31981R1785

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 1785/81 av den 30 juni 1981 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 42 och 43 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande () , och

med beaktande av följande:

De grundläggande bestämmelserna om den gemensamma organisationen av marknaderna för socker och isoglukos har ändrats många gånger sedan de antogs. Dessa bestämmelser måste åter ändras på ett genomgripande sätt, framför allt med hänsyn till att kvoteringsbestämmelserna för socker och isoglukos inom kort upphör att gälla. Det är därför väsentligt att de grundläggande bestämmelserna vad beträffar dessa två sektorer ses över.

För att den gemensamma marknaden för jordbruksprodukter skall kunna fungera och utvecklas måste den kompletteras av en gemensam jordbrukspolitik, som framför allt innefattar gemensam organisation av marknaderna för olika jordbruksprodukter. Denna organisation kan utformas på olika sätt beroende på vilken produkt det är fråga om. Isoglukos är ett direkt substitut till flytande socker som erhållits ur sockerbetor eller sockerrör. Marknaderna för socker och isoglukos är därför nära förbundna. Marknaden för sötningsmedel inom gemenskapen utmärks av strukturella överskott och alla beslut inom gemenskapen som hänför sig till någon av dessa produkter har ofrånkomligen återverkningar på de andra. Det är därför nödvändigt att skapa en marknadsorganisation som är gemensam för sockersektorn och isoglukossektorn men som också tar vederbörlig hänsyn till de produktionsförutsättningar som är specifika för den ena eller den andra sektorn.

För att de som odlar sockerbetor och sockerrör inom gemenskapen skall kunna garanteras vissa miniminivåer när det gäller sysselsättning och levnadsstandard, bör åtgärder vidtas som syftar till att stabilisera marknaden för socker; i detta syfte bör det varje år fastställas ett riktpris på vitsocker och, för de områden som inte är underskottsområden, ett interventionspris för vardera vitsocker och råsocker; för vart och ett av underskottsområdena bör vidare ett härlett interventionspris fastställas för vitsocker och, vid behov, för råsocker. Det ovan angivna målet kan uppnås genom att interventionsorganen köper upp till interventionspriserna. Ett system med en kompensation för lagringskostnader för socker som tillverkats såväl av råvaror, inbegripet melass, med ursprung i gemenskapen, som av förmånssocker skulle tjäna samma syfte. Prisgarantier för socker kommer också sockersirap och isoglukos till godo, vars priser baseras på sockerpriserna.

Regleringsåtgärderna måste ge rimliga garantier både åt företagen i förädlingsledet och åt producenterna av basprodukten. Vad gäller betor bör det därför, utöver ett baspris, fastställas dels minimipriser på A-betor avsedda för förädling till A-socker, dels minimipriser på B-betor avsedda för förädling till B-socker, och dessa priser måste respekteras när sockertillverkarna köper betor. Åtgärder bör också vidtas för att en rättvis balans i fråga om rättigheter och skyldigheter skall kunna upprätthållas mellan bearbetnings- och råvaruledet på jordbruksområdet; särskilt bör rambestämmelser inom gemenskapen fastställas som reglerar avtalsförhållandena mellan köpare och säljare av betor och lämpliga åtgärder beslutas för att nå detta mål i fråga om sockerrör.

Förverkligandet av en gemenskapsmarknad för socker och isoglukos förutsätter att gemensamma regler införs för handeln vid gemenskapens yttre gränser. Ett handelssystem som innefattar importavgifter och exportbidrag skulle ha en stabiliserande inverkan på gemenskapens marknad, framför allt genom att prissvängningar på världsmarknaden inte tillåts påverka de priser som gäller för de två varorna inom gemenskapen. Därför bör en importavgift tas ut på import från tredje land och exportbidrag utgå för export till sådana länder, vilket i fråga om socker i bägge fallen skulle utjämna skillnaden mellan de priser som gäller inom och utanför gemenskapen när världsmarknadspriserna är lägre än priserna inom gemenskapen, och i fråga om isoglukos skulle medge ett visst skydd för den industri inom gemenskapen som förädlar denna vara.

Utöver den ordning som angetts ovan bör det, i den utsträckning det behövs för att systemet skall fungera på ett tillfredsställande sätt, ges möjlighet att reglera eller, när marknadssituationen så kräver, förbjuda tilllämpningen av aktiv förädling.

Ett system med minimilager skulle vara ett effektivt medel att säkra en normal försörjning till gemenskapen i dess helhet eller till någon del av gemenskapen. För att nå detta mål bör också bestämmelser antas som gör det möjligt att under vissa förutsättningar vidta lämpliga interventionsåtgärder.

I en situation med brist på världsmarknaden som leder till världsmarknadspriser som ligger högre än gemenskapens prisnivå, eller när det uppstår svårigheter i den normala försörjningen till gemenskapen i dess helhet eller till någon del av gemenskapen, bör bestämmelser antas som gör det möjligt att i god tid undvika att regionala överskott exporteras till tredje land, samtidigt som onormala prisökningar i gemenskapen gör det omöjligt att upprätthålla en jämn försörjning till konsumenterna till rimliga priser.

Behöriga myndigheter måste ha möjlighet att kontinuerligt följa utvecklingen av handeln med tredje land så att de kan bedöma hur denna utvecklas och, i förekommande fall, vidta de åtgärder enligt denna förordning som visar sig nödvändiga. I detta syfte bör bestämmelser antas om ett system med import- och exportlicenser vilka utfärdas endast på villkor att det ställs en säkerhet som garanti för att den transaktion för vilken licensen söks verkligen blir utförd.

Systemet med importavgifter gör det möjligt att avskaffa alla andra skyddsåtgärder vid gemenskapens yttre gränser. I undantagsfall kan det emellertid visa sig att det gemensamma pris- och avgiftssystemet inte fungerar. För att inte gemenskapens marknad i sådana fall, i och med att tidigare importhinder har blivit avskaffade, skall stå helt utan skydd mot störningar som därigenom kan uppstå, bör gemenskapen ges möjlighet att snabbt vidta alla nödvändiga åtgärder.

De skäl som hittills har lett till att gemenskapen tillämpar ett system med produktionskvotering för socker och isoglukos är fortfarande giltiga. Vissa förändringar bör emellertid göras i detta system mot bakgrund av den senaste tidens utveckling när det gäller produktionen för att ge gemenskapen rätt att vidta de åtgärder som behövs för att på ett rättvist men effektivt sätt se till att producenterna själva får bära den fulla kostnaden för att avsätta det överskott som finns inom gemenskapen till följd av bristande balans mellan produktion och konsumtion. Ett sådant system bör emellertid tillämpas endast under en begränsad period och ha karaktär av övergångslösning.

Med hänsyn särskilt till de allmänna återverkningarna på den gemensamma organisationen av marknaderna för socker, bör tillämpningen av rådets förordning (EEG) nr 1360/78 av den 19 juni 1978 om producentgrupper och sammanslutningar av dessa () inte gälla för sockerbetssektorn under den tid då produktionskvotering tilllämpas.

När det gäller att fastställa B-kvoten för de enskilda företagen bör en bestämmelse finnas som innebär att, om ett visst företag med stöd av förordning (EEG) nr 3330/74 helt eller delvis har fått ta över en baskvot, skall det tas hänsyn till motsvarande produktion före överföringen under sockeråren 1975/76 1979/80 i det företag från vilket överföringen gjorts.

Inom ramen för kvoteringssystemet bör det finnas bestämmelser om åtgärder som vid behov kan tillgodose kravet på omstrukturering inom sockerbetsodling och sockerrörsodling samt sockertillverkning och isoglukostillverkning, både när det gäller existerande produktionsenheter och sådana som kan förväntas tillkomma. I detta syfte, och med tanke på att sådana omstruktureringar är komplicerade och specifika för varje medlemsstat, finns det skäl att i form av regler och särskilda gemenskapskriterier ge medlemsstaterna rätt, utöver den rätt de har att fördela kvoter på grundval av socker- eller isoglukosproducerande företag, att senare ändra existerande företags kvoter genom att minska dem med en kvantitet som sammanlagt, för hela perioden den 1 juli 1981 till den 30 juni 1986, inte får överstiga 10 % av de kvoter som ursprungligen fastställts enligt gällande kriterier, för att sedan till andra företag omfördela de kvantiteter som frigjorts. Med hänsyn till Italiens och, när det gäller de utomeuropeiska departementen, Frankrikes, speciella situation med avseende på odlingen av sockerbetor respektive sockerrör, är det motiverat att ge dessa medlemsstater rätt att utan begränsningar ändra kvoter som har getts till företag i dessa områden, förutsatt att kvoterna överförs inom områdena på grundval av omstruktureringsplaner.

Eftersom fördelningen av produktionskvoter på företagen är ett medel att garantera producenterna gemenskapspriser och avsättning för deras produktion, bör man vid en omfördelning av kvoterna ta hänsyn till alla berörda parters intressen, särskilt sockerbets- och sockerrörsodlarnas.

För att göra det möjligt att öka avsättningsmöjligheterna för socker och isoglukos på gemenskapens inre marknad bör det vidare finnas en möjlighet att, på särskilda villkor som skall fastställas, från kvoteringssystemet undanta socker och isoglukos som är avsedda för annan tillverkning inom gemenskapen än av livsmedel.

Enligt protokoll nr 7 om AVS-socker vilket återger texten till protokoll nr 3 om socker, vilket ingår i Lomé-konventionen AVS-EEG av den 28 februari 1975 samt motsvarande förklaringar vilka bifogats konventionen, har ett system med förmånsimport till gemenskapen av rörsocker införts. Genom rådets beslut nr 80/1186/EEG () har detta system utsträckts till att omfatta också import av rörsocker från de utomeuropeiska länderna och territorierna. Genom avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Indien om rörsocker () har ett liknande system införts avseende vissa kvantiteter rörsocker med ursprung i detta land.

Enligt artikel 1 i nämnda protokoll, artikel 1 i beslutet ovan och artikel 1 i avtalet med Indien måste dessa förmånsimportsystem tillämpas inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för socker.

