32000R1348

Rådets förordning (EG) nr 1348/2000

av den 29 maj 2000

om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 61 c och artikel 67.1 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1)

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(2)

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3), och

av följande skäl:

(1) Unionen har satt som mål att bevara och utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer garanteras. För att gradvis upprätta ett sådant område bör gemenskapen bland annat besluta om sådana åtgärder som rör civilrättsligt samarbete i den mån de behövs för att den inre marknaden skall fungera väl.

(2) En väl fungerande inre marknad kräver att man förbättrar och påskyndar översändningen för delgivning mellan medlemsstaterna av rättsliga och utomrättsliga handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur.

(3) Detta område omfattas nu av artikel 65 i fördraget.

(4) I enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i artikel 5 i fördraget kan målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna, och de kan därför bättre uppnås på gemenskapsnivå. Denna förordning går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de målen.

(5) Rådet utarbetade genom en rättsakt av den 26 maj 1997(4) en konvention om delgivning i Europeiska unionens medlemsstater av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur och rekommenderade medlemsstaterna att anta konventionen i enlighet med sina respektive konstitutionella bestämmelser. Konventionen har inte trätt i kraft. Kontinuitet mellan resultaten av förhandlingarna om ingående av konventionen bör säkerställas. Innehållet i denna förordning har huvudsakligen övertagits från konventionen.

(6) Snabba och effektiva förfaranden inom det civilrättsliga området kräver att översändningen av handlingar i mål och ärenden sker direkt och snabbt mellan lokala organ som utses av medlemsstaterna. Medlemsstaterna får dock uttrycka sin avsikt att utse endast ett sändande eller mottagande organ eller ett organ som skall uppfylla båda funktionerna under fem år. Detta mandat kan dock förnyas vart femte år.

(7) Kravet på snabb översändning motiverar användning av alla lämpliga översändningssätt, förutsatt att vissa villkor avseende den mottagna handlingens läsbarhet och tillförlitlighet iakttas. Översändningssäkerheten kräver att den handling som skall översändas åtföljs av ett förhandstryckt formulär som skall fyllas i på språket på den plats där delgivning skall ske, eller på något annat språk som godtas av den ifrågavarande medlemsstaten.

(8) För att säkerställa förordningens effektivitet bör möjligheten att vägra delgivning begränsas till undantagsfall.

(9) En snabb översändning av handlingar bör leda till att delgivning av en handling kan ske inom några dagar efter mottagandet. Om delgivning emellertid inte skett inom en månad är det viktigt att det mottagande organet underrättar det sändande organet om detta. Det faktum att tidsgränsen på en månad överskridits bör emellertid inte innebära att ansökan skickas tillbaka till det sändande organet, om det fortfarande är uppenbart att delgivning är möjlig inom rimlig tid.

(10) För att skydda adressatens intressen bör delgivning ske på det officiella språket eller ett av de officiella språken på den plats där delgivningen skall äga rum eller på ett annat språk som används i ursprungsmedlemsstaten och som adressaten förstår.

(11) Med hänsyn till skillnaderna mellan medlemsstaterna då det gäller deras processuella regler kan den dag som räknas som delgivningsdag variera från en stat till en annan. Med tanke på dessa fall och på de svårigheter som kan uppstå, bör det i denna förordning föreskrivas ett system som innebär att det är den mottagande medlemsstatens lag som bestämmer delgivningsdagen. Om en handling i ett kommande eller pågående rättsligt förfarande i ursprungsmedlemsstaten skall delges inom en fastställd tid, skall delgivningsdagen för sökandens del emellertid fastställas enligt lagstiftningen i ursprungsmedlemsstaten. Varje medlemsstat har emellertid rätt att av giltiga skäl avvika från ovan nämnda bestämmelser under en övergångsperiod på fem år. En sådan avvikelse får förnyas av medlemsstaten med fem års mellanrum av skäl som sammanhänger med dess rättsliga system.

