EUR-Lex Access to European Union law
This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 02004R0883-20190731
Regulation (EC) No 883/2004 of the European Parliament and of the Council of 29 April 2004 on the coordination of social security systems (Text with relevance for the EEA and for Switzerland)Text with EEA relevance
Consolidated text: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (Text av betydelse för EES och Schweiz)Text av betydelse för EES.
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (Text av betydelse för EES och Schweiz)Text av betydelse för EES.
02004R0883 — SV — 31.07.2019 — 008.002
Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (Text av betydelse för EES och Schweiz) (EGT L 166 30.4.2004, s. 1) |
Ändrad genom:
|
|
Officiella tidningen |
||
nr |
sida |
datum |
||
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 988/2009 av den 16 september 2009 |
L 284 |
43 |
30.10.2009 |
|
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 1244/2010 av den 9 december 2010 |
L 338 |
35 |
22.12.2010 |
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 465/2012 av den 22 maj 2012 |
L 149 |
4 |
8.6.2012 |
|
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 1224/2012 av den 18 december 2012 |
L 349 |
45 |
19.12.2012 |
|
L 158 |
1 |
10.6.2013 |
||
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 1372/2013 av den 19 december 2013 |
L 346 |
27 |
20.12.2013 |
|
Ändrad genom: KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 1368/2014 av den 17 december 2014 |
L 366 |
15 |
20.12.2014 |
|
L 76 |
13 |
22.3.2017 |
||
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2019/1149 av den 20 juni 2019 |
L 186 |
21 |
11.7.2019 |
Rättad genom:
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 883/2004
av den 29 april 2004
om samordning av de sociala trygghetssystemen
(Text av betydelse för EES och Schweiz)
AVDELNING I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
Definitioner
I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:
arbete som anställd: en verksamhet eller en likvärdig situation som betraktas som sådan vid tillämpningen av lagstiftningen om social trygghet i den medlemsstat där denna verksamhet utövas eller denna situation råder.
verksamhetsom egenföretagare: en verksamhet eller en likvärdig situation som betraktas som sådan vid tillämpningen av lagstiftningen om social trygghet i den medlemsstat där denna verksamhet utövas eller denna situation råder.
försäkrad person: i fråga om de grenar av trygghetssystemen som omfattas av bestämmelserna i avdelning III, kapitlen 1 och 3, varje person som uppfyller villkoren i lagstiftningen i den medlemsstat som är behörig enligt bestämmelserna i avdelning II för rätt till en förmån, med beaktande av bestämmelserna i denna förordning.
offentligt anställd: en person som betraktas som offentligt anställd eller behandlas som sådan av den medlemsstat till vilken den förvaltning som sysselsätter honom hör.
särskilt system för offentligt anställda: trygghetssystem som skiljer sig från det allmänna trygghetssystem som är tillämpligt på anställda i den berörda medlemsstaten och som direkt omfattar alla eller vissa kategorier av offentligt anställda.
gränsarbetare: en person ►C2 som arbetar som anställd eller ◄ bedriver verksamhet som egenföretagare i en medlemsstat men som är bosatt i en annan medlemsstat, dit personen som regel återvänder dagligen eller åtminstone en gång i veckan.
flykting: skall ha samma innebörd som i artikel 1 i konventionen om flyktingars rättsliga ställning, undertecknad i Genève den 28 juli 1951.
statslös: skall ha samma innebörd som i artikel 1 i konventionen om statslösa personers rättsliga ställning, undertecknad i New York den 28 september 1954.
familjemedlem:
en person som definieras eller erkänns som familjemedlem eller som betecknas som medlem av hushållet i den lagstiftning enligt vilken förmåner utges.
i fråga om vårdförmåner enligt avdelning III, kapitel 1 om sjukdom, moderskap och liknande faderskapsförmåner, en person som definieras eller erkänns som familjemedlem eller som betecknas som medlem av hushållet enligt lagstiftningen i den medlemsstat där denne är bosatt.
Om det i den lagstiftning i en medlemsstat, som är tillämplig enligt punkt 1, inte görs någon skillnad mellan familjemedlemmar och andra personer på vilka den är tillämplig, skall make/maka, minderåriga barn och myndiga barn som är beroende av underhåll betraktas som familjemedlemmar.
Om enligt den lagstiftning som är tillämplig enligt punkterna 1 och 2 en person betraktas som familje- eller hushållsmedlem endast om han lever i samma hushåll som den försäkrade personen eller pensionstagaren, skall detta villkor anses uppfyllt när personen i fråga är beroende till sin försörjning av den försäkrade personen eller pensionstagaren.
bosättning: den ort där en person är stadigvarande bosatt.
vistelse: tillfällig bosättning.
lagstiftning: i förhållande till varje medlemsstat, de lagar, författningar och övriga tillämpningsbestämmelser som rör de grenar av social trygghet som avses i artikel 3.1.
Beteckningen omfattar inte andra avtalsbestämmelser än de som är avsedda att genomföra en försäkringsskyldighet som följer av de lagar och bestämmelser som avses i föregående stycke eller som genom myndighetsbeslut har omvandlats till tvingande bestämmelser eller fått utvidgat tillämpningsområde, förutsatt att den berörda staten avger en förklaring om detta och anmäler detta till Europaparlamentets talman och ordföranden för Europeiska unionens råd. Denna förklaring skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.
behörig myndighet: varje medlemsstats minister, ministrar eller motsvarande myndighet med ansvar för de sociala trygghetssystemen inom hela eller någon del av medlemsstaten.
administrativa kommissionen: den kommission som avses i artikel 71.
Europeiska arbetsmyndigheten: det organ som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1149 ( 1 ) och som avses i artikel 74a.
tillämpningsförordningen: den förordning som avses i artikel 89.
institution: i förhållande till varje medlemsstat, det organ eller den myndighet som har ansvaret för tillämpningen av hela eller delar av lagstiftningen.
behörig institution:
den institution hos vilken den berörda personen är försäkrad vid den tidpunkt då en ansökan om förmåner görs,
eller
den institution från vilken den berörda personen har eller skulle ha rätt till förmåner, om denne eller en eller flera medlemmar av hans familj var bosatta i den medlemsstat där institutionen finns,
eller
den institution som har utsetts av den berörda medlemsstatens behöriga myndighet,
eller
när det gäller ett system som gäller arbetsgivarens ansvar för de förmåner som avses i artikel 3.1, antingen arbetsgivaren eller försäkringsgivaren i fråga, eller, om sådan saknas, ett organ eller en myndighet som har utsetts av den berörda medlemsstatens behöriga myndighet.
institution på bosättningsorten och institution på vistelseorten: den institution som är behörig att utge förmåner på den ort där den berörda personen är bosatt och den institution som är behörig att utge förmåner på den ort där den berörda personen vistas, enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar eller, när ingen sådan institution finns, den institution som utsetts av berörda medlemsstatens behöriga myndighet.
behörig medlemsstat: den behöriga medlemsstat där den behöriga institutionen finns.
försäkringsperiod: avgiftsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare, såsom de definieras eller erkänns som försäkringsperioder i den lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts eller betraktas som fullgjorda, och alla perioder som behandlas som sådana, om de enligt den lagstiftningen erkänns som likvärdiga med försäkringsperioder.
anställningsperiod eller period som egenföretagare: perioder som definieras eller erkänns som sådana i den lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts, och alla perioder som behandlas som sådana, om de enligt den lagstiftningen erkänns som likvärdiga med anställningsperioder eller perioder som egenföretagare.
bosättningsperiod: perioder som definieras eller erkänns som sådana i den lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts eller betraktas som fullgjorda.
vårdförmåner:
enligt avdelning III kapitel 1 (förmåner vid sjukdom, moderskaps- och likvärdiga faderskapsförmåner): vårdförmåner som tillhandahålls enligt en medlemsstats lagstiftning vilka är avsedda att tillhandahålla, tillgängliggöra, direkt betala eller ersätta kostnaden för sjukvård och sjukvårdsprodukter samt sidotjänster till denna vård; Detta inbegriper förmåner vid långvarigt vårdbehov,
enligt avdelning III kapitel 2 (olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar), alla vårdförmåner relaterade till olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar enligt definitionen i led i ovan vilka tillhandahålls inom ramen för medlemsstaternas system för olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar.
pension: omfattar inte endast pensioner utan även engångsbelopp som kan ersätta pensioner, utbetalningar i form av ersättning för avgifter samt, om inget annat föreskrivs i bestämmelserna i avdelning III, uppräkningar eller tilläggsbidrag.
förmån vid förtida pensionering: alla kontantförmåner som inte är förmåner vid arbetslöshet och förtida förmåner vid ålderdom som från och med en bestämd ålder utges till en arbetstagare som har minskat sin yrkesverksamhet, upphört att vara yrkesverksam eller för tillfället inte är yrkesverksam, fram till den ålder då denne kan få ålderspension eller förtida pension, och vilka inte innebär något krav på att ställa sig till arbetsförmedlingens förfogande i den behöriga staten. En förtida förmån vid ålderdom är en förmån som utges före den ålder som normalt krävs för rätt till pension och som antingen utges även när denna ålder har uppnåtts, eller ersätts med en annan förmån vid ålderdom.
dödsfallsersättning: ett engångsbelopp som utbetalas vid dödsfall, med undantag av de engångsbelopp som avses i w.
familjeförmån: alla förmåner och kontantförmåner som är avsedda att kompensera för en familjs utgifter, exklusive förskott avseende underhållsstöd till barns vårdnadshavare samt de särskilda bidrag vid barns födelse och vid adoption som anges i bilaga I.
Artikel 2
Personkrets
Artikel 3
Sakområden
Denna förordning skall tillämpas på all lagstiftning om de grenar av den sociala tryggheten som rör
förmåner vid sjukdom,
förmåner vid moderskap och likvärdiga förmåner vid faderskap,
förmåner vid invaliditet,
förmåner vid ålderdom,
förmåner till efterlevande,
förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdom,
dödsfallsersättningar,
förmåner vid arbetslöshet,
förmåner vid förtida pensionering,
familjeförmåner.
Denna förordning ska inte tillämpas på
socialhjälp och medicinsk hjälp, eller
förmåner, avseende vilka en medlemsstat påtar sig ansvaret för personskador och lämnar ersättning, exempelvis förmåner till offer för krig och militära aktioner eller deras följder, offer för brott, mord eller terroristdåd, offer för skador som vållats av medlemsstatens tjänstemän under deras tjänsteutövning eller offer som har lidit skada av politiska eller religiösa skäl eller på grund av sin härkomst.
Artikel 4
Likabehandling
Om inte annat föreskrivs i denna förordning, skall de personer på vilka denna förordning skall tillämpas ha samma rättigheter och skyldigheter enligt en medlemsstats lagstiftning som denna medlemsstats egna medborgare.
Artikel 5
Likvärdiga förmåner, inkomster, omständigheter eller händelser
Om inte annat följer av denna förordning och med beaktande av de särskilda tillämpningsbestämmelserna skall följande gälla:
Om enligt den behöriga medlemsstatens lagstiftning förmånerna från det sociala trygghetssystemet eller andra inkomster har vissa rättsverkningar, skall de relevanta bestämmelserna i den lagstiftningen också tillämpas på motsvarande förmåner som förvärvats enligt en annan medlemsstats lagstiftning, eller på inkomster som förvärvats i en annan medlemsstat.
Om enligt den behöriga medlemsstatens lagstiftning rättsverkningar uppstår genom vissa omständigheter eller händelser, skall den medlemsstaten beakta liknande omständigheter eller händelser som inträffar inom en annan medlemsstats territorium som om dessa hade inträffat inom det egna territoriet.
Artikel 6
Sammanläggning av perioder
Om inte annat följer av denna förordning, skall den behöriga institutionen i en medlemsstat enligt vars lagstiftning
villkoras av att försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder eller perioder som egenföretagare har fullgjorts, i nödvändig utsträckning beakta försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder eller perioder som egenföretagare som har fullgjorts enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat som om de vore perioder som fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar.
Artikel 7
Upphävande av krav på bosättning
Om annat inte föreskrivs i denna förordning, skall kontantförmåner enligt en eller flera medlemsstaters lagstiftning eller enligt denna förordning inte minskas, ändras, hållas inne, dras in eller förverkas med anledning av att mottagaren eller dennes familjemedlemmar är bosatta i en annan medlemsstat än den där institutionen med ansvar för betalningen är belägen.
Artikel 8
Förhållande mellan denna förordning och andra samordningsinstrument
Artikel 9
Medlemsstaternas förklaringar angående tillämpningsområdet för denna förordning
Artikel 10
Förhindrande av sammanträffande av förmåner
Denna förordning skall inte, om inte annat föreskrivs, kunna åberopas för att erhålla eller bevara en rätt till flera förmåner av samma slag för samma period av obligatorisk försäkring.
AVDELNING II
FASTSTÄLLANDE AV TILLÄMPLIG LAGSTIFTNING
Artikel 11
Allmänna bestämmelser
Om inget annat följer av artiklarna 12-16, skall
en person ►C2 som arbetar som anställd eller ◄ bedriver verksamhet som egenföretagare i en medlemsstat omfattas av lagstiftningen i den medlemsstaten,
en offentligt anställd omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat till vilken den förvaltning som sysselsätter denne hör,
en person som erhåller arbetslöshetsersättning i enlighet med artikel 65 enligt lagstiftningen i den medlemsstat där denne är bosatt omfattas av den medlemsstatens lagstiftning,
en person som är inkallad eller återinkallad till militärtjänstgöring eller civil tjänstgöring i en medlemsstat omfattas av lagstiftningen i den medlemsstaten,
en person på vilken a-d inte är tillämpliga omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där denne är bosatt, utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i denna förordning enligt vilka personen har rätt till förmåner enligt lagstiftningen i en eller flera andra medlemsstater.
Artikel 12
Särskilda bestämmelser
Artikel 13
Verksamhet i två eller flera medlemsstater
En person som normalt arbetar som anställd i två eller flera medlemsstater ska
omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där han eller hon är bosatt om han eller hon utför en väsentlig del av sitt arbete i den medlemsstaten, eller
om han eller hon inte utför en väsentlig del av sitt arbete i den medlemsstat där han eller hon är bosatt,
omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där företagets eller arbetsgivarens säte eller verksamhetsställe är beläget, om han eller hon är anställd av ett företag eller en arbetsgivare, eller
omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där företagens eller arbetsgivarnas säte eller verksamhetsställe är beläget, om han eller hon är anställd av två eller flera företag eller arbetsgivare som har sina säten eller verksamhetsställen i en enda medlemsstat, eller
omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där företagets eller arbetsgivarens säte eller verksamhetsställe är beläget utanför den medlemsstat där han eller hon är bosatt, om han eller hon är anställd av två eller flera företag eller arbetsgivare som har sitt säte eller verksamhetsställe i två medlemsstater, varav den ena är bosättningsmedlemsstaten, eller
omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där han eller hon är bosatt, om han eller hon är anställd av två eller flera företag eller arbetsgivare, varav minst två har sitt säte eller verksamhetsställe i olika medlemsstater utanför den medlemsstat där han eller hon är bosatt.
En person som normalt bedriver verksamhet som egenföretagare i två eller flera medlemsstater skall omfattas av
lagstiftningen i den medlemsstat där han är bosatt, om han bedriver en väsentlig del av sin verksamhet i denna medlemsstat,
eller
lagstiftningen i den medlemsstat där hans verksamhets huvudsakliga intressen finns, om han inte är bosatt i en av de medlemsstater där han bedriver en väsentlig del av sin verksamhet.
Artikel 14
Frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring
Artikel 15
Europeiska gemenskapernas ►M1 kontraktsanställda ◄
Europeiska gemenskapernas ►M1 kontraktsanställda ◄ får välja att omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där de är anställda, den medlemsstats lagstiftning av vilken de senast omfattades eller lagstiftningen i den medlemsstat i vilken de är medborgare, när det gäller andra bestämmelser än de som gäller familjeförmåner som beviljas enligt anställningsvillkoren för dessa personer. Denna rätt att välja får bara utnyttjas en gång och gäller från och med den dag då anställningen påbörjas.
Artikel 16
Undantag från bestämmelserna i artiklarna 11-15
AVDELNING III
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM OLIKA FÖRMÅNSKATEGORIER
KAPITEL 1
Förmåner vid sjukdom, moderskaps- och likvärdiga faderskapsförmåner
Avsnitt 1
Försäkrade personer och deras familjemedlemmar, med undantag av pensionstagare och deras familjemedlemmar
Artikel 17
Bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten
En försäkrad person eller dennes familjemedlemmar, som är bosatta i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten, skall i bosättningsmedlemsstaten få de vårdförmåner som för den behöriga institutionens räkning utges av institutionen på bosättningsorten i enlighet med den lagstiftning som institutionen tillämpar, som om de vore försäkrade enligt denna lagstiftning.
Artikel 18
Vistelse i den behöriga medlemsstaten när bosättningen är i en annan medlemsstat – särskilda bestämmelser för gränsarbetares familjemedlemmar
En gränsarbetares familjemedlemmar ska ha rätt till vårdförmåner under vistelse i den behöriga medlemsstaten.
Om emellertid den behöriga medlemsstaten är förtecknad i bilaga III, ska de av en gränsarbetares familjemedlemmar vilka är bosatta i samma medlemsstat som gränsarbetaren endast ha rätt till vårdförmåner i den behöriga medlemsstaten enligt de i artikel 19.1 fastställda villkoren.
Artikel 19
Vistelse utanför den behöriga medlemsstaten
Artikel 20
Resa i syfte att erhålla vårdförmåner – tillstånd till lämplig behandling utanför bosättningsmedlemsstaten
Artikel 21
Kontantförmåner
Artikel 22
Pensionssökande
Avsnitt 2
Pensionstagare och deras familjemedlemmar
Artikel 23
Rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i bosättningsmedlemsstaten
En person som erhåller en pension eller flera pensioner enligt lagstiftningen i två eller flera medlemsstater, varav en är den medlemsstat där denne är bosatt, och som har rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i denna medlemsstat, skall, tillsammans med sina familjemedlemmar, erhålla sådana vårdförmåner från, och på bekostnad av, institutionen på bosättningsorten som om personen endast vore berättigad till pension enligt lagstiftningen i den medlemsstaten.
Artikel 24
Ingen rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i bosättningsmedlemsstaten
I de fall som avses i punkt 1 skall följande bestämmelser tillämpas för att fastställa vilken institution det åligger att betala kostnaderna för vårdförmånerna:
Om pensionstagaren har rätt till vårdförmåner enligt endast en medlemsstats lagstiftning skall kostnaderna betalas av denna medlemsstats behöriga institution.
Om pensionstagaren har rätt till vårdförmåner enligt två eller flera medlemsstaters lagstiftning, skall kostnaderna betalas av den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning personen i fråga har omfattats av under längst tid. Om tillämpningen av denna regel leder till att flera institutioner är betalningsskyldiga, skall kostnaden betalas av den institution som tillämpar den lagstiftning som pensionstagaren senast har omfattats av.
