52002DC0263

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN - eEurope 2005: Ett informationssamhälle för alla - En handlingsplan inför Europeiska rådet i Sevilla, den 21-22 juni 2002

Motivering

Syftet med denna handlingsplan är att skapa en miljö som är gynnsam för privata investeringar och skapandet av nya arbetstillfällen, att öka produktiviteten, att modernisera de offentliga tjänsterna och att ge alla möjlighet att delta i det globala informationssamhället. Därför syftar eEurope 2005 till att få fram säkra tjänster och tillämpningar och innehåll som bygger på lättillgänglig bredbandsinfrastruktur.

I.

Europeiska rådet i Barcelona uppmanade kommissionen att utarbeta en eEurope-handlingsplan inriktad på "omfattande tillgänglighet och användande av bredbandsnät i hela unionen senast 2005, och utveckling av Internetprotokollet IPv6 ....och nätverks- och informationssäkerhet, e-förvaltning, e-lärande, e-hälsovård och e-företag". [1]

[1] Europeiska rådet i Barcelona, ordförandeskapets slutsatser, punkt 40 (http://ue.eu.int/sv/Info/eurocouncil/index.htm).

Denna handlingsplan kommer att ersätta handlingsplanen eEurope2002 som antogs av Europeiska rådet i Feira i juni 2000. eEurope är ett led i Lissabonstrategin, som syftar till att före 2010 göra Europa till den mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomin med ökad sysselsättning och social sammanhållning.

eEurope 2002 har redan, tack vare de gemensamma insatserna av alla berörda parter, lett till stora förändringar och ökat antalet Internetanslutna medborgare och företag. Handlingsplanen har förändrat regelverket för kommunikationsnät, kommunikationstjänster och e-handel samt öppnat dörren för nya generationer av mobila tjänster och multimediatjänster. Tack vare den ges människor nya möjligheter att delta i samhällslivet och arbetskraften får hjälp att skaffa de färdigheter som krävs i en kunskapsbaserad ekonomi. Skolor inom hela EU har fått datorer och Internetanslutning, offentliga förvaltningar finns nu på nätet och uppmärksamheten riktas mot behovet av att skapa en säkrare nätmiljö.

II.

Informationssamhället ger stora, ännu outnyttjade möjligheter att öka produktiviteten och livskvaliteten. Denna potential ökar tack vare den tekniska utvecklingen av bredbands- och multiplattformsanslutning - dvs. möjligheten att koppla upp sig till Internet på andra sätt än med hjälp av persondator, t.ex. via digital-tv och 3G. Denna utveckling skapar stora ekonomiska och sociala möjligheter. Nya tjänster och tillämpningar samt nytt innehåll kommer att skapa nya marknader och förutsättningar för att öka produktiviteten och därmed också tillväxten och sysselsättningen i hela ekonomin. De kommer också att göra informations- och kommunikationsverktyg mer lättillgängliga för medborgarna.

Det är marknaden som tillhandahåller de flesta tjänster. Det krävs stora investeringar för att utveckla nya tjänster och huvuddelen kommer från den privata sektorn. Det finns dock ett problem: finansieringen av mer avancerade multimediatjänster är beroende av att det finns en bredbandsinfrastruktur som kan användas för dessa tjänster - men samtidigt är bredbandsfinansieringen avhängig av det finns nya tjänster som använder denna infrastruktur. Det krävs åtgärder som kan ge tjänster och infrastruktur den dynamik som krävs för att de ömsesidigt skall stimulera varandra till tillväxt. Både utvecklingen av tjänster och utbyggnaden av infrastruktur är uppgifter som huvudsakligen skall skötas av den privata sektorn, och eEurope kommer att skapa en gynnsam miljö för privata investeringar. Detta innebär inte bara att man skall utarbeta en rättslig ram som är investeringsvänlig utan också att man skall vidta åtgärder som stimulerar efterfrågan och därmed minskar osäkerheten för privata investerare.

eEurope 2005 omfattar en rad åtgärder för att samtidigt lösa båda led i ekvationen. På efterfrågesidan finns åtgärder för e-förvaltning, e-hälsovård, e-lärande och e-företag som är utformade för att främja utvecklingen av nya tjänster. Förutom att de ger medborgarna bättre och billigare tjänster kan de offentliga myndigheterna utnyttja sin köpkraft för att öka efterfrågan och skapa ett sug efter nya nät. På tillgångssidan bör åtgärder avseende bredband och säkerhet påskynda utbyggnaden av infrastrukturen.

Lissabonstrategin handlar inte bara om produktivitet och tillväxt utan också om sysselsättning och social sammanhållning. eEurope 2005 sätter användarna i centrum, och denna handlingsplan kommer att öka deltagandet, skapa nya möjligheter för alla och höja kompetensen. Begreppet e-integration ingår i alla åtgärder inom eEurope. Ett viktigt verktyg för denna integration är att se till att tjänsterna kan nås via olika tekniska plattformar. Den allmänna meningen är att inte alla kommer att vilja ha en persondator. Om alla medborgare skall inbegripas måste därför de olika tjänsterna kunna nås från olika terminaler, som t.ex. tv-apparater och mobiltelefoner. Detta gäller i synnerhet offentliga tjänster på nätet.

III.

Handlingsplanen eEurope bygger på två olika typer av åtgärder som ömsesidigt stärker varandra. Syftet är dels att stimulera utvecklingen av tjänster, tillämpningar och innehåll, vilket inbegriper både offentliga tjänster på nätet och e-företag, och dels att hantera frågor som rör den underliggande bredbandsinfrastrukturen och säkerhet.

Handlingsplanen består av fyra separata men med varandra förbundna åtgärder.

För det första, politiska åtgärder för att göra en översyn av lagstiftningen på nationell och europeisk nivå och anpassa den. Syftet är att se till att lagstiftningen inte i onödan hämmar uppkomsten av nya tjänster, att stärka konkurrensen och kompatibiliteten, att öka tillgången till en mängd olika nät samt att visa politiskt ledarskap. I eEurope 2005 anges de områden där politiska åtgärder kan ge ett mervärde och därför koncentreras den till ett begränsat antal åtgärder inom prioriterade områden. Några centrala mål är följande:

* Bredbandsanslutning för offentlig förvaltning, skolor och hälsovård.

* Interaktiva offentliga tjänster som är tillgängliga för alla och kan nås via flera olika plattformar.

* Hälsovård på nätet.

* Undanröjande av hinder för utbyggnaden av bredbandsnät.

* Översyn av lagstiftning som påverkar e-företag.

* Inrättandet av en arbetsgrupp för nätsäkerhet.

För det andra kommer eEurope att främja ett utbyte av erfarenheter, goda arbetsmetoder och demonstrationsprojekt - och även av lärdomar från misslyckanden. Olika projekt kommer att initieras för att påskynda utbyggnaden av tillämpningar och infrastruktur som bygger på den senaste tekniska utvecklingen.

För det tredje kommer politiska åtgärder att kontrolleras och fokuseras bättre med hjälp av benchmarking av de framsteg som gjorts för att uppnå målen och av de politiska strategier som används.

För det fjärde, en övergripande samordning av befintlig politik som kommer att skapa synergieffekter mellan de föreslagna åtgärderna. Med hjälp av en styrgrupp kommer man att kunna få en bättre överblick över politikens utveckling och säkra ett välfungerande informationsutbyte mellan nationella och europeiska beslutsfattare och den privata sektorn. Även kandidatländerna kommer att få möjlighet att tidigt delta i styrgruppen.

IV.

Genom denna handlingsplan uppmanas medlemsstaterna att göra långtgående åtaganden. Den är också en inbjudan till den privata sektorn att samarbeta med kommissionen och medlemsstaterna för att förverkliga målen för eEurope. I handlingsplanen beskrivs de initiativ som kommissionen avser eller är villig att vidta. På en mer övergripande nivå lägger handlingsplanen grunden för en samordnad europeisk strategi för frågor som rör informationssamhället. Handlingsplanen eEurope bör därför betraktas som ett centralt led i Lissabonstrategin. Om denna plan blir framgångsrik kommer den att få stor betydelse för tillväxt, produktivitet, sysselsättning och social sammanhållning i Europa.

Europeiska rådet i Sevilla väntas godkänna en handlingsplan och uppmana rådet och Europaparlamentet att snarast möjligt anta den lagstiftning och de budgetinstrument som krävs för att genomföra den.