(12) Denna förordning har företräde framför bilaterala eller multilaterala avtal eller arrangemang med samma tillämpningsområde vilka ingåtts av medlemsstaterna, i synnerhet protokollet till Brysselkonventionen av den 27 september 1968(5) och Haagkonventionen av den 15 november 1965, i förhållandena mellan de medlemsstater som har tillträtt konventionerna. Förordningen hindrar inte medlemsstaterna från att bibehålla eller ingå avtal eller arrangemang för att påskynda eller underlätta översändning av handlingar, förutsatt att dessa är förenliga med förordningen.

(13) Information som översänds enligt denna förordning bör skyddas på lämpligt sätt. Saken faller inom tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(6) och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/66/EG av den 15 december 1997 om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet(7).

(14) De åtgärder som krävs för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(8).

(15) Dessa åtgärder omfattar också utformning och uppdatering av en handbok med lämpliga moderna hjälpmedel.

(16) Det är viktigt att kommissionen senast tre år efter det att denna förordning träder i kraft ser över tillämpningen av förordningen och om så krävs föreslår ändringar.

(17) Förenade kungariket och Irland har i enlighet med artikel 3 i det protokoll om Förenade kungarikets och Irlands ställning som är fogat till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen meddelat sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av denna förordning.

(18) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det protokoll om Danmarks ställning som är fogat till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen deltar inte Danmark i antagandet av denna förordning och är därför inte bundet av den och omfattas inte av dess tillämpning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL 1

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Tillämpningsområde

1. Denna förordning skall tillämpas då en handling i ett mål eller ärende av civil eller kommersiell natur skall sändas från en medlemsstat till en annan för delgivning.

2. Denna förordning är inte tillämplig när adressen till den person som skall delges inte är känd.

Artikel 2

Sändande och mottagande organ

1. Varje medlemsstat skall utse tjänstemän, myndigheter eller andra personer, nedan kallade sändande organ, med behörighet att översända handlingar i mål och ärenden som skall delges i en annan medlemsstat.

2. Varje medlemsstat skall utse tjänstemän, myndigheter eller andra personer, nedan kallade mottagande organ, med behörighet att ta emot handlingar i mål och ärenden från en annan medlemsstat.

3. En medlemsstat kan utse endast ett sändande organ och ett mottagande organ, eller endast ett organ med båda funktionerna. En federal stat, en stat där flera rättssystem tillämpas eller en stat med autonoma territoriella administrationer har rätt att utse mer än ett sådant organ. Organen skall utses för en tid av fem år med möjlighet till förlängning vart femte år.

4. Varje medlemsstat skall lämna kommissionen uppgifter om

a) namn på och adresser till de mottagande organ som avses i punkterna 2 och 3,

b) deras territoriella behörighetsområden,

c) de sätt på vilka de kan ta emot handlingar, och

d) de språk som kan användas för att fylla i standardformulären i bilagan.

Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om varje senare ändring av sådana uppgifter.

Artikel 3

Central enhet

Varje medlemsstat skall utse en central enhet med ansvar för

a) att ge information till de sändande organen,

b) att söka lösningar på svårigheter som kan uppstå när handlingar översänds för delgivning,

c) att, i undantagsfall och på begäran av ett sändande organ, vidarebefordra en framställning om delgivning till det behöriga mottagande organet.

En federal stat, en stat där flera rättssystem tillämpas eller en stat med autonoma territoriella administrationer har rätt att utse mer än en central enhet.

KAPITEL II

HANDLINGAR I MÅL ELLER ÄRENDEN

Avsnitt 1

Översändning och delgivning av handlingar i mål eller ärenden

Artikel 4

Översändning av handlingar

1. Handlingar i mål eller ärenden skall översändas direkt och snarast möjligt mellan de organ som utsetts på grundval av artikel 2.

