9.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 133/33

1.1

Kommittén anser att idén om miljökonsekvensbedömningar (MKB) har bidragit till en förbättring av miljösituationen i medlemsstaterna och i EU som helhet.

1.2

Hur effektivt välgrundade beslut fattas om ett projekts miljöpåverkan beror till stor del på kvaliteten på och oberoendet i informationen i MKB-dokumentationen och kvaliteten på själva dokumentationen. Vid bedömningen av kvaliteten måste proportionalitetsprincipen tillämpas, och kvalitetskrav måste också ställas på de ansvariga myndigheterna efter en konstruktiv dialog med det civila samhället.

1.3

Enligt kommittén måste det påpekas att kostnaderna – i fråga om både pengar och framför allt tid – kan ha en hämmande inverkan på små och medelstora företags projekt, framför allt när krav ställs på alternativa lösningar utan respekt för proportionalitetsprincipen.

1.4

För projekt där de kända eller på förhand fastställda miljökonsekvenserna är obetydliga borde man genom flexibilitet och proportionalitet vid tillämpningen av MKB-direktivet göra det möjligt att integrera förfarandena för miljö- och byggnadstillstånd. EESK välkomnar och stöder kommissionens åtgärder för att öka rättssäkerheten för dem som deltar i miljökonsekvensbedömningsförfarandet.

1.5

Kommittén ställer sig mycket positiv till förslaget om att specificera tidsramarna för de huvudsakliga stadier som krävs enligt direktivet (offentligt samråd, beslut som fattas vid behovsbedömningen och slutligt MKB-beslut) och införa en mekanism för att se till att förfarandena för miljökonsekvensbedömningar harmoniseras och samordnas i hela EU.

1.6

EESK anser att man i besluten om miljökonsekvensbedömningar endast bör ställa krav på kontroll i motiverade fall och inte i onödan.

1.7

När det gäller förslaget om att ta med en ”anpassning av miljökonsekvensbedömningen till nya utmaningar” anser EESK att en sådan utvidgning av direktivets tillämpningsområde bör avse alla projekt som förväntas ha inverkan på de miljöskyddsaspekter som ska bedömas, att proportionalitetsprincipen i samband med detta ska spela en betydande roll och att det ska göras tydlig åtskillnad mellan de enskilda stadierna i förberedelserna och genomförandet av projektförslagen.

1.8

EESK stöder medborgarnas rätt att ta del av information och delta i miljökonsekvensbedömningarna. Kommittén anser dock samtidigt att förfarandereglerna för miljökonsekvensbedömningarna bör utformas på ett sådant sätt att bestämmelserna i MBK-direktivet inte missbrukas för att främja korruption och tänja på tidsramarna i onödan. EESK vill gärna att klagomålen behandlas i rimlig tid i alla berörda parters intresse.

2.1

Direktiv 2011/92/EU har genom införandet av minimikrav medfört att principerna för miljöbedömningar av projekt har harmoniserats och bidragit till att skapa en hög skyddsnivå för både miljö och människors hälsa.

2.2

Direktiv 2011/92/EU behöver ändras för att förbättra miljöbedömningsförfarandet, effektivisera förfarandets olika steg och öka samstämmigheten och synergierna med annan EU-lagstiftning och EU-politik, samt strategier och politik som utarbetats av medlemsstaterna på områden med nationell behörighet.

2.3

De åtgärder som vidtas för att undvika, minska och om möjligt motverka betydande negativ miljöpåverkan ska se till att miljön inte försämras och den biologiska mångfalden inte minskar, i enlighet med unionens åtaganden i konventionen samt målen och åtgärderna i EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020.

2.4

Klimatförändringen kommer att fortsätta att skada miljön och äventyra den ekonomiska utvecklingen. Unionens miljömässiga, sociala och ekonomiska motståndskraft bör därför ökas för att på ett effektivt sätt ta itu med klimatförändringen på hela unionens territorium. Åtgärder för att anpassa sig till och minska klimatförändringen måste föras in i många olika delar av unionslagstiftningen.

2.5

Vid tillämpningen av direktiv 2011/92/EU är det nödvändigt att se till att det råder ett konkurrenskraftigt företagsklimat, särskilt för små och medelstora företag, för att skapa smart och hållbar tillväxt för alla i enlighet med de mål som fastställs i kommissionens meddelande Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla.