Eftersom dessa system är av förmånsnatur kan inte de importavgifter som fastställs inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för socker tas ut på import som sker med stöd av dessa system.

Det bör skapas regler som gör det möjligt att säkra att rörråsocker som importerats med stöd av förmånssystemen kan raffineras på så lika konkurrensvillkor som möjligt.

Den gemensamma organisationen av marknaden för socker bör samtidigt ta vederbörlig hänsyn till de mål som anges i artiklarna 39 och 110 i fördraget.

För att underlätta tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning bör regler etableras för ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen inom ramen för en förvaltningskommitté för socker.

Införandet av en gemenskapsmarknad på sockerområdet skulle hotas om vissa former av stöd gavs. De bestämmelser i fördraget som medger att stöd som har beviljats av medlemsstaterna granskas och i den mån stödet är oförenligt med den gemensamma marknaden förbjuds, bör bli tillämpliga på sockerområdet. Produktionen av betor och socker i Italien och av sockerrör och socker i de franska utomeuropeiska departementen har emellertid fortfarande stora svårigheter, framför allt när det gäller tillämpningen av moderna produktionsmetoder och av andra orsaker av strukturell natur. Odlingen av dessa grödor och den bearbetningsindustri som är knuten till den är av stor vikt för dessa områden och till och med av avgörande betydelse för ekonomin i de franska utomeuropeiska departementen. Det finns därför skäl att bemyndiga berörda medlemsstater att på vissa villkor, och i minskande omfattning, bevilja statligt stöd till dessa sektorer, vad gäller Italien dock endast i vissa regioner. Hänsyn bör tas till rådande räntenivå i Italien.

Övergången till den marknadsreglering som läggs fast i denna förordning måste ske under bästa möjliga förhållanden. Det kan visa sig nödvändigt att i detta syfte vidta vissa övergångsåtgärder, och samma behov kan uppstå vid varje övergång från ett regleringsår till ett annat eller under ett och samma regleringsår. Bestämmelser bör därför fastställas som gör det möjligt att vidta lämpliga åtgärder.

Gemenskapens anslutning till Internationella sockeravtalet kan innebära att särskilda åtgärder behöver vidtas för att göra det möjligt för gemenskapen att genomföra de åtaganden som gjorts i detta avtal. Det bör därför vara möjligt att med stöd av denna förordning vidta lämpliga åtgärder.

Enligt artiklarna 2 och 3 i rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 3509/80 (), skall medlemsstaternas utgifter för att fullgöra de förpliktelser som följer av tillämpningen av denna förordning betalas av gemenskapen.

Rådets förordning (EEG) nr 3330/74 av den 19 december 1974 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 3455/80 (), rådets förordning (EEG) nr 1111/77 av den 17 maj 1977 om gemensamma bestämmelser rörande isoglukos (), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 387/81 () samt vissa bestämmelser i rådets förordning (EEG) nr 3331/74 av den 19 december 1974 om fördelning och ändring av baskvoterna för socker (), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 1292/79 () bör upphöra att gälla.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Den gemensamma organisation av marknaden för socker som införs genom denna förordning skall omfatta följande varor:

>Plats för tabell>

2. I denna förordning avses med

a)

vitsocker: socker utan tillsats av arom- eller färgämnen som i torrt tillstånd innehåller minst 99,5 viktprocent sackaros, fastställt enligt polarisationsmetoden,

b)

råsocker: socker utan tillsats av arom- eller färgämnen som i torrt tillstånd innehåller mindre än 99,5 viktprocent sackaros, fastställt enligt polarisationsmetoden,

c)

isoglukos: produkt framställd på basis av glukos eller polymerer därav som i torrt tillstånd innehåller minst 10 viktprocent fruktsocker.

AVDELNING I

PRISER

Artikel 2

1. Regleringsåret skall för samtliga varor som räknas upp i artikel 1 börja den 1 juli och utlöpa den 30 juni påföljande år.

2. Ett riktpris skall varje år fastställas för vitsocker. Detta pris skall gälla för vitsocker av den standardkvalitet som interventionspriset avser, oförpackat, fritt fabrik och lastat på ett transportmedel efter köparens val.

3. Riktpriset på vitsocker skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 43.2 i fördraget en gång per år på samma gång som interventionspriset för vitsocker.

Artikel 3

1. För vitsocker skall varje år fastställas

a)

ett interventionspris för områden utan underskott,

b)

ett härlett interventionspris för vart och ett av underskottsområdena.

2. Ett interventionspris skall varje år fastställas för råsocker. Detta pris skall beräknas på grundval av interventionspriset på vitsocker och med beaktande av standardbelopp för bearbetning och ubyte.

Om det visar sig nödvändigt att saluföra råsocker som har framställts i ett underskottsområde, får ett härlett interventionspris fastställas för sådant socker.

3. De interventionspriser som avses i punkterna 1 och 2 skall tillämpas på oförpackat socker, fritt fabrik, lastat på ett transportmedel efter köparens val.

De skall gälla för vitsocker och råsocker av en bestämd standardkvalitet.

4. Interventionspriset på vitsocker skall fastställas före den 1 augusti för det regleringsår som börjar den 1 juli påföljande år, i enlighet med förfarandet i artikel 43.2 i fördraget.

Enligt samma förfarande skall rådet fastställa den standardkvalitet för vilken detta pris skall gälla.

5. Rådet skall, på förslag av kommissionen och med kvalificerad majoritet, fastställa interventionspriset på råsocker och de härledda interventionspriserna en gång årligen samtidigt som det fastställer interventionspriset på vitsocker.

Enligt samma förfarande skall rådet fastställa den standardkvalitet för vilken interventionspriset på vitsocker skall gälla.

Artikel 4

1. Ett baspris skall varje år fastställas för betor. Det skall gälla för ett bestämt leveranssteg och en bestämd standardkvalitet.

2. Det baspris som avses i punkt 1 skall fastställas med beaktande av interventionspriset på vitsocker och standardbelopp för

P förädlingsmarginalen,

P sockerutbytet,

P företagens intäkter från försäljning av melass,

P i förekommande fall kostnaderna för leverans av betor till företagen.

3. Baspriset på betor skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 43.2 i fördraget samtidigt som interventionspriset på vitsocker.

Enligt samma förfarande skall rådet fastställa leveranssteg och standardkvaliteten på betor.

Artikel 5

1. Ett minimipris på A-betor och ett minimipris på B-betor skall fastställas årligen samtidigt som interventionspriset på vitsocker.

Dessa priser skall gälla samma leveranssteg och standardkvalitet som baspriset på betor.

2. Minimipriset på A-betor skall vara lika med 98 % av baspriset på betor.

Med förbehåll för tillämpningen av artikel 28 skall minimipriset på B-betor vara lika med 68 % av baspriset på betor.

3. För de områden för vilka det fastställs ett härlett interventionspris skall minimipriserna på A-betor och B-betor höjas med ett belopp som är lika med skillnaden mellan det härledda interventionspriset för området i fråga och interventionspriset omräknat med koefficienten 1,30.

4. I denna förordning avses med A-betor och B-betor alla betor som förädlas till A-socker respektive B-socker enligt definitionen i artikel 24.

5. Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen fastställa minimipriserna på betor.

Artikel 6

1. Utan att det påverkar vad som sägs i artikel 32 och i de bestämmelser som antagits med stöd av artikel 27, skall sockerfabrikanterna vara skyldiga att betala lägst ett minimipris med sådana pristillägg eller prisavdrag som motsvarar avvikelser från standardkvaliteten, när de köper betor som

a)

är lämpade för förädling till socker, och

b)

är avsedda för förädling till socker.

2. Det minimipris som avses i punkt 1 skall vara följande:

a)

I områden utan underskott skall det motsvara

P minimipriset på A-betor, när det är fråga om betor som skall förädlas till A-socker,

P minimipriset på B-betor, när det är fråga om betor som skall förädlas till B-socker.

b)

I underskottsområden skall det motsvara

P minimipriset på A-betor omräknat i enlighet med artikel 5.3, när det är fråga om betor som skall förädlas till A-socker,

P minimipriset på B-betor omräknat i enlighet med artikel 5.3, när det fråga om betor som skall förädlas till B-socker.

3. Tillämpningsföreskrifter till denna artikel och storleken på pristilläggen och prisavdragen skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 41.

Artikel 7

1. Branschavtal och kontrakt som ingåtts mellan köpare och säljare av betor skall stå i överensstämmelse med vissa rambestämmelser, särskilt med avseende på villkoren för köp, leverans och mottagande av, samt betalning för, betor.

2. Villkoren för köp av sockerrör skall anges i branschavtal mellan odlare av sockerrör och tillverkare av socker inom gemenskapen.

3. Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen utfärda allmänna tillämpningsföreskrifter till denna artikel, särskilt de rambestämmelser som avses i punkt 1.

4. Vid behov skall tillämpningsföreskrifter till punkterna 1 och 2 utfärdas i enlighet med förfarandet i artikel 41.

5. Om branschavtal saknas får medlemsstaten i fråga inom ramen för denna förordning vidta de åtgärder som behövs för att skydda berörda parters intressen.

Medlemsstaten skall i så fall genast informera kommissionen om de åtgärder som vidtagits med stöd av första stycket.

6. Förordning (EEG) nr 1360/78 skall inte tillämpas på sockerbetor under den period som anges i artikel 23.1.

Artikel 8

1. Ett system med kompensation för lagringskostnader innefattande ersättning med ett standardbelopp som finansieras genom en särskild avgift, skall införas på de villkor som anges i denna artikel.

2. Kostnaderna för lagring av vissa varor som tillverkats av betor eller sockerrör som skördats inom gemenskapen skall ersättas av medlemsstaterna med ett fast belopp. De varor som berörs av detta är

P vitsocker,

P råsocker,

P sirap som erhållits före kristalliseringsstadiet,

P sirap som erhållits genom upplösning av kristalliserat socker.

Medlemsstaterna skall med ett fast belopp ersätta också kostnaderna för lagring av

P förmånssocker som importerats i form av råsocker,

P förmånssocker som importerats i form av vitsocker,

P vitsocker som framställts inom gemenskapen genom raffinering av förmånsråsocker,

P sirap som framställts inom gemenskapen genom upplösning av förmånssocker,

P sirap som framställts inom gemenskapen direkt ur förmånsråsocker.

