32004R0306

Kommissionens förordning (EG) nr 306/2004

av den 19 februari 2004

om införande av en preliminär antidumpningstull på import av polyetentereftalat med ursprung i Australien, Folkrepubliken Kina och Islamiska republiken Pakistan

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen(1), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1972/2002(2), (nedan kallad "grundförordningen"), särskilt artikel 7 i denna,

efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A. FÖRFARANDE

1. Inledande

(1) Den 22 maj 2003 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning(3) att det skulle inledas ett antidumpningsförfarande beträffande import till gemenskapen av polyetentereftalat med ursprung i Australien, Kina och Pakistan (nedan kallade "de berörda länderna").

(2) Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som i april 2003 ingivits av Europeiska plasttillverkarförbundet (Association of Plastic Manufacturers in Europe - APME) (nedan kallat "den klagande") såsom företrädare för tillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 80 %, av gemenskapens produktion av polyetentereftalat. Klagomålet innehöll bevisning för att den berörda produkten dumpades och att detta medförde väsentlig skada, och denna bevisning ansågs tillräcklig för att motivera att ett förfarande inleddes.

(3) Samma dag offentliggjordes genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning(4) inledandet av en partiell interimsöversyn beträffande import av samma produkt med ursprung i Sydkorea och Taiwan.

2. Parter som berörs av förfarandet

(4) Kommissionen underrättade officiellt den klagande, exporterande tillverkare, importörer, leverantörer, användare och intresseorganisationer för användare som den visste var berörda samt företrädare för Australien, Kina och Pakistan om att förfarandet hade inletts. De berörda parterna gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(5) De klagande tillverkarna, andra samarbetsvilliga tillverkare i gemenskapen, exporterande tillverkare, importörer, leverantörer, användare och intresseorganisationer för användare lämnade synpunkter. Alla berörda parter som begärde att bli hörda, och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem, gavs tillfälle att bli hörda.

(6) För att exporterande tillverkare i Kina, om de så önskade, skulle kunna ansöka om att bli behandlade som företag som är verksamma under marknadsmässiga förhållanden (nedan kallat "marknadsekonomisk status") eller om individuell behandling, sände kommissionen blanketter för ansökan om marknadsekonomisk status respektive individuell behandling till de kinesiska företag som såvitt känt var berörda. Åtta företag ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 i grundförordningen eller, för det fall att det i undersökningen skulle fastställas att de inte uppfyllde villkoren för att få marknadsekonomisk status, individuell behandling, medan ett företag endast ansökte om individuell behandling.

(7) I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den skulle kunna komma att tillämpa ett stickprovsförfarande i denna undersökning. Med hänsyn till det lägre än förväntade antalet exporterande tillverkare i Kina som uttryckte vilja att samarbeta med kommissionen, beslutades det emellertid att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt.

(8) Kommissionen sände frågeformulär till alla parter som såvitt känt var berörda och till alla andra företag som gav sig till känna inom tidsfristerna i tillkännagivandet om inledande. Svar mottogs från de sju tillverkare i gemenskapen som var med i klagomålet, fyra andra tillverkare i gemenskapen, två exporterande tillverkare i Australien, nio exporterande tillverkare i Kina, två exporterande tillverkare i Pakistan, en importör belägen i EG som är en australisk exportör närstående, två leverantörer, fyra icke-närstående importörer och nio icke-närstående användare i gemenskapen.

(9) Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde nödvändiga för sitt preliminära fastställande av dumpning och därav vållad skada och gjorde kontrollbesök på plats hos följande företag:

a) Tillverkare i gemenskapen

- Aussapol SpA, San Giorgio Di Nogaro (UD), Italien

- Brilen SA, Zaragoza, Spanien

- Catalana di Polimers, Barcelona, Spanien

- Dupont Sabanci SA, Middlesbrough, Förenade kungariket

- INCA International, Milano, Italien

- KoSa, Frankfurt am Main, Tyskland

- M & G Finanziaria Industriale, Milano, Italien

- Tergal Fibres, Gauchy, Frankrike

- VPI SA, Aten, Grekland

- Voridian, Rotterdam, Nederländerna

- Wellman PET Resins, Arnhem, Nederländerna

b) Exporterande tillverkare/exportörer i Australien

- Leading Synthetics Pty Ltd, Melbourne

- Novapex Australia Pty Ltd, Melbourne

c) Exporterande tillverkare i Kina

- Sinopec Yizheng Chemical Fibre Company Ltd, Yizheng city

- Changzhou Worldbest Radici Co. Ltd, Changzhou city

- Jiangyin Xingye Plastic Co. Ltd, Jiangyin city

- Far Eastern Industries Shanghai Ltd, Shanghai

- Yuhua Polyester Co. Ltd of Zhuhai, Zhuhai

- Jiangyin Chengsheng New Packing Material Co. Ltd, Jiangyin

- Hubei Changfeng Chemical Fibres Industry Co. Ltd, Yichang

d) Exporterande tillverkare i Pakistan

- Gatron (Industries) Ltd, Karachi

- Novatex Ltd, Karachi

e) Närstående importörer

- Mitsubishi Chemicals, Düsseldorf, Tyskland

f) Icke-närstående importörer

- Helm AG, Hamburg, Tyskland

- Global Services International, Milano, Italien

- SABIC Italia, Milano, Italien

g) Leverantörer i gemenskapen

- Interquisa SA, Madrid, Spanien

- BP Chemicals, Sunbury-on-Thames, Förenade kungariket

h) Användare i gemenskapen

- Danone Waters Group, Paris, Frankrike

- Aqua Minerale San Benedetto, Scorze (VE), Italien

- RBC Cobelplast Montonate, Varese, Italien

- Nestlé Espana SA, Barcelona, Spanien

(10) Med hänsyn till behovet av att fastställa ett normalvärde för de exporterande tillverkare i Kina som eventuellt inte skulle komma att beviljas marknadsekonomisk status utfördes ett kontrollbesök för att fastställa normalvärdet på grundval av uppgifter från ett jämförbart land på plats hos följande företag:

Tillverkare i Förenta staterna

- Wellman Inc., Charlotte, Förenta staterna

3. Undersökningsperiod

(11) Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden 1 april 2002-31 mars 2003 (nedan kallad "undersökningsperioden" eller i tabeller "UP"). Undersökningen av hur de faktorer utvecklades som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 1999 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad "skadeundersökningsperioden").

4. Berörd produkt och likadan produkt

4.1 Allmänna anmärkningar

(12) Polyetentereftalat är en kemikalie som vanligtvis används i plastindustrin för tillverkning av flaskor och plattor. Det finns även en annan typ av polyetentereftalat som används i produktion av polyesterfibrer. Tillverkningsprocessen för de bägge slagen av polyetentereftalat är identisk upp till en viss punkt, eftersom båda tillverkas genom polykondensation av renad tereftalsyra eller dimetyltereftalat med monoetenglykol. Polyetentereftalat för användning i plastindustrin polymeriseras på ett sätt som liknar det som används vid tillverkning av polyesterfibrer, ibland även med samma utrustning. Skillnaden mellan de bägge slagen av polyetentereftalat utgörs huvudsakligen av det faktum att den berörda produkten genomgår ytterligare en behandling kallad "behandling i fast tillstånd" som ökar dess "gränsviskositetsvärde" (IV-värde eller ItV-värde). Det är således nivån på IV-värdet som skiljer den berörda produkten från det polyetentereftalat som används inom polyesterfiberindustrin. Polyetentereftalat med ett IV-värde som är lägre än 0,7 används för tillverkning av polyesterfibrer och omfattas således inte av denna antidumpningsundersökning.

(13) Polyetentereftalatets viskositet kan även uttryckas på annat sätt, nämligen i form av "viskositetskvoten". Motsvarigheten till ett IV-värde på 0,7 enligt tester i enlighet med ISO-standard 1628-5 är en viskositetskvot på 78 ml/g som är viskositetskoefficienten för den typ av polyetentereftalat som används vid tillverkningen av flaskor och plattor av plast.

4.2 Berörd produkt

(14) Den berörda produkten är polyetentereftalat med en viskositetskvot på minst 78 ml/g, enligt ISO-standard 1628-5, med ursprung i Australien, Kina eller Pakistan, och som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3907 60 20.

(15) Undersökningen visade att alla typer av den berörda produkten enligt definitionen i det föregående skälet, trots skillnader i fråga om flera faktorer som viskositet, tillsatsmedel och smältningsbeteende, har samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och används för samma ändamål. Av dessa skäl betraktas i detta antidumpningsförfarande alla typer av den berörda produkten som en och samma produkt.

4.3 Likadan produkt

(16) Inga skillnader påträffades mellan den berörda produkten och det polyetentereftalat som tillverkades och såldes på de inhemska marknaderna i Australien, Kina, Pakistan och Förenta staterna, vilket land fungerade som jämförbart land i syfte att fastställa normalvärdet för import från Kina. Polyetentereftalat har samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och användningsområden som det som exporteras från dessa länder till gemenskapen.

(17) Inga skillnader konstaterades heller föreligga mellan den berörda produkten och det polyetentereftalat som tillverkades av den klagande gemenskapsindustrin och såldes på gemenskapens marknad. De har båda samma fysiska och kemiska egenskaper och samma användningsområden.

(18) Det polyetentereftalat som tillverkas och säljs på de inhemska marknaderna i Australien, Kina och Pakistan och det som exporteras till gemenskapen, det polyetentereftalat som tillverkas och säljs på det jämförbara landets inhemska marknad och det polyetentereftalat som gemenskapsindustrin tillverkar och säljer i gemenskapen har samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och samma användningsområden. Slutsatsen dras därför att alla typer av polyetentereftalat utgör en och samma produktfamilj och betraktas som likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

B. DUMPNING

1. Allmän metod

(19) Den allmänna metod som beskrivs nedan tillämpades på samtliga exporterande tillverkare i Australien och Pakistan samt på de samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkare som beviljats marknadsekonomisk status. Undersökningsresultaten rörande dumpning för varje enskilt berört land beskriver följaktligen endast vad som är specifikt för varje exportland.

1.1 Normalvärde

(20) För att bestämma normalvärdet fastställde kommissionen först för varje exporterande tillverkare huruvida dess sammanlagda inhemska försäljning av den berörda produkten var representativ i förhållande till dess sammanlagda exportförsäljning till gemenskapen. I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen ansågs försäljningen på den inhemska marknaden vara representativ om den sammanlagda försäljningsvolymen på den marknaden för varje exporterande tillverkare motsvarade minst 5 % av tillverkarens sammanlagda exportförsäljning till gemenskapen.

(21) Kommissionen identifierade därefter de typer av polyetentereftalat som såldes på den inhemska marknaden av företag vilkas försäljning på den marknaden var representativ totalt sett, och som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes på export till gemenskapen.

(22) För varje typ av polyetentereftalat som de exporterande tillverkarna sålde på sina inhemska marknader, och som konstaterades vara direkt jämförbar med den typ som såldes på export till gemenskapen, fastställdes huruvida försäljningen på den inhemska marknaden var tillräckligt representativ enligt artikel 2.2 i grundförordningen. Den inhemska försäljningen av en viss typ ansågs vara tillräckligt representativ om den sammanlagda inhemska försäljningsvolymen av denna typ under undersökningsperioden motsvarade minst 5 % av den sammanlagda exportförsäljningsvolymen till gemenskapen av den jämförbara typen av polyetentereftalat.

(23) Det undersöktes också huruvida den inhemska försäljningen av varje typ kunde anses ha ägt rum vid normal handel, genom att andelen lönsam försäljning till oberoende kunder av typen i fråga fastställdes. I de fall där försäljningsvolymen för den typ av polyetentereftalat som såldes till ett nettopris som motsvarade eller översteg den beräknade tillverkningskostnaden utgjorde minst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen och där det vägda genomsnittliga priset för den typen minst motsvarade tillverkningskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska priset vid försäljning på den inhemska marknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av priserna vid all försäljning på den marknaden under undersökningsperioden, oavsett om denna försäljning varit lönsam eller inte. I fall där volymen av den lönsamma försäljningen av en viss typ motsvarade mindre än 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen eller där det vägda genomsnittliga priset för den typen var lägre än tillverkningskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska priset vid försäljning på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av enbart den lönsamma försäljningen, förutsatt att denna försäljning utgjorde minst 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen.

