5.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 172/65

—

Regionkommittén beklagar att kommissionen i meddelandet visserligen tar upp det samarbete som krävs mellan politik och intressegrupper på europeisk, nationell, regional och lokal nivå vid utarbetandet av ungdomsstrategin men inte går närmare in på den roll som den lokala och regionala nivån spelar i ungdomspolitiken.

—

Kommittén understryker att ungdomspolitiken framför allt genomförs på lokal och regional nivå. Lokala och regionala strategier bidrar i hög utsträckning till att väl genomtänkta åtgärder genomförs för en bättre grund- och vidareutbildning, för en bättre anpassning till samhälle och yrkesliv och för ett aktivt medborgerligt engagemang från ungdomarnas sida.

—

Kommittén anser liksom kommissionen att det måste vara de nationella och regionala (allmänna och yrkesinriktade) utbildningssystemens uppgift att förmedla nyckelkompetens som är relevant för arbetsmarknaden. Man får dock inte glömma att en solid grundutbildning som ger allmänbildning och utvecklar personligheten också har en avgörande betydelse, särskilt för individens personliga delaktighet i samhällslivet.

—

Kommittén anser till skillnad från kommissionen att det är personlighetsutvecklingen som helhet snarare än utvecklingen av nyckelkompetenser som måste stå i förgrunden hos barn i förskoleåldern.

—

Kommittén anser att det utbildningssystem som många länder har med en kombination av utbildning på företag och i skolan är den lämpligaste utbildningsformen om man vill få in så många unga människor som möjligt i yrkeslivet och beklagar att yrkesutbildning i många länder betraktas som mindre attraktivt och acceptabelt.

Föredragande

:

Gebhard HALDER – Talman i Vorarlbergs delstatsparlament (AT–PPE)

1.

Regionkommittén konstaterar att ungdomarna utgör ett samhälles utvecklingspotential. Framtiden för Europeiska unionen, för medlemsstaterna på nationell, regional och lokal nivå blir allt mer avhängig av att man lyckas skapa ett barn- och ungdomsvänligt samhälle.

2.

Kommittén betonar att ungdomar också är en avgörande faktor för de europeiska regionernas och kommunernas ekonomiska styrka och deras förmåga att klara sig i den globala konkurrensen. Medborgarnas engagemang är dessutom en viktig bas för den sociala sammanhållningen och en fortsatt fredlig och demokratisk utveckling i Europa och måste grundläggas redan i ungdomen.

3.

Kommittén hänvisar till Regionkommitténs yttrande om Europas demografiska framtid (1). Enligt detta föds det färre barn än vad som behövs för att upprätthålla befolkningstalen. Detta leder till stora förändringar i befolkningens storlek och åldersstruktur i Europa och understryker behovet av en hållbar politik som är rättvis över generationerna.

4.

Regionkommittén erkänner därför att den europeiska pakt för ungdomsfrågor (2) som rådet antog under våren 2005, kommissionens meddelande om EU:s ungdomspolitik (3) samt kommissionens aktuella meddelande som är föremål för detta yttrande tar upp ett synnerligen viktigt tema.

5.

Regionkommittén stöder den övergripande strategi som kommissionen föreslår. Det är viktigt att man genomgående tar hänsyn till unga människors intressen inom all politik och på så sätt uppnår en starkare fokusering på ungdomars speciella behov.

6.

Kommittén pekar på att behörigheten att genomföra lämpliga åtgärder på de områden som berörs i meddelandet – allmän utbildning och yrkesutbildning, ungdomsfrågor och sysselsättning – ligger hos medlemsstaterna respektive de lokala och regionala myndigheterna. Den europeiska nivån har här bara en samordnande, understödjande och kompletterande funktion.

7.

Regionkommittén uppmanar därför kommissionen att undersöka om de planerade åtgärderna ligger i linje med den princip om subsidiaritet och proportionalitet som stärkts i EU:s reformfördrag.

8.

Kommittén konstaterar att kommissionen inte lagt fram någon konsekvensbedömning med meddelandet och beklagar att kommissionen inte går närmare in på den ytterligare administrativa och finansiella belastning som genomförandet kommer att leda till på lokal och regional nivå.

9.

Regionkommittén beklagar att kommissionen i meddelandet visserligen tar upp det samarbete som krävs mellan politik och intressegrupper på europeisk, nationell, regional och lokal nivå vid utarbetandet av ungdomsstrategin men inte går närmare in på den roll som den lokala och regionala nivån spelar i ungdomspolitiken.

10.