INNEHÅLL

1. Målen

2. Strategin

3. Åtgärderna

3.1 Politiska åtgärder

3.1.1. Moderna offentliga tjänster på nätet

3.1.2. En dynamisk miljö för e-företag

3.1.3. En säker informationsinfrastruktur

3.1.4. Bredband

3.2. Utveckling, analys och spridning av goda arbetsmetoder

3.3. Benchmarking

3.4. En samordningsmekanism för e-politiken

3.5. Finansiering

4. Slutsatser

1. Målen

Europeiska rådet i Barcelona uppmanade kommissionen att utarbeta en eEurope-handlingsplan med fokus på följande:

"omfattande tillgänglighet och användande av bredbandsnät i hela unionen senast 2005, och utveckling av Internetprotokollet IPv6 /.../ och nätverks- och informationssäkerhet, e-förvaltning, e-lärande, e-hälsovård och e-handel" [2]

[2] Europeiska rådet i Barcelona, ordförandeskapets slutsatser, punkt 40 (http://ue.eu.int/sv/Info/eurocouncil/index.htm).

Denna handlingsplan kommer att ersätta handlingsplanen eEurope2002 som antogs av Europeiska rådet i Feira i juni 2000. eEurope 2002 är ett led i Lissabonstrategin, som syftar till att göra Europa till den mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomin med ökad sysselsättning och social sammanhållning före 2010. Den har kompletterats av initiativet eEurope+ [3], som lanserats av kandidatländerna som ett svar på Europeiska rådets uppmaning till dem att ansluta sig till Lissabonstrategin. Flera av målen i eEurope2002 har redan uppnåtts och de återstående kommer i stort sett att slutföras före detta års utgång [4].

[3] http://europa.eu.int/eeuropeplus

[4] Den fullständiga texten till handlingsplanen eEurope 2002, andra referensdokument och resultaten från benchmarking inom ramen för eEurope finns på följande webbplats: http://europa.eu.int/eeurope.

Eftersom syftet var att skapa en kunskapsbaserad ekonomi inriktades eEurope 2002 på att öka Internetanslutningen i Europa, men om tillväxt skall genereras måste denna anslutning översättas till ekonomisk verksamhet. Därför har tyngdpunkten för eEurope 2005 lagts på följande: att främja tjänster, tillämpningar och innehåll som skapar nya marknader, sänker kostnaderna och på sikt ökar produktiviteten i hela ekonomin. Det är framför allt marknadens uppgift att utveckla innehåll, tjänster och tillämpningar och upprätta den underliggande infrastrukturen. Därför kommer handlingsplanen att inriktas på områden där offentlig politik kan ge ett mervärde och bidra till att skapa en gynnsam miljö för privata investeringar.

Den snabba utvecklingen av digital teknik och de sjunkande priserna för informationsteknisk utrustning har gett företagen och konsumenterna allt kraftfullare utrustning. Investeringarna i digital utrustning ökade under hela 80- och 90-talet, men det var när datorerna kopplades samman i samband med att webben utvecklades i mitten på 90-talet som produktiviteten tog ett språng. Internets bidrag till produktivitet och tillväxt är därmed ett relativt sent fenomen, särskilt i Europa, och mycket mer kan förväntas. Två nya fenomen som kommer att ha stor inverkan på Internets framtida utveckling är Internettillgång via olika tekniska plattformar/konvergens och bredband [5].

[5] Det finns ingen allmänt accepterad definition av bredband, men de viktigaste egenskaperna är hög hastighet och ständig uppkoppling. För närvarande erbjuds bredbandsanslutning oftast via telenätets kopparkablar med användning av ADSL-teknik eller via kabel-tv-näten med användning av kabelmodem. Bredbandsanslutning kan också erbjudas via ny infrastruktur, framför allt fiberoptik, fast trådlös anslutning (fixed wireless access - FWA), tredje generationens mobilsystem, R-LAN på licensundantagna frekvensband och satellitkommunikationssystem.

Nya kommunikationsplattformar, efter den persondatorbaserade Internettillgången, börjar nu finnas tillgängliga. Det handlar framför allt om interaktiv digital-tv och tredje generationens mobilsystem (3G) med gemensamma standarder som kan möjliggöra tillgång till tjänster via olika tekniska plattformar. De kan både ersätta och komplettera varandra. Samma sak gäller för stödnät. Europeiska rådet i Barcelona betonade att det var viktigt med öppna plattformar för konvergens [6].

[6] Europeiska rådet i Barcelona uppmanade därför "kommissionen och medlemsstaterna att främja användningen av öppna plattformar för att erbjuda medborgarna valfrihet när det gäller tillträdet till tillämpningar och tjänster inom informationssamhället, särskilt genom digital television och genom tredje generationens mobila och andra plattformar som den tekniska konvergensen kan ge möjlighet till i framtiden". Kommissionen uppmanades också att lägga fram "en övergripande analys av de hinder som återstår för att uppnå omfattande tillgång till nya tjänster och tillämpningar av informationssamhället genom öppna plattformar i digital television och tredje generationens mobilkommunikation, fullständigt införa tredje generationens mobilkommunikation, utveckla e-handel och e-förvaltning och den roll som nationella elektroniska identifierings- och verifieringssystem kan spela i detta sammanhang." (punkt 41).

En bredbandsanslutning innebär att överföringshastigheten mellan datorer, mobiltelefoner, digital-tv-boxar och annan digital utrustning ökar markant. Detta kommer att förbättra kvaliteten på Internetanslutningen, göra den mer användarvänlig och bekväm för konsumenterna och möjliggöra användning av alla typer av multimediatillämpningar.

Nästa generations tjänster kommer att bygga på dessa egenskaper. Om bredbandstekniken utnyttjas fullt ut kommer den att effektivisera nätanvändningen och därmed öka produktiviteten och sysselsättningen. En ständig tillgång till information, oavsett var man befinner sig, bidrar till att öka effektiviteten. En effektiv användning leder dock endast till produktivitetsvinster om det ekonomiska beteendet förändras så att man utnyttjar den nya tekniken: anpassning av affärsprocesser, tillgång till offentliga tjänster på nätet, kompetenshöjning.

Om bredbandstekniken skall kunna uppfylla sin potential krävs att alla får förmågan och möjligheten att använda och dra nytta av dess rikedomar och vinster (t.ex. vad gäller hälsovård, utbildning och affärsverksamhet). Detta innebär att målet att skapa ett "informationssamhälle för alla" som anges i handlingsplanen eEurope 2002 är giltigt även för eEurope 2005. Enligt den nya handlingsplanen skall man stödja utvecklingen av alternativa plattformar för Internettillgång, som t.ex. digital-tv och tredje generationens mobilsystem, vilket kommer att främja e-integration - även för personer med särskilda behov.

I takt med att nätverk och datorer blir en allt viktigare del av arbete och vardagsliv blir säkerhetsfrågor allt viktigare. De befintliga och förväntade transaktioner som utförs på nätet uppgår till sådana summor att nätverken och informationssystemen måste vara säkra. Säkerheten har därför blivit en central förutsättning för e-företag och skyddet av privatlivet.

Internetförvaltningens internationalisering kommer också att vara en viktig faktor för en harmonisk utveckling av Internet, och EU kommer att fortsätta att aktivt verka för detta.

Sammanfattningsvis kan sägas att bredbandskommunikationen tillsammans med den konvergerande tekniken kommer att ge både sociala och ekonomiska vinster. Den kommer att bidra till e-integration, sammanhållning och kulturell mångfald. Den kan förbättra och förenkla livet för alla européer och förändra kontakterna människor emellan - inte bara på arbetet utan även med vänner, familj, samhälle och institutioner - och sättet att driva företag. Det är detta som intresserar användarna och därför är det utgångspunkten för eEurope 2005. Syftet med den här handlingsplanen är att främja tjänster, tillämpningar och innehåll som är säkra och baserade på en bredbandsinfrastruktur med bred tillgång.

2. Strategin

Handlingsplanen eEurope 2002 visade sig vara en framgångsrik modell som använts för liknande initiativ, både i kandidatländerna (eEurope+) och tredje land. Strategin, som i kombination med benchmarking fick stor genomslagskraft, bestod i i) att påskynda antagandet av ny lagstiftning, ii) ändra inriktningen på redan existerande stödprogram, och iii) definiera tydliga mål som skulle uppnås. Den nya handlingsplanen kommer att bygga vidare på dessa framgångar och begreppet eEurope behålls som symbol för den europeiska politiken för informationssamhällets utveckling. Den måste emellertid justeras när de gäller tre krav.