Artikel 25
Pension enligt lagstiftningen i en eller flera andra medlemsstater än bosättningsmedlemsstaten om rätt till vårdförmåner föreligger i den senare medlemsstaten
Om en person som erhåller pension eller pensioner enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater är bosatt i en medlemsstat enligt vars lagstiftning rätten till vårdförmåner inte är beroende av försäkring, eller av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare, och ingen pension erhålls från den medlemsstaten, skall kostnaderna för vårdförmåner för den berörda personen och dennes familjemedlemmar betalas av den av medlemsstatens institutioner som i enlighet med artikel 24.2 är behörig med avseende på dennes pensioner, i den utsträckning som pensionstagaren och dennes familjemedlemmar skulle ha haft rätt till dessa vårdförmåner om de vore bosatta i den medlemsstaten.
Artikel 26
Familjemedlemmar till en pensionstagare, bosatta i en annan medlemsstat än pensionstagaren
Familjemedlemmar till en person som erhåller en pension eller flera pensioner enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater skall, om de är bosatta i en annan medlemsstat än pensionstagaren, ha rätt till vårdförmåner från institutionen på sin bosättningsort, enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar, förutsatt att pensionstagaren har rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i en medlemsstat. Kostnaderna skall betalas av den behöriga institution som ansvarar för kostnader för vårdförmåner som pensionstagaren erhåller i sin bosättningsmedlemsstat.
Artikel 27
Pensionstagarens eller dennes familjemedlemmars vistelse i en annan medlemsstat än den där de är bosatta – vistelse i den behöriga medlemsstaten – tillstånd till nödvändig behandling utanför bosättningsmedlemsstaten
Artikel 28
Särskilda bestämmelser för pensionstagare som tidigare varit gränsarbetare
En gränsarbetare som har gått i pension av ålders- eller invaliditetsskäl har rätt att även i fortsättningen få vårdförmåner vid sjukdom i den medlemsstat där denna senast bedrev verksamhet som anställd eller egenföretagare, i den utsträckning det rör sig om fortsatt behandling som har inletts i denna medlemsstat. Med ”fortsatt behandling” avses fortsatt utredning, diagnostisering och behandling av en sjukdom under hela dess varaktighet.
Det första stycket ska i tillämpliga delar gälla den tidigare gränsarbetarens familjemedlemmar, om den medlemsstat där gränsarbetaren senast var verksam inte förtecknas i bilaga III.
Artikel 29
Kontantförmåner till pensionstagare
Artikel 30
Avgifter som skall betalas av pensionstagare
Avsnitt 3
Gemensamma bestämmelser
Artikel 31
Allmän bestämmelse
Artiklarna 23-30 skall inte tillämpas på en pensionstagare eller dennes familjemedlemmar om personen i fråga har rätt till förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning på grund av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare. I ett sådant fall skall den berörda personen vid tillämpningen av detta kapitel omfattas av artiklarna 17-21.
Artikel 32
Prioritering av rätten till vårdförmåner - särskild bestämmelse om familjemedlemmars rätt till förmåner i bosättningsmedlemsstaten
Artikel 33
Omfattande vårdförmåner
Artikel 34
Sammanträffande av omvårdnadsförmåner
Artikel 35
Återbetalning mellan institutioner
KAPITEL 2
Förmåner relaterade till olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar
Artikel 36
Rätt till vårdförmåner och kontantförmåner
Artikel 37
Kostnader för transport
Artikel 38
Förmåner vid arbetssjukdom när den drabbade personen har varit utsatt för samma risk i flera medlemsstater
Om en person som har ådragit sig en arbetssjukdom enligt lagstiftningen i två eller flera medlemsstater har arbetat som anställd eller bedrivit verksamhet som egenföretagare av sådan art som sannolikt kan förorsaka denna sjukdom, skall de förmåner som denne eller dennes efterlevande kan göra anspråk på beviljas uteslutande enligt lagstiftningen i den stat där villkoren senast har uppfyllts.
Artikel 39
Förvärrande av en arbetssjukdom
När en arbetssjukdom för vilken en person som lider av sådan sjukdom har fått eller erhåller förmåner enligt lagstiftningen i en medlemsstat förvärras, skall följande bestämmelser tillämpas:
Om den berörda personen under den tid som förmånerna uppburits inte enligt lagstiftningen i någon annan medlemsstat har haft anställning eller bedrivit verksamhet som egenföretagare som sannolikt kan förorsaka eller förvärra den berörda sjukdomen, skall den behöriga institutionen i den förstnämnda medlemsstaten, med beaktande av försämringen, stå för kostnaderna för förmånerna enligt bestämmelserna i den lagstiftning som institutionen tillämpar.
Om den berörda personen under den tid som förmånerna uppburits har bedrivit sådan verksamhet som omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat, skall den behöriga institutionen i den förstnämnda medlemsstaten, utan att beakta försämringen, stå för kostnaderna för förmånerna enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar. Den behöriga institutionen i den andra medlemsstaten skall bevilja den berörda personen ett tillägg med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan det förmånsbelopp som utges efter försämringen och det förmånsbelopp som skulle ha utgetts före försämringen enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar, om sjukdomen uppkommit vid en tidpunkt då personen omfattades av lagstiftningen i den medlemsstaten.
De bestämmelser om minskning, innehållande eller indragning av förmåner som föreskrivs i en medlemsstats lagstiftning skall inte kunna åberopas mot en person som uppbär förmåner som utges av institutioner i två medlemsstater i enlighet med b.
Artikel 40
Bestämmelser för beaktande av särskilda bestämmelser i vissa lagstiftningar
Artikel 5 skall tillämpas på den behöriga institutionen i en medlemsstat i fråga om likvärdighet av olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar som har inträffat eller konstaterats senare enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat, vid fastställande av graden av arbetsoförmåga, rätten till förmåner eller förmånernas storlek, under förutsättning att
ingen ersättning utges för ett olycksfall i arbetet eller en arbetssjukdom som hade inträffat eller konstaterats tidigare enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar,
och att
ingen ersättning utges för ett olycksfall i arbetet eller en arbetssjukdom som hade inträffat eller konstaterats senare, enligt den andra medlemsstatens lagstiftning enligt vilken olycksfallet eller arbetssjukdomen hade inträffat eller konstaterats.
Artikel 41
Återbetalning mellan institutioner
KAPITEL 3
Ersättning vid dödsfall
Artikel 42
Rätt till ersättning när dödsfallet inträffar i eller den förmånsberättigade är bosatt i en annan medlemsstat än den behöriga staten
Artikel 43
Utgivande av förmåner vid pensionstagarens död
KAPITEL 4
Förmåner vid invaliditet
Artikel 44
Personer som endast omfattas av typ A-lagstiftning
Artikel 45
Särskilda bestämmelser om sammanläggning
Den behöriga institutionen i en medlemsstat vars lagstiftning kräver fullgörande av försäkrings- eller bosättningsperioder för förvärv, bibehållande eller återfående av rätt till förmåner skall när det är nödvändigt även tillämpa artikel 51.1 i tillämpliga delar.
Artikel 46
Personer som omfattas av antingen endast typ B-lagstiftning eller av både typ A- och typ B-lagstiftning
Om den berörda personen tidigare har omfattats av typ B-lagstiftning och drabbas av arbetsoförmåga som leder till invaliditet medan han omfattas av typ A-lagstiftning, skall han dock uppbära förmåner i enlighet med artikel 44, förutsatt att
Artikel 47
Förvärrad invaliditet
I fall då den invaliditet förvärras för vilken en person uppbär förmåner enligt en eller flera medlemsstaters lagstiftning skall, med beaktande av försämringen, följande gälla:
Förmånerna skall utges i enlighet med kapitel 5 i tillämpliga delar.
Om den berörda personen har omfattats av två eller flera typ A-lagstiftningar och sedan han började uppbära förmåner inte har omfattats av en annan medlemsstats lagstiftning, skall förmånen utges i enlighet med artikel 44.2.
Artikel 48
Omvandling av invaliditetsförmåner till förmåner vid ålderdom
Dessa invaliditetsförmåner skall utges i enlighet med kapitel 5 som om detta kapitel hade varit tillämpligt vid den tidpunkt då den arbetsoförmåga som ledde till invaliditet inträffade, till dess att personen i fråga uppfyller kvalifikationsvillkoren för rätt till förmåner vid ålderdom enligt den berörda nationella lagstiftningen eller, om sådan omvandling inte föreskrivs, så länge som denne har rätt till invaliditetsförmåner enligt den eller de senare lagstiftningarna.
Artikel 49
Särskilda bestämmelser för offentligt anställda
Artiklarna 6, 44, 46, 47, 48 och artikel 60.2 och 60.3 skall i tillämpliga delar tillämpas på personer som omfattas av ett särskilt system för offentligt anställda.
KAPITEL 5
Ålders- och efterlevandepensioner
Artikel 50
Allmänna bestämmelser
Artikel 51
Särskilda bestämmelser om sammanläggning av perioder
Om den berörda personen, sedan de fullgjorda perioderna har beaktats, inte uppfyller villkoren för uppbärande av förmåner enligt ett särskilt system, skall dessa perioder beaktas vid utgivande av förmåner enligt det allmänna systemet eller, om ett sådant saknas, enligt det system som i förekommande fall gäller för arbetare eller tjänstemän, under förutsättning att personen har varit försäkrad enligt ett av dessa system.
Artikel 52
Beviljande av förmåner
Den behöriga institutionen skall beräkna det förmånsbelopp som skall utbetalas
enligt den lagstiftning som den tillämpar, endast om villkoren för rätt till förmåner uteslutande har uppfyllts enligt nationell lagstiftning (oberoende förmån),
genom att beräkna ett teoretiskt belopp och därefter ett faktiskt belopp (pro-rata beräknad förmån) enligt följande:
Det teoretiska förmånsbeloppet är lika med den förmån som den berörda personen skulle kunna göra anspråk på, om alla de försäkrings- och/eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt lagstiftningen i de andra medlemsstaterna hade fullgjorts enligt den lagstiftning institutionen tillämpar vid den tidpunkt då förmånen beviljas. Om förmånsbeloppet enligt denna lagstiftning inte är avhängigt av de fullgjorda periodernas längd, skall detta belopp betraktas som teoretiskt belopp.
Den behöriga institutionen skall därefter fastställa den pro-rata beräknade förmånens faktiska belopp genom att på det teoretiska beloppet tillämpa kvoten mellan längden på de perioder som har fullgjorts innan försäkringsfallet inträffar enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar och den totala längden på de perioder som har fullgjorts enligt lagstiftningen i alla berörda medlemsstater innan försäkringsfallet inträffar.
När beräkningen enligt punkt 1 a i en medlemsstat alltid leder till att den oberoende förmånen uppgår till samma belopp som eller till ett högre belopp än den pro rata-förmån som beräknas enligt punkt 1 b, ska den behöriga institutionen avstå från att göra pro rata-beräkningen under förutsättning att
en sådan situation anges i del 1 i bilaga VIII,
ingen lagstiftning innehållande bestämmelser om sammanläggning av förmåner enligt artiklarna 54 och 55 är tillämplig, såvida inte villkoren i artikel 55.2 är uppfyllda, och
artikel 57 inte är tillämplig på perioder som fullgjorts enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat under de särskilda omständigheterna i det fallet.
Artikel 53
Bestämmelser om förhindrande av sammanträffande av förmåner
Följande bestämmelser skall gälla vid tillämpning av bestämmelserna om förhindrande av sammanträffande av förmåner enligt lagstiftningen i en medlemsstat, om en förmån vid invaliditet, ålderdom eller till efterlevande sammanfaller med en förmån av samma slag eller med en förmån av annat slag, eller med annan inkomst:
Den behöriga institutionen skall beakta de förmåner eller inkomster som förvärvats i en annan medlemsstat endast om den lagstiftning som institutionen tillämpar innehåller regler om att förmåner eller inkomster som har förvärvats utomlands skall beaktas.
Den behöriga institutionen skall beakta det förmånsbelopp som skall betalas ut av en annan medlemsstat före avdrag för skatter, socialförsäkringsavgifter och andra individuella premier eller avdrag, såvida det inte i den lagstiftning som den tillämpar föreskrivs att regler för att förhindra sammanträffande efter sådana avdrag skall tillämpas, enligt villkoren och förfarandena i tillämpningsförordningen.
Den behöriga institutionen skall inte beakta beloppen för de förmåner som förvärvats enligt en annan medlemsstats lagstiftning på grundval av frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring.
Om endast en medlemsstat tillämpar bestämmelser för förhindrande av sammanträffande av förmåner med anledning av att den berörda personen uppbär förmåner av samma eller annat slag enligt lagstiftningen i andra medlemsstater eller inkomst som har förvärvats i andra medlemsstater, får den förmån som skall betalas ut minskas endast med ett sådant förmånsbelopp eller med en sådan inkomst.
Artikel 54
Sammanträffande av förmåner av samma slag
Bestämmelserna om förhindrande av sammanträffande av förmåner skall tillämpas på en oberoende förmån endast om förmånen är
en förmån vars storlek inte är beroende av försäkrings- eller bosättningsperiodernas längd,
eller
en förmån vars storlek bestäms på grundval av en tillgodoräknad period som anses vara fullgjord mellan den dag då försäkringsfallet inträffade och en senare dag, som sammanfaller med
en förmån av samma typ, såvida inte en överenskommelse har ingåtts mellan två eller flera medlemsstater om att endast beakta samma tillgodoräknade period en gång,
eller
en förmån som avses i a.
De förmåner och överenskommelser som avses i a och b anges i bilaga IX.
Artikel 55
Sammanträffande av förmåner av annat slag
Om det är en förutsättning för uppbärandet av förmåner av annat slag eller annan inkomst att de bestämmelser om förhindrande av sammanträffande som föreskrivs i den berörda medlemsstatens lagstiftning skall tillämpas på
två eller flera oberoende förmåner, skall de behöriga institutionerna dela beloppen för förmånen eller förmånerna eller den andra inkomsten så som de har beaktats med det antal förmåner som omfattas av dessa bestämmelser;
emellertid kan tillämpningen av denna punkt inte beröva den berörda personen dennes ställning som pensionstagare vid tillämpningen av övriga kapitel i denna avdelning enligt villkoren och förfarandena i tillämpningsförordningen,
en eller flera pro-rata beräknade förmåner, skall de behöriga institutionerna beakta förmånen eller förmånerna eller den andra inkomsten och alla de faktorer som föreskrivs för tillämpning av bestämmelserna om förhindrande av sammanträffande på grundval av kvoten mellan de försäkrings- och/eller bosättningsperioder som fastställts för beräkningen enligt artikel 52.1 b ii,
en eller flera oberoende förmåner och en eller flera pro-rata beräknade förmåner, skall de behöriga institutionerna också tillämpa a när det gäller oberoende förmåner och b när det gäller pro-rata beräknade förmåner.
Artikel 56
Tilläggsbestämmelser för beräkning av förmåner
Vid beräkningen av det teoretiska och det pro-rata belopp som avses i artikel 52.1 b skall följande bestämmelser tillämpas:
Om den totala längden på de försäkrings- och/eller bosättningsperioder som fullgjorts innan försäkringsfallet inträffade enligt alla berörda medlemsstaters lagstiftning överstiger den maximiperiod som krävs enligt lagstiftningen i en av dessa medlemsstater för rätt till hel förmån, skall den behöriga institutionen i den medlemsstaten beakta denna maximiperiod i stället för de fullgjorda periodernas totala längd. Denna beräkningsmetod skall inte leda till att institutionen tvingas betala ut en förmån med högre belopp än det som har fastställts för oreducerad förmån i den lagstiftning som den tillämpar. Denna bestämmelse skall inte tillämpas på förmåner vilkas belopp inte är beroende av försäkringsperiodernas längd.
Förfarandet för beaktande av perioder som sammanfaller fastställs i tillämpningsförordningen.
Om det i en medlemsstats lagstiftning föreskrivs att beräkningen av förmåner skall grundas på intäkter, avgifter, avgiftsgrunder, ökningar, inkomster, andra belopp eller en kombination av fler än en av dessa (genomsnittliga, proportionella, schablonmässiga eller fiktiva belopp), skall den behöriga institutionen
fastställa beräkningsgrunden på grundval av endast de försäkringsperioder som fullgjorts enligt den lagstiftning institutionen tillämpar,
för att fastställa det belopp som skall beräknas på grundval av de försäkrings- och/eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning, använda sig av samma faktorer som fastställts eller konstaterats när det gäller de försäkringsperioder som fullgjorts enligt den lagstiftning institutionen tillämpar,
►M1 om nödvändigt ◄ i enlighet med förfarandena i bilaga XI för den berörda medlemsstaten;
Om led c inte är tillämpligt, eftersom det i en medlemsstats lagstiftning föreskrivs att förmånen ska beräknas utifrån andra faktorer än försäkrings- eller bosättningsperioder som inte har något tidsmässigt samband, ska den behöriga institutionen, med avseende på varje försäkrings- eller bosättningsperiod som fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning, beakta det ackumulerade kapitalbeloppet, det kapital som anses ha ackumulerats eller varje annan faktor för beräkningen enligt den lagstiftning som institutionen administrerar delad med motsvarande antal periodenheter i det berörda pensionssystemet.
Artikel 57
Försäkrings- eller bosättningsperioder kortare än ett år
Utan hinder av bestämmelserna i artikel 52.1 b skall institutionen i en medlemsstat inte vara skyldig att utge förmåner med avseende på perioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som den tillämpar och som skall beaktas då försäkringsfallet inträffar
Vid tillämpningen av denna artikel skall med ”perioder” avses alla de försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder eller perioder som egenföretagare som antingen berättigar till eller direkt ökar den berörda förmånen.
Artikel 58
Beviljande av ett tillägg
Artikel 59
Ny beräkning och uppräkning av förmåner
Artikel 60
Särskilda bestämmelser för offentligt anställda
Om den berörda personen, sedan sådana fullgjorda perioder har beaktats, inte uppfyller villkoren för uppbärande av dessa förmåner, skall dessa perioder beaktas vid utgivande av förmåner enligt det allmänna systemet eller, om ett sådant saknas, enligt det system som gäller för arbetare eller tjänstemän, beroende på vad som är tillämpligt.
KAPITEL 6
Arbetslöshetsförmåner
Artikel 61
Särskilda bestämmelser för sammanläggning av försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare
Om emellertid rätten till förmåner enligt den tillämpliga lagstiftningen grundas på fullgjorda försäkringsperioder, skall de anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare som fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning endast beaktas i de fall då de skulle ha betraktats som försäkringsperioder om de hade fullgjorts i enlighet med den tillämpliga lagstiftningen.
Utom i de fall som avses i artikel 65.5 a skall punkt 1 i denna artikel tillämpas endast om den berörda personen senast i enlighet med den lagstiftning enligt vilken ansökan om förmåner görs, har fullgjort
Artikel 62
Beräkning av förmåner
Artikel 63
Särskilda bestämmelser för undantag från regeln om bosättning
För detta kapitels syfte ska artikel 7 tillämpas endast i de fall som föreskrivs i artiklarna 64, 65 och 65a och inom där angivna gränser.