Medlemsstaterna skall, allt efter omständigheterna, ta ut följande avgifter:

a)

Av varje sockerfabrikant, allt efter omständigheterna,

P en avgift per viktenhet framställt socker, eller

P en avgift per viktenhet av i första stycket angivna former av sirap, som framställts före kristalliseringsstadiet och avsatts i obearbetat skick.

b)

Av varje importör av förmånssocker, en avgift per viktenhet socker som importerats och avsatts i obearbetat skick.

c)

Av varje företag som raffinerar förmånssocker, en avgift per viktenhet raffinerat socker; härvid skall tillverkningen av sirap som erhålls direkt ur förmånsråsocker också betraktas som raffinering.

Ersättningsbeloppet skall vara detsamma i hela gemenskapen. Denna regel om enhetlighet skall gälla också i fråga om den avgift som skall tas ut i vart och ett av de fall som anges, å ena sidan, i a samt, å andra sidan, i b och c.

3. Punkt 2 skall inte tillämpas på sådant socker med tillsats av arom- eller färgämnen som omfattas av nummer 17.01 i Gemensamma tulltaxan, inte heller på sådan sirap med tillsats av arom- eller färgämnen som omfattas av undernummer 21.07 F IV i Gemensamma tulltaxan.

4. Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen

a)

utfärda allmänna tillämpningsföreskrifter till denna artikel,

b)

fastställa ersättningsbeloppet samtidigt som de härledda interventionspriserna.

5. Avgiftens storlek skall fastställas årligen i enlighet med förfarandet i artikel 41. Övriga tillämpningsföreskrifter till denna artikel skall utfärdas enligt samma förfarande.

Artikel 9

1. Det interventionsorgan som varje sockerproducerande medlemsstat utsett har under hela regleringsåret skyldighet att, på de villkor som skall fastställas i enlighet med punkterna 5 och 6, köpa in allt vitsocker och råsocker, framställt av betor och sockerrör som skördats inom gemenskapen, som interventionsorganet blir erbjudet att köpa, förutsatt att ett avtal avseende lagring av sockret i fråga dessförinnan ingåtts mellan säljarna och interventionsorganet.

Interventionsorganen skall, allt efter omständigheterna, köpa in till det interventionspris eller det härledda interventionspris som gäller för det område i vilket sockret befinner sig vid tidpunkten för köpet. Om kvaliteten på sockret avviker från den standardkvalitet för vilken interventionspriset fastställts, skall detta pris justeras genom tillägg eller avdrag.

2. Beslut får fattas om att låta ett bidrag utgå för socker som uppfyller kriterierna enligt artikel 9.2 i fördraget och som har blivit otjänligt för konsumtion.

3. Beslut får fattas om att bevilja produktionsbidrag för varor enligt artikel 1.1 a och 1.1 f och för sirap enligt artikel 1.1 d som uppfyller kriterierna i artikel 9.2 i fördraget och som används vid tillverkningen av vissa produkter inom den kemiska industrin.

4. Lämpliga åtgärder skall vidtas för att göra det möjligt att i gemenskapens europeiska områden avsätta sådant socker som har tillverkats i de franska utomeuropeiska departementen.

5. Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen utfärda allmänna tillämpningsföreskrifter till föregående punkter och däribland i fråga om de produkter inom den kemiska industrin som avses i punkt 3.

6. Tillämpningsföreskrifter till denna artikel skall utfärdas i enlighet med förfarandet i artikel 41 och skall särskilt avse

P de minimikvaliteter och minimikvantiteter som krävs för intervention,

P de pristillägg och prisavdrag som skall gälla vid intervention,

P förfarandena vid och villkoren för interventionsorganens övertagande,

P villkoren för att bevilja tilläggsbelopp och storleken på sådana tilläggsbelopp,

P villkoren för att bevilja produktionsbidrag och storleken på sådana bidrag.

Artikel 10

1. I syfte att bidra till att säkra försörjningen av gemenskapen i dess helhet eller av något av dess områden, skall rådet, med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen, besluta om de villkor på vilka särskilda interventionsåtgärder får vidtas om artikel 18 tillämpas.

Sådana åtgärder får emellertid inte leda till att sockerproducenterna inom gemenskapen blir tvungna att sälja socker till interventionsorganen.

2. Arten av, och tillämpningsområdet för, sådana interventionsåtgärder skall beslutas i enlighet med förfarandet i artikel 41.

Artikel 11

1. Interventionsorganen får endast sälja socker till ett pris som är högre än interventionspriset.

Beslut kan emellertid fattas om att interventionsorganen får sälja socker till ett pris som är lika med eller lägre än interventionspriset om sockret är avsett

P för djurfoder, eller

P för export, antingen i obearbetat skick eller efter förädling till sådana varor som räknas upp i bilaga 2 till fördraget eller till sådana varor som räknas upp i bilaga 1 till denna förordning.

2. Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen anta allmänna bestämmelser för försäljningen av sådana produkter som har varit föremål för interventionsåtgärder.

3. Närmare tillämpningsföreskrifter till denna artikel skall utfärdas i enlighet med förfarandet i artikel 41.

Artikel 12

1. För att säkra den normala försörjningen av gemenskapen i dess helhet eller av något av dess områden skall en ständig skyldighet gälla att på gemenskapens europeiska territorium hålla minimilager

a)

av betsocker som har producerats i gemenskapen,

b)

av rörsocker som har producerats i de franska utomeuropeiska departementen samt av sådant förmånssocker som avses i artikel 33.

Minimilagret av det socker som avses i a ovan skall på ett bestämt datum vara lika med en procentandel av den A-kvot som tilldelats vart och ett av de sockertillverkande företagen eller lika med samma procentandel av företagets produktion av A-socker, om denna är lägre än dess A-kvot.

Den fastställda procentandelen får reduceras.

Minimilagret av det socker som avses i b ovan skall vara lika med en procentandel av den kvantitet av det aktuella sockret som ett företag har raffinerat under en given period.

2. Rådet skall, med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen, anta allmänna tillämpningsföreskrifter till denna artikel och särskilt fastställa den tidpunkt och den procentandel som avses i punkt 1 andra stycket samt den procentandel och den period som avses i punkt 1 fjärde stycket.

Enligt samma förfarande får en skyldighet som motsvarar skyldigheten att hålla minimilager fastställas med avseende på den vara som avses i artikel 1.1 f.

3. Tillämpningsföreskrifter till denna artikel och särskilt storleken på reduktionen av den procentandel som avses i punkt 1 tredje stycket, skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 41.

AVDELNING II

HANDEL MED TREDJE LAND

Artikel 13

1. Import till och export från gemenskapen av de produkter som räknas upp i artikel 1.1 a Pd, f och g får endast ske mot uppvisande av en importlicens eller exportlicens som utfärdas av medlemsstaterna till var och en som ansöker om en sådan licens, oavsett var inom gemenskapen den licenssökande är etablerad.

Om importavgiften eller exportbidraget fastställts i förväg skall beslutet härom anges på licensen, som därmed tjänar som bevis på fastställelsen. Licensen skall gälla i hela gemenskapen.

En licens skall utfärdas först sedan det har ställts en säkerhet som garanti för att importen eller exporten kommer att verkställas under licensens giltighetstid och som helt eller delvis förverkas om transaktionen inte blir utförd eller endast delvis blir utförd under perioden i fråga.

2. Den ordning som fastställs i denna artikel får utsträckas till att gälla de varor som räknas upp i artikel 1.1 e i enlighet med förfarandet i artikel 41. Bestämmelser om licensernas giltighetstid och andra tillämpningsföreskrifter till denna artikel, särskilt vad gäller en tidsgräns för utfärdandet av licenser, skall antas enligt samma förfarande.

Artikel 14

1. Ett tröskelpris för gemenskapen skall varje år fastställas för var och en av produkterna vitsocker, råsocker och melass.

2. Tröskelpriset på vitsocker skall vara lika med riktpriset med tillägg för dels transportkostnaderna, beräknade schablonmässigt, från det område i gemenskapen som har det största överskottet till det mest avlägsna förbrukningsområdet i gemenskapen med underskott, dels ett fast belopp som fastställts med beaktande av storleken under det aktuella regleringsåret på den avgift som avses i artikel 8. Tröskelpriset skall avse samma standardkvalitet som den som har fastställts med avseende på interventionspriset på vitsocker.

3. Tröskelpriset på råsocker skall härledas ur tröskelpriset på vitsocker med beaktande av fasta belopp på förädlingsmarginal och sockerutbyte. Tröskelpriset skall avse samma standardkvalitet som den som har fastställts med avseende på interventionspriset på råsocker.

4. Tröskelpriset på melass skall fastställas så att intäkterna från försäljning av melass uppnår den intäktsnivå för företagen som i enlighet med artikel 4 skall beaktas när baspriset på betor fastställs. Det skall avse en standardkvalitet.

5. Rådet skall, på förslag av kommissionen och med kvalificerad majoritet, varje år, samtidigt som interventionspriset på vitsocker, fastställa tröskelpriserna på de varor som anges i punkt 1.

6. Standardkvaliteten på melass skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 41.

Artikel 15

1. Ett cif-pris skall beräknas för vitsocker, råsocker och melass och avse ett visst gränsövergångsställe i gemenskapen. Detta pris skall beräknas på grundval av de mest gynnsamma inköpsmöjligheterna på världsmarknaden för var och en av dessa produkter, vilka i sin tur skall räknas fram på grundval av noteringar eller priser på världsmarknaden, justerade med hänsyn till eventuella avvikelser från den standardkvalitet som tröskelpriset avser.

2. Om de fria noteringarna på världsmarknaden inte är av avgörande betydelse för anbudspriset och om detta pris är lägre än världsmarknadspriserna, skall ett särskilt cif-pris, som beräknas på grundval av anbudspriset och som gäller endast med avseende på importen i fråga, ersätta cif-priset.

3. Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen bestämma det aktuella gränsövergångsstället.