2. Översändning av handlingar, framställningar, bekräftelser, kvitton, intyg och alla andra dokument mellan sändande organ och mottagande organ kan ske på varje lämpligt sätt, förutsatt att innehållet i den mottagna handlingen är riktigt och troget återger innehållet i den översända handlingen och att all information i denna är väl läslig.

3. Den handling som skall översändas skall åtföljas av en framställning som avfattats på standardformuläret i bilagan. Formuläret skall fyllas i på den mottagande medlemsstatens officiella språk eller, om det finns flera officiella språk i den medlemsstaten, det officiella språket eller ett av de officiella språken på den plats där delgivningen skall ske, eller på något annat språk som den medlemsstaten har angivit som godtagbart. Varje medlemsstat skall ange det eller de av Europeiska unionens officiella språk som utöver dess eget eller egna godtas av den staten för ifyllandet av formuläret.

4. För de handlingar och andra dokument som översänds skall ingen legalisering eller motsvarande formalitet krävas.

5. Om det sändande organet önskar att ett exemplar av handlingen skall återsändas tillsammans med det bevis som avses i artikel 10, skall det sända handlingen i två exemplar.

Artikel 5

Översättning av handlingar

1. Det sändande organ till vilket sökanden överlämnar en handling för översändning skall upplysa sökanden om att adressaten kan vägra att ta emot handlingen om den inte är avfattad på något av de språk som avses i artikel 8.

2. Sökanden skall stå för alla översättningskostnader innan handlingen översänds, om inte annat följer av ett eventuellt senare beslut av domstol eller behörig myndighet om ersättningsskyldighet för sådana kostnader.

Artikel 6

Det mottagande organets mottagande av handlingar

1. Det mottagande organet skall, när det mottagit handlingen, så snart som möjligt och i varje fall senast sju dagar efter mottagandet sända ett kvitto till det sändande organet på snabbast möjliga sätt och därvid använda standardformuläret i bilagan.

2. Om framställningen om delgivning inte kan tillgodoses på grundval av den information eller de handlingar som översänts, skall det mottagande organet ta kontakt med det sändande organet på snabbast möjliga sätt för att skaffa den information eller de handlingar som saknas.

3. Om framställningen om delgivning uppenbart ligger utanför denna förordnings tillämpningsområde eller om delgivning inte kan ske på grund av att de formella kraven inte har uppfyllts, skall framställningen och de översända handlingarna genast efter mottagandet återsändas till det sändande organet tillsammans med meddelandet om återsändning enligt standardformuläret i bilagan.

4. Det mottagande organ som tar emot en handling för delgivning men saknar territoriell behörighet skall vidarebefordra den, tillsammans med framställningen, till det behöriga mottagande organet i samma medlemsstat om framställningen uppfyller de villkor som föreskrivs i artikel 4.3 och skall informera det sändande organet om detta på standardformuläret i bilagan. Det senare mottagande organet skall meddela det sändande organet när det tar emot handlingen, på det sätt som anges i punkt 1.

Artikel 7

Delgivning av handlingar

1. Det mottagande organet skall delge eller låta delge handlingen, antingen enligt den mottagande medlemsstatens lag eller i en särskild form som begärts av det sändande organet, om denna inte är oförenlig med lagen i den medlemsstaten.

2. Alla åtgärder för att delge handlingen skall vidtas så snart som möjligt. Om det inte har varit möjligt att delge handlingen inom en månad efter mottagandet skall det mottagande organet underrätta det sändande organet med användande av beviset i standardformuläret i bilagan, vilket skall utarbetas i enlighet med artikel 10.2. Tiden skall räknas enligt den mottagande statens lag.

Artikel 8

Vägran att ta emot en handling

1. Det mottagande organet skall underrätta adressaten om att han eller hon kan vägra att ta emot den handling som skall delges, om den är avfattad på ett annat än något av följande språk:

a) den mottagande medlemsstatens officiella språk eller, om det finns flera officiella språk i den medlemsstaten, det officiella språket eller ett av de officiella språken på den plats där delgivningen skall ske, eller

b) ett av den sändande medlemsstatens språk som adressaten förstår.