(24) I de fall andelen lönsam försäljning av en viss typ utgjorde mindre än 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen ansågs försäljningen av denna typ inte ha skett i tillräckliga mängder för att det skulle vara möjligt att fastställa normalvärdet på grundval av det inhemska priset.

(25) I de fall man inte kunde använda de inhemska priserna för en särskild typ som sålts av en exporterande tillverkare måste ett konstruerat normalvärde användas hellre än andra exporterande tillverkares inhemska priser. På grund av antalet olika typer och de många faktorer (som viskositet, tillsatsmedel, smältningsbeteende m.m.) som påverkar de inhemska priserna skulle användandet av andra exporterande tillverkares priser på den inhemska marknaden i detta fall ha förutsatt en mängd justeringar, varav de flesta skulle ha baserats på uppskattningar. Kommissionen ansåg följaktligen att det var mera lämpligt att konstruera ett normalvärde för varje exporterande tillverkare.

(26) Normalvärdet konstruerades således enligt artikel 2.3 i grundförordningen genom att tillverkningskostnaden för de exporterade typerna, vid behov justerade, adderades med en skälig procentandel för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal. För att göra detta undersökte kommissionen om uppgifterna om försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst för var och en av de exporterande tillverkarna på den inhemska marknaden var tillförlitliga.

(27) De faktiska försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna på den inhemska marknaden bedömdes som tillförlitliga när det berörda företagets sammanlagda försäljning på den marknaden kunde anses som representativ i förhållande till volymen av exportförsäljningen till gemenskapen. Den inhemska vinstmarginalen fastställdes på grundval av den inhemska försäljningen för de typer som såldes vid normal handel. Vid denna beräkning användes den metod som beskrivs i skäl 23. I de fall dessa kriterier inte var uppfyllda användes ett vägt genomsnitt av de administrations- och försäljningskostnader och andra allmänna kostnader samt de vinstmarginaler som noterats för de övriga företag som hade tillräcklig försäljning vid normal handel i det berörda landet.

1.2 Exportpris

(28) I samtliga fall där den berörda produkten exporterades till oberoende kunder i gemenskapen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(29) I de fall där försäljningen skedde via en närstående importör konstruerades exportpriset på grundval av återförsäljningspriserna till oberoende kunder. I enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen gjordes justeringar för samtliga kostnader som importören ådragit sig mellan importen och återförsäljningen, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, och för en skälig vinstmarginal.

1.3 Jämförelse

(30) Normalvärdet och exportpriserna jämfördes vanligtvis fritt fabrik. För att få en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset togs i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen vederbörlig hänsyn i form av justeringar till olikheter som påverkade prisernas jämförbarhet. Lämpliga justeringar beviljades i samtliga fall där framställningarna härom konstaterades vara skäliga, korrekta och styrkta med kontrollerad bevisning.

1.4 Dumpningsmarginal

(31) I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes för varje exporterande tillverkare det vägda genomsnittliga normalvärdet med det vägda genomsnittliga exportpriset.

(32) För icke-samarbetsvilliga företag fastställdes en övrig dumpningsmarginal på grundval av tillgängliga uppgifter, i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(33) För att sörja för att eventuella åtgärder skulle bli effektiva, beslöts det för de länder som visade stor samarbetsvilja och där det inte fanns någon anledning att tro att någon exporterande tillverkare inte varit samarbetsvillig, att dumpningsmarginalen för övriga företag skulle fastställas till den högsta dumpningsmarginal som konstaterats för ett samarbetsvilligt företag.

(34) I de fall där samarbetsviljan hos ett land var låg fastställdes dumpningsmarginalen för övriga företag på grundval av den exportförsäljning till gemenskapen av representativa kvantiteter som hade den högsta dumpningsmarginalen. Detta tillvägagångssätt ansågs också nödvändigt med tanke på att det inte fanns något som tydde på att en icke-samarbetsvillig part hade dumpat i lägre utsträckning, och i syfte att inte belöna bristande samarbetsvilja.

2. Australien

(35) Svar på frågeformuläret mottogs från två exporterande tillverkare och en importör som var en av exportörerna närstående.

2.1 Normalvärde

(36) För samtliga typer av polyetentereftalat som exporterats av de australiska exporterande tillverkarna kunde kommissionen fastställa normalvärde på grundval av de priser som betalats eller skulle betalas vid normal handel av oberoende kunder på den inhemska marknaden, i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen.

2.2 Exportpris

(37) För en av de australiska exporterande tillverkarna gick exportförsäljningen till gemenskapen både direkt till oberoende kunder och via en närstående importör i gemenskapen. För den senare fastställdes följaktligen ett konstruerat exportpris enligt artikel 2.9 i grundförordningen.

2.3 Jämförelse

(38) För att det skulle kunna göras en rättvis jämförelse togs det i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen hänsyn i form av justeringar till olikheter i faktorer som påstods och konstaterades påverka priserna och prisernas jämförbarhet. På denna grund beviljades justeringar för olikheter i fråga om transport-, försäkrings- och hanteringskostnader, provisioner, kredit- och förpackningskostnader samt bankavgifter.

2.4 Dumpningsmarginal

(39) I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den berörda produkten som exporterades till gemenskapen med det vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande typ av den berörda produkten.

(40) Det framgick av jämförelsen att de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna utövade dumpning. Följande preliminära dumpningsmarginaler, uttryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, före tull, fastställdes:

- Leading Synthetics Pty Ltd: 8,6 %

- Novapex Australia Pty Ltd: 17,6 %

(41) Eftersom graden av samarbetsvilja var hög (det finns endast två exporterande tillverkare av den berörda produkten i Australien), fastställdes den övriga preliminära dumpningsmarginalen till nivån för den högsta dumpningsmarginal som fastställts för ett samarbetsvilligt företag, i syfte att sörja för att åtgärderna skulle vara effektiva.

- Övrig dumpningsmarginal: 17,6 %

3. Pakistan

(42) Två företag besvarade frågeformuläret för exporterande tillverkare. De två företagen befanns vara varandra närstående.

3.1 Normalvärde

(43) För samtliga typer av polyetentereftalat, utom en, vilka exporterades av en av de pakistanska exporterande tillverkarna kunde kommissionen fastställa normalvärdet på grundval av de priser som oberoende kunder betalat eller skulle betala vid normal handel på den inhemska marknaden, i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen. För den enda produkttyp där mindre än 10 % av den inhemska försäljningen ägde rum vid normal handel användes ett konstruerat normalvärde enligt artikel 2.3 i grundförordningen.

(44) Den andra exporterande tillverkaren hade ingen inhemsk försäljning. Eftersom det endast fanns två exporterande tillverkare i Pakistan och dessa hade ekonomisk intressegemenskap, fastställdes normalvärdet på grundval av de priser för den berörda produkten som den förstnämnda exporterande tillverkaren tog ut på den inhemska marknaden, i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen.

3.2 Exportpris

(45) All försäljning av den berörda produkten som gjordes av de två varandra närstående pakistanska exporterande tillverkarna på gemenskapens marknad gick till oberoende kunder i gemenskapen. Följaktligen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

3.3 Jämförelse

(46) För att det skulle kunna göras en rättvis jämförelse togs det i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen hänsyn i form av justeringar till olikheter i faktorer som påstods och konstaterades påverka priserna och prisernas jämförbarhet. På denna grund beviljades justeringar för olikheter i fråga om transport-, försäkrings- och hanteringskostnader, provisioner, kreditkostnader och andra faktorer.

3.4 Dumpningsmarginal

(47) I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den berörda produkten som exporterades till gemenskapen med det vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande typ av den berörda produkten.

(48) Det framgick av jämförelsen att de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna utövade dumpning. Eftersom dessa två företag var varandra närstående, beräknades den preliminära dumpningsmarginalen uttryckt i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns som ett vägt genomsnitt av de två samarbetsvilliga tillverkarnas dumpningsmarginaler, i enlighet med gemenskapens praxis för exporterande tillverkare som är varandra närstående. Denna dumpningsmarginal uppgår till följande:

- Gatron (Industries) Ltd: 14,8 %

- Novatex Ltd: 14,8 %

(49) Eftersom graden av samarbetsvilja var hög (det finns endast två exporterande tillverkare av den berörda produkten i Pakistan), fastställdes den övriga preliminära dumpningsmarginalen till nivån för den högsta dumpningsmarginal som fastställts för ett samarbetsvilligt företag, i syfte att sörja för att åtgärderna skulle vara effektiva.

- Övrig dumpningsmarginal 14,8 %

4. Kina

4.1 Marknadsekonomisk status

(50) I enlighet med artikel 2.7 b i grundförordningen skall normalvärdet vid antidumpningsundersökningar beträffande import med ursprung i Kina fastställas i enlighet med punkterna 1-6 i samma artikel när det gäller tillverkare som konstaterats uppfylla de kriterier som anges i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(51) Dessa kriterier är i korthet följande:

1. Företagens beslut rörande verksamhet och kostnader fattas som svar på marknadssignaler utan ett större statligt inflytande.

2. Det sker en oberoende revision av räkenskaperna, och räkenskaperna tillämpas för alla ändamål.

3. Det förekommer inte någon betydande snedvridning till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet.

4. Rättssäkerhet och stabila villkor garanteras genom lagstiftning om konkurser och ägandeförhållanden.

5. Valutaomräkning sker till marknadskurser.

(52) Åtta exporterande tillverkare i Kina ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen och lämnade in ansökningsblanketten för exporterande tillverkare som ansöker om sådan status.

(53) Två företags ansökningar avslogs redan efter en inledande analys av uppgifterna i deras ansökningsblanketter rörande marknadsekonomisk status, av vilka det framgick att alla kriterier inte var uppfyllda. I fråga om de sex återstående företagen inhämtade kommissionen och kontrollerade på plats hos dessa företag samtliga uppgifter som lämnats i ansökningsblanketterna och som ansågs vara nödvändiga.

(54) Undersökningen visade att två av de åtta kinesiska exporterande tillverkarna uppfyllde samtliga villkor för beviljande av marknadsekonomisk status. Begäran från de återstående sex företagen måste avslås. I tabellen i skäl 56 anges vilka kriterier som inte uppfylldes av de sex exporterande tillverkarna.

(55) Följande två exporterande tillverkare i Kina beviljades marknadsekonomisk status:

- Changzhou Worldbest Radici Co. Ltd

- Far Eastern Industries Shanghai Ltd

(56) Nedanstående tabell innehåller en sammanfattning av vad som fastställts för vart och ett av företagen när det gäller de fem kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen.

Sammanfattning av vad som fastställts när det gäller de fem kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen

>Plats för tabell>

Källa:

Kontrollerade uppgifter i frågeformulärssvar från samarbetsvilliga kinesiska exportörer.

(57) De berörda företagen och den klagande gavs tillfälle att lämna sina synpunkter på ovanstående resultat.

(58) Sex exporterande tillverkare hävdade att fastställandet var felaktigt och att de borde beviljas marknadsekonomisk status.

(59) Företag 1-4 hävdade att det enda eller ett av skälen för att avslå deras ansökningar om marknadsekonomisk status var att de var statsägda företag, samtidigt som det inte kunde påvisas något statligt inflytande över företagens beslut.

(60) Dessa företag anförde att det faktum att ett företag är statsägt inte automatiskt innebär att staten blandar sig i beslutsfattandet och gjorde även gällande att kommissionen inte hade lyckats påvisa något statligt inflytande över företagens drift och verksamhet.

(61) I enlighet med artikel 2.7 c i grundförordningen måste en ansökan om marknadsekonomisk status innehålla tillräcklig bevisning för att en exporterande tillverkare är verksam under marknadsmässiga förhållanden. I synnerhet måste den exporterande tillverkaren bevisa att företagets beslut om priser, kostnader och insatsvaror, kostnader för teknik och arbetskraft, produktion, försäljning samt investeringar fattas som svar på marknadssignaler som återspeglar utbud och efterfrågan och utan ett större statligt inflytande i detta hänseende.