2.6

Den miljörapport som exploatören ska lämna för ett projekt bör innehålla en bedömning av skäliga och relevanta alternativ till projektet, inklusive en bedömning av hur det befintliga miljötillståndet väntas utveckla sig om projektet inte genomförs (referensscenario), för att förbättra bedömningsprocessens kvalitet och göra det möjligt att i ett tidigt skede integrera miljöhänsyn i projektets utformning.

2.7

För att garantera öppenhet och ansvarighet bör den ansvariga myndigheten vara skyldig att motivera sitt beslut att bevilja tillstånd för ett projekt och ange att den har beaktat resultaten av de samråd som hållits och de relevanta uppgifter som inhämtats.

2.8

För att främja ett effektivare beslutsfattande och öka rättssäkerheten bör det införas tidsramar för de olika stegen i miljöbedömningen av projekt, där hänsyn även tas till det föreslagna projektets art, komplexitet, lokalisering och omfattning. Dessa tidsramar bör under inga omständigheter äventyra de höga miljöskyddsnormerna, särskilt inte dem som följer av annan unionslagstiftning på miljöområdet, och inte heller allmänhetens möjlighet till effektivt deltagande eller rätt till rättslig prövning.

3.1

Kommittén anser att idén om miljökonsekvensbedömningar har bidragit till en förbättring av miljösituationen i medlemsstaterna i EU som helhet. Miljökonsekvensbedömningarna är ett tvärgående instrument för miljöpolitiken och EU:s och medlemsstaternas rättssystem och ett konkret uttryck för den rättsliga ramen för denna politik.

3.2

Kommissionens förslag om ytterligare förbättringar i systemet för miljökonsekvensbedömningar av projekt grundar sig på de omfattande erfarenheter av miljökonsekvensbedömningar som kommissionen har skaffat sig under de 27 år som gått sedan det första direktivet antogs (1). Dessutom har det genomförts ett offentligt samråd, och resultaten av detta har bidragit till arbetet med att formulera de föreslagna ändringarna och anpassa bestämmelserna i det kodifierade MKB-direktivet 2011/92/EU (2) för att rätta till bristerna, ta hänsyn till pågående miljömässiga och socioekonomiska förändringar och utmaningar, och anpassa bestämmelserna till principerna om smart lagstiftning.

3.3

Hur effektivt välgrundade beslut fattas om ett projekts miljöpåverkan beror till stor del på kvaliteten på informationen i MKB-dokumentationen och kvaliteten på själva dokumentationen. Det bör finnas en objektiv definition på kvalitet och kvalitetskraven bör fastställas i överensstämmelse med proportionalitetsprincipen, dvs. kvaliteten och omfattningen på den information som finns tillgänglig i samband med bygglovsbeslut. Man bör inte bara ställa krav på informationens kvalitet och oberoende utan också på att de aktörer som medverkar i förfarandet, framför allt vid de tillståndsgivande myndigheterna, är kompetenta och hela tiden verkar för att höja sin kompetens. EESK vill understryka att det tycks önskvärt att fastställa vilka villkor som ska vara uppfyllda för att medborgarna ska få begära bedömning av andra experter.

3.4

Här finns det inte några enhetliga standardlösningar, eftersom lösningen måste bero på det specifika samspelet mellan det projekt som föreslås och dess omgivning, men man måste förstärka grundläggande principer som tryggar uppgifter av högre kvalitet för fastställandet av referensinformationen och bedömningen av potentiell påverkan, alternativ samt uppgiftskvaliteten mer allmänt. Flexibilitet bör spela en avgörande roll i de faktiska miljökonsekvensbedömningarna i form av rimliga krav. Denna princip är också en grundläggande förutsättning för att den politiska samstämmigheten med andra EU-rättsakter ska öka och för att förfarandena ska förenklas, i syfte att minska mängden onödig administration.

3.5

Ett förstärkt genomförande måste prioriteras och bör grunda sig på en enhetlig europeisk ram. Denna bör dock erbjuda den flexibilitet som krävs och den bör anpassas framför allt till de lokala och regionala behoven i fråga om hälsovård och miljöskydd. När det handlar om att bedöma projektens gränsöverskridande miljökonsekvenser måste denna ram samtidigt vara tillräckligt väldefinierad och begriplig för att motverka intressen som inte är legitima.

3.6

Bedömningar på lokal och regional nivå förutsätter tillgång till uppgifter av god kvalitet på strategisk nivå, som kan ligga till grund för projektspecifika bedömningar. Den nationella administrationen bör ansvara för att samla in dessa uppgifter och för att göra dem tillgängliga för bedömningsprocessen i alla sektorer.