Kommittén understryker att ungdomspolitiken framför allt genomförs på lokal och regional nivå. Lokala och regionala strategier bidrar i hög utsträckning till att väl genomtänkta åtgärder genomförs för en bättre grund- och vidareutbildning, för en bättre anpassning till samhälle och yrkesliv och för ett aktivt medborgerligt engagemang från ungdomarnas sida. Just på lokal och regional nivå kan man fokusera starkare på ungdomars särskilda behov och därmed handla mer målinriktat.

11.

Kommittén uppmanar kommissionen att ta hänsyn till den nationella, regionala och lokala mångfalden på området utbildning, ungdomar och sysselsättning. Vid utformningen och genomförandet av de samordnande, understödjande och kompletterande åtgärderna bör inte bara den nationella nivån utan även den lokala och regionala nivån involveras.

12.

Regionkommittén betonar att de europeiska utbildningssystemen för grund- och yrkesutbildning är nyckelfaktorer för utvecklingen av EU:s konkurrensförmåga på lång sikt och ställer sig därför positiv till innehållet i arbetsprogrammet ”Utbildning 2010” (4) men pekar samtidigt på att man bör respektera medlemsstaternas och den lokala och regionala nivåns ansvar för innehållet i utbildningen och utformningen av utbildningssystemen samt mångfalden i kulturen och språken.

13.

Kommittén anser liksom kommissionen att det måste vara de nationella och regionala (allmänna och yrkesinriktade) utbildningssystemens uppgift att förmedla nyckelkompetens som är relevant för arbetsmarknaden. Man får dock inte glömma att en solid grundutbildning som ger allmänbildning och utvecklar personligheten också har en avgörande betydelse, särskilt för individens personliga delaktighet i samhällslivet.

14.

Kommittén anser till skillnad från kommissionen att det är personlighetsutvecklingen som helhet snarare än utvecklingen av nyckelkompetenser som måste stå i förgrunden hos barn i förskoleåldern. Ändå kan man redan hos mycket små barn, bland annat genom tekniska och naturvetenskapliga lekar, på ett lekfullt sätt väcka potentialer och främja intressen som kan få mycket stor betydelse för deras yrkesinriktning senare i livet.

15.

Kommittén pekar på vikten av att främja språkinlärningen inom ramen för de små barnens uppfostran. Detta är särskilt viktigt hos invandrarbarn. På så sätt skapar man också förutsättningar för inlärning av ytterligare språk i ett senare stadium.

16.

Kommittén anser att det utbildningssystem som många länder har med en kombination av utbildning på företag och i skolan är den lämpligaste utbildningsformen om man vill få in så många unga människor som möjligt i yrkeslivet och beklagar att yrkesutbildning i många länder betraktas som mindre attraktivt och acceptabelt. Detta utbildningssystem, liksom alla andra postgymnasiala eller akademiska utbildningar, ställs i dag dock inför allt högre kvalifikationskrav från många olika arbetsplatser. Man bör också göra detta utbildningssystem mer attraktivt, framför allt genom att förbättra genomströmningen till universiteten i detta kombinerade system.

17.

Regionkommittén anser därför att utbildningsnivån generellt sett måste höjas. För detta krävs högt kvalificerade och motiverade lärare och utbildare som inte bara har ämneskunskaper och pedagogisk kompetens utan också har kompetens att arbeta med social integration (5). Dessutom måste läroplanerna återspegla arbetsmarknadens krav.

18.

Kommittén ställer sig positiv till att kommissionen uppmanat medlemsstaterna att genomföra den europeiska referensramen för kvalifikationer och anser att man i samband med detta bör ta hänsyn till den nationella och regionala mångfalden i utbildningsväsendet. Så bör man till exempel finna lösningar för hur man ska integrera yrkesinriktade utbildningsmoduler.

19.

Kommittén framhäver betydelsen av EU:s program för livslångt lärande och EU:s program ”Aktiv ungdom”. Dessa program, i vilka EU betonar den gränsöverskridande mobiliteten och det formella och informella lärande som hänger samman med denna, är ett värdefullt komplement till den nationella, regionala och lokala utbildningspolitiken.

20.

Kommittén uppmanar kommissionen att i meddelandet och i de åtgärder som den fastställer (t.ex. i EU-programmen) gå in närmare på situationen för missgynnade ungdomar. Om man vill kunna ge dessa en möjlighet att utveckla sina individuella möjligheter och en möjlighet till integration på arbetsmarknaden kan modeller som den integrerande yrkesutbildningen vara till hjälp. Sådana modeller ger missgynnade ungdomar en möjlighet att genomgå en utbildning under längre tid eller genomföra delar av den. I detta sammanhang är det också viktigt med ett intensivt socialt stöd till och handledning av ungdomarna. Detta är ett arbete som endast kan utföras på lokal och regional nivå. Dessa modeller kan också hjälpa till att minska andelen studieavbrott, som fortfarande ligger på en hög nivå.

21.