Artikel 64
Arbetslösa som reser till en annan medlemsstat
En person som är helt arbetslös och som uppfyller de villkor som ställs i den behöriga medlemsstatens lagstiftning för rätt till förmåner och som reser till en annan medlemsstat för att söka arbete där, skall bibehålla rätten till kontanta arbetslöshetsförmåner på de villkor och med de begränsningar som anges i det följande:
Före avresan skall den arbetslösa personen ha varit registrerad som arbetssökande och stått till arbetsförmedlingens förfogande i den behöriga medlemsstaten under minst fyra veckor efter det att han blev arbetslös. De behöriga arbetsförmedlingarna eller institutionerna kan dock ge honom tillstånd till avresa innan denna tidsfrist har löpt ut.
Den arbetslösa personen måste registrera sig som arbetssökande vid arbetsförmedlingen i den medlemsstat till vilken personen reser, underkasta sig den kontroll som utförs där samt iaktta villkoren enligt den medlemsstatens lagstiftning. Detta villkor skall anses uppfyllt för perioden före registreringen om den berörda personen registrerar sig inom sju dagar från och med den dag då personen upphörde att stå till arbetsförmedlingens förfogande i den medlemsstat personen lämnat. De behöriga arbetsförmedlingarna eller institutionerna får i undantagsfall förlänga denna tidsfrist.
Rätten till förmåner skall bibehållas under en period om tre månader från och med den dag då den arbetslösa personen upphörde att stå till arbetsförmedlingens förfogande i den medlemsstat personen lämnade, under förutsättning att den sammanlagda tiden för utgivande av förmåner inte överstiger den tid under vilken personen har rätt till förmåner enligt den medlemsstatens lagstiftning. De behöriga arbetsförmedlingarna eller de behöriga institutionerna får förlänga perioden med tre månader till högst sex månader.
Förmånerna skall utges av den behöriga institutionen i enlighet med den lagstiftning institutionen tillämpar och på dess egen bekostnad.
Artikel 65
Arbetslösa som var bosatta i en annan medlemsstat än i den behöriga staten
En arbetslös person som inte är gränsarbetare som inte återvänder till bosättningsmedlemsstaten skall ställa sig till arbetsförmedlingens förfogande i den medlemsstat vars lagstiftning han senast omfattades av.
Den arbetslösa person som avses i punkt 2 första och andra meningarna skall erhålla förmåner i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där han är bosatt som om han hade omfattats av den lagstiftningen under sitt senaste arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare. Förmånerna skall utges av institutionen på bosättningsorten.
En arbetstagare som inte är gränsarbetare och som har beviljats förmåner på bekostnad av den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning personen senast omfattades av skall dock vid återkomsten till bosättningsmedlemsstaten till att börja med erhålla förmåner i enlighet med artikel 64, varvid förmånerna enligt led a inte skall utgå under den period personen erhåller förmåner enligt den lagstiftning som han senast omfattades av.
Artikel 65a
Särskilda bestämmelser för helt arbetslösa gränsarbetare med egen verksamhet om inget system finns i bosättningsmedlemsstaten för arbetslöshetsförmåner som omfattar egenföretagare
KAPITEL 7
Förtida pension
Artikel 66
Förmåner
Om det för rätt till förtida pension enligt den tillämpliga lagstiftningen krävs fullgjorda försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare, skall artikel 6 inte tillämpas.
KAPITEL 8
Familjeförmåner
Artikel 67
Familjemedlemmar bosatta i en annan medlemsstat
Personer skall ha rätt till familjeförmåner i enlighet med lagstiftningen i den behöriga medlemsstaten även för sina familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat som om de vore bosatta i den förra medlemsstaten. Pensionstagare skall dock ha rätt till familjeförmåner i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat som är behörig beträffande deras pensioner.
Artikel 68
Prioritetsregler vid sammanträffande
Om rätt till förmåner under samma period och för samma familjemedlemmar föreligger enligt flera medlemsstaters lagstiftning skall följande prioritetsregler tillämpas:
I de fall då flera medlemsstater är skyldiga att utge förmåner på olika grunder skall prioritetsordningen vara följande: i första hand rättigheter som förvärvats på grund av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare, därefter rättigheter som förvärvats på grund av uttag av pension och slutligen rättigheter som förvärvats på grund av bosättning.
I de fall då flera medlemsstater är skyldiga att utge förmåner på samma grunder skall prioritetsordningen fastställas enligt följande tilläggskriterier:
Om det gäller rättigheter som förvärvats på grund av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare: barnens bostadsort, förutsatt att sådan verksamhet föreligger där, och i andra hand – i förekommande fall – det högsta belopp av förmånerna som föreskrivs i berörda lagstiftningar. I det sistnämnda fallet skall kostnaden för förmåner fördelas efter kriterier som fastställs i tillämpningsförordningen.
Om det gäller rättigheter som förvärvats på grund av uttag av pension: barnens bostadsort, förutsatt att en pension skall utges enligt dess lagstiftning, och i andra hand – i förekommande fall – den längsta försäkringsperioden eller bosättningsperioden som fullgjorts i enlighet med berörda lagstiftningar.
Om det gäller rättigheter som förvärvats på grund av bosättning: barnens bostadsort.
Om en ansökan om familjeförmåner enligt artikel 67 inges till den behöriga institutionen i en medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig men inte har prioritet i enlighet med punkterna 1 och 2 i denna artikel
skall institutionen utan dröjsmål vidarebefordra ansökan till den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig enligt prioritetsordningen, informera den berörda personen och, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i tillämpningsförordningen om preliminärt utgivande av förmåner, vid behov tillhandahålla det fyllnadsbelopp som anges i punkt 2,
skall den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig enligt prioritetsordningen behandla ansökan som om den hade lämnats in direkt till denna, och den tidpunkt vid vilken denna ansökan ingavs till den första institutionen skall anses vara tidpunkten för dennas fordran gentemot den institution som har företräde.
Artikel 68a
Utgivande av förmåner
Om den person till vilken familjeförmånerna ska utbetalas inte använder dessa förmåner till familjemedlemmarnas försörjning, ska den behöriga institutionen, på begäran av och genom institutionen på familjemedlemmarnas bostadsort eller den institution eller det organ som är utsett därtill av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där familjemedlemmarna är bosatta, utbetala de förmånerna med befriande verkan med avseende på institutionens rättsliga skyldigheter till den fysiska eller juridiska person som faktiskt försörjer familjemedlemmarna.
Artikel 69
Tilläggsbestämmelser
KAPITEL 9
Särskilda icke-avgiftsfinansierade kontantförmåner
Artikel 70
Allmän bestämmelse
Vid tillämpningen av detta kapitel avses med ”särskilda icke avgiftsfinansierade kontantförmåner” sådana förmåner
som är avsedda att
vara tillägg, ersättning eller komplettering för täckande av de risker som omfattas av de socialförsäkringsgrenar som anges i artikel 3.1 och som garanterar de personer som berörs en minimiinkomst med avseende på de ekonomiska och sociala förhållandena i den berörda medlemsstaten,
eller
uteslutande ge särskilt skydd för funktionshindrade, vilket är nära förbundet med personens sociala förhållanden i den berörda medlemsstaten,
och
där finansieringen enbart härrör från obligatorisk beskattning avsedd att täcka allmänna offentliga utgifter och villkoren för att tillhandahålla och beräkna förmånerna inte är beroende av någon avgift från förmånstagarens sida; förmåner som utges som tillägg till en avgiftsfinansierad förmån skall emellertid inte anses vara avgiftsfinansierade förmåner endast av detta skäl,
och
som förtecknas i bilaga X.
AVDELNING IV
ADMINISTRATIVA KOMMISSIONEN OCH RÅDGIVANDE KOMMITTÉN
Artikel 71
Administrativa kommissionens sammansättning och arbetssätt
Beslut om de tolkningsfrågor som avses i artikel 72 a ska offentliggöras på erforderligt sätt.
Artikel 72
Administrativa kommissionens uppgifter
Administrativa kommissionen skall ha till uppgift att
behandla alla administrativa frågor och tolkningsfrågor som följer av bestämmelserna i denna förordning, tillämpningsförordningen eller av varje överenskommelse eller uppgörelse inom ramen för dessa förordningar, utan att det påverkar den rätt som myndigheter, institutioner och berörda personer har att utnyttja de förfaranden och domstolar som föreskrivs i medlemsstaternas lagstiftning, denna förordning eller fördraget,
underlätta enhetlig tillämpning av gemenskapslagstiftningen, bland annat genom att främja utbyte av erfarenheter och god förvaltningspraxis,
främja och utveckla samarbetet mellan medlemsstaterna och deras institutioner i frågor som rör social trygghet, bl.a. för att kunna beakta särskilda behov som vissa kategorier har, och, när det gäller samordningen av den sociala tryggheten, underlätta genomförandet av åtgärder inom det gränsöverskridande samarbetet,
i största möjliga mån främja användningen av ny teknik för att underlätta den fria rörligheten för personer, särskilt genom att modernisera de förfaranden som krävs för informationsutbyte och genom att anpassa informationsflödet mellan institutionerna till elektroniskt utbyte, med beaktande av informationsbehandlingens utveckling i varje medlemsstat; administrativa kommissionen skall anta regler för en gemensam struktur för informationsbehandlingstjänsterna, särskilt när det gäller säkerhet och användning av standarder, samt fastställa närmare bestämmelser om hur den gemensamma delen av dessa tjänster skall fungera,
fullgöra alla andra uppgifter inom sitt behörighetsområde enligt denna förordning och tillämpningsförordningen, eller enligt varje överenskommelse eller uppgörelse inom ramen för dessa förordningar,
lämna förslag till ►M3 Europeiska kommissionen ◄ i fråga om samordningen av de sociala trygghetssystemen i syfte att modernisera och förbättra gemenskapens regelverk genom att utarbeta ytterligare förordningar eller andra instrument enligt fördraget,
fastställa vilka faktorer som måste beaktas vid upprättandet av räkenskaperna för de kostnader som åligger medlemsstaternas institutioner enligt denna förordning och upprätta årsräkenskaper mellan dessa institutioner på grundval av en rapport från den revisionskommitté som avses i artikel 74.
Artikel 73
Tekniska kommissionen för informationsbehandling
Tekniska kommissionen skall för detta ändamål
samla in relevant teknisk dokumentation samt genomföra de undersökningar och utföra det arbete som krävs för att den skall kunna fullgöra sina uppgifter,
lägga fram rapporter och avge motiverade yttranden som avses i punkt 1 för administrativa kommissionen,
genomföra alla andra uppgifter och undersökningar rörande ärenden som administrativa kommissionen hänskjuter till den,
sörja för ledning av gemenskapens pilotprojekt när det gäller användningen av elektroniska informationsbehandlingstjänster och, såvitt avser gemenskapens del, operativsystemen för användningen av dessa tjänster.
Artikel 74
Revisionskommittén
Revisionskommittén har till uppgift att
kontrollera den metod som används för att fastställa och beräkna de årliga genomsnittliga kostnader som presenteras av medlemsstaterna,
samla in de uppgifter som krävs och göra de beräkningar som är nödvändiga för att fastställa varje medlemsstats årliga fordringar,
regelbundet rapportera till administrativa kommissionen om resultaten av tillämpningen av denna förordning och tillämpningsförordningen, särskilt i ekonomiskt hänseende,
lämna de uppgifter och rapporter som krävs för administrativa kommissionens beslut enligt artikel 72 g,
lägga fram relevanta förslag till administrativa kommissionen, inklusive sådana som rör denna förordning, mot bakgrund av a, b och c,
utföra allt arbete, alla undersökningar och uppdrag rörande ärenden som administrativa kommissionen hänskjuter till den.
Artikel 74a
Europeiska arbetsmyndigheten
Artikel 75
Rådgivande kommittén för samordning av de sociala trygghetssystemen
Härmed inrättas en rådgivande kommitté för samordning av de sociala trygghetssystemen, nedan kallad ”rådgivande kommittén”. Från varje medlemsstat skall följande företrädare ingå:
En regeringsföreträdare.
En företrädare för arbetstagarorganisationerna.
En företrädare för arbetsgivarorganisationerna.
För var och en av dessa kategorier skall också en suppleant per medlemsstat utses.
De ordinarie ledamöterna och suppleanterna i rådgivande kommittén skall utses av rådet. Ordförande för rådgivande kommittén skall vara en företrädare för ►M3 Europeiska kommissionen ◄ . Rådgivande kommittén skall själv utarbeta sin arbetsordning.
Rådgivande kommittén skall, på begäran av ►M3 Europeiska kommissionen ◄ , administrativa kommissionen eller på eget initiativ, ha behörighet att
utreda allmänna frågor eller principfrågor samt granska problem i samband med tillämpningen av gemenskapsbestämmelser om samordningen av sociala trygghetssystem, särskilt med avseende på vissa personkategorier,
utarbeta yttranden i sådana frågor till administrativa kommissionen samt förslag till översyn av de nämnda bestämmelserna.
AVDELNING V
DIVERSE BESTÄMMELSER
Artikel 76
Samarbete
Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall lämna alla uppgifter till varandra om
åtgärder som vidtas för att tillämpa denna förordning,
ändringar i lagstiftningen som kan påverka tillämpningen av denna förordning.
Institutionerna skall enligt principen om god förvaltning svara på alla förfrågningar inom rimlig tid och skall i detta sammanhang till berörda personer lämna all information som är nödvändig för att de skall kunna hävda de rättigheter de ges genom denna förordning.
De berörda personerna skall vara skyldiga att så snart som möjligt informera den behöriga medlemsstatens institutioner och institutionerna i bosättningsmedlemsstaten om alla förändringar i sin personliga situation eller familjesituation som kan påverka deras rätt till förmåner enligt denna förordning.
Artikel 77
Skydd av personuppgifter
Artikel 78
Elektronisk informationsbehandling
Artikel 79
Finansiering av insatser på området social trygghet
Inom ramen för denna förordning och tillämpningsförordningen får ►M3 Europeiska kommissionen ◄ helt eller delvis finansiera
insatser för att förbättra informationsutbytet mellan medlemsstaternas myndigheter och institutioner med ansvar för social trygghet, särskilt elektroniskt informationsutbyte,
övrig verksamhet vars syfte är att på lämpligast möjliga sätt tillhandahålla information till de personer som omfattas av denna förordning och deras företrädare om de rättigheter och skyldigheter som följer av denna förordning.
Artikel 80
Befrielse från skatter och avgifter
Artikel 81
Ansökningar, förklaringar eller överklaganden
En ansökan, förklaring eller ett överklagande som enligt en medlemsstats lagstiftning skulle ha lämnats in till en myndighet, institution eller domstol i den medlemsstaten inom en viss tid, skall anses ha inkommit i rätt tid om handlingen inom samma tidsrymd lämnas in till motsvarande myndighet, institution eller domstol i en annan medlemsstat. I sådana fall skall den myndighet, institution eller domstol som tar emot ansökan, förklaringen eller överklagandet utan dröjsmål överlämna handlingen till den behöriga myndigheten, institutionen eller domstolen i den förstnämnda medlemsstaten, antingen direkt eller genom de behöriga myndigheterna i de medlemsstater som berörs. Den dag då ansökan, förklaringen eller överklagandet lämnades in till myndigheten, institutionen eller domstolen i den andra medlemsstaten skall betraktas som ankomstdag hos den behöriga myndigheten, institutionen eller domstolen.
Artikel 82
Läkarundersökningar
De läkarundersökningar som föreskrivs i en medlemsstats lagstiftning får på den behöriga institutionens begäran utföras i en annan medlemsstat av institutionen på den ort där personen som ansöker om eller uppbär förmåner vistas eller är bosatt, enligt de villkor som föreskrivs i tillämpningsförordningen eller som de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna kommer överens om.
Artikel 83
Tillämpning av lagstiftningen
Särskilda bestämmelser för tillämpningen av vissa medlemsstaters lagstiftning anges i bilaga XI.
Artikel 84
Uppbörd av avgifter och återkrav av förmåner
Artikel 85
Institutioners rättigheter
Om en person uppbär förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning för en skada till följd av en händelse som inträffat i en annan medlemsstat, skall följande bestämmelser gälla för rättsförhållandet mellan den institution som svarar för förmånerna och tredje man som är skyldig att ersätta skadan:
Om den institution som är ansvarig för att utge förmåner enligt den lagstiftning den tillämpar, har övertagit den rätt att kräva ersättning som förmånstagaren har gentemot tredje man, skall varje medlemsstat erkänna detta övertagande.
Om den institution som är ansvarig för att utge förmåner har en direkt rätt gentemot tredje man, skall varje medlemsstat erkänna denna rätt.
Punkt 1 skall även tillämpas på de krav som den institution som är ansvarig för att utge förmåner har gentemot arbetsgivare eller deras arbetstagare, om de inte är undantagna från ansvar.
Om i enlighet med artikel 35.3 och/eller artikel 41.2 två eller flera medlemsstater eller deras behöriga myndigheter har ingått avtal om att avstå från ersättning mellan de institutioner som omfattas av deras behörighet, eller, i det fall då ersättningen är oberoende av det förmånsbelopp som verkligen utbetalats, skall följande bestämmelser gälla om rätt som uppstår gentemot en ersättningsskyldig tredje man:
Om institutionen i vistelse- eller bosättningsmedlemsstaten beviljar en person förmåner för en skada som har inträffat inom dess territorium, skall denna institution i enlighet med bestämmelserna i den lagstiftning institutionen tillämpar, utöva rätten att överta den skadelidandes rättigheter eller göra gällande en direkt rätt gentemot den tredje man som är skyldig att ersätta skadan.
Vid tillämpningen av a skall
den person som uppbär förmåner betraktas som försäkrad vid institutionen på vistelse- eller bosättningsorten,
och
den institutionen betraktas som den institution som ansvarar för förmånerna.
Punkterna 1 och 2 skall fortsatt tillämpas på de förmåner som inte omfattas av avtalet om att avstå från ersättning eller en ersättning som är oberoende av de förmånsbelopp som verkligen utbetalats.
Artikel 86
Bilaterala avtal
När det gäller förbindelserna mellan Luxemburg, å ena sidan, och Frankrike, Tyskland och Belgien, å andra sidan, kommer tillämpningen och varaktigheten av den period som avses i artikel 65.7 att fastställas i bilaterala avtal.
AVDELNING VI
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 87
Övergångsbestämmelser
Artikel 87a
Övergångsbestämmelse för tillämpningen av förordning (EU) nr 465/2012
Artikel 88
Uppdatering av bilagorna
Bilagorna till denna förordning skall uppdateras regelbundet.
Artikel 89
Tillämpningsförordning
I ytterligare en förordning skall tillämpningsföreskrifter fastställas för denna förordning.
Artikel 90
Upphävande
Emellertid skall förordning (EEG) nr 1408/71 fortsätta att gälla och skall ha kvar sin rättsverkan med avseende på
rådets förordning (EG) nr 859/2003 av den 14 maj 2003 om utvidgning av bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr 574/72 till att gälla de medborgare i tredje land som enbart på grund av sitt medborgarskap omfattas av dessa bestämmelser ( 2 ), så länge som den förordningen inte har upphävts eller ändrats,
rådets förordning (EEG) nr 1661/85 av den 13 juni 1985 om teknisk anpassning av gemenskapens regler om social trygghet för migrerande arbetare avseende Grönland ( 3 ), så länge som den förordningen inte har upphävts eller ändrats,
avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ( 4 ) och avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer ( 5 ) och andra avtal som innehåller en hänvisning till förordning (EEG) nr 1408/71, så länge som dessa avtal inte har ändrats med hänsyn till denna förordning.