4. Närmare bestämmelser om beräkningen av cif-priserna skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 41. De justeringar som avses i punkt 1 skall fastställas enligt samma förfarande.

Artikel 16

1. En importavgift skall tas ut på import av de varor som räknas upp i artikel 1.1 a d, f och g.

2. Importavgifterna på vitsocker, råsocker och melass skall vara lika med tröskelpriset minus cif-priset. Importavgiften på vitsocker skall gälla också för sådant socker med tillsats av arom- eller färgämnen som är framställt ur vitsocker eller råsocker.

3. Importavgiften på råsocker skall vid behov justeras för att ta hänsyn till sockerutbytet. Importavgiften på sådant råsocker som importeras för andra ändamål än för raffinering skall vara densamma som importavgiften på vitsocker, om denna är högre än importavgiften på råsocker. Om importavgiften på vitsocker är högre än importavgiften på råsocker, skall sådant råsocker som importeras för raffinering genomgå tullkontroll eller annan likvärdig myndighetskontroll.

4. Importavgiften på de varor som räknas upp i artikel 1.1 b skall fastställas schablonmässigt på grundval av dels sackarosinnehållet i var och en av dessa produkter, dels importavgiften på vitsocker.

Om varorna inte skall användas för att tillverka socker, får i särskilda fall delvis befrielse från importavgiften medges tillfälligt i enlighet med förfarandet i artikel 41.

5. Importavgiften på de produkter som räknas upp i artikel 1.1 d skall i tillämpliga fall beräknas schablonmässigt på grundval av dels den aktuella varans sackarosinnehåll eller innehållet av annat socker omräknat till sackaros, dels importavgiften på vitsocker.

Importavgifterna på lönnsocker och sådan lönnsirap som omfattas av nummer 17.02 i Gemensamma tulltaxan får emellertid inte vara högre än det belopp som följer av tillämpningen av den tullsats som bundits i GATT.

6. Importavgiften på de varor som räknas upp i artikel 1.1 f och g skall bestå av en rörlig och en fast del. Den rörliga delen skall, räknat per 100 kg torrvara, vara hundra gånger så stor som det basbelopp som fastställts för importavgiften med stöd av punkt 5 och skall gälla från och med den första dagen i varje månad.

Den fasta delen skall, räknat per 100 kg torrvara, vara en tiondel av den fasta del vilken, som ett led i fastställandet av importavgiften på de varor som omfattas av nummer 17.02 B II i Gemensamma tulltaxan, har fastställts med stöd av artikel 14.1 B i rådets förordning (EEG) nr 2727/75 av den 29 oktober 1975 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål (), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 1784/81 ().

7. Tillämpningsföreskrifter till denna artikel, särskilt med avseende på den marginal inom vilken beräkningsfaktorerna för importavgifter får variera utan att importavgiften behöver ändras, skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 41.

8. De importavgifter som avses i denna artikel skall fastställas av kommissionen.

Artikel 17

1. Den importavgift som skall tas ut är den som gäller den dag då införseln sker.

2. Importavgiften på de varor som räknas upp i artikel 1.1 a och 1.1 c får emellertid fastställas i förväg.

I så fall skall på begäran från berörd part den importavgift som gäller den dag då ansökan inges, efter justering på grundval av det tröskelpris som gäller den dag då införseln sker, gälla för den import som skall äga rum under licensens giltighetstid. Ett tilläggsbelopp till importavgiften får fastställas på samma gång som avgiften.

3. Rådet skall, på förslag av kommissionen och med kvalificerad majoritet, utfärda allmänna tillämpningsföreskrifter till denna artikel. Rådet skall särskilt besluta om de förutsättningar som skall råda vid förutfastställelse av importavgifterna och om reglerna för att fastställa tilläggsbelopp.

4. Om de förutsättningar som avses i punkt 3 är uppfyllda skall ett beslut om tillämpning av ordningen enligt punkt 2 fattas i enlighet med förfarandet i artikel 41. Om de aktuella förutsättningarna inte längre är uppfyllda skall beslutet upphävas enligt samma förfarande.

Enligt samma förfarande får beslutas att den ordning som anges i punkt 2 helt eller delvis skall tillämpas på en eller flera av de produkter som räknas upp i artikel 1.1 d, f och g.

5. Närmare bestämmelser om systemet med förutfastställelse av importavgiften skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 41.

6. Tilläggsbeloppen skall fastställas av kommissionen.

7. Om en undersökning av marknadsförhållandena visar att det har uppstått svårigheter som en följd av tillämpningen av bestämmelserna om förutfastställelse av importavgiften, eller om det är risk för att sådana svårigheter kan uppstå, får beslut fattas i enlighet med förfarandet i artikel 41 om att tillämpningen av dessa bestämmelser skall upphöra så lång tid som är strikt nödvändig.

I yttersta nödfall får kommissionen, efter en undersökning av situationen och på grundval av all tillgänglig information, besluta att under högst tre arbetsdagar upphöra med förutfastställelsen av importavgifterna. Licensansökningar med begäran om förutfastställelse som inges under dessa dagar skall avvisas.

Artikel 18

1. Om världsmarknadspriset på socker är högre än interventionspriset får en avgift tas ut vid export av sockret i fråga. Ett beslut om att införa denna avgift måste fattas när cif-priset på vitsocker eller råsocker är högre än motsvarande tröskelpris.

Om inte annat beslutats av rådet i enlighet med förfarandet i punkt 3, skall den avgift som tas ut vara den som gäller på utförseldagen.

2. Om cif-priset på vitsocker eller råsocker är högre än gällande tröskelpris, får beslutas att ett bidrag skall utgå vid import av produkten i fråga.

3. Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen anta allmänna tillämpningsföreskrifter till punkterna 1 och 2.

4. Bestämmelser motsvarande dem i punkterna 1 och 2 samt tillämpningsföreskrifterna till dessa får antas med avseende på de produkter som räknas upp i artikel 1.1 b d, f och g i enlighet med förfarandet i artikel 41.

5. Närmare tillämpningsföreskrifter till denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 41.

6. Avgifterna enligt denna artikel skall fastställas av kommissionen.

Artikel 19

1. I den utsträckning det behövs för att möjliggöra export av de produkter som avses i artikel 1.1 a, c och d, i obearbetat skick eller i form av varor enligt bilaga 1 till denna förordning, på grundval av noteringar eller priser på världsmarknaden för de produkter som anges i artikel 1.1 a och c, får skillnaden mellan dessa noteringar eller priser och priserna inom gemenskapen utjämnas genom ett exportbidrag.

Exportbidraget för råsocker skall inte överstiga exportbidraget för vitsocker.

2. Exportbidrag får ges för produkter enligt artikel 1.1 f och g som exporteras i obearbetat skick eller i form av sådana varor som räknas upp i bilaga 1 till denna förordning.

Storleken på detta exportbidrag skall fastställas per 100 kg torrvara med beaktande framför allt av

a)

det exportbidrag som gäller vid export av sådana produkter som omfattas av undernummer 17.02 B II a) i Gemensamma tulltaxan,

b)

det exportbidrag som gäller vid export av sådana produkter som räknas upp i artikel 1.1 d,

c)

de ekonomiska aspekterna av den planerade exporten.

3. När exportbidraget fastställs skall särskild hänsyn tas till behovet av att skapa balans mellan å ena sidan användningen av produkter med ursprung i gemenskapen vid tillverkningen av bearbetade varor för export till tredje land, å andra sidan användningen av produkter från tredje land som införts inom ramen för systemet med aktiv förädling.Exportbidraget skall vara detsamma i hela gemenskapen. Det får dock variera allt efter bestämmelseland.

Exportbidraget skall beviljas på begäran av berörd part.

Det exportbidrag som ges skall vara det som gäller den dag då utförseln äger rum.

Beslut om att i förväg fastställa exportbidraget får fattas i enlighet med förfarandet i artikel 41.

4. Exportbidrag skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 41

a)

med bestämda mellanrum, eller

b)

genom anbudsförfarande.

Vid behov får exportbidrag som fastställs med bestämda mellanrum ändras under mellanperioderna genom beslut av kommissionen på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ.

5. Om en undersökning av marknadsförhållandena visar att det har uppstått svårigheter till följd av tillämpningen av bestämmelserna om att i förväg fastställa exportbidragen eller om det finns risk för att sådana svårigheter kan uppstå, får beslut fattas i enlighet med förfarandet i artikel 41 om att tillämpningen av dessa bestämmelser skall upphöra så lång tid som är strikt nödvändig.

I yttersta nödfall får kommissionen, efter en undersökning av situationen och på grundval av all tillgänglig information besluta att under högst tre arbetsdagar upphöra med förutfastställelsen av exportbidragen för de aktuella varorna. Licensansökningar med begäran om förutfastställelse som inges under dessa dagar skall avvisas.

6. Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen anta allmänna tillämpningsföreskrifter till denna artikel.

7. Tillämpningsföreskrifter till denna artikel skall utfärdas i enlighet med förfarandet i artikel 41.

Artikel 20

I den utsträckning det är nödvändigt för att den gemensamma organisationen av marknaderna för socker skall fungera som avsett, får rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen helt eller delvis förbjuda tillämpningen av systemet med aktiv förädling när det gäller

P sådana produkter som räknas upp i artikel 1.1 a och d samt, i särskilda fall,

P sådana produkter enligt artikel 1.1 som är avsedda för tillverkning av sådana varor som räknas upp i bilaga 1.

Artikel 21

1. De allmänna bestämmelserna om tolkningen av Gemensamma tulltaxan och de särskilda tillämpningsföreskrifterna till denna skall tillämpas för tullklassificeringen av de produkter som omfattas av denna förordning. Den tullnomenklatur som följer av tillämpningen av denna förordning skall införas i Gemensamma tulltaxan.

2. Om inte annat följer av denna förordning eller av undantag från den som beslutats av rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen, skall det vara förbjudet att

P ta ut varje form av tull på de produkter som räknas upp i artikel 1.1 a d, f och g,

P ta ut varje form av avgift med samma verkan som en tull,

P tillämpa varje form av kvantitativ begränsning och varje annan form av åtgärd med motsvarande verkan.

