31982R0636

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 636/82 av den 16 mars 1982 om ett förfarande för ekonomisk passiv förädling av vissa textil- och klädesvaror som återimporteras till gemenskapen efter behandling eller bearbetning i vissa tredje länder

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 113 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag, och

med beaktande av följande:

Ordningarna för import till gemenskapen inom textil- och beklädnadssektorn från vissa tredje länder omfattar särskilda bestämmelser för produkter som har genomgått passiv förädling.

I avsaknad av gemenskapsregler som anger de villkor som måste uppfyllas av produkter som är avsedda att dra nytta av nämnda särskilda bestämmelser bestäms dessa villkor för närvarande av olika bestämmelser som är speciella för vissa medlemsstater eller som inte ens existerar i andra medlemsstater.

Det är följaktligen nödvändigt att upprätta en gemenskapsordning som fastställer dessa villkor, som skall tillämpas enhetligt i alla medlemsstater och ersätta nuvarande nationella bestämmelser.

Rådets direktiv 76/119/EEG av den 18 december 1975 om harmonisering av bestämmelser fastställda i lagar eller andra författningar avseende passiv förädling(1) föreskriver på vissa villkor att en mer gynnsam behandling i tullhänseende skall beviljas för produkter som återimporteras efter förädling utanför gemenskapen. Detta direktiv fastställer emellertid inte regler för passiv förädling från en handelspolitisk synvinkel.

Den politik som tillämpas av gemenskapen är i synnerhet inriktad på att göra det möjligt för textil- och beklädnadsindustrin att anpassa sig till villkoren i den internationella konkurrensen. Det nya förfarandet för passiv förädling måste vara förenligt med ansträngningarna att öka konkurrenskraften hos gemenskapens industrier och måste därför inte bara reserveras för denna industri utan också endast beviljas företag som inom gemenskapen tillverkar produkter på samma tillverkningsstadium som de produkter som är avsedda att återimporteras efter passiv förädling, dock utan att det påverkar de personers rättigheter som inte uppfyller denna förordnings villkor, för vilka undantag kan medges upp till de totala kvantiteter som importeras enligt särskilda ordningar för produkter som inte skiljer sig till typ och användning under ett av de två år som föregår ikraftträdandet av denna förordning.

De av varje tillverkare återimporterade produktkvantiteterna bör inte överskrida en fastslagen nivå som inte bara tar hänsyn till tillgängliga kvantiteter enligt den importordning som fastställts för produkten och det tredje landet i fråga, utan också till tillverkarens mål att bibehålla tillverkning inom gemenskapen av produkter på samma tillverkningsstadium.

Det bör beslutas att de enligt detta förfarande temporärt exporterade varorna måste ha sitt ursprung i gemenskapen.

Användningen av detta förfarande, vilket innebär en garanti för att produkter får återimporteras efter passiv förädling, måste beviljas inom ramen för de särskilda handelspolitiska åtgärder som förbehålls passiv förädling.

Det är nödvändigt att säkerställa en enhetlig tillämpning av det nya förfarandet och att för detta ändamål upprätta ett gemenskapsförfarande för att administrera den.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Denna förordning fastställer villkoren för tillämpning av förfarandet för ekonomisk passiv förädling (nedan kallat "förfarandet") på textil- och klädesvaror som omfattas av kapitel 50-62 i Gemensamma tulltaxan.

2. I denna förordning avses med passiv förädling (nedan kallad "förädling") den verksamhet som består i bearbetning i ett tredje land av varor som temporärt exporterats från gemenskapen för senare återimport i form av förädlingsprodukter.

3. Bestämmelserna i denna förordning gäller för textil- och klädesvaror som förädlats i ett tredje land då det finns en ordning för begränsning av importen eller kontroll av sådana produkter som importeras från nämnda tredje land, och då det för dessa produkter och det tredje landet i fråga finns särskilda bestämmelser för förädlade produkter.

4. I denna förordning avses med

a) förädlingsprodukter: varor som framställts genom användning av varor som har genomgått förädling enligt artikel 2.2 d,

b) varor: varor som exporterats från gemenskapens tullområde till ett tredje land för att genomgå denna förädling.