1. Bredbandstekniken håller på att förändra Internet och skapa nya förutsättningar för interaktiva multimediatjänster som endast är möjliga med mycket snabb överföringshastighet. Investeringarna i infrastruktur drivs av tillgången till innehåll och tjänster, men samtidigt är utvecklingen av nya tjänster och nytt innehåll beroende av att det finns infrastruktur. Infrastrukturen förändras och uppgraderas när det kommer nya tjänster och tillämpningar och vice versa. Inom eEurope 2005 avser man att främja en positiv feedback mellan uppgraderingen av infrastruktur (både bredband och multiplattform) och utvecklingen av tjänster.

2. Redan nu pågår många åtgärder på europeisk, nationell och regional nivå för att stödja kunskapsekonomin. De flesta medlemsstater har antagit nationella handlingsplaner för informationssamhället - och flera av dessa har inspirerats av eEurope2002. Åtgärderna inom eEurope 2005 bör därför sträcka sig längre än dagens politik och leda till verkliga förändringar. De måste också överensstämma med slutsatserna från Barcelona [7] och diskussionerna vid det informella mötet med rådet (telekom) [8] i Vitoria.

[7] http://ue.eu.int/sv/Info/eurocouncil/index.htm

[8] Resultaten från det informella mötet med ministrarna med ansvar för telekom och informationssamhället, februari 2002 - Vitoria, http://www.ue2002.es/

3. För det tredje kommer förmodligen flera av dagens kandidatländer att vara EU-medlemmar när handlingsplanen går ut. Det kommer att innebära en utmaning för dem (och de nuvarande medlemsstaterna) att uppnå målen och genomföra åtgärderna i eEurope 2005. Därför måste det finnas en inbyggd flexibilitet i eEurope 2005 och det måste ingå en halvtidsöversyn av åtgärderna så att de nya medlemsstaterna på ett smidigt sätt kan fasas in i handlingsplanen.

För att uppfylla dessa krav bygger handlingsplanen på två kategorier av åtgärder som ömsesidigt stärker varandra och bildar en god cirkel. Den första rör tjänster, tillämpningar och innehåll och omfattar både offentliga tjänster på nätet och e-företag. Den andra rör den underliggande bredbandsinfrastrukturen och säkerhetsfrågor. Målen för eEurope 2005 kan sammanfattas på följande sätt:

Senast 2005 skall Europa ha

- moderna offentliga tjänster på nätet,

e-förvaltning,

tjänster för e-lärande,

e-hälsovårdstjänster,

- en dynamisk miljö för e-företag, och

för att underlätta detta

- en omfattande tillgång till bredbandsanslutning till konkurrenskraftigt pris,

- en säker informationsinfrastruktur.

Handlingsplanen är strukturerad kring följande fyra åtgärder, som också är förbundna med varandra:

För det första, politiska åtgärder för att anpassa lagstiftningen på nationell och europeisk nivå, stärka konkurrensen och kompatibiliteten, öka medvetenheten och ge prov på politiskt ledarskap.

För det andra understöds genomförandet av de politiska åtgärderna genom utveckling, analys och spridning av goda arbetsmetoder. Projekt kommer att initieras för att påskynda införandet av tillämpningar och infrastruktur som bygger på den senaste tekniska utvecklingen.

För det tredje kommer de politiska åtgärderna att övervakas och göras mer målinriktade genom benchmarking av de framsteg som gjorts jämfört med målen samt av politiken för att nå dit.

För det fjärde kommer en övergripande samordning av den existerande e-politiken att leda till synergieffekter mellan de föreslagna åtgärderna. En styrgrupp kommer att ge en bättre överblick över politikens utveckling och säkra ett välfungerande informationsutbyte mellan nationella och europeiska beslutsfattare och den privata sektorn.

3. Åtgärderna

3.1 Politiska åtgärder

3.1.1. Moderna offentliga tjänster på nätet

i) e-förvaltning

Utgångspunkt

Inom ramen för eEurope 2002 lovade medlemsstaterna att alla grundläggande offentliga tjänster skulle kunna nås via nätet senast i slutet av 2002. Mycket har uppnåtts inom detta område, men många tjänster har fortfarande endast begränsad interaktivitet. Kommissionen och det belgiska ordförandeskapet höll i november 2001 en konferens om e-förvaltning. Syftet var att kartlägga och sprida goda exempel från sådan verksamhet. Ministrarna som deltog i konferensen antog en deklaration [9] som underströk vikten av att vidareutveckla utbytet av goda arbetsmetoder och att se till att de offentliga tjänsterna på nätet kan nås av alla och är säkra. En förutsättning för utvecklingen av en säker och sömlös tillgång till offentliga tjänster på nätet är att det finns elektroniska autentiseringsmetoder som används på ett effektivt sätt. Åtgärderna för att stödja spridningen av smartkort kommer att fortsätta. Sådana kort skulle kunna vara en effektiv lösning på problemet i och med att de också ger en säker metod för elektroniska signaturer.

[9] http://europa.eu.int/information_society/eeurope/egovconf/index_en.htm

Ett syfte med eEurope 2002 är att göra det lättare för funktionshindrade att använda offentliga webbplatser. I oktober 2001 antog rådet en resolution om e-integration [10] och i mars 2002 antogs ytterligare en resolution [11] där medlemsstaterna uppmanades att intensifiera sina insatser för att genomföra riktlinjerna från WAI-initiativet (Web Accessibility Initiative) [12] Tillgången till offentliga tjänster underlättas också om det finns flerspråkigt innehåll och det kan nås via olika tekniska plattformar.

[10] EGT C 292, 18.10.2001.

[11] EGT C 86, 10.4.2002.

[12] http://www.w3.org/TR/WCAG10/

Det finns initiativ som rör e-förvaltning på nationell, regional och lokal nivå. Dessa kompletteras av åtgärderna på EU-nivå. Genom IDA-programmet [13] stöds kompatibiliteten för interna förfaranden, standardisering och tillhandahållandet av europatäckande tjänster, och IST-programmet [14] finansierar forskningsverksamhet. Dessutom håller kommissionen på att förbereda ett initiativ som uppföljning till meddelandet om utarbetande av ramvillkor för EU avseende utnyttjande av information från den offentliga sektorn [15]. Vid Europeiska rådet i Barcelona beslutade stats- och regeringscheferna att skapa en samlad webbplats för information om rörligheten på den europeiska arbetsmarknaden. Denna webbplats och den portal för EU-förvaltningen som utvecklats inom ramen för IDA-programmet kommer att ge medborgare och företag en flerspråkig tillträdespunkt till information och tjänster på nätet, vilket kommer att främja rörligheten över gränserna. IDA-portalen kommer också att tjäna som en försöksverkstad för multiplattformteknik. I detta sammanhang kommer det att vara viktigt att det finns tillgång till bättre system för maskinöversättning för att motsvara den språkliga mångfalden hos de europeiska användarna av sådana webbplatser. Europeiska rådet i Barcelona uppmanade också kommissionen att analysera hur elektroniska autenticeringssystem skulle kunna undanröja hindren för utvecklingen av e-förvaltning.

[13] Datautbyte mellan administrationer (http://europa.eu.int/ispo/ida).

[14] Programmet för Informationssamhällets teknologier (www.cordis.lu/ist).

[15] KOM(2001) 607 slutlig, 23.10.2001.

Föreslagna åtgärder

Bredbandsanslutning. Medlemsstaterna bör sikta mot att samtliga offentliga förvaltningars Internetanslutningar skall vara bredbandsbaserade senast i slutet av 2005. Bredbandstjänster kan erbjudas via olika tekniska plattformar och därför är det viktigt att de nationella och regionala myndigheterna vid upphandling av anslutningar inte gynnar eller missgynnar någon viss teknik på ett otillbörligt sätt (t.ex. användning av öppna anbudsförfaranden).

Kompatibilitet: Senast i slutet av 2003 skall kommissionen utfärda en godkänd kompatibilitetsram för att stödja förmedlingen av europatäckande e-förvaltningstjänster till medborgare och företag. Denna ram kommer att omfatta informationsinnehåll, rekommenderad teknisk policy och specifikationer för en sammankoppling av offentliga förvaltningars informationssystem i hela EU. Den kommer att bygga på öppna standarder och uppmuntra användningen av program med öppen källkod.