En begränsning av beviljandet av import- eller exportlicenserna till en viss kategori som är berättigad att erhålla sådana licenser skall betraktas som en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ begränsning.

Artikel 22

1. Om gemenskapen genom import eller export av en eller flera av de produkter som räknas upp i artikel 1.1 utsätts för eller hotas av allvarliga störningar som äventyrar de mål som anges i artikel 39 i fördraget, får lämpliga åtgärder vidtas med avseende på handeln med tredje land tills dess att dessa störningar eller hot om störningar har upphört.

Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen anta tillämpningsföreskrifter till denna punkt och därvid närmare ange de situationer då, och de gränser inom vilka, medlemsstaterna får vidta skyddsåtgärder.

2. Om den situation som avses i punkt 1 uppstår skall kommissionen, på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ, besluta om nödvändiga åtgärder, vilka sedan skall meddelas medlemsstaterna och genast börja tillämpas.

Om kommissionen föreläggs en begäran från en medlemsstat skall den fatta beslut i ärendet inom 24 timmar från det begäran mottagits.

3. De åtgärder som kommissionen fattat beslut om får av varje medlemsstat hänskjutas till rådet inom tre arbetsdagar efter den dag då åtgärderna meddelades. Rådet skall sammanträda utan dröjsmål. Rådet kan med kvalificerad majoritet besluta att antingen ändra eller upphäva åtgärderna i fråga.

AVDELNING III

KVOTERING

Artikel 23

1. Artiklarna 24 32 skall gälla för regleringsåren 1981/82 till 1985/86.

2. Rådet skall före den 1 november 1985 besluta i enlighet med förfarandet i artikel 43.2 i fördraget om den ordning som skall gälla från och med den 1 juli 1986.

Artikel 24

1. Medlemsstaterna skall på de villkor som anges i denna avdelning anvisa en A-kvot och en B-kvot till vart och ett av de sockertillverkande företag och vart och ett av de isoglukostillverkande företag som är etablerade på deras territorium och som antingen under perioden 1 juli 1980 P30 juni 1981 varit anvisat en baskvot så som denna definierats, alltefter omständigheterna, antingen i enlighet med förordning (EEG) nr 3330/70 eller förordning (EEG) nr 1111/77, eller, vad gäller Grekland, som har tillverkat socker eller isoglukos under denna period.

I denna förordning avses med

a)

A-socker och A-isoglukos: den mängd socker och isoglukos som företaget i fråga tillverkar inom ramen för sin A-kvot och som hänför sig till ett visst regleringsår.

b)

B-socker och B-isoglukos: den mängd socker och isoglukos som företaget i fråga tillverkar utöver sin Akvot men inom ramen för summan av sin A-kvot och Bkvot och som hänför sig till ett visst regleringsår.

c)

C-socker och C-isoglukos: den mängd socker och isoglukos som företaget i fråga tillverkar utöver summan av sin A-kvot och B-kvot och som hänför sig till ett visst regleringsår.

2. Vid fördelningen av de A-kvoter och B-kvoter som avses i punkt 1 skall baskvantiterna uppgå till följande:

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

3. A-kvoten skall för varje sockertillverkande och isoglukostillverkande företag vara lika med den baskvot som företaget tilldelats under perioden 1 juli 1980 P 30 juni 1981.

Följande särskilda bestämmelser skall emellertid gälla:

a)

För sockertillverkande företag i Italien skall basreferenskvoten justeras med en koefficient som uttrycker förhållandet mellan den baskvantitet som fastställs för Italien i punkt 2.I a och summan av de baskvoter enligt första stycket som Italien har fördelat bland företagen.

b)

Med avseende på det sockertillverkande företaget i Grekland skall A-kvoten vara lika med den baskvantitet som fastställts för Grekland i punkt 2.I a.

Vad gäller de två företag i Grekland som producerar isoglukos skall den baskvantitet som fastställts i punkt 2.I b fördelas mellan företagen på följande sätt:

P A-kvoten för det företag som startade sin tillverkning av isoglukos före den 1 januari 1981 skall vara lika med 6 377 ton uttryckt som torrvara.

P A-kvoten för det företag som startade sin tillverkning av isoglukos efter den 1 januari 1981 skall vara lika med 4 145 ton uttryckt som torrvara.

4. B-kvoten för vart och ett av de sockerproducerande företagen skall fastställas på grundval av företagets tillverkning utöver sin baskvot men inom ramen för sin maximikvot, sådan denna tillverkning konstaterats i enlighet med förordning (EEG) nr 3330/74 för vart och ett av regleringsåren 1975/76 1979/80. Om ett företag helt eller delvis har fått överta ett annat företags baskvot, så skall motsvarande tillverkning under ovan nämnda regleringsår i det överlåtande företaget före överlåtelsen vid denna konstatering betraktas som tillverkning i det företag som överlåtelsen skett till. Företagets B-kvot skall vara lika med genomsnittet av de tre högsta årsproduktioner som konstaterats under dessa regleringsår.

Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 25 skall emellertid följande gälla:

a)

Utan att det påverkar bestämmelserna i b skall ett företags B-kvot inte understiga 10 % av dess baskvot enligt punkt 3 första stycket, och B-kvoten för det företag som finns i Grekland skall inte understiga 10 % av dess A-kvot.

b)

Om summan av de B-kvoter som fastställts med tillämpning av bestämmelserna i första stycket och i a inte är lika med den kvantitet som fastställts enligt punkt 2.II a för det aktuella området, skall dessa B-kvoter justeras med en koefficient som uttrycker förhållandet mellan summan ifråga och den fastställda kvantiteten.

c)

Om en medlemsstat har tillämpat bestämmelserna i artikel 32 i förordning (EEG) nr 3330/74 skall B-kvoten för vart och ett av de sockerproducerande företagen i medlemsstaten fastställas med beaktande av företagets produktion utöver baskvoten under den period som avses i första stycket, men med den begränsningen att summan av de på så sätt faställda B-kvoterna inte får överstiga den B-baskvantitet som fastställts i punkt 2.II a.

5. B-kvoten skall för vart och ett av de isoglukostillverkande företagen vara lika med 23,55 % av den A-kvot som fastställts i enlighet med punkt 3 första eller tredje stycket.

Dock skall B-kvoten för andra företag än de som avses i punkt 3 tredje stycket inte vara mindre än företagets tillverkning av isoglukos under perioden 1 juli 1979 30 juni 1980 utöver baskvoten men inom ramen för maximikvoten.

6. Om det behövs skall rådet, på förslag av kommissionen och med kvalificerad majoritet, fastställa en standardkvalitet för isoglukos och besluta om kriterier för ett system för omräkning av tillverkade kvantiteter till kvantiteter av denna standardkvalitet.

7. Före den 1 januari 1984 skall rådet på grundval av en rapport från kommissionen undersöka utbudsstituationen på världsmarknaden och vid behov revidera A-kvoterna och Bkvoterna i enlighet med förfarandet i artikel 43.2 i fördraget.

8. I den utsträckning det behövs skall tillämpningsföreskrifter till denna artikel, särskilt med avseende på det omräkningssystem som avses i punkt 6, utfärdas i enlighet med förfarandet i artikel 41.

Artikel 25

1. Medlemsstaterna får omfördela A-kvoter och B-kvoter mellan företagen på de villkor som anges i denna artikel och med beaktande av samtliga berörda parters intressen, i synnerhet sockerbetsproducenternas och sockerrörsproducenternas.

2. Medlemsstaterna får minska A-kvoten och B-kvoten för vart och ett av de sockertillverkande eller isoglukostillverkande företag som är etablerat på deras territorium med en sammanlagd kvantitet som, för den period som avses i artikel 23.1, inte får överstiga 10 % av den Akvot eller av den B-kvot som fastställts för vart och ett av företagen i enlighet med artikel 24.

Den begränsning till 10 % som anges i första stycket skall inte gälla i Italien eller i de franska utomeuropeiska departementen i de fall omfördelningen av kvoterna sker på grundval av planer för en omstrukturering inom sockerbets- och sockerrörsodlingen och sockertillverkningen i det berörda området, men endast i den utsträckning det är nödvändigt för att möjliggöra genomförandet av dessa planer.

Omstruktureringsplanerna och därmed sammanhängande åtgärder rörande A-kvoterna och B-kvoterna skall utan dröjsmål anmälas till kommissionen.

3. De kvantiteter som har frigjorts ur en A-kvot eller B-kvot skall av medlemsstaterna omfördelas till ett eller flera andra företag, med eller utan egen kvot, som ligger i samma område enligt avgränsningarna i artikel 24.2 som de företag från vilka kvantiterna frigjorts.

Dock får Frankrike minska de A-kvoter som fastställts i enlighet med artikel 24 för företagen i landets utomeuropeiska departement med sammanlagt högst 30 000 ton vitsocker och sedan omfördela de frigjorda kvantiterna till ett eller flera andra företag i moderlandet. A-kvoten för vart och ett av de berörda företagen får efter minskningen inte understiga den genomsnittliga sockerproduktion inom ramen för baskvoten som konstaterats för företaget under regleringsåren 1977/78 till 1979/80 i enlighet med förordning (EEG) nr 3330/74.

4. Rådet skall, på förslag av kommissionen och med kvalificerad majoritet, anta allmänna bestämmelser om förändring av kvoter, särskilt i anslutning till sammanslagningar och försäljningar av företag.

5. Tillämpningsföreskrifter till denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 41.

Artikel 26

1. Om inte annat följer av punkt 2 får C-socker som inte överförs med stöd av bestämmelserna i artikel 27, och C-isoglukos inte avsättas på gemenskapens inre marknad utan måste exporteras i obearbetat skick före den 1 januari efter utgången av det aktuella regleringsåret.

Artiklarna 8, 9, 18 och 19 skall inte tillämpas i fråga om sådant socker och artiklarna 18 och 19 skall inte tillämpas i fråga om sådan isoglukos.

