31966L0403

RÅDETS DIREKTIV av den 14 juni 1966 om saluföring av utsädespotatis (66/403/EEG)

EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 43 och 100 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

med beaktande av följande:

Produktionen av potatis intar en viktig plats inom Europeiska ekonomiska gemenskapens jordbruk.

Tillfredsställande resultat i potatisodlingen är i stor utsträckning beroende av att lämpligt utsäde används. För detta ändamål har vissa medlemsstater sedan en tid tillbaka begränsat saluföringen av utsädespotatis till utsäde av hög kvalitet. De har kunnat dra fördel av det systematiska urvalsarbete som bedrivits under flera årtionden och som har lett till utveckling av tillräckligt stabila och enhetliga sorter av potatis, vars egenskaper tyder på att de kommer att bli av stort värde för avsedda ändamål.

Högre produktivitet kommer att uppnås i potatisodlingen inom gemenskapen om medlemsstaterna, vid val av vilka sorter som får saluföras, tillämpar enhetliga regler som är så strikta som möjligt, särskilt vad beträffar sundhetstillstånd.

Det är emellertid endast försvarligt att begränsa saluföringen till vissa sorter, om användaren kan vara säker på att få utsäde av dessa.

För detta ändamål tillämpar vissa medlemsstater certifieringssystem för att genom officiell kontroll säkerställa sortäkthet och sortrenhet samt sundhetstillstånd.

FN:s ekonomiska kommission för Europa har rekommenderat standardisering av handelskvaliteten av utsädespotatis med vilken internationell handel bedrivs. Rekommendationerna gäller framför allt sundhetstillståndet i den efterföljande generationen. Dessa rekommendationer kan därför utgöra en del av underlaget för ett enhetligt certifieringssystem inom gemenskapen.

Systemet bör gälla för saluföring såväl i övriga medlemsstater som på hemmamarknaderna.

Som allmän regel bör gälla att utsädespotatis får saluföras endast efter officiell undersökning och certifiering, i enlighet med certifieringsreglerna, som basutsäde eller certifikatutsäde. Valet av termerna basutsäde och certifikatutsäde är grundat på redan befintlig internationell terminologi.

Mot bakgrund av dess ringa ekonomiska betydelse bör utsädespotatis som inte saluförs inte underkastas gemenskapens regler. Medlemsstaterna måste få behålla rätten att tillämpa särskilda bestämmelser för sådant utsäde.

Gemenskapens regler bör inte gälla utsäde som visats vara avsett för export till tredje land.

För att förbättra såväl den genetiska kvaliteten och sundhetstillståndet hos utsädespotatis inom gemenskapen som de yttre egenskaperna bör bestämmelser antas om toleranser avseende orenheter, ytliga skador samt sjukdomar hos utsädespotatisen.

För att man skall kunna fastställa ett utsädespartis sortäkthet måste gemenskapen upprätta regler för förpackning, förslutning och märkning. Etiketterna bör för detta ändamål innehålla sådana uppgifter som krävs såväl för den officiella kontrollen som för informationen till användaren, och bör klart visa att certifieringen gjorts på gemenskapsnivå.

För att se till att de krav som avser utsädets kvalitet uppfylls och de bestämmelser som säkerställer dess sortäkthet följs vid saluföringen, bör medlemsstaterna anta bestämmelser om lämpliga kontrollåtgärder.

Utsäde som uppfyller dessa krav bör, utan att det påverkar tillämpningen av fördragets artikel 36, inte underkastas några andra begränsningar vad beträffar saluföring än de som föreskrivs i gemenskapens regler, utom i de fall då gemenskapens regler innehåller bestämmelser om toleranser avseende sjukdomar, skadliga organismer eller deras smittbärare.

I en första etapp, tills en gemensam sortlista har sammanställts, bör bland tillåtna begränsningar särskilt ingå medlemsstaternas rätt att begränsa saluföringen till utsäde av sorter med högt odlings- och bruksvärde i det egna territoriet.

Å andra sidan bör bestämmelser för att tillåta saluföring i gemenskapen av utsädespotatis som skördats i tredje land antas endast under förutsättning att samma garantier kan lämnas för sådant utsäde som för utsäde som officiellt undersökts och certifierats inom gemenskapen och som uppfyller gemenskapens krav.

Under perioder då det är svårt att få tillgång till certifierat utsäde av de olika kategorierna bör utsäde som uppfyller mindre strikta krav tillfälligtvis få saluföras.