Artikel 91
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den skall tillämpas från och med den dag då tillämpningsförordningen träder i kraft.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
BILAGA I
BIDRAGSFÖRSKOTT, SÄRSKILDA BIDRAG VID BARNS FÖDELSE OCH VID ADOPTION
(Artikel 1 z)
I) Bidragsförskott
BELGIEN
Bidragsförskott som avses i lagen av den 21 februari 2003 om inrättande av en avdelning för underhållskrav inom SPF Finances
BULGARIEN
Underhållsbidrag som utbetalas av staten enligt artikel 92 i familjelagen
DANMARK
Bidragsförskott för barn enligt lagen om förmåner för barn
Bidragsförskott för barn befäst genom lag nr 765 av den 11 september 2002
TYSKLAND
Bidragsförskott enligt den tyska lagen om bidragsförskott (Unterhaltsvorschussgesetz) av den 23 juli 1979
ESTLAND
Underhållsbidrag enligt lagen om underhållsbidrag av den 21 februari 2007
SPANIEN
Förskott på underhållsbidrag enligt Kungligt dekret 1618/2007 av den 7 december 2007
FRANKRIKE
Familjebidrag som betalas till ett barn vars ena förälder eller båda föräldrar underlåter eller är oförmögna att fullgöra sina underhållsskyldigheter eller att betala underhållsbidrag som har fastställts genom ett domstolsbeslut
KROATIEN
Tillfälliga bidragsförskott som betalas av centraler för social välfärd på grundval av skyldigheten att tillhandahålla tillfälligt underhållsbidrag i enlighet med familjelagen (officiella tidningen 116/03, i ändrad lydelse)
LITAUEN
Betalningar från barnens underhållsfond enligt lagen om barnens underhållsfond
LUXEMBURG
Bidragsförskott och indrivning av underhållsbidrag i den mening som avses i lagen av den 26 juli 1980
ÖSTERRIKE
Bidragsförskott enligt lagen om bidragsförskott för barn (Unterhaltsvorschussgesetz 1985-UVG)
POLEN
Förmåner från underhållsfonden enligt lagen om bistånd till personer som har rätt till underhåll
PORTUGAL
Bidragsförskott (lag nr 75/98 av den 19 november om underhållsgaranti för underåriga)
SLOVENIEN
Underhållsbidragsersättning enligt lagen om Republiken Sloveniens offentliga garanti- och underhållsbidragsfond av den 25 juli 2006
SLOVAKIEN
Underhållsbidragsersättning enligt lag nr 452/2004 Coll. om underhållsbidragsersättning, ändrad genom senare lagstiftning
FINLAND
Underhållsbidrag enligt lagen om underhållstrygghet (671/1998)
SVERIGE
Underhållsbidrag enligt lagen om underhållsstöd (1996:1030)
II) Särskilda bidrag vid barns födelse och vid adoption
BELGIEN
Bidrag vid barns födelse och vid adoption
BULGARIEN
Moderskapsbidrag (engångsbelopp) (lagen om familjebidrag för barn)
TJECKIEN
Bidrag vid barns födelse
ESTLAND
Bidrag vid barns födelse
Adoptionsbidrag
SPANIEN
Engångsbidrag vid barns födelse eller adoption
FRANKRIKE
Bidrag vid barns födelse eller vid adoption inom ramen för ”prestation d'accueil du jeune enfant” (PAJE) ►M1 , utom när de betalas ut till en person som fortfarande omfattas av fransk lagstiftning enligt artikel 12 eller artikel 16 ◄
KROATIEN
Engångskontantförmån för ett nyfött barn enligt moderskaps- och föräldraskapsförmånslagen (officiella tidningen 85/08, i ändrad lydelse)
Engångskontantförmån för ett adopterat barn enligt moderskaps- och föräldraskapsförmånslagen (officiella tidningen 85/08, i ändrad lydelse)
Engångskontantförmån för ett nyfött barn eller ett adopterat barn som föreskrivs i regler om lokalt och regionalt självstyre i enlighet med artikel 59 i moderskaps- och föräldraskapsförmånslagen (officiella tidningen 85/08, i ändrad lydelse)
LETTLAND
Bidrag vid barns födelse
Adoptionsbidrag
LITAUEN
Bidrag vid barns födelse (engångsbelopp)
LUXEMBURG
Bidrag före barns födelse
Bidrag vid barns födelse
UNGERN
Moderskapsbidrag
POLEN
Engångsbidrag vid barns födelse (lagen om familjeförmåner)
RUMÄNIEN
Bidrag vid barns födelse
Babyutstyrsel för nyfödda
SLOVENIEN
Bidrag vid barns födelse
SLOVAKIEN
Bidrag vid barns födelse
Tillägg till bidrag vid barns födelse
FINLAND
Moderskapsförpackning, engångsbidrag vid moderskap och bistånd i form av ett engångsbelopp som kompensation för kostnaderna för internationell adoption enligt lagen om moderskapsunderstöd
BILAGA II
BESTÄMMELSER I KONVENTIONER SOM SKA FORTSÄTTA ATT GÄLLA OCH, I FÖREKOMMANDE FALL, BEGRÄNSAS TILL DE PERSONER SOM OMFATTAS AV DESSA
(artikel 8.1)
Allmänna kommentarer
Det ska noteras att bestämmelserna i bilaterala konventioner som inte faller inom denna förordnings tillämpningsområde och som fortfarande är i kraft mellan medlemsstater inte förtecknas i denna bilaga. Detta inkluderar skyldigheter mellan medlemsstater som uppkommer ur konventioner som till exempel innehåller bestämmelser om försäkringsperioder som fullgjorts i ett tredjeland.
Bestämmelser i socialförsäkringskonventioner som ska fortsätta att gälla:
BELGIEN–TYSKLAND
Artiklarna 3 och 4 i slutprotokollet av den 7 december 1957 till den allmänna konventionen av samma datum, i enlighet med tilläggsprotokollet av den 10 november 1960 (beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts i vissa gränsområden före, under och efter andra världskriget).
BELGIEN–LUXEMBURG
Konvention av den 24 mars 1994 om social trygghet för gränsarbetare (i samband med den kompletterande ersättningen med standardbelopp).
BULGARIEN–TYSKLAND
Artikel 28.1 b i konventionen om social trygghet av den 17 december 1997 (bibehållande av konventioner ingångna mellan Bulgarien och f.d. Tyska demokratiska republiken för personer som fick pension redan före 1996).
BULGARIEN–KROATIEN
Artikel 35.3 i konventionen om social trygghet av den 14 juli 2003 (erkännande av försäkringsperioder som har fullgjorts fram till den 31 december 1957 på bekostnad av den avtalsslutande stat i vilken den försäkrade var bosatt den 31 december 1957).
BULGARIEN–ÖSTERRIKE
Artikel 38.3 i konventionen om social trygghet av den 14 april 2005 (beräkning av försäkringsperioder fullgjorda före den 27 november 1961). Tillämpningen av den bestämmelsen är fortfarande begränsad till de personer som omfattas av den konventionen.
BULGARIEN–SLOVENIEN
Artikel 32.2 i konventionen om social trygghet av den 18 december 1957 (beräkning av försäkringsperioder fullgjorda före den 31 december 1957).
TJECKIEN–TYSKLAND
Artikel 39.1 b och c i konventionen om social trygghet av den 27 juli 2001 (bibehållande av konventionen ingången mellan f.d. Tjeckoslovakien och f.d. Tyska demokratiska republiken för personer som fick pension redan före 1996, beräkning av försäkringsperioder fullgjorda i en av de avtalsslutande staterna för personer som fick pension för dessa perioder redan före den 1 september 2002 från den andra avtalsslutande staten, medan försäkringstagaren var bosatt inom dess territorium).
TJECKIEN–CYPERN
Artikel 32.4 i konventionen om social trygghet av den 19 januari 1999 (om fastställande av behörighet för beräkning av perioder av arbete som anställd som fullgjorts i enlighet med den relevanta konventionen från 1976); den bestämmelsen ska endast tillämpas på personer som omfattas av den.
TJECKIEN–LUXEMBURG
Artikel 52.8 i konventionen om social trygghet av den 17 november 2000 (beräkning av pensionsförsäkringsperioder för politiska flyktingar).
TJECKIEN–ÖSTERRIKE
Artikel 32.3 i konventionen om social trygghet av den 20 juli 1999 (beräkning av försäkringsperioder fullgjorda före den 27 november 1961); den bestämmelsen ska endast tillämpas på personer som omfattas av den.
TJECKIEN–SLOVAKIEN
Artiklarna 12, 20 och 33 i konventionen om social trygghet av den 29 oktober 1992 (i artikel 12 fastställs behörigheten för utbetalning av överlevande anhörigas förmåner; i artikel 20 fastställs behörigheten för beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts fram till dagen för den tjeckiska och den slovakiska federala republikens upplösning; i artikel 33 fastställs behörigheten för utbetalning av pensioner som beviljats före dagen för den tjeckiska och den slovakiska federala republikens upplösning).
DANMARK–FINLAND
Artikel 7 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 18 augusti 2003 (avser ersättning för merutgifter för hemresa till bosättningslandet på grund av sjukdom vid vistelse i ett annat nordiskt land).
DANMARK–SVERIGE
Artikel 7 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 18 augusti 2003 (avser ersättning för merutgifter för hemresa till bosättningslandet på grund av sjukdom vid vistelse i ett annat nordiskt land).
TYSKLAND–SPANIEN
Artikel 45.2 i konventionen om social trygghet av den 4 december 1973 (representation genom diplomatiska och konsulära myndigheter).
TYSKLAND–FRANKRIKE
Tilläggsavtal nr 4 av den 10 juli 1950 till den allmänna konventionen av samma datum, i enlighet med kompletterande avtal nr 2 av den 18 juni 1955 (beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts mellan den 1 juli 1940 och den 30 juni 1950).
Avdelning I i kompletterande avtal nr 2 (beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts före den 8 maj 1945).
Punkterna 6, 7 och 8 i det allmänna protokollet av den 10 juli 1950 till den allmänna konventionen av samma datum (administrativa överenskommelser).
Avdelningarna II, III och IV i avtalet av den 20 december 1963 (social trygghet i Saarland).
TYSKLAND–KROATIEN
Artikel 41 i konventionen om social trygghet av den 24 november 1997 (om reglering av rättigheter förvärvade före den 1 januari 1956 enligt den andra avtalsslutande statens system för social trygghet); tillämpningen av den bestämmelsen är fortfarande begränsad till de personer som omfattas av den.
TYSKLAND–LUXEMBURG
Artiklarna 4, 5, 6 och 7 i konventionen av den 11 juli 1959 (beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts mellan september 1940 och juni 1946).
TYSKLAND–UNGERN
Artikel 40.1 b i konventionen om social trygghet av den 2 maj 1998 (bibehållande av konventionen ingången mellan f.d. Tyska demokratiska republiken och Ungern för personer som redan fick pension före 1996).
TYSKLAND–NEDERLÄNDERNA
Artiklarna 2 och 3 i tilläggsavtal nr 4 av den 21 december 1956 till konventionen av den 29 mars 1951 (om reglering av de rättigheter som förvärvades av nederländska arbetare enligt det tyska socialförsäkringssystemet mellan den 13 maj 1940 och den 1 september 1945).
TYSKLAND–ÖSTERRIKE
Artiklarna 1.5 och 8 i konventionen om arbetslöshetsförsäkring av den 19 juli 1978 och artikel 10 i slutprotokollet till denna konvention (enligt vilken den tidigare anställningsstaten beviljar arbetslöshetsersättning till gränsarbetare) ska fortsätta att gälla för personer som var gränsarbetare den 1 januari 2005 eller tidigare och som blir arbetslösa före den 1 januari 2011.
Artikel 14.2 g, 14.2 h, 14.2 i och 14.2 j i konventionen om social trygghet av den 4 oktober 1995 (om behörighetsfördelningen mellan de båda länderna i fråga om tidigare försäkringsärenden och fullgjorda försäkringsperioder), tillämpningen av den bestämmelsen är fortfarande begränsad till de personer som omfattas av den.
TYSKLAND–POLEN
Konvention av den 9 oktober 1975 om bestämmelser om ålderdom och arbetsskador, i enlighet med de villkor och det tillämpningsområde som fastställs i artikel 27.2–4 i konventionen om social trygghet av den 8 december 1990 (bibehållande av rättslig status, på grundval av 1975 års konvention, av personer som bosatte sig inom Tysklands eller Polens territorium före den 1 januari 1991 och som fortfarande är bosatta där).
Artiklarna 27.5 och 28.2 i konventionen om social trygghet av den 8 december 1990 (bibehållen rätt till pension utbetalad på grundval av 1957 års konvention ingången mellan f.d. Tyska demokratiska republiken och Polen, beräkning av försäkringsperioder fullgjorda av polska anställda i enlighet med 1988 års konvention ingången mellan f.d. Tyska demokratiska republiken och Polen).
TYSKLAND–RUMÄNIEN
Artikel 28.1 b i konventionen om social trygghet av den 8 april 2005 (bibehållande av konvention ingången mellan f.d. Tyska demokratiska republiken och Rumänien för personer som fick pension redan före 1996).
TYSKLAND–SLOVENIEN
Artikel 42 i konventionen om social trygghet av den 24 september 1997 (reglering av rättigheter förvärvade före den 1 januari 1956 under den andra avtalsslutande statens socialförsäkringssystem); tillämpningen av den bestämmelsen är fortfarande begränsad till de personer som omfattas av den.
TYSKLAND–SLOVAKIEN
Artikel 29.1 andra och tredje stycket i avtalet av den 12 september 2002 (bibehållande av konventionen mellan f.d. Tjeckoslovakien och f.d. Tyska demokratiska republiken för personer som redan fick pension före 1996; beräkning av försäkringsperioder fullgjorda i en av de avtalsslutande staterna för personer som fick pension för dessa perioder redan före den 1 december 2003 från den andra avtalsslutande staten, medan försäkringstagaren var bosatt inom dess territorium).
TYSKLAND–FÖRENADE KUNGARIKET
Artikel 7.5 och 7.6 i konventionen om social trygghet av den 20 april 1960 (lagstiftning som tillämpas på civila försvarsanställda).
Artikel 5.5 och 5.6 i konventionen om arbetslöshetsersättning av den 20 april 1960 (lagstiftning som tillämpas på civila försvarsanställda).
IRLAND–FÖRENADE KUNGARIKET
Artikel 19.2 i avtalet av den 14 december 2004 om social trygghet (som avser överföring och beräkning av vissa tillägg för funktionshinder).
SPANIEN–PORTUGAL
Artikel 22 i den allmänna konventionen av den 11 juni 1969 (export av arbetslöshetsförmåner). Dessa uppgifter gäller i två år från den dag då denna förordning ska börja tillämpas.
KROATIEN–ITALIEN
Avtalet mellan Jugoslavien och Italien om reglering av ömsesidiga skyldigheter inom socialförsäkringen med hänvisning till punkt 7 i bilaga XIV till fredsfördraget, ingånget genom notväxling den 5 februari 1959 (beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts före den 18 december 1954); tillämpningen är fortfarande begränsad till de personer som omfattas av den.
Artikel 44.3 i konventionen om social trygghet mellan Republiken Kroatien och Republiken Italien av den 27 juni 1997, när det gäller f.d. zon B i Fria Territoriet Trieste (beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts före den 5 oktober 1956); tillämpningen av den bestämmelsen är fortfarande begränsad till de personer som omfattas av den.
KROATIEN–UNGERN
Artikel 43.6 i konventionen om social trygghet av den 8 februari 2005 (erkännande av försäkringsperioder som har fullgjorts fram till den 29 maj 1956 på bekostnad av den avtalsslutande stat i vilken den försäkrade var bosatt den 29 maj 1956).
KROATIEN–ÖSTERRIKE
Artikel 35 i konventionen om social trygghet av den 16 januari 1997 (beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts före den 1 januari 1956); tillämpningen av den bestämmelsen är fortfarande begränsad till de personer som omfattas av den.
KROATIEN–SLOVENIEN
Artikel 35.3 i avtalet om social trygghet av den 28 april 1997 (erkännande av perioder med bonus enligt lagstiftningen i den tidigare gemensamma staten).
Artiklarna 36 och 37 i avtalet om social trygghet av den 28 april 1997 (förmåner förvärvade före den 8 oktober 1991 förblir en skyldighet för den avtalsslutande stat som beviljade dem; pensioner som beviljats mellan den 8 oktober 1991 och den 1 februari 1998, det datum då nämnda avtal trädde i kraft, är avseende försäkringsperioder fullgjorda i den andra avtalsslutande staten fram till den 31 januari 1998 föremål för omräkning.
ITALIEN–SLOVENIEN
Avtal om reglering av ömsesidiga skyldigheter inom socialförsäkringen med hänvisning till punkt 7 i bilaga XIV till fredsfördraget, ingånget genom notväxling den 5 februari 1959 (beräkning av försäkringsperioder fullgjorda före den 18 december 1954). Tillämpningen av den bestämmelsen är fortfarande begränsad till de personer som omfattas av det avtalet.
Artikel 45.3 i konventionen om social trygghet av den 7 juli 1997 avseende f.d. zon B i fristaten Trieste (beräkning av försäkringsperioder fullgjorda före den 5 oktober 1956). Tillämpningen av den bestämmelsen är fortfarande begränsad till de personer som omfattas av den konventionen.
LUXEMBURG–PORTUGAL
Avtal av den 10 mars 1997 (om erkännande av beslut av institutioner i en avtalsslutande part beträffande invaliditetsstatus för personer som ansöker om pensioner från institutioner i den andra avtalsslutande parten).
LUXEMBURG–SLOVAKIEN
Artikel 50.5 i konventionen om social trygghet av den 23 maj 2002 (beräkning av pensionsförsäkringsperioder för politiska flyktingar).
UNGERN–ÖSTERRIKE
Artikel 36.3 i konventionen om social trygghet av den 31 mars 1999 (beräkning av försäkringsperioder fullgjorda före den 27 november 1961). Tillämpningen av den bestämmelsen är fortfarande begränsad till de personer som omfattas av den.
UNGERN–SLOVENIEN
Artikel 31 i konventionen om social trygghet av den 7 oktober 1957 (beräkning av försäkringsperioder fullgjorda före den 29 maj 1956). Tillämpningen av den bestämmelsen är fortfarande begränsad till de personer som omfattas av den.
UNGERN–SLOVAKIEN
Artikel 34.1 i konventionen om social trygghet av den 30 januari 1959 (artikel 34.1 i den konventionen anger att försäkringsperioder som godkänts före den dag då den konventionen undertecknades är försäkringsperioder som tillhör den avtalsslutande stat inom vars territorium den försäkrade personen var bosatt). Tillämpningen av den bestämmelsen är fortfarande begränsad till de personer som omfattas av den.
ÖSTERRIKE–POLEN
Artikel 33.3 i konventionen om social trygghet av den 7 september 1998 (beräkning av försäkringsperioder fullgjorda före den 27 november 1961). Tillämpningen av den bestämmelsen är fortfarande begränsad till de personer som omfattas av den.