Interaktiva offentliga tjänster. Senast i slutet av 2004 skall medlemsstaterna se till att grundläggande offentliga tjänster är interaktiva, där så är lämpligt, tillgängliga för alla och utnyttjar alla möjligheter som erbjuds av bredbandsnät och multiplattformteknik. Detta förutsätter en omorganisation av interna förfaranden [16], som kommer att tas upp vid utbytet av goda arbetsmetoder. Detta är nära förbundet med frågan om åtkomst för personer med särskilda behov, som personer med funktionshinder och äldre. Kommissionen och medlemsstaterna kommer att enas om en förteckning över vilka offentliga tjänster som bör vara helt interaktiva.

[16] Omstrukturering av interna administrativa förfaranden som rör t.ex. datainsamling, datahantering, elektroniskt informationsutbyte och samordning mellan olika myndigheter.

Offentlig upphandling. Senast i slutet av 2005 skall medlemsstaterna genomföra en betydande del av sin upphandling på elektronisk väg. Erfarenheterna från den privata sektorn visar att det effektivaste sättet att sänka kostnaderna är att utnyttja Internet för styrning av försörjningskedjan, t.ex. genom e-upphandling. Rådet och Europaparlamentet bör snarast möjligt anta regelverket om upphandling.

Offentliga Internetanslutningspunkter: Alla medborgare skall ha tillgång till Internet på offentliga platser i sina kommuner/samhällen, företrädesvis med bredbandsanslutning. När medlemsstaterna upprättar Internetanslutningspunkter bör de använda strukturfonderna och när så är nödvändigt samarbeta med den privata och/eller frivilliga sektorn. Kommissionen avser att fortsätta stödja teknisk utveckling inom forskningsprogrammen och i möjligaste mån stödja uppvisningsexempel på goda arbetsmetoder genom uppföljningsprogrammet till PROMISE-programmet.

Kultur och turism. Kommissionen kommer tillsammans med medlemsstaterna, den privata sektorn och regionala myndigheter att definiera e-tjänster för att främja Europa och erbjuda användarvänlig samhällsinformation. Dessa e-tjänster skall vara användningsklara senast 2005 och bygga på kompatibla gränssnitt, använda bredbandskommunikation och kunna nås från alla typer av digitala terminaler.

ii) e-lärande

Utgångspunkt

Medlemsstaterna reagerade positivt på de ambitiösa målen i eEurope 2002. I dag är de flesta skolor anslutna till nätet och arbete pågår för att ge skolor, lärare och elever okomplicerad tillgång till Internet och multimediaresurser. I Barcelona satte Europeiska rådet upp målet att se till att andelen persondatorer med Internetanslutning i förhållande till antalet skolelever i Europeiska unionen senast vid utgången av 2003 skulle uppgå till 1:15 [17]. De transeuropeiska nät som kopplar samman nationella forsknings- och utbildningsnät har uppgraderats betydligt, men hittills är endast ett fåtal skolor anslutna.

[17] Europeiska rådet i Barcelona begärde också att den digitala kompetensen skulle utvecklas genom ett allmänt examensintyg för dator- och Internetanvändare för gymnasieelever. Dessutom efterlyste rådet en genomförbarhetsstudie för att fastställa alternativ för att hjälpa gymnasieskolor att upprätta eller förbättra en förbindelselänk med en partnerskola någon annanstans i Europa (punkt 44).

Kommissionen har genom IST-programmet, initiativet för e-lärande och olika åtgärder som samordnats inom handlingsplanen för e-lärande bidragit till finansieringen av vissa av dessa åtgärder. EU-åtgärderna har bl.a. omfattat stöd till utrustning, samarbete, utbyte av goda arbetsmetoder, vidareutbildning av lärare, pedagogisk forskning samt utveckling av innehåll och tjänster för e-lärande.

Föreslagna åtgärder

Bredbandsanslutning. Senast i slutet av 2005 skall medlemsstaterna se till att samtliga skolor och universitet har tillgång till Internet med bredbandsanslutning för utbildnings- och forskningssyften. Muséer, bibliotek, arkiv och liknande institutioner som är av central betydelse för e-lärande bör också vara anslutna till bredbandsnät.

Programmet för e-lärande. Senast i slutet av 2002 skall kommissionen anta ett förslag om ett särskilt program för e-lärande. Det kommer att inriktas på att genomföra de mål från handlingsplanen för e-lärande som rör utbildning och det kommer att sträcka sig från 2004-2006. Kommissionen kommer också att lägga fram en analys av den europeiska marknaden för e-lärande som även omfattar den privata sektorn. Den kommer att göra en översyn av marknadsläget och analysera rättsliga, ekonomiska och sociala aspekter för att kartlägga hindren för utvecklingen av en europeisk marknad för e-lärande. I förekommande fall kommer den också att föreslå hur problemen skall åtgärdas.

Nätuniversitet för alla studenter. Senast i slutet av 2005 skall medlemsstaterna med stöd av programmen för e-lärande och eTEN [18] se till att samtliga universitet ger studenter och forskare tillgång till sin viktigaste verksamhet online för maximal kvalitet och effektivitet på inlärningsprocesser och verksamhet.

[18] F.d. TEN-Telekomprogrammet.

Datorstödda samarbetssystem för universitet och forskning. Senast i slutet av 2003 kommer kommissionen att initiera en serie forsknings- och pilotåtgärder för att möjliggöra utbyggnaden av europatäckande datorstödda nät och plattformar, baserade på datainfrastrukturer med hög prestanda och GRID-teknik [19]. De kommer att möjliggöra gemensamma insatser för att lösa komplicerade problem och ge virtuell tillgång till och spridning av utbildnings- och dataresurser från universitet och forskningscenter i hela Europa.

[19] Datorresurser som distribueras över ett stort område med användning av det världsomspännande Internet för att bygga upp distribuerade dator- och kommunikationsinfrastrukturer.

Omskolning för kunskapssamhället. Senast i slutet av 2003 skall medlemsstaterna, i förekommande fall med användning av strukturfonderna och stöd av kommissionen, inleda åtgärder för att ge vuxna (t.ex. arbetslösa och kvinnor som återvänder till arbetsmarknaden) den nyckelkompetens [20] som krävs i kunskapssamhället, för att öka deras anställningsbarhet och livskvalitet i stort. De möjligheter som erbjuds av e-lärande kommer att utnyttjas för dessa åtgärder.

[20] Nyckelkompetens omfattar grundläggande datorkunskaper (digital kompetens) och mer avancerade färdigheter som t.ex. lagarbete, problemlösning och projekthantering.

iii) e-hälsovård

Utgångspunkt

Hälso- och sjukvårdsarbetet på alla nivåer blir allt informationsintensivare i takt med att sofistikerad medicinsk utrustning och datatillämpningar används i allt större utsträckning. Samtidigt ökar trycket på hälsovårdsbudgetarna på grund av den medicinska och tekniska utvecklingen, en åldrande befolkning och ändrade förväntningar hos patienterna. Digital teknik blir allt viktigare inom hälsovårdsadministrationen, både hos de enskilda läkarna och på nationell och regional nivå. Denna teknik kan göra det möjligt att minska förvaltningskostnader, erbjuda hälsovårdstjänster på distans och undvika onödiga extraundersökningar. Dessutom använder medborgarna i allt större utsträckning Internet för att erhålla medicinsk information. Därför är det mycket viktigt att innehåll och tjänster för e-hälsovård utvecklas på ett effektivt sätt, är tillgängliga för alla och att hälsorelaterade webbplatser uppfyller fastställda kvalitetskriterier.