För att säkerställa att utsädespotatis som certifierats i medlemsstaterna uppfyller de fastställda kraven, och för att möjliggöra framtida jämförelser mellan utsäde som certifierats inom gemenskapen och utsäde som kommer från tredje land bör kontrollodlingar för gemenskapen anläggas i medlemsstaterna för att möjliggöra årlig efterkontroll av utsäde inom de olika kategorierna av certifikatutsäde. Medlemsstaterna bör tillåtas att förbjuda saluföring av samtliga eller av vissa sorter utsädespotatis som kommer från andra medlemsstater, om de jämförande kontrollerna har visat otillfredsställande resultat under flera års tid.

Kommissionen bör få i uppdrag att besluta om vissa åtgärder för tillämpningen av detta direktiv. För att underlätta genomförandet av de föreslagna åtgärderna bör ett förfarande antas för upprättande av ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen inom Ständiga kommittén för utsäde och uppförökningsmaterial för jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Detta direktiv skall gälla utsädespotatis som saluförs inom gemenskapen.

Artikel 2

1. I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

A. basutsäde: knölar av potatis

a) som har framställts i enlighet med vedertagen praxis för upprätthållande av sorten och sundhetstillståndet,

b) som är avsedda främst för framställning av utsäde av kategorin certifikatutsäde,

c) som uppfyller minimikraven i bilagorna 1 och 2 för basutsäde, och

d) som vid officiell undersökning har befunnits uppfylla ovannämnda minimikrav.

B. certifikatutsäde: knölar av potatis

a) som härstammar direkt från basutsäde eller certifikatutsäde av en viss sort,

b) som är avsedda främst för produktion av potatis för andra ändamål än utsäde,

c) som uppfyller minimikraven i bilagorna 1 och 2 för certifikatutsäde, och

d) som vid officiell undersökning har befunnits uppfylla ovan nämnda minimikrav.

C. officiella åtgärder: åtgärder som vidtas

a) av statliga myndigheter, eller

b) av en juridisk person som handlar på statens ansvar, oavsett om denna person regleras av offentligrättslig eller privaträttslig lagstiftning, eller

c) i fråga om bisysslor, som också står under statlig kontroll, av edsvurna fysiska personer,

förutsatt att sådana personer som anges under b och c inte drar någon egen fördel av sådana åtgärder.

Artikel 3

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att utsädespotatis inte får saluföras, såvida den inte certifierats officiellt som basutsäde eller certifikatutsäde och uppfyller minimikraven i bilagorna 1 och 2. Medlemsstaterna skall föreskriva att utsädespotatis som under saluföringen inte uppfyller minimikraven i bilaga 2 får sorteras bort. Potatisknölar som inte sorteras bort skall därefter genomgå ytterligare en officiell undersökning.

2. Medlemsstaterna får

A. dela in de i artikel 2 fastställda kategorierna utsädespotatis i klasser som uppfyller olika krav,

B. föreskriva undantag från bestämmelserna i punkt 1 första meningen

a) för utsädespotatis av generationer som föregår basutsäde,

b) för försök eller för vetenskapliga ändamål,

c) för urvalsmaterial.

Artikel 4

Medlemsstaterna får, med avseende på minimikraven i bilagorna 1 och 2, införa ytterligare eller striktare krav för certifiering av utsäde som framställts i det egna territoriet.

Artikel 5

1. Varje medlemsstat skall sammanställa en lista över de potatissorter som godkänts officiellt för certifiering i det egna territoriet. Listan skall ange de huvudsakliga morfologiska eller fysiologiska egenskaper genom vilka de olika sorterna kan skiljas från varandra.

2. De godkända sorterna skall kontrolleras officiellt. Om något av villkoren för godkännande för certifiering inte längre uppfylls skall godkännandet återkallas och sorten strykas ur listan.

3. Denna lista och eventuella förändringar av den skall omedelbart skickas till kommissionen som skall vidarebefordra den till övriga medlemsstater.

Artikel 6

Medlemsstaterna skall föreskriva att utsädespotatis inte får saluföras om den har behandlats med groningshämmande medel.

Artikel 7

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att knölar av utsädespotatis endast får saluföras om de har ett minimimått som gör att de inte kan passera genom ett såll med kvadratiska maskor med sidan 28 mm. För sorter med en genomsnittlig längd av minst två gånger den största bredden, får inte maskans sida vara mindre än 25 mm. För knölar som är alltför stora för att passera genom en kvadratisk maska med sidan 35 mm skall sidmåtten på de kvadratiska maskorna i de två sållen som används för att sortera en leverans vara delbara med 5. Vid sortering av en leverans får skillnaden mellan sidmåtten på de kvadratiska maskorna i de båda använda sållen inte överstiga 20 mm.

2. En leverans får inte innehålla mer än 3 viktprocent knölar som är mindre än den angivna minimistorleken eller mer än 3 viktprocent knölar som är större än den angivna maximistorleken.