(62) Enligt denna bestämmelse i grundförordningen är det inte kommissionen som skall fastställa att statligt inflytande föreligger, utan det är de företag som ansöker om marknadsekonomisk status som skall visa att det inte föreligger något större statligt inflytande över deras affärsbeslut.

(63) I sådana fall där företag helt eller till övervägande del är statsägda, med allt vad det innebär i fråga om beslutsprocessen och utnämningen av personer till viktiga poster som direktörer och chefer, är syftet med undersökningen därför också att bedöma i vilken utsträckning staten skulle kunna lägga sig i när antidumpningsåtgärder har införts och vilka åtgärder som företagen vidtagit för att förhindra en sådan inblandning.

(64) I dessa särskilda fall ansågs det att inget av företagen, som alla var helt eller till övervägande del statsägda, kunde visa att lämpliga åtgärder hade vidtagits för att förhindra statlig inblandning och inte heller kunde visa att staten inte blandade sig i deras affärsbeslut. Under dessa omständigheter kan det antas att det finns ett större statligt inflytande över de affärsbeslut som fattas av dessa helt eller till övervägande del statsägda företag. Med hänsyn till beskaffenheten hos den berörda produkten, i fråga om vilken det inte går att identifiera vilket företag som tillverkat den, ansågs dessutom risken för kringgående av åtgärderna, med hjälp av export via ett företag med en lägre tullsats, som betydande.

(65) Företag 1 och 2 invände också mot att ett kontrollbesök inte hade gjorts hos dem och hävdade att detta utgjorde diskriminering mot dem i förhållande till de företag som hade besökts. Det kan emellertid erinras om att kontrollbesök enligt artikel 16 i grundförordningen inte är obligatoriska men skall utföras om det anses lämpligt. Dessutom, vilket redan förklarats i skäl 53, har dessa två företags ansökningar redan avslagits på grundval av en inledande analys av uppgifterna i deras ansökningar om marknadsekonomisk status, eftersom de inte kunde visa att samtliga kriterier var uppfyllda. Påståendet avvisades således.

(66) Dessa två företag hävdade också att deras räkenskaper, i motsats till kommissionens slutsatser, helt motsvarade internationella normer, även om revisorn hade gjort reservationer beträffande vissa frågor, och att följaktligen kriterium nr 2 är uppfyllt. Enligt dessa företag skulle revisorerna, om räkenskaperna inte hade motsvarat internationella normer, inte endast ha gjort en reservation utan hade helt enkelt vägrat att godkänna årsräkenskaperna.

(67) Inte heller företag 7 och 4 uppfyllde kriterium nr 2. Dessa företag menade att det i grundförordningen föreskrivs att företagens årsräkenskaper skall vara föremål för en oberoende revision i överensstämmelse med internationellt accepterade redovisningsnormer (IAS). Enligt dessa företag visar det faktum att revisorerna nämnt ett fel i deras respektive årsräkenskaper tydligt att villkoren enligt grundförordningen är uppfyllda, dvs. att deras räkenskaper är föremål för oberoende revision och motsvarar internationellt accepterade redovisningsnormer.

(68) Ur en allmän synvinkel är det dock värt att notera att syftet med att begära att räkenskaper revideras enligt internationellt accepterade redovisningsnormer är att kunna bedöma räkenskapernas tillförlitlighet, särskilt i fråga om de intäkter och kostnader och den vinst som redovisas av ett företag, eftersom huvuddelen av de uppgifter som kontrolleras vid ett kontrollbesök i ett antidumpningsärende just syftar till att kontrollera dessa tre redovisningsuppgifter. Vidare erinras det om att revisorernas yttrande (godkännande utan eller med reservation eller vägran att godkänna) är beroende av betydelsen av det fel som finns i räkenskaperna och att det faktum att en revisor inte utfärdar ett "negativt yttrande" inte i sig innebär att räkenskaperna är korrekta, vilket endast kan garanteras genom ett godkännande från revisorn utan villkor. När det gäller särskilt dessa företag bekräftas det slutligen att anmärkningarna i revisorns rapport bedömdes vara tillräckligt betydelsefulla för att anse att kriteriet inte är uppfyllt. Påståendet avvisades således.

(69) Företag 8 gjorde gällande att problemen med räkenskaperna, vilka låg till grund för kommissionens beslut att avslå företagets ansökan om marknadsekonomisk status, avsåg en kort tidsperiod, dvs. det sista kvartalet av 2001 då företaget höll på att upprättas. Enligt detta företag skulle dessutom sådana transaktioner tillåtas enligt "allmänt accepterade redovisningsprinciper".

(70) Precis som är fallet med de tidigare nämnda företagen ansågs emellertid de konstaterade felen vara betydelsefulla och strida mot internationellt accepterade redovisningsnormer. Påståendet avvisades således.

(71) Ett flertal exportörer hävdade slutligen att kommissionen inte hade iakttagit den frist på tre månader för att bedöma ansökningar om marknadsekonomisk status som föreskrivs i artikel 2.7 c i grundförordningen. Till följd av sars-utbrottet tvingades dock kommissionen skjuta upp de kontrollbesök som hade planerats äga rum i juli och augusti. Även om vissa av de kinesiska provinser där några av företagen är belägna inte fanns med på Världshälsoorganisationens lista vid den tidpunkten, beslutade kommissionen av försiktighetsskäl att skjuta upp samtliga kontrollbesök med hänsyn till osäkerheten och sannolikheten för att förhållandena skulle kunna ändras under tidpunkten mellan beslutet att resa dit och tidpunkten för handläggarnas ankomst till Kina. Kontrollbesöken kunde först äga rum när samtliga restriktioner upphävts. Med hänsyn till detta var kommissionen tvingad att kontrollera ansökningarna om marknadsekonomisk status och antidumpningsfrågeformuläret samtidigt, dvs. under samma kontrollbesök.

(72) Ett företag gjorde gällande att den tid det tog att besluta om marknadsekonomisk status var "otillbörlig och diskriminerande". Som det förklarats ovan medförde dock sars-utbrottet, liksom det antal kontrollbesök som måste genomföras till följd av det stora antal kinesiska exporterande tillverkare som var samarbetsvilliga, allvarliga fördröjningar av kontrollprocessen. Eftersom beslutet om marknadsekonomisk status offentliggjordes för samtliga samarbetsvilliga exporterande tillverkare vid samma tidpunkt, finns det ingen anledning att förmoda att förfarandet har varit diskriminerande.

(73) De två företag vars ansökningar om marknadsekonomisk status avslogs på grundval av en inledande analys av uppgifterna i deras ansökningsblanketter, dvs. utan ett kontrollbesök, hävdade att det inte finns någon anledning till att fristen på tre månader inte kunde iakttas. För att undvika diskriminering mellan de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna offentliggjordes dock beslutet om marknadsekonomisk status till samtliga samarbetsvilliga exporterande tillverkare vid samma tidpunkt.

4.2 Individuell behandling

(74) Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen skall det vid behov fastställas en landsomfattande tull för länder som omfattas av artikel 2.7, utom i de fall där företagen i enlighet med artikel 9.5 i grundförordningen kan visa att deras exportpriser, exportkvantiteter och försäljningsvillkor bestäms fritt, att valutaomräkning sker till marknadskurser och att den statliga inblandningen inte är av sådant slag att det är möjligt att kringgå åtgärderna om exportörerna tilldelas olika tullsatser.

(75) Förutom marknadsekonomisk status begärde de åtta exporterande tillverkarna också individuell behandling för det fall de inte skulle beviljas marknadsekonomisk status, och en annan exporterande tillverkare ansökte endast om individuell behandling. På grundval av tillgängliga uppgifter konstaterades att samtliga villkor för individuell behandling enligt artikel 9.5 i grundförordningen var uppfyllda i fråga om tre företag.

(76) De fyra återstående företagen befanns vara antingen helt eller till övervägande del statsägda. I fråga om dessa företag ansågs risken för statlig inblandning vara betydande. Med tanke på beskaffenheten hos den berörda produkten, i fråga om vilken det inte går att fastställa vilken tillverkare som producerat den, ansågs också risken för kringgående av åtgärder med hjälp av export via ett företag med en lägre tullsats som betydande. Följaktligen var de villkor som anges i artikel 9.5 c och e i grundförordningen inte uppfyllda. Kommissionen beslutade således att inte bevilja dem individuell behandling.

(77) Således drogs slutsatsen att följande tre exporterande tillverkare i Kina skulle beviljas individuell behandling:

- Jiangyin Xingye Plastic Co. Ltd

- Jiangyin Chengsheng New Packing Material Co. Ltd

- Hubei Changfeng Chemical Fibres Industry Co. Ltd

4.3 Normalvärde

4.3.1 Fastställande av normalvärde för exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status

a) Jämförbart land

(78) För länder som inte har marknadsekonomi och, i fråga om länder i ett övergångsskede, företag som inte har kunnat beviljas marknadsekonomisk status skall enligt artikel 2.7 i grundförordningen normalvärdet fastställas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett jämförbart land.

(79) I tillkännagivandet om inledande hade kommissionen angivit sin avsikt att använda Förenta staterna som ett jämförbart land för fastställande av normalvärde för Kina och uppmanat berörda parter att lämna synpunkter på detta.

(80) Undersökningen visade att den amerikanska marknaden för den berörda produkten var i hög grad konkurrensutsatt, med tio tillverkare som bedrev verksamhet på Nafta-marknaden, åtta större köpare och betydande import från tredje land. Förbrukningen på den amerikanska marknaden var stor och importen svarade för cirka 15 % av förbrukningen av den berörda produkten. Den amerikanska marknaden ansågs därför vara betydande och tillräckligt representativ i förhållande till volymen av Kinas export av den berörda produkten till EU.

(81) De exporterande tillverkarna i Kina motsatte sig detta förslag. Argumenten mot att välja Förenta staterna som jämförbart land skulle enligt dem vara att det är praxis att välja ett av de länder som berörs av samma undersökning, att den samarbetsvilliga amerikanska tillverkaren är en gemenskapstillverkare närstående och att kostnaderna i Förenta staterna är högre än i Kina. Tillverkarna i fråga föreslog Pakistan eller Sydkorea som lämpligt jämförbart land, men lade inte fram någon bevisning för att dessa länder skulle utgöra ett bättre alternativ än Förenta staterna. Kommissionen undersökte ändå dessa två förslag.

(82) I fråga om Pakistan bör det noteras att det endast finns två företag som tillverkar den berörda produkten, jämfört med åtminstone åtta tillverkare i Förenta staterna. Importen av polyetentereftalat till Pakistan omfattas vidare av tullar på 20 % medan importen till Förenta staterna omfattas av en tull på 6,8 % (+0,3 c/kg). Av dessa orsaker framstod Pakistans marknad som mindre konkurrensutsatt än den amerikanska marknaden i fråga om den berörda produkten. Slutligen konstaterades att den pakistanska tillverkarens inhemska försäljning till oberoende kunder var liten i förhållande till exporten av den berörda produkten med ursprung i Kina och således var mycket mindre representativ i jämförelse med den mycket omfattande exporten från Kina.

(83) I fråga om Sydkorea erinras det om att detta land inte omfattas av samma innevarande undersökning, vilket påståtts av flera exportörer, utan av en partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen. Vidare visade undersökningen att samtliga sydkoreanska tillverkare var av mindre storlek än det amerikanska samarbetsvilliga företaget, vars inhemska försäljning också var mycket större. Den största sydkoreanska tillverkaren visade sig dessutom vara ett delvis integrerat företag (dvs. det tillverkade själv åtminstone ett av de viktigaste råmaterialen), vilket inte var fallet med tillverkarna i Kina. Sydkorea ansågs följaktligen inte utgöra ett lämpligt jämförbart land.