ÖSTERRIKE–RUMÄNIEN
Artikel 37.3 i avtalet om social trygghet av den 28 oktober 2005 (beräkning av försäkringsperioder fullgjorda före den 27 november 1961). Tillämpningen av den bestämmelsen är fortfarande begränsad till de personer som omfattas av den.
ÖSTERRIKE–SLOVENIEN
Artikel 37 i konventionen om social trygghet av den 10 mars 1997 (beräkning av försäkringsperioder fullgjorda före den 1 januari 1956). Tillämpningen av den bestämmelsen är fortfarande begränsad till de personer som omfattas av den.
ÖSTERRIKE–SLOVAKIEN
Artikel 34.3 i konventionen om social trygghet av den 21 december 2001 (beräkning av försäkringsperioder fullgjorda före den 27 november 1961). Tillämpningen av den bestämmelsen är fortfarande begränsad till de personer som omfattas av den.
FINLAND–SVERIGE
Artikel 7 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 18 augusti 2003 (avser ersättning för merutgifter för hemresa till bosättningslandet på grund av sjukdom vid vistelse i ett annat nordiskt land).
BILAGA III
BEGRÄNSNINGAR AV VÅRDFÖRMÅNER FÖR GRÄNSARBETARES FAMILJEMEDLEMMAR
(som avses i artikel 18.2)
DANMARK
ESTLAND (dessa uppgifter kommer att gälla under den period som avses i artikel 87.10.a)
IRLAND
SPANIEN (dessa uppgifter kommer att gälla under den period som avses i artikel 87.10.a)
KROATIEN
ITALIEN (dessa uppgifter kommer att gälla under den period som avses i artikel 87.10.a)
LITAUEN (dessa uppgifter kommer att gälla under den period som avses i artikel 87.10.a)
UNGERN (dessa uppgifter kommer att gälla under den period som avses i artikel 87.10.a)
NEDERLÄNDERNA (dessa uppgifter kommer att gälla under den period som avses i artikel 87.10.a)
FINLAND
SVERIGE
FÖRENADE KUNGARIKET
BILAGA IV
YTTERLIGARE RÄTTIGHETER FÖR PENSIONSTAGARE SOM ÅTERVÄNDER TILL DEN BEHÖRIGA MEDLEMSSTATEN
(Artikel 27.2)
▼M1 —————
BILAGA V
YTTERLIGARE RÄTTIGHETER FÖR TIDIGARE GRÄNSARBETARE SOM ÅTERVÄNDER TILL DEN MEDLEMSSTAT DÄR DE TIDIGARE ARBETADE SOM ANSTÄLLDA ELLER BEDREV VERKSAMHET SOM EGENFÖRETAGARE (ENDAST TILLÄMPLIGT OM DEN MEDLEMSSTAT DÄR DEN BEHÖRIGA INSTITUTION ÄR BELÄGEN SOM ÄR ANSVARIG FÖR KOSTNADERNA FÖR DE VÅRDFÖRMÅNER SOM PENSIONSTAGAREN HAR RÄTT TILL I SIN BOSÄTTNINGSMEDLEMSSTAT OCKSÅ ÄR UPPTAGEN I FÖRTECKNINGEN)
(Artikel 28.2)
BILAGA VI
FASTSTÄLLANDE AV TYP A-LAGSTIFTNING SOM BÖR OMFATTAS AV DEN SÄRSKILDA SAMORDNINGEN
(Artikel 44.1)
TJECKIEN
Full invaliditetspension för personer som hade en invaliditetsgrad på 100 % före 18 års ålder och som inte varit försäkrade under den tid som krävs (avsnitt 42 i lagen om pensionsförsäkring nr 155/1995 Coll.)
ESTLAND
Invaliditetspensioner som beviljats före den 1 april 2000 enligt lagen om statliga understöd och som bibehållits enligt lagen om statlig pensionsförsäkring
Statliga pensioner vid invaliditet enligt lagen om statlig pensionsförsäkring
Invaliditetspensioner som beviljas enligt lagen om anställning vid försvaret, lagen om anställning vid polisväsendet, lagen om åklagarmyndigheten, lagen om domares ställning, lagen om löner, pensioner och annan social trygghet för Riigikogus ledamöter samt lagen om officiella förmåner för republikens president
Ersättning vid arbetsoförmåga som beviljats inom ramen för lagen om ersättning vid arbetsoförmåga.
IRLAND
Del 2 kapitel 17 i 2005 års konsoliderade lag om social trygghet
GREKLAND
Lagstiftning som avser försäkringssystemet för jordbruket (OGA) enligt lag nr 4169/1961
KROATIEN
Invaliditetspension på grund av arbetsskada eller sjukdom enligt artikel 52.5 i pensionsförsäkringslagen (officiella tidningen 102/98, i ändrad lydelse).
Bidrag för fysisk skada enligt artikel 56 i pensionsförsäkringslagen (officiella tidningen 102/98, i ändrad lydelse).
LETTLAND
Invaliditetspensioner (tredje gruppen) enligt artikel 16.1.2 i lagen om statlig pension av den 1 januari 1996
UNGERN
Från och med den 1 januari 2012 i enlighet med lag CXCI från 2011 om förmåner för personer med förändrad arbetsförmåga och ändringar av vissa andra akter:
Rehabiliteringsförmån.
Invaliditetsförmån.
SLOVAKIEN
Invaliditetspension för en person som blivit invalidiserad som barn eller före 26 års ålder under doktorandstudier på heltid och som alltid anses ha fullgjort den försäkringsperiod som krävs (artiklarna 70.2, 72.3 samt 73.3 och 73.4 i lag nr 461/2003 om socialförsäkringar, i dess ändrade lydelse).
▼M1 —————
FINLAND
Folkpension till den som har ett medfött handikapp eller som blir handikappad i unga år (lagen om genomförande av lagen om folkpension, 568/2007)
Invaliditetspensioner fastställda i enlighet med övergångsregler och beviljade före den 1 januari 1994 (lagen om genomförande av lagen om folkpension, 569/2007)
SVERIGE
Inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning (34 kap. socialförsäkringsbalken).
FÖRENADE KUNGARIKET
Sysselsättningsstöd och bistånd (ESA)
För ersättning som beviljats före den 1 april 2016 är ESA en kontantförmån vid sjukdom för de inledande 91 dagarna (utvärderingsfas). Från och med den 92:a dagen (huvudfasen) övergår ESA till att bli invaliditetsersättning.
För ersättning som beviljats den 1 april 2016 eller senare är ESA en kontantförmån vid sjukdom för de inledande 365 dagarna (utvärderingsfas). Från och med den 366:e dagen övergår ESA (biståndsgrupp) till att bli invaliditetsersättning.
Storbritannien: Del 1 av Welfare Reform Act 2007.
Nordirland: Del 1 av Welfare Reform Act (Northern Ireland) 2007.
BILAGA VII
ÖVERENSSTÄMMELSE MELLAN MEDLEMSSTATERNAS LAGSTIFTNING OM VILLKOREN FÖR GRADEN AV INVALIDITET
(Artikel 46.3 i förordningen)
BELGIEN
▼M1 —————
Medlemsstater |
System som tillämpas av medlemsstaters institutioner som har fattat beslut om invaliditetsgraden |
System som tillämpas av belgiska institutioner för vilka beslutet är bindande då överensstämmelse föreligger |
||||
Allmänt system |
System för gruvarbetare |
System för sjömän |
Ossom |
|||
Allmän invaliditet |
Arbetsinvaliditet |
|||||
FRANKRIKE |
1. Allmänt system: |
|
|
|
|
|
– Grupp III (ständig tillsyn) |
Överens-stämmelse |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
– Grupp II |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
– Grupp I |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
2. System för jordbrukare: |
||||||
– Total allmän invaliditet |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
– 2/3 allmän invaliditet |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
– Ständig tillsyn |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
3. System för gruvarbetare: |
||||||
– Partiell allmän invaliditet |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
– Ständig tillsyn |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
– Arbetsinvaliditet |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
4. System för sjömän: |
||||||
– Allmän invaliditet |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
– Ständig tillsyn |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
– Arbetsinvaliditet |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
ITALIEN |
1. Allmänt system: |
|
|
|
|
|
– Invaliditet – arbetare |
Inte överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
– Invaliditet – tjänstemän |
Inte överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
2. System för sjömän: |
||||||
– Arbetsoförmåga för arbete till sjöss |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
▼M1 ————— |
||||||
FRANKRIKE
Medlems-stater |
System som tillämpas av medlemsstaters institutioner som har fattat beslut om invaliditetsgraden |
System som tillämpas av franska institutioner för vilka beslutet är bindande då överensstämmelse föreligger |
|||||||||||
Allmänt system |
System för jordbrukare |
System för gruvarbetare |
System för sjömän |
||||||||||
Grupp I |
Grupp II |
Grupp III Ständig tillsyn |
2/3 invaliditet |
Total invaliditet |
Ständig tillsyn |
2/3 allmän invaliditet |
Ständig tillsyn |
Arbetsinvaliditet |
2/3 allmän invaliditet |
Total arbetsinvaliditet |
Ständig tillsyn |
||
BELGIEN |
1. Allmänt system |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
2. System för gruvarbetare |
|||||||||||||
– Partiell allmän invaliditet |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
– Arbetsinvaliditet |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Överensstämmelse (2) |
|
|
|
|
3. System för sjömän |
Överensstämmelse (1) |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Överensstämmelse (1) |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Överensstämmelse (1) |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
ITALIEN |
1. Allmänt system |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
– Invaliditet – arbetare |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
– Invaliditet – tjänstemän |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
2. System för sjömän |
|||||||||||||
– Arbetsoförmåga för arbete till sjöss |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
▼M1 ————— |
|||||||||||||
(1)
I den mån den invaliditet som den belgiska institutionen erkänner är allmän invaliditet.
(2)
Endast om den belgiska institutionen har medgett att arbetaren inte är i stånd att arbeta under jorden eller på marknivå. |
ITALIEN
Medlemsstater |
System som tillämpas av medlemsstaters institutioner som har fattat beslut om invaliditetsgraden |
System som tillämpas av italienska institutioner för vilka beslutet är bindande då överensstämmelse föreligger |
||
Allmänt system |
System för sjömän - Arbetsoförmåga för arbete till sjöss |
|||
Arbetare |
Tjänstemän |
|||
BELGIEN |
1. Allmänt system |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
2. System för gruvarbetare |
||||
– Partiell allmän invaliditet |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
– Arbetsinvaliditet |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
3. System för sjömän |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
FRANKRIKE |
1. Allmänt system |
|
|
|
– Grupp III (ständig tillsyn) |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
– Grupp II |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
– Grupp I |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
2. System för jordbrukare |
||||
– Total allmän invaliditet |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
– Partiell allmän invaliditet |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
– Ständig tillsyn |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
3. System för gruvarbetare |
||||
– Partiell allmän invaliditet |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
– Ständig tillsyn |
Överensstämmelse |
Överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
– Arbetsinvaliditet |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
4. System för sjömän |
||||
– Partiell allmän invaliditet |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
– Ständig tillsyn |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
Inte överensstämmelse |
|
– Arbetsinvaliditet |
|
|
|
▼M1 —————
BILAGA VIII
FALL NÄR PRO RATA-BERÄKNINGEN INTE SKA GÖRAS ELLER INTE SKA TILLÄMPAS
(artikel 52.4 och 52.5)
Del 1: Fall där pro rata-beräkningen inte ska göras enligt artikel 52.4
DANMARK
Alla ansökningar om pensioner som avses i lagen om social pension, utom de pensioner som nämns i bilaga IX.
IRLAND
Alla ansökningar om statlig pension (transfererad), statlig pension (avgiftsfinansierad) samt pension till efterlevande make (avgiftsfinansierad).
CYPERN
Alla ansökningar om ålders- och invaliditetspension samt pension till efterlevande make.
LETTLAND
Alla ansökningar om invaliditetspension (lag om statlig pension av den 1 januari 1996).
Alla ansökningar om efterlevandepension (lag om statlig pension av den 1 januari 1996, lag om statligt finansierad pension av den 1 juli 2001).
LITAUEN
Alla ansökningar om efterlevandepension från den statliga socialförsäkringen på grundval av basbeloppet för efterlevandepension (lag om pension från den statliga socialförsäkringen).
NEDERLÄNDERNA
Alla ansökningar om ålderspension enligt lagen om allmän åldersförsäkring (AOW).
ÖSTERRIKE
Alla ansökningar om förmåner enligt lagen av den 9 september 1955 om allmän socialförsäkring – ASVG, lagen av den 11 oktober 1978 om socialförsäkring för egenföretagare verksamma inom handeln – GSVG, lagen av den 11 oktober 1978 om socialförsäkring för jordbrukare – BSVG och lagen av den 30 november 1978 om socialförsäkring för egenföretagare inom de fria yrkena – FSVG.
Alla ansökningar om invaliditetspension grundad på ett pensionskonto enligt lagen om allmän pension – (APG) av den 18 november 2004.
Alla ansökningar om efterlevandepension grundad på ett pensionskonto enligt lagen om allmän pension (APG) av den 18 november 2004, med undantag för fall enligt del 2.
Alla ansökningar om invaliditets- och efterlevandepension från österrikiska Landesärztekammern grundad på grundgaranti (grundförmåner och eventuella kompletterande förmåner, eller grundpension).
Alla ansökningar om permanent stöd vid yrkesinvaliditet och efterlevandestöd från den österrikiska veterinärkammarens pensionsfond.
Alla ansökningar om förmåner i samband med pension vid yrkesinvaliditet, änke- och barnpension i enlighet med stadgarna för de österrikiska advokatsamfundens institutioner för social omsorg, del A.
Alla ansökningar om förmåner enigt lagen om registrerad försäkring av den 3 februari 1972 – NVG 1972.
POLEN
Alla ansökningar om invaliditets- och ålderspension enligt det fastställda förmånssystemet, samt om efterlevandepension, med undantag för de fall då de ackumulerade försäkringsperioder som har fullgjorts enligt lagstiftningen i mer än en medlemsstat är lika med eller längre än 20 år för kvinnor och 25 år för män, men de nationella försäkringsperioderna är lägre än dessa gränsvärden (och inte mindre än 15 år för kvinnor och 20 år för män), och beräkningen görs enligt artiklarna 27 och 28 i lagen av den 17 december 1998 (Polens officiella tidning 2015, punkt 748).
PORTUGAL
Alla ansökningar om invaliditets-, ålders- eller efterlevandepension, utom när det sammanlagda antalet fullgjorda försäkringsperioder enligt lagstiftningen i mer än en medlemsstat uppgår till minst 21 kalenderår, de nationella försäkringsperioderna uppgår till högst 20 år och beräkningen görs enligt artiklarna 32 och 33 i lagdekret nr 187/2007 av den 10 maj 2007.
SLOVAKIEN
Alla ansökningar om efterlevandepension (pension till efterlevande make samt pension till efterlevande barn) beräknad i enlighet med den före den 1 januari 2004 gällande lagstiftningen, vars belopp härrör från pension som tidigare har betalats till den avlidne/avlidna.
Alla ansökningar om pension beräknad i enlighet med lag nr 461/2003 Coll. om social trygghet i gällande lydelse.
SVERIGE
Ansökningar om ålderspension i form av garantipension (66–67 kap. socialförsäkringsbalken [2010:110]).
Ansökningar om ålderspension i form av tilläggspension (63 kap. socialförsäkringsbalken [2010:110]).
FÖRENADE KUNGARIKET
Alla ansökningar om ålderspension, statlig pension enligt del 1 i 2014 års pensionslag, änkepension och efterlevandeförmåner, med undantag för sådana där under ett beskattningsår som börjar den 6 april 1975 eller senare
den berörda parten har fullgjort försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder enligt Förenade kungarikets och en annan medlemsstats lagstiftning, och ett (eller flera) av beskattningsåren inte betraktas som ett kvalificerande år enligt Förenade kungarikets lagstiftning,
de försäkringsperioder som fullgjorts enligt den lagstiftning som gäller i Förenade kungariket för perioder före den 5 juli 1948 skulle beaktas vid tillämpningen av artikel 52.1 b i förordningen genom tillämpning av försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder enligt en annan medlemsstats lagstiftning.
Alla ansökningar om ytterligare pension enligt avsnitt 44 i lagen om socialförsäkringsavgifter och socialförsäkringsförmåner (Social Security Contributions and Benefits Act) 1992 och avsnitt 44 i lagen om socialförsäkringsavgifter och socialförsäkringsförmåner för Nordirland (Social Security Contributions and Benefits Act (Northern Ireland)) 1992.
Del 2: Fall där artikel 52.5 tillämpas
BULGARIEN
Ålderspension från obligatorisk tilläggspensionsförsäkring, enligt del II avdelning II i socialförsäkringslagen.
TJECKIEN
Pension som utges genom det system inom den andra pelaren som inrättats genom lag nr 426/2011 Coll. om pensionsrättigheter.
DANMARK
Privata pensioner.
Förmåner vid dödsfall (intjänade på grundval av avgifterna till Arbejdsmarkedets Tillægspension för tiden före den 1 januari 2002).
Förmåner vid dödsfall (intjänade på grundval av avgifterna till Arbejdsmarkedets Tillægspension för tiden efter den 1 januari 2002) med hänvisning till den konsoliderade lagen om Arbejdsmarkedets Tillægspension 942:2009.
ESTLAND
Obligatoriskt finansierat system för ålderspension.
FRANKRIKE
Allmänna eller kompletterande system i vilka förmånerna vid ålderdom beräknas på grundval av pensionspoäng.
KROATIEN
Pensioner från det obligatoriska pensionssystemet på grundval av enskilt kapitaliserat sparande i enlighet med lagen om obligatoriska och frivilliga pensionsfonder (officiella tidningen 49/99, i ändrad lydelse) och lagen om pensionsförsäkringsföretag och betalning av pensioner på grundval av enskilt kapitaliserat sparande (officiella tidningen 106/99, i ändrad lydelse), utom i de fall som föreskrivs i artiklarna 47 och 48 i lagen om obligatoriska och frivilliga pensionsfonder (invaliditetspension på grundval av allmän arbetsoförmåga och efterlevandepension).
LETTLAND
Ålderspension (lag om statlig pension av den 1 januari 1996, lag om statligt finansierad pension av den 1 juli 2001).
UNGERN
Pension på grundval av medlemskap i privata pensionsfonder.
ÖSTERRIKE
Ålderspension och därav härledd efterlevandepension som grundas på ett pensionskonto enligt lagen om allmän pension (APG) av den 18 november 2004.
Obligatoriska bidrag enligt artikel 41 i lagen av den 28 december 2001 - BGBl I nr 154 – om österrikiska farmaceuters allmänna lönefond (Pharmazeutische Gehaltskasse für Österreich).
Ålders- och förtidspension från de österrikiska Landesärtztekammern med grundbelopp (grundförmåner och eventuella kompletterande förmåner, eller grundpension) samt alla pensionsförmåner från de österrikiska Landesärtztekammern med tilläggsbelopp (tilläggspension eller individuell pension).
Åldersstöd från den österrikiska veterinärkammarens pensionsfond.
Förmåner enligt stadgarna för de österrikiska advokatsamfundens institutioner för social omsorg, delarna A och B, med undantag för ansökningar om förmåner från invaliditets-, änke- och barnpensioner enligt stadgarna för de österrikiska advokatsamfundens institutioner för social omsorg, del A.