2. Om det mottagande organet underrättas om att adressaten vägrar att ta emot handlingen enligt punkt 1, skall det omedelbart underrätta det sändande organet med användande av det bevis som avses i artikel 10 och återsända framställningen och de handlingar som begärs översatta.

Artikel 9

Delgivningsdag

1. Dagen för delgivning av en handling enligt artikel 7 skall vara den dag då den delges i enlighet med den mottagande statens lag, om inte annat följer av artikel 8.

2. Om en handling måste delges inom en viss tid i samband med ett kommande eller pågående förfarande i ursprungsmedlemsstaten, skall emellertid den dag som beaktas i förhållande till sökanden vara den dag som bestäms enligt den medlemsstatens lag.

3. Varje medlemsstat har rätt att av giltiga skäl avvika från bestämmelserna i punkterna 1 och 2 under en övergångsperiod på fem år.

Medlemsstaten får förnya denna övergångsperiod med fem års mellanrum av skäl som sammanhänger med dess rättsliga system. Medlemsstaten skall informera kommissionen om innehållet i sådana avvikelser och om omständigheterna i fallet.

Artikel 10

Delgivningsbevis och kopia på den delgivna handlingen

1. När formaliteterna för delgivning av handlingen har fullgjorts skall ett bevis om fullgörande av dessa formaliteter skrivas ut på standardformuläret i bilagan och tillställas det sändande organet, tillsammans med en kopia av den delgivna handlingen i de fall då artikel 4.5 skall tillämpas.

2. Beviset skall fyllas i på ursprungsmedlemsstatens officiella språk eller ett av dess officiella språk eller på något annat språk, som den medlemsstaten har angivit som godtagbart. Varje medlemsstat skall ange det eller de av Europeiska unionens officiella språk som utöver dess eget eller egna godtas av den staten för ifyllandet av formuläret.

Artikel 11

Kostnader för delgivning

1. För delgivning av handlingar i mål eller ärenden på begäran av en annan medlemsstat får den mottagande medlemsstaten inte utkräva avgift eller kostnadsersättning,

2. Sökanden skall betala eller ersätta kostnader som föranletts av

a) medverkan av stämningsman eller annan person som är behörig enligt lagen i den mottagande medlemsstaten,

b) användandet av en särskild delgivningsform.

Avsnitt 2

Andra sätt att översända och delge handlingar i mål eller ärenden

Artikel 12

Översändning på konsulär eller diplomatisk väg

Varje medlemsstat får i undantagsfall översända handlingar för delgivning på konsulär eller diplomatisk väg till de organ i en annan medlemsstat vilka utsetts enligt artikel 2 eller 3.

Artikel 13

Delgivning av handlingar genom diplomatiska eller konsulära tjänstemän

1. Varje medlemsstat får, utan användande av tvångsmedel, omedelbart genom sina egna diplomatiska eller konsulära tjänstemän delge personer som är bosatta i en annan medlemsstat handlingar.

2. Varje medlemsstat får förklara i enlighet med artikel 23.1 att den motsätter sig sådan delgivning på sitt territorium, om inte handlingarna skall delges en medborgare i den medlemsstat från vilken handlingarna härrör.

Artikel 14

Delgivning med post

1. Varje medlemsstat får delge handlingar i mål och ärenden med post direkt till personer som är bosatta i en annan medlemsstat.

2. Varje medlemsstat får i enlighet med artikel 23.1 precisera villkoren för att den skall godta delgivning av handlingar i mål och ärenden med post.

Artikel 15

Direkt delgivning

1. Denna förordning skall inte innebära någon inskränkning i rätten för varje person som har ett intresse i ett rättsligt förfarande att låta delge handlingar i mål och ärenden omedelbart genom tjänstemän eller andra behöriga personer i den mottagande medlemsstaten.