3. Medlemsstaterna får med avseende på inhemsk produktion av utsädespotatis ytterligare minska den tillåtna variationen i storlek mellan knölarna i en leverans.

Artikel 8

1. Medlemsstaterna skall kräva att basutsäde och certifikatutsäde endast saluförs i tillräckligt homogena leveranser och i oanvända förslutna förpackningar försedda med förslutningsanordning och märkning, såsom föreskrivs i artiklarna 9 och 10.

2. För saluföring av små kvantiteter till konsumenten får medlemsstaterna föreskriva undantag från bestämmelserna i punkt 1 vad beträffar förpackning, system för förslutning och märkning.

Artikel 9

1. Medlemsstaterna skall kräva att förpackningar med basutsäde och certifikatutsäde försluts officiellt på sådant sätt att förslutningssystemet skadas och inte kan anbringas på nytt när förpackningen öppnas.

2. Förpackningar får inte återförslutas, annat än genom officiell förslutning. Om förpackningar återförsluts, skall detta samt ansvarig myndighet och datum för återförslutning anges på den etikett som krävs enligt artikel 10.1.

Artikel 10

1. Medlemsstaterna skall ställa följande krav på förpackningar med basutsäde och certifikatutsäde:

a) De skall märkas på utsidan med en officiell etikett på något av de officiella språken i gemenskapen, såsom anges i bilaga 3. Fastsättningen av etiketten skall säkras genom den officiella förslutningen. Etikettens färg skall vara vit för basutsäde och blå för certifikatutsäde. För saluföring i andra medlemsstater skall etiketten innehålla uppgift om datum för den officiella förslutningen.

b) De skall innehålla ett officiellt dokument, i samma färg och med samma uppgifter som de som skall finnas på etiketten enligt bilaga 3.

2. Medlemsstaterna får

a) i samtliga fall kräva att datum för den officiella förslutningen anges på etiketten,

b) tillåta att de uppgifter som krävs för etiketten får vara tryckta med outplånlig skrift på förpackningen i stället för det officiella dokument som föreskrivs i punkt 1 b,

c) föreskriva undantag från bestämmelserna i punkt 1 för små förpackningar.

Artikel 11

Detta direktiv skall inte påverka medlemsstaternas rätt att kräva att förpackningar med basutsäde eller certifikatutsäde skall vara försedda med leverantörens etikett, om utsädet skall saluföras i det egna territoriet. Detta gäller oavsett om utsädet har framställts i det egna territoriet eller importerats.

Artikel 12

Medlemsstaterna skall kräva att varje form av kemisk behandling av basutsäde eller certifikatutsäde anges antingen på den officiella etiketten eller på leverantörens etikett samt utanpå eller inuti förpackningen.

Artikel 13

1. Medlemsstaterna skall se till att varken basutsäde eller certifikatutsäde som certifierats officiellt och vars förpackningar märkts och förslutits officiellt enligt detta direktiv, blir föremål för några handelsrestriktioner vad beträffar egenskaper, undersökningsförfaranden, märkning eller förslutning utöver de begränsningar som fastställs i detta direktiv.

2. Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 19 tillåta strängare åtgärder för saluföring av utsädespotatis i hela eller en del av en eller flera medlemsstaters territorium än de som anges i bilaga 1 för att bekämpa vissa virussjukdomar som inte finns i dessa regioner eller som är särskilt skadliga för grödorna i dessa regioner. Vid omedelbar fara för införande eller spridning av sådana sjukdomar och till dess att kommissionen har fattat ett slutgiltigt beslut i frågan, får sådana åtgärder vidtas av den berörda medlemsstaten så snart dess begäran har inlämnats.

3. Medlemsstaterna får till dess en gemensam sortlista kan upprättas, vilket skall ske senast den 1 januari 1970, begränsa saluföringen av utsädespotatis till sådana sorter som tagits med på en nationell lista på grundval av odlings- och bruksvärdet i det egna territoriet. Villkoren för införande på listan skall vara desamma för sorter som kommer från andra medlemsstater som för inhemska sorter.

Artikel 14

1. Medlemsstaterna får helt eller delvis förbjuda saluföring av utsädespotatis som skördats i en annan medlemsstat, om skördarna av officiellt uttagna prover av basutsäde eller certifikatutsäde som skördats i denna medlemsstat och odlats i en eller flera av gemenskapens kontrollodlingar, under tre på varandra följande år, betydligt har underskridit minimikraven i punkterna 1 c, 2 c, 3 och 4 i bilaga 1.

2. De åtgärder som vidtagits enligt punkt 1 skall upphävas så snart det har fastställts med tillfredsställande säkerhet att basutsädet och certifikatutsädet som skördats i den berörda medlemsstaten i framtiden kommer att uppfylla minimikraven i punkt 1.