Förmåner från den federala arkitekt- och ingenjörskonsultkammarens institutioner för social omsorg enligt lagen om den österrikiska civilingenjörskammaren (Ziviltechnikerkammergesetz) från 1993 och stadgarna för dessa institutioner, med undantag för förmåner på grund av yrkesskada och förmåner till efterlevande grundade på dessa förmåner.
Förmåner i enlighet med den federala revisors- och skatterådgivarkammarens stadga för välfärdsinstitutioner i enlighet med Österrikes lag om yrkesverksamma revisorer och skatterådgivare (Wirtschaftstreuhandberufsgesetz).
POLEN
Ålderspensioner enligt det fastställda avgiftssystemet.
PORTUGAL
Tilläggspension som beviljats i enlighet med lagdekret nr 26/2008 av den 22 februari 2008 (offentligt kapitaliseringssystem).
SLOVENIEN
Pension från obligatorisk tilläggspensionsförsäkring.
SLOVAKIEN
Obligatoriskt ålderspensionssparande.
SVERIGE
Ålderspension i form av inkomstpension och premiepension (62 och 64 kap. socialförsäkringsbalken).
FÖRENADE KUNGARIKET
Progressiva pensionsförmåner (graduated retirement benefits), som betalas ut enligt avsnitten 36 och 37 i lagen om allmän försäkring (National Insurance Act) 1965 och avsnitten 35 och 36 i lagen om allmän försäkring för Nordirland (National Insurance Act (Northern Ireland)) 1966.
BILAGA IX
FÖRMÅNER OCH ÖVERENSKOMMELSER PÅ VILKA ARTIKEL 54 FÅR TILLÄMPAS
I. Förmåner som avses i artikel 54.2 a i förordningen, vars storlek är oberoende av de fullgjorda försäkrings- eller bosättningsperiodernas längd
BELGIEN
Förmåner inom det allmänna invaliditetssystemet, det särskilda invaliditetssystemet för gruvarbetare och det särskilda systemet för sjömän i handelsflottan
Förmåner inom försäkringen mot arbetsoförmåga för egenföretagare
Invaliditetsförmåner inom systemet för social trygghet utanför Europa och invaliditetssystemet för f.d. anställda i Belgiska Kongo och Rwanda-Urundi
DANMARK
Full dansk åldersrelaterad folkpension som förvärvats efter tio års bosättning av personer som har beviljats pension senast den 1 oktober 1989
IRLAND
Invaliditetspension av typ A
GREKLAND
Förmåner enligt bestämmelserna i lag nr 4169/1961 om försäkringssystemet för jordbruket (OGA)
SPANIEN
Efterlevandepensioner som beviljas inom det allmänna systemet och inom de särskilda systemen, med undantag för det särskilda systemet för offentligt anställda
FRANKRIKE
Invaliditetspension enligt det allmänna systemet för social trygghet eller enligt systemet för arbetare inom jordbruket
Invaliditetspension till efterlevande make enligt det allmänna systemet för social trygghet eller enligt systemet för arbetare inom jordbruket, när den beräknas på grundval av den avlidne makens invaliditetspension som fastställts i enlighet med artikel 52.1 a
LETTLAND
Invaliditetspensioner (tredje gruppen) enligt artikel 16.1.2 i lagen om statlig pension av den 1 januari 1996
▼M1 —————
NEDERLÄNDERNA
Lagen om invaliditetsförsäkring av den 18 februari 1966, med senare ändringar (WAO)
Lagen om invaliditetsförsäkring för egenföretagare av den 24 april 1997, med senare ändringar (WAZ)
Lagen om allmän försäkring för efterlevande släktingar av den 21 december 1995 (ANW)
Lagen om arbete och inkomst efter arbetsförmåga av den 10 november 2005 (WIA)
FINLAND
Folkpension till den som har ett medfött handikapp eller som blir handikappad i unga år (lagen om genomförande av lagen om folkpension, 568/2007)
Folkpension och efterlevandepension fastställd i enlighet med övergångsbestämmelser och beviljad före den 1 januari 1994 (lagen om genomförande av lagen om folkpension, 569/2007)
Barnförhöjning (barnpensionstillägg) vid beräkningen av oberoende förmån i enlighet med folkpensionslagen (lagen om genomförande av folkpension, 568/2007)
SVERIGE
Inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning (34 kap. socialförsäkringsbalken).
Garantipension och garantiersättning som ersatt sådan oavkortad folkpension som utgavs enligt den lagstiftning om folkpension som var tillämplig före den 1 januari 1993 och oavkortad folkpension som utgavs enligt övergångsbestämmelserna till den lagstiftning som gäller från detta datum.
II. Förmåner som avses i artikel 54.2 b i förordningen, vars storlek bestäms på grundval av en tillgodoräknad period som anses vara fullgjord mellan den dag då försäkringsfallet inträffade och en senare dag
TYSKLAND
Invaliditets- och efterlevandepensioner som beviljas med hänsyn till en tilläggsperiod
Ålderspension som beviljas med hänsyn till en redan fullgjord tilläggsperiod
SPANIEN
Avgångspension eller pension vid bestående arbetsoförmåga (invaliditet) enligt det särskilda systemet för offentligt anställda vilken beviljas enligt avdelning I i den konsoliderade texten till lagen om statliga pensionstagare, om mottagaren vid den tidpunkt då försäkringsfallet inträffade var verksam som offentligt anställd eller behandlades som sådan, samt efterlevandepensioner (till maka/make, barn och föräldrar) som beviljas enligt avdelning I i den konsoliderade texten till lagen om statliga pensionstagare, om personen vid den tidpunkt då dödsfallet inträffade var verksam som offentligt anställd eller behandlades som sådan
ITALIEN
Italiensk pension vid fullständig arbetsoförmåga (inabilità)
LETTLAND
Efterlevandepension beräknad på grundval av antagna försäkringsperioder (artikel 23.8 i lagen om statlig pension av den 1 januari 1996)
LITAUEN
Pension vid arbetsoförmåga som betalas ut enligt lagen om statliga socialförsäkringspensioner
Statlig efterlevandepension och barnpension beräknad på grundval av den avlidnes pension vid arbetsoförmåga enligt lagen om statliga socialförsäkringspensioner
LUXEMBURG
Invaliditets- och efterlevandepensioner
SLOVAKIEN
Slovakisk invaliditetspension och efterlevandepension som härleds från denna
▼M4 —————
FINLAND
Tjänstepension som beviljas med hänsyn till framtida perioder i enlighet med nationell lagstiftning
SVERIGE
Sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning (35 kap. socialförsäkringsbalken).
Efterlevandepension som beräknas på grundval av tillgodoräknade försäkringsperioder (76–85 kap. socialförsäkringsbalken).
III. Överenskommelser som avses i artikel 54.2 b i i förordningen, som syftar till att undvika att samma tillgodoräknade period beaktas två eller flera gånger
Överenskommelsen om social trygghet av den 28 april 1997 mellan Republiken Finland och Förbundsrepubliken Tyskland
Överenskommelsen om social trygghet av den 10 november 2000 mellan Republiken Finland och Storhertigdömet Luxemburg
Nordiska konventionen om social trygghet av den 18 augusti 2003
BILAGA X
SÄRSKILDA ICKE AVGIFTSFINANSIERADE KONTANTA FÖRMÅNER
(artikel 70.2 c)
BELGIEN
Förmån vid inkomstbortfall (lag av den 27 februari 1987).
Garantiinkomst för äldre (lag av den 22 mars 2001).
BULGARIEN
Social ålderspension (artikel 89 i socialförsäkringslagen).
TJECKIEN
Socialbidrag (lag nr 117/1995 Sb. om statligt socialstöd).
DANMARK
Bostadsstöd för pensionärer (lagen om individuellt bostadsstöd, konsoliderad genom lag nr 204 av den 29 mars 1995).
TYSKLAND
Minimiinkomst för äldre och för personer med nedsatt intjänandeförmåga enligt kapitel 4 i volym XII i lagen om social trygghet – Sozialgesetzbuch.
Förmåner som ska täcka levnadsomkostnader enligt grundgarantin för arbetssökande, såvida inte kraven när det gäller dessa förmåner är uppfyllda för rätt till ett tillfälligt tillägg efter det att arbetslöshetsförmåner har utgetts (artikel 24.1 i volym II i lagen om social trygghet – Sozialgesetzbuch).
ESTLAND
Bidrag till vuxna med funktionshinder (lagen om sociala förmåner för funktionshindrade av den 27 januari 1999).
Statligt arbetslöshetsunderstöd (lagen om arbetsmarknadstjänster och arbetsmarknadsstöd av den 29 september 2005).
IRLAND
Bidrag till arbetssökande (del 3 kapitel 2 i 2005 års konsoliderade lag om social trygghet).
Statlig (icke avgiftsfinansierad) pension (del 3 kapitel 4 i 2005 års konsoliderade lag om social trygghet).
Efterlevandepension (icke avgiftsfinansierad) (del 3 kapitel 6 i 2005 års konsoliderade lag om social trygghet).
Bidrag till funktionshindrade (del 3 kapitel 10 i 2005 års konsoliderade lag om social trygghet).
Färdbidrag (avsnitt 61 i 1970 års hälso- och sjukvårdslag).
Pension för synskadade (del 3 kapitel 5 i 2005 års konsoliderade lag om social trygghet).
GREKLAND
Särskilda förmåner för äldre (lag 1296/82).
SPANIEN
Minimiinkomstgaranti (lag nr 13/82 av den 7 april 1982).
Kontantförmåner till äldre och arbetsoförmögna personer (Kungligt dekret nr 2620/81 av den 24 juli 1981).
Icke avgiftsfinansierade invaliditets- och ålderspensioner enligt artikel 38.1 i den konsoliderade texten till den allmänna lagen om social trygghet, godkänd genom Kungligt lagstiftningsdekret nr 1/1994 av den 20 juni 1994, och
de förmåner som kompletterar pensionerna ovan, i enlighet med de autonoma gemenskapernas lagstiftning, där sådana tillägg garanterar en minimiinkomst med hänsyn tagen till den ekonomiska och sociala situationen i de berörda autonoma regionerna.
Färdbidrag för ökad rörlighet (lag nr 13/1982 av den 7 april 1982).
FRANKRIKE
Tilläggsbidrag från
den särskilda invaliditetsfonden, och
solidaritetsfonden för äldre med avseende på förvärvade rättigheter
(lag av den 30 juni 1956, kodifierad i volym VIII i lagen om social trygghet).
Bidrag till vuxna funktionshindrade (lag av den 30 juni 1975, kodifierad i volym VIII i lagen om social trygghet).
Särskilt bidrag (lag av den 10 juli 1952, kodifierad i volym VIII i lagen om social trygghet) med avseende på förvärvade rättigheter.
Solidaritetsbidrag till äldre (förordning av den 24 juni 2004, kodifierad i volym VIII i lagen om social trygghet) från den 1 januari 2006.
ITALIEN
Socialpension för obemedlade personer (lag nr 153 av den 30 april 1969).
Pensioner och bidrag för funktionshindrade eller arbetsoförmögna civilpersoner (lag nr 118 av den 30 mars 1971, nr 18 av den 11 februari 1980 och nr 508 av den 23 november 1988).
Pensioner och bidrag för döva och stumma (lag nr 381 av den 26 maj 1970 och nr 508 av den 23 november 1988).
Pensioner och bidrag för synskadade civilpersoner (lag nr 382 av den 27 maj 1970 och nr 508 av den 23 november 1988).
Förmåner som tillägg till minimipensioner (lag nr 218 av den 4 april 1952, nr 638 av den 11 november 1983 och nr 407 av den 29 december 1990).
Kompletterande förmåner för funktionshindrade (lag nr 222 av den 12 juni 1984).
Socialbidrag (lag nr 335 av den 8 augusti 1995).
Förhöjt socialbidrag (artikel 1.1 och 1.12 i lag nr 544 av den 29 december 1988, i dess ändrade lydelse).
CYPERN
Socialpension (lagen om socialpension från 1995 (lag 25(I)/95), i dess ändrade lydelse.
Bidrag till gravt rörelsehindrade (regeringsbeslut nr 38210 av den 16 oktober 1992, nr 41370 av den 1 augusti 1994, nr 46183 av den 11 juni 1997 och 53675 av den 16 maj 2001).
Särskilt bidrag för synskadade (lagen om särskilda bidrag från 1996 (lag 77(I)/96), i dess ändrade lydelse).
LETTLAND
Statliga socialförsäkringsförmåner (lagen om statliga sociala förmåner av den 1 januari 2003).
Färdbidrag för funktionshindrade med begränsad rörlighet (lagen om statliga sociala förmåner av den 1 januari 2003).
LITAUEN
Socialpension (artikel 5 i 2005 års lag om statliga sociala förmåner).
Särskilt understöd (artikel 15 i lagen från 2005 om statliga sociala förmåner).
Färdbidrag för funktionshindrade med begränsad rörlighet (artikel 7 i lagen om resebidrag från 2000).
LUXEMBURG
Inkomst för gravt funktionshindrade (artikel 1.2 i lag av den 12 september 2003), med undantag för personer som erkänts som funktionshindrade arbetstagare och som är anställda på den öppna arbetsmarknaden eller i skyddat arbete.
UNGERN
Invaliditetslivränta (regeringsdekret nr 83/1987 (XII 27) om invaliditetslivränta).
Icke avgiftsfinansierade förmåner för äldre (lag III från 1993 om socialförvaltning och sociala förmåner).
Färdbidrag (regeringsdekret nr 164/1995 (XII 27) om färdbidrag för gravt funktionshindrade).
MALTA
Inkomststöd (avsnitt 73 i lagen om social trygghet (kapitel 318) 1987).
Ålderspension (lagen om social trygghet (kapitel 318) 1987).
NEDERLÄNDERNA
Lagen om arbets- och anställningsstöd för unga personer med funktionsnedsättning av den 24 april 1997 (Wet Wajong).
Lagen om tilläggsförmåner av den 6 november 1986 (TW).
ÖSTERRIKE
Tilläggsersättning (federal lag av den 9 september 1955 om allmän socialförsäkring - ASVG, federal lag av den 11 oktober 1978 om socialförsäkring för personer verksamma inom handeln – GSVG och federal lag av den 11 oktober 1978 om socialförsäkring för jordbrukare – BSVG).
POLEN
Socialpension (lag av den 27 juni 2003 om socialpension).
PORTUGAL
Icke avgiftsfinansierad statlig ålders- och invaliditetspension (lagdekret nr 464/80 av den 13 oktober 1980).
Icke avgiftsfinansierad änkepension (förordning nr 52/81 av den 11 november 1981).
Solidaritetstillägg för äldre (lagdekret nr 232/2005 av den 29 december 2005, ändrad genom lagdekret nr 236/2006 av den 11 december 2006).
SLOVENIEN
Statlig pension (lagen om pensions- och invaliditetsförsäkring av den 23 december 1999).
Inkomststöd för pensionärer (lagen om pensions- och invaliditetsförsäkring av den 23 december 1999).
Underhållsbidrag (lag om pensions- och invaliditetsförsäkring av den 23 december 1999).
SLOVAKIEN
Justering beviljad före den 1 januari 2004 av pensioner som enda inkomstkälla.
Socialpension som beviljades före den 1 januari 2004.
FINLAND
Bostadsbidrag för pensionstagare (lagen om bostadsbidrag för pensionstagare 571/2007).
Arbetsmarknadsstöd (lagen om utkomstskydd för arbetslösa 1290/2002).
Särskilt stöd till invandrare (lagen om särskilt stöd till invandrare 1192/2002).
SVERIGE
Bostadstillägg till pensionärer (lag 2001:761).
Äldreförsörjningsstöd (lag 2001:853).
FÖRENADE KUNGARIKET
Statligt pensionstillägg (2002 års lag om statligt pensionstillägg och 2002 års lag om statligt pensionstillägg – Nordirland).
Inkomstbaserade bidrag till arbetssökande (1995 års lag om arbetssökande och 1995 års förordning om arbetssökande – Nordirland).
▼M3 —————
Färdbidrag för funktionshindrade (1992 års lag om socialförsäkringsavgifter och socialförsäkringsförmåner och 1992 års lag om socialförsäkringsavgifter och socialförsäkringsförmåner – Nordirland).
Inkomstbaserat sysselsättningsstöd och bistånd (Welfare Reform Act 2007 och Welfare Reform Act (Nordirland) 2007).
BILAGA XI
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM TILLÄMPNINGEN AV MEDLEMSSTATERNAS LAGSTIFTNINGAR
(Artiklarna 51.3, 56.1 och 83)
BULGARIEN
Artikel 33.1 i den bulgariska sjukförsäkringslagen ska tillämpas på alla personer för vilka Bulgarien är behörig medlemsstat enligt avdelning III kapitel 1 i denna förordning.
TJECKIEN
För definitionen av familjemedlemmar i enlighet med artikel 1 i omfattar ”make/maka” även registrerade partner enligt definitionen i tjeckisk lag nr 115/2006 Coll. om registrerat partnerskap.