Regionkommittén konstaterar att övergången från skola till yrkesliv blir allt svårare för unga människor.

22.

Samtidigt råder i många europeiska regioner redan nu den paradoxala situationen med å ena sidan en på sina håll betydande ungdomsarbetslöshet (6) och å andra sidan en brist på – främst högkvalificerad – arbetskraft. Denna brist kommer att bli ännu större i framtiden.

23.

Kommittén framhäver att anpassningen till samhälle och yrkesliv är särskilt svår för unga människor i mindre gynnade städer och landsbygdsområden och vill därför peka på vikten av såväl europeisk och nationell som regional och lokal politik för konvergens och för en förbättring av den regionala konkurrensförmågan, också för att skapa förutsättningar för kvalificerade ungdomar att stanna kvar i dessa regioner.

24.

Kommittén håller med kommissionen om att sysselsättningen bland ungdomarna bör ägnas särskild uppmärksamhet i de nationella reformprogrammen för tillväxt och sysselsättning och anser att dessa reformprogram måste stämmas av optimalt mot de åtgärder som fastställs i arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”.

25.

ReK anser att Lissabonstrategins metoder för inbördes utvärdering, som används på regeringsnivå i EU-medlemsstaterna, bör utvidgas så att lokala och regionala myndigheter och andra berörda parter kan dra nytta av denna inbördes utvärdering i EU som helhet, i syfte att utforska olika lokala och regionala åtgärder för att lösa problemet med ungdomar som inte arbetar eller utbildar sig.

26.

Kommittén betraktar ökningen av osäkra arbetsförhållanden med begränsad arbetsplatstrygghet som ett grundläggande problem för framför allt unga arbetstagare, eftersom dessa under många år ofta inte kan skapa sig några stabila eller rimliga arbets- eller inkomstförhållanden och därmed inte föra ett självständigt liv.

27.

Kommittén uppmanar därför EU-institutionerna, medlemsstaterna och den lokala och regionala nivån att om de genomför flexicurity se till att det råder en bra balans mellan arbetsgivarnas och arbetstagarnas intressen samt mellan flexibilitet och trygghet. Unga människors integrering i samhället får inte heller försvåras.

28.

Kommittén anser att kommissionen inte ägnar sysselsättningen bland missgynnade ungdomar tillräcklig uppmärksamhet. Vid sidan av preventiva åtgärder, som främst rör ungdomars arbetsmarknadsinriktade utbildning, krävs det intensiva – även sociala – för individen skräddarsydda stödåtgärder för ungdomars integration på arbetsmarknaden och då särskilt för missgynnade ungdomar. Det viktiga – vilket också anges i den europeiska sysselsättningsstrategin – är att man fullständigt och inom så kort tid som möjligt integrerar alla ungdomar i sysselsättningsprocessen. För detta ändamål kan det också krävas nätverk för att fånga upp arbetssökande missgynnade ungdomar samt offentligt finansierade kvalificerings- och sysselsättningsprogram med speciell inriktning på ungdomar (7).

29.

Kommittén pekar på att EU:s strukturfonder, särskilt Europeiska socialfonden, gör det möjligt att främja sådana projekt och stöder kommissionens förslag i meddelandet om att stärka fondens fokusering på sysselsättning bland ungdomar, om de regionala förhållandena – hög ungdomsarbetslöshet – kräver detta.

30.

Kommittén anser att det är en viktig uppgift på nationell, regional och lokal nivå att förbättra ungdomarnas anställbarhet och deras beredskap att söka arbete. Man bör bland annat arbeta mer med personlig yrkes- och studievägledning och de möjligheter denna ger att informera om framtidsyrken. På så sätt skulle man också kunna bidra till att uppnå en jämvikt mellan könen i olika yrkesgrupper.

31.

Kommittén stöder kommissionens förslag om en europeisk kvalitetsstadga för praktikperioder av rekommenderande natur, allra helst eftersom praktikanterna – som håller på att bli alltmer verksamma över gränserna – delvis utnyttjas som ”billig arbetskraft”. Ordentliga praktikplatser ger unga människor värdefulla möjligheter att skaffa sina första yrkeserfarenheter, vilket kan spela en ofta viktig och avgörande roll för senare yrkesval eller vidareutbildning. Man måste också motivera unga människor under utbildning att genomgå praktik och öka deras möjligheter att göra detta.

32.

Kommittén pekar på att den yrkesinriktade vidareutbildningen får allt större betydelse vid sidan av grundutbildningen. De tekniska kunskaperna och de färdigheter som efterfrågas i arbetsprocessen förändras hastigt. Utmaningen ligger därför i att göra vidareutbildningen mer attraktiv, att skapa större öppenhet för den och att utvidga de åtgärder som står till buds. För unga människor som inte har en tillräcklig grundutbildning är det viktigt att de kan ta igen de kunskaper och färdigheter som de saknar (en andra chans) (8).