2. Undantagsvis, och endast i den utsträckning det behövs för att säkra gemenskapens försörjning av socker, får beslutas att artikel 18 skall tillämpas på C-socker. I så fall skall på samma gång beslut fattas om att hela kvantiteten av det aktuella C-sockret får slutligt avsättas på den interna marknaden utan att avgiften enligt punkt 3 tas ut.

3. Närmare tillämpningsföreskrifter till denna artikel skall utfärdas i enlighet med förfarandet i artikel 41.

Dessa bestämmelser skall särskilt innehålla regler om uttagande av en avgift på sådant C-socker och C-isoglukos som avses i punkt 1 och vars export i obearbetat skick inom den fastlagda tiden inte har bevisats före ett visst datum, som skall fastställas.

Artikel 27

1. Vart och ett av företagen får besluta att helt eller delvis överföra den mängd socker som företaget tillverkar utöver sin A-kvot till påföljande regleringsår, varvid denna tillverkning skall räknas som en del av det årets produktion. Beslutet kan inte återkallas.

2. Det företag som beslutar om en sådan överföring som avses i punkt 1 skall

P före den 1 februari informera den berörda medlemsstaten om den kvantitet som har överförts, samt

P förbinda sig att lagra denna kvantitet under perioden 1 februari P31 januari påföljande år; lagringskostnaderna under denna period skall ersättas i enlighet med bestämmelserna i artikel 8.

Med avseende på företagen i de franska departementen Guadeloupe och Martinique skall emellertid tidpunkten 1 februari i första stycket första strecksatsen ersättas av 1 maj, och perioden 1 februari P31 januari påföljande år enligt samma stycke andra strecksatsen skall ersättas med perioden 1 maj P30 april påföljande år.

Om ett företags slutliga produktion för det aktuella regleringsåret blivit mindre än vad som uppskattades när beslutet om överföring fattades, får storleken på den överförda kvantiteten justeras retroaktivt före den 1 augusti påföljande år.

3. Närmare tillämpningsföreskrifter till denna artikel, vari kan ingå bestämmelser om en övre gräns för de sockerkvantiteter som får överföras, skall utfärdas i enlighet med förfarandet i artikel 41.

Dessa tillämpningsföreskrifter skall särskilt innehålla en regel om att en avgift skall tas ut på allt sådant socker enligt punkt 2 andra strecksatsen som avsätts under den föreskrivna lagringsperioden.

Artikel 28

1. Före utgången av vart och ett av regleringsåren 1981/82 P1985/86 skall följande uppgifter registreras:

a)

Beräknad produktion av A- och B-socker och av A- och B-isoglukos som skall hänföras till det aktuella regleringsåret.

b)

Beräknad mängd socker och isoglukos som avsatts för konsumtionsändamål inom gemenskapen under det aktuella regleringsåret.

c)

Storleken på det överskott som kan exporteras, vilket erhålls genom att minska kvantiteten enligt a med kvantiteten enligt b.

d)

Beräknad genomsnittlig förlust eller intäkt per ton socker för de exportåtaganden som gjorts med avseende på det aktuella regleringsåret.

Den genomsnittliga förlusten eller intäkten skall vara lika med skillnaden mellan det totala bidragsbeloppet och det totala avgiftsbeloppet i förhållande till den totala kvantitet för vilken exportåtaganden gjorts.

e)

En uppskattning av den totala förlusten eller den totala intäkten, vilken erhålls genom att multiplicera det överskott som avses i c med den genomsnittliga vinst eller förlust som avses i d.

2. Före utgången av vart och ett av regleringsåren 1982/83 P1985/86 skall det fastställas kumulativt för de av regleringsåren 1981/82 P1984/85 som föregår fastställelseåret:

a)

Storleken på det överskott som kan exporteras, framräknat på grundval av den slutgiltiga produktionen av A- och B-socker samt av A- och B-isoglukos och den slutgiltiga kvantitet socker och isoglukos som avsatts för förbrukning inom gemenskapen.

b)

Den genomsnittliga förlust eller intäkt per ton socker som uppkommit vid fullgörandet av de totala exportåtagandena i fråga, beräknade i enlighet med bestämmelserna i punkt 1 d, andra stycket.

c)

Den totala förlusten eller intäkten, beräknad genom att multiplicera det överskott som avses i a med den genomsnittliga förlusten eller vinsten enligt b.

d)

Storleken på summan av de basproduktionsavgifter och B-avgifter som tagits ut.

Den beräknade storleken på den totala förlusten eller den totala intäkten enligt punkt 1 e skall justeras på grundval av skillnaden mellan de belopp som konstaterats enligt c och d.

3. Om det vid registrering av de uppgifter som avses i punkt 1 visar sig, efter justering i enlighet med punkt 2 och utan att det påverkar vad som sägs i artikel 29.1, att det uppkommer en beräknad total förlust, skall denna förlust divideras med den beräknade produktionen av A-och B-socker samt av Aoch B- isoglukos under det aktuella regleringsåret. Ett belopp som motsvarar det tal som på så sätt räknas fram skall tas ut av de tillverkande företagen som en basproduktionsavgift med avseende på deras tillverkning av A- och B-socker samt av A- och B-isoglukos.

Avgiften skall emellertid inte överstiga

P vad gäller sockret i fråga, ett belopp som är lika med 2,0 % av interventionspriset på vitsocker, samt

P vad gäller isoglukosen i fråga, den del av basproduktionsavgiften som skall betalas av sockertillverkarna.

4. Om den maximala basproduktionsavgiften inte helt täcker den sammanlagda förlust som avses i punkt 3 första stycket, skall restbeloppet divideras med den beräknade produktionen av B-socker och B-isoglukos under det aktuella regleringsåret. Ett belopp som motsvarar det tal som på så sätt räknas fram skall tas ut av de tillverkande företagen som en avgift på deras produktion av B-socker och B-isoglukos. Om inte annat följer av punkt 5 skall denna avgift emellertid inte överstiga

P vad gäller B-socker, ett belopp som är lika med 30,0 % av interventionspriset på vitsocker, samt

P vad gäller B-isoglukos, den del av avgiften på B-socker som skall betalas av sockertillverkarna.

5. Om den maximalt tillåtna basproduktionsavgiften och den maximalt tillåtna B-avgiften inte helt täcker den sammanlagda förlust som avses i punkt 3 första stycket, skall det maximala procenttal som avses i punkt 4 andra stycket första strecksatsen höjas till högst 37,5 %. Det procenttal som avses i artikel 5.2 andra stycket skall i så fall anpassas till den företagna förändringen.

Rådet skall, på förslag av kommissionen och med kvalificerad majoritet, besluta om de ändrade procenttal som avses i första stycket. Dessa procenttal skall gälla under det regleringsår som följer närmast efter det regleringsår under vilket de icke täckta förlusterna konstaterades.

6. Avgifterna skall tas ut av medlemsstaterna.

7. Närmare tillämpningsföreskrifter till denna artikel samt storleken på avgifterna skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 41.

Artikel 29

1. För regleringsåret 1980/81 skall i fråga om de sammanlagda förluster som avses i artikel 27 i förordning (EEG) nr 3330/74 följande gälla:

a)

Om förlusterna inte helt täcks av intäkterna från produktionsavgiften, skall restbeloppet läggas till den sammanlagda förlust som enligt artikel 28.1 e i denna förordning beräknas för regleringsåret 1981/82.

Som undantag från artikel 27.2 första stycket i förordning (EEG) nr 3330/74 skall vid beräkningen av detta restbelopp den garanterade kvantiteten betraktas som lika med förbrukningen, uttryckt som vitsocker, för konsumtionsändamål i gemenskapen under regleringsåret 1980/81.

b)

Om förlusterna, beräknade med beaktande av a andra stycket är mindre än intäkterna från produktionsavgiften, skall ett belopp motsvarande denna skillnad, allt efter omständigheterna, antingen räknas av från den beräknade sammanlagda förlust eller läggas till den beräknade sammanlagda intäkt som följer av tillämpningen av artikel 28.1 i denna förordning.

2. Om basproduktionsavgiften är mindre än det maximibelopp som avses i artikel 28.3 eller om B-avgiften är mindre än det maximibelopp som avses i punkt 4 i samma artikel, vid behov justerat i enlighet med punkt 5 i artikeln, skall sockerproducenterna åläggas att till säljarna av sockerbetor betala 60 % av skillnaden mellan maximibeloppet på avgiften i fråga och storleken på den avgift som skall tas ut.

Det belopp som skall betalas per ton betor skall gälla för standardkvaliteten.

De pristillägg och prisavdrag som avses i artikel 6 skall tillämpas på detta belopp.

3. Sockerproducenterna inom gemenskapen får begära att de som säljer sockerrör som har producerats i gemenskapen återbetalar 60 % av den avgift som tas ut för en viss mängd socker.

4. Medlemsstaterna skall, med stöd av uppgifter från sockertillverkarna, se till att betalningen för sockerbetor uppfyller gällande gemenskapsbestämmelser.

5. Tillämpningsföreskrifter till denna förordning skall utfärdas i enlighet med förfarandet i artikel 41.

Artikel 30

1. I kontrakt om leverans av betor avsedda för sockertillverkning skall det göras skillnad mellan betor avsedda för tillverkning av

a)

A-socker,

b)

B-socker,

c)

annat socker än A-socker och B-socker.

Sockerproducenterna skall, med avseende på varje företag, informera den medlemsstat i vilken företaget producerar socker

P om de kvantiteter av sådana sockerbetor som avses i a, för vilka kontrakt ingåtts före sådd och om den sockerhalt som dessa kontrakt utgått från, samt

P om det härtill svarande beräknade sockerutbytet.

Medlemsstaterna får begära ytterligare upplysningar.

2. Utan hinder av artikel 6.2 b och artikel 32 skall varje sockerproducent som inte före sådd har slutit kontrakt om leverans av en kvantitet betor motsvarande A-kvoten till minimipriset för A-betor, åläggas att betala lägst detta minimipris för hela den mängd betor som företaget i fråga förädlar till socker.

3. Genom branschavtal, som godkänts av den berörda medlemsstaten, får emellertid avvikelser göras från punkt 1 och 2.

4. Rådet skall, på förslag av kommissionen och med kvalificerad majoritet, utfärda allmänna tillämpningsföreskrifter till denna artikel.