Artikel 2

1. Endast fysiska eller juridiska personer som är etablerade inom gemenskapen skall få dra nytta av förfarandet.

2. Alla personer enligt punkt 1 som ansöker om att få använda förfarandet skall uppfylla följande villkor:

a) Personen skall för egen räkning i sin fabrik belägen i gemenskapen tillverka produkter som liknar och befinner sig på samma tillverkningsstadium som de förädlingsprodukter för vilka ansökan om förfarandet görs.

b) Denna person får låta tillverka förädlingsprodukter i ett tredje land med hjälp av förädling inom gränserna för de årliga kvantiteter som fastställs av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där ansökan inges och med beaktande av de villkor som anges i artikel 3.

c) De varor som denna person temporärt exporterar för förädling skall omsättas fritt enligt artikel 9.2 i fördraget och ha sitt ursprung i gemenskapen enligt förordning (EEG) nr 802/68(2) och dess tillämpningsförordningar. Undantag från bestämmelserna i detta stycke får medges av medlemsstaternas myndigheter endast med avseende på varor som inte framställs i tillräcklig mängd i gemenskapen. Dessa undantag får inte medges för mer än 14 % av det totala värdet av de varor (2) för vilka användningen av förfarandet beviljades i den berörda medlemsstaten under föregående år.

Medlemsstaterna skall varje kvartal underrätta kommissionen om de väsentliga detaljerna hos de på så sätt beviljade undantagen, nämligen beskaffenhet, ursprung och kvantiteter för de varor i fråga som har sitt ursprung utanför gemenskapen. Kommissionen skall vidarebefordra dessa upplysningar till de andra medlemsstaterna med tanke på behandling i den kommitté som anges i artikel 12.

d) Den förädling som skall genomföras i tredje land får inte vara mera omfattande än den förädling som anges för varje produkt i bilagan. Den bearbetning som skall genomföras får dock vara mindre omfattande än den som anges för varje produkt i bilagan.

3. Medlemsstaterna får göra undantag från bestämmelserna i punkt 2 a med avseende på personer som inte uppfyller de villkor som anges i den punkten.

Dessa undantag skall endast tillämpas för den del av de totala kvantiteterna som importeras enligt särskilda ordningar av den typ som anges i artikel 1.3 under ett av de två år som föregår ikraftträdandet av denna förordning och för produkter som inte är annorlunda till typ eller ändamål.

Om det för ett land, efter ikraftträdandet av denna förordning, för första gången fastställs en särskild ordning av det slag som avses i artikel 1.3 och denna ordning för vissa kvantiteter ersätter den allmänna importbegränsningsordning som tidigare tillämpades för dessa kvantiteter, dock utan att ge upphov till någon total ökning av importmöjligheterna till följd av den samtidiga tillämpningen av de två ordningarna, får liknande undantag tillämpas upp till den kvantitetsgräns för förädlade produkter som tidigare importerades enligt den allmänna importbegränsningsordningen.

De undantag som avses i föregående stycken skall först och främst tillämpas för de personer som tidigare utnyttjat de särskilda ordningar som nämnts ovan. Om dessa personer inte utnyttjar de totala kvantiteter som de är berättigade till får dock återstoden tilldelas andra personer.

De fall då detta stycke tillämpas skall meddelas kommissionen som skall vidarebefordra dem till medlemsstaterna med tanke på en årlig genomgång i den kommitté som anges i artikel 12.

Artikel 3

De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat skall mellan de som använder förfarandet enligt artikel 2 fördela de årliga kvantiteter av förädlingsprodukter för vilka den berörda medlemsstaten får tillåta återimport enligt de särskilda importordningarna enligt artikel 1.3.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 2.3 skall denna fördelning göras med beaktande av målsättningen att användarnas industriella verksamhet enligt artikel 2.2 a skall upprätthållas inom gemenskapen, såväl i fråga om produkternas beskaffenhet som deras kvantitet, uttryckt i fysiska enheter eller mervärde.

Artikel 4

1. De behöriga myndigheterna i den medlemsstat till vilken förädlingsprodukterna skall återimporteras skall utfärda ett förhandstillstånd till de sökande som uppfyller villkoren i denna förordning.

2. Förhandstillståndet får utfärdas antingen generellt en gång om året för hela den kvantitet som tilldelats den sökande enligt artikel 2.2 b eller successivt, under årets lopp, genom fortlöpande gradvis avräkning från den tilldelade kvantiteten tills den förbrukats.

3. Den sökande skall till de behöriga myndigheterna överlämna det kontrakt som ingåtts med det företag som är ansvarigt för att utföra förädlingen för hans räkning i tredje land eller ett annat bevis som av de behöriga myndigheterna bedöms vara likvärdigt med ett kontrakt.

Artikel 5

1. Förhandstillstånd skall endast beviljas om det är möjligt för de behöriga myndigheterna att identifiera de temporärt exporterade varorna i de återimporterade förädlingsprodukterna.

2. De behöriga myndigheterna får avslå användning av förfarandet om de konstaterar att de inte kan erhålla alla nödvändiga garantier för att de effektivt skall kunna kontrollera att bestämmelserna i artikel 2 efterlevs.

