

Artikel 3

Tillämpningsområde

1. Denna förordning skall tillämpas på följande fartyg:

i) byggts den 25 maj 1980 eller senare, eller

ii) byggts före detta datum men som certifierats av en medlemsstat eller - på dess vägnar - av en erkänd organisation i enlighet med de bestämmelser för nya fartyg som är fastställda i SOLAS 1974, eller - i fråga om kemikalietankfartyg och gastankfartyg - i enlighet med tillämpliga koder för fartyg byggda den 25 maj 1980 eller senare.

i) byggts den 1 juli 1998 eller senare, eller

- direktiv 98/18/EG för fartyg som används på inrikes resor,

- SOLAS 1974 för fartyg som används på internationella resor.

2. Denna förordning skall inte tillämpas på följande:

a) Fartyg som levererats efter att deras byggande avslutats och för vilka det inte finns giltiga certifikat med normal giltighetstid, vilka utfärdats av den avregistrerande medlemsstaten.

b) Fartyg som har vägrats tillträde till medlemsstaternas hamnar enligt direktiv 95/21/EG under de tre år som föregått ansökan om registrering och fartyg som mer än en gång under de tre år som föregått ansökan om registrering har kvarhållits, efter inspektion i en hamn tillhörande en stat som har undertecknat 1982 års Parisavtal om hamnstatskontroll, av skäl som hänför sig till de krav som är definierade i artikel 2 b. Medlemsstaterna skall likväl vederbörligen och lägligt beakta ansökningar avseende sådana fartyg.

c) Örlogstfartyg eller fartyg för trupptransporter eller andra fartyg som tillhör eller används av en medlemsstat och som uteslutande utnyttjas för statliga, icke-kommersiella syften.

d) Fartyg som inte har mekanisk framdrivning, träfartyg av primitiv konstruktion; fritidsbåtar som inte används kommersiellt eller fiskefartyg.

e) Lastfartyg med en bruttodräktighet under 500 ton.

Artikel 4

Registerbyte

1. En medlemsstat får inte, av tekniska skäl som följer av konventionerna, vägra att registrera ett fartyg, som är registrerat i en annan medlemsstat och som uppfyller kraven och medför giltiga certifikat samt har utrustning som är godkänd eller typgodkänd i enlighet med rådets direktiv 96/98/EG av den 20 december 1996 om marin utrustning [8].

För att uppfylla sina skyldigheter i enlighet med regionala miljööverenskommelser som ratificerats före den 1 januari 1992 får medlemsstaterna införa ytterligare regler i överensstämmelse med de fakultativa bilagorna till konventionerna.

2. Denna artikel påverkar inte tillämpningen av de särskilda krav som fastställts för ett fartygs användning enligt artikel 7 i direktiv 98/18/EG och artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/25/EG av den 14 april 2003 om särskilda stabilitetskrav för ro-ro-passagerarfartyg [9].

3. Vid mottagande av en begäran om registerbyte skall den avregistrerande medlemsstaten förse den mottagande medlemsstaten, eller den erkända organisation som handlar på dess vägnar, med all relevant information om fartyget, särskilt om fartygets skick och utrustning. Informationen skall innehålla fartygshistoriken och i tillämpliga fall en förteckning över de förbättringar som den avregistrerande medlemsstaten krävt för registrering av fartyget eller förnyelse av dess certifikat samt över outförda besiktningar. Den skall även innehålla alla de certifikat och uppgifter om fartyget som krävs enligt konventionerna och tillämpliga gemenskapsinstrument samt inspektionsrapporter från flaggstaten och hamnstatskontrollrapporter. Medlemsstaterna skall samarbeta för att säkerställa att denna punkt genomförs korrekt.

4. Innan ett fartyg registreras får den mottagande medlemsstaten eller den erkända organisation som handlar på dess vägnar inspektera fartyget för att förvissa sig om att fartygets faktiska skick och utrustning motsvarar de certifikat som avses i artikel 3. Inspektionen skall göras inom skälig tid.

5. Om den mottagande medlemsstaten eller den erkända organisation som handlar på dess vägnar efter inspektionen, och efter att fartygets ägare givits skälig möjlighet att åtgärda brister, inte kan bekräfta att fartyget överensstämmer med certifikaten, skall den i enlighet med artikel 6.1 underrätta kommissionen därom.