2. Varje medlemsstat kan i enlighet med artikel 23.1 förklara att den motsätter sig att handlingar i mål och ärenden delges på dess territorium enligt punkt 1.

KAPITEL III

ANDRA HANDLINGAR

Artikel 16

Översändning

Andra handlingar får översändas för delgivning i en annan medlemsstat i enlighet med bestämmelserna i denna förordning.

KAPITEL IV

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 17

Genomförandebestämmelser

De åtgärder som krävs för att genomföra denna förordning och som rör de frågor som anges nedan skall antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 18:

a) Utarbeta och årligen uppdatera en handbok som innehåller de uppgifter som medlemsstaterna skall lämna enligt artikel 2.4.

b) Utarbeta en förteckning på de officiella språken i Europeiska unionen över handlingar som kan delges enligt denna förordning.

c) Uppdatera eller införa rättstekniska ändringar i standardformuläret i bilagan.

Artikel 18

Kommitté

1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté.

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 3 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 19

Svarandens uteblivande

1. Om en stämning eller motsvarande handling måste översändas till en annan medlemsstat för delgivning enligt bestämmelserna i denna förordning och svaranden inte inställer sig, får saken inte avgöras förrän det har konstaterats att

a) handlingen delgivits enligt en delgivningsform som föreskrivs i den anmodade medlemsstatens lagstiftning för delgivning av handlingar i inhemska rättegångar mot personer som är bosatta på statens territorium, eller

b) handlingen lämnats till svaranden eller i hans bostad på annat sätt som är tillåtet enligt denna förordning,

och att delgivning enligt a eller b ägt rum i så god tid att svaranden haft möjlighet att avge svaromål.

2. Varje medlemsstat kan i enlighet med artikel 23.1 avge förklaring att domstolen utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 får meddela avgörande även om bevis om delgivning inte mottagits, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a) Handlingen har översänts på ett sätt som föreskrivs i denna förordning.

b) En tidsperiod som domstolen i varje särskilt fall anser skälig, dock minst sex månader, har förflutit sedan handlingen avsändes.

c) Inget bevis av något slag har mottagits, trots att skäliga ansträngningar gjorts att få ett sådant från behöriga myndigheter eller organ i den mottagande staten.

3. Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 får domstolen i brådskande fall besluta om interimistiska åtgärder eller säkerhetsåtgärder.

4. När en stämning eller motsvarande handling måste översändas till en annan medlemsstat för delgivning enligt bestämmelserna i denna förordning och ett avgörande har meddelats mot svaranden i hans utevaro, kan en domstol på ansökan av svaranden medge att saken får omprövas utan hinder av att fullföljdstiden utgått, om följande villkor är uppfyllda:

a) Svaranden har utan egen förskyllan inte fått kännedom om handlingen i sådan tid att han haft möjlighet att avge svaromål, och inte heller haft kännedom om avgörandet i sådan tid att han kunnat fullfölja talan.

b) Svaranden har visat sannolika skäl för sin talan.

En ansökan om omprövning måste inges i rimlig tid efter det att svaranden har fått kännedom om avgörandet.

Varje medlemsstat får avge förklaring i enlighet med artikel 23.1 att en sådan ansökan kommer att avvisas om den inges efter utgången av en tidsperiod som skall anges i förklaringen men som dock aldrig skall vara kortare än ett år från dagen för avgörandet.

5. Punkt 4 är inte tillämplig på avgöranden angående personers status.

Artikel 20

Förhållande till avtal eller arrangemang i vilka medlemsstater är parter

1. Denna förordning skall inom sitt tillämpningsområde ha företräde framför de bestämmelser som återfinns i bilaterala eller multilaterala avtal eller arrangemang som ingåtts av medlemsstaterna, i synnerhet artikel IV i protokollet till 1968 års Brysselkonvention och Haagkonventionen av den 15 november 1965.