3. I förhandstillståndet skall de villkor fastställas enligt vilka förädlingen skall äga rum. Villkoren skall innefatta

- de kvantiteter av varor som skall exporteras och produkter som skall återimporteras, beräknade på den avkastningsgrad som fastställts mot bakgrund av tekniska data om den förädling som skall utföras om sådana data har fastställts, eller, om så inte skett, data som finns tillgängliga i gemenskapen för förädlingen av samma typ,

- förfarandena för identifiering av de tillfälligt exporterade varorna i de förädlade produkterna,

- den senaste tidpunkten för återimport beroende på den tid som är nödvändig för att utföra förädlingen.

4. De behöriga myndigheterna skall förvalta beviljandet av tillstånd med beaktande av sysselsättningsnivån i den sökandes fabrik eller fabriker.

Artikel 6

Det förhandstillstånd som utfärdats av de behöriga myndigheterna skall inges till det berörda tullkontoret vid tidpunkten för den temporära exporten för att tullformaliteterna skall kunna genomföras.

Artikel 7

Före den 10 i varje månad skall medlemsstaterna förse kommissionen med statistik över de förhandstillstånd som utfärdats under föregående månad.

Medlemsstaterna skall på begäran av kommissionen underrätta denna om alla avslag på ansökan om förhandstillstånd tillsammans med skälen, med avseende på villkoren i denna förordning, till att tillståndet inte beviljades.

Artikel 8

1. Utan att det påverkar tillämpningen av följande stycken och under förutsättning att de villkor som fastställs i tillståndet är uppfyllda och att övriga tullformaliteter som normalt krävs vid tiden för import har beaktats, får återimport av förädlingsprodukter inte avslås av den medlemsstat som utfärdade förhandstillståndet för dessa produkter.

2. Dessa produkter får inte återimporteras till någon annan medlemsstat än den i vilken förhandstillståndet utfärdades.

3. Då förädlingsprodukterna återimporteras till gemenskapen skall den person som deklarerar dem, med beaktande av alla andra gemenskapsregler som styr handeln med det tredje land det gäller, till de behöriga myndigheterna överlämna förhandstillståndet tillsammans med bevis på att förädlingen verkligen har ägt rum i det tredje land som anges i förhandstillståndet.

Artikel 9

De behöriga myndigheterna i den medlemsstat det gäller får, om det är motiverat av omständigheterna,

- bevilja en förlängning av den ursprungligen fastställda tidsfristen för återimport,

- tillåta att förädlingsprodukterna återimporteras i flera sändningar; om detta sker skall en anmärkning göras på förhandstillståndet allteftersom varje sändning anländer.

De behöriga myndigheterna i den medlemsstat det gäller får också medge återimport av förädlingsprodukterna även om inte all förädling som avses i förhandstillståndet har utförts.

Artikel 10

Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna statistiska upplysningar om all återimport som sker till deras territorium inom ramen för denna förordning. Kommissionen skall tillställa medlemsstaterna dessa uppgifter.

Artikel 11

Det förfarande som fastställs i denna förordning skall ersätta alla andra förfaranden för ekonomisk passiv förädling som för närvarande tillämpas av medlemsstaterna för de produkter som avses i artikel 1.

Rådets direktiv 76/119/EEG och de bestämmelser som antagits för dess tillämpning skall inte påverkas.

Artikel 12

1. En kommitté för ekonomisk passiv förädling av textilier (nedan kallad "kommittén") skall inrättas. Den skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande.

Kommittén skall själv fastställa sin arbetsordning.

2. Kommittén får undersöka alla ärenden som gäller tillämpningen av denna förordning som hänskjuts till den av dess ordförande, antingen på eget initiativ eller på begäran av en företrädare för en medlemsstat.

3. De bestämmelser som är nödvändiga för tillämpningen av denna förordning skall antas i överensstämmelse med nedan fastställda förfarande:

a) Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder.

Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Den skall fatta sitt beslut med en majoritet av fyrtiofem röster, varvid medlemsstaternas röster skall vägas enligt fördragets artikel 148.2. Ordföranden får inte rösta.

b) i) Om förslaget är förenligt med kommitténs yttrande skall det föras in i en kommissionsförordning.

ii) Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande eller om inget yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.

iii) Om rådet inte har fattat något beslut inom en månad från det att förslaget mottagits, skall kommissionen själv besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas.

Artikel 13

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1982.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 16 mars 1982.

På rådets vägnar

P. de KEERSMAEKER

Ordförande

(1) EGT nr L 24, 30.1.1976, s. 58.

(2) EGT nr L 148, 28.6.1968, s. 1.

Med det totala värdet av varorna avses

- i fråga om varor som redan har importerats deras tullvärde enligt förordning (EEG) nr 1224/80 (EGT nr L 134, 31.5.1980, s. 1),

- i alla andra fall, priset fritt fabrik.

BILAGA

Förteckning över maximala bearbetningsnivåer enligt artikel 2.2 d

>Plats för tabell>