Inom ramen för IST-programmet har man i över tio års tid sysslat med forskning och utveckling av hälsotelematik. Några exempel på resultaten är integrerade regionala nät för hälsovårdsinformation, standardiserade elektroniska journaler, tillförlitliga och effektiva tjänster för hälsovård på distans (distanskonsultation och distansövervakning i hemmet) samt personliga system som medborgarna kan utnyttja för att stödja och kontrollera sitt hälsotillstånd. En annan viktig åtgärd som redan pågår och som kommer att bidra till eEurope 2005 är arbetet med att förbättra telematikanvändningen inom samhällets regleringssystem för läkemedel (t.ex. Eudravigilance för säkra läkemedel, databasen Europharm och elektroniskt informationsutbyte mellan regleringsmyndigheterna och industrin). Genom eEurope kan man föra samman dessa insatser till en strategi som kan ge tydliga resultat vid handlingsplanens utgång. Det är mycket känsligt med hälsovårdsdata. Därför måste alla åtgärder inom detta område kombineras med en utveckling av tekniska och organisatoriska metoder för att se till att enskilda personers hälsoinformation har ett skydd som hindrar oauktoriserad tillgång och att uppgifterna röjs eller ändras.

Föreslagna åtgärder

Ett elektroniskt hälsokort. Vid Europeiska rådet i Barcelona beslutades att ett europeiskt sjukförsäkringskort skulle ersätta de pappersformulär som nu krävs för att erhålla sjukvård i en annan medlemsstat. Kommissionen avser att lägga fram ett förslag om detta före rådets vårmöte 2003. Kommissionen tänker stödja en gemensam strategi för patientidentifikation och ett system för elektroniska sjukvårdsjournaler genom standardisering, och kommissionen kommer även att stödja ett utbyte av goda exempel på tänkbara ytterligare funktioner, som t.ex. medicinska uppgifter för akutvård och säker tillgång till personlig hälsoinformation.

Hälsoinformationsnät. Senast i slutet av 2005 skall det finnas hälsoinformationsnät som binder samman alla vårdinrättningar (sjukhus, vårdcentraler, laboratorier och hem) med bredbandsanslutning, där detta är lämpligt. Samtidigt avser kommissionen att upprätta ett europeiskt nät för offentliga hälsodata och samordna insatser för att möjliggöra snabba, europatäckande reaktioner på hälsohot.

Hälsovård på nätet. Senast i slutet av 2005 skall kommissionen och medlemsstaterna se till att medborgarna har tillgång till hälsovård på nätet (t.ex. information om en sund livsstil och förebyggande av sjukdomar, elektroniska sjukjournaler, distanskonsultationer och elektronisk kostnadsersättning). Vissa hälsovårdstjänster och näraliggande förebyggande tjänster (t.ex. information om luft- och vattenkvalitet på nätet) skulle kunna utvidgas till transeuropeisk nivå inom eTEN-programmet. Kommissionen kommer att övervaka de åtgärder som vidtas av medlemsstaterna för att erbjuda medborgarna så lättillgänglig hälsovårdsinformation som möjligt och genomföra kvalitetskriterier för webbplatser.

3.1.2. En dynamisk miljö för e-företag

Utgångspunkt

e-Företag omfattar både e-handel (inköp och försäljning på nätet) och en omstrukturering av företagsverksamheten för att kunna utnyttja den digitala tekniken maximalt. Sedan meddelandet om e-handel offentliggjordes 1997 [21] har kommissionen utarbetat en övergripande politisk strategi inom detta område. Bland annat har EU snabbt antagit en serie direktiv [22], som syftar till upprättandet av en inre marknad för informationssamhällets tjänster. Flera åtgärder som inte rör lagstiftning har också vidtagits för att främja självreglering, framför allt när det gäller förtroendet för elektroniska förfaranden och tvistlösning på nätet [23], och man har startat initiativet 'Go Digital' för att hjälpa små och medelstora företag att bättre utnyttja e-företagets möjligheter. Dessutom har skattemiljön för e-företag anpassats och förenklats, huvudsakligen genom antagandet av ett direktiv om elektronisk fakturering [24] samt ett direktiv och en förordning om mervärdesskatt på digitala lager [25].

[21] Ett europeiskt initiativ inom elektronisk handel, KOM(1997) 157 slutlig, 16.4.1997.

[22] Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om elektronisk handel, EGT L 178, 17.7.2000, Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG av den 13 december 1999 om ett gemenskapsramverk för elektroniska signaturer, EGT L 13, 19.1.2000, Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället, EGT L 167, 22.6.2001 och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal, EGT L 144, 4.6.1997.

[23] Kommissionen har upprättat ett alternativt tvistlösningsnät - EEJ-nätet - för att utnyttja och främja tvistlösningsmekanismer för lösning av gränsöverskridande tvister mellan konsumenter och företag i hela EU.

[24] Rådets direktiv 2001/115/EG av den 20 december 2001, EGT L 15, 17.1.2002.

[25] Rådets förordning (EG) nr 792/2002 av den 7 maj 2002, EGT L 128, 15.5.2002 och Rådets direktiv 2002/38/EG av den 7 maj 2002, EGT L 128, 15.5.2002.

Kommissionen har också inlett en diskussion [26] om framtidens konsumentpolitik, lagstiftning och kontroll av efterlevnaden. Den visar att den rättsliga distinktionen av online- och offline-verksamhet måste avskaffas och att framtidens lagstiftning måste formuleras så att den varken blir föråldrad eller hämmar innovation och ny teknik.

[26] Grönbok om konsumentskyddet inom Europeiska unionen, KOM(2001) 531 slutlig. Ett uppföljningsmeddelande håller för närvarande på att utarbetas.

Med utgångspunkt i den europeiska konkurrensrapporten [27] och meddelandet om e-ekonomi [28] samarbetar kommissionen med rådet för att stödja e-företag i Europa. Syftet är att främja spridningen av e-företag och e-handel för att stärka de europeiska företagens konkurrenskraft och öka produktiviteten och tillväxten genom investering i informations- och kommunikationsteknik, mänskliga resurser (framför allt datakompetens) och nya affärsmodeller - samtidigt som skyddet för privatlivet säkras. eEurope 2005 kommer i hög grad att bidra till att få den här politiken att fungera.

[27] Kommissionens arbetsdokument: Europeisk konkurrensrapport 2001, SEK(2001) 1705.

[28] E-ekonomins inverkan på de europeiska företagen: ekonomisk analys och politiska konsekvenser, KOM(2001) 711 slutlig, 29.11.2001.

Föreslagna åtgärder

Lagstiftning. Kommissionen kommer tillsammans med medlemsstaterna att, där så är lämpligt, göra en översyn av tillämplig lagstiftning i syfte att kartlägga och undanröja de faktorer som hindrar företag från att bli e-företag. Denna översyn kommer i synnerhet att syfta till att utvidga dagens e-handelsvänliga regler till att omfatta offline-leverans av varor och tjänster för att skapa lika förutsättningar för olika handelsmodeller (online/offline). Denna översyn, som kommer att vara öppen för alla berörda parter, kommer att inledas med ett toppmöte om e-företag 2003. Där kommer företrädare för näringslivet på hög nivå att få möjlighet att beskriva de svårigheter de stött på i samband med e-företagsamhet.

Små och medelstora företag. Senast i slutet av 2003 avser kommissionen att upprätta ett stödnät för europeiska e-företag, som kommer att föra samman existerande europeiska, nationella och regionala aktörer inom detta område i syfte att stärka och samordna åtgärder till stöd för små och medelstora företag inom e-företagsamhetens område. Kommissionen kommer att främja geografiska och sektorsbaserade grupperingar av små och medelstora företag som sysslar med online-verksamhet och uppmuntra innovation inom e-företag, utbyte av goda arbetsmetoder och främjande av riktlinjer och standarder.

e-kompetens. Senast i slutet av 2003 kommer kommissionen att i nära samarbete med medlemsstaterna lägga fram en analys av tillgången och efterfrågan på e-kompetens i Europa. Kommissionen och medlemsstaterna bör främja offentligt-privata partnerskap och ett samarbete med alla berörda parter för att utarbeta europatäckande definitioner av e-kompetens.

Kompatibilitet. Senast i slutet av 2003 skall den privata sektorn med stöd av kommissionen och medlemsstaterna ha utvecklat kompatibla e-företagslösningar för transaktioner, säkerhet, signaturer, upphandling och betalning. Detta kommer att bana vägen för tjänster som möjliggör en sömlös, säker och okomplicerad gränsöverskridande elektronisk affärsverksamhet och mobil handel.

Förtroende för e-handel. Senast i slutet av 2003 skall kommissionen i samarbete med den privata sektorn, konsumentorganisationer och medlemsstaterna undersöka möjligheterna att upprätta ett europatäckande system för tvistlösning på nätet. För att underlätta gränsöverskridande elektroniska transaktioner för små och medelstora företag kommer kommissionen också att stödja upprättandet av informationssystem på nätet för rättsliga frågor. Kommissionen kommer att i samarbete med berörda parter utarbeta kvalitetskrav i avsikt att lägga fram en rekommendation om konsumentförtroende inom elektronisk handel.