2. Denna förordning skall inte hindra enskilda medlemsstater från att bibehålla eller ingå avtal eller arrangemang för att påskynda eller förenkla översändningen av handlingar, förutsatt att dessa är förenliga med denna förordning.

3. Medlemsstaterna skall till kommissionen översända:

a) en kopia av de avtal eller arrangemang som ingås mellan medlemsstaterna enligt punkt 2 samt utkast till sådana avtal eller arrangemang som de avser att sluta och

b) uppgift om uppsägning eller ändringar av dessa avtal eller arrangemang.

Artikel 21

Rättshjälp

Denna förordning skall inte påverka tillämpningen mellan de medlemsstater som har tillträtt dessa konventioner av artikel 23 i konventionen av den 17 juli 1905 angående vissa till civilprocessen hörande ämnen, artikel 24 i konventionen av den 1 mars 1954 angående vissa till civilprocessen hörande ämnen eller artikel 13 i konventionen av den 25 oktober 1980 om internationell rättshjälp.

Artikel 22

Skydd för information

1. Uppgifter, särskilt personuppgifter, som översänds enligt denna förordning skall av det mottagande organet användas endast för det ändamål för vilket de översänts.

2. De mottagande organen skall säkerställa sekretessen för sådana uppgifter enligt den mottagande medlemsstatens lag.

3. Punkterna 1 och 2 skall inte påverka sådana bestämmelser i tillämplig nationell lag som ger de personer om vilka uppgifter har översänts enligt denna förordning rätt till information om hur dessa uppgifter har använts.

4. Denna förordning skall inte påverka tillämpningen av direktiv 95/46/EG och direktiv 97/66/EG.

Artikel 23

Offentliggörande

1. Medlemsstaterna skall till kommissionen lämna den information som avses i artiklarna 2, 3, 4, 9, 10, 13, 14, 15, 17a och 19.

2. Kommissionen skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning offentliggöra den information som avses i punkt 1.

Artikel 24

Översyn

Senast den 1 juni 2004 och därefter vart femte år skall kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén överlämna en rapport om tillämpningen av denna förordning, vilken rapport särskilt avser effektiviteten hos de organ som utsetts i enlighet med artikel 2 i denna förordning och åt den praktiska tillämpningen av artikel 3 c och artikel 9. Denna rapport skall vid behov åtföljas av förslag till anpassning av denna förordning till delgivningssystemens utveckling.

Artikel 25

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 31 maj 2001.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater i enlighet med Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Utfärdad i Bryssel den 29 maj 2000.

På rådets vägnar

A. Costa

Ordförande

(1) EGT C 247 E, 31.8.1999, s. 11.

(2) Uttalande avgivet den 17 november 1999 (ännu inte offentliggjort i EGT).

(3) EGT C 368, 20.12.1999, s. 47.

(4) EGT C 261, 27.8.1997, s. 1. Samma dag som konventionen utformades noterade rådet den förklarande rapport till konventionen som återges på sidan 26 i det nämnda numret av EGT.

(5) Brysselkonventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 31.12.1972, s. 32, konsoliderad version i EGT C 27, 26.1.1998, s. 1.).

(6) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

(7) EGT L 24, 30.1.1998, s. 1.

(8) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

BILAGA

>PIC FILE= "L_2000160SV.004402.EPS">

>PIC FILE= "L_2000160SV.004501.EPS">

>PIC FILE= "L_2000160SV.004601.EPS">

>PIC FILE= "L_2000160SV.004701.EPS">

>PIC FILE= "L_2000160SV.004801.EPS">

>PIC FILE= "L_2000160SV.004901.EPS">

>PIC FILE= "L_2000160SV.005001.EPS">

>PIC FILE= "L_2000160SV.005101.EPS">

>PIC FILE= "L_2000160SV.005201.EPS">