3. Innan åtgärderna i punkt 1 vidtas skall ett motiverat yttrande begäras in från den kommitté som åsyftas i artikel 19. Ett sådant yttrande skall också begäras in om en medlemsstat vägrar att upphäva en åtgärd som vidtagits enligt punkt 1 trots att dess upphävande tycks nödvändigt enligt punkt 2.

4. Kommissionen skall i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 19 vidta nödvändiga arrangemang för de jämförande kontrollodlingarna. Utsädespotatis som skördats i tredje land får ingå i jämförelserna.

Artikel 15

1. Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen avgöra om utsädespotatis som skördats i tredje land, och för vilken lämnas samma garantier avseende egenskaper och sortäkthet samt arrangemangen för undersökning, märkning och kontroll, är likvärdig med basutsäde eller certifikatutsäde av potatis som skördats inom gemenskapen och som uppfyller villkoren i detta direktiv.

2. Till dess att rådet har fattat beslut enligt punkt 1 skall det stå medlemsstaterna fritt att själva fatta sådana beslut. Denna rätt upphör den 1 juli 1969.

Artikel 16

1. För att undanröja eventuella tillfälliga problem med den allmänna tillgången på basutsäde eller certifikatutsäde som uppträder i en eller flera av medlemsstaterna och som inte kan lösas inom gemenskapen, skall kommissionen, i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 19, tillåta att en eller flera av medlemsstaterna, för en tidsperiod som beslutas av kommissionen, godkänner saluföring av utsädespotatis av en kategori som uppfyller mindre strikta krav.

2. För utsäde av denna kategori skall den officiella etiketten vara mörkgul. Etiketten skall alltid ange att utsädet i fråga är av en kategori som uppfyller mindre strikta krav.

Artikel 17

Detta direktiv skall inte gälla utsädespotatis som visats vara avsedd för export till tredje land.

Artikel 18

Medlemsstaterna skall vid saluföring av utsädespotatis vidta lämpliga åtgärder för att officiellt kontrollera, åtminstone genom stickprovskontroller, att utsädet uppfyller kraven i detta direktiv.

Artikel 19

1. När det förfarande som fastställs i denna artikel skall tillämpas, skall ordföranden hänskjuta ärendet, antingen på eget initiativ eller på begäran av företrädaren för en medlemsstat, till Ständiga kommittén för utsäde och uppförökningsmaterial för jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk (nedan kallad "kommittén") som inrättats genom rådets beslut av den 14 juni 1966(2).

2. Inom kommittén skall medlemsstaternas röster vägas enligt fördragets artikel 148.2. Ordföranden får inte rösta.

3. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Kommittén skall fatta sitt beslut med en majoritet av tolv röster.

4. Kommissionen skall själv fatta beslut om åtgärder som skall genomföras omedelbart. Om dessa åtgärder inte har tillstyrkts av kommittén, skall kommissionen omedelbart meddela rådet detta. I sådana fall får kommissionen skjuta upp genomförandet av de åtgärder som den beslutat om i högst en månad från datum för meddelandet.

Rådet får inom en månad fatta annat beslut med kvalificerad majoritet.

Artikel 20

Med undantag för vad som föreskrivs i bilagorna 1 och 2 beträffande toleranser avseende sjukdomar, skadliga organismer eller dessas smittbärare skall detta direktiv inte påverka tillämpningen av de bestämmelser i nationell lagstiftning som motiveras av krav på skydd av människors, djurs eller växters hälsa och liv eller skydd av industriell och kommersiell egendom.

Artikel 21

Medlemsstaterna skall senast den 1 juli 1968 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa bestämmelserna i artikel 13.1, och senast den 1 juli 1969 dem som är nödvändiga för att följa övriga bestämmelser i detta direktiv samt bilagorna till detta. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

Artikel 22

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 14 juni 1966.

På rådets vägnar

P. WERNER

Ordförande

(1) EGT nr 109, 9.7.1964, s. 1770/64.

(2) EGT nr 125, 11.7.1966, s. 2289/66.

BILAGA 1

Minimikrav som skall uppfyllas av utsädespotatis

1. Basutsäde av potatis skall uppfylla följande villkor:

a) Vid officiell fältbesiktning får antalet plantor som är angripna av stjälkbakterios inte överstiga 2 %.

b) I den efterföljande generationen får antalet icke-sortäkta plantor inte överstiga 0,25 % och antalet plantor av främmande sorter inte överstiga 0,1 %.

c) I den efterföljande generationen får antalet plantor som uppvisar symptom på starka eller svaga virusangrepp inte överstiga 4 %.