".eu-företaget". Senast i slutet av 2003 skall kommissionen undersöka vilka ytterligare funktioner kopplade till domännamnet .eu som skulle kunna erbjudas företagen, t.ex. en säker nätidentitet och andra stödfunktioner som kvalitetsmärken och ett autenticeringssystem.

3.1.3. En säker informationsinfrastruktur

Utgångspunkt

Europeiska unionen har redan inlett en övergripande strategi grundad på meddelandet om nätsäkerhet [29], meddelandet om nätbrottslighet [30] och det gällande [31] och det kommande direktivet om dataskydd avseende elektronisk kommunikation. Den föreslagna strategin godkändes och vidareutvecklades genom rådets resolution av den 28 januari 2002 [32] och genom kommissionens nyligen framlagda förslag till rambeslut om angrepp mot informationssystem [33].

[29] Nät- och informationssäkerhet: förslag till en europeisk strategi, KOM(2001) 298, 6.6.2001.

[30] Creating a Safer Information Society by Improving the Security of Information Infrastructures and Combating Computer-related Crime, KOM(2000) 890, 22.1.2001.

[31] Europaparlamentets och Rådets direktiv 97/66/EG av den 15 december 1997 om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet, EGT L 24, 30.1.1998.

[32] http://register.consilium.eu.int/pdf/en/01/st15/15152en1.pdf

[33] http://europa.eu.int/comm/dgs/justice_home/index_sv.htm, KOM(2002) 173 slutlig, 19.4.2002.

På grundval av resolutionen av den 28 januari har ett antal initiativ vidtagits (t.ex. inrättandet av en arbetsgrupp för nätsäkerhet, informationskampanjer, främjande av goda arbetsmetoder och ett förbättrat utbyte av informationsmekanismer), som bör vara slutförda före 2002 års utgång. De kommer att lägga grunden för arbetet mot en säker informationsinfrastruktur. Arbetet med att skapa en säker europeisk infrastruktur för smartkort bör fortsätta och införandet av tillämpningar bör intensifierats.

EU-forskningen om säkerhet kommer att fortsätta inom sjätte ramprogrammet. Följande områden kommer att prioriteras: tillförlitliga nät- och informationsinfrastrukturer, med tonvikten lagd på ny teknik (t.ex. bredband, trådlösa system och intelligent omgivning); kartläggning av svagheter och ömsesidigt beroende i infrastrukturer. Man avser också att stödja standardiseringsarbetet för att verka för en mer omfattande användning av öppna standarder och program med öppen källkod. I forskningen bör man också beakta "den mänskliga faktorn" när det gäller säkerhet, t.ex. grundläggande säkerhetsstandarder och användarvänliga system.

Föreslagna åtgärder

En arbetsgrupp för nätsäkerhet (Cyber security task force - CSTF). Senast i mitten av 2003 skall arbetsgruppen för nätsäkerhet vara fungerande. På grundval av det förslag som kommissionen ämnar lägga fram under 2002 kommer rådet och Europaparlamentet att kunna anta den nödvändiga rättsliga grunden utan dröjsmål och med beaktande av att frågor om nät och informationssystem berör flera pelare. Medlemsstaterna och den privata sektorn bör stödja arbetsgruppens verksamhet. Den bör bli ett kompetenscentrum för säkerhetsfrågor, t.ex. genom att tillsammans med medlemsstaterna utveckla europeiskt varningssystem för dataangrepp, underlätta pelaröverskridande diskussioner och förbättra det gränsöverskridande samarbetet.

"Säkerhetskultur". Senast i slutet av 2005 skall en "säkerhetskultur" prägla utformningen och genomförandet av informations och kommunikationsprodukter. Den privata sektorn bör utarbeta goda arbetsmetoder och standarder samt sträva efter att dessa tillämpas konsekvent. Kommissionen avser att stödja olika projekt och kommer att verka för att öka medvetenheten om säkerhetsrisker hos alla användare. En preliminär rapport om framstegen kommer att läggas fram senast 2003 och en slutbedömning senast i slutet av 2005.

Säker kommunikation mellan olika offentliga verksamheter. Senast i slutet av 2003 kommer kommissionen och medlemsstaterna att undersöka förutsättningarna för att upprätta en säker kommunikationsmiljö för utbyte av konfidentiell information från offentlig verksamhet

3.1.4. Bredband

Utgångspunkt

Över hela världen börjar regeringar förstå att bredbandsanslutning är en nyckel till deras länders ekonomiska utveckling. En bred tillgång till bredbandskommunikation skulle ge stora ekonomiska effekter, och i flera EU-medlemsstater har man börjat göra en översyn av bredbandsutbyggnaden. Det gemensamma målet är att påskynda denna. Vikten av "omfattande tillgänglighet och användande av bredbandsnät i hela unionen senast 2005" poängterades av Europeiska rådet i Barcelona. De åtgärder som föreslås i denna handlingsplan är i linje med detta.

Det kommer huvudsakligen att vara den privata sektorn som står för investeringarna i bredband. I kommissionens allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken rekommenderades att "medlemsstaterna bör /.../ säkerställa effektiv konkurrens i de lokala telenäten (accessnäten) för att påskynda utvecklingen av det europeiska bredbandsnätet". Konkurrensen väntas driva fram investeringar, generera innovation och sänka priserna. Därför bör den offentliga politiken inriktas på områden där effektiv konkurrens saknas eller där politiska mål måste säkras, t.ex. geografisk täckning med tanke på sammanhållningen.

Det nya regelverket, som kommer att tillämpas i alla medlemsstater från och med juli 2003, är utformat med tanke på bredbandsteknikens konvergerande natur. Lagstiftarnas uttryckliga mål är att uppmuntra effektiva investeringar i infrastruktur (av nya aktörer och aktörer med dominerande ställning) och att främja innovation. Detta innebär att man måste ta hänsyn till att investerarna måste få en rimlig avkastning på sina investeringar med tanke på riskerna. Likaså måste den rättsliga osäkerheten för investerarna minskas så mycket som möjligt.

Inom det bredare sammanhang som utgörs av det europeiska området för forskningsverksamhet stöder kommissionen forskningssamhällets fullständiga utnyttjande av bredbandsnät. Detta arbete kommer att fortsätta inom sjätte ramprogrammet med de nya prioriteringsinstrumenten för framstående nätverk och integrerade projekt. Mer konkret kommer programmet bl.a. att stödja uppgradering och effektivisering av tekniken för accessnät med optisk fiber, mobila trådlösa bredbandstjänster (efter 3G), satellitsystem för bredbandsaccess (även med beaktande av Galileosystemets behov), konvergering av fasta och mobila nät - inbegripet övergången till nästa generations Internetprotokoll (IPv6) - och hänsyn kommer att tas till frågor som rör säkerhet och skydd av privatlivet (t.ex. trådlöst och ständig uppkoppling). Kommissionen har redan angett vilka steg som bör vidtas för att stödja nästa generations Internet i sitt meddelande om IPv6 [34], "Nästa generations Internet - prioriterade åtgärder för övergången till det nya Internetprotokollet IPv6". Dessa rekommendationer bör följas upp.

[34] KOM(2002) 96 slutlig, 21.2.2002.

Det blir komplicerat att genomföra en bredbandsstrategi, eftersom den påverkas av politiken för många andra områden, t.ex. fysisk planering, forskningspolitik, beskattning och reglering. Det handlar om åtgärder som utförs på både internationell, europeisk, nationell, regional och lokal nivå och av en mängd olika aktörer från både privat och offentlig sektor. Kommissionen kommer att fördjupa sin analys av de olika politiska lösningarna och de hinder som existerar för bredbandsutbyggnaden, framför allt syftande till en bred tillgång till nya tjänster genom öppna plattformar i digital-tv och 3G, såsom efterlystes av Europeiska rådet i Barcelona.

Föreslagna åtgärder

Spektrumpolitik. Kommissionen kommer att använda det nya regelverket för radiospektrumpolitik för att se till att spektrum på ett effektivt sätt kan utnyttjas för trådlösa bredbandstjänster (t.ex. trådlösa lokala nätverk (W-LAN)) och i samarbete med medlemsstaterna verka för införandet av sådana tjänster. Kommissionen kommer att ta initiativ till en diskussion om nya metoder för värdering av spektrum och handel med rätten att använda frekvenser.