DANMARK
1. |
a)
Vid beräkningen av pensionen enligt lagen om social pension (lov om social pension) ska perioder av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare som fullgjorts enligt dansk lagstiftning av en gränsarbetare eller en arbetstagare som rest till Danmark för att utföra ett säsongsbetonat arbete betraktas som bosättningsperioder i Danmark fullgjorda av den efterlevande maken, förutsatt att den efterlevande maken under dessa perioder var gift med ovannämnda person och de inte var separerade eller levde faktiskt åtskilda på grund av osämja och att den efterlevande maken under dessa perioder var bosatt inom en annan medlemsstats territorium. Vid tillämpningen av detta led avses med säsongsbetonat arbete sådant arbete som på grund av årstidernas växlingar automatiskt återkommer varje år.
b)
Vid beräkningen av pensionen enligt lagen om social pension (lov om social pension) ska perioder av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare som fullgjorts enligt dansk lagstiftning före den 1 januari 1984 av en person på vilken punkt 1 a inte ska tillämpas betraktas som bosättningsperioder i Danmark fullgjorda av den efterlevande maken, förutsatt att den efterlevande maken under dessa perioder var gift med personen och de inte var separerade eller levde faktiskt åtskilda på grund av osämja och att den efterlevande maken under dessa perioder var bosatt inom en annan medlemsstats territorium.
c)
Perioder som medräknas enligt leden a och b ska inte beaktas om de sammanfaller med perioder som medräknas vid beräkningen av pension som ska betalas till den berörda personen enligt lagstiftningen om obligatorisk försäkring i en annan medlemsstat eller med de perioder för vilka personen uppbar pension enligt sådan lagstiftning. Sådana perioder ska dock beaktas om det årliga beloppet för denna pension är lägre än halva grundbeloppet för den sociala pensionen. |
2. |
a)
Utan hinder av bestämmelserna i artikel 6 i denna förordning ska personer som inte har arbetat som anställda i någon medlemsstat ha rätt till dansk social pension bara om de har varit stadigvarande bosatta i Danmark under minst tre år, med beaktande av de åldersgränser som gäller enligt dansk lagstiftning. Om inget annat följer av artikel 4 i denna förordning, ska artikel 7 inte tillämpas på en dansk social pension som sådana personer har rätt till.
b)
De bestämmelser som anges ovan ska inte gälla rätt till dansk social pension för familjemedlemmar till personer som är eller har varit anställda i Danmark eller för studerande och deras familjemedlemmar. |
3. |
Den tillfälliga förmånen för arbetslösa personer som har antagits till systemet med flexibelt arbete (ledighedsydelse) enligt lag nr 455 av den 10 juni 1997 ska omfattas av avdelning III kapitel 6 i denna förordning. Arbetslösa personer som reser till en annan medlemsstat ska omfattas av artiklarna 64 och 65 när denna medlemsstat har liknande sysselsättningsåtgärder för samma kategori av personer. |
4. |
Om en person som får dansk social pension också har rätt till efterlevandepension från en annan medlemsstat, ska dessa pensioner, vid tillämpningen av dansk lagstiftning, betraktas som förmåner av samma slag i den mening som avses i artikel 53.1 i denna förordning, förutsatt att den person vars försäkrings- eller bosättningsperioder ligger till grund för beräkningen av efterlevandepensionen också har rätt till dansk social pension. |
TYSKLAND
1. |
Utan hinder av artikel 5 a i denna förordning och artikel 5.4.1 i bok VI av socialförsäkringsbalken (Sozialgesetzbuch VI), får en person som uppbär full ålderspension enligt någon annan medlemsstats lagstiftning ansöka om obligatorisk försäkring enligt det tyska pensionsförsäkringssystemet. |
2. |
Utan hinder av artikel 5 a i denna förordning och artikel 7 i volym VI av socialförsäkringsbalken (Sozialgesetzbuch VI), får en person som är obligatoriskt försäkrad i en annan medlemsstat eller uppbär ålderspension enligt en annan medlemsstats lagstiftning ansluta sig till den frivilliga försäkringen i Tyskland. |
3. |
När kontantförmåner enligt § 47.1 i bok V av socialförsäkringsbalken, § 47.1 i bok VII av socialförsäkringsbalken och § 200.2 i riksförsäkringsordningen (Reichsversicherungsordnung) beviljas försäkrade personer som är bosatta i en annan medlemsstat, beräknas enligt det tyska försäkringssystemet nettolönen, som ligger till grund för beräkningen av förmånerna, som om den försäkrade personen vore bosatt i Tyskland, såvida inte den försäkrade personen begär en beräkning på grundval av den nettolön som han faktiskt uppbär. |
4. |
Medborgare i andra medlemsstater som har sin bosättningsort eller stadigvarande hemvist utanför Tyskland och som uppfyller de allmänna villkoren för det tyska pensionsförsäkringssystemet får göra frivilliga inbetalningar endast om de vid något tidigare tillfälle har varit frivilligt eller obligatoriskt försäkrade enligt det tyska pensionsförsäkringssystemet. Detta gäller även statslösa personer och flyktingar som har sin bosättningsort eller stadigvarande hemvist i en annan medlemsstat. |
5. |
Den schablonberäknade tillgodoräknandeperioden (pauschale Anrechnungszeit) enligt artikel 253 i bok VI av socialförsäkringsbalken (Sozialgesetzbuch VI) ska fastställas enbart på grundval av perioder i Tyskland. |
6. |
I de fall då den tyska pensionslagstiftning som gällde den 31 december 1991 är tillämplig på omräkningen av en pension ska enbart den tyska lagstiftningen tillämpas för tillgodoräknandet av ersättningsperioder (Ersatzzeiten). |
7. |
Den tyska lagstiftningen om arbetsplatsolyckor och arbetssjukdomar som kompenseras enligt lagen om utländska pensioner och om förmåner för försäkringsperioder som kan tillgodoräknas enligt lagen om utländska pensioner på de territorier som anges i punkt 1.2.3 i lagen om frågor som rör fördrivna personer och flyktingar (Bundesvertriebenengesetz) fortsätter att gälla inom denna förordnings tillämpningsområde utan hinder av bestämmelserna i punkt 2 i lagen om utländska pensioner (Fremdrentengesetz). |
8. |
För beräkningen av det teoretiska belopp som avses i artikel 52.1 b i i denna förordning i pensionssystemen för de fria yrkena ska den behöriga institutionen, med avseende på varje försäkringsår som fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning, utgå från den genomsnittliga årliga pensionsrätt som förvärvats under medlemskapet i behöriga institutioner genom betalning av avgifter. |
ESTLAND
Vid beräkningen av föräldraförmåner ska anställningsperioder i andra medlemsstater än Estland anses vara grundade på samma genomsnittliga socialavgiftsbelopp som betalats under de anställningsperioder i Estland med vilka de läggs samman. Om personen under referensåret endast har varit anställd i en annan medlemsstat ska beräkningen av förmånerna anses vara grundad på det genomsnittliga socialavgiftsbelopp som betalats i Estland mellan referensåret och moderskapsledigheten.
IRLAND
1. |
Vid beräkningen av en försäkrad persons föreskrivna antagna veckoinkomster för beviljandet av förmåner vid sjukdom eller arbetslöshet enligt irländsk lagstiftning ska, utan hinder av artiklarna 21.2 och 62, ett belopp som är lika med den genomsnittliga veckolönen för anställda under det föreskrivna året tillgodoräknas den försäkrade personen för varje vecka med arbete som anställd enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat under det föreskrivna året. |
2. |
I de fall då artikel 46 i denna förordning är tillämplig ska Irland, om den berörda personen är arbetsoförmögen med invaliditet som följd och omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat, vid tillämpningen av avdelning 118.1 a i den konsoliderade lagen om social trygghet (Social Welfare Consolidation Act, 2005), beakta varje period under vilken, med hänsyn till den invaliditet som följde på arbetsoförmågan, personen skulle ha ansetts vara arbetsoförmögen enligt irländsk lagstiftning. |
GREKLAND
1. |
Lag nr 1469/84 om frivillig anslutning till pensionsförsäkringssystemet för grekiska medborgare och utländska medborgare av grekisk härkomst är tillämplig på medborgare i andra medlemsstater, statslösa personer eller flyktingar, om de berörda personerna, utan hänsyn till deras bosättnings- eller vistelseort, vid något tidigare tillfälle har varit obligatoriskt eller frivilligt anslutna till det grekiska pensionsförsäkringssystemet. |
2. |
Utan hinder av artikel 5 a i denna förordning och artikel 34 i lag nr 1140/1981 får en person som uppbär pension på grund av olycksfall i arbetet eller arbetssjukdom enligt en annan medlemsstats lagstiftning begära att bli obligatoriskt försäkrad enligt den lagstiftning som tillämpas genom försäkringssystemet för jordbruket (OGA) i den utsträckning som personen bedriver en verksamhet som omfattas av den lagstiftningens tillämpningsområde. |
SPANIEN
1. |
Vid tillämpningen av artikel 52.1 b i i denna förordning ska de år som arbetstagaren saknar för att uppnå den pensionsålder eller obligatoriska pensionsålder som föreskrivs i artikel 31.4 i den konsoliderade versionen av lagen om statliga pensioner (Ley de Clases Pasivas del Estado) beaktas som faktisk statlig tjänstgöring endast om den förmånsberättigade vid den tidpunkt då det försäkringsfall för vilket invaliditets- eller efterlevandepension betalas ut omfattades av Spaniens särskilda system för offentligt anställda, de väpnade styrkorna eller utförde en verksamhet som assimilerats i det systemet eller om den förmånsberättigade vid tidpunkten för det försäkringsfall för vilket pensionerna betalas ut utförde en verksamhet som skulle ha erfordrat att den berörda personen omfattades av staten särskilda system för offentligt anställda, de väpnade styrkorna eller domarkåren, om verksamheten hade ägt rum i Spanien. |
2. |
a)
Den teoretiska spanska förmånen i enlighet med artikel 56.1 c i denna förordning ska beräknas på grundval av personens faktiska avgifter under åren närmast före betalningen av den sista avgiften till den spanska socialförsäkringen. Om försäkrings- och/eller bosättningsperioder enligt någon annan medlemsstats lagstiftning måste beaktas vid beräkningen av grundbeloppet för pensionen, ska det avgiftsunderlag i Spanien som tidsmässigt ligger närmast referensperioderna användas för de ovannämnda perioderna, med beaktande av utvecklingen av konsumentprisindex.
b)
Det beräknade pensionsbeloppet ska höjas med beloppet på de höjningar och uppräkningar som beräknats för varje efterföljande år för pensioner av samma slag. |
3. |
Perioder som fullgjorts i andra medlemsstater och som måste beräknas inom det särskilda systemet för offentligt anställda, de väpnade styrkorna och domstolsförvaltningen, ska vid tillämpningen av artikel 56 i denna förordning behandlas på samma sätt som de perioder som ligger närmast den tid som fullgjorts som offentligt anställd i Spanien. |
4. |
De åldersgrundade tilläggsbelopp som avses i den andra övergångsbestämmelsen i den allmänna lagen om social trygghet ska tillämpas på alla förmånstagare enligt förordningen som har avgifter i sitt namn enligt spansk lagstiftning före den 1 januari 1967. Det ska inte vara möjligt att genom tillämpning av artikel 5 i denna förordning behandla försäkringsperioder som har tillgodoräknats i en annan medlemsstat före ovannämnda datum som likvärdiga med avgifter som betalats i Spanien, endast för föreliggande syften. Det datum som motsvarar den 1 januari 1967 ska vara den 1 augusti 1970 för det särskilda systemet för sjöfolk och den 1 april 1969 för det särskilda sociala trygghetssystemet för kolindustrin. |
FRANKRIKE
▼M3 —————
2. |
För personer som får vårdförmåner i Frankrike enligt artiklarna 17, 24 eller 26 i denna förordning och som är bosatta i de franska departementen Haut-Rhin, Bas-Rhin eller Moselle, ska de vårdförmåner som utges för en annan medlemsstats institutions räkning, vilken ska stå för kostnaderna för dessa, omfatta förmåner som utges både genom den allmänna sjukförsäkringen och genom den obligatoriska kompletterande lokala sjukförsäkringen i Alsace-Moselle. |
3. |
Vid tillämpningen av avdelning III kapitel 5 i denna förordning ska den franska lagstiftning som är tillämplig på en person som arbetar eller tidigare har arbetat som anställd eller som bedriver eller tidigare har bedrivit verksamhet som egenföretagare omfatta både det eller de allmänna system för ålderspension och det eller de kompletterande pensionssystem som personen omfattades av. |
CYPERN
Vid tillämpning av bestämmelserna i artiklarna 6, 51 och 61 i denna förordning ska, för varje period från och med den 6 oktober 1980, en försäkringsperiod på en vecka enligt cypriotisk lagstiftning fastställas, genom att man delar den totala försäkringsgrundande inkomsten under den aktuella perioden med den lägsta försäkringsgrundande inkomst per vecka som fastställts för det aktuella avgiftsåret, förutsatt att det antal veckor som beräknas på detta sätt inte överstiger antalet kalenderveckor under den aktuella perioden.
MALTA
Särskilda bestämmelser för offentligt anställda
Personer anställda i enlighet med lagen om Maltas väpnade styrkor (kapitel 220 i Maltas lagstiftning, polislagen (kapitel 164 i Maltas lagstiftning) och fängelselagen (kapitel 260 i Maltas lagstiftning) ska behandlas som offentligt anställda endast vad avser tillämpningen av artiklarna 49 och 60 i denna förordning.
Pensioner som betalas i enlighet med de ovan nämnda lagarna och i enlighet med pensionsförordningen (kapitel 93 i Maltas lagstiftning) ska, endast för tillämpningen av artikel 1 e i förordningen, betraktas som ”särskilda system för offentligt anställda”.
NEDERLÄNDERNA
1. |
Sjukvårdsförsäkring
a)
När det gäller rätt till vårdförmåner enligt nederländsk lagstiftning, ska personer som har rätt till vårdförmåner vid tillämpningen av avdelning III kapitlen 1 och 2 i förordningen avse
i)
personer som enligt artikel 2 i lagen om sjukvårdsförsäkring (Zorgverzekeringswet) är skyldiga att teckna en sjukförsäkring, och
ii)
familjemedlemmar till aktiv militär personal bosatta i en annan medlemsstat och personer som är bosatta i en annan medlemsstat och som enligt förordningen har rätt till sjukvård i sin bosättningsstat på Nederländernas bekostnad, om de inte redan omfattas av led i.
b)
De personer som avses i punkt 1 a i måste enligt bestämmelserna i lagen om sjukvårdsförsäkring (Zorgverzekeringswet) teckna en sjukförsäkring och de personer som avses i punkt 1 a ii måste registrera sig hos sjukvårdsförsäkringsstyrelsen (College voor zorgverzekeringen).
c)
Bestämmelserna om betalning av avgifter enligt lagen om sjukvårdsförsäkring (Zorgverzekeringswet) och den allmänna lagen om särskilda sjukvårdskostnader (Algemene wet bijzondere ziektekosten) ska tillämpas på de personer som avses i led a och deras familjemedlemmar. Familjemedlemmarnas avgifter ska betalas av den person från vilken rätten till sjukvård härrör, med undantag av familjemedlemmar till militär personal bosatta i en annan medlemsstat, vilka ska betala direkt.
d)
Bestämmelserna om sen anmälan till en försäkring enligt lagen om sjukvårdsförsäkring (Zorgverzekeringswet) ska, för de personer som avses i punkt 1 a ii, även gälla vid sen registrering hos sjukvårdsförsäkringsstyrelsen (College voor zorgverzekeringen).
e)
Personer som har rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat än Nederländerna och är bosatta eller tillfälligt vistas i Nederländerna ska ha rätt till vårdförmåner enligt de försäkringsvillkor som institutionen på bosättnings- eller vistelseorten erbjuder försäkrade i Nederländerna, med beaktande av artikel 11.1, 11.2 och 11.3 och artikel 19.1 i lagen om sjukvårdsförsäkring (Zorgverzekeringswet), och till de vårdförmåner som föreskrivs enligt den allmänna lagen om särskilda sjukvårdskostnader (Algemene wet bijzondere ziektekosten).
f)
Vid tillämpningen av artiklarna 23–30 i denna förordning ska följande förmåner (förutom de pensioner som omfattas av avdelning III kapitlen 4 och 5 i denna förordning) betraktas som pension enligt nederländsk lagstiftning:
—
Pension som beviljas enligt lagen av den 6 januari 1966 om pension till offentligt anställda och deras efterlevande (Algemene burgerlijke pensioenwet).
—
Pension som beviljas enligt lagen av den 6 oktober 1966 om pension till militär personal och deras efterlevande (Algemene militaire pensioenwet).
—
Förmåner vid arbetsoförmåga enligt lagen av den 7 juni 1972 om förmåner vid arbetsoförmåga till militär personal (Wet arbeidsongeschiktheidsvoorziening militairen).
—
Pension som beviljas enligt lagen av den 15 februari 1967 om pension till anställda vid de nederländska järnvägarna och till deras efterlevande (Spoorwegpensioenwet).
—
Pension som beviljas enligt anställningsvillkoren vid de nederländska järnvägarna (Reglement Dienstvoorwaarden Nederlandse Spoorwegen).
—
Förmåner som beviljas personer som går i pension innan de uppnår pensionsåldern 65 år enligt ett pensionssystem som ska tillförsäkra tidigare anställda en inkomst under deras ålderdom eller förmåner som utges då någon lämnar arbetsmarknaden i förtid enligt ett av staten inrättat system eller genom ett kollektivavtal för personer från och med 55 års ålder.
—
Förmåner som beviljas militär personal och offentligt anställda vid övertalighet, överårighet och förtidspensionering.
▼M7 ————— ▼M3 —————
h)
Vid tillämpning av artikel 18.1 i denna förordning ska de personer som avses i punkt 1 a ii i denna bilaga och som tillfälligt vistas i Nederländerna ha rätt till vårdförmåner enligt de försäkringsvillkor som institutionen på vistelseorten erbjuder försäkrade personer i Nederländerna, med beaktande av artiklarna 11.1, 11.2, 11.3 och 19.1 i lagen om sjukvårdsförsäkring (Zorgverzekeringswet), samt till de vårdförmåner som föreskrivs enligt den allmänna lagen om särskilda sjukvårdskostnader (Algemene Wet Bijzondere Ziektekosten). |
2. |
Tillämpning av ►M3 lagen om allmän ålderspension ◄ (Algemene Ouderdomswet, AOW)
a)
Den minskning som avses i artikel 13.1 i ►M3 lagen om allmän ålderspension ◄ (Algemene Ouderdomswet, AOW) ska inte tillämpas på kalenderår före den 1 januari 1957 under vilka en förmånsberättigad som inte uppfyller villkoren för att dessa år ska betraktas som försäkringsperioder
—
var bosatt i Nederländerna mellan 15 och 65 års ålder, eller
—
var bosatt i en annan medlemsstat, men arbetade i Nederländerna hos en arbetsgivare som var etablerad i Nederländerna, eller
—
arbetade i en annan medlemsstat under perioder som betraktas som försäkringsperioder enligt socialförsäkringssystemet i Nederländerna.
Med avvikelse från artikel 7 i AOW ska personer som endast före den 1 januari 1957 var bosatt eller arbetade i Nederländerna enligt ovannämnda villkor också anses ha rätt till pension.
b)
Den minskning som avses i artikel 13.1 i AOW ska inte tillämpas på kalenderår före den 2 augusti 1989 under vilka en person som är eller var gift, mellan 15 och 65 års ålder inte var försäkrad enligt nämnda lagstiftning och var bosatt inom en annan medlemsstats territorium än Nederländernas, om dessa kalenderår sammanfaller med försäkringsperioder som fullgjorts av personens make enligt ►M3 nämnda lagstiftning ◄ eller med kalenderår som ska beaktas enligt punkt 2 a, förutsatt att parets äktenskap bestod under dessa perioder. Med avvikelse från artikel 7 i AOW ska en sådan person anses ha rätt till pension.
c)
Den minskning som avses i artikel 13.2 i AOW ska inte tillämpas på kalenderår före den 1 januari 1957 under vilka en pensionstagares make som inte uppfyller villkoren för att dessa år ska betraktas som försäkringsperioder
—
var bosatt i Nederländerna mellan 15 och 65 års ålder, eller
—
var bosatt i en annan medlemsstat, men arbetade i Nederländerna hos en arbetsgivare som var etablerad i Nederländerna, eller
—
arbetade i en annan medlemsstat under perioder som betraktas som försäkringsperioder enligt socialförsäkringssystemet i Nederländerna.
d)
Den minskning som avses i artikel 13.2 i AOW ska inte tillämpas på kalenderår före den 2 augusti 1989 under vilka en pensionstagares make mellan 15 och 65 års ålder var bosatt inom en annan medlemsstats territorium än Nederländernas och inte var försäkrad enligt nämnda lagstiftning, om dessa kalenderår sammanfaller med försäkringsperioder som pensionstagaren fullgjort enligt den lagstiftningen eller med kalenderår som ska beaktas enligt punkt 2 a, förutsatt att parets äktenskap bestod under dessa perioder.
e)
Punkt 2 a, b, c och d ska inte tillämpas på perioder som sammanfaller med
—
perioder som kan beaktas vid beräkningen av pensionsrättigheter enligt lagstiftningen om försäkring vid ålderdom i någon annan medlemsstat än Nederländerna, eller
—
perioder för vilka den berörda personen har fått ålderspension enligt en sådan lagstiftning.