2. Certifikatutsäde av potatis skall uppfylla följande villkor:

a) Vid officiell fältbesiktning får antalet plantor som är angripna av stjälkbakterios inte överstiga 4 %.

b) I den efterföljande generationen får antalet icke-sortäkta plantor inte överstiga 0,5 % och antalet plantor av främmande sorter inte överstiga 0,2 %.

c) I den efterföljande generationen får antalet plantor som uppvisar symptom på starka virusangrepp inte överstiga 10 %. Svaga mosaiksymptom med enbart missfärgning men utan missbildning av bladen skall lämnas utan avseende.

3. Vid besiktning av den efterföljande generationen av en sort som är angripen av en kronisk virussjukdom skall inte hänsyn tas till svaga symptom orsakade av viruset.

4. De tillåtna toleranserna i punkterna 1 c, 2 c och 3 är endast tillämpliga när virussjukdomarna orsakas av virus som är allmänt förekommande i Europa.

BILAGA 2

Minimikvalitetskrav för partier av utsädespotatis

Tillåtna toleranser för följande orenheter, ytliga skador och sjukdomar hos utsädespotatis:

>Plats för tabell>

BILAGA 3

Etikett

A. Obligatoriska uppgifter

1. "Utsäde certifierat i enlighet med Europeiska ekonomiska gemenskapens regler".

2. Certifieringsmyndighet och medlemsstat.

3. Producentens identifieringsnummer eller partiets referensnummer.

4. Sort.

5. Produktionsland.

6. Kategori och eventuellt klass.

7. Storlek.

8. Deklarerad nettovikt.

9. Skördeår

B. Minimimått

110 mm × 67 mm.

RÅDETS DIREKTIV av den 14 juni 1966 om saluföring av skogsodlingsmaterial (66/404/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 43 och 100 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

med beaktande av följande:

Europeiska gemenskapens landområden täcks till 21,6 % av skog, och både till återbeskogning av dessa skogar och till nyplanteringar behövs ökande kvantiteter av skogsodlingsmaterial.

Forskningen om urval av träd till skogsplantering har visat att om skogsproduktionen skall kunna öka i väsentlig grad och förutsättningarna för markens avkastning således förbättras, är det nödvändigt att använda odlingsmaterial av högre genetisk kvalitet.

Dessutom har flera medlemsstater under några år tillämpat bestämmelser som tar hänsyn till detta. Skillnaderna mellan dessa bestämmelser utgör ett hinder i handeln mellan medlemsstaterna. Det är i alla medlemsstaters intresse att gemenskapsregler för införande av högsta möjliga kvalitetsnivåer fastställs.

Dessa regler bör gälla vid saluföring både i andra medlemsstater och på de inhemska marknaderna.

Dessa regler bör ta hänsyn till praktiska behov och endast tillämpas för de släkten och arter som är viktiga med avseende på virkesproduktion.

Genetiska egenskaper innebär i nuvarande skogsvårdsarbete skogsodlingsmaterialets arvsmassa till skillnad mot dess yttre egenskaper. Forskning pågår om problem som har samband med dessa yttre egenskaper, men den är ännu inte avslutad. Gemenskapsreglerna bör därför för närvarande endast avse skogsodlingsmaterialets genetiska egenskaper.

Godkännande av utgångsmaterial och följaktligen bestämmande av härkomstområden är grundläggande faktorer vid urval av odlingsmaterial i gemenskapen. Medlemsstaterna bör tillämpa samma regler för införande av högsta möjliga normer vid godkännande av utgångsmaterial. Endast odlingsmaterial som härrör från detta material bör släppas ut på marknaden. Medlemsstaterna bör upprätta förteckningar över härkomstområden där utgångsmaterialets ursprung, om detta är känt, anges.

Odlingsmaterial som inte släpps ut på marknaden bör med hänsyn till dess mindre ekonomiska betydelse inte omfattas av gemenskapsreglerna. Medlemsstaterna skall behålla rätten att tillämpa speciella bestämmelser för detta odlingsmaterial.

Vissa avvikelser bör tillåtas för skogsodlingsmaterial som är ämnat för export eller återexport till tredje land.

Förutom att säkerställa att odlingsmaterial, som är ämnat att släppas ut eller som är utsläppt på marknaden uppfyller kraven på genetisk kvalitet är det även nödvändigt att säkerställa dess identitet.

Medlemsstaterna bör bemyndigas att kräva att det odlingsmaterial som förs in på deras territorium åtföljs av ett officiellt certifikat.

För att säkerställa identiteten och att kraven på genetisk kvalitet är uppfyllda vid saluförandet, skall medlemsstaterna införa lämpliga kontrollförfaranden.

