52010PC0781

SV

Bryssel den 21.12.2010

KOM(2010) 781 slutlig

2010/0377 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår

SEK(2010) 1590 slutlig

SEK(2010) 1591 slutlig

MOTIVERING

1. BAKGRUND

Förslagets syfte och mål

Direktiv 96/82/EG om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (nedan kallat Seveso II-direktivet) har som syfte att förebygga allvarliga olyckshändelser där stora mängder farliga ämnen (eller blandningar av dem) ingår enligt förteckningen i bilaga I till direktivet, och begränsa följderna av sådana olyckshändelser för människor och miljön. Åtgärderna är uppdelade enligt nivåer – ju större kvantiteter farliga ämnen, desto strängare bestämmelser.

Direktivet bör ändras eftersom ändringar har genomförts i det EU-system för klassificering av farliga ämnen som direktivet berör. Med detta som bakgrund beslöt man 2008 att det behövs en bredare översyn, eftersom direktivets grundstruktur och väsentliga krav i stort ser likadana ut som när direktivet antogs. Trots att översynen har visat att de gällande bestämmelserna allmänt taget är ändamålsenliga och att det inte krävs några större ändringar, identifierade man ett antal områden där begränsade ändringar kan behöva göras i syfte att förtydliga och uppdatera vissa bestämmelser och förbättra genomförandet och verkställigheten, samtidigt som skyddsnivån för hälsa och miljö upprätthålls eller höjs något.

Förslagets syfte är att ta itu med de här aspekterna.

Allmän bakgrund

Industriolyckor där farliga ämnen ingår har ofta mycket allvarliga följder. Ett antal välkända stora olyckor som Seveso, Bhopal, Schweizerhalle, Enschede, Toulouse och Buncefield har krävt många liv och/eller skadat miljön samt kostat upp till flera miljarder euro. Dessa olyckor har medfört att den politiska medvetenheten har skärpts när det gäller att identifiera riskerna och vidta lämpliga försiktighetsåtgärder för att skydda medborgare och samhällen.

Genom Seveso II-direktivet, som omfattar cirka 10 000 anläggningar inom EU, har sannolikheten för och följderna av olyckor där kemikalier ingår minskat avsevärt. Det finns dock ett kontinuerligt behov av att säkerställa att den aktuella höga skyddsnivån upprätthålls och om möjligt förbättras.

Befintliga bestämmelser på förslagets område

De nuvarande bestämmelserna är de som fastställs i Seveso II-direktivet. Syftet är att se över dessa bestämmelser.

Förenlighet med Europeiska unionens politik och mål på andra områden

Det främsta skälet till att Seveso II-direktivet ses över är att direktivets bilaga I behöver anpassas så att den stämmer överens med förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (nedan kallad CLP-förordningen), som ändrar och upphäver direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG som Seveso II-direktivet för närvarande hänvisar till. CLP-bestämmelserna blir permanenta från och med den 1 juni 2015.

2. SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSANALYS

Samråd med berörda parter

Under översynen som har pågått under de två senaste åren har anpassningen av bilaga I diskuterats med berörda parter (enskilda företag, branschsammanslutningar, frivilligorganisationer, medlemsstaternas behöriga myndigheter) genom olika typer av samråd, inklusive webbaserade frågeformulär som tillhandahållits för alla berörda parter, samråd med medlemsstaternas behöriga myndigheter genom regelbundna möten i kommittén för de behöriga myndigheterna (CCA) och relaterade seminarier, via en teknisk arbetsgrupp med flera berörda parter bestående av experter från medlemsstaterna, industrin och frivilligorganisationer inom miljöområdet (generaldirektoratet för miljö har lagt ut den tekniska rapporten på sin webbplats) och ett samrådsmöte mellan berörda parter den 9 november 2009 i Bryssel, som samlade cirka 60 företrädare för nationella och europeiska industrier och frivilligorganisationer inom miljöområdet samt enskilda företag, och efter vilket cirka femtio skriftliga inlagor mottogs.

Man var allmänt överens om att inga större ändringar av direktivet behöver göras. Det fanns ett brett stöd för att ytterligare förtydliga och uppdatera bestämmelserna, även om åsikterna om detaljerna varierade.

Närmare uppgifter finns i konsekvensanalysen och på webbplatsen för generaldirektoratet för miljö på http://ec.europa.eu/environment/seveso/review.htm).

Inhämtande och användning av expertråd

Som en del av översynen lät man externa konsulter utföra ett antal undersökningar. I två av undersökningarna bedömdes direktivets effektivitet, och två undersökningar gjordes som stöd för bedömningen av de ekonomiska, sociala och miljömässiga verkningarna av de olika politiska alternativen.

Likaså beaktades resultaten från de genomföranderapporter som medlemsstaterna lämnar in vart tredje år.

Närmare uppgifter finns i konsekvensanalysen och på webbplatsen för generaldirektoratet för miljö på http://ec.europa.eu/environment/seveso/review.htm).

Konsekvensanalys

De främsta problemen som behandlas i konsekvensanalysen har att göra med anpassningen av bilaga I till CLP-förordningen, och anpassningens inverkan på direktivets tillämpningsområde, som var den centrala frågan. I samband med den centrala frågan diskuterades eventuella andra tekniska ändringar till bilaga I och de framtida förfarandena för att anpassa bilaga I. Därutöver diskuterades information till allmänheten, informationshanteringssystem och planering av markanvändning, där erfarenheterna av genomförandet hittills tyder på att det kan finnas vissa möjligheter till förbättringar eller nya krav, och att andra detaljerade bestämmelser som kan förtydligas eller uppdateras, i vissa fall för att bättre återspegla befintliga förfaranden.

I konsekvensanalysen bedöms ett antal politiska alternativ i syfte att identifiera ett kostnadseffektivt åtgärdspaket för dessa frågor. På grundval av bedömningen har kommissionen lagt fram förslag till ett antal ändringar, av vilka de viktigaste anges nedan.

Vad gäller anpassningen av bilaga I är det inte möjligt att endast ändra hänvisningen eller direktöversätta det gamla klassificeringssystemet till CLP-förordningen, främst på grund av hälsofarorna – de tidigare farokategorierna toxisk och mycket toxisk motsvarar inte CLP-förordningens nya kategorier akut toxicitet 1–3, som dessutom är uppdelade enligt olika exponeringsvägar (oralt, dermalt och via inhalation). En ytterligare komplikation är att när ämnen klassificeras eller omklassificeras enligt CLP-förordningen med tiden påverkar det automatiskt Seveso-lagstiftningens tillämpningsområde. Kommissionen föreslår det alternativ som dels har en mycket begränsad inverkan på tillämpningsområdet, en faktor som delas med andra alternativ, och dels upprätthåller en hög skyddsnivå eftersom det beaktar de mest sannolika och relevanta exponeringsrutterna vid allvarliga olyckshändelser. För att hantera de situationer som uppstår över tiden när direktivet anpassas på grund av att ämnen som medför/inte medför fara för allvarlig olyckshändelse inkluderas/exkluderas, föreslås ett paket med korrigeringsmekanismer för anpassning av bilaga I genom delegerade akter.

Vad gäller informationen till allmänheten och liknande föreslås förbättring av informationens nivå och kvalitet och hur den samlas in, hanteras, görs tillgänglig, uppdateras och delas på ett effektivt och rationellt sätt. Det gör direktivet mer förenligt med Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, uppdaterar direktivets förfaranden så att hänsyn tas till utvecklingen på området informationshanteringssystem, såsom Internet, och de pågående insatserna för att förbättra informationshanteringssystemens effektivitet, såsom det gemensamma miljöinformationssystemet (SEIS) och Inspire-direktivet (2007/2/EG).

Resten av de föreslagna ändringarna är relativt små tekniska anpassningar till befintliga bestämmelser.

På det hela taget utgör de föreslagna ändringar en försiktig anpassning av direktivet och påverkar inte i betydande grad skyddsnivån eller kostnaderna. Kostnaderna för ändringarna är låga jämfört med de totala kostnader som direktivet medför.

Konsekvensanalysen bifogas detta förslag.

3. FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER

Sammanfattning av förslaget

Syftet med förslaget är att ändra direktivet för att anpassa det till CLP-förordningen och även förtydliga, förbättra eller lägga till vissa bestämmelser för att säkerställa ett bättre och enhetligare genomförande och verkställande av lagstiftningen, i syfte att nå en hög skyddsnivå och där det är möjligt förenkla lagstiftningen och minska de administrativa bördorna.

Rättslig grund

Huvudsyftet med direktivet är att skydda miljön. Detta förslag grundas därför på artikel 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Subsidiaritetsprincipen

Subsidiaritetsprincipen gäller, utom där förslaget avser ett område där unionen är ensam behörig.

Förslagets syften kan inte i tillräcklig uppsträckning uppnås av medlemsstaterna eftersom det i Seveso II-direktivet fastställs mål för förebyggande och kontroll av allvarliga olyckshändelser i hela Europeiska unionen. Denna princip kvarstår i det aktuella förslaget. Dessutom kan många allvarliga olyckshändelser ha gränsöverskridande effekter. Alla medlemsstater kan påverkas av sådana olyckor, och de bör därför vidta åtgärder för att minska riskerna för befolkningen och miljön i alla medlemsstater.

Förslagets syften kan uppnås bättre med gemenskapsåtgärder eftersom skyddsnivåerna i olika medlemsstaterna inte får avvika för mycket, särskilt med tanke på att konkurrensen annars kan snedvridas. Genom förslaget överlåts besluten om detaljerat genomförande, efterlevnad och verkställighet till berörda myndigheter.3

Förslaget är därför förenligt med subsidiaritetsprincipen.

Proportionalitetsprincipen

Förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen av följande skäl: Det följer målsättningsprincipen enligt Seveso II-direktivet och ger medlemsstaterna tillräcklig flexibilitet att avgöra hur de fastställda målen ska nås. De nya bestämmelserna går inte utöver vad som är nödvändigt, och man behåller den aktuella proportionalitetsmetoden med åtgärdsnivåer som grundar sig på kvantiteterna farliga ämnen vid en anläggning.

332

Val av rättsakt

Den föreslagna rättsakten är ett direktiv. Eftersom den nuvarande lagstiftningen fastställer gemenskapsmål men överlåter åt medlemsstaterna att välja åtgärder för att nå målen är den lämpligaste formen av rättsakt ett direktiv. Med tanke på ändringarnas karaktär och omfattning jämfört med det nuvarande direktivet är det inte lämpligt med en ändring i form av ett ändringsdirektiv eller en omarbetning. Därför föreslås ett nytt direktiv.

4. BUDGETKONSEKVENSER

Förslaget har inga konsekvenser för gemenskapens budget.

5. YTTERLIGARE INFORMATION

Förenklingar

Genom vissa delar av förslaget bör den onödiga administrativa bördan minska, särskilt genom att medlemsstaterna uppmanas att samordna sina inspektioner, i högre grad integrera informationskraven och förfarandena samt genom att rapporteringen av genomföranden förenklas och rationaliseras genom en övergång till ett utökat delat informationssystem. Genom de nuvarande bestämmelserna förtydligas blir de lättare att förstå och rättssäkerheten förbättras.

Upphävande av befintlig lagstiftning

Antagande av förslaget leder till att det gällande direktivet upphävs.

Jämförelsetabell

Medlemsstaterna ska förse kommissionen med texterna till de nationella bestämmelser genom vilka direktivet införlivas tillsammans med en jämförelsetabell som visar hur de nationella bestämmelserna motsvarar bestämmelserna i detta direktiv.

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

Den förslagna rättsakten berör en EES-fråga och bör därför omfatta Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Närmare redogörelse för förslaget

Nedan anges information om de specifika artiklarna. Utom när annat anges är bestämmelserna i sak oförändrade i jämförelse med bestämmelserna i direktiv 96/82/EG.

Artikel 1

I denna artikel anges direktivets mål och syften.

Artikel 2

I artikel 2 definieras direktivets tillämpningsområde, som omfattar verksamheter där det förekommer de farliga ämnen som förtecknas i bilaga I i kvantiteter som överskrider de fastställda tröskelvärdena. Bestämmelserna i artikel 2 är i huvudsak oförändrade jämfört med direktiv 96/82/EG. Däremot har ordningen för del 1 och del 2 i bilaga I ändrats så att kategorierna med farliga ämnen i del 1 av bilaga I förtecknas efter deras allmänna faroklassificering (enligt CLP-förordningen), och i del 2 förtecknas de namngivna farliga ämnen eller grupper av ämnen som trots sin allmänna faroklassificering måste förtecknas specifikt.

De främsta skillnaderna vad gäller innehållet i bilagan är följande.

Den huvudsakliga ändringen gäller hälsofaror. Den tidigare kategorin ”mycket toxisk” har anpassats till CLP-kategorin ”akut toxicitet 1” och kategorin ”toxisk” har blivit ”akut toxicitet 2” (alla exponeringsvägar) och ”akut toxicitet 3” (dermalt och via inhalation).

Ett antal mer specifika CLP-kategorier för fysikaliska faror som inte fanns tidigare ersätter de tidigare mer allmänna kategorierna oxiderande, explosivt och brandfarligt. Tillsammans med miljöfarlighetskategorierna utgör de en direkt översättning och bibehåller så nära som möjligt det nuvarande tillämpningsområdet för dessa faror. För den nya kategorin brandfarliga aerosoler har tröskelvärdena anpassats i proportion till de aktuella värdena, på grundval av de brandfarliga egenskaperna och beståndsdelarna och för att uppnå enhetlighet, och gruppen pyrofora ämnen har kompletterats genom att pyrofora fasta ämnen har lagts till.

Del 2 i den nya bilaga I är till stor del oförändrad jämfört med tidigare del 1. De enda ändringarna är en uppdaterad hänvisning till CLP-förordningen för kondenserade brandfarliga gaser, inkludering av vattenfri ammoniak, bortrifluorid och vätesulfid i förteckningen (dessa omfattades tidigare av sina farokategorier) för att hålla tröskelvärdena för dem oförändrade, inkludering av tung eldningsolja bland petroleumprodukterna, förtydligande av anmärkningarna om ammoniumnitrat och en uppdatering av ekvivalensfaktorerna för toxicitet (TEF) för dioxiner.

Vidare förtecknas i artikeln de undantag från direktivet som tidigare förtecknades i artikel 4 i direktiv 96/82/EG. Dessa behålls, med följande ändringar:

– För att undanröja eventuella tvivel har undantaget för utvinning av mineral i gruvor och dagbrott samt borrning ändrats till att omfatta underjordisk gaslagring.

– Möjligheten att undanta ämnen från att klassificeras som farliga ämnen enligt direktivet eftersom de inte medför någon risk för allvarliga olyckshändelser (se artikel 4).

Till dessa undantagsområden hör utvinning till havs och utvinning av mineral, inklusive kolväten. Såsom kommissionen angav i sitt nyligen utkomna meddelande Utmaningen att uppnå en säker olje- och gasverksamhet till havs kommer kommissionen att mot bakgrund av oljeriggsolyckan i Mexikanska golfen utvärdera rätt metod att stärka miljölagstiftningen med bestämmelser som krävas som komplement till gällande miljölagstiftning om begränsning av föroreningar, inspektioner och förebyggande och hantering av olyckor vid enskilda anläggningar till havs, för att säkerställa en hög skyddsnivå för miljön i sådana verksamheter. Lagstiftningsförslagen kommer att antingen att innebära att den befintliga lagstiftningen utökas till att omfatta olje- och gasanläggningar till havs, eller att ett särskilt initiativ införs för sådan verksamhet.