3.7

Kommittén ställer sig positiv till att kommissionen under det förberedande stadiet har tagit ställning till olika alternativ när det gäller nödvändiga ändringar i MKB-direktivet och att man efter en ingående analys har lagt fram ett förslag grundat på ett alternativ som enligt denna konsekvensbedömning innebär rimliga ekonomiska kostnader och rimliga fördelar för miljön. Trots detta måste det påpekas att kostnaderna – i fråga om både pengar och framför allt tid – kan ha en hämmande inverkan på små och medelstora företag, framför allt när krav ställs på alternativa lösningar där effekterna kan vara förödande för projektet.

3.8

För projekt där de kända och på förhand fastställda miljökonsekvenserna inte är betydande borde man genom flexibilitet och proportionalitet vid tillämpningen av MKB-direktivet göra det möjligt att integrera förfarandena för miljö- och byggnadstillstånd på ett sådant sätt att det inte uppstår orimliga och onödiga förseningar i hela kedjan av tillståndsförfaranden. Denna rekommendation blir särskilt viktig nu när tillstånden ska behandlas för de transeuropeiska nätverk som krävs för att elektricitets- och gasmarknaderna ska integreras och transportinfrastrukturen ska utvecklas.

4.1

Kommittén ställer sig odelat positiv till kommissionens planer på att genom den föreslagna ändringen av MKB-direktivet skapa bättre samstämmighet mellan EU:s bestämmelser, bland annat genom att vid behov utarbeta mer exakta definitioner av grundläggande begrepp. För varje konkret projekt borde exploatören och den behöriga myndigheten i enlighet med proportionalitetsprincipen ta ställning till och tillsammans fastställa en förteckning över vilka upplysningar och urvalskriterier som krävs för en viss miljökonsekvensbedömning.

4.2

Kommittén ställer sig vidare positiv till förslaget om att specificera tidsramarna för de huvudsakliga stadier som krävs enligt direktivet (offentligt samråd, beslut som fattas vid behovsbedömningen och slutligt MKB-beslut) och införa en mekanism som utgör ett slags gemensam kontaktpunkt för miljökonsekvensbedömningar, för att se till att de samordnas eller hanteras tillsammans med miljökonsekvensbedömningarna. Det är dock kontraproduktivt att låta förvaltningsmyndigheten lägga till ytterligare tre månader till de ”grundläggande” tre månaderna för den obligatoriska prövningen/undersökningen. Man måste helt enkelt harmonisera förfarandet i hela EU, och kravet på högst tre plus en månad för att utfärda ett utlåtande ger förvaltningsmyndigheten tillräckligt med tid.

4.3

EESK stöder förslaget om att medlemsstater i exceptionella situationer inte ska behöva tillämpa miljökonsekvensbedömningar när detta är nödvändigt och motiverat. Kommittén välkomnar också kommissionens åtgärder för ökad insyn och ökat ansvar och kravet att den ansvariga myndigheten ska motivera sitt beslut ordentligt (oavsett om detta är positivt eller negativt) för projektet i fråga.

4.4

EESK välkomnar och stöder kommissionens åtgärder för att öka rättssäkerheten för dem som deltar i miljökonsekvensbedömningsförfarandet. Kommittén är dock övertygad om att man för att uppnå detta delmål måste anta bindande tidsfrister, inte bara för enskilda steg i MKB-förfarandet utan också för när hela förfarandet ska ha slutförts och beslut om det föreslagna projektet ska ha fattats. Man måste framför allt begränsa möjligheterna till missbruk under de enskilda stadierna i MKB-förfarandet, som leder till oskäliga fördröjningar i beslutsfattandet och på så sätt minskar rättssäkerheten för dem som deltar i förfarandet.

4.5

När det gäller förslaget om användning av alternativa lösningar, som har diskuterats ofta och på många platser, anser EESK att man bör agera mycket försiktigt. ”Referensscenariot” har uppenbarligen sina skäl och sin logik, framför allt när det handlar om investeringar i modernisering. Antalet alternativ och graden av detalj i utarbetandet av dem bör stå i proportion till projektets omfattning och karaktär och bör på förhand fastställas tillsammans med förvaltningsmyndigheten.