(84) Påståendet att förbindelserna mellan det amerikanska samarbetsvilliga företaget och en tillverkare i EU kunde ha snedvridande effekter på de inlämnade uppgifterna kunde inte bekräftas av undersökningsresultaten. Kommissionen kontrollerade huruvida förbindelserna hade snedvridande effekter på den amerikanska tillverkarens priser, tillverkningskostnader och lönsamhet, särskilt i samband med kontrollen på plats av företagets uppgifter. Det fanns inget som tydde på att sådana snedvridningar förekom och kommissionen kunde försäkra sig om att de uppgifter som lämnats i denna undersökning var riktiga och tillförlitliga.

(85) Slutligen behandlades även argumentet rörande skillnader i kostnader. Priset för det viktigaste råmaterialet (renad tereftalsyra) i det amerikanska företagets tillverkning av den berörda produkten, vilket svarar för den mest betydande delen av kostnaderna för att tillverka polyetentereftalat, jämfördes med de priser som de kinesiska företagen betalade för renad tereftalsyra, varvid några betydande skillnader inte konstaterades föreligga. Således avvisades argumentet i fråga.

(86) Mot bakgrund av ovanstående dras preliminärt slutsatsen att Förenta staterna är ett lämpligt jämförbart land enligt artikel 2.7 i grundförordningen.

b) Fastställande av normalvärde

(87) Normalvärdet för de exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status fastställdes enligt artikel 2.7 a i grundförordningen på grundval av kontrollerade uppgifter från tillverkaren i det jämförbara landet, dvs. på grundval av samtliga priser som betalats eller skulle betalas på den inhemska marknaden i Förenta staterna för jämförbara produkttyper, eftersom denna försäljning konstaterades ha ägt rum vid normal handel.

(88) Till följd av detta fastställdes normalvärdet som det vägda genomsnittliga inhemska försäljningspris som den samarbetsvilliga tillverkaren i Förenta staterna tagit ut av icke-närstående kunder.

4.3.2 Fastställande av normalvärde för exporterande tillverkare som beviljats marknadsekonomisk status

(89) De företag som beviljats marknadsekonomisk status ombads lämna in ett fullständigt svar på frågeformuläret, inklusive uppgifter om inhemsk försäljning och kostnader för att tillverka den berörda produkten, varvid dessa svar kontrollerades på plats hos de berörda företagen.

(90) När det gäller fastställandet av normalvärde använde kommissionen samma metod som beskrivs i skälen 20-27.

(91) För samtliga typer av polyetentereftalat, utom en, vilka exporterades av de kinesiska exporterande tillverkarna kunde kommissionen fastställa normalvärdet på grundval av de priser som oberoende kunder betalat eller skulle betala vid normal handel på den inhemska marknaden, i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen. För den enda typ av polyetentereftalat där mindre än 10 % av den inhemska försäljningen ägde rum vid normal handel användes ett konstruerat normalvärde, i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen.

4.4 Exportpriser

(92) All exportförsäljning till gemenskapen från exportörer som beviljats marknadsekonomisk status eller individuell behandling ägde rum direkt till oberoende kunder i gemenskapen, och exportpriset fastställdes därför enligt artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

4.5 Jämförelse

(93) Jämförelsen gjordes på grundval av priset fritt fabrik och i samma handelsled. För att det skulle kunna göras en rättvis jämförelse togs det i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen hänsyn i form av justeringar till olikheter i faktorer som påstods och konstaterades påverka priserna och prisernas jämförbarhet. På denna grundval gjordes justeringar för skillnader i transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, kreditkostnader, provisioner, importavgifter samt kostnader efter försäljning (garantier osv.).

4.6 Dumpningsmarginal

4.6.1 För de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som beviljats marknadsekonomisk status eller individuell behandling

(94) För de två företag som beviljats marknadsekonomisk status jämfördes i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den berörda produkten som exporterades till gemenskapen med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten.

(95) För de tre företag som beviljats individuell behandling jämfördes i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen det vägda genomsnittliga normalvärde som fastställts för det jämförbara landet avseende varje typ som exporterades till gemenskapen med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ som exporterades till gemenskapen.

(96) De preliminära vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid gemenskapens gräns, före tull, uppgick till följande:

>Plats för tabell>

4.6.2 För alla andra exporterande tillverkare

(97) För beräkningen av den landsomfattande tull som avsågs gälla för alla andra exportörer i Kina fastställde kommissionen först hur omfattande samarbetet hade varit. Den totala importen av den berörda produkten med ursprung i Kina, beräknad på grundval av Eurostats uppgifter, jämfördes med uppgifterna i de frågeformulärs svar som hade inkommit från exportörer i Kina. På denna grundval fastställdes samarbetsnivån till nära 100 %.

(98) Dumpningsmarginalen beräknades följaktligen som ett vägt genomsnitt av de dumpningsmarginaler som fastställts för de återstående samarbetsvilliga exportörer som varken beviljats marknadsekonomisk status eller individuell behandling. Dumpningsmarginalen för de ovan nämnda återstående samarbetsvilliga exportörerna beräknades på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärde som fastställts för det jämförbara landet och det vägda genomsnittliga exportpris som den berörda exportören hade uppgivit.

(99) På denna grundval fastställdes den landsomfattande dumpningsmarginalen preliminärt till 23,2 % av priset cif vid gemenskapens gräns.

C. SKADA

1. Tillverkning i gemenskapen

(100) Under undersökningsperioden tillverkades polyetentereftalat av

- sju klagande gemenskapstillverkare, som till fullo samarbetade med kommissionen under undersökningen,

- fyra andra tillverkare, som till fullo stödde och samarbetade med kommissionen under undersökningen,

- en annan tillverkare som stödde förfarandet och lämnade vissa allmänna uppgifter om sin tillverkning och försäljning.

(101) Den klagande känner inte till fler tillverkare av den berörda produkten och ingen annan tillverkare av den berörda produkten har givit sig till känna för Europeiska gemenskapernas kommission. Det polyetentereftalat som dessa tolv företag tillverkar utgör således gemenskapens tillverkning i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

2. Definition av gemenskapsindustrin

(102) Den sammanlagda tillverkningen för de elva gemenskapstillverkare som till fullo samarbetade med kommissionen i undersökningen uppgick till 1634477 ton under undersökningsperioden, eller omkring 97 % av den uppskattade totala tillverkningen av polyetentereftalat i gemenskapen. De elva helt samarbetsvilliga gemenskapstillverkarna ansågs således utgöra gemenskapsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen.

3. Förbrukning i gemenskapen

3.1 Inledande anmärkning

3.1.1 Importuppgifter

(103) Uppgifter från Eurostat avseende volymer och värden för KN-nummer 3907 60 20 samt uppgifter från exporterande tillverkare låg till grund för beräkningen av importens omfattning.

3.1.2 Uppgifter om gemenskapsindustrin

(104) Uppgifter om gemenskapsindustrin erhölls från de kontrollerade svaren på frågeformuläret från de elva samarbetsvilliga gemenskapstillverkarna.

3.2 Förbrukning i gemenskapen

(105) Den synbara förbrukningen i gemenskapen fastställdes på grundval av

- den sammanlagda importen av den berörda produkten till gemenskapen enligt Eurostat-uppgifter och uppgifter från exporterande tillverkare,

- gemenskapsindustrins totala kontrollerade försäljning på gemenskapsmarknaden,

- örsäljningsuppgifter för den andra gemenskapstillverkare som lämnade vissa allmänna uppgifter.

(106) Förbrukningen i gemenskapen uppgick till 1845962 ton under undersökningsperioden, vilket med 37 % överstiger den förbrukning som noterats vid början av skadeundersökningsperioden. Den betydande ökningen av förbrukningen av polyetentereftalat har orsakats av den avsevärt ökade förbrukningen av buteljerade drycker, dvs. läskedrycker och buteljerat vatten, och följer den trend som redan fastställts i en föregående undersökning(5).

>Plats för tabell>

4. Import till gemenskapen från de berörda länderna

4.1 Sammantagen bedömning av den berörda importens verkningar

(107) Först undersöktes det huruvida verkningarna av importen från Kina, Pakistan och Australien borde undersökas sammantaget enligt artikel 3.4 i grundförordningen.

(108) Importen från de berörda länderna, sett till volym (ton) och marknadsandelar, utvecklades på följande sätt:

>Plats för tabell>

(109) Det konstaterades att

- de dumpningsmarginaler som fastställts för importen från vart och ett av de berörda länderna översteg den miniminivå som anges i artikel 9.3 i grundförordningen,

- volymen av importen från vart och ett av dessa länder under undersökningsperioden inte var försumbar, i det att dessa länders marknadsandelar varierade mellan 1,5 % och 6,6 % under undersökningsperioden,

- en sammantagen bedömning av importens verkningar föreföll lämplig med hänsyn till konkurrensvillkoren både mellan import med ursprung i dessa olika länder och mellan denna import och den likadana gemenskapsprodukten. Detta framgår av det faktum att nivån på prisunderskridandet, vilken varierar mellan 10,0 % och 17,9 %, är förhållandevis likartad och att importen sker via liknande försäljningskanaler. Undersökningen visade även att den berörda importprodukten och den likadana produkten har samma fysiska och kemiska egenskaper. Den berörda importprodukten och den likadana produkten uppvisar också samma prisutveckling, vilken återspeglar priset för produkternas grundläggande råmaterial, dvs. nafta (raffinerad olja).

(110) Av dessa orsaker dras preliminärt slutsatsen att samtliga de kriterier som anges i artikel 3.4 i grundförordningen är uppfyllda och att verkningarna av importen med ursprung i Kina, Australien och Pakistan bör bedömas sammantaget.

4.2 Den berörda importens marknadsandel

(111) Som det framgår ovan påbörjades importen från de berörda länderna år 2000, men blev betydande först från och med år 2002 till följd av att nya produktionsanläggningar upprättades i de berörda länderna. Den berörda importens andel av gemenskapens förbrukning ökade från 0,6 % år 2000 till 8,6 % under 2002 och till 12,1 % under undersökningsperioden.

4.3 Priser för importen och prisunderskridande

(112) En jämförelse gjordes mellan gemenskapsindustrins och de berörda ländernas exporterande tillverkares försäljningspriser på gemenskapsmarknaden under undersökningsperioden. Denna jämförelse skedde på nivån netto efter avdrag och rabatter. Gemenskapsindustrins priser justerades till nivån fritt fabrik, medan importpriserna noterades på nivån cif vid gemenskapens gräns, med tillägg av tullar och justeringar för handelsled och hanteringskostnader på grundval av uppgifter som inhämtats under undersökningen, särskilt från samarbetsvilliga icke-närstående importörer.

(113) Denna jämförelse visade att produkterna med ursprung i de berörda länderna under undersökningsperioden såldes i gemenskapen till priser som underskred gemenskapsindustrins priser med följande procentsatser, uttryckta i procent av gemenskapsindustrins priser: Kina: 13,5-17,9 %, Australien: 10-11,9 % och Pakistan: 12,7 %.

(114) De relativt låga genomsnittliga nivåerna för prisunderskridandet beror på den prisnedgång som de berörda ländernas exporterande tillverkare orsakade genom att sälja till dumpade priser. Gemenskapsindustrin tvingades anpassa sig till dessa priser för att försöka behålla sin marknadsandel. Det bör erinras om att det inflytande som ett flertal större användare av polyetentereftalat har på marknaden innebär att prisöverväganden är den viktigaste förklaringsfaktorn för marknadens utveckling.

5. Gemenskapsindustrins situation

(115) I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade undersökningen av den dumpade importens inverkan på gemenskapsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer och förhållanden som har betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd från och med 1999 (basåret) till och med undersökningsperioden.

(116) Uppgifterna nedan beträffande gemenskapsindustrin är samlade upplysningar från de elva samarbetsvilliga gemenskapstillverkarna.

5.1 Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(117) Produktionskapaciteten fastställdes på grundval av den teoretiska maximiproduktionen per timme för de installerade maskinerna, multiplicerad med det teoretiska antalet arbetstimmar per år, med beaktande av underhåll och andra liknande uppehåll i produktionen.