Artikel 3

I denna artikel definieras de grundbegrepp som används i direktivet. I synnerhet bör följande ändringar jämfört med direktiv 96/82/EG betonas:

– Definitionerna av ”verksamhet” och ”verksamhetsutövare” har förtydligats, och det senare begreppet anpassats till definitionen i direktivet om industriutsläpp.

– Hänvisningen till ”förekomst av farliga ämnen” i artikel 2 i direktiv 96/82/EG har flyttats till denna artikel.

– Definitioner har lagts till för de olika slag av verksamheter som omfattas av direktivet och av begreppet ”inspektioner”. Definitioner har också lagts till för ”allmänheten” och ”den berörda allmänheten”, i enlighet med EU-lagstiftningen för genomförande av Århuskonventionen.

– Definitionen av ”anläggning” har förtydligats för att förtydliga att definitionen omfattar underjordiska anläggningar.

Artikel 4

I denna nya artikel anges vilka korrigeringsmekanismer som ska tillämpas för att vid behov anpassa bilaga I genom delegerade akter. Detta behövs särskilt för att hantera oönskade effekter från anpassningen av bilaga I till CLP-förordningen, och efterföljande anpassningar till förordningen som kan leda till att ämnen och eventuellt blandningar automatiskt införlivas i eller undantas från direktivet, oavsett om de medför en risk för en allvarlig olyckshändelse eller inte. Dessa mekanismer har formen av ämnesundantag på EU-nivå och verksamhetsspecifika undantag på medlemsstatsnivå på grundval av harmoniserade kriterier för ämnen/blandningar som omfattas men som borde undantas och, å andra sidan, en skyddsbestämmelse som gör det möjligt att ta med faror som inte omfattas. Kriterierna för undantagen ska basera sig på kriterierna enligt kommissionens beslut 98/433/EG och fastställs genom delegerade akter senast den 30 juni 2013.

Artikel 5

I denna artikel upprepas de befintliga kraven enligt artikel 5 i direktiv 96/82/EG, i vilken verksamhetsutövarnas allmänna skyldigheter fastställs.

Artikel 6

I denna artikel utvidgas informationsskyldigheterna att göra anmälningar som anges i artikel 6 i direktiv 96/82/EG till att omfatta information om närliggande verksamheter och liknande, oavsett om de omfattas av direktivet eller inte, när informationen behövs för att minska risken för dominoeffekter enligt artikel 8. Dessutom är verksamhetsutövarna skyldiga att uppdatera sina anmälningar minst vart femte år. Allt detta hjälper de behöriga myndigheterna att genomföra direktivet på ett effektivare sätt.

Artikel 7

Artikel 7 i direktiv 96/82/EG ändras för att förtydliga att alla anläggningar måste ha en säkerhetspolicy för att förebygga allvarliga olyckshändelser som står i proportion till farorna. Likaså förtydligas tillämpningsområdet för säkerhetspolicyn och hur den förhåller sig till säkerhetssystemen enligt artikel 9 och bilaga III, genom att hänvisningen till de senare tas bort.

Det införs nya bestämmelser enligt vilka säkerhetspolicyn för att förebygga allvarliga olyckshändelser ska finnas i skriftlig form och överlämnas till den behöriga myndigheten, och enligt vilka policyn ska uppdateras minst vart femte år, enligt det föreslagna intervallet för uppdateringar av anmälningar enligt artikel 6.

Artikel 8

Denna artikel omfattar så kallade dominoeffekter. I artikeln behålls de behöriga myndigheternas skyldighet att identifiera de verksamheter som ligger så nära varandra att verkningarna av en allvarlig olyckshändelse förvärras. Texten har dock förtydligats för att förtydliga att bestämmelserna gäller verksamheter på både högre och lägre nivå, och att huvudsyftet är att säkerställa att verksamhetsutövarna utbyter information med närliggande verksamheter, även sådana som inte omfattas av direktivet.

Artikel 9

I denna artikel behålls det centrala kravet om att verksamheter på högre nivå är skyldiga att utarbeta en säkerhetsrapport, vilket tidigare fanns i artikel 9 i direktiv 96/82/EG. Den främsta ändringen är att förtydliga förhållandet till säkerhetspolicyn för att förebygga allvarliga olyckshändelser och säkerhetssystemet, särskilt när det gäller skyldigheterna för verksamheter på den lägre nivån i fråga om det senare. Likaså betonas att skyldigheterna måste vara proportionerliga.

Innehållet i säkerhetsrapporten beskrivs i bilaga II och är till stora delar oförändrat (se nedan). Det har också betonats att rapporten ska visa att scenarier för eventuella allvarliga olyckshändelser har beaktats.

I fråga om säkerhetssystemet innebär ändringarna i bilaga III (se nedan) att hänvisningarna till den säkerhetspolicy för att förebygga allvarliga olyckshändelser som verksamheter på lägre nivån är skyldiga att ha tas bort. Samtidigt förtydligas att säkerhetssystemet, särskilt för verksamheter på lägre nivå och om en medlemsstat så kräver, ska stå i proportion till farorna och riskerna.

Bestämmelserna om periodisk uppdatering av säkerhetsrapporten behålls, men med ett tilläggskrav om att uppdaterade rapporter ska anmälas till de behöriga myndigheterna utan dröjsmål.

Artikel 10

Enligt denna artikel ska verksamhetsutövare som har gjort stora ändringar av verksamheten uppdatera sina styrsystem och förfaranden samt i synnerhet sin säkerhetspolicy för att förebygga allvarliga olyckshändelser och sin säkerhetsrapport. Små ändringar införs som återspeglar ändringarna av relaterade bestämmelser.

Artikel 11

I artikel 11 kvarstår kraven på planer för räddningsinsatser för verksamheter på högre nivå, vilka tidigare angavs i artikel 11 i direktiv 96/82/EG, med två mindre ändringar: dels införs krav på att offentligt samråd vid utarbetandet av externa planer för räddningsinsatser överensstämmer de relevanta bestämmelserna i direktiv 2003/35/EG som genomför Århuskonventionen, dels förtydligas ansvarsfördelningen mellan verksamhetsutövare och behöriga myndigheter för översyn, testning och uppdatering av interna och externa planer för räddningsinsatser. Dessutom införs en ny skyldighet för den behöriga myndigheten att utarbeta den externa planen för räddningsinsatser inom tolv månader från det att den nödvändiga informationen har mottagits från verksamhetsutövaren, i syfte att undvika betydande förseningar vid utarbetande av planerna, som är centrala när det gäller rätt beredskap och åtgärder om en olycka inträffar.

I bilaga IV fastställs i detalj den information som ska ingå i planerna, och här överförs bestämmelserna i motsvarande bilaga i direktiv 96/82/EG, med vissa ändringar (se nedan).

Artikel 12

Denna artikel innehåller bestämmelser om planeringen av markanvändning. Artikeln är väsentligen samma som i direktiv 96/82/EG, med undantag för mindre ändringar såsom ett förtydligande av att syftet är att skydda miljön och människors hälsa och att artikeln gäller alla verksamheter, att fastställa andra åtgärder än säkerhetsavstånd (vilket kanske inte alltid är lämpligt) för att skydda naturområden som är av särskilt intresse eller är särskilt ömtåliga, och att där det är möjligt ge utrymme att integrera förfarandena för planering av markanvändning med förfarandena i direktivet om miljökonsekvensbedömning och liknande lagstiftning, samt att ge de behöriga myndigheterna möjlighet att kräva att verksamheter på lägre nivå tillhandahåller tillräcklig riskinformation som kan användas vid planering av markanvändning. Dessa ändringar kommer att göra att texten överensstämmer mer med dess syften och bättre återspeglar den praxis som gäller.

Artikel 13

I denna artikel behålls de aktuella kraven på att information aktivt ska tillhandahållas personer som löper risk att utsättas för en allvarlig olyckshändelse, och även att informationen ska vara ständigt tillgänglig. Det fastställs inte vem som har ansvaret för att tillhandahålla informationen. De främsta ändringarna är att informationen utvidgas till att omfatta de grundläggande uppgifterna för alla verksamheter (namn, adress och aktiviteter) som ska lämnas till kommissionen enligt artikel 19 i det nuvarande direktivet men som inte görs allmänt tillgänglig, och för verksamheter på högre nivå krävs en sammanfattning av scenarier för allvarliga olyckshändelser och central information från den externa planen för räddningsinsatser och, utan att utesluta andra former av kommunikation, att denna information är ständigt tillgänglig för allmänheten online och skickas till en central databas på unionsnivå enligt artikel 20.

Sekretess för informationen säkerställs, där det är nödvändigt och lämpligt, genom artikel 21.

Dessa ändringar gör det enklare för allmänheten att få tillgång till relevant information och medför att allmänheten blir bättre underrättad om en olycka inträffar. Ändringarna gör det också enklare för de behöriga myndigheterna att övervaka att information finns tillgänglig och att den hålls uppdaterad.

Artikel 14

Detta är en ny artikel som bygger på och utvidgar kravet enligt artikel 13.5 i det nuvarande direktivet om att allmänheten ska få möjlighet att yttra sig om vissa fall av planering av markanvändning, förändringar av befintliga verksamheter, externa planer för räddningsinsatser och liknande. Bestämmelserna grundar sig i stor utsträckning på direktiv 2003/35/EG och har som syfte att Seveso II-direktivet ska bli mer förenligt med motsvarande bestämmelser i Århuskonventionen.

Artiklarna 15 och 16

Dessa två artiklar behandlar verksamhetsutövarnas och de behöriga myndigheternas rapportering av allvarliga olyckshändelser. Den främsta ändringen är att det föreskrivs en tolv månaders tidsfrist för inlämning av rapporter, för att undvika att det uppstår långa fördröjningar när medlemsstaterna lämnar rapporter om olyckor. Detta tillsammans med en ändring av den kvantitetströskel som anges i bilaga VI, i vilken kriterierna för vilka olyckor som måste rapporteras fastställs (se nedan), gör att framtida olyckor kan förebyggas genom möjligheten till tidig rapportering och analys av olyckor och händelser som kunde ha lett till en olycka där stora kvantiteter farliga ämnen ingår, så att information och lärdomar kan delas.

Artiklarna 17, 18, 19 och 27

Dessa artiklar bygger på och behåller de nuvarande bestämmelserna om de behöriga myndigheternas roll och ansvar, i syfte att säkerställa effektivare genomförande och verkställande.

I artikel 17 införs ett krav på att medlemsstater som har fler än en behörig myndighet ska utse en myndighet som ska ta ledningen när det gäller att samordna insatser. I artikeln fastställs också förfaranden för samarbete mellan de behöriga myndigheterna och kommissionen när det gäller insatser till stöd för genomförande, där den befintliga kommittén med behöriga myndigheter (forumet) och relaterade tekniska arbetsgrupper ska delta, såsom utarbetande av vägledning, utbyte av bästa metoder och beaktande av anmälningar som gjorts enligt artikel 4.

I artikel 19 förstärks de nuvarande kraven på inspektioner. De nya bestämmelserna grundar sig till stor del på rekommendation 2001/331/EEG om minimikriterier för miljötillsyn i medlemsstaterna, och på direktivet om industriutsläpp. Kraven på att det finns tillräckliga resurser för inspektioner och att man uppmuntrar till informationsutbyte, exempelvis på unionsnivå genom programmet för ömsesidiga gemensamma besök för inspektioner, stärks.

I artiklarna 18 och 27 (som är ny) föreskrivs åtgärder som ska vidtas vid bristande efterlevnad, inklusive driftförbud och andra påföljder.

Artikel 20

Denna artikel behandlar kommissionens tillgång till information om verksamheter och allvarliga olyckshändelser. Den främsta ändringen innebär att bestämmelserna i det nuvarande direktivet förbättras och stärks genom att den nuvarande Spirs-databasen (Seveso Plants Information Retrieval System) utökas med den information till allmänheten som avses i artikel 13 och bilaga V, och att databasen görs öppen för allmänheten. Åtkomst ges antingen genom länkar till dokument som har lagts in direkt i systemet eller genom länkar till medlemsstaternas och/eller verksamhetsutövarnas webbplatser. Denna informationsdelning bidrar till att säkerställa allmänhetens tillgång till nödvändig information och gör det möjligt för verksamhetsutövare och behöriga myndigheter att ta de av andras bästa metoder.

Medlemsstaterna kan även använda databasen för att rapportera genomförandet, och på så sätt rationaliseras och förenklas de befintliga systemen.

Artikel 21

I denna artikel fastställs nya regler om sekretess baserade på direktiv 2003/4/EG om genomförande av Århuskonventionens bestämmelser rörande allmänhetens tillgång till miljöinformation, och i dessa bestämmelser läggs större vikt på öppenhet och insyn samtidigt som sekretess säkerställs i vederbörligen motiverade fall där detta krävs till exempel av säkerhetsskäl.

Artikel 22

Denna artikel är ny och gör direktivet mer förenligt med Århuskonventionen genom kravet på att medlemsstaterna ska ge den berörda allmänheten, inklusive frivilligorganisationer inom miljöområdet, möjlighet att granska administrativ eller juridisk information och invända mot handlingar eller underlåtenhet som strider mot deras rättigheter att tillgå information enligt artiklarna 13 och 21.1 och möjlighet att samråda och delta i beslutsfattandet i de fall som anges i artikel 14.

Artiklarna 23 till 26

Enligt artikel 23 kommer bilagorna I–VII att anpassas till den tekniska utvecklingen genom delegerade akter (som också kommer att användas för att fastställa kriterier för undantag enligt artikel 4.4) och beviljandet av undantag för ämnen som förtecknas i del 3 i bilaga I). De övriga artiklarna innehåller standardbestämmelser om utövandet av delegeringen av genomförandebefogenheterna samt förfarandena för återkallande och invändningar.

Artiklarna 28 till 31

Dessa artiklar behandlar införlivandet i medlemsstaternas lagstiftning, det nya direktivets ikraftträdande och upphävandet av direktiv 96/82/EG. Det datum då medlemsstaterna ska ha tillämpat direktivet, den 1 juni 2015, är det datum då CLP-förordningen blir permanent.

Andra bilagor

I bilaga II anges de punkter som ska beaktas i säkerhetsrapporten enligt artikel 9. Innehållet i bilagans olika delar är till stora delar oförändrat jämfört med bilaga II i direktiv 96/82/EG. De främsta ändringarna är att ytterligare krav på information om närliggande verksamheter införs, särskilt för att förebygga eventuella dominoeffekter och andra externa risker och faror såsom miljörisker och miljöfaror (punkt C, del 4) och för utrustning avsedd att begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser (punkt A, del 5).

Bilaga III behandlar information om styrsystem och organisatoriska faktorer som ska ingå i säkerhetsrapporten. De främsta ändringarna är att hänvisningarna till säkerhetspolicyn för att förebygga allvarliga olyckshändelser tas bort för att förtydliga att säkerhetssystemet ska vara proportionerligt och för att internationellt erkända system som ISO och OSHAS ska omfattas, samt för att hänvisningar till säkerhetskulturen ska omfattas. En annan ändring är en hänvisning till möjligheten att använda resultatindikatorer för säkerhet, som kan vara ett effektivt verktyg för att förbättra säkerheten och ge stöd för övervakning, utvärdering och verkställande, samt en hänvisning till de ändringar som behöver göras efter revision och översyn av säkerhetssystem.