Perioder av frivillig försäkring enligt ett system i en annan medlemsstat ska inte beaktas vid tillämpningen av denna bestämmelse.
f)
Punkt 2 a, b, c och d ska tillämpas endast om den berörda personen har varit bosatt i en eller flera medlemsstater under sex år efter 59 års ålder och bara för den tid då personen var bosatt i en av dessa medlemsstater.
g)
Med avvikelse från kapitel IV i AOW ska en person som är bosatt i någon annan medlemsstat än Nederländerna och vars make omfattas av den obligatoriska försäkringen enligt den lagstiftningen ha rätt att teckna en frivillig försäkring enligt den lagstiftningen för de perioder under vilka maken är obligatoriskt försäkrad. Denna rätt ska inte upphöra att gälla om makens obligatoriska försäkring upphör att gälla på grund av dennes dödsfall och om den efterlevande maken endast får pension enligt ►M3 lagen om allmän efterlevandeförsäkring ◄ (Algemene nabestaandenwet). Rätten till frivillig försäkring upphör under alla omständigheter att gälla den dag då personen fyller 65 år. Avgiften till den frivilliga försäkringen ska fastställas enligt bestämmelserna om fastställande av avgifter till den frivilliga försäkringen enligt AOW. Om den frivilliga försäkringen följer på en sådan försäkringsperiod som avses i punkt 2 b, ska avgiften dock fastställas enligt bestämmelserna om fastställande av avgiften till den obligatoriska försäkringen enligt AOW, med beaktande av den inkomst som anses ha uppburits i Nederländerna.
h)
Den rätt som avses i punkt 2 g ska inte beviljas någon som är försäkrad enligt någon annan medlemsstats lagstiftning om pensions- eller efterlevandeförmåner.
i)
Den som vill teckna en sådan frivillig försäkring som avses i punkt 2 g ska ansöka om detta hos socialförsäkringsbanken (Sociale Verzekeringsbank) senast ett år efter den dag då villkoren för försäkringsanslutningen var uppfyllda. |
3. |
Tillämpning av ►M3 lagen om allmän efterlevandeförsäkring ◄ (Algemene nabestaandenwet, ANW)
a)
Om den efterlevande maken enligt artikel 51.3 i denna förordning har rätt till efterlevandepension enligt lagen om allmän efterlevandeförsäkring (Algemene nabestaandenwet, ANW), ska den pensionen beräknas enligt artikel 52.1 b i denna förordning. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser ska även försäkringsperioder före den 1 oktober 1959 betraktas som försäkringsperioder som fullgjorts enligt nederländsk lagstiftning, om den försäkrade under dessa perioder efter 15 års ålder
—
var bosatt i Nederländerna, eller
—
var bosatt i en annan medlemsstat, men arbetade i Nederländerna hos en arbetsgivare som var etablerad i Nederländerna, eller
—
arbetade i en annan medlemsstat under perioder som betraktas som försäkringsperioder enligt socialförsäkringssystemet i Nederländerna.
b)
Hänsyn ska inte tas till perioder som ska beaktas enligt punkt 3 a vilka sammanfaller med perioder av obligatorisk försäkring som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning om efterlevandepension.
c)
Vid tillämpningen av artikel 52.1 b i denna förordning ska endast försäkringsperioder som fullgjorts enligt nederländsk lagstiftning efter 15 års ålder räknas som försäkringsperioder.
d)
Med avvikelse från artikel 63a.1 i ANW ska en person som är bosatt i en annan medlemsstat än Nederländerna och vars make är obligatoriskt försäkrad enligt ANW ha rätt att teckna en frivillig försäkring enligt ►M3 nämnda lagstiftning ◄ , förutsatt att denna försäkring redan har börjat gälla den dag som denna förordning börjar tillämpas, men endast för de perioder under vilka maken är obligatoriskt försäkrad. Denna rätt ska upphöra att gälla den dag då makens obligatoriska försäkring enligt ANW upphör att gälla, såvida inte makens obligatoriska försäkring upphör att gälla på grund av dennes dödsfall och den efterlevande maken endast får pension enligt ANW. Rätten till frivillig försäkring upphör under alla omständigheter att gälla den dag då personen fyller 65 år. Avgiften till den frivilliga försäkringen ska fastställas enligt bestämmelserna om fastställande av avgifter till den frivilliga försäkringen enligt ANW. Om den frivilliga försäkringen följer på en sådan försäkringsperiod som avses i punkt 2 b, ska avgiften dock fastställas enligt bestämmelserna om fastställande av avgifter till den obligatoriska försäkringen enligt ANW, med beaktande av den inkomst som anses ha uppburits i Nederländerna. |
4. |
Tillämpning av den nederländska lagstiftningen om arbetsoförmåga
a)
Om den berörda personen enligt artikel 51.3 i denna förordning har rätt till en nederländsk invaliditetsförmån, ska det belopp som avses i artikel 52.1 b i denna förordning vid beräkningen av förmånen fastställas
i)
om personen innan arbetsoförmågan uppkom senast arbetade som anställd i den mening som avses i artikel 1 a i denna förordning,
—
i enlighet med bestämmelserna i
►M3
lagen om invaliditetsförsäkring ◄ (Wet op de arbeidsongeschiktheidsverzekering, WAO), om arbetsoförmågan uppkom före den 1 januari 2004, eller
—
i enlighet med bestämmelserna i lagen om arbete och inkomst enligt arbetsförmåga (Wet Werk en inkomen naar arbeidsvermogen, WIA), om arbetsoförmågan uppkom den 1 januari 2004 eller efter detta datum,
ii)
om personen innan arbetsoförmågan uppkom senast bedrev verksamhet som egenföretagare i den mening som avses i artikel 1 b i denna förordning, i enlighet med bestämmelserna i ►M3 lagen om invaliditetsförsäkring för egenföretagare ◄ (Wet arbeidsongeschiktheidsverzekering zelfstandigen, WAZ), om arbetsoförmågan uppkom före den 1 augusti 2004.
b)
Vid beräkningen av förmåner enligt WAO, WIA eller WAZ ska de nederländska institutionerna beakta
—
perioder av betald anställning eller perioder som behandlas som sådana och som fullgjorts i Nederländerna före den 1 juli 1967,
—
försäkringsperioder som fullgjorts enligt WAO,
—
försäkringsperioder som den berörda personen har fullgjort efter 15 års ålder enligt den allmänna lagen om arbetsoförmåga (Algemene Arbeidsongeschiktheidswet, AAW) om de inte sammanfaller med försäkringsperioder som fullgjorts enligt WAO,
—
försäkringsperioder som fullgjorts enligt WAZ,
—
försäkringsperioder som fullgjorts enligt WIA.
|
ÖSTERRIKE
1. |
För förvärv av pensionsförsäkringsperioder ska inskrivning vid en skola eller jämförbar utbildningsanstalt i en annan medlemsstat betraktas som likvärdigt med inskrivning vid en skola eller utbildningsanstalt enligt artiklarna 227.1.1 och 228.1.3 i den allmänna socialförsäkringslagen (Allgemeines Sozialversicherungsgesetz, ASVG), artikel 116.7 i lagen om socialförsäkring för egenföretagare (Gewerbliches Sozialversicherungsgesetz, GSVG) och artikel 107.7 i lagen om socialförsäkring för jordbrukare (Bauern-Sozialversicherungsgesetz, BSVG), om den berörda personen vid någon tidpunkt har omfattats av österrikisk lagstiftning med anledning av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare och de särskilda avgifter som föreskrivs enligt artikel 227.3 i ASVG, artikel 116.9 i GSVG och artikel 107.9 i BSGV för köp av sådana utbildningsperioder har betalats. |
2. |
Vid beräkningen av den pro rata-förmån som avses i artikel 52.1 b i denna förordning ska hänsyn inte tas till de särskilda tillägg till avgifterna för tilläggsförsäkring och för tilläggsförmån för gruvarbetare enligt österrikisk lagstiftning. I dessa fall ska den pro rata-förmån som beräknas utan dessa avgifter i lämpliga fall höjas med hela beloppet på de särskilda tilläggen till avgifterna för tilläggsförsäkringen och tilläggsförmånen för gruvarbetare. |
3. |
Om, i enlighet med artikel 6 i denna förordning, ersättningsperioder har fullgjorts enligt ett österrikiskt pensionsförsäkringssystem vilka inte kan ligga till grund för en beräkning enligt artiklarna 238 och 239 i den allmänna socialförsäkringslagen (ASVG), artiklarna 122 och 123 i lagen om socialförsäkring för egenföretagare (GSVG) eller artiklarna 113 och 114 i lagen om socialförsäkring för jordbrukare (BSVG), ska beräkningsgrunden för perioder för vård av barn enligt artikel 239 i ASVG, artikel 123 i GSVG och artikel 114 i BSVG tillämpas. |
FINLAND
1. |
Vid fastställandet av rätten till förmåner och vid beräkningen av den finska folkpensionen enligt artiklarna 52–54 i denna förordning ska pensionsrätt som förvärvats enligt en annan medlemsstats lagstiftning behandlas på samma sätt som pension som förvärvats enligt finsk lagstiftning. |
2. |
Vid tillämpningen av artikel 52.1 b i i denna förordning för beräkningen av inkomster under den intjänade perioden enligt finsk lagstiftning om inkomstgrundad pension ska, i de fall då personen har pensionsförsäkringsperioder som grundas på arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare i en annan medlemsstat under en del av referensperioden enligt finsk lagstiftning, inkomsterna för de intjänade perioderna vara lika med summan av inkomsterna under den del av referensperioden som avser Finland, dividerad med antalet månader under vilka det fanns försäkringsperioder i Finland under referensperioden. |
SVERIGE
1. |
Om föräldrapenning betalas ut enligt artikel 67 i denna förordning till en familjemedlem som inte är anställd, ska föräldrapenningen betalas ut enligt grundnivån eller lägsta nivån. |
2. |
Vid beräkningen av föräldrapenning i enlighet med 4 kap. 6 § i lagen (1962:381) om allmän försäkring för personer som har rätt till föräldrapenning som utges på grundval av förvärvsarbete ska följande gälla: För en förälder vars sjukpenninggrundande inkomst beräknas på grundval av inkomst av förvärvsarbete i Sverige ska kravet på att föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse har varit försäkrad för en sjukpenning över den lägsta nivån vara uppfyllt, om föräldern under nämnda period haft inkomst av förvärvsarbete motsvarande försäkring över den lägsta nivån i en annan medlemsstat. |
3. |
Bestämmelserna om sammanläggning av försäkrings- och bosättningsperioder i förordningen ska inte tillämpas på övergångsbestämmelserna i den svenska lagstiftningen om rätt till garantipension för personer födda 1937 eller tidigare som har varit bosatta i Sverige under en fastställd period före pensionsansökan (lag 2000:798). |
4. |
Vid beräkning av inkomst för antagandeinkomst till inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt 8 kap. i lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller följande:
a)
Om den försäkrade under referensperioden även har omfattats av en eller flera andra medlemsstaters lagstiftning med anledning av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare, ska inkomsterna i den eller de andra medlemsstaterna anses vara desamma som den försäkrades genomsnittliga bruttoinkomst i Sverige under den del av referensperioden som fullgjorts i Sverige, beräknad genom att inkomsterna i Sverige divideras med antalet år under vilka inkomsterna intjänades.
b)
Om förmånerna beräknas enligt artikel 46 i denna förordning och personerna inte är försäkrade i Sverige, ska referensperioden fastställas i enlighet med 8 kap. 2 och 8 §§ i den ovannämnda lagen som om personen vore försäkrad i Sverige. Om personen saknar pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension under denna period, får referensperioden räknas från den tidigare tidpunkt den försäkrade har haft inkomst av verksamhet i Sverige. |
5. |
a)
Vid beräkning av antagen pensionsbehållning för inkomstbaserad efterlevandepension (lag 2000:461) ska, om kravet för rätt till pension enligt svensk lagstiftning inte är uppfyllt för minst tre av de fem kalenderåren närmast före den försäkrades dödsfall (referensperioden), hänsyn även tas till försäkringsperioder som fullgjorts i andra medlemsstater som om de hade fullgjorts i Sverige. Försäkringsperioderna i de andra medlemsstaterna ska anses vara baserade på genomsnittet av de svenska pensionsunderlagen. Om den berörda personen har endast ett år i Sverige med pensionsunderlag, ska varje försäkringsperiod i en annan medlemsstat anses uppgå till samma belopp.
b)
Vid beräkning av antagna pensionspoäng för änkepension vid dödsfall den 1 januari 2003 eller senare ska, om kravet i den svenska lagstiftningen på pensionspoäng för minst två av de fyra år som närmast föregått den försäkrades dödsfall (referensperioden) inte är uppfyllt och försäkringsperioder har fullgjorts i en annan medlemsstat under referensperioden, dessa år anses vara baserade på samma pensionspoäng som det svenska året. |
FÖRENADE KUNGARIKET
1. |
När en person enligt Förenade kungarikets lagstiftning kan ha rätt till ålderspension om
a)
en tidigare makes avgifter beaktas som om de vore personens egna avgifter, eller
b)
de gällande avgiftsvillkoren uppfylls av personens make eller tidigare make, ska, om maken eller den tidigare maken är eller har arbetat som anställd eller bedrivit verksamhet som egenföretagare och har omfattats av lagstiftningen i två eller flera medlemsstater, bestämmelserna i avdelning III kapitel 5 i förordningen tillämpas vid fastställandet av rätten till förmån enligt Förenade kungarikets lagstiftning. I detta fall ska hänvisningarna till ”försäkringsperioder” i nämnda kapitel 5 betraktas som hänvisningar till försäkringsperioder som har fullgjorts av
i)
en make eller tidigare make, om ansökan lämnas in av
—
en gift kvinna, eller
—
en person vars äktenskap upplösts av annan orsak än makens död, eller
ii)
en tidigare make, om ansökan lämnas in av
—
en änkling som omedelbart före uppnådd pensionsålder inte har rätt till bidrag för efterlevande make med barn, eller
—
en änka som omedelbart före uppnådd pensionsålder inte har rätt till bidrag för änkor med barn, bidrag för efterlevande make med barn eller änkepension, eller som endast har rätt till åldersrelaterad änkepension beräknad enligt artikel 52.1 b i denna förordning (med ”åldersrelaterad änkepension” avses en sänkt änkepension enligt artikel 39.4 i lagen om socialförsäkringsavgifter och socialförsäkringsförmåner (Social Security Contributions and Benefits Act 1992).
|
2. |
Vid tillämpning av artikel 6 i denna förordning på bestämmelserna om rätt till biståndsförmån (attendance allowance), vårdbidrag (carer’s allowance) och invaliditetsförmåner (disability living allowance) ska anställningsperioder, bosättningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare som har fullgjorts inom en annan medlemsstats territorium än Förenade kungarikets i nödvändig utsträckning beaktas för att uppfylla kraven på vistelse i Förenade kungariket före den dag då rätten till den berörda förmånen först uppkommer. |
3. |
Vid tillämpning av artikel 7 i denna förordning ska, i samband med kontantförmåner vid arbetsoförmåga, ålderdom eller till efterlevande, pension med anledning av olycksfall i arbetet eller arbetssjukdom och ersättning vid dödsfall, alla enligt Förenade kungarikets lagstiftning förmånsberättigade som vistas inom en annan medlemsstats territorium under denna vistelse anses vara bosatta inom den andra medlemstatens territorium. |
4. |
Vid tillämpningen av artikel 46 i denna förordning ska Förenade kungariket, om den berörda personen drabbades av arbetsoförmåga med invaliditet som följd medan personen omfattades av en annan medlemsstats lagstiftning, vid tillämpningen av avsnitt 30A (5) i lagen om socialförsäkringsavgifter och socialförsäkringsförmåner (Social Security Contributions and Benefits Act 1992), beakta alla perioder under vilka personen för denna arbetsoförmåga har fått
i)
kontantförmåner vid sjukdom eller lön i stället för sådana förmåner, eller
ii)
förmåner enligt avdelning III kapitlen 4 och 5 i denna förordning som beviljats för den invaliditet som följde på arbetsoförmågan, enligt lagstiftningen i den andra medlemsstaten, som om de var korta perioder med utbetalning av förmåner vid arbetsoförmåga enligt avsnitten 30A (1)–(4) i lagen om socialförsäkringsavgifter och socialförsäkringsförmåner (Social Security Contributions and Benefits Act 1992). Vid tillämpningen av denna bestämmelse ska endast perioder under vilka personen skulle ha ansetts som arbetsoförmögen enligt Förenade kungarikets lagstiftning beaktas. |
5. |
1.
Vid beräkningen av en inkomstfaktor för fastställandet av rätt till förmåner enligt Förenade kungarikets lagstiftning ska, för varje påbörjad vecka med arbete som anställd enligt en annan medlemsstats lagstiftning under det aktuella beskattningsåret enligt Förenade kungarikets lagstiftning, den berörda personen anses ha betalat avgifter som anställd eller ha inkomster för vilka avgifter har betalats, på grundval av inkomster som motsvarar två tredjedelar av den övre inkomstgränsen för detta år.
2.
Vid tillämpning av artikel 52.1 b ii i denna förordning gäller följande:
a)
Om en person som arbetar som anställd, under något beskattningsår som börjar den 6 april 1975 eller senare, har fullgjort försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder uteslutande i en annan medlemsstat än Förenade kungariket och tillämpningen av punkt 5.1 ovan medför att detta år räknas som kvalifikationsår enligt Förenade kungarikets lagstiftning vid tillämpning av artikel 52.1 b i i denna förordning, ska personen anses ha varit försäkrad i 52 veckor under detta år i den andra medlemsstaten.
b)
Om något beskattningsår som börjar den 6 april 1975 eller senare inte räknas som kvalifikationsår enligt Förenade kungarikets lagstiftning vid tillämpning av artikel 52.1 b i i denna förordning, ska inga försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder som fullgjorts under ett sådant år beaktas.
3.
När en inkomstfakztor ska omvandlas till försäkringsperioder ska inkomstfaktorn för det aktuella beskattningsåret enligt Förenade kungarikets lagstiftning divideras med detta års lägsta inkomstgräns. Resultatet ska anges som ett heltal utan decimaler. Det tal som har beräknats på detta sätt ska anses motsvara antalet försäkringsveckor som har fullgjorts enligt Förenade kungarikets lagstiftning under detta år, under förutsättning att det inte överstiger antalet veckor som personen omfattades av den lagstiftningen under det året. |
( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1149 av den 20 juni 2019 om inrättande av Europeiska arbetsmyndigheten, om ändring av förordningarna (EG) nr 883/2004, (EU) nr 492/2011 och (EU) 2016/589 och om upphävande av beslut (EU) 2016/344 (EUT L 186, 11.7.2019, s. 21).
( 2 ) EUT L 124, 20.5.2003, s. 1.
( 3 ) EGT L 160, 20.6.1985, s. 7.
( 4 ) EGT L 1, 3.1.1994, s. 1.
( 5 ) EGT L 114, 30.4.2002, s. 6. Avtalet senast ändrat genom beslut nr 2/2003 av Gemensamma Kommittén EU-Schweiz (EUT L 187, 26.7.2003, s. 55).
( 6 ) EGT L 209, 25.7.1998, s. 46.