>Plats för tabell>

(118) Såsom framgår av tabellen ovan ökade produktionen under perioden från och med 1999 till och med undersökningsperioden med 41 %, vilket avspeglar den kraftiga ökningen av förbrukningen i gemenskapen. Under samma period ökade produktionskapaciteten med 45 %, dvs. något mer än förbrukningen. Denna ökning bör ses mot bakgrund av att efterfrågan varit stark i gemenskapen under de senaste åren. Vidare bör det också noteras att gemenskapsindustrin fram till den 5 augusti 2000(6) var utsatt för skadevållande dumpning och därför kunde ha förväntats dra fördel av en ökad försäljning till följd av att skadevållande dumpning från dessa länder avlägsnades. En ökning av gemenskapsindustrins produktionskapacitet var absolut nödvändig för att den skulle kunna behålla sina marknadsandelar och tillgodose användarnas ökande efterfrågan, som förväntas öka ytterligare. Utvecklingen när det gäller kapacitetsutnyttjandet var ojämn under skadeundersökningsperioden, med ett kapacitetsutnyttjande på 84 % under undersökningsperioden, vilket var något lägre än i början av perioden.

(119) Vissa exportörer har hävdat att den ökade kapaciteten under skadeundersökningsperioden snarare är ett tecken på styrka än skada. Samma exportörer har också hänvisat till planerade nyinvesteringar i ny kapacitet.

(120) Såsom anges ovan ökades produktionskapaciteten i syfte att tillgodose efterfrågan. Såsom anges i kommissionens förordning beträffande införande av antidumpningsåtgärder mot polyetentereftalat med ursprung i Indien, Indonesien, Malaysia, Sydkorea, Taiwan och Thailand(7) var en av de allmänna farhågor som gemenskapsanvändarna hade när det gäller införandet av åtgärder vid den tidpunkten att det skulle kunna uppstå brist på polyetentereftalat på gemenskapsmarknaden.

(121) Dessutom tar det normalt två år från ett beslut att investera i ny kapacitet tills den nya utrustningen är installerad och klar att tas i bruk. Enligt vad som framgår ovan ägde den största ökningen av ny kapacitet rum under perioden 1999-2000. Beslutet att installera denna kapacitet måste därför ha fattats före skadeundersökningsperioden, och den ökade kapaciteten kan därför inte ses som ett "tecken på styrka" som exportörerna påstått.

(122) När det gäller den planerade nya kapaciteten har några av gemenskapstillverkarna officiellt meddelat att ytterligare investeringar i ny kapacitet kommer att göras. Några exportörer har därefter uppfattat dessa meddelanden som ett tecken på styrka hos gemenskapstillverkarna.

(123) Det bekräftas att flera gemenskapstillverkare har planer på att ytterligare öka sin produktionskapacitet (med cirka 300000-400000 ton), men dessa planer bör ses mot bakgrund av den ökade förbrukningen av polyetentereftalat på gemenskapsmarknaden. Dessutom har flera gemenskapstillverkare under rådande omständigheter nu tagit sina investeringsplaner under förnyat övervägande, eftersom prisnivån på gemenskapsmarknaden gör det svårt för dem att finansiera de planerade investeringarna.

(124) Några av tillverkarna tvingades faktiskt under den senare delen av undersökningsperioden och efter undersökningsperiodens slut att tillfälligt lägga ned verksamheten, eftersom de rådande prisnivåerna lett till ekonomiska förluster för dem. En tillverkare lade ned sin verksamhet motsvarande 73000 ton under undersökningsperioden, och en annan gemenskapstillverkare lade ned sin verksamhet med en kapacitet på 270000 ton efter undersökningsperiodens slut.

5.2 Lager

(125) Siffrorna nedan visar lagervolymen vid utgången av varje period.

>Plats för tabell>

(126) Lagernivån förblev stabil under hela skadeundersökningsperioden. Denna ekonomiska indikator har dessutom inte ansetts relevant i den nuvarande skadeanalysen, eftersom den berörda produkten är skrymmande och har ett relativt lågt värde per m3. Av rent praktiska skäl kommer gemenskapsindustrin därför alltid att försöka hålla lagernivån så liten som möjligt.

5.3 Försäljningsvolym, marknadsandelar, tillväxt och genomsnittliga priser per enhet i gemenskapen

(127) Siffrorna nedan visar gemenskapsindustrins försäljning till oberoende kunder i gemenskapen.

>Plats för tabell>

(128) Gemenskapsindustrins försäljningsvolym ökade med 41 % under skadeundersökningsperioden, varav 26 % ägde rum mellan 1999 och 2000. Ökningen av försäljningsvolymen bör ses mot bakgrund av att förbrukningen ökade under samma period med 37 %.

(129) Efter det att antidumpningsåtgärder hade införts den 5 augusti 2000(8) kunde gemenskapsindustrin återta förlorade marknadsandelar. Mellan 1999 och 2000 ökade gemenskapsindustrins marknadsandelar från 73,7 % till 92,6 % av förbrukningen i gemenskapen. Efter denna period av relativ styrka minskade emellertid gemenskapsindustrins marknadsandel igen. Mellan 2001 och undersökningsperioden minskade dess andel av förbrukningen i gemenskapen från 90,6 % till 76,0 % i och med att dumpade importprodukter från de berörda länderna började komma in på gemenskapsmarknaden.

(130) Gemenskapsindustrin kunde till att börja med dra fördel av den ökade förbrukningen och av de ökade genomsnittliga försäljningspriserna, och dess omsättning ökade med 112 % under perioden från och med 1999 till och med 2001, men denna ökning avstannade abrupt 2002 i och med att dumpade importprodukter från de berörda länderna tvingade gemenskapsindustrin att sänka sina genomsnittliga försäljningspriser.

(131) Gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspriser ökade med 48 % mellan 1999 och 2000 och nådde en mera hållbar nivå efter det att antidumpningsåtgärder hade införts mot dumpad import från Indien, Indonesien, Malaysia, Sydkorea, Taiwan och Thailand år 2000. Denna ökning berodde delvis på de högre priserna på råmaterial (se skäl 169) som gemenskapsindustrin kunde överföra till sina kunder. Denna ökning gjorde det också möjligt för gemenskapsindustrin att åter bli lönsam, även om vinstnivåerna och avkastningen på investeringar, såsom anges i detalj nedan, var relativt låga. Gemenskapsindustrin lyckades höja sina priser ytterligare 2001, men denna period följdes av en period med prisnedgång 2002 och under undersökningsperioden. Mellan 2001 och undersökningsperioden minskade priserna i själva verket med 12 %, en utveckling som sammanföll tidsmässigt med en våldsam konkurrens från importen från de berörda länderna.

5.4 Lönsamhet, avkastning på investeringar och kassaflöde

(132) Lönsamheten från försäljningen i gemenskapen är den vinst som genereras genom försäljning av den berörda produkten på gemenskapsmarknaden. Avkastningen på totalt kapital och kassaflödet har i enlighet med artikel 3.8 i grundförordningen endast kunnat beräknas för den minsta produktgrupp som inbegriper den likadana produkten.

(133) Avkastningen på investeringar har dessutom beräknats på grundval av avkastningen på totalt kapital, eftersom denna anses mera relevant för analysen av utvecklingen.

>Plats för tabell>

(134) Efter det att antidumpningsåtgärder hade införts mot import av polyetentereftalat med ursprung i Indien, Indonesien, Malaysia, Sydkorea, Taiwan och Thailand kunde gemenskapsindustrin, enligt vad som framgår ovan, höja priserna till en mera hållbar nivå. Ändå dröjde det ända till 2001 innan den uppnådde den lönsamhetsnivå (7 %) som var målet enligt kommissionens förordning (EG) nr 1742/2000.

(135) Efter en prisnedgång 2002 och under undersökningsperioden, som sammanföll med en kraftig ökning av den dumpade importen från de berörda länderna, började gemenskapsindustrins ekonomiska situation åter att försämras. Vinstnivån låg under undersökningsperioden på en nivå strax över den kritiska punkten och är långt ifrån tillräcklig för att finansiera de nödvändiga återinvesteringar som kunderna kräver.

(136) Såväl lönsamheten från försäljningen i gemenskapen som avkastningen på totalt kapital visar i själva verket samma utvecklingstendens, nämligen en förbättring från och med 1999 till och med 2001, följd av en försämring från och med 2001 till och med undersökningsperioden.

(137) Tendensen när det gäller kassaflödet utvecklades på ett liknande sätt, men med en eftersläpning på ett år, vilket förklaras av förändringarna när det gäller kortfristiga tillgångar, som i sin tur var en följd av den ökade försäljningen.

5.5 Investeringar och förmåga att anskaffa kapital

>Plats för tabell>

(138) Efter det att antidumpningsåtgärder hade införts mot import av polyetentereftalat med ursprung i Indien, Indonesien, Malaysia, Sydkorea, Taiwan och Thailand beslutade gemenskapsindustrin att göra nya investeringar i sin kapacitet.

(139) Såsom anges ovan är det en tidsskillnad på cirka två år mellan beslutet att investera i ny kapacitet och det ögonblick då denna nya kapacitet är klar att tas i bruk. Tidsskillnaden mellan beslutet att investera och det ögonblick då den nya maskinella utrustningen syns i balansräkningen är naturligtvis kortare, eftersom investeringarna tas med i balansräkningen så snart utrustningen är under konstruktion. Detta förklarar varför investeringsnivån ovan inte alltid motsvarar en omedelbar ökning av kapaciteten enligt vad som anges i skäl 117.

(140) Gemenskapsindustrins förmåga att anskaffa kapital från externa finansiärer eller moderbolag påverkades inte i allvarlig grad under skadeundersökningsperioden.

5.6 Sysselsättning, produktivitet och löner

>Plats för tabell>

(141) Såsom framgår ovan ökade gemenskapsindustrin sin produktion med 41 % under skadeundersökningsperioden. Trots ökningen låg antalet anställda i produktionen kvar på nästan samma nivå.

(142) Detta berodde på att gemenskapsindustrin investerat i nya högautomatiska maskiner för vilka det inte krävs någon betydande ökning av arbetskraften. Produktiviteten ökade i själva verket med 36 % under skadeundersökningsperioden, samtidigt som personalkostnaderna ökade med 15 %.

5.7 Återhämtning från tidigare dumpning

(143) Efter det att antidumpningsåtgärder hade införts år 2000(9) kunde gemenskapsindustirn höja sina genomsnittliga försäljningspriser till en mera hållbar nivå, samtidigt som den kunde behålla sina marknadsandelar på den allt större marknaden för polyetentereftalat. Såsom anges i skäl 134 uppnådde gemenskapsindustrin en hållbar vinstmarginal 2001. Slutsatsen är därför att gemenskapen har återhämtat sig från verkningarna av tidigare dumpning.

5.8 Den faktiska dumpningsmarginalens storlek

(144) Dumpningsmarginalerna specificeras i avsnittet om dumpning (se skälen 40, 48 och 96). Dessa fastställda marginaler är klart högre än den minsta marginal som definieras i artikel 9.3 i grundförordningen. Med tanke på den dumpade importens volym och priser kan verkningarna av den faktiska dumpningsmarginalen inte anses vara försumbara.

6. Slutsats om skada

(145) Det erinras om att gemenskapsindustrin genast återfick en del av marknaden efter det att antidumpningsåtgärder hade införts mot import av polyetentereftalat med ursprung i Indien, Indonesien, Malaysia, Sydkorea, Taiwan och Thailand. Dess genomsnittliga försäljningspriser i gemenskapen ökade med 64 % mellan 1999 och 2001 (vilket delvis var en kompensation för ökade priser på råmaterial) och försäljningsvolymen i gemenskapen ökade med 29 %. Följden av denna utveckling var ökad lönsamhet. 2001 lyckades gemenskapsindustrin uppnå den vinstmarginal som var målet enligt förordning (EG) nr 1742/2000 och kunde därigenom investera i den nya kapacitet som dess kunder krävde och inleda projekt på miljöområdet, såsom återvinning av använda flaskor.