5. Närmare tillämpningsföreskrifter till denna artikel och, vid behov, bedömningsgrunder som sockerproducenterna skall beakta när de före sådd skall fördela de betkvantiteter som omfattas av kontrakt som ingås före sådden mellan betförsäljarna enligt punkt 1, skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 41.

Artikel 31

1. Beslut får fattas om att socker eller isoglukos som är avsedda för produktion av vissa produkter inte skall betraktas som produktion enligt denna avdelning.

2. Rådet skall, på förslag av kommissionen och med kvalificerad majoritet, utfärda allmänna tillämpningsföreskrifter till punkt 1 och fastställa de produkter som där avses.

3. Närmare tillämpningsföreskrifter till denna artikel skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 41.

Artikel 32

1. Sockerproducenterna får köpa betor som är avsedda för produktion i det aktuella företaget av C-socker eller av sådant socker som avses i artikel 31, till ett pris som är lägre än minimipriserna för betor enligt artikel 5.1.

2. De berörda sockertillverkarna skall emellertid i förekommande fall justera inköpspriset på så sätt att detta blir lägst lika med minimipriset på A-betor när de köper betor som svarar mot den kvantitet socker som

P avsatts på den inre marknaden i enlighet med artikel 26.3, eller

P förts över till påföljande regleringsår i enlighet med artikel 27.

3. Vid behov skall närmare tillämpningsföreskrifter till denna artikel utfärdas i enlighet med förfarandet i artikel 41.

AVDELNING IV

FÖRMÅNSIMPORTSYSTEMET

Artikel 33

Artikel 34-37 skall tillämpas på sådant vitt rörsocker och rörråsocker, i det följande benämnt förmånssocker, enligt nummer 17.01 i Gemensamma tulltaxan, som har sitt ursprung i stater, länder eller territorier enligt bilaga II och som importeras till gemenskapen med stöd av

a)

protokoll nr 3 om AVS-socker vilket är fogat som bilaga till Lomé-konventionen AVS-EEG av den 28 februari 1975 och återgivet i protokoll nr 7 till den 2:a AVS-EEG-konventionen, undertecknad i Lomé den 31 oktober 1979,

b)

rådets beslut 80/1186/EEG, eller

c)

Avtalet av den 15 juli 1975 mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Indien om rörsocker.

Artikel 34

Om kvaliteten på det förmånssocker som köps av interventionsorganen eller av andra av gemenskapen utsedda ombud, avviker från standardkvaliteten, skall de garanterade priserna justeras genom tillägg eller avdrag.

Artikel 35

1. Den avgift som avses i artikel 16 skall inte gälla för import av förmånssocker.

2. Från de förbud som avses i artikel 21.2 får under inga omständigheter undantag medges när det gäller förmånssocker.

Artikel 36

1. För regleringsåren 1981/82 1983/84 skall en differensavgift tas ut när förmånsråsocker börjar omsättas fritt inom gemenskapen.

Denna avgift skall för respektive regleringsår, uttryckt per 100 kg vitt socker, vara

P 2,25 ecu 1981/82,

P 1,50 ecu 1982/83,

P 0,75 ecu 1983/84.

2. Utan hinder av vad som sägs i punkt 1 skall följande bestämmelser gälla:

a)

Avgiften skall inte tas ut

P på förmånsråsocker enligt nummer 17.01 B II i Gemensamma tulltaxan som inte är avsett för raffinering, eller

P på annat förmånsråsocker än det som avses i första strecksatsen, som är avsett för raffinering i ett raffinaderi och för vilken det har ställts en säkerhet som är lika stor som differensavgiften.

b)

Beslut får fattas om att avgiften helt eller delvis inte skall tas ut på förmånsråsocker som importeras till vissa områden i gemenskapen, vilka skall fastställas särskilt, och som raffineras i någon annan produktionsanläggning än i ett raffinaderi.

3. I denna artikel avses med raffinaderi en produktionsanläggning vars enda aktivitet består i att raffinera antingen råsocker eller sirap som framställts före kristalliseringsstadiet.

Artikel 37

1. Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen

a)

anta allmänna tillämpningsföreskrifter till denna avdelning och särskilt fastställa regler för verkställandet av de rättsakter till vilka det hänvisas i artikel 33,

b)

fastställa förutsättningarna för att artikel 36.2 b skall tillämpas.

2. Närmare tillämpningsföreskrifter till denna avdelning skall utfärdas i enlighet med förfarandet i artikel 41.

AVDELNING V

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 38

Bestämmelser om åtgärder som behöver vidtas för att förhindra att det vid övergången från ett regleringsår till ett annat eller under ett och samma regleringsår uppstår störningar på sockermarknaden till följd av förändringar i prisnivån, får antas i enlighet med förfarandet i artikel 41.

Artikel 39

Medlemsstaterna och kommissionen skall lämna varandra de uppgifter som behövs för tillämpningen av denna förordning.

Bestämmelser om hur dess uppgifter skall meddelas och spridas skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 41.

Artikel 40

1. En förvaltningkommitté för socker, (nedan kallad kommittén), skall inrättas. Den skall ha en företrädare för kommissionen som ordförande och skall i övrigt bestå av företrädare för medlemsstaterna.

2. Inom kommittén skall medlemsstaternas röster vägas enligt artikel 148.2 i fördraget. Ordföranden får inte rösta.

Artikel 41

1. När det förfarande som anges i denna artikel skall tillämpas skall ordföranden hänskjuta ärendet till kommittén, antingen på eget initiativ eller på begäran av företrädaren för en medlemsstat.

2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Den skall fatta sitt beslut med en majoritet av 45 röster.

3. Kommissionen skall besluta med omedelbar verkan.

Om beslutet inte är förenligt med kommitténs yttrande skall kommissionen emellertid genast underrätta rådet. I sådana fall får kommissionen uppskjuta verkställandet av de beslutade åtgärderna under en tid som inte överstiger en månad från dagen då rådet underrättades.

Rådet får fatta ett annat beslut med kvalificerad majoritet inom en månad.

Artikel 42

Kommittén får undersöka varje annan fråga som hänskjuts till kommittén av dess ordförande, antingen på dennes eget initiativ eller på begäran av företrädaren för en medlemsstat.

Artikel 43

Varor enligt artikel 1.1 som tillverkats av eller erhållits ur sådana varor som inte avses i artiklarna 9.2 och 10.1 i fördraget, får inte tillåtas att omsättas fritt inom gemenskapen.

Artikel 44

Såvida inte annat stadgas i denna förordning skall artiklarna 92 94 i fördraget gälla för tillverkning av och handel med de varor som räknas upp i artikel 1.1.

Artikel 45

Vid tillämpningen av denna förordning skall vederbörlig hänsyn också tas till de mål som har fastställts i artiklarna 39 och 110 i fördraget.

Artikel 46

1. Under regleringsåren 1981/82 1985/86 skall Italien och Frankrike ha rätt att på de villkor som anges i punkterna 2 och 3 bevilja anpassningsstöd till odlare av sockerbetor och sockerrör samt, vid behov, sockertillverkare.

2. I Italien får det stöd som avses i punkt 1 endast beviljas för den mängd socker som tillverkas inom ramen för varje sockertillverkande företags A- och B-kvoter.

För detta socker skall följande gälla:

a)

Om sockret har framställts i den centrala eller södra delen av Italien skall det maximala stödbeloppet per 100 kg vitt socker inte överstiga 23,64 % av det interventionspris som fastställts enligt artikel 3.1 a för vart och ett av de regleringsår som anges i punkt 1.

b)

Om sockret har framställts i norra Italien skall det maximala stödbeloppet fastställas för vart och ett av de regleringsår som anges i punkt 1 genom att, med början regleringsåret 1981/82, minska det procenttal som anges i a med 2 procentenheter.

3. I Frankrike får det stöd som avses i punkt 1 beviljas endast för en mängd vitt socker som framställts i de utomeuropeiska departementen, vilken inte får överstiga den baskvantitet som fastställts för dessa departement med avdrag för eventuella omfördelningar av kvoter som skett med stöd av artikel 25.2 andra stycket. Stödet får inte överstiga 6,04 ecu per 100 kg socker uttryckt som vitt socker.

4. Om den räntesats som gäller i Italien för utlåning till de mest solventa sökande med 3 % eller mer överstiger den räntesats som används för att beräkna ersättningen enligt artikel 8, skall Italien dessutom ha rätt att under regleringsåren 1981/82 P1985/86 med nationellt stöd kompensera effekten på lagringskostnaderna av denna skillnad.

Artikel 47

Om särskilda åtgärder skulle behöva vidtas för att inom ramen för denna förordning infria gemenskapens skyldigheter till följd av anslutningen till Internationella sockeravtalet, skall rådet, på förslag av kommissionen och med kvalificerad majoritet, anta bestämmelser om sådana åtgärder, vilka får medge undantag från bestämmelserna i denna förordning.

Artikel 48

Om övergångsåtgärder skulle visa sig nödvändiga för att underlätta övergången till den marknadsreglering som fastställts genom denna förordning, särskilt om ikraftträdandet av den nya ordningen på förutsedd dag skulle leda till väsentliga svårigheter, skall bestämmelser antas om åtgärderna i fråga i enlighet med förfarandet i artikel 41. De skall längst gälla till och med den 30 juni 1982.

Artikel 49

1. Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

2. Den skall tillämpas från och med den 1 juli 1981.

3. Förordningarna (EEG) nr 3330/74 och (EEG) nr 1111/77 och artiklarna 1 och 2 i förordning (EEG) nr 3331/74 upphör att gälla den 30 juni 1981.

4. Återgivningar ur eller hänvisningar till förordningarna nr 1009/67/EEG, (EEG) nr 3330/74 och (EEG) nr 1111/77 i rättsakter som utfärdats som en följd av dessa förordningar, skall betraktas som hänvisningar till denna förordning.

Återgivningar ur eller hänvisningar till artiklar i de nämnda förordningarna skall läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga III.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 30 juni 1981.

På rådets vägnar

G. BRAKS

Ordförande

()) EGT nr C 271, 18.10.1980, s. 2.