Bredbandstillgång i mindre gynnade regioner. Medlemsstaterna bör i samarbete med kommissionen, där så är nödvändigt, stödja bredbandsutbyggnaden i mindre gynnade områden. Om så är möjligt kan de använda strukturfonderna och/eller finansiella incitament (utan att det påverkar konkurrensreglerna). Man bör särskilt inrikta sig på de mest perifera regionerna.

Undanröjande av hinder för bredbandsanvändning. Medlemsstaterna bör förenkla tillgången till ledningsrätter, master och ledningar för att främja investeringar, exempelvis genom att undanröja hinder i lagstiftningen. Kommissionen kommer att stödja detta genom att uppmuntra och organisera utbyten av lokala och regionala erfarenheter och offentligt-privata partnerskap.

Multiplattforminnehåll. De offentliga myndigheterna i medlemsstaterna och den privata sektorn bör sträva efter att deras innehåll skall kunna nås via olika tekniska plattformar, t.ex. interaktiv digital-tv och 3G. Kommissionen kommer att stödja demonstrations- och forskningsprojekt. Kommissionen kommer att kartlägga lagstiftningshinder för användning av digital-tv för interaktiva tjänster [35].

[35] Såsom efterlysts av Europeiska rådet i Barcelona.

Digital övergång. För att påskynda övergången till digital-tv bör medlemsstaterna skapa insyn i villkoren för den planerade övergången. Senast i slutet av 2003 bör medlemsstaterna offentliggöra sina avsikter när det gäller en möjlig övergång. Det kan röra sig om en plan, en bedömning av marknadsvillkoren och eventuellt ett datum för avvecklingen av analoga markbundna tv-sändningar, som skulle underlätta återtagande och omfördelning av frekvenser. De nationella övergångsplanerna bör också präglas av en plattformsneutral syn på digital-tv, som tar hänsyn till konkurrerande förmedlingsmekanismer (framför allt satellit, kabel och markbundna sändningar).

3.2. Utveckling, analys och spridning av goda arbetsmetoder

Inom alla delar av eEurope 2005 håller kommersiella och offentliga tillämpningar på att utvecklas, stödprogram pågår och försökstillämpningar testas. Denna verksamhet är en rik källa till kunskap och expertis. Utvecklingen är snabb men ojämn och det finns risk för att en förvaltning försöker utveckla eller använda en tillämpning som redan fungerar någon annanstans eller som den privata sektorn har en fungerande lösning på.

eEurope 2005 syftar till att bygga vidare på dessa erfarenheter. Man kommer inte bara att kartlägga och utnyttja goda arbetsmetoder utan även vidareutveckla dem som uppvisningsexempel som kommer att ha stor betydelse för förverkligandet av målsättningarna för eEurope 2005. Olika aktiviteter avseende goda arbetsmetoder kommer därför att komplettera de politiska åtgärderna. En strategi i följande tre steg föreslås.

i. Exempel på goda arbetsmetoder kommer att kartläggas och väljas ut.

Kommissionen kommer att i nära samarbete med medlemsstaterna, kandidatländerna och den privata sektorn kartlägga exempel på goda arbetsmetoder från hela världen. I detta ingår praktiska exempel från den offentliga sektorn och kommersiella tillämpningar inom handlingsplanens områden.

ii. I förekommande fall kommer de goda arbetsmetoder som väljs ut att vidareutvecklas för att bredda deras tillämpning, och en analys kommer att utföras för att få fram en mall eller riktlinjer för goda arbetsmetoder

Räckvidden kommer att utvidgas för relevanta exempel (t.ex. multiplattform i stället för en enda plattform eller ytterligare användare) eller också kommer de att kompletteras genom vidareutveckling (t.ex. fler funktioner eller flerspråkig interaktion). Projektens demonstrations- och utvärderingsaspekter kommer att stärkas för att möjliggöra en djupgående analys av resultaten.

Den ingående analysen av goda arbetsmetoder bör resultera i mallar eller riktlinjer. Sådana ger ett styrkt och väldokumenterat tillvägagångssätt för använda och testade tillämpningar för e-tjänster. De bör vara modulbaserade och möjliga att anpassa för enskilda användare, och normalt sett skall de bestå av en metod, en uppsättning verktyg och program med öppen källkod. Detta bör resultera i en kritisk bedömning av vilka faktorer som ger framgång och vilka som leder till misslyckande, som kan leda till överföring och spridning av goda arbetsmetoder i hela Europa, i synnerhet till mindre gynnade regioner.

iii. De goda arbetsmetoderna och resultaten från projektanalysen kommer att spridas.

För att sprida goda arbetsmetoder kommer kommissionen i samarbete med ordförandeskapen för rådet att anordna kampanjer riktade till både EU och kandidatländerna. Dessa kampanjer kommer att bygga på följande mekanismer:

* Konferenser/seminarier: Konferensen om e-förvaltning med dess utställning av goda exempel är en lyckad modell för utbyte av erfarenheter. En konferens enligt denna modell om e-hälsovård planeras till första halvåret 2003 och likaså en konferens om e-lärande. En andra konferens om e-förvaltning föreslås till det italienska ordförandeskapet. Dessa konferenser riktar sig normalt sett till beslutsfattare. De kommer att följas av särskilda seminarier som för samman aktörerna bakom de olika strategierna. I dessa sammanhang kommer man i detalj att behandla uppvisningsexempel, mallar och riktlinjer för goda arbetsmetoder.

* Stödnät för företag: Resultaten kommer att spridas genom befintliga nät för företag, den akademiska världen, forskning och användare - som t.ex. e-företagsnäten för stöd till små och mellanstora företag eller det europeiska skolnätet - och andra sådana kanaler på europeisk, nationell och regional nivå. Liknande nät kommer att sökas för aktörer inom alla eEurope-områden. Under detta arbete bör man särskilt ta hänsyn till den regionala och lokala dimensionen, t.ex. genom att föra en öppen dialog med nät som TeleCities, Eris@ och Elanet. Den europeiska regionala utvecklingsfondens (ERUF) nya program för innovativa åtgärder erbjuder regioner (i synnerhet mindre gynnade regioner och regioner under omvandling) möjligheten att testa innovativa verktyg och utbyta erfarenheter av goda arbetsmetoder avseende regionala e-tjänster. Detta kommer att ge ett positivt bidrag till de regionala utvecklingsstrategierna och därmed ha stor betydelse inom handlingsplanen eEurope 2005.

* En webbplats: Länkar till mallar och riktlinjer för goda arbetsmetoder kommer att läggas ut på en särskild webbplats där det också finns verktyg för att stödja användningen och mekanismer för feedback.

3.3. Benchmarking

Benchmarkingarbetet inom eEurope genomförs i tre steg.

i. Definition av indikatorer

23 indikatorer användes för eEurope 2002. Tanken bakom dessa indikatorer vara att lägga fokus på resultaten, dvs. slutmålen för politiken, inte på politikens utseende (t.ex. andelen hushåll med Internetanslutning snarare än eventuella mått på tillträde till accessnäten) Syftet med denna benchmarking är att utveckla politiken och därför krävs ett politiskt godkännande av indikatorerna [36]. Indikatorerna kommer att behöva uppdateras för eEurope 2005 så att hänsyn tas till de reviderade politiska målen. Fr.o.m. 2004, alltså efter att eEurope+ avslutats, kommer den nya indikatorslistan också att användas i kandidatländerna. I förekommande fall kommer regionala indikatorer att utarbetas.

[36] Indikatorerna godkändes av rådet (inre marknaden) i november 2000 (13493/00 ECO 338).

ii. Mätning och analys

All statistik som rör Internet blir snabbt föråldrad. Därför måste indikatorerna för mätning snabbt finnas tillgängliga om de skall ha någon politisk relevans. Det finns självklart en konflikt mellan hastighet och kvalitet. För att förbättra kvaliteten bör eEurope 2005-indikatorerna för mätning i högre grad grundas på officiell statistik från Eurostat och de nationella statistikinstituten. För att möjliggöra en enhetlig och jämförbar insamling av uppgifter i medlemsstaterna krävs en rättslig grund för informationssamhällets statistik. Kommissionen kommer att lägga fram ett förslag om en sådan rättslig grund före slutet på 2002.