(146) Såsom anges ovan började emellertid importen från de berörda länderna att öka kraftigt på gemenskapsmarknaden från och med 2002, vilket ledde till en prisnedgång på gemenskapsmarknaden. Gemenskapsindustrin förlorade marknadsandelar och dess ekonomiska stabilitet hotades på nytt, vilket framgår av dess dåliga ekonomiska resultat.

(147) Mot bakgrund av ovanstående är den preliminära slutsatsen att gemenskapsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3 i grundförordningen.

D. ORSAKSSAMBAND

1. Inledande anmärkning

(148) I enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit hade vållats av den dumpade importen från de berörda länderna. I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även andra faktorer, vilka kunde ha vållat gemenskapsindustrin skada, för att säkerställa att skada som vållats av dessa faktorer inte oriktigt tillskrevs den dumpade importen.

(149) Åtgärder är för närvarande i kraft mot import med ursprung i Indien, Indonesien, Sydkorea, Malaysia, Taiwan och Thailand. Såsom anges i skäl 3 är de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av polyetentereftalat med ursprung i Sydkorea och Taiwan för närvarande föremål för en interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen. Dessa omständigheter har beaktats i denna undersökning.

2. Verkningar av den dumpade importen

(150) Volymen av importen av polyetentereftalat med ursprung i de berörda länderna ökade dramatiskt under skadeundersökningsperioden. Såsom framgår av tabellen i skäl 108 ökade importen från de tre berörda länderna från nästan obefintliga mängder 1999 till 223000 ton under undersökningsperioden, vilket motsvarade en marknadsandel av 12,1 %.

(151) Den betydande ökningen av importvolymen med ursprung i de berörda länderna och dess ökade marknadsandel 2002 och under undersökningsperioden, till priser som fortfarande var långt under gemenskapsindustrins priser, sammanföll tidsmässigt med gemenskapsindustrins försämrade situation under samma period.

(152) Såsom fastställs i skäl 113 underskred priserna på importen från de berörda länderna betydligt gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspriser med prisunderskridandemarginaler på mellan 10 % och 17,9 %.

(153) Den preliminära slutsatsen är därför att det tryck som utövades av den berörda importen, vars volym och marknadsandel ökade betydligt från och med 2001, och som skedde till låga dumpade priser, var en avgörande orsak till gemenskapsindustrins prissänkningar och förlorade marknadsandelar, och följaktligen till dess försämrade ekonomiska situation.

3. Verkningar av andra faktorer

3.1 Import med ursprung i andra tredje länder

(154) Importen från tredje länder som inte berörs av denna undersökning visade följande utveckling under skadeundersökningsperioden:

>Plats för tabell>

(155) Efter det att antidumpningsåtgärder hade införts år 2000 minskade importen från de tredje länder som inte berörs av denna undersökning dramatiskt i och med att åtgärderna trädde i kraft. Med undantag av Sydkorea och Taiwan är det inte något av de övriga länderna som uppvisar en sådan absolut ökning av volymen att den skulle ha kunnat vålla gemenskapsindustrin skada, eller också sammanföll denna ökning inte tidsmässigt med utvecklingen av den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(156) Importen från Sydkorea och Taiwan visade emellertid en utvecklingstendens liknande den som gällde för importen från de berörda länderna, dvs. en betydande ökning av importvolymen mot slutet av skadeundersökningsperioden. Denna utveckling sammanföll också tidsmässigt med gemenskapsindustrins försämrade situation. Det noteras emellertid att den sammanlagda importvolymen från dessa två länder uppgår endast till ungefär hälften av importvolymen från de tre berörda länderna.

(157) Inga andra länder uppvisade någon betydande ökning av importvolymen under skadeundersökningsperioden.

(158) Enligt uppgifter från Eurostat var de genomsnittliga cif-priserna, antidumpningstullarna undantagna, under undersökningsperioden 842 euro per ton för importen från Sydkorea och 784 euro per ton för importen från Taiwan. De gällande antidumpningstullarna varierar mellan 0 euro per ton och 148,3 euro per ton för Sydkorea och mellan 47 euro per ton och 69,5 euro per ton för Taiwan. Tullsatsen för tredje land var 6,5 % för både Sydkorea och Taiwan.

(159) Det genomsnittliga pris inklusive tull som betalats för importen av polyetentereftalat med ursprung i Sydkorea varierade således mellan 896 euro per ton och 1044 euro per ton och mellan 882 euro per ton och 905 euro per ton för importen från Taiwan. Eftersom gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspriser under undersökningsperioden, enligt vad som anges i skäl 127, var 986 euro per ton motsvarar de genomsnittliga exportpriserna en prisunderskridandenivå på 0 %-9,1 % för importen från Sydkorea och 8,2 %-10,5 % för importen från Taiwan. Dessutom är det sannolikt att de exportörer som omfattas av den lägre antidumpningstullen har ökat sin andel av importen på bekostnad av de exportörer som omfattas av den högre antidumpningstullen.

(160) Den kan därför preliminärt inte uteslutas att en del av importen av polyetentereftalat med ursprung i Sydkorea och Taiwan även har bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit. Det bör erinras om att åtgärderna mot dessa båda länder för närvarande är föremål för en interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen under vilken det kommer att undersökas huruvida de gällande åtgärderna är tillräckliga för att motverka den skadevållande dumpningen.

3.2 Priserna på råmaterial

3.2.1 Inledande anmärkning

(161) De kvartalsvisa uppgifterna beträffande de genomsnittliga försäljningspriserna på polyetentereftalat i gemenskapen och beträffande kostnaderna för det använda råmaterialet har för denna analys lämnats av gemenskapsindustrin.

3.2.2 Råmaterialprisernas orsakssamband

(162) Produktionskostnaden för polyetentereftalat är i hög grad (cirka 2/3) beroende av priserna på råmaterial och sådana allmänna nyttigheter som el och gas (rörliga kostnader). Priserna på renad tereftalsyra liksom på andra insatsvaror i produktionen, såsom monoetenglykol och dimetyltereftalat, avspeglar oljepriserna. Det ansågs därför viktigt för förfarandet att bedöma huruvida ökningarna av priset på renad tereftalsyra överförts till kunderna, eller huruvida gemenskapsindustrin befunnit sig i en pressad situation till följd av ökade råmaterialpriser och inte lika rörliga genomsnittliga försäljningspriser.

(163) I samband med detta fastställdes att det fanns två typer av tillverkare av polyetentereftalat i gemenskapen, nämligen de som köpte sitt råmaterial från närstående företag ("integrerade tillverkare") och de som köpte sitt råmaterial från externa leverantörer ("oberoende tillverkare").

(164) Det fastställdes först huruvida det fanns några strukturella skillnader mellan råmaterialpriserna mot bakgrund av att integrerade tillverkare köpte sitt råmaterial från närstående leverantörer och oberoende tillverkare köpte sitt råmaterial från externa leverantörer.

(165) Det konstaterades att de integrerade tillverkarnas råmaterialkostnader inte skilde sig avsevärt från de oberoende tillverkarnas kostnader. I denna analys kunde därför gemenskapstillverkarnas råmaterialkostnader bedömas för alla gemenskapstillverkare tillsammans.

(166) Efter det att det hade konstaterats att det var möjligt att bedöma råmaterialets orsakssamband utan att ta hänsyn till huruvida det rörde sig om en integrerad eller en oberoende tillverkare, gjordes en jämförelse mellan priserna på olika nivåer för gemenskapsindustrin som helhet.

(167) Såsom anges i skäl 12 framställs polyetentereftalat från renad tereftalsyra (eller dimetyltereftalat) blandad med monoetenglykol. Tabellen nedan visar den kvartalsvisa utvecklingen av priserna för råmaterial (renad tereftalsyra/dimetyltereftalat och monoetenglykol) avsett för framställning av polyetentereftalat, liksom gemenskapsindustrins kvartalsvisa genomsnittliga försäljningspris.

(168) I syfte att möjliggöra en jämförelse med priset på olja har de kvartalsvisa priserna för nafta (raffinerad olja), som är den viktigaste insatsvaran vid produktionen av p-xylen (PX), som i sin tur utgör cirka 2/3 av insatsvaran vid produktionen av renad tereftalsyra, införts för samma period.

>Plats för tabell>

(169) Av ovanstående framgår att priserna för råmaterial ökade med 59 % för gemenskapstillverkarna från och med det första kvartalet 1999 till och med det tredje kvartalet 2000, från 466 euro per ton till 741 euro per ton, vilket avspeglar det underliggande priset på nafta, som samtidigt ökade med 116 %. Mellan det tredje kvartalet 2000 och det tredje kvartalet 2001 låg priserna på råmaterial kvar på en relativt stabil nivå, medan uppgifter för perioden från och med det tredje kvartalet 2001 till och med slutet av undersökningsperioden visar en liten minskning av priserna på råmaterial, medan priset på nafta ökade med 188 % under samma period.

(170) Under tiden ökade de genomsnittliga försäljningspriserna för gemenskapsindustrin med 75 % från och med det första kvartalet 1999 till och med det tredje kvartalet 2000, från 634 euro per ton till 1108 euro per ton. Mellan det tredje kvartalet 2000 och det tredje kvartalet 2001 uppvisade de genomsnittliga försäljningspriserna endast obetydliga förändringar med en nettoförändring på endast 3 % under denna period. Från och med det tredje kvartalet 2001 till och med slutet av undersökningsperioden minskade slutligen det genomsnittliga försäljningspriset från 1139 euro per ton till 1001 euro per ton.

(171) En jämförelse mellan siffrorna i tabellen ovan när det gäller prisutvecklingen för gemenskapsindustrin, dvs. för råmaterialet och det genomsnittliga försäljningspriset, visar att priset på råmaterial ökade med 59 % och det genomsnittliga försäljningspriset ökade med 75 % under den första perioden, dvs. från och med det första kvartalet 1999 till och med det tredje kvartalet 2000. Under den följande perioden, dvs. från och med det tredje kvartalet 2000 till och med det tredje kvartalet 2001, låg både priset på råmaterial och de genomsnittliga försäljningspriserna kvar på en stabil nivå. Under den sista perioden slutligen, dvs. från och med det tredje kvartalet 2001 till och med det första kvartalet 2003, minskade priserna på råmaterial med 6 % och det genomsnittliga försäljningspriset minskade med 13 %, dvs. med mer än vad som var nödvändigt för att kompensera för lägre priser på råmaterial.

(172) Det faktum att det genomsnittliga försäljningspriset minskade mer än råmaterialpriset bör ses som en direkt följd av den prisnedgång som förorsakades av den dumpade importen.

(173) Den preliminära slutsatsen är därför att kostnaden för råmaterial inte bidragit i betydande omfattning till den skada som gemenskapsindustrin lidit, eftersom alla ökningar av dess råmaterialpris (inbegripet alla prisfluktuationer i tidigare led av produktionskedjan) överförts till kunderna. Det var först under den sista delperioden som gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspriser minskade mer än priset på råmaterial till följd av konkurrensen från dumpad import.

3.3 Orsakssamband till följd av förändringar i konsumtionsmönstret

(174) Såsom anges i skäl 106 ökade förbrukningen av polyetentereftalat i gemenskapen med 37 % under skadeundersökningsperioden. Konsumtionsmönstret ansågs därför preliminärt inte ha tillfogat den skada som gemenskapsindustrin lidit.

3.4 Orsakssamband till följd av internprissättning

(175) Vissa exportörer har hävdat att den skada som de gemenskapstillverkare lidit som ägs av multinationella företag kan ha vållats av att företag inom koncernen tagit ut för höga avgifter för det levererade råmaterialet av sitt dotterbolag i EG.

(176) Det erinras om att det i skäl 165 konstaterats att det inte finns några skillnader mellan integrerade och oberoende tillverkare i gemenskapen. Mot bakgrund av att påståendet rör integrerade tillverkare och att det inte konstaterats finnas några strukturella skillnader i priserna på råmaterial mellan integrerade och oberoende tillverkare kunde detta argument därför avfärdas.