()) EGT nr C 90, 21.4.1981, s. 88.

()) EGT nr C 348, 31.12.1980, s. 14.

()) EGT nr L 166, 23.6.1978, s. 1.

()) EGT nr L 361, 31.12.1980, s. 1.

()) EGT nr L 190, 23.7.1975, s. 36.

()) EGT nr L 84, 28.4.1970, s. 12.

()) EGT nr L 367, 31.12.1980, s. 87.

()) EGT nr L 359, 31.12.1974, s. 1.

()) EGT nr L 360, 31.12.1980, s. 17.

()) EGT nr L 134, 28.5.1977, s. 4.

()) EGT nr L 44, 17.2.1981, s. 1.

()) EGT nr L 359, 31.12.1974, s. 18.

()) EGT nr L 162, 30.6.1979, s. 9.

()) EGT nr L 281, 1.11.1975, s. 1.

()) EGT nr L 177, 1.7.1981, s. 1.

BILAGA 1

>Plats för tabell>

BILAGA 2

Stater, länder och territorier som avses i artikel 33

Barbados Mauritius

Belize Kongo

Fiji St.Kitts-Nevis-Anguilla

Guyana Surinam

Indien Swaziland

Jamaica Tanzania

Kenya Trinidad och Tobago

Madagaskar Uganda

Malawi

BILAGA 3

JÄMFÖRELSETABELL

A

Förordning nr 1009/67/EEG Förordning (EEG) nr 3330/74

Artikel 9.5 Artikel 9.3

Artikel 9.6 Artikel 9.4

Artikel 9.7 Artikel 9.5

Artikel 9.8 Artikel 9.6

Artikel 10 Artikel 11

Artikel 11 Artikel 12

Artikel 12 Artikel 13

Artikel 13 Artikel 14

Artikel 14.1 första meningen Artikel 15.1

Artikel 14.2 Artikel 15.2

Artikel 14.3 Artikel 15.3

Artikel 14.4 Artikel 15.4

Artikel 14.5 Artikel 15.5

Artikel 14.6 Artikel 15.6

Artikel 14.7 Artikel 15.7

Artikel 15 Artikel 16

Artikel 16.1 första stycket Artikel 17.1 första stycket andra meningen

Artikel 16.1 andra stycket Artikel 17.1 första stycket första meningen

Artikel 16.1 tredje stycket Artikel 17.1 andra stycket

Artikel 16.2 Artikel 17.2

Artikel 16.3 Artikel 17.3

Artikel 16.4 Artikel 17.4

Artikel 16.5 första stycket Artikel 17.5

Artikel 16.5 andra stycket Artikel 17.6

Artikel 17 Artikel 19

Artikel 19.1 Artikel 20

Artikel 20 Artikel 21

Artikel 21 Artikel 22

Artikel 25.1 första stycket Artikel 26.1

Artikel 25.2 Artikel 26.2

Artikel 25.3 Artikel 26.3

Artikel 27.3 Artikel 27.3 första meningen

Artikel 31.1 och 32.2 Artikel 32.1 och 32.2

Artikel 31.3 första, andra och tredje styckena Artikel 32.3

Artikel 31.4 31.6 Artikel 34.4 34.6

Artikel 32 Artikel 31

Artikel 35.2 Artikel 40

Artikel 36 Artikel 41

Artikel 37.2 Artikel 33

Artikel 38 Artikel 34

Artikel 39 Artikel 35

Artikel 40 Artikel 36

Artikel 41 Artikel 37

Artikel 43.1 och 43.2 Artikel 39

Artikel 44 Artikel 42

Artikel 45.1 första meningen Artikel 43

B

Förordning (EEG) nr 3330/74 Denna förordning

Artikel 1 Artikel 1

Artikel 2.1 Artikel 2.2

Artikel 2.2 Artikel 2.3

Artikel 3.1 3.3 Artikel 3.1

Artikel 3.5 Artikel 3.4

Artikel 3.6 Artikel 3.5

Artikel 4.1 Artikel 5.1

Artikel 4.2 Artikel 4.2

Artikel 4.3 Artikel 4.3

Artikel 4.4 Artikel 5.5

Artikel 5 Artikel 6

Artikel 6 Artikel 7.1 och 7.3

Artikel 7.1 Artikel 7.2

Artikel 8.1 Artikel 8.2

Artikel 8.2 Artikel 8.3

Artikel 8.3 första stycket Artikel 8.4

Artikel 8.3 andra stycket Artikel 8.5

Artikel 9.1 första stycket Artikel 9.1 första stycket

Artikel 9.1 andra stycket, andra meningen Artikel 9.1 andra stycket

Artikel 9.2 Artikel 9.2

Artikel 9.3 första stycket Artikel 9.4

Artikel 9.4 Artikel 9.3

Artikel 9.5 första och tredje strecksatserna Artikel 9.5

Artikel 9.5 andra strecksatsen Artikel 3.2

Artikel 9.6 Artikel 9.6

Artikel 9.7 Artikel 36.3

Artikel 10 Artikel 10

Artikel 11 Artikel 11

Artikel 12 Artikel 13

Artikel 13 Artikel 14

Artikel 14 Artikel 15

Artikel 15.1 Artikel 16.1

Artikel 15.2 Artikel 16.2

Artikel 15.3 Artikel 16.3

Artikel 15.4 Artikel 16.4

Artikel 15.5 Artikel 16.5

Artikel 15.6 Artikel 16.7

Artikel 15.7 Artikel 16.8

Artikel 16.1 Artikel 17.1

Artikel 16.2 Artikel 17.2

Artikel 16.3 Artikel 17.3

Artikel 16.4 Artikel 17.4

Artikel 16.5 Artikel 17.5

Artikel 16.6 Artikel 17.6

Artikel 16.7 Artikel 17.7

Artikel 17.1 Artikel 18.1

Artikel 17.2 Artikel 18.2

Artikel 17.3 Artikel 18.3

Artikel 17.4 Artikel 18.4

Artikel 17.5 Artikel 18.5

Artikel 17.6 Artikel 18.6

Artikel 18.1 Artikel 12.1

Artikel 18.3 Artikel 12.2

Artikel 19.1 Artikel 19.1

Artikel 19.2 första stycket Artikel 19.3 andra stycket

Förordning (EEG) nr 3330/74 Denna förordning

Artikel 19.2 andra stycket Artikel 19.3 tredje stycket

Artikel 19.2 tredje stycket Artikel 19.1 andra stycket

Artikel 19.2 fjärde stycket Artikel 19.3 första stycket

Artikel 19.2 femte stycket Artikel 19.6

Artikel 19.2 sjätte stycket Artikel 19.4

Artikel 19.3 Artikel 19.6

Artikel 19.4 Artikel 19.7

Artikel 19.5 Artikel 19.5

Artikel 20 Artikel 20

Artikel 21 Artikel 21

Artikel 22 Artikel 22

Artikel 23 Artikel 23

Artikel 24.1 Artikel 24.1

Artikel 24.2 Artikel 24.2 och 24.3

Artikel 24.3 Artikel 25.5

Artikel 24.4 Artikel 24.8

Artikel 25 Artikel 24.4

Artikel 26.1 och 26.2 första stycket Artikel 26.1 första och andra styckena

Artikel 26.2 andra stycket Artikel 26.2

Artikel 26.3 Artikel 26.3

Artikel 27.1 27.4 Artikel 28.1 28.4,Artikel 29.1 och 29.2

Artikel 27.5 Artikel 29.3

Artikel 27.6 Artikel 29.4

Artikel 27.7 Artikel 28.7 och 29.5

Artikel 28 Artikel 5.3 och 5.5

Artikel 29 Artikel 32

Artikel 30.1 och 30.2 Artikel 30.1 och 30.2

Artikel 30.3 Artikel 30.4

Artikel 30.4 Artikel 30.5

Artikel 31.1 Artikel 27.1

Artikel 31.2 Artikel 27.2

Artikel 31.4 Artikel 27.3

Artikel 33 Artikel 38

Artikel 34 Artikel 39

Artikel 35 Artikel 40

Artikel 36 Artikel 41

Artikel 37 Artikel 42

Artikel 38 Artikel 46

Artikel 40 Artikel 43

Artikel 41 Artikel 44

Artikel 42 Artikel 45

Artikel 43 Artikel 33

Artikel 44 Artikel 34

Artikel 45 Artikel 35

Artikel 46 Artikel 36.1 och 36.2

Artikel 47 Artikel 37

Artikel 48 Artikel 48

Artikel 49 Artikel 49

Bilaga 1 Bilaga 1

Bilaga 2 Bilaga 2

Bilaga 3 Bilaga 3

C

Förordning (EEG) nr 1111/77 Denna förordning

Artikel 1 Artikel 1.1 f, 1.1 g och 1.2 c

Artikel 2 Artikel 13

Artikel 3.1 Artikel 16.1 och 16.6

Artikel 3.2 Artikel 17.1

Artikel 3.3 Artikel 16.7

Artikel 3.4 Artikel 16.8

Artikel 4.1 Artikel 19.2 och 19.3 första stycket

Artikel 4.2 Artikel 19.3, andra och tredje styckena

Artikel 4.3 Artikel 19.3 fjärde och femte styckena Artikel 4.4 Artikel 19.5 andra stycket

Artikel 4.4a Artikel 19.6

Artikel 4.5 Artikel 19.7

Artikel 5 Artikel 20

Artikel 6 Artikel 21

Artikel 7 Artikel 22

Artikel 8 Artikel 23

Artikel 9.1 9.7 Artikel 24 och 26.1

Artikel 9.8 Artikel 28 och 29

Artikel 9.9 Artikel 25.4

Artikel 9.10 Artikel 25.6, 28.7 och 29.5

Artikel 10 Artikel 39

Artikel 11 Artikel 40

Artikel 12 Artikel 41

Artikel 13 Artikel 42

Artikel 15 Artikel 43

Artikel 16 Artikel 44

Artikel 17 Artikel 45

Artikel 18 Artikel 48

Artikel 20 Artikel 49

Bilaga 1 Bilaga 1