Det odlingsmaterial som uppfyller dessa villkor skall endast omfattas av de handelsrestriktioner som föreskrivs i gemenskapsreglerna. De tillåtna restriktionerna innefattar i synnerhet medlemsstaternas rätt att förbjuda handel med odlingsmaterial som är olämpligt att använda inom deras territorier.

Odlingsmaterial som kommer från tredje land får inte saluföras inom gemenskapen, om inte samma garantier kan ges i fråga om utgångsmaterialets genetiska värde och identitet som för material från gemenskapen.

Under tider då det tillfälligt är svårt att erhålla leveranser av vissa släkten och arter av odlingsmaterial som uppfyller principerna i detta direktiv, bör odlingsmaterial som uppfyller lägre krav tillfälligt godkännas på vissa villkor.

Kommissionen bör anförtros uppgiften att besluta om vissa åtgärder vid tillämpningen av detta direktiv. För att underlätta genomförandet av de föreslagna åtgärderna bör ett förfarande införas för att upprätta ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen inom en ständig kommitté för utsäde och uppförökningsmaterial för jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Detta direktiv skall, i den mån det gäller genetiska egenskaper, tillämpas för skogsodlingsmaterial som saluförs inom gemenskapen.

Artikel 2

1. Detta direktiv omfattar följande odlingsmaterial:

a) Odlingsmaterial som härstammar från

Abies alba Mill. (Abies pectinata D.C.)

Fagus silvatica L.

Larix decidua Mill.

Larix leptolepis (Sieb. & Zucc.) Gord.

Picea abies Karst. (Picea excelsa Link.)

Picea sitchensis Trautv. et Mey. (Picea menziesii Carr.)

Pinus nigra Arn. (Pinus laricio Poir.)

Pinus silvestris L.

Pinus strobus L.

Pseudotsuga taxifolia (Poir.) Britt. [Pseudotsuga douglasii Carr., Pseudotsuga menziesii (Mirb.) Franco.]

Quercus borealis Michx. (Quercus rubra Du Roi.)

Quercus pedunculata Ehrh. (Quercus robur. L.)

Quercus sessiliflora Sal. (Quercus petraea Liebl.)

b) Vegetativt förökat odlingsmaterial som härstammar från

Populus

2. Medlemsstaterna skall tillåtas att skapa odlingsmaterial av andra släkten och arter samt odlingsmaterial från sexuellt förökad Populus enligt principerna i detta direktiv. Om detta sker får mindre hårda krav införas.

Artikel 3

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

A. odlingsmaterial:

a) frön: kottar, nötter, frukter och frön avsedda för odling av plantor.

b) växtdelar: sticklingar, avläggare och ympris avsedda för odling av plantor.

c) plantmaterial: plantor odlade från frön eller växtdelar, innefattar även naturlig föryngring.

B. utgångsmaterial:

a) bestånd och fröplantage: för sexuellt förökat odlingsmaterial.

b) kloner: för vegetativt förökat odlingsmaterial.

C. fröplantage:

en skogsplantage som anlagts med odlingsmaterial som har sitt ursprung i ett eller flera godkända bestånd från samma proveniensområde och som är avsedd för fröproduktion.

D. härkomst:

det område där inhemska eller icke inhemska bestånd av träd växer.

E. ursprung:

det område där ett inhemskt bestånd av träd växer eller den plats från vilken ett icke inhemskt bestånd ursprungligen kommer.

F. härkomstområde:

för släkte, art, underart eller sort: det geografiska område eller den grupp av områden med tillräckligt enhetliga ekologiska villkor, där bestånd med genetiskt eller åtminstone morfologiskt lika egenskaper växer och som är likvärdiga för virkesproduktion.

för odlingsmaterial som växt upp i en fröplantage är härkomstområde det område varifrån utgångsmaterialet till fröplantagen hämtats.

G. officiella åtgärder: åtgärder vidtagna

a) av statliga myndigheter, eller

b) av en offentligrättslig eller privaträttslig person, handlande under statligt ansvar, förutsatt att vederbörande inte åtnjuter privata fördelar av dessa åtgärder.

Artikel 4

1. Medlemsstaterna skall se till att endast odlingsmaterial som härstammar från officiellt godkänt utgångsmaterial får släppas ut på marknaden.

2. Medlemsstaterna får göra avvikelser från bestämmelserna i punkt 1

a) för att utföra tester eller i vetenskapliga syften,

b) i urvalssyfte.

3. Punkt 1 skall inte tillämpas för växtdelar eller plantmaterial som bevisats vara ämnade huvudsakligen för andra ändamål än virkesproduktion.