När data skall användas för utveckling av politiken är det mycket viktigt att det finns en analys av de underliggande faktorerna till indikatorvärdena. Den första analysen av eEurope 2002-indikatorerna redovisades i kommissionens benchmarkingrapport [37]. För att medlemsstaterna skall kunna utföra egna analyser uppdateras resultaten regelbundet på webbplatsen för eEurope [38]. Kommissionen och medlemsstaterna kommer att uppmuntra utvecklingen av regional benchmarking, i synnerhet när det gäller mindre gynnade regioner i samband med utarbetandet av nationella och regionala strategier för informationssamhället.

[37] eEurope - Benchmarkingrapport - eEurope 2002, KOM(2002) 62 slutlig, http://europa.eu.int/information_society/eeurope/news_library/documents/index_en.htm

[38] http://europa.eu.int/eeurope

iii. Utveckling av politiken

Den betydelse som benchmarking har för utveckling av politiken styrks av kommissionens vårrapport till Europeiska rådet [39] och den benchmarkingrapport som stimulerade till den nya handlingsplanen eEurope 2005.

[39] "Lissabonstrategin - Möjligheter till förändring", KOM(2002) 14 och arbetsdokumentet SEK(2002) 29, 15.1.2002.

Benchmarkingarbetet kan utnyttjas ytterligare genom ett utbyte av välfungerande politiska strategier. För att underlätta detta kommer kommissionen att analysera benchmarkingresultaten för att kartlägga goda arbetsmetoder, inbegripet regionala strategier i de medlemsstater eller andra länder som uppvisar bäst resultat när det gäller indikatorer.

Föreslagna åtgärder

Senast i slutet av 2002 skall rådet, på grundval av ett förslag från kommissionen, anta en indikatorsförteckning och en metod för benchmarkingsystemet.

I början av 2003 skall kommissionen offentliggöra en utvärdering av handlingsplanen eEurope 2002 som kommer att bygga på den första benchmarkingrapporten och ge en analytisk grund för bedömningen av framsteg inom eEurope 2005.

Kommissionen kommer att utföra benchmarking, lägga fram en preliminär rapport i början av 2004 och regelbundet uppdatera benchmarkingdata på webbplatsen för eEurope.

3.4. En samordningsmekanism för e-politiken

Under de senaste åren har många politiska initiativ inletts antingen som en direkt reaktion på e-ekonomin eller för att införliva en e-dimension med befintlig politik. På europeisk nivå finns exempel från regionalpolitik (t.ex. eEurope-stöd inom strukturfonderna) [40], utvecklingspolitik (t.ex. G8-initiativet "dotforce"), utbildningspolitik (t.ex. e-lärande), sysselsättnings- och integrationspolitik (t.ex. sysselsättningsriktlinjerna), handelspolitik (t.ex. e-handel inom WTO) och handlingsplanen eEurope+. Även på nationell nivå har många initiativ vidtagits som är kopplade till e-ekonomin. Det är inte alltid självklart att man på EU-nivå får uttömmande information om nationella åtgärder. En bättre översikt och ett utbyte av information mellan de olika aktörerna skulle öka e-politikens effektivitet.

[40] En stor andel av strukturfondernas utgifter, omkring sex miljarder euro, har öronmärkts för åtgärder inom informationssamhällets område under perioden 2002-2006. Åtgärderna är huvudsakligen inriktade på att öka datakompetensen, modernisera de offentliga tjänsterna, främja e-företag och uppgradera den digitala infrastrukturen.

Därför bör en eEurope-styrgrupp inrättas under ledning av kommissionen (gruppen bör bestå av företrädare för medlemsstaterna, kandidatländerna, Europaparlamentet och, där så är nödvändigt, den privata sektorn och konsumentgrupper och finansieras av uppföljaren till PROMISE-programmet). Denna styrgrupp skulle övervaka utvecklingen inom ramen för handlingsplanen eEurope i syfte att förbättra genomförandet av eEurope 2005. Den skulle också utgöra ett forum för utbyte av erfarenheter, involvera den privata sektorn och möjliggöra ett tidigt deltagande från kandidatländernas sida. Gruppen bör i allmänhet sammanträda två gånger om året med deltagande av personer i ledande ställning för att skapa förutsättningar för en strategisk diskussion.

3.5 Finansiering

I handlingsplanen fastställs ambitiösa mål och de föreslagna åtgärderna kommer att kräva betydande resurser. Man kommer att klara detta genom att utnyttja existerande program och, om så är nödvändigt, ge dem en ny inriktning. För att finansiera projekt och åtgärder på europeisk nivå kommer kommissionen att så mycket som möjligt utnyttja eTEN- och IDA-programmen. Båda dessa program håller för närvarande på att ändras för att stödja syftena med eEurope. I synnerhet behöver budgetförordningen för eTEN-programmet anpassas för att det programmet skall kunna bli ett fungerande verktyg.

Kommissionen kommer i möjligaste mån också att använda tillgängliga medel från eContent-programmet, som är uppföljningsprogrammet till PROMISE [41], det fleråriga programmet för företag och företagsamhet, samt budgetposterna för standardisering, den inre marknaden och industriell konkurrenskraft. Det kommande programmet för e-lärande kommer också att stödja eEurope-relaterad verksamhet. Medel från dessa program kommer att användas i enlighet med den rättsliga grunden för dem.

[41] Ett flerårigt stödprogram för främjande av informationssamhället i Europa (http://europa.eu.int/ISPO/promotion/i_promise.html).

IST-finansierade projekt har haft direkt relevans för handlingsplanen eEurope 2002, och den nya IST-prioriteringen inom sjätte ramprogrammet är avsedd att fortsätta finansiera forsknings- och demonstrationsprojekt som täcker dessa områden, vilket bidrar (i huvudsak indirekt) till att uppfylla målen för eEurope.

Föreslagna åtgärder

Senast i slutet av 2002 skall rådet och Europaparlamentet på grundval av kommissionens förslag höja finansieringstaket för genomförandefasen av eTEN-projekt från 10 % till 30 % utan att det påverkar övriga TEN-program.

Senast i slutet av 2002 skall rådet och Europaparlamentet anta ett förslag till ändring av IDA-programmet för att inrikta det på eEurope-målen.

Senast i slutet av 2002 skall rådet, på grundval av kommissionens förslag och med beaktande av Europaparlamentets yttrande, anta ett uppföljningsprogram till PROMISE och den rättsliga grunden för arbetsgruppen för nätsäkerhet.

Senast i slutet av 2002 har kommissionen för avsikt att anta ett förslag om ett speciellt programm för e-lärande.

Senast i slutet av 2002 kommer kommissionen att granska behovet av att anpassa det andra arbetsprogrammet för eContent till eEurope-målen. Om nödvändigt kommer kommissionen att lägga fram ett lämpligt förslag.

Senast i slutet av 2003 kommer kommissionen att lägga fram ett förslag till ett uppföljningsprogram till eContent-programmet.

4. Slutsatser

Genom denna handlingsplan uppmanas medlemsstaterna att göra långtgående åtaganden. Den är också en inbjudan till den privata sektorn att samarbeta med kommissionen och medlemsstaterna för att förverkliga målen för eEurope. I handlingsplanen beskrivs de initiativ som kommissionen avser eller är villig att vidta. På en mer övergripande nivå lägger handlingsplanen grunden för en samordnad europeisk strategi för frågor som rör informationssamhället. Det har bekräftats att handlingsplanen eEurope har en central plats i Lissabonstrategin. Om denna plan blir framgångsrik kommer den att få stor betydelse för tillväxt, produktivitet, sysselsättning och social sammanhållning i Europa.

En lärdom från eEurope 2002 är att det är fruktbart att göra en översyn av åtgärderna under handlingsplanens gång. Detta är särskilt viktigt med tanke på att flera nya medlemsstater förmodligen kommer att tillkomma under eEurope 2005. Därför föreslås en halvtidsöversyn, som skulle sammanfalla i tiden med den föreslagna preliminära benchmarkingrapporten, som skall läggas fram före Europeiska rådets vårmöte 2004.

Europeiska rådet i Sevilla väntas godkänna en handlingsplan och uppmana rådet och Europaparlamentet att utan dröjsmål anta de nödvändiga lagstiftnings- och budgetinstrumenten för att genomföra den.