3.5 Slutsats om orsakssamband

(177) Mot bakgrund av ovanstående är den preliminära slutsatsen att det finns ett orsakssamband mellan den dumpade importen och den skada som gemenskapsindustrin lidit. Denna slutsats baseras på det faktum att importen från de berörda länderna ökade betydligt volymmässigt och i fråga om marknadsandelar under skadeundersökningsperioden, och att priserna för den importen också underskred gemenskapsindustrins priser betydligt. Vidare är den tidsmässiga överensstämmelsen mellan den kraftiga ökningen av den dumpade importen och gemenskapsindustrins försämrade ekonomiska situation slående.

(178) Undersökningen har också visat att det inte kan uteslutas att en del av importen från Taiwan och Sydkorea även har bidragit till skadan. Det finns emellertid ingenting som tyder på att de eventuella verkningarna av denna import skulle bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen från Australien, Pakistan och Kina och den skada som gemenskapsindutrin lidit till följd av dumpad import. Inga andra faktorer har framförts eller konstaterats som i betydande omfattning skulle ha kunnat ha någon inverkan på gemenskapsindustrins situation.

E. GEMENSKAPENS INTRESSE

1. Allmänna överväganden

(179) Det undersöktes huruvida det fanns några tvingande skäl som skulle kunna leda till slutsatsen att det inte skulle vara i gemenskapens intresse att införa antidumpningstullar mot import från de berörda länderna. För detta ändamål och i enlighet med artikel 21.1 i grundförordningen grundades fastställandet av gemenskapens intresse på en bedömning av alla berörda parters intressen, dvs. gemenskapsindustrins intresse, importörernas och handlarnas intresse och intresset hos användarna och leverantörerna av den berörda produkten.

(180) Kommissionen sände frågeformulär till importörer och handlare, leverantörer av råmaterial, industriella användare samt till flera intresseorganisationer för användare. Totalt sändes 84 frågeformulär.

(181) Fullständiga svar på frågeformuläret mottogs från följande berörda parter:

Leverantörer

- Interquisa SA

- BP Chemicals

Importörer/handlare

- Mitsui & Co Benelux

- Helm AG

- Global Services International (agent)

- Sabic Italy

Användare

- Schweppes Benelux SA (tappningsföretag för läskedrycker)

- Resilux SA (omformningsföretag för förformar/flaskor)

- Danone Waters Europe SA (tappningsföretag för mineralvatten)

- Nestlé Waters Spain SA (tappningsföretag för mineralvatten)

- L'Abeille SA (tappningsföretag för läskedrycker)

- Pepsico France SA (tappningsföretag för läskedrycker)

- Amcor PET Europe (omformningsföretag för förformar/flaskor)

- RBC Cobelplast Mononate (producent av plastskivor)

- Aqua Minerale San Benedetto (tappningsföretag för mineralvatten)

Intresseorganisationer för användare

- European Plastic Converters

(182) Dessutom hördes flera av de parter som anges ovan liksom de parter som gett sig till känna till kommissionen, men som inte besvarat frågeformuläret. Slutligen lämnades upplysningar också av och hördes flera exportörer med avseende på gemenskapens intresse.

2. Gemenskapsindustrins intresse

(183) Det erinras om att gemenskapsindustrin bestod av elva tillverkare som har cirka 1700 anställda i produktionen och försäljningen av polyetentereftalat. Det erinras också om att de ekonomiska indikatorerna för gemenskapsindustrin visade allt sämre ekonomiska resultat år 2002 och under undersökningsperioden. Trots ökande efterfrågan på polyetentereftalat i gemenskapen är gemenskapsindustrins ekonomiska situation för närvarande inte tillräckligt stabil för att investeringar skall kunna göras i den nya produktionskapacitet som användarna kräver.

(184) Efter införandet av antidumpningsåtgärderna mot import med ursprung i bland annat Indien och Indonesien år 2000 visade gemenskapsindustrin att den var i stånd att dra fördel av dessa åtgärder. Industrin återhämtade sig faktiskt i tillfredsställande grad redan vid årsskiftet 2000-2001 och visade genom en hög investeringsnivå att den var fast besluten att fortsätta att vara en lönsam aktör på gemenskapsmarknaden. Mot bakgrund av gemenskapsindustrins rådande ekonomiska situation är det tydligt att antidumpningsåtgärder skulle vara i gemenskapens intresse.

3. Icke-närstående importörers intresse

(185) Flera importörer och en handlare, vilkas import utgjorde 26 % av importen från de berörda länderna under undersökningsperioden, gav sig till känna till kommissionen. Dessa importörer hävdar att det inte skulle vara i gemenskapens intresse att införa åtgärder, eftersom gemenskapsmarknaden behöver importera för att tillgodose den ökande efterfrågan på polyetentereftalat i gemenskapen. Dessutom skulle importrestriktionerna skada importörernas verksamhet, vilket skulle kunna inverka på sysselsättningen inom dessa företag.

(186) Syftet med antidumpningsåtgärder är att återupprätta rättvisa konkurrensförhållanden. Det är varken att förbjuda import eller hindra den verksamhet som bedrivs av importörerna i gemenskapen. De åtgärder som eventuellt föreslås bör i själva verket fastställas på en nivå som gör det möjligt att fortsätta importen även i framtiden, men till priser som inte dumpas eller är skadevållande, beroende på vilka som är lägst.

(187) Eftersom import till rättvisa priser fortfarande kommer att vara tillåten till gemenskapsmarknaden, är det således sannolikt att importörernas traditionella verksamhet kommer att fortsätta även om antidumpningsåtgärder införs mot dumpad import.

4. Leverantörers intresse

(188) Det erinras om att flera gemenskapstillverkare får sitt råmaterial från företag inom samma koncern (integrerade tillverkare). Endast leverantörer som är oberoende av gemenskapstillverkarna har inkluderats i denna undersökning.

(189) De två samarbetsvilliga leverantörerna stod för merparten av försäljningen av renad tereftalsyra till gemenskapsindustrin (den största insatsvaran), när denna leverans inte skedde internt, såsom i fallet med de integrerade tillverkarna. Båda leverantörerna stödde förfarandena. Införandet av åtgärder skulle bidra till att upprätthålla gemenskapstillverkarnas efterfrågan på råmaterial, och det skulle därför vara i leverantörernas intresse att ha åtgärder i kraft mot dumpad import från de berörda länderna.

5. Användares intresse

5.1 Inledande anmärkning

(190) Polyetentereftalat används för närvarande främst för att tillverka flaskor för läskedrycker och mineral- och källvatten. Det används också för tillverkning av vissa typer av plattor och film av plast. Flaskor av polyetentereftalat tillverkas i två steg för att uppnå den erforderliga fastheten: genom formsprutning av polyetentereftalat får man "förformar" som sedan blåses och omformas till flaskor. Det är relativt lätt att transportera förformar, eftersom de är små och kompakta, medan tomma flaskor är ömtåliga och mycket dyra att transportera.

(191) Marknaderna för vatten- och läskedrycker är organiserade på olika sätt när det gäller tappningen på flaska:

- Mineral- och källvattenproducenterna har flera begränsningar när det gäller hälsoföreskrifter. Det stora flertalet av de förformar som används av vattenproducenter tillverkas på plats i nära anslutning till blåsnings- och tappningsanläggningarna.

- Läskedryckstillverkare kan antingen köpa blåsta flaskor, eller köpa förformar och blåsa dem eller tillverka egna förformar och blåsa egna flaskor.

(192) För gemenskapsindustrins del finns det alltså följande tre viktiga typer av kunder (uppgifter om användarnas andel har erhållits från den klagande):

- Omformningsföretag för förformar/flaskor som står för cirka 40 % av förbrukningen av polyetentereftalat.

- Mineral- och källvattenproducenter som står för cirka 45 % av förbrukningen av polyetentereftalat.

- Integrerade läskedryckstillverkare som står för cirka 7 % av förbrukningen av polyetentereftalat genom direkt försäljning, men som indirekt står för 40 % av förbrukningen genom de omformningsföretag för förformar/flaskor som nämns ovan.

- Tillverkare av plattor och film av plast som står för cirka 8 % av förbrukningen av polyetentereftalat.

5.2 Omformningsföretag för förformar och flaskor

(193) De båda samarbetsvilliga omformningsföretagen stod för cirka 11 % av förbrukningen av polyetentereftalat, varav 10 % inköptes från gemenskapsindustrin och 1 % importerades. När det gäller den beräknade förbrukningen av polyetentereftalat hos de omformningsföretag som tillverkar förformar och flaskor stod gemenskapsindustrin för cirka 27 % av försäljningen till de två samarbetsvilliga företagen. Plastomformningsföretagens intresseorganisation samarbetade också i undersökningen.

(194) Kostnaderna för inköp av polyetentereftalat är av avgörande betydelse för de samarbetsvilliga företagen och utgör cirka 65 % av deras totala kostnader.

(195) De båda företag som samarbetade i undersökningen var i allmänhet positiva till införandet av åtgärder mot dumpad import, eftersom detta skulle kunna leda till viss prisstabilitet och säkrad leverans av polyetentereftalat av olika kvaliteter på gemenskapsmarknaden. Plastomformningsföretagens intresseorganisation fruktade emellertid att ökade priser på polyetentereftalat skulle leda till problem för framför allt de cirka 50-100 små och medelstora omformningsföretagen, och att en del av bearbetningen skulle läggas ut på tredje länder som inte har några gällande tullar på import av polyetentereftalat, samt att dessa skulle dra fördel av det faktum att det inte finns några gällande antidumpningstullar på import av förformar till gemenskapen.

(196) Slutsatsen är att de två samarbetsvilliga omformningsföretag som antas utgöra större delen av förforms-/omformningsföretagen i princip är positiva till antidumpningsåtgärder mot dumpad import, medan de små och medelstora förforms-/omformningsföretag som företräds av plastomformningsföretagens intresseorganisation är emot införandet av antidumpningstullar. Mot bakgrund av dessa motstridiga uppfattningar är det inte möjligt att fastställa huruvida det skulle vara i förforms-/flaskomformningsföretagens intresse att införa antidumpningstullar.

5.3 Mineral- och källvattenproducenter

(197) De tre företag som samarbetade i undersökningen stod för cirka 13,3 % av förbrukningen av polyetentereftalat, varav 7,8 % inköptes från gemenskapsindustrin och 5,5 % importerades. När det gäller det polyetentereftalat som förbrukas i mineral- och källvattenproducenternas produktion står gemenskapsindustrins försäljning till dessa tre samarbetsvilliga företag för cirka 28 %.

(198) Kostnaderna för inköp av polyetentereftalat är inte av lika avgörande betydelse för de samarbetsvilliga företagen som för förforms-/flaskomformningsföretagen, men utgör ändå cirka 30 % av de sammanlagda tillverkningskostnaderna.

(199) För en 1,5-liters flaska med ett detaljhandelspris av 35-50 cent på stormarknaden (momsen inräknad) utgör kostnaderna för polyetentereftalat endast 3 cent (6 %-10 %) av detaljhandelspriset.

(200) Samtidigt som en av mineralvattenproducenterna gav uttryck för sitt starka motstånd mot införandet av åtgärder var de två andra mineralvattenproducenterna i princip positiva till åtgärder mot dumpad import, så länge leveransen av polyetentereftalat av tillfredsställande kvalitet kunde garanteras, och eftersom de insåg att gemenskapsindustrin behöver investera i ny produktionskapacitet.

(201) Samtliga uttryckte emellertid viss oro över det faktum att de viktigaste detaljhandlarna är mycket starka och att mineral- och källvattenproducenterna inte skulle vara i stånd att överföra några stora prishöjningar om antidumpningsåtgärder infördes.

(202) Såsom anges ovan utgör kostnaden för polyetentereftalat i detaljhandeln endast 6 %-10 % av det detaljhandelspris som konsumenten får betala, vilket betyder att en höjning av priserna med 10 % skulle medföra en prisökning på 0,6 %-1,0 % på konsumentnivån, en nivå som inte anses betydelsefull i så måtto att den inte skulle kunna absorberas av industrin i senare produktionsled eller överföras på detaljhandlare eller konsumenter.