33.

Regionkommittén konstaterar att det till övervägande del är barn och ungdomar från fattiga familjer som missgynnas på många olika sätt och som delvis lider av utslagning. Detta gäller både deras möjligheter till utbildning och sysselsättning och deras hälsosituation. Fattigdomen går dessutom ofta ”i arv”: Fattigdom och social utslagning i vuxen ålder är ett resultat av orättvis behandling i barndomen eller ungdomsåren.

34.

Kommittén anser därför att bekämpningen av fattigdom och social utslagning måste prioriteras. Detta är i första hand en nationell, regional och lokal uppgift, som kräver ett samordnat agerande inom den ekonomiska politiken, sysselsättnings-, utbildnings- och socialpolitiken och innebär att man måste ta övergripande hänsyn till ungdomspolitiska aspekter.

35.

Kommittén anser att man i första hand måste minska fattigdomsrisken för familjer med barn. Man måste särskilt uppmärksamma socioekonomiska faktorer som segregering och långtidsarbetslösa eller lågutbildade föräldrar för att kunna undvika fattigdomsfällor.

36.

Regionkommittén påminner om att underhållet och utbildningen av föräldralösa barn och barn från problemfamiljer och arbetet för att ge dem förutsättningar för att leva ett självständigt liv ofta vilar just på de lokala och regionala myndigheterna.

37.

Kommittén vill peka på att kunskaper i det språk som talas i landet där man vistas är en förutsättning för snabb integration, bättre skolresultat och större möjligheter på arbetsmarknaden och därmed också en viktig faktor i fattigdomsbekämpningen.

38.

Regionkommittén framhäver att unga människors delaktighet – att de är med och utformar och deltar i samhällslivet – gör barn och ungdomar starkare, skapar självförtroende, främjar demokratin och ett aktivt engagemang.

39.

Kommittén pekar på den särskilda betydelse som processer för delaktighet på lokal och regional nivå har. Deltagandet blir för unga människor särskilt tydligt och effektivt i de fall där de själva är med och utformar sin situation och får en omedelbar och direkt erfarenhet av effekterna av att delta.

40.

Regionkommittén vill peka på att det är mycket viktigt att man låter barn och ungdomar komma i kontakt med de kommunala och regionala förvaltningsförfarandena genom att de får sätta sig in i lokala och regionala förtroendevaldas uppgifter, funktioner, ansvar och möjligheter att hjälpa människor på lokal och regional nivå att förändra sina arbets- och levnadsvillkor till det bättre.

41.

Kommittén välkomnar ett erfarenhetsutbyte på europeisk nivå i syfte att stärka de lokala och regionala delaktighetsinitiativen och uppmanar medlemsstaterna och EU samt de lokala och regionala myndigheterna att utveckla en sektorsövergripande ungdomspolitik i nära samarbete med ungdomarna.

42.

Kommittén ställer sig positiv till den regelbundna EU-rapport om ungdomsfrågor som kommissionen föreslår. Denna kan bidra till att man analyserar unga människors levnadsförhållanden och redogör för deras problem och den kan därmed ligga till grund för den sektorsövergripande ungdomspolitiken på nationell, regional och lokal nivå samt på EU-nivå. Man bör se upp så att man inte skapar nya rapporteringsplikter för medlemsstaterna, regionerna och kommunerna. De många rapporter som redan ska läggas fram och som också skildrar unga människors livssituation innehåller mycket av den information som behövs.

43.

Kommittén betonar att volontärarbete för ungdomar är en viktig möjlighet för dem att dels delta aktivt i samhällslivet, dels också få sina första arbetslivserfarenheter och en bättre arbetslivsorientering.

44.

Kommittén pekar på att volontärarbete också kan leda till att de förvärvar kunskaper och färdigheter som kan bli viktiga i ett framtida yrkesliv. Att kvalifikationer som inhämtats inom ramen för ett sådant icke-formellt lärande erkänns är en förutsättning för att man ska kunna göra sådan verksamhet mer intressant för unga människor.

45.

Kommittén ställer sig därför positiv till det ungdomspass som kommissionen infört inom ramen för EU-programmet ”Aktiv ungdom” och som är ett individuellt intyg om kvaliteten på unga människors deltagande i olika programaktiviteter och stöder kommissionens planer på att komplettera den enhetliga gemenskapsramen för tydlighet i kvalifikationer och meriter (Europass) (9) med en framställning av de icke-formella kvalifikationer som förvärvats.

46.

Både i fråga om ungdomars deltagande och volontärarbete anser kommittén att man på alla nivåer i större utsträckning måste se till att också missgynnade ungdomar i högre grad får tillträde till dessa.