I bilaga IV fastställs den information som ska ingå i de interna och externa planerna för räddningsinsatser som krävs enligt artikel 11. Bilagan är identisk med bilaga IV i direktiv 96/82/EG, utom att den externa planen för räddningsinsatser utökas för att bättre förhindra eventuella dominoeffekter och begränsande åtgärder utanför platsen vid eventuella allvarliga olyckshändelser som påverkar miljön.

I bilaga V förtecknas den information som ska lämnas till allmänheten enligt artikel 13. De främsta ändringarna av förteckningen finns i del 1, för alla verksamheter, och innebär att också följande omfattas: detaljuppgifter om farorna för allvarliga olyckshändelser enligt säkerhetspolicyn för att förebygga allvarliga olyckshändelser eller säkerhetsrapporten (punkt 5), genomförda inspektioner (punkt 6) och var ytterligare information finns att tillgå (punkt 7) och, i del 2, för verksamheter på högre nivå, de främsta scenariotyperna för allvarliga olyckshändelser (punkt 1), lämplig information ur den externa planen för räddningsinsatser (punkt 5) och, där det är lämpligt, gränsöverskridande följder (punkt 6).

Bilaga VI är i huvudsak samma som i det nuvarande direktivet och innehåller en förteckning över kriterierna för rapportering av olyckor. Den enda ändringen är att flera olyckor inkluderas i rapporteringssystemet genom att kvantitetströskeln i avsnitt 1.1 sänks till 1 % av tröskeln för verksamheter på högre nivå.

I bilaga VII förtecknas kriterierna för att bevilja undantag enligt artikel 4. Enligt artikel 4.4 ska dessa kriterier antas genom en delegerad akt senast den 30 juni 2013.

2010/0377 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1,

med beaktande av kommissionens förslag [1],

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [2],

med beaktande av Regionkommitténs yttrande [3],

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1) Rådets direktiv 96/82/EG av den 9 december 2006 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår [4] innehåller bestämmelser för förebyggande av allvarliga olyckshändelser som kan inträffa i samband med vissa industriella verksamheter och för begränsande av olyckornas följder för människors hälsa och miljön.

(2) Allvarliga olyckshändelser har ofta svåra följder, vilket bevisas av olyckor som Seveso, Bhopal, Schweizerhalle, Enschede, Toulouse och Buncefield. Dessutom kan följderna sträcka sig över nationella gränser. Därför är det viktigt att säkerställa att lämpliga försiktighetsåtgärder vidtas för att garantera en hög skyddsnivå i hela unionen för medborgare, samhällen och miljön.

(3) Direktiv 96/82/EG har bidragit avsevärt till att minska sannolikheten för och följderna av sådana olyckor, och har således lett till högre skyddsnivåer i hela unionen. I en granskning av direktivet har man bekräftat att de befintliga bestämmelserna allmänt taget är lämpliga för sitt ändamål och att det inte krävs några större ändringar. Det system som inrättades genom direktiv 96/82/EG behöver dock anpassas till ändringarna i unionens system för klassificering av farliga ämnen till vilket direktivet hänvisar. Dessutom behöver ett antal andra bestämmelser förtydligas och uppdateras.

(4) Det är därför lämpligt att ersätta direktiv 96/82/EG för att säkerställa att de nuvarande skyddsnivåerna upprätthålls och förbättras ytterligare, genom att bestämmelserna görs effektivare och, där det är möjligt, den onödiga administrativa bördan minskar genom rationalisering och förenkling utan att det äventyrar säkerheten. Samtidigt bör de nya bestämmelserna vara tydliga, enhetliga och lättförståeliga så att genomförbarheten och verkställigheten förbättras.

(5) I konventionen från FN:s ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) om gränsöverskridande konsekvenser av industriolyckor, vilken unionen ingick genom 98/685/EG: rådets beslut av den 23 mars 1998 om att ingå konventionen om gränsöverskridande konsekvenser av industriolyckor [5], fastställs åtgärder för förebyggande av, beredskap inför och åtgärder vid industriella olyckor som kan leda till gränsöverskridande effekter samt åtgärder för internationellt samarbete inom detta område. Direktiv 96/82/EG genomför konventionen i unionens lagstiftning.

(6) Allvarliga olyckshändelser kan ha följder som sträcker sig över gränserna, och de miljömässiga och ekonomiska kostnaderna för en olyckshändelse belastar inte enbart den verksamhet som berörs utan också de berörda medlemsstaterna. Det är därför lämpligt att vidta åtgärder som kan säkerställa en hög skyddsnivå inom hela unionen.

(7) Bestämmelserna i detta direktiv bör tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av unionens bestämmelser om hälsa och säkerhet i arbetet.

(8) Vissa industriverksamheter bör inte omfattas av detta direktiv på grund av sina specifika egenskaper. Dessa verksamheter omfattas av annan lagstiftning på unionsnivå eller nationell nivå som ger motsvarande säkerhetsnivå. Kommissionen bör dock fortsättningsvis se till att det inte finns betydande luckor i det nuvarande regelverket, särskilt när det gäller nya och spirande risker från andra verksamheter, och vid behov vidta lämpliga åtgärder.

(9) I bilaga I till direktiv 96/82/EG förtecknas de farliga ämnen som omfattas av direktivet, bl.a. genom hänvisning till vissa bestämmelser i rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen [6] samt Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/45/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat [7]. Dessa direktiv har ersatts av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar [8], genom vilken det globalt harmoniserade systemet för klassificering och märkning av kemikalier (GHS), som har antagits på internationell nivå inom Förenta nationernas struktur, införs i unionen. Genom den förordningen införs nya faroklasser och kategorier som endast delvis motsvarar dem som användes i de tidigare rättsakterna. Bilaga I till direktiv 96/82/EG behöver därför anpassas till den förordningen samtidigt som skyddsnivåerna i direktivet behålls.

(10) Det behövs flexibilitet så att bilaga I kan ändras om det uppstår oönskade effekter från anpassningen till förordning (EG) nr 1272/2008 och efterföljande anpassningar till förordningen, i den mån de påverkar klassificeringen av farliga ämnen. Undantag bör beviljas i fall där ett ämne trots faroklassificeringen inte medför fara för en allvarlig olyckshändelse, och det bör göras genom harmoniserade kriterier som kommer att tas fram. Det bör också finnas en motsvarande korrigeringsmekanism när det gäller ämnen som behöver läggas till i direktivet på grund av ämnenas potentiella fara för en allvarlig olyckshändelse.

(11) Verksamhetsutövarna bör ha en allmän skyldighet att förebygga allvarliga olyckshändelser och begränsa deras följder. Om det i en verksamhet förekommer farliga ämnen i kvantiteter ovanför en viss tröskel bör verksamhetsutövaren förse den behöriga myndigheten med tillräcklig information som identifierar verksamheten, de förekommande farliga ämnena och de potentiella farorna. Verksamhetsutövaren bör också utarbeta och förse den behöriga myndigheten med en säkerhetspolicy för att förebygga allvarliga olyckshändelser i vilken det anges verksamhetsutövarens allmänna principer och åtgärder, inklusive lämpliga säkerhetssystem, när det gäller att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser.

(12) För att minska risken för dominoeffekter är det viktigt att om en verksamhets lokalisering och grannskap är av den arten att sannolikheten och möjligheten för allvarliga olyckshändelser ökar, eller om följderna kan försvåras på grund av detta, bör verksamhetsutövarna samarbeta om att utbyta lämplig information och informera allmänheten inklusive närliggande verksamheter som kan påverkas.

(13) För att kunna visa att nödvändiga åtgärder har vidtagits för att förebygga allvarliga olyckshändelser och för att utarbeta beredskapsplaner och responsåtgärder bör verksamhetsutövaren i en verksamhet där det förekommer betydande kvantiteter av farliga ämnen lämna information till den behöriga myndigheten i form av en säkerhetsrapport med noggranna uppgifter om verksamheten, de farliga ämnen som förekommer, anläggning och lager, scenarier för tänkbara allvarliga olyckshändelser, riskanalys, förebyggande åtgärder och räddningsinsatser samt tillgängliga styrsystem, i syfte att förebygga och minska risken för allvarliga olyckshändelser och för att kunna vidta de åtgärder som behövs för att begränsa följderna av dem.

(14) Som förberedelse för en nödsituation är det viktigt att man för de verksamheter där det förekommer betydande kvantiteter farliga ämnen utarbetar externa och interna planer för räddningsinsatser och inför system för att säkerställa att planerna testas, vid behov revideras och sätts i verket om en allvarlig olyckshändelse inträffar eller skulle kunna inträffa. Personalen vid verksamheten bör få lämna synpunkter på den interna planen för räddningsinsatser och allmänheten på den externa planen för räddningsinsatser.

(15) För att bättre kunna skydda bostadsområden, områden som besöks av allmänheten och naturområden som är av särskilt intresse eller är särskilt ömtåliga, bör medlemsstaternas politik för markanvändning eller annan relevant politik ta hänsyn till att lämpliga avstånd på lång sikt behöver behållas mellan de områden och verksamheter som medför sådana risker och, när det gäller befintliga verksamheter, uppmärksamma kompletterande tekniska åtgärder för att inte öka riskerna för människor. När besluten fattas bör tillräcklig information om riskerna och teknisk vägledning om dessa risker finnas tillgänglig. För att minska administrativa bördor bör förfarandena där det är möjligt integreras med de förfaranden som gäller enligt unionens lagstiftning.

(16) För att främja tillgång till information om miljön, i enlighet med Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, som infördes av unionen genom rådets beslut 2005/370/EG av den 17 februari 2005 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor [9], bör nivån och kvaliteten på information till allmänheten förbättras. Särskilt gäller att personer som kan påverkas av en allvarlig olyckshändelse bör få tillräckligt med information om hur de ska agera om en sådan olyckshändelse inträffar. Utöver att information ska lämnas aktivt, utan att allmänheten behöver begära ut den, och utan att det utesluter andra former av spridning, bör informationen också vara ständigt tillgänglig och uppdaterad på Internet. Samtidigt bör det finnas tillbörliga skyddsåtgärder för sekretess, bl.a. med tanke på säkerhetsrelaterade aspekter.

(17) Informationen bör hanteras i överensstämmelse med det gemensamma miljöinformationssystemet SEIS, som har introducerats genom ett meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Mot ett gemensamt miljöinformationssystem (SEIS) [10]. Informationshanteringen bör också överensstämma med Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire) [11] och dess genomförandebestämmelser, vars syfte är att rumslig miljöinformation kan delas mellan den offentliga sektorns organisationer och att allmänheten får bättre tillgång till rumslig information i hela unionen. Informationen bör hållas allmänt tillgänglig i en databas på unionsnivå, vilket också underlättar övervakning och rapportering av genomförandet.

(18) Enligt Århuskonventionen krävs effektivt offentligt deltagande i beslutsförfarandena, så att allmänheten får möjlighet att yttra sig i frågor som kan vara av betydelse för besluten och så att beslutsfattaren har möjlighet att beakta dessa synpunkter. Det leder till mer ansvar och öppenhet i beslutsförfarandena och bidrar till att öka allmänhetens miljömedvetenhet och stöd för det beslut som fattas. Den berörda allmänheten bör ha tillgång till rättslig prövning så att den vara med och skydda sin rätt att leva i en miljö som tillfredsställer kraven på människors hälsa och välbefinnande.

(19) För att adekvata åtgärder ska kunna vidtas om en allvarlig olyckshändelse inträffar bör verksamhetsutövaren omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna och vidarebefordra de uppgifter som dessa behöver för att kunna bedöma följderna av olyckan.

(20) För att kunna säkerställa informationsutbyte och förebygga liknande olyckor i framtiden bör medlemsstaterna förse kommissionen med information om allvarliga olyckshändelser som inträffar på deras territorium, så att kommissionen kan analysera riskerna i samband med dessa och införa ett system för spridning av information, särskilt om allvarliga olyckshändelser och de lärdomar som har dragits av dem. Detta informationsutbyte bör även inbegripa händelser som kunde ha lett till en olycka som medlemsstaterna anser vara av särskilt tekniskt intresse för arbetet med att förebygga allvarliga olyckshändelser och begränsa följderna av dem.

(21) Medlemsstaterna bör utnämna de behöriga myndigheter som har ansvaret för att se till att verksamhetsutövarna uppfyller sina skyldigheter. Vid behov bör en viss myndighet ges en ledande roll när det gäller att samordna de olika myndigheterna eller andra organ som deltar. De behöriga myndigheterna och kommissionen bör samarbeta om att ge stöd för genomförandet, såsom om att utarbeta lämplig vägledning och utbyta bästa metoder. För att undvika onödiga administrativa bördor bör informationsskyldigheterna där det är lämpligt integreras med motsvarande skyldigheter enligt annan relevant unionslagstiftning.

(22) Medlemsstaterna bör se till att de behöriga myndigheterna vidtar de åtgärder som är nödvändiga i fall där detta direktiv inte efterlevs. För att säkerställa effektivt genomförande och verkställande bör det finnas ett system med inspektioner, inklusive ett program med regelbundna rutinmässiga inspektioner och icke-rutinmässiga inspektioner. Där det är lämpligt bör inspektionerna samordnas med inspektionerna enligt annan unionslagstiftning. Det är viktigt att det finns ett tillräckligt antal kvalificerade inspektörer. De behöriga myndigheterna bör tillhandahålla tillbörligt stöd med användning av verktyg och mekanismer för utbyte av erfarenheter och konsolidering av kunskap, inklusive på unionsnivå.

(23) Kommissionen bör få befogenheter att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, när det gäller antagandet av kriterier för undantag och ändringar av bilagorna till detta direktiv.

(24) Medlemsstaterna bör fastställa regler om påföljder vid överträdelse av nationella bestämmelser som antagits till följd av detta direktiv, och se till att påföljderna genomförs. Påföljderna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(25) Eftersom syftet med detta direktiv, nämligen att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen, enligt det som anges i denna artikel, går detta direktiv inte utöver än vad som krävs för att nå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv fastställs regler för att förebygga allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och för att begränsa följderna av dem för människor och miljö, i syfte att säkerställa höga skyddsnivåer konsekvent och effektivt i hela unionen.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1. Detta direktiv ska gälla verksamheter där det förekommer farliga ämnen i kvantiteter som är lika stora eller större än de kvantiteter som förtecknas i delarna 1 och 2 i bilaga I.

2. Detta direktiv ska inte tillämpas på följande:

a) Militära verksamheter, anläggningar eller lager.

b) Faror som är förknippade med joniserande strålning.

c) Transporter av farliga ämnen och tillfällig mellanlagring vid transport på väg, järnväg, inre vattenvägar, till sjöss eller med flyg, inbegripet lastning, lossning och omlastning till eller från ett annat transportsätt vid lastkajer, kajer eller rangerbangårdar, utanför de verksamheter som avses i detta direktiv.

d) Transport av farliga ämnen i rörledningar inbegripet pumpstationer, utanför de verksamheter som avses i detta direktiv.

e) Utvinning (provbrytning, brytning och bearbetning) av mineral i gruvor, dagbrott eller med hjälp av borrhål, med undantag för lagring av gas under jord i naturliga lager och nedlagda gruvor samt kemisk och termisk bearbetning och lagring i anknytning till detta, där det förekommer farliga ämnen i enlighet med definitionen i bilaga I.

f) Provborrning och utvinning av mineraler, inbegripet kolväten, till havs.

g) Avfallsdeponier, inklusive avfallslagring under jord, med undantag för avfallsdammanläggningar inklusive avfallsdammar, där det förekommer farliga ämnen i enlighet med definitionen i bilaga I, särskilt sådana som används i samband med kemisk och termisk bearbetning av mineraler.

h) De ämnen som förtecknas i del 3 i bilaga I.