Artikel 5

Certifikat

1. Vid registerbyte, och utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 94/57/EG, skall den mottagande medlemsstaten, eller den erkända organisation som handlar på dess vägnar, utfärda certifikat för fartyget på samma villkor som dem som gäller för fartyg under den avregistrerande medlemsstatens flagg, förutsatt att skälen eller grunderna som föranlett medlemsstaten att införa villkor, medge dispens eller undantag fortsatt gäller.

2. Vid förnyelse, förlängning eller översyn av certifikaten skall den mottagande medlemsstaten eller den erkända organisation som handlar på dess vägnar inte uppställa andra krav än dem som ursprungligen föreskrivits för certifikat med normal giltighetstid, i den mån krav för existerande fartyg och villkor förblir oförändrade.

Artikel 6

Vägran att genomföra registerbyte samt tolkningsfrågor

1. En mottagande medlemsstat skall omedelbart underrätta kommissionen om varje vägran att utfärda eller att bemyndiga utfärdande av nya certifikat för ett fartyg av skäl som grundas på meningsskiljaktigheter i tolkningen av kraven eller av bestämmelser som konventionerna eller tillämpliga gemenskapsinstrument överlåter åt parterna att själva besluta om.

Om kommissionen inte inom en månad underrättas om att de berörda medlemsstaterna nått en överenskommelse, skall den vidta åtgärder för att fatta beslut i enlighet med förfarandet i artikel 7.2.

2. Om en medlemsstat anser att ett fartyg inte kan registreras enligt artikel 4 av skäl, andra än dem som avses i punkt 1, och som hänför sig till allvarlig fara för säkerheten, sjöfartsskyddet eller miljön, får registreringen skjutas upp.

Medlemsstaten skall utan dröjsmål hänskjuta ärendet till kommissionen och därvid ange skälen till varför registreringen har uppskjutits. Beslutet att inte registrera fartyget skall fastställas eller upphävas i enlighet med förfarandet i artikel 7.2.

3. Kommissionen får rådfråga den kommitté som anges i artikel 7 i alla frågor som hänför sig till tolkningen och genomförandet av denna förordning, framför allt för att säkerställa att säkerhetsnormer, normer för sjöfartsskydd och skydd av miljön inte sänks.

Artikel 7

Kommittéförfarande

1. Kommissionen skall biträdas av den kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS) som inrättats genom artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 av den 5 november 2002 om inrättande av en kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS) och om ändring av förordningarna om sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg [10] (nedan kallad "kommittén").

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara två månader.

3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 8

Rapportering

1. Medlemsstaterna skall överlämna en kortfattad årlig rapport till kommissionen om genomförandet av denna förordning. Rapporten skall innehålla statistiska uppgifter om fartygsöverföringar som genomförts i enlighet med denna förordning samt en förteckning över problem som uppkommit i samband med tillämpningen.

2. Senast den 20. maj 2008 skall kommissionen inför Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om genomförandet av denna förordning, bl.a. baserad på de rapporter som medlemsstaterna har lämnat in. I denna rapport skall kommissionen bl.a. bedöma huruvida det är lämpligt att ändra förordningen.

Artikel 9

Ändringar

1. Definitionerna i artikel 2 kan ändras i enlighet med förfarandet i artikel 7.2, för att ta hänsyn till den internationella utvecklingen, särskilt inom IMO och för att effektivisera denna förordning i ljuset av erfarenheter och tekniska framsteg, i den mån som sådana ändringar inte vidgar denna förordnings tillämpningsområde.

2. Ändringar av konventionerna får undantas från tillämpningsområdet för denna förordning i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 2099/2002.

Artikel 10

Upphävande

Förordning (EEG) nr 613/91 skall upphöra att gälla.

Artikel 11

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 21 april 2004.

På Europaparlamentets vägnar

P. Cox

Ordförande

På rådets vägnar

D. Roche

Ordförande

[1] EUT C 80, 30.3.2004, s. 88.

[2] Europarlamentets yttrande av den 13 januari 2004 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 6 april 2004.

[3] EGT L 319, 12.12.1994, s. 20. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/84/EG (EGT L 324, 29.11.2002, s. 53).

[4] EGT L 157, 7.7.1995, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2002/84/EG.

[5] EGT L 68, 15.3.1991, s. 1. Förordningen ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 (EGT L 324, 29.11.2002, s. 1).

[6] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

[7] EGT L 144, 15.5.1998, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2003/75/EG (EUT L 190, 30.7.2003, s. 6).

[8] EGT L 46, 17.2.1997, s. 25. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2002/84/EG.

[9] EUT L 123, 17.5.2003, s. 22.

[10] EGT L 324, 29.11.2002, s. 1.

--------------------------------------------------