4.6

Särskilda områden där genomförandet behöver förbättras:

4.7

Ett annat problem är kravet på kontroll. Enligt EESK bör ett beslut om miljökonsekvensbedömning endast innehålla krav på kontroll i motiverade fall och i den utsträckning som detta är nödvändigt för att identifiera viktiga påverkansfaktorer under anläggningen av ett projekt i enlighet med artikel 8.2 i den föreslagna ändringen. Kontrollkraven under driften av ett projekt/en anläggning omfattas för närvarande av bestämmelserna om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (IPPC), och dessa bestämmelser fortsätter att gälla även i direktivet om industriutsläpp.

4.8

När det gäller förslaget om att ta med en ”anpassning av miljökonsekvensbedömningen till nya utmaningar” anser EESK att en sådan utvidgning av direktivets tillämpningsområde bör avse alla projekt som förväntas ha inverkan på de miljöskyddsaspekter som bedöms. EESK anser att följande aspekter bör beaktas:

4.8.1

När det gäller skyddet av den biologiska mångfalden bör effekterna av ett projekt bedömas både när de framträder på regional nivå och när de framträder på lokal nivå. Andra rättsliga instrument skyddar olika aspekter av miljön (t.ex. nationalparker, naturreservat, Natura 2000-områden o.d.), men det finns ett tydligt behov av en mer övergripande bedömningsprocess t.ex. av den typ som miljökonsekvensbedömningarna innebär, som regleras av både nationella och europeiska bestämmelser.

4.8.2

Klimatförändringarna är ett globalt fenomen med lokala konsekvenser som kräver åtgärder på lokal nivå. Att bedöma projekt med avseende på den globala inverkan på klimatförändringarna och att hantera klimatförändringarna är en betydande utmaning. I detta fall bör proportionalitetsprincipen tillämpas, med handledning på nationell och lokal nivå. På klimatskyddsområdet bör bedömningen därför vara inriktad på projektets verkliga direkta effekter på det lokala klimatet (markanvändning, vattenresurser m.m.) och på effekter på regional nivå. EESK anser också att frågan om att bedöma möjligheterna att mildra klimatförändringarnas förväntade effekter (på lokal, regional och global nivå) är viktig.

4.8.3

EESK pekar i samband med detta på att det kriterium som föreslås – nämligen utsläpp av växthusgaser – inte är tillräckligt för en bedömning av ett enskilt projekts inverkan på de globala klimatförändringarna. EESK efterlyser därför riktlinjer om genomförandet av denna aspekt, och anser att en bedömning av inverkan på klimatförändringarna också bör göras i samband med den strategiska miljöbedömningen för planer och program.

4.8.4

Bedömningar av katastrofrisken bör inte grunda sig på rent hypotetiska fall eller hypotetiska kombinationer av sådana. Dessa bedömningar är i enlighet med proportionalitetsprincipen i grund och botten inte något nytt krav, eftersom vi även i fortsättningen kommer att ägna oss åt naturkatastrofer som kan förutsägas (översvämningar, omfattande bränder, jordbävningar m.m.).

4.8.5

Enligt EESK:s uppfattning behöver man i miljökonsekvensbedömningen göra en bedömning av förbrukningen av (natur-) resurser i kedjan av tillståndsförfaranden. Det råder ingen tvekan om att en sparsam användning av resurser är en ekonomisk förutsättning för varje projekt som ska kunna genomföras, men den minskade biologiska mångfalden visar dock att det dessutom krävs proaktiva åtgärder. När miljökonsekvensbedömningen görs finns det dock inte tillräckligt med information för att möjliggöra en sådan bedömning. Det krävs riktlinjer och insamling av information för att bedöma denna aspekt av miljökonsekvensbedömningen. Även om bedömningen av behovet av råvaror, naturresurser och energi för produktiva investeringar behandlas i ett integrerat tillståndsförfarande enligt direktivet om industriutsläpp, så tas förlusten av biologisk mångfald inte upp där.

4.9

EESK stöder medborgarnas rätt att ta del av information och delta i miljökonsekvensbedömningarna. Kommittén anser dock samtidigt att förfarandereglerna för miljökonsekvensbedömningar bör utformas på ett sådant sätt att bestämmelserna i MBK-direktivet inte missbrukas för att främja korruption och tänja på tidsramarna i onödan. 27 månader är helt enkelt en oacceptabel tidsram för att fatta ett beslut och diskvalificerar EU som ett lämpligt ekonomiskt område för nya investeringar.