5.4 Läskedryckstillverkare

(203) Alla läskedryckstillverkare som samarbetade i undersökningen var icke-integrerade tappningsföretag, dvs. de var indirekta användare av polyetentereftalat genom att de köpte polyetentereftalat indirekt via förforms-/omformningsföretagen. Mot bakgrund av deras förformskostnader och med vetskap om genomsnittspriset för förformar utgjorde deras indirekta förbrukning av polyetentereftalat emellertid mindre än 1 % av gemenskapsförbrukningen av polyetentereftalat. På grund av denna låga representativitetsnivå bland de samarbetsvilliga läskedryckstillverkarna kan de synpunkter som framförs nedan inte sägas vara representativa för läskedryckstillverkarna som helhet.

(204) De tre samarbetsvilliga läskedryckstillverkarna var generellt emot införandet av åtgärder och uttryckte oro över det faktum att de viktigaste detaljhandlarna är mycket starka och att mineral- och källvattenproducenterna inte skulle vara i stånd att överföra några stora prishöjningar om antidumpningsåtgärder infördes.

(205) Det har redan påvisats att priset på polyetentereftalat är en ganska marginell kostnad för slutkonsumenten. En ökning av priset på polyetentereftalat med 10 % medför en ökning med 0,3 cent för en 1,5-liters flaska, vilket motsvarar en ökning i storleksordningen 0,6 % för denna flaska på stormarknaden. Eftersom en 1,5-liters läskedrycksflaska vanligtvis kostar cirka 1 euro på stormarknaden, skulle en motsvarande höjning av priset på polyetentereftalat med 10 % i själva verket medföra en mindre höjning av priset med 0,3 % för slutkonsumenten.

(206) Med tanke på den marginella effekt som en ökning av priset på polyetentereftalat har för detaljhandelspriset, är det inte orimligt att anta att användarna kommer att kunna överföra denna höjning till detaljhandlarna och slutkonsumenten.

6. Bristen på polyetentereftalat på gemenskapsmarknaden

(207) Flera berörda parter uttryckte oro över att gemenskapsindustrin inte skulle vara i stånd att täcka den ökande förbrukningen av polyetentereftalat om det infördes åtgärder, och hävdade att import behövs för att fylla detta gap mellan produktion och förbrukning.

(208) Det erinras om att gemenskapsindustrin ökade sin kapacitet med 45 % under skadeundersökningsperioden. Flera av gemenskapstillverkarna har dessutom meddelat att de har planer på att öka sin kapacitet med ytterligare 300000-400000 tusen ton. Eftersom ekonomisk stabilitet normalt är en förutsättning för erhållande av ekonomiska medel finns det ingenting som talar emot att gemenskapsindustrin kommer att återinvestera vinsten i kapacitetsuppbyggnad om antidumpningsåtgärder införs och ekonomisk stabilitet återupprättas. Liknande synpunkter har dessutom redan framförts i samband med den undersökning som ledde till åtgärder mot import från Indien, Indonesien, Sydkorea, Malaysia, Taiwan och Thailand. Den nuvarande undersökningen har i själva verket visat att det inte rådde någon brist på leveranser efter det att antidumpningsåtgärder hade införts till följd av den tidigare undersökningen. Mot bakgrund även av förklaringarna i nästa skäl finns det inte heller något som tyder på att det skulle vara annorlunda till följd av denna undersökning.

(209) Dessutom kommer om antidumpningsåtgärder införs, såsom redan angivits ovan, importerade varor till rättvisa priser fortfarande att tillåtas komma in på gemenskapsmarknaden, i syfte att täcka gapet mellan produktion och gemenskapsförbrukning, så att det sörjs för en sund konkurrens på gemenskapsmarknaden. Det noteras också att nivån på de föreslagna antidumpningsåtgärderna inte är sådan att import från de berörda länderna inte längre är affärsmässigt livskraftig.

7. Slutsats beträffande gemenskapens intresse

(210) Det skulle helt klart vara i gemenskapsindustrins intresse att införa åtgärder mot import av polyetentereftalat med ursprung i de berörda länderna. I enlighet med vad leverantörerna gav uttryck för under undersökningen skulle det också vara i deras intresse att sörja för en sund marknad för polyetentereftalat, till vilken leverantörerna kan leverera sitt råmaterial. Slutligen har också några av de viktigaste användarna uttryckt ett intresse av att det införs åtgärder mot dumpad import, om detta leder till ökad produktionskapacitet i gemenskapen. Vissa andra användares och importörers intresse ändrar inte denna positiva bild.

(211) Mot bakgrund av ovanstående är slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl till att inte införa antidumpningstullar mot import av polyetentereftalat med ursprung i de berörda länderna.

F. FÖRSLAG TILL PROVISORISKA ANTIDUMPNINGSÅTGÄRDER

1. Nivå för undanröjande av skada

(212) Mot bakgrund av de preliminära slutsatserna beträffande dumpning, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse bör provisoriska åtgärder införas i syfte att förhindra att gemenskapsindustrin vållas ytterligare skada genom den dumpade importen.

(213) För fastställandet av nivån på de provisoriska åtgärderna har hänsyn tagits till både den konstaterade dumpningsmarginalen och det tullbelopp som krävs för att undanröja den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(214) De provisoriska åtgärderna bör införas på en nivå som är tillräcklig för att undanröja den skada som denna import vållat, utan att den dumpningsmarginal som konstaterats överskrids. Vid beräkningen av det tullbelopp som var nödvändigt för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen ansågs det att åtgärderna borde göra det möjligt för gemenskapsindustrin att täcka sina tillverkningskostnader och uppnå en sammanlagd vinst före skatt som en industri av denna typ inom sektorn rimligen skulle kunna uppnå vid försäljning av den likadana produkten i gemenskapen under normala konkurrensförhållanden, det vill säga om det inte förekom någon dumpad import. Den vinstmarginal före skatt som använts för denna beräkning var 7 % av omsättningen, dvs. samma som ansågs nödvändig för att säkerställa industrins lönsamhet i det tidigare förfarandet mot Indien, Indonesien, Malaysia, Sydkorea, Taiwan och Thailand(10). På denna grundval beräknades ett icke-skadevållande pris för de företag inom gemenskapsindustrin som tillverkar den likadana produkten. Det icke-skadevållande priset erhölls genom att den ovannämnda vinstmarginalen på 7 % lades till tillverkningskostnaden.

(215) Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpris som fastställts för beräkningarna av prisunderskridandet och det genomsnittliga icke-skadevållade priset. Den eventuella skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes sedan i procent av det genomsnittliga importvärdet cif. Dessa skillnader översteg i samtliga fall den konstaterade dumpningsmarginalen.

2. Provisoriska åtgärder

(216) Mot bakgrund av ovanstående anser kommissionen att en preliminär antidumpningstull bör införas på nivån för den dumpningsmarginal som konstaterats, dock inte högre än den skademarginal som beräknats ovan i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen.

(217) De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den nuvarande undersökningen. De avspeglar således den situation som i denna undersökning befunnits föreligga när det gäller dessa företag. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller "alla övriga företag") gäller alltså endast import av produkter med ursprung i det berörda landet som tillverkats av de företag och därmed de specifika rättsliga enheter som nämns. Importerade produkter som tillverkats av något annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del med namn och adress, inbegripet enheter som är närstående dem som uttryckligen nämns, kan inte omfattas av dessa satser utan skall omfattas av den tullsats som gäller för "alla övriga företag".

(218) Alla ansökningar om att få tillämpa dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller upprättandet av nya tillverknings- eller försäljningsenheter) bör omgående sändas till kommissionen(11) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande eventuella ändringar av företagets verksamhet i samband med tillverkning, inhemsk försäljning och exportförsäljning med anknytning till t.ex. namnändringen eller förändringen av tillverknings- eller försäljningsenheterna. Förordningen kommer därefter, vid behov, att ändras i enlighet därmed genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(219) Det faktum att priserna på polyetentereftalat kan variera i takt med att priserna på råolja förändras bör inte medföra att en högre tull tas ut. Kommissionen ansåg det därför lämpligt att införa tullar i form av ett specifikt belopp per ton. Dessa belopp beräknades genom att antidumpningstullsatsen tillämpades på de exportpriser cif som under undersökningsperioden användes vid beräkningen av nivån för undanröjande av skada.

(220) De antidumpningstullar som föreslås är följande:

>Plats för tabell>

G. SLUTBESTÄMMELSE

(221) Enligt god förvaltningspraxis bör en period fastställas inom vilken de berörda parter som givit sig till känna inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande kan lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda. Vidare bör det anges att alla avgöranden i denna förordning rörande införandet av tullar är preliminära och kan behöva omprövas vid fastställandet av eventuella slutgiltiga tullar.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. En preliminär antidumpningstull skall införas på import av polyetentereftalat med en viskositetskvot på 78 ml/g eller mer, enligt ISO-standard 1628-5, vilken klassificeras enligt KN-nummer 3907 60 20 och har ursprung i Australien, Kina och Pakistan.

2. Följande preliminära antidumpningstullsatser skall tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns för produkter som tillverkats av nedanstående företag:

>Plats för tabell>

3. I de fall varorna har skadats innan de övergår till fri omsättning och det pris som faktiskt betalats eller skall betalas fördelas vid fastställande av tullvärdet, i enlighet med artikel 145 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen(12), skall antidumpningstullen, beräknad på grundval av punkt 2, minskas med en procentsats som motsvarar fördelningen av det pris som faktiskt betalats eller skall betalas.

4. Om inte annat anges skall gällande bestämmelser om tullar tillämpas.

5. För övergång till fri omsättning i gemenskapen av den produkt som avses i punkt 1 skall det krävas att en säkerhet ställs motsvarande det preliminära tullbeloppet.

Artikel 2

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 20 i förordning (EG) nr 384/96 får berörda parter inom trettio dagar efter denna förordnings ikraftträdande begära att bli underrättade om de viktigaste omständigheter och överväganden som ligger till grund för antagandet av denna förordning, lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda av kommissionen.

I enlighet med artikel 21.4 i förordning (EG) nr 384/96 kan berörda parter inom en månad efter dagen för denna förordnings ikraftträdande yttra sig om tillämpningen av denna förordning.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 1 skall tillämpas i sex månader.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 februari 2004.

På kommissionens vägnar

Pascal Lamy

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 56, 6.3.1996, s. 1.

(2) EGT L 305, 7.11.2002, s. 1.

(3) EUT C 120, 22.5.2003, s. 9.

(4) EUT C 120, 22.5.2003, s. 13.

(5) Se skäl 101 i kommissionens förordning (EG) nr 1742/2000 av den 4 augusti 2000 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av visst slags polyetentereftalat med ursprung i Republiken Indien, Republiken Indonesien, Malaysia, Republiken Korea, Taiwan och Konungariket Thailand (EGT L 199, 5.8.2000, s. 48).

(6) Preliminära antidumpningstullar på import av polyetentereftalat med ursprung i Indien, Indonesien, Malaysia, Sydkorea, Taiwan och Thailand infördes genom förordning (EG) nr 1742/2000 med verkan från och med den 6 augusti 2000.

(7) Se skäl 194 i förordning (EG) nr 1742/2000.

(8) Förordning (EG) nr 1742/2000 beträffande införande av en preliminär antidumpningstull på import av polyetentereftalat med ursprung i Indien, Indonesien, Malaysia, Sydkorea, Taiwan och Thailand.

(9) Förordning (EG) nr 1742/2000 beträffande införande av en preliminär antidumpningstull på import av polyetentereftalat med ursprung i Indien, Indonesien, Malaysia, Sydkorea, Taiwan och Thailand.

(10) EGT L 199, 5.8.2000, s. 48.

(11) Europeiska kommissionen Generaldirektoratet för handel

Direktorat B

Kontor J-79 5/16

B - 1049 Bryssel

(12) EGT L 253, 11.10.1993, s. 1.