Tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Rådets förordning (EU) 1259/2010 om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?

• Genom förordningen fastställs en enda uppsättning regler för att avgöra vilken nationell lag som ska tillämpas vid talan om äktenskapsskillnad eller hemskillnad där makarna är av olika nationalitet, bor i ett annat land än det där de är medborgare, eller inte längre bor i samma medlemsstat i Europeiska unionen (EU).
• Förordningen kompletterar förordning (EG) nr 2201/2003 (se sammanfattning), där det fastställs regler för att avgöra till vilken domstol en ansökan om äktenskapsskillnad eller hemskillnad måste lämnas.

VIKTIGA PUNKTER

Deltagande länder

Förordningen gäller i 17 medlemsstater, vilka deltar i ett fördjupat samarbete i denna fråga: Belgien, Bulgarien, Tyskland, Estland, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Ungern, Malta, Österrike, Portugal, Rumänien och Slovenien.

Andra medlemsstater kan gå med när som helst.

När tillämpas förordningen?

Den tillämpas när det finns en konflikt mellan nationella lagar i ärenden om äktenskapsskillnad och hemskillnad, d.v.s. när flera nationella lagar kan gälla för samma äktenskapsskillnad eller hemskillnad (t.ex. den nationella lagen i det land där makarna är medborgare, eller den nationella lagen i det land där de huvudsakligen är bosatta).

Förordningen tillämpas inte på frågor om:

• fysiska personers rättskapacitet,
• ett äktenskaps existens, giltighet eller erkännande,
• annullering av äktenskap,
• makarnas namn,
• förmögenhetsrättsliga konsekvenser av äktenskapet,
• föräldraansvar,
• underhållsskyldigheter,
• truster eller arv.

Val av lag

Makar kan göra ett formellt avtal där de väljer vilken nationell lag som ska tillämpas på deras äktenskapsskillnad eller hemskillnad, så länge det är lagen i antingen:

• det land där makarna har sin huvudsakliga hemvist vid det tillfälle då avtalet ingås, eller
• det land där makarna hade sin senaste huvudsakliga hemvist, så länge en av dem fortfarande är bosatt där vid det tillfälle då avtalet ingås, eller
• det land som någondera maken/makan är medborgare i vid det tillfälle då avtalet ingås, eller
• det land där talan väcks.

Ett avtal mellan makarna kan upprättas och ändras när som helst fram till att talan väcks vid domstol.

När inget val av lag har gjorts

Om makarna inte väljer vilken lag som ska tillämpas vid deras äktenskapsskillnad eller hemskillnad, underställs ärendet lagen i det land:

• 1.

  där makarna har sin huvudsakliga hemvist vid det tillfälle då talan väcktes vid domstol, eller om inte,

• 2.

  där makarna hade sin senaste huvudsakliga hemvist, förutsatt att boendeperioden inte upphörde mer än 1 år innan talan väcktes vid domstol, så länge en av makarna fortfarande bor i detta land vid det tillfälle då talan väcks vid domstol, eller om inte,

• 3.

  där båda makarna är medborgare vid det tillfälle då talan väcktes vid domstol, eller om inte,

• 4.

  där talan väcks.

Om den nationella lag som tillämpas på ärendet inte innehåller en äktenskapsskillnadslag eller inte ger en av makarna lika tillgång till äktenskapsskillnad eller hemskillnad på grund av kön, tillämpas lagen i landet där talan väcks.

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?

Förordningen har gällt sedan den 21 juni 2012.

BAKGRUND

I två andra förordningar fastställs regler för hur man bestämmer tillämplig lag när nationella lagar motsäger varandra. Förordning (EG) nr 593/2008 (se sammanfattning) gäller för avtalsförpliktelser, medan förordning (EG) nr 864/2007 (se sammanfattning) omfattar utomobligatoriska förpliktelser, med undantag för familjeförhållanden och ansvar för en stat.

Förordning (EU) nr 1259/2010, som innehåller regler för tillämplig lag vid äktenskapsskillnad och hemskillnad, antogs genom ett utökat samarbete för att komplettera förordning (EG) nr 2201/2003, som innehåller regler för domstols behörighet och erkännande när det gäller äktenskapsskillnad och hemskillnad (samt mål om föräldraansvar).

Mer information finns här:

• Äktenskapsskillnad och hemskillnad – Information om tillämpliga lagar i äktenskapsskillnadsärenden när det handlar om internationella par inom EU (Europeiska kommissionen)
• Äktenskapsskillnad och hemskillnad (YourEurope).

HUVUDDOKUMENT

Rådets förordning (EU) nr 1259/2010 av den 20 december 2010 om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad (EUT L 343, 29.12.2010, s. 10).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Förordning (EU) 2019/1111 av den 25 juni 2019 om behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn (EUT L 178, 2.7.2019, s. 1).

Fortlöpande ändringar av förordning (EU) 2019/1111 har införlivats i originaldokumentet. Denna konsoliderade version har enbart dokumentationsvärde.

Kommissionens beslut (EU) 2016/1366 av den 10 augusti 2016 som bekräftar Estlands deltagande i ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad (EUT L 216, 11.8.2016, s. 23).

Kommissionens beslut 2014/39/EU av den 27 januari 2014 som bekräftar Greklands deltagande i ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad (EUT L 23, 28.1.2014, s. 41).

Kommissionens beslut 2012/714/EU av den 21 november 2012 som bekräftar Litauens deltagande i ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad (EUT L 323, 22.11.2012, s. 18).

Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, 23.12.2003, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 03.06.2021