Artikel 3

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

1. verksamhet: hela det område som sorterar under en verksamhetsutövares ledning, där farliga ämnen som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde förekommer vid en eller flera anläggningar, inklusive gemensamma eller tillhörande infrastrukturer eller aktiviteter.

2. verksamhet på lägre nivå: en verksamhet där det finns farliga ämnen i kvantiteter som är lika med eller större än de kvantiteter som anges i kolumn 2 i del 1 i bilaga I, och kolumn 2 i del 2 i bilaga I, men som är mindre än de kvantiteter som anges i kolumn 3 i del 1 i bilaga I och kolumn 3 i del 2 i bilaga I.

3. verksamhet på högre nivå: en verksamhet där farliga ämnen förekommer i kvantiteter som är lika med eller större än de kvantiteter som anges i kolumn 3 i del 1 i bilaga I och kolumn 3 i del 2 i bilaga I.

4. ny verksamhet: en verksamhet som nyligen har uppförts eller som ännu inte har tagits i drift.

5. befintlig verksamhet: en verksamhet som omfattas av direktiv 96/82/EG.

6. senare verksamhet: en verksamhet som var i drift innan detta direktiv trädde i kraft men som inte tidigare omfattades av direktiv 96/82/EG, och som därför omfattas av detta direktiv.

7. anläggning: en teknisk enhet inom en verksamhet där farliga ämnen tillverkas, används, hanteras eller förvaras, inklusive under jord, och all utrustning, alla konstruktioner, ledningar, maskiner, verktyg, särskilda industrijärnvägsspår, lastkajer, bryggor, pirar, magasin eller liknande anordningar, flytande eller fasta, som är nödvändiga för anläggningens drift.

8. verksamhetsutövare: varje fysisk eller juridisk person som driver eller innehar en verksamhet eller anläggning eller, om det finns bestämmelser om detta i den nationella lagstiftningen, varje person som har befogenheter att fatta avgörande ekonomiska beslut om verksamhetens eller anläggningens tekniska funktionssätt.

9. farliga ämnen: de ämnen, blandningar och beredningar som räknas upp i del 1 eller del 2 i bilaga I och som förekommer som råvara, produkt, biprodukt, restprodukt och mellanprodukt, inbegripet ämnen som rimligen och sannolikt bildas vid en olyckshändelse.

10. blandning: blandning eller lösning som består av två eller flera ämnen.

11. förekomst av farliga ämnen: den faktiska eller möjliga förekomsten av farliga ämnen i en verksamhet, eller den förekomst av farliga ämnen som kan uppstå vid en okontrollerad industriell kemisk process i kvantiteter som är lika med eller överstiger de tröskelnivåer som anges i delarna 1 och 2 i bilaga I.

12. allvarlig olyckshändelse: en händelse, till exempel ett utsläpp, en brand eller en explosion av stor betydelse, som orsakas av okontrollerade händelseförlopp i samband med driften vid en av detta direktiv omfattad verksamhet och som medför allvarlig, omedelbar eller fördröjd fara för människors hälsa, egendom eller miljön, inom eller utanför verksamheten, och där ett eller flera farliga ämnen ingår.

13. fara: den inneboende egenskapen hos ett farligt ämne eller en fysisk situation att kunna framkalla skador på människors hälsa eller på miljön.

14. risk: sannolikheten för att en viss effekt uppträder under en viss period eller under vissa förhållanden.

15. lager: förekomst av en viss kvantitet farliga ämnen för lagring, säker förvaring eller magasinering.

16. allmänheten: en eller flera fysiska eller juridiska personer och, i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis, sammanslutningar, organisationer eller grupper av dessa.

17. den berörda allmänheten: den allmänhet som påverkas eller som kan påverkas, eller som har intresse av att fatta beslut om någon av de frågor som anges i artikel 14.1, inklusive frivilligorganisationer som främjar miljöskydd och som uppfyller tillämpliga krav enligt nationell lagstiftning.

18. inspektion: alla åtgärder, inklusive besök på platsen, kontroller av interna åtgärder, system och rapporter och uppföljningsdokument samt all nödvändig uppföljning, som genomförs av den behöriga myndigheten eller för dennes del för att kontrollera och främja verksamhetens efterlevnad av kraven i detta direktiv.

Artikel 4

Undantag och skyddsklausuler

1. När det kan på grundval av kriterierna som avses i punkt 4 i denna artikel kan påvisas att vissa ämnen som omfattas av delarna 1 eller 2 i bilaga I inte har förmåga att skapa fara för en allvarlig olyckshändelse, särskilt på grund av ämnenas fysikaliska form, egenskaper, klassificering, koncentration eller generiska förpackning, kan kommissionen inkludera dessa ämnen i del 3 i bilaga I genom delegerade akter enligt artikel 24.

2. Om en medlemsstat anser att ett farligt ämne som förtecknas i delarna 1 eller 2 i bilaga I inte medför fara för allvarlig olyckshändelse och kan kvalificera för inkludering i del 3 i bilaga I enligt punkt 1 i denna artikel, ska medlemsstaten underrätta kommissionen.

Kommissionen ska därefter underrätta den kommitté som avses i artikel 17.2 om detta.

3. När den behöriga myndigheten, på grundval av kriterierna som avses i punkt 4 i denna artikel, är övertygad om att vissa ämnen som förekommer vid en enskild verksamhet eller någon del av den och finns förtecknade i delarna 1 eller 2 i bilaga I inte kan åstadkomma fara för allvarlig olyckshändelse, på grund av de särskilda förhållanden som råder i verksamheten såsom förpackningens egenskaper och ämnets inneslutning eller platsen och de mängder som berörs, kan medlemsstaten eller den behöriga myndigheten besluta att inte tillämpa kraven enligt artiklarna 7–19 i detta direktiv på den berörda verksamheten.

I de fall som avses i första stycket ska den berörda medlemsstaten förse kommissionen med en förteckning över de verksamheter som berörs, inklusive en förteckning över de farliga ämnen det gäller. Den berörda medlemsstaten ska lämna en motivering för undantaget.

Kommissionen ska varje år överlämna de förteckningar som avses i andra stycket i denna punkt till det forum som anges i artikel 17.2 för information.

4. Senast den 30 juni 2013 ska kommissionen anta delegerade akter enligt artikel 24 för att fastställa de kriterier som ska användas för att tillämpa punkterna 1 och 3 i denna artikel och för att ändra bilaga VII i enlighet med det.

5. Om en medlemsstat anser att ett farligt ämne som inte förtecknas i delarna 1 eller 2 i bilaga I medför en fara för allvarlig olyckshändelse, kan medlemsstaten vidta lämpliga åtgärder och ska underrätta kommissionen om detta.

Kommissionen ska underrätta det forum som anges i artikel 17.2 om de underrättelser som har gjorts enligt första stycket i denna punkt.

Där det är lämpligt kan kommissionen inkludera de ämnen som avses i första stycket i denna punkt i del 1 eller del 2 i bilaga I genom delegerade aktier enligt artikel 24.

Artikel 5

Verksamhetsutövarens allmänna skyldigheter

1. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövaren fullgör sina skyldigheter att vidta alla åtgärder som krävs för att förebygga allvarliga olyckshändelser, och för att begränsa följderna av dessa för människors hälsa och miljön.

2. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövaren när som helst kan styrka för den behöriga myndighet som avses i artikel 17 (nedan kallad den behöriga myndigheten) att verksamhetsutövaren har vidtagit alla nödvändiga åtgärder som föreskrivs i detta direktiv, särskilt till de inspektioner och kontroller som avses i artikel 19.

Artikel 6

Anmälan

1. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövaren lämnar en anmälan till den behöriga myndigheten, med följande uppgifter:

a) Verksamhetsutövarens namn eller firma samt fullständig adress till den aktuella verksamheten.

b) Företagets säte och fullständiga adress.

c) Namn eller befattning på den person som ansvarar för verksamheten, om det rör sig om en annan person än den som avses i led a.

d) Tillräckliga uppgifter för att klargöra vilka farliga ämnen eller vilken grupp av ämnen det gäller.

e) Kvantitet och fysikalisk form för det eller de farliga ämnen som avses.

f) Den aktivitet som bedrivs eller ska bedrivas vid anläggningen eller på lagret.

g) Verksamhetens omedelbara omgivning, faktorer som kan ge upphov till en allvarlig olyckshändelse eller förvärra följderna av den, inklusive uppgifter om närliggande verksamheter, oavsett om de omfattas av detta direktiv eller inte, samt andra lokaliseringar, områden och projekt som kan öka risken för eller följderna av en allvarlig olyckshändelse och förknippade dominoeffekter.

2. Anmälan ska sändas till den behöriga myndigheten inom följande tidsfrister:

a) För nya verksamheter inom en rimlig tid innan byggnadsarbetena påbörjas eller verksamheten tas i drift.

b) För befintliga verksamheter inom ett år efter det datum som anges i andra stycket i artikel 28.1.

c) För senare verksamheter inom ett år från det datum då detta direktiv tillämpas på den berörda verksamheten.

3. Punkterna 1 och 2 i denna artikel ska inte gälla befintliga verksamheter om verksamhetsutövaren redan har sänt en anmälan till den behöriga myndigheten enligt kraven i den nationella lagstiftningen på det datum som anges i andra stycket i artikel 28.1, och om informationen i anmälan uppfyller kraven i punkt 1 i denna artikel och informationen inte har ändrats.

4. Verksamhetsutövaren ska omedelbart underrätta den behöriga myndigheten om följande händelser:

a) Väsentlig ökning av kvantiteten, betydande ändring av karaktären eller den fysikaliska formen för det aktuella farliga ämnet eller förändringar av de processer som ämnet används i och som anges i den anmälan som verksamhetsutövaren har lämnat enligt punkt 1.

b) Sådana ändringar av en verksamhet eller en anläggning som kan förvärra följderna av allvarliga olyckshändelser avsevärt.

c) Definitiv nedläggning av anläggningen.

5. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 ska verksamhetsutövaren regelbundet, men minst vart femte år, göra en översyn av anmälan och vid behov uppdatera den. Verksamhetsutövaren ska sända den uppdaterade anmälan till den behöriga myndigheten utan dröjsmål.

Artikel 7

Säkerhetspolicy för att förebygga allvarliga olyckshändelser

1. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövaren utarbetar ett dokument som beskriver företagets säkerhetspolicy för att förebygga allvarliga olyckshändelser (nedan kallad säkerhetspolicyn) och ser till att denna tillämpas. Säkerhetspolicyn ska finnas i skriftlig form. Den ska utformas så att den garanterar en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön. Den ska stå i proportion till farorna för allvarliga olyckshändelser. Den ska inbegripa verksamhetsutövarens övergripande syften och verksamhetsprinciper samt ledningens roll och ansvar, och den ska beskriva säkerhetskulturen för att hantera risker för allvarliga olyckshändelser.

2. Säkerhetspolicyn ska sändas till den behöriga myndigheten inom följande tidsfrister:

a) För nya verksamheter inom en rimlig tid innan byggnadsarbetena påbörjas eller verksamheten tas i drift.

b) För befintliga verksamheter inom ett år från det datum som anges i andra stycket i artikel 28.1.

c) För senare verksamheter inom ett år från det datum då detta direktiv tillämpas på den berörda verksamheten.

3. Punkterna 1 och 2 i denna artikel ska inte gälla befintliga verksamheter om verksamhetsutövaren redan har utarbetat en skriftlig säkerhetspolicy och sänt den till den behöriga myndigheten enligt kraven i nationell lagstiftning på det datum som anges i andra stycket i artikel 28.1, och om informationen i anmälan uppfyller kraven i punkt 1 och informationen inte har ändrats.

4. Verksamhetsutövaren ska regelbundet, men minst vart femte år, se över och vid behov uppdatera säkerhetspolicyn. Den uppdaterade säkerhetspolicyn ska sändas till den behöriga myndigheten utan dröjsmål.

Artikel 8

Dominoeffekt

1. Medlemsstaterna ska se till att den behöriga myndigheten, med stöd av den information som den fått från verksamhetsutövaren enligt artiklarna 6 och 9 eller genom inspektioner enligt artikel 19, fastställer alla verksamheter eller grupper av verksamheter på lägre eller högre nivå vid vilka sannolikheten och möjligheten för eller följderna av en allvarlig olyckshändelse är högre på grund av verksamheternas lokalisering och närhet till varandra och på grund av deras förråd av farliga ämnen.

2. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövarna i de verksamheter som fastställs i punkt 1

a) utbyter lämplig information på lämpligt sätt så att verksamheterna kan beakta karaktären och vidden av den totala risken för en allvarlig olyckshändelse i sin säkerhetspolicy, i sina drift- och säkerhetssystem, säkerhetsrapporter och interna planer för räddningsinsatser,

b) samarbetar om att underrätta allmänheten och närliggande verksamheter som inte omfattas av detta direktiv, och om att lämna information till den myndighet som har ansvaret för att utarbeta externa planer för räddningsinsatser.

Artikel 9

Säkerhetsrapport

1. Medlemsstaterna ska kräva att verksamhetsutövaren vid en verksamhet på högre nivå utarbetar en säkerhetsrapport som

a) visar att en säkerhetspolicy för att förebygga allvarliga olyckshändelser och ett säkerhetssystem för att se till att dessa genomförs har införts i enlighet med bilaga III,

b) visar att faran för allvarliga olyckshändelser och tänkbara scenarier för allvarliga olyckshändelser har identifierats, och att nödvändiga åtgärder har vidtagits för att förebygga dem och begränsa följderna för människors hälsa och miljön,

c) visar att tillräcklig säkerhet och tillförlitlighet har beaktats vid utformning, konstruktion, drift och underhåll av alla anläggningar, lagerplatser, utrustningar och infrastrukturer som har samband med driften och som har ett samband med olika slag av fara för allvarliga olyckshändelser inom verksamheten,

d) visar att interna planer för räddningsinsatser har utarbetats och att de innehåller information som utgör underlag för utarbetandet av externa planer för räddningsinsatser,

e) säkerställer att de behöriga myndigheterna får tillräcklig information för att kunna besluta om lokalisering av nya aktiviteter och projekt kring befintliga verksamheter.

2. Säkerhetsrapporten ska innehålla åtminstone de uppgifter och den information som räknas upp i bilaga II. Den ska namnge de relevanta organisationer som har utarbetat rapporten. Den ska också innehålla en uppdaterad förteckning över de farliga ämnen som förekommer i verksamheten.

3. Säkerhetsrapporten ska sändas till den behöriga myndigheten inom följande tidsfrister:

a) För nya verksamheter inom en rimlig tid innan byggnadsarbetena påbörjas eller verksamheten tas i drift.

b) För befintliga verksamheter inom ett år från det datum som anges i andra stycket i artikel 28.1.

c) För senare verksamheter inom två år från det datum då detta direktiv tillämpas på den berörda verksamheten.

4. Punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel ska inte gälla befintliga verksamheter om verksamhetsutövaren redan har sänt en säkerhetsrapport till den behöriga myndigheten enligt kraven i den nationella lagstiftningen på det datum som anges i artikel 28.1, och om informationen i anmälan uppfyller kraven i punkterna 1 och 2 i denna artikel och inte har ändrats.

5. Verksamhetsutövaren ska regelbundet, men minst vart femte år, se över och vid behov uppdatera säkerhetsrapporten.

Verksamhetsutövaren ska också, på eget initiativ eller på begäran av den behöriga myndigheten, se över och vid behov uppdatera säkerhetsrapporten vid en annan tidpunkt, om det är motiverat på grund av att det framkommit ny information eller nya tekniska kunskaper om säkerhetsfaktorer, inklusive kunskap som härrör från analyser av olyckor och, så långt som möjligt, kunskap om händelser som kunde ha lett till en olycka och nya kunskaper rörande bedömning av faror.

Den uppdaterade säkerhetsrapporten ska sändas till den behöriga myndigheten utan dröjsmål.

6. Innan verksamhetsutövaren påbörjar byggnadsarbeten eller drift, eller i de fall som avses i leden b och c i punkt 3 och punkt 5, ska den behöriga myndigheten inom en rimlig tid efter att den har tagit emot rapporten

a) meddela sina slutsatser från granskningen av säkerhetsrapporten till verksamhetsutövaren,

b) förbjuda idrifttagning eller fortsatt drift av den berörda verksamheten enligt artikel 18.

7. Medlemsstaterna kan kräva att verksamheter på den lägre nivån genomför säkerhetspolicyn genom ett säkerhetssystem som står i proportion till farorna för allvarliga olyckshändelser och komplexiteten i verksamhetens organisation eller aktiviteter.

Artikel 10

Ändring av anläggningar, verksamheter eller lager

Vid ändringar av anläggningar, verksamheter, lager eller processer, eller vid ändringar av karaktären och kvantiteterna av de farliga ämnen som kan medföra betydande återverkningar när det gäller faran för allvarliga olyckshändelser, ska medlemsstaterna se till att verksamhetsutövaren

a) ser över och vid behov reviderar säkerhetspolicyn,

b) ser över och vid behov reviderar säkerhetsrapporten och de säkerhetssystem och förfaranden som avses i artikel 9 och underrättar den behöriga myndigheten om alla detaljer i denna revision innan ändringen görs.

Artikel 11

Planer för räddningsinsatser

1. Medlemsstaterna ska för alla verksamheter på högre nivå se till att

a) verksamhetsutövaren utarbetar en intern plan för de räddningsinsatser som tillämpas inom verksamheten,

b) verksamhetsutövaren förser de behöriga myndigheterna med den information som behövs för att utarbeta externa planer för räddningsinsatser,

c) de myndigheter som medlemsstaten har utsett för ändamålet utarbetar en extern plan för räddningsinsatser för de åtgärder som ska vidtas utanför verksamheten, och att detta sker inom ett år från det att informationen från verksamhetsutövaren har mottagits enligt led b.

2. Verksamhetsutövarna ska uppfylla sina skyldigheter enligt leden a och b i punkt 1 inom följande tidsfrister:

a) För nya verksamheter innan de tas i drift.

b) För befintliga verksamheter ett år från det datum som anges i andra stycket i artikel 28.1, utom om den interna planen för räddningsinsatser som har utarbetats enligt kraven i nationell lagstiftning vid detta datum och den information planen innehåller överensstämmer med denna artikel och inte har ändrats.

c) För senare verksamheter inom ett år från det datum då detta direktiv tillämpas på den berörda verksamheten.

3. Planerna för räddningsinsatser ska upprättas med följande mål:

a) Avgränsa och kontrollera olyckor så att följderna minimeras och de skador som orsakas på människors hälsa, miljö och egendom begränsas.

b) Införa nödvändiga åtgärder för att skydda människors hälsa och miljö från följderna av allvarliga olyckshändelser.

c) Förmedla nödvändig information till allmänheten och till berörda organ och myndigheter i området.

d) Vidta åtgärder för att återställa och sanera miljön efter en allvarlig olyckshändelse.

Planerna för räddningsinsatser ska innehålla den information som anges i bilaga IV.

4. Utan att det påverkar de behöriga myndigheternas skyldigheter ska medlemsstaterna se till att de interna planer för räddningsinsatser som föreskrivs i detta direktiv utarbetas i samråd med de anställda vid verksamheten, inklusive relevant personal med långtidskontrakt som underleverantörer, samt se till att allmänheten får lämna synpunkter på de externa planerna för räddningsinsatser när planerna fastställs eller uppdateras. Medlemsstaterna ska se till att det offentliga samrådet utförs enligt artikel 14.

5. Medlemsstaterna ska se till att interna och externa planer för räddningsinsatser granskas, prövas och, om det är nödvändigt, revideras och uppdateras av verksamhetsutövaren och utsedda myndigheter, med lämpliga tidsintervall på högst tre år. Vid granskningen ska man beakta de förändringar som genomförts vid de berörda verksamheterna eller inom den berörda räddningstjänsten, den tekniska utvecklingen och kunskaperna om vilka insatser som krävs när allvarliga olyckshändelser inträffar.

När det gäller de externa planerna för räddningsinsatser ska medlemsstaterna beakta behovet av ett förstärkt samarbete när det gäller operativa räddningsinsatser vid allvarliga olyckshändelser.

6. Medlemsstaterna ska se till att planerna för räddningsinsatser utan dröjsmål sätts i kraft av verksamhetsutövaren och om nödvändigt av den behöriga myndighet som har utsetts för detta ändamål när en allvarlig olyckshändelse inträffar, eller när en okontrollerad händelse som rimligen kan förväntas leda till en allvarlig olyckshändelse inträffar.

7. Den behöriga myndigheten kan, mot bakgrund av den information som ges i säkerhetsrapporten, besluta att bestämmelserna i punkt 1 om skyldigheten att upprätta en extern plan för räddningsinsatser inte ska tillämpas.

Den behöriga myndigheten ska motivera sitt beslut.

Artikel 12

Planering av markanvändning

1. Medlemsstaterna ska se till att målen om att förebygga allvarliga olyckshändelser och begränsa följderna av dem för människors hälsa och miljön beaktas vid regleringen av markanvändningen och annan relevant reglering. Dessa mål ska uppnås genom kontroll av följande:

a) Lokalisering av nya verksamheter.

b) Ändringar av befintliga verksamheter enligt artikel 10.

c) Nya projekt, inklusive transportleder, platser som besöks av allmänheten och bostadsområden i närheten av befintliga verksamheter, när lokaliseringen eller utbyggnaderna kan öka risken för allvarliga olyckshändelser eller förvärra följderna av dem.

2. Medlemsstaterna ska se till att deras principer för markanvändning eller andra relevanta principer och förfaranden för att genomföra dessa principer beaktar följande behov på lång sikt:

a) Tillbörliga säkerhetsavstånd mellan verksamheter som omfattas av detta direktiv och bostadsområden, byggnader och områden som används av allmänheten, större trafikleder så långt det är möjligt och fritidsområden.

b) Skydd av naturområden som är av särskilt intresse eller är särskilt ömtåliga och som ligger nära verksamheter som omfattas av detta direktiv, genom tillbörliga säkerhetsavstånd eller andra lämpliga åtgärder där det är nödvändigt.

c) Tekniska tilläggsåtgärder för befintliga verksamheter enligt artikel 5 för att inte öka riskerna för människors hälsa och miljön.

3. Medlemsstaterna ska se till att alla behöriga myndigheter och planeringsmyndigheter med beslutsansvar inom detta område inrättar lämpliga samrådsförfaranden för genomförandet av de principer som fastställs i punkt 1. Förfarandena ska vara utformade så att de säkerställer att verksamhetsutövarna i situationer där beslut fattas tillhandahåller tillräckligt med information om de risker som verksamheten medför, och att det finns teknisk vägledning om dessa risker, antingen på grundval av en bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet eller enligt allmänna principer.

Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövare i verksamheter på lägre nivå på begäran av den behöriga myndigheten tillhandahåller tillräcklig information om de risker som verksamheten medför i den mån informationen behövs för planering av markanvändning.

4. Kraven i punkterna 1, 2 och 3 ska gälla utan att det påverkar bestämmelserna i rådets direktiv 85/337/EEG [12] och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG [13]. Medlemsstaterna ska där det är möjligt och lämpligt inrätta samordnade eller gemensamma förfaranden för att se till att kraven i denna artikel och kraven i dessa direktiv uppfylls, bland annat för att undvika dubbla bedömningar eller samråd.

Artikel 13

Information till allmänheten

1. Medlemsstaterna ska se till att den information som avses i bilaga V ständigt är tillgänglig för allmänheten, även i elektroniskt format. Informationen ska ses över och vid behov uppdateras minst en gång om året.

2. I fråga om verksamheter på högre nivå ska medlemsstaterna också se till att

a) alla personer som kan beröras av en allvarlig olyckshändelse automatiskt, regelbundet och på lämpligaste sätt får information om säkerhetsåtgärder och om hur de förväntas agera om en olycka inträffar,

b) säkerhetsrapporten på begäran görs tillgänglig för allmänheten enligt artikel 21.3 när denna artikel gäller, och att en anpassad version av rapporten görs tillgänglig i form av ett icke-tekniskt sammandrag som ska innehålla minst allmän information om farorna för allvarliga olyckshändelser, eventuella följder och förväntat agerande om en olycka inträffar,

c) förteckningen över farliga ämnen på begäran görs tillgänglig för den berörda allmänheten enligt artikel 21.3.

Den information som ska lämnas enligt led a i detta stycke ska minst omfatta de uppgifter som avses i bilaga V. Denna information ska också lämnas till alla verksamheter som tillhandahåller tjänster till allmänheten, inklusive skolor och sjukhus, och till alla närliggande verksamheter i de fall det gäller verksamheter som omfattas av artikel 8. Medlemsstaterna ska se till att informationen lämnas samt ses över och uppdateras regelbundet, minst vart femte år.

3. Begäran om tillgång till den information som avses i punkt 2 a, 2 b och 2 c ska hanteras enligt artiklarna 3 och 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG [14].

4. Medlemsstaterna ska lämna tillräcklig information till medlemsstater som löper risk att påverkas av gränsöverskridande följder av en allvarlig olyckshändelse vid en sådan verksamhet som avses i artikel 9, så att den medlemsstat som löper en sådan risk i förekommande fall kan tillämpa alla relevanta bestämmelser i artiklarna 11 och 12 och i den här artikeln.

5. Om den berörda medlemsstaten har beslutat att en verksamhet som är belägen nära en annan medlemsstats territorium inte medför fara för en allvarlig olyckshändelse utanför sitt område enligt artikel 11.6, och att det därför inte finns någon skyldighet att utarbeta en extern plan för räddningsinsatser enligt artikel 11.1, ska den andra medlemsstaten underrättas om detta.

6. Denna artikel ska gälla enligt bestämmelserna i artikel 21.

Artikel 14

Offentligt samråd och deltagande i beslutsfattande

1. Medlemsstaterna ska se till att allmänheten får möjlighet att yttra sig om

a) planeringen av sådana nya verksamheter som avses i artikel 12,

b) ändringar av befintliga verksamheter enligt artikel 10, när de planerade ändringarna omfattas av kraven på planer i detta direktiv,

c) nya projekt kring befintliga verksamheter, när lokaliseringen eller projekten kan öka risken eller följderna av en allvarlig olyckshändelse enligt artikel 12,

d) externa planer för räddningsinsatser enligt artikel 11.1 c.

2. Allmänheten ska underrättas (genom offentliga meddelanden eller på annat lämpligt sätt, inklusive elektroniska medier när sådana finns) om följande, i ett tidigt stadium av beslutsprocessen och senast så snart som information rimligen kan ges:

a) De faktorer som anges i punkt 1.

b) I förekommande fall uppgifter om att beslutet är föremål för en nationell eller gränsöverskridande miljökonsekvensbeskrivning eller samråd mellan medlemsstater enligt artikel 13.4.

c) Uppgifter om vilka myndigheter som är behöriga att fatta beslut, vilka myndigheter som kan ge relevant information och vilka myndigheter som tar emot synpunkter eller frågor samt tidsfristerna för att överlämna synpunkter eller frågor.

d) Vilka slags beslut som kan komma att fattas eller, i förekommande fall, utkast till beslut.

e) Uppgifter om när och var eller på vilket sätt relevant information kommer att göras tillgänglig.

g) Detaljuppgifter om hur man ordnat för allmänhetens deltagande och samråd med allmänheten enligt punkt 5 nedan.

3. Medlemsstaterna ska se till att den berörda allmänheten vid lämpliga tidpunkter får tillgång till följande:

a) Enligt nationell lagstiftning de centrala rapporter och rekommendationer som de behöriga myndigheterna tog emot när allmänheten underrättades enligt punkt 2.

b) Enligt bestämmelserna i direktiv 2003/4/EG annan information än den som avses i punkt 2 och som är relevant för beslutet i fråga och som blir tillgänglig först efter det att den berörda allmänheten har underrättats enligt punkt 2.

4. Medlemsstaterna ska se till att den berörda allmänheten får uttrycka kommentarer och synpunkter till den behöriga myndigheten innan ett beslut fattas, och att resultaten från de samråd som hållits enligt punkt 1 blir tillbörligen beaktade vid beslutsfattandet.

5. Medlemsstaterna bestämmer i detalj hur allmänheten ska underrättas och det offentliga samrådet ska se ut.

Det ska fastställas rimliga tidsramar för de olika etapperna så att det finns tillräckligt med tid att underrätta allmänheten och för den berörda allmänheten att förbereda sig och på ett effektivt sätt delta i den miljöbeslutsprocess som fastställs i denna artikel.

6. Medlemsstaterna ska se till att den behöriga myndigheten ger allmänheten tillgång till följande när relevanta beslut fattas:

a) Beslutets innehåll och de motiveringar det grundar sig på, inklusive eventuella senare uppdateringar.

b) Resultaten av de samråd som hållits innan beslutet fattades och en förklaring av hur de har beaktats i beslutet.

Artikel 15

Upplysningar som ska lämnas av verksamhetsutövaren efter en allvarlig olyckshändelse

1. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövaren är skyldig att snarast möjligt efter en allvarlig olyckshändelse och på lämpligt sätt

a) underrätta de behöriga myndigheterna,

b) så snart det är möjligt förse dessa myndigheter med information om

i) omständigheterna kring olyckan,

ii) vilka farliga ämnen som ingår,

iii) uppgifter som finns tillgängliga för att bedöma olyckans följder för människors hälsa och miljön,

iv) vilka räddningsinsatser som har genomförts,

c) underrätta myndigheterna om åtgärder som planeras för att

i) begränsa verkningarna av olyckan på medellång och lång sikt,

ii) undvika att olyckan upprepas,

d) uppdatera den information som lämnats, om en grundligare undersökning avslöjar nya fakta som ändrar informationen eller de slutsatser som dragits.