Artikel 5

Medlemsstaterna skall föreskriva att endast utgångsmaterial av en kvalitet som gör det lämpligt att använda för skogsodling och som inte har några negativa egenskaper för virkesproduktion får officiellt godkännas. Ett godkännande skall grundas på de kriterier som anges i bilaga 1.

Artikel 6

Varje medlemsstat skall för var och en av de olika släktena och arterna upprätta en förteckning över det utgångsmaterial som är officiellt godkänt inom dess territorium. Utgångsmaterialets ursprung skall anges, om detta är känt. Dessa förteckningar och alla ändringar till dem skall genast sändas till kommissionen, som skall överlämna dem till de övriga medlemsstaterna.

Artikel 7

Medlemsstaterna skall avgränsa härkomstområden för sexuellt förökat odlingsmaterial genom att definiera administrativa eller geografiska gränser och, i tillämpliga fall, altitudgränser.

Artikel 8

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att odlingsmaterial under insamling, bearbetning, lagring, transport och tillväxt skall hanteras i partier som är åtskilda och identifierade enligt följande kriterier:

a) Släkten och arter och, i tillämpliga fall, underarter och sorter.

b) Kloner - för vegetativt förökat odlingsmaterial.

c) Härkomstområde - för sexuellt förökat odlingsmaterial.

d) Härkomstort och altitud - för sexuellt förökat odlingsmaterial som inte härstammar från officiellt godkänt utgångsmaterial.

e) Ursprung - inhemskt eller icke inhemskt.

f) Frömognadsår.

g) Tid i plantskola som såddplantor eller, som en eller flera gånger omskolat plantmaterial.

2. Punkt 1 skall inte tillämpas för växtdelar eller plantmaterial som bevisats vara ämnade huvudsakligen för andra ändamål än virkesproduktion.

Artikel 9

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att odlingsmaterial får saluföras endast i sändningar som uppfyller kraven i artikel 8 och som är åtföljda av ett för utställaren bindande dokument som uppfyller de ovan fastställda kriterierna och innehåller följande uppgifter:

a) Det botaniska namnet på odlingsmaterialet.

b) Namnet på den leverantör som är ansvarig för sändningen.

c) Kvantiteten.

d) I fråga om frön från fröplantager och plantmaterial frambringat från dessa frön texten "odlingsmaterial från fröplantage".

2. Punkt 1 skall inte tillämpas för växtdelar eller plantmaterial som bevisats vara ämnade huvudsakligen för andra ändamål än virkesproduktion.

Artikel 10

Medlemsstaterna skall kräva att frö endast saluförs i förslutna förpackningar. Förpackningen skall inte kunna återförslutas, när den har öppnats.

Artikel 11

1. Medlemsstaterna skall, genom ett officiellt övervakningssystem som de själva upprättat och godkänt, garantera skogsodlingsmaterialets identitet från och med insamlingen till och med leveransen till slutkonsumenten.

2. Punkt 1 skall inte tillämpas för växtdelar eller plantmaterial som bevisats vara ämnade huvudsakligen för andra ändamål än virkesproduktion.

Artikel 12

1. Medlemsstaterna får föreskriva att odlingsmaterial inte får införas till deras territorier annat än om det åtföljs av ett officiellt certifikat från en annan medlemsstat, som stämmer överens med förebilden i bilaga 2, eller av ett likvärdigt certifikat från tredje land. Det senare certifikatet skall framförallt uppge följande:

a) Härkomstområde - eller härkomstort och altitud - för sexuellt förökat odlingsmaterial.

b) Klonidentitet - för vegetativt förökat odlingsmaterial.

2. Punkt 1 skall inte tillämpas för växtdelar eller plantmaterial som bevisats vara ämnade huvudsakligen för andra ändamål än virkesproduktion.

Artikel 13

1. Medlemsstaterna skall säkerställa att odlingsmaterialet inte omfattas av andra inskränkningar i handeln än de som fastställs i detta direktiv, när det gäller vilka genetiska egenskaper utgångsmaterialet har och vilka åtgärder som vidtagits för att säkerställa dess identitet.

2. Medlemsstaterna får vidta åtgärder för att förhindra att tillväxtkapaciteten eller virkesproduktionen i deras skogar påverkas negativt av odlingsmaterial, som på grund av sin genetiska karaktär inte är lämpligt att användas på deras territorier. Dessa bestämmelser skall inte tillämpas för växtdelar eller plantmaterial som bevisats vara ämnade huvudsakligen för andra ändamål än virkesproduktion.

3. Om de åtgärder som anges i punkt 2 påverkar odlingsmaterial som framställts i en annan medlemsstat skall samråd ske i förväg med de övriga medlemsstaterna och kommissionen. I brådskande fall skall endast de berörda medlemsstaterna och kommissionen samråda.

4. I det fall som anges i punkt 3 andra meningen får medlemsstaterna själva under en tid av två år, beräknad från den tidpunkt som fastställs i artikel 18.1, besluta om de åtgärder som anges i punkt 2 utan att samråda med de berörda medlemsstaterna eller kommissionen. De skall genast underrätta dessa medlemsstater och kommissionen om alla beslutade åtgärder.

Artikel 14

1. Rådet skall på förslag av kommissionen med kvalificerad majoritet bestämma om odlingsmaterial som framställts i tredje land ger samma garanti för utgångsmaterialets genetiska karaktär och för de åtgärder som vidtagits för att säkerställa dess identitet, som odlingsmaterial som framställts inom gemenskapen och som följer bestämmelserna i detta direktiv.

2. Till dess att rådet har fattat beslut enligt punkt 1, skall medlemsstaterna ha rätt att fatta dessa beslut. Denna rätt skall i fråga om olikartade släkten och arter upphöra att gälla fem år från de tidpunkter som fastställs i artikel 18.1.

Artikel 15

1. För att undanröja tillfälliga svårigheter som kan uppstå i en eller flera medlemsstater och som inte kan lösas inom gemenskapen i fråga om försörjningen med odlingsmaterial som uppfyller kraven i detta direktiv, skall kommissionen på begäran av minst en berörd medlemsstat och enligt det förfarande som fastställs i artikel 17, ge en eller flera medlemsstater behörighet att under en tid som skall fastställas av kommissionen godkänna att odlingsmaterial av en eller flera arter som uppfyller mindre hårda krav får saluföras.

Om detta ingripande sker skall i det dokument som krävs enligt artikel 9.1 deklareras att materialet i fråga uppfyller mindre hårda krav.

2. Medlemsstaterna får föreskriva att denna deklaration även skall uppges på det certifikat som anges i artikel 12.1.

Artikel 16

Medlemsstaterna får medge undantag från bestämmelserna i detta direktiv för odlingsmaterial som är ämnat för export eller återexport till tredje land. De skall säkerställa att detta odlingsmaterial inte har blandats med material som uppfyller kraven i detta direktiv och som släppts ut på den gemensamma marknaden.

Artikel 17

1. När det förfarande som fastställs i denna artikel skall tillämpas, skall ordföranden hänskjuta ärendet, antingen på eget initiativ eller på begäran av företrädaren för en medlemsstat till Ständiga kommittén för utsäde och uppförökningsmaterial för jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk (nedan kallad "kommittén") upprättad genom rådets beslut av den 14 juni 1966(2).

2. Inom kommittén skall medlemsstaternas röster vägas enligt artikel 148.2 i fördraget. Ordföranden får inte rösta.

3. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer, med hänsyn till hur brådskande frågan är. Den skall fatta sitt beslut med en majoritet av tolv röster.

4. Kommissionen skall besluta med omedelbar verkan. Om beslutet inte är förenligt med kommitténs yttrande skall kommissionen emellertid genast underrätta rådet. I sådana fall får kommissionen uppskjuta verkställandet av de beslutade åtgärderna under en tid som inte överstiger en månad från dagen då rådet underrättats.

Rådet får fatta ett annat beslut med kvalificerad majoritet inom en månad.

Artikel 18

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv och dess bilagor:

a) Senast den 1 juli 1967 för frön och växtdelar av:

Abies alba Mill.

Picea abies Karst.

Pinus silvestris L.

Pseudotsuga taxifolia Britt.

b) Senast den 1 juli 1969 för frön och växtdelar av:

Larix decidua Mill.

Larix leptolepis (Sieb. & Zucc.) Gord.

Picea sitchensis Trautv. et Mey.

Pinus nigra Arn.

Pinus strobus L.

c) Senast den 1 juli 1971 för frön och växtdelar av:

Fagus silvatica L.

Quercus borealis Michx.

Quercus pedunculata Ehrh.

Quercus sessiliflora Sal.

Populus.

2. Dessa tidsgränser får förlängas två år för frön av släkten och arter av barrträd som insamlats före de tidpunkter som anges i punkt 1.

3. För plantmaterial skall tidsgränsen förlängas fyra år räknat från de tidpunkter som anges i punkt 1 eller är fastställda enligt punkt 2.

4. Medlemsstaterna skall genast underrätta kommissionen när dessa bestämmelser träder i kraft.

Artikel 19

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 14 juni 1966.

På rådets vägnar

P. WERNER

Ordförande

(1) EGT nr 109, 9.7.1964, s. 1777/64.

(2) EGT nr 125, 11.7.1966. s. 2289/66.