2. Medlemsstaterna ska kräva att den behöriga myndigheten

a) ser till att de brådskande åtgärder och åtgärder på medellång och lång sikt vidtas som kan vara nödvändiga,

b) genom inspektion, undersökning eller på annat lämpligt sätt samlar in den information som behövs för att göra en fullständig analys av de tekniska, organisatoriska och ledningsrelaterade aspekterna av den allvarliga olyckshändelsen,

c) vidtar lämpliga åtgärder för att se till att verksamhetsutövaren vidtar nödvändiga avhjälpande åtgärder,

d) utfärdar rekommendationer för förebyggande åtgärder i framtiden.

Artikel 16

Upplysningar som ska lämnas av medlemsstaterna efter en allvarlig olyckshändelse

1. För att kunna förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser ska medlemsstaterna snarast möjligt underrätta kommissionen om allvarliga olyckshändelser som inträffar på deras områden, och som uppfyller kriterierna i bilaga VI. De ska förse kommissionen med följande uppgifter:

a) Vilken medlemsstat det gäller samt namn och adress för den myndighet som har ansvar för att sammanställa rapporten.

b) Datum, tidpunkt och plats för den allvarliga olyckshändelsen, verksamhetsutövarens fullständiga namn och den aktuella verksamhetens adress.

c) En kort beskrivning av omständigheterna vid olyckan med uppgifter om vilka farliga ämnen som ingår och de omedelbara följderna för människors hälsa och miljön.

d) En kort beskrivning av de räddningsinsatser som har genomförts och de försiktighetsåtgärder som omedelbart måste vidtas för att undvika att olyckan upprepas.

2. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om resultatet av sin analys och om de rekommendationer som gjorts så snart det är möjligt och senast inom ett år från olyckans datum, med hjälp av den databas som avses i artikel 20.5.

Medlemsstaterna får endast dröja med att lämna denna information i avvaktan på att ett rättegångsförfarande slutförs, om informationen skulle kunna påverka rättegången.

3. Kommissionen ska utarbeta ett rapporteringsformulär i nära samarbete med medlemsstaterna. Medlemsstaterna ska använda detta formulär när de lämnar in den information som avses i punkterna 1 och 2.

4. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen namnet på och adressen till alla de organ som kan ha information om allvarliga olyckshändelser, och som kan fungera som rådgivare för andra medlemsstaters behöriga myndigheter med ansvar att ingripa vid en sådan olycka.

Artikel 17

Behörig myndighet

1. Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar verksamhetsutövarens ansvar, inrätta eller utse den behöriga myndighet eller de behöriga myndigheter som har ansvar för att uppfylla skyldigheterna i detta direktiv och, om det är nödvändigt, de organ som ska bistå de behöriga myndigheterna med tekniska detaljer. Medlemsstater som inrättar eller utser fler än en behörig myndighet ska utse en av dem som ansvarig för att se till att förfarandena för att uppfylla skyldigheterna samordnas.

2. Kommissionen ska regelbundet sammankalla ett forum med företrädare för medlemsstaternas behöriga myndigheter. De behöriga myndigheterna och kommissionen ska samarbeta om att genomföra detta direktiv.

3. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna godtar likvärdig information som verksamhetsutövarna lämnar in i enlighet med annan unionslagstiftning och som uppfyller något av kraven i detta direktiv, som en tillämpning av detta direktiv. I sådana fall ska den behöriga myndigheten se till att kraven i detta direktiv uppfylls.

Artikel 18

Driftförbud

1. Medlemsstaterna ska förbjuda drift eller idrifttagande av en verksamhet, en anläggning eller ett lager eller någon del av dessa, om de åtgärder som verksamhetsutövaren vidtar för att förebygga eller begränsa allvarliga olyckshändelser är uppenbart otillräckliga.

Medlemsstaterna kan förbjuda drift eller idrifttagande av en verksamhet, en anläggning eller ett lager eller någon del av dessa, om verksamhetsutövaren inte inom den angivna tidsfristen har lämnat in anmälan, rapporter eller annan information som föreskrivs i detta direktiv.

2. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövarna har möjlighet att överklaga ett beslut om förbud som fattats av en behörig myndighet i enlighet med punkt 1, hos en lämplig instans fastställd genom nationell lagstiftning och nationella förfaranden.

Artikel 19

Inspektioner

1. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna inrättar ett system med inspektioner.

2. Inspektionerna ska vara lämpliga för den aktuella typen av verksamhet. De ska utföras oberoende av om säkerhetsrapporten eller de andra rapporterna har lämnats in. De ska vara så utformade att de medger en planerad och systematisk granskning av de tekniska system samt organisations- och driftsystem som tillämpas vid verksamheten så att, i synnerhet

a) verksamhetsutövaren kan visa att lämpliga åtgärder har vidtagits för att förebygga allvarliga olyckshändelser i samband med de olika aktiviteter som bedrivs vid verksamheten,

b) verksamhetsutövaren kan visa att det finns lämpliga medel för att begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser, vid verksamhetsplatsen eller utanför den,

c) uppgifterna och informationen i säkerhetsrapporten, eller i någon annan rapport som lämnats in, ger en riktig bild av omständigheterna vid verksamheten,

d) allmänheten har tillgång till den information som föreskrivs i artikel 13.1.

3. Medlemsstaterna ska se till att alla verksamheter omfattas av en inspektionsplan på nationell, regional eller lokal nivå, samt att denna plan regelbundet ses över och vid behov uppdateras.

Varje inspektionsplan ska omfatta följande:

a) En allmän utvärdering av relevanta säkerhetsaspekter.

b) Det geografiska område som inspektionsplanen omfattar.

c) En förteckning över de verksamheter och anläggningar som inspektionsplanen omfattar.

d) En förteckning över grupper av verksamheter med eventuella dominoeffekter enligt artikel 8, där de verksamheter förtecknas som inte omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv.

e) En förteckning över de verksamheter där särskilda externa risk- eller farokällor kan öka riskerna för eller följderna av en allvarlig olyckshändelse.

f) Förfaranden för rutininspektioner, inklusive programmet för sådana inspektioner enligt punkt 4.

g) Förfaranden för icke-rutinmässiga inspektioner enligt punkt 6.

h) Bestämmelser om samarbete mellan olika tillsynsmyndigheter.

4. Den behöriga myndigheten ska på grundval av inspektionsplanerna enligt punkt 3 regelbundet upprätta program för regelbundna inspektioner av alla verksamheter, och för hur ofta besök på plats ska utföras för olika typer av verksamheter.

Perioden mellan två besök på plats ska vara grundad på en systematisk bedömning av farorna för en allvarlig olyckshändelse vid den berörda verksamheten, och ska inte överskrida ett år för verksamheter på högre nivå och tre år för verksamheter på lägre nivå. Om man vid en inspektion upptäcker ett allvarligt fall av bristande efterlevnad av detta direktiv ska ett nytt besök på platsen göras inom sex månader.

5. Den systematiska bedömningen av farorna ska baseras på åtminstone följande kriterier:

a) De berörda verksamheternas potentiella och faktiska påverkan på människors hälsa och miljön, där farorna för allvarlig olyckshändelse, den lokala miljöns känslighet och risken för olyckor beaktas.

b) Den tidigare efterlevnaden av bestämmelserna i detta direktiv.

c) Verksamhetsutövarens deltagande i unionens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 [15].

Där det är lämpligt ska man också beakta relevanta resultat från inspektioner som utförts enligt annan unionslagstiftning.

6. Icke-rutinmässiga inspektioner ska genomföras så snart som möjligt för att undersöka allvarliga klagomål, allvarliga olyckor och händelser som kunde ha lett till en olycka samt tillbud och bristande efterlevnad.

7. Inom två månader efter varje besök ska den behöriga myndigheten meddela resultaten av besöket till verksamhetsutövaren, där man även ska ange alla nödvändiga åtgärder. Den behöriga myndigheten ska se till att verksamhetsutövaren vidtar alla nödvändiga åtgärder inom en rimlig period efter mottaget meddelande.

8. Inspektionerna ska när det är möjligt samordnas med inspektioner enligt annan unionslagstiftning och kombineras där det är lämpligt.

9. Medlemsstaterna ska se till att det finns tillräckligt med personal som har de färdigheter och kvalifikationer som behövs för att effektivt genomföra inspektionerna. Medlemsstaterna ska uppmuntra de behöriga myndigheterna att tillhandahålla mekanismer och verktyg för att utbyta erfarenheter och kunskap, och att där det är lämpligt delta i sådana mekanismer på unionsnivå.

10. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövarna förser de behöriga myndigheterna med allt nödvändigt stöd så att dessa myndigheter kan genomföra besök på plats och samla in den information de behöver för att fullgöra sina skyldigheter enligt detta direktiv, i synnerhet ge myndigheterna möjlighet att till fullo bedöma sannolikheten för en allvarlig olyckshändelse och fastställa följderna av en eventuell ökad sannolikhet eller förvärrade allvarliga olyckshändelser, utarbeta en extern plan för räddningsinsatser och beakta ämnen som på grund av sin fysikaliska form, sina särskilda betingelser eller sin lokalisering kan medföra att ytterligare överväganden behöver göras.

Artikel 20

Informationssystem och informationsutbyte

1. Medlemsstaterna och kommissionen ska utbyta information om de erfarenheter de har vunnit om förebyggande av allvarliga olyckshändelser och begränsning av deras följder. Denna information ska särskilt röra effekten av bestämmelserna i detta direktiv.

2. Medlemsstaterna ska se till att den information som avses i bilaga V, eller ett sammandrag av den när det gäller den information som avses i del 2 i bilaga V, görs tillgänglig för kommissionen i elektroniskt format och uppdateras kontinuerligt.

3. Kommissionen ska upprätta och regelbundet uppdatera en databas med den information som medlemsstaterna lämnar enligt punkt 2.

Kommissionen ska i nära samarbete med medlemsstaterna inrätta automatiska system för datautbyte och ett rapporteringsformulär som ska användas för att lämna den information som avses i punkt 2 senast den 1 januari 2015.

4. Medlemsstaterna ska vart tredje år förse kommissionen med en rapport om genomförandet av detta direktiv. De ska också tillhandahålla en sammanfattning av den information som avses i punkt 2 i elektroniskt format eller meddela i vilken databas informationen finns att tillgå.

Kommissionen ska vart tredje år göra en övergripande sammanfattning av dessa rapporter tillgänglig för allmänheten.

5. Kommissionen ska upprätta en databas som medlemsstaterna har tillgång till och som särskilt innehåller detaljuppgifter om de allvarliga olyckshändelser som har inträffat inom medlemsstaternas territorier, för följande ändamål:

a) Säkerställa att den information som medlemsstaterna lämnar enligt artikel 16.1 och 16.2 snabbt sprids till alla behöriga myndigheter.

b) Förse de behöriga myndigheterna med en analys av orsakerna till olyckshändelserna och de lärdomar som har dragits av dem.

c) Informera de behöriga myndigheterna om vilka förebyggande åtgärder som har vidtagits.

d) Lämna upplysningar om organisationer som kan ge råd eller relevant information om förekomst, förebyggande och begränsning av följderna av allvarliga olyckshändelser.

6. Databasen ska innehålla minst följande:

a) Den information som lämnats av medlemsstaterna enligt artikel 16.1 och 16.2.

b) En analys av orsakerna till olyckshändelserna.

c) De lärdomar som har dragits av olyckshändelserna.

d) De förebyggande åtgärder som krävs för att förhindra att en olyckshändelse upprepas.

7. Kommissionen ska göra den databas som avses i punkterna 3 och 5 tillgänglig för allmänheten.

Artikel 21

Sekretess

1. Medlemsstaterna ska i syfte att öka öppenheten se till att de behöriga myndigheterna är skyldiga att göra information som mottagits enligt detta direktiv tillgänglig för alla fysiska eller juridiska personer som begär det.

2. Begäran om information som de behöriga myndigheterna har mottagit enligt detta direktiv kan avslås om de villkor som anges i artikel 4.2 i direktiv 2003/4/EG uppfylls.

3. Tillträde till den fullständiga information som avses i artikel 13.2 b och c som har mottagits av de behöriga myndigheterna kan förvägras om verksamhetsutövaren har begärt att vissa delar av säkerhetsrapporten eller förteckningen över farliga ämnen inte ska avslöjas av de skäl som anges i leden b, d, e eller f i artikel 4.2 i direktiv 2003/4/EG.

Den behöriga myndigheten kan av samma skäl även besluta att vissa delar av rapporten eller förteckningen inte lämnas ut. I sådana fall ska verksamhetsutövaren med den behöriga myndighetens medgivande förse myndigheten med en modifierad rapport där vissa delar har uteslutits och ställa den rapporten till allmänhetens förfogande.

Artikel 22

Möjlighet till rättslig prövning

1. Medlemsstaterna ska se till att den berörda allmänheten enligt artikel 6 i direktiv 2003/4/EG kan begära granskning av en behörig myndighets handlingar eller underlåtelse eller en begäran om information enligt artikel 13 eller artikel 21.1 i detta direktiv. Medlemsstaterna ska inom ramen för det relevanta nationella rättssystemet se till att medlemmar av den berörda allmänheten inför domstol eller annat oberoende och opartiskt organ inrättat enligt lag har rätt att pröva den materiella eller formella giltigheten av ett beslut, en handling eller en underlåtenhet i samband med fall som omfattas av artikel 14 där

a) de har ett tillräckligt intresse,

b) de hävdar att en rättighet kränks, när detta utgör en förutsättning enligt medlemsstatens förvaltningsprocessrättsliga lagstiftning.

Medlemsstaterna ska fastställa i vilket skede beslut, handlingar eller underlåtenhet kan prövas.

2. Vad som utgör ett tillräckligt intresse och kränkning av en rättighet ska fastställas av medlemsstaterna, i enlighet med målet att ge den berörda allmänheten en omfattande rätt till rättslig prövning. För detta ändamål ska det intresse som en icke-statlig miljöskyddsorganisation som uppfyller kraven i nationell lagstiftning har, anses tillräckligt i den mening som avses i punkt 2 a.

De organisationer som avses i första stycket ska också anses ha rättigheter som kan kränkas enligt punkt 2 b.

3. Punkt 2 ska inte utesluta möjligheten till ett preliminärt prövningsförfarande inför en förvaltningsmyndighet och ska inte påverka kravet att de administrativa prövningsförfarandena ska vara uttömda innan rättsliga prövningsförfaranden får användas, om detta krav finns i den nationella lagstiftningen.

4. De förfaranden som anges i punkterna 1 och 2 ska vara skäliga, tidsmässigt rimliga och inte oöverkomligt kostsamma. Det ska finnas möjlighet till interimistiskt föreläggande där det är lämpligt.

Medlemsstaterna ska se till att allmänheten har tillgång till praktisk information om möjligheterna till dessa förfaranden.

Artikel 23

Ändring av bilagorna

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 ska kommissionen anta delegerade akter enligt artikel 24 för att anpassa bilagorna I till VII till den tekniska utvecklingen.

Artikel 24

Utövande av delegering

1. Befogenheterna att anta de akter som anges i artiklarna 4 och 23 delegeras till kommissionen tills vidare.

2. När kommissionen antar en delegerad akt ska kommissionen samtidigt överlämna den till Europaparlamentet och rådet.

3. Befogenheterna att anta delegerade akter delegeras till kommissionen på de villkor som fastställs i artiklarna 25 och 26.

Artikel 25

Återkallande av delegering

1. Delegeringen av de befogenheter som avses i artikel 24 får återkallas när som helst av Europaparlamentet eller rådet.

2. Den institution som har inlett ett internt förfarande för att besluta om återkallande av delegering av befogenheter ska sträva efter att underrätta den andra institutionen och kommissionen inom skälig tid innan ett slutligt beslut fattas, och ange vilka delegerade befogenheter som återkallas och skälen till återkallandet.

3. Beslutet om återkallande medför att delegeringen av de befogenheter som anges i beslutet upphör. Beslutet börjar gälla omedelbart eller vid ett senare datum som anges i beslutet. Beslutet påverkar inte de delegerade akter som redan har trätt i kraft. Beslutet ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 26

Invändning mot delegerade akter

1. Europaparlamentet och rådet får invända mot en delegerad akt inom två månader från den dag då akten överlämnats till dem. På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska fristen förlängas med en månad.

2. Om varken Europaparlamentet eller rådet vid periodens slut har invänt mot den delegerade akten ska den offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft den angivna dagen.

Den delegerade akten får offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft innan tidsperioden har gått ut om både Europaparlamentet och rådet har underrättat kommissionen om att de har beslutat att inte göra invändningar.

3. Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot en delegerad akt ska den inte träda i kraft. Den institution som invänder mot en delegerad akt ska ange skälen till sin invändning.

Artikel 27

Påföljder

Medlemsstaterna ska fastställa påföljder som ska tillämpas vid överträdelse av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv. De påföljder som fastställs ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Medlemsstaterna ska senast den 1 juni 2015 underrätta kommissionen om bestämmelserna och ska utan dröjsmål anmäla alla senare ändringar av dem.

Artikel 28

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska anta de lagar och andra författningar som krävs för att genomföra detta direktiv senast den 31 maj 2015. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen tillsammans med en jämförelsetabell över dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 juni 2015.

När medlemsstaterna antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelserna i den nationella lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 29

Upphävande

1. Direktiv 96/82/EG ska upphöra att gälla från och med den 1 juni 2015.

2. Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anges som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med den jämförelsetabell som anges i bilaga VIII.

Artikel 30

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 31

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

Förteckning över bilagor

Bilaga I – Förteckning över farliga ämnen

Bilaga II – Det minimum av uppgifter och information som ska beaktas i den säkerhetsrapport som föreskrivs i artikel 9

Bilaga III – Den information som anges i artikel 9 om verksamhetens ledningssystem och organisation för att förebygga allvarliga olyckshändelser

Bilaga IV – Uppgifter och information som ska ingå i de planer för räddningsinsatser som avses i artikel 11

Bilaga V – Upplysningar som ska lämnas till allmänheten enligt artikel 13.1 och 13.2 a

Bilaga VI – Kriterier för anmälan av en olyckshändelse till kommissionen enligt 16.1

Bilaga VII – Kriterier för undantag enligt artikel 4

Bilaga III – Jämförelsetabell

BILAGA I

Förteckning över farliga ämnen

DEL 1

Kategorier av ämnen och blandningar

Bilaga I del 1 innehåller alla ämnen och blandningar som omfattas av de farokategorier som förtecknas i kolumn 1:

Kolumn 1 | Kolumn 2 | Kolumn 3 |

Kategorier av farliga ämnen och blandningar | Tröskelvärden (i ton) för ämnen som anges i artikel 3.9 för tillämpning av |

| Krav för lägre nivå | Krav för högre nivå |

Avsnitt H – HÄLSOFAROR | | |

H1 AKUT TOXICITET kategori 1, alla exponeringsvägar | 5 | 20 |

H2 AKUT TOXICITET – kategori 2, alla exponeringsvägar – kategori 3, exponeringsvägar dermalt och via inhalation (se not 7) | 50 | 200 |

H3 STOT SPECIFIK ORGANTOXICITET – ENSTAKA EXPONERING STOT kategori 1 | 50 | 200 |

Avsnitt P - FYSIKALISKA FAROR | | |

P1a EXPLOSIVA ÄMNEN (se not 8) – instabila explosiva föremål eller – explosiva ämnen i riskgrupp 1.1, 1.2, 1.3, 1.5 eller 1.6, eller – ämnen eller blandningar som har explosiva egenskaper enligt metod A.14 i förordning (EG) nr 440/2008 (se not 9) och inte ingår i faroklasserna organiska peroxider eller självreaktiva ämnen och blandningar | 10 | 50 |

P1b EXPLOSIVA ÄMNEN (se not 8) explosiva ämnen, riskgrupp 1.4 (se not 10) | 50 | 200 |

P2 BRANDFARLIGA GASER brandfarliga gaser, kategori 1 eller 2 | 10 | 50 |

P3a BRANDFARLIGA AEROSOLER (se not 11.1) ”extremt brandfarliga” eller ”brandfarliga” aerosoler som innehåller brandfarliga gaser i kategori 1 eller 2, eller brandfarliga vätskor i kategori 1 | 150 | 500 |

P3b BRANDFARLIGA AEROSOLER (se not 11.1) ”extremt brandfarliga” eller ”brandfarliga” aerosoler som varken innehåller brandfarliga gaser i kategori 1 eller 2 eller brandfarliga vätskor i kategori 1 | 5 000 | 50 000 |

P4 OXIDERANDE gaseR oxiderande gaser, kategori 1 | 50 | 200 |

P5a BRANDFARLIGA VÄTSKOR – brandfarliga vätskor, kategori 1, eller – brandfarliga vätskor i kategori 2 eller 3 som hålls vid en temperatur över deras kokpunkt, eller – andra vätskor med flampunkt ≤ 60°C som hålls vid en temperatur över deras kokpunkt (se not 12) | 10 | 50 |

P5b BRANDFARLIGA VÄTSKOR – brandfarliga vätskor i kategori 2 eller 3 där särskilda processförhållanden, såsom högt tryck eller hög temperatur, kan ge upphov till fara för allvarlig olyckshändelse, eller – andra vätskor med flampunkt ≤ 60°C där särskilda processförhållanden, såsom högt tryck eller hög temperatur, kan ge upphov till fara för allvarlig olyckshändelse (se not 12) | 50 | 200 |

P5c BRANDFARLIGA VÄTSKOR brandfarliga vätskor, kategorierna 2 eller 3, som inte omfattas av P5a och P5b | 5.000 | 50.000 |

P6a SJÄLVREAKTIVA ÄMNEN OCH BLANDNINGAR OCH ORGANISKA PEROXIDER självreaktiva ämnen och blandningar, typ A eller B eller organiska peroxider, typ A eller B | 10 | 50 |

P6b SJÄLVREAKTIVA ÄMNEN OCH BLANDNINGAR och ORGANISKA PEROXIDER självreaktiva ämnen och blandningar, typ C, D, E eller F eller organiska peroxider, typ C, D, E eller F | 50 | 200 |

P7 PyroFORA VÄTSKOR OCH FASTA ÄMNEN pyrofora vätskor, kategori 1 pyrofora fasta ämnen, kategori 1 | 50 | 200 |

P8 OXIDERANDE VÄTSKOR OCH PYROFORA FASTA ÄMNEN oxiderande vätskor, kategori 1, 2 eller 3, eller oxiderande vätskor, kategori 1, 2 eller 3 | 50 | 200 |

Avsnitt E – MILJÖFARLIGHET | | |

E1 Farligt för vattenmiljön i kategorin akut 1 eller kronisk 1 | 100 | 200 |

E2 Farligt för vattenmiljön i kategorin kronisk 2 | 200 | 500 |

Avsnitt O– ANDRA FAROR | | |

O1 Ämnen eller blandningar med faroangivelse EUH014 | 100 | 500 |

O2 Ämnen och blandningar som vid kontakt med vatten utvecklar brandfarliga gaser, kategori 1 | 100 | 500 |

O3 Ämnen eller blandningar med faroangivelse EUH029 | 50 | 200 |

DEL 2

Namngivna ämnen

När ett ämne eller en grupp ämnen som ingår i del 2 även kan hänföras till en kategori i del 1, ska de tröskelvärden (tröskel- eller gränskvantiteter) som ska beaktas vara de som anges i del 2.

Kolumn 1 | CAS-nummer [16] | Kolumn 2 | Kolumn 3 |

| | Tröskelvärden (i ton) för tillämpning av |

Farliga ämnen | | |

| | Krav för lägre nivå | Krav för högre nivå |

Ammoniumnitrat (not 13) | - | 5 000 | 10 000 |

Ammoniumnitrat (not 14) | - | 1 250 | 5 000 |

Ammoniumnitrat (not 15) | - | 350 | 2 500 |

Ammoniumnitrat (not 16) | - | 10 | 50 |

Kaliumnitrat (not 17) | - | 5 000 | 10 000 |

Kaliumnitrat (not 18) | - | 1 250 | 5 000 |

Arsenikpentoxid, arsenik(V)syra och/eller salter | 1303-28-2 | 1 | 2 |

Arseniktrioxid, arsenik(III)syrlighet och/eller salter | 1327-53-3 | | 0,1 |

Brom | 7726-95-6 | 20 | 100 |

Klor | 7782-50-5 | 10 | 25 |

Nickelföreningar i inhalerbar pulverform: nickelmonoxid, nickeldioxid, nickelsulfid, trinickeldisulfid, dinickeltrioxid | - | | 1 |

Etylenimin | 151-56-4 | 10 | 20 |

Fluor | 7782-41-4 | 10 | 20 |

Formaldehyd (koncentration ≥ 90 %) | 50-00-0 | 5 | 50 |

Vätgas | 1333-74-0 | 5 | 50 |

Väteklorid (kondenserad gas) | 7647-01-0 | 25 | 250 |

Alkylbly | - | 5 | 50 |

Kondenserade brandfarliga gaser, CLP-kategori 1 eller 2 (inklusive LPG) och naturgas | - | 50 | 200 |

Acetylen | 74-86-2 | 5 | 50 |

Etylenoxid | 75-21-8 | 5 | 50 |

Propylenoxid | 75-56-9 | 5 | 50 |

Metanol | 67-56-1 | 500 | 5000 |

Metylenbis (2-kloranilin) eller dess salter, i pulverform) | 101-14-4 | | 0,01 |

Metylisocyanat | 624-83-9 | | 0,15 |

Syrgas | 7782-44-7 | 200 | 2000 |

2,4-toluendiisocyanat 2,6-toluendiisocyanat | 584-84-991-08-7 | 10 | 100 |

Karbonyldiklorid (fosgen) | 75-44-5 | 0,3 | 0,75 |

Arsin (arseniktrihydrid) | 7784-42-1 | 0,2 | 1 |

Fosfin (fosfortrihydrid) | 7803-51-2 | 0,2 | 1 |

Svaveldiklorid | 10545-99-0 | 1 | 1 |

Svaveltrioxid | 7446-11-9 | 15 | 75 |

Polyklordibensofuraner och polyklordibensodioxiner (inklusive TCDD) beräknade som TCDD-ekvivalenter (not 19) | - | | 0,001 |

Följande CANCERFRAMKALLANDE ÄMNEN eller blandningar som innehåller följande cancerframkallande ämnen i halter över 5 viktprocent:4-aminobifenyl och/eller dess salter, bensotriklorid, benzidin och/eller dess salter, bis(klorometyl)eter, klorometylmetyleter, 1,2-dibrometan, dietylsulfat, dimetylsulfat, dimetylkarbamoylklorid, 1,2-dibrom-3-klorpropan, 1,2-dimetylhydrazin, dimetylnitrosamin, hexametylfosfortriamid, hydrazin, 2-naftylamin och/eller dess salter, 4-nitrodifenyl, och 1,3-propansulton | - | 0,5 | 2 |

Petroleumproduktera) Bensin och naftab) Fotogen (inklusive flygbränslen)c) Gasoljor (inklusive dieselbränslen, lätta eldningsoljor och blandkomponenter för gasoljor)d) Tung eldningsolja | - | 2 500 | 25 000 |

Vattenfri ammoniak | 7664-41-7 | 50 | 200 |

Bortrifluorid | 7637-07-2 | 5 | 20 |

Vätesulfid | 7783-06-4 | 5 | 20 |

DEL 3

Ämnen och blandningar som undantas från detta direktiv enligt artikel 2.2 h och artikel 4.1

Ämnets/blandningens namn | CAS-nummer | Kvantitet (om tillämpligt) | Övriga villkor om tillämpligt |

| | | |

NOTER TILL BILAGA 1

1. Ämnen och blandningar klassificeras i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 [17].

2. Blandningar eller beredningar ska jämställas med rena ämnen förutsatt att de hålls inom de koncentrationsgränser som på grund av ämnenas egenskaper fastställs i förordningen enligt not 1, eller dess senaste anpassning till den tekniska utvecklingen, utom om en procentsammansättning eller annan beskrivning anges specifikt.

3. De tröskelvärden som anges nedan gäller för varje verksamhet.

De kvantiteter som ska beaktas vid tillämpningen av artiklarna är de maximala kvantiteter som förekommer eller kan förekomma vid varje givet tillfälle. Farliga ämnen som endast förekommer i en verksamhet i kvantiteter som är lika med eller understiger 2 % av det angivna tröskelvärdet ska inte tas med i beräkningen av den totala kvantitet som förekommer, om ämnenas placering inom verksamheten är sådan att de inte kan utlösa en allvarlig olyckshändelse på annat håll inom verksamheten.

4. Följande regler för tillägg av farliga ämnen eller kategorier av farliga ämnen ska gälla där det är lämpligt:

Vid verksamheter där inget ämne eller ingen blandning förekommer i en kvantitet som är lika med eller överskrider de relevanta tröskelvärdena ska följande regel tillämpas för att avgöra om verksamheten omfattas av de relevanta kraven i detta direktiv:

Detta direktiv ska tillämpas om summan av

q1/QU1 + q2/QU2 + q3/QU3 + q4/QU4 + q5/QU5 + . . . är större eller lika med 1,

där qx = kvantiteten farligt ämne x (eller ämnen i samma kategori) som omfattas av del 1 eller 2 i denna bilaga,

och QUX = det relevanta tröskelvärdet för ett ämne eller en kategori x i kolumn 3 i del 1 eller 2.

Detta direktiv ska tillämpas, med undantag av artiklarna 9, 11 och 13, om summan av

q1/QU1 + q2/QU2 + q3/QU3 + q4/QU4 + q5/QU5 + . . . är större eller lika med 1,

där qx = kvantiteten farligt ämne x (eller ämnen i samma kategori) som omfattas av del 1 eller 2 i denna bilaga,

och QLX = det relevanta tröskelvärdet för ett ämne eller en kategori x i kolumn 2 i del 1 eller 2.

Denna regel ska användas för att bedöma de övergripande farorna för allvarlig olyckshändelse som beskrivs i de tre avsnitten ovan: hälsofaror, fysikaliska faror och miljöfaror. Den måste därför tillämpas tre gånger:

a) För att lägga till de ämnen och blandningar som anges i del 2 som klassificeras som akut toxicitet kategori 1, 2 eller 3 till de ämnen och blandningar som ingår i avsnitt H: H1 till H3.

b) För att lägga till de ämnen och blandningar som anges i del 2 som klassificeras som explosiva ämnen, brandfarliga gaser, brandfarliga aerosoler, oxiderande gaser, brandfarliga vätskor, självreagerande ämnen och blandningar, organiska peroxider, pyrofora vätskor, oxiderande vätskor och fasta ämnen till de ämnen och blandningar som ingår i avsnitt P: P1 till P8.

a) För att lägga till de ämnen och blandningar som anges i del 2 som klassificeras som farliga för vattenmiljön, akut kategori 1, kronisk kategori 1 eller kronisk kategori 2 till de ämnen och blandningar som ingår i avsnitt E: E1 och E2.

De relevanta bestämmelserna i detta direktiv är tillämpliga om någon av summorna under a, b eller c är större än eller lika med 1.

5. När det gäller ämnen och blandningar som inte omfattas av bilaga I, inklusive avfall, men som ändå förekommer eller sannolikt förekommer vid en verksamhet och som i de förhållanden som råder vid verksamheten har eller sannolikt har motsvarande egenskaper när det gäller möjligheter att orsaka allvarliga olyckshändelser, ska medlemsstaterna provisoriskt klassificera dem enligt det mest analoga ämnet i Sevesokategorin eller det mest analoga ämnet som anges i bilaga I (i avvaktan på beslut enligt artikel 4.5 i detta direktiv).

6. Om ämnen och blandningar uppvisar egenskaper som medför flera klassificeringar ska de lägsta tröskelvärdena användas när detta direktiv tillämpas. När regeln i not 4 tillämpas ska dock det valda tröskelvärdet alltid motsvara den aktuella klassificeringen.

7. Om ämnen eller blandningar ingår i faroklassen H2 AKUT TOXICITET, kategori 3, exponeringsvägar dermalt och via inhalation, och det inte finns data för dessa exponeringsvägar, ska data extrapoleras från andra exponeringsvägar på grundval av principerna enligt förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (särskilt punkt 3.1.3.6.2.1 a och tabell 3.1.2 i bilaga 1) och förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) (särskilt bilaga I, avsnitt 5.2 (uppskattning av exponering)) samt den relaterade vägledningen som finns på

http://guidance.echa.europa.eu/docs/guidance_document/clp_en.pdf (från och med sidan 204).

8. Faroklassen EXPLOSIVA ÄMNEN inbegriper explosiva föremål (se avsnitt 2.1 i bilaga I till CLP-förordningen). Om kvantiteten explosivt ämne eller explosiv blandning som ingår i föremålet är känd, ska den kvantiteten beaktas när detta direktiv tillämpas. Om kvantiteten explosivt ämne eller explosiv blandning i föremålet inte är känd ska hela föremålet betraktas som explosivt när detta direktiv tillämpas.

9. Testning av explosiva egenskaper hos ämnen och blandningar behövs bara om den screening som görs enligt bilaga 6 (del 3) i FN:s testhandbok (UN Manual of Tests and Criteria) [18] visar att ämnet eller blandningen kan ha explosiva egenskaper.

10. Om explosiva ämnen, blandningar och föremål i riskgrupp 1.4 förpackas eller packas upp, ska de tilldelas posten P3, utom om det kan visas att faran fortfarande ingår i riskgrupp 1.4 i förordning (EG) nr 1272/2008.

11.1. Brandfarliga aerosoler klassificeras enligt direktivet om aerosolbehållare 75/324/EEG [19]. ”Extremt brandfarliga” och ”brandfarliga aerosoler” enligt direktiv 75/324/EEG motsvarar ”brandfarliga aerosoler kategori 1” och ”brandfarliga aerosoler kategori 2” i förordning (EG) nr 1272/2008.

11.2. När denna post används måste det finns dokumentation på att aerosolbehållaren inte innehåller brandfarlig gas i kategori 1 eller 2, eller brandfarlig vätska i kategori 1.

12. Enligt punkt 2.6.4.5 i bilaga I till förordning (EG) nr 1272/2008 behöver vätskor med en flampunkt över 35 °C inte klassificeras som kategori 3 om de inte underhåller självständig förbränning. Detta gäller dock inte under förhöjda förhållanden såsom hög temperatur eller högt tryck, och därför ingår dessa vätskor i denna post.

13. Ammoniumnitrat (5000/10000): gödselmedel med självunderhållande sönderfall

Detta gäller blandade/sammansatta ammoniumnitratbaserade gödselmedel (blandade/sammansatta gödselmedel innehåller ammoniumnitrat med fosfat och/eller pottaska) som kan undergå självunderhållande sönderfall i enlighet med FN:s ”trough test” (se Förenta nationernas rekommendationer om transport av farligt gods: Manual of Tests and Criteria, del III, punkt 38.2) och hos vilka kvävehalten på grundval av ammoniumnitrat uppgår till

– mellan 15,75 viktprocent [20] och 24,5 viktprocent [21], och där antingen den totala halten brännbart/organiskt material inte överstiger 0,4 % eller som uppfyller kraven i bilaga III-2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2003/2003 [22],

– 15,75 viktprocent eller mindre utan begränsning för brännbart material.

14. Ammoniumnitrat (1250/5000): gödselkvalitet

Detta gäller enkla ammoniumnitratbaserade gödselmedel och ammoniumnitratbaserade sammansatta gödselmedel som uppfyller kraven i bilaga III-2 till förordning (EG) nr 2003/2003, och där kvävehalten på grund av ammoniumnitratet

– överstiger 24,5 viktprocent, med undantag för blandningar av enkla ammoniumnitratbaserade gödselmedel med dolomit, kalksten och/eller kalciumkarbonat med en renhetsgrad på minst 90 %,

– överstiger 15,75 viktprocent för blandningar av ammoniumnitrat och ammoniumsulfat,

– överstiger 28 viktprocent [23] med undantag för blandningar av enkla ammoniumnitratbaserade gödselmedel med dolomit, kalksten och/eller kalciumkarbonat med en renhetsgrad på minst 90 %.

15. Ammoniumnitrat (350/2500): teknisk kvalitet

Detta gäller ammoniumnitrat och blandningar av ammoniumnitrat i vilka kvävehalten på grundval av ammoniumnitrat uppgår till

– mellan 24,5 och 28 viktprocent, och där halten av brännbara ämnen inte överstiger 0,4 %,

– mer än 28 viktprocent, och där halten av brännbara ämnen inte överstiger 0,2 %.

Detta gäller också vattenlösningar med ammoniumnitrat där ammoniumnitrathalten överstiger 80 viktprocent.

16. Ammoniumnitrat (10/50): material som inte uppfyller specifikationerna och gödselmedel som inte uppfyller kraven i detonationsprovet.

Detta gäller

– kasserat material från tillverkningsprocessen, ammoniumnitrat och blandningar av ammoniumnitrat, enkla ammoniumnitratbaserade gödselmedel och blandade/sammansatta ammoniumnitratbaserade gödselmedel enligt noterna 2 och 3 som returneras eller har returnerats från slutanvändaren till en tillverkare, en anläggning för tillfällig lagring eller upparbetning för att omarbetas, återvinnas eller behandlas för säker användning eftersom de inte längre uppfyller kraven i noterna 2 och 3,

– gödselmedel enligt not 1, första strecksatsen, och not 2 som inte uppfyller kraven i bilaga III-2 till förordning (EG) nr 2003/2003.

17. Kaliumnitrat (5000/10000):

Detta gäller sådana sammansatta kaliumnitratbaserade gödselmedel (i pellet- eller granulatform) som har samma farliga egenskaper som rent kaliumnitrat.

18. Kaliumnitrat (1250/5000):

Detta gäller sådana sammansatta kaliumnitratbaserade gödselmedel (i kristallform) som har samma farliga egenskaper som rent kaliumnitrat.

19. Polyklordibensofuraner och polyklordibensodioxiner

Kvantiteterna av polyklordibensofuraner och polyklordibensodioxiner beräknas med hjälp av följande faktorer:

WHO 2005 TEF |

2,3,7,8-TCDD | 1 | 2,3,7,8-TCDF | 0,1 |

1,2,3,7,8-PeCDD | 1 | 2,3,4,7,8-PeCDF | 0,3 |

| | 1,2,3,7,8-PeCDF | 0,03 |

| | | |

1,2,3,4,7,8-HxCDD | 0,1 | | |

1,2,3,6,7,8-HxCDD | 0,1 | 1,2,3,4,7,8-HxCDF | 0,1 |

1,2,3,7,8,9-HxCDD | 0,1 | 1,2,3,7,8,9-HxCDF | 0,1 |

| | 1,2,3,6,7,8-HxCDF | 0,1 |

1,2,3,4,6,7,8-HpCDD | 0,01 | 2,3,4,6,7,8-HxCDF | 0,1 |

| | | |

OCDD | 0,0003 | 1,2,3,4,6,7,8-HpCDF | 0,01 |

| | 1,2,3,4,7,8,9-HpCDF | 0,01 |

| | | |

| | OCDF | 0,0003 |

(T = tetra, P = penta, Hx = hexa, Hp = hepta, O = octa) |

Referens – Van den Berg m. fl., The 2005 World Health Organization Re-evaluation of Human and Mammalian Toxic Equivalency Factors for Dioxins and Dioxin-like Compounds |

BILAGA II

DET MINIMUM AV UPPGIFTER OCH INFORMATION SOM SKA BEAKTAS I DEN SÄKERHETSRAPPORT SOM FÖRESKRIVS I ARTIKEL 9

1. Information om hur verksamhetens ledningssystem och organisation är utformade för att förebygga allvarliga olyckshändelser

Denna information ska omfatta de delar som anges i bilaga III.

2. Beskrivning av verksamhetens omgivning

a) Beskrivning av platsen och dess omgivning, inbegripet geografiskt läge, meteorologiska, geologiska och hydrologiska uppgifter samt, i förekommande fall, historik.

b) Identifiering av anläggningar och annan aktivitet vid verksamheten som kan ge upphov till en allvarlig olyckshändelse.

c) Identifiering av närliggande anläggningar och andra platser, områden och projekt som kan öka risken för eller följderna av en allvarlig olyckshändelse och av dominoeffekter.

d) Beskrivning av de områden där en allvarlig olyckshändelse kan inträffa.

3. Beskrivning av anläggningen

a) Beskrivning av den huvudsakliga hanteringen och produktionen vid de delar av verksamheten som har betydelse ur säkerhetssynpunkt, riskkällor för allvarliga olyckshändelser och de omständigheter under vilka en allvarlig olyckshändelse kan inträffa, tillsammans med en beskrivning av de förebyggande åtgärder som har vidtagits.

b) Beskrivning av processerna, särskilt förfaringssätten.

c) Beskrivning av farliga ämnen:

i) Förteckning över farliga ämnen, som omfattar

– identifiering av farliga ämnen: kemisk beteckning, CAS-nummer, beteckning enligt IUPAC:s nomenklatur,

– maximal kvantitet av det ämne eller de ämnen som förekommer eller kan förekomma.

ii) fysikaliska, kemiska och toxikologiska egenskaper och indikering av farorna, både omedelbara och på sikt, för människors hälsa och miljön.

iii) fysikaliskt eller kemiskt beteende under normala användningsförhållanden eller förhållanden vid vilka olyckor kan förutses.

4. Identifiering och analys av olycksrisker samt förebyggande åtgärder

a) En detaljerad beskrivning av möjliga scenarier för allvarliga olyckshändelser och sannolikheten för sådana eller omständigheter under vilka de kan inträffa, inbegripet en sammanställning av sådana händelser som kan utlösa vart och ett av dessa scenarier, oavsett om orsakerna finns inom eller utanför anläggningen, särskilt

i) riskkällor i driften,

ii) externa risker och riskkällor, från dominoeffekter och från andra platser, områden och projekt som kan öka risken för eller följderna av en allvarlig olyckshändelse,

iii) miljörisker och riskkällor, exempelvis jordbävningar eller översvämningar.

b) En bedömning av hur omfattande och svåra följderna av de identifierade allvarliga olyckshändelserna kan bli, inbegripet kartor, bilder eller, när det är lämpligt, motsvarande beskrivningar som visar de områden som kan komma att påverkas av sådana olyckshändelser som inträffar i verksamheten, om de omfattas av bestämmelserna i artiklarna 13.2 b och 21.

c) En granskning av tidigare olyckor och tillbud med samma ämnen och processer, överväganden om lärdomar från dessa och en uttrycklig hänvisning till specifika åtgärder som har vidtagits för att förebygga sådana olyckor.

d) En beskrivning av tekniska parametrar och den utrustning som används för att garantera anläggningens säkerhet.

5. Skyddsåtgärder och insatser för att begränsa följderna av en olycka

a) Beskrivning av den utrustning som har installerats vid anläggningen för att begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser för människors hälsa och miljön, inklusive exempelvis system för detektion/skydd, tekniska anordningar för att begränsa storleken på oavsiktliga utsläpp (inklusive vattensprej, ångskärmar, catch pots för nödfall eller uppsamlingskärl, avstängningsventiler, system för inertiering, uppsamling av brandsläckningsvatten).

b) Organisering av alarm och räddningsinsatser.

c) Beskrivning av tillgängliga interna och externa resurser.

d) Sammanställning av de faktorer som beskrivs i a, b och c ovan och som är nödvändiga för att den interna planen för räddningsinsatser som avses i artikel 11 ska kunna utarbetas.

BILAGA III

INFORMATION SOM AVSES I ARTIKEL 9 OM VERKSAMHETENS LEDNINGSSYSTEM OCH ORGANISATION FÖR ATT FÖREBYGGA ALLVARLIGA OLYCKSHÄNDELSER

Vid genomförandet av verksamhetsutövarens säkerhetssystem ska följande beaktas:

a) Säkerhetssystemet ska vara proportionerligt mot farorna, de industriella aktiviteterna och organisationens komplexitet och ska grunda sig på en bedömning av riskerna. Säkerhetssystemet ska omfatta den del av det allmänna ledningssystemet som inbegriper organisationsplanen, ansvarsfördelningen, rutiner, förfaranden, metoder och resurser för att fastställa och genomföra strategin för förebyggande av allvarliga olyckshändelser. Övriga befintliga ledningssystem inklusive ISO, OSHAS och EMAS ska beaktas.

b) Säkerhetssystemet ska omfatta följande punkter:

i) Organisation och personal – roll- och ansvarsfördelning för anställda som deltar i hanteringen av risker för allvarliga olyckshändelser, på alla nivåer i organisationen. Utbildningsbehoven för dessa anställda och utbildningens upplägg. Deltagande av anställda och underleverantörers personal som arbetar inom verksamheten.

ii) Identifiering och bedömning av riskerna för allvarliga olyckshändelser – beslut om och införande av förfaranden för systematisk identifiering av dessa risker vid normal och onormal drift samt bedömning av sannolikheten för att en olyckshändelse inträffar och hur allvarlig den kan bli.

iii) Styrning – beslut om och införande av förfaranden och instruktioner för säker drift, inbegripet underhåll (anläggningen, processer och utrustning), larmsystem och tillfälliga driftsavbrott.

iv) Hantering av ändringar – beslut om och införande av förfaranden för att planera ändringar av eller konstruktion av nya anläggningar, processer eller lagerutrymmen.

v) Säkerhetskultur – åtgärder för att bedöma och förbättra säkerhetskulturen.

vi) Planering inför nödsituationer – beslut om och införande av förfaranden för att identifiera förutsebara nödsituationer genom systematisk analys, i syfte att utarbeta, testa och granska planerna för räddningsinsatser på dessa nödsituationer och ge särskild utbildning till den berörda personalen. Denna utbildning ska ges till all personal som arbetar inom verksamheten, även underleverantörers berörda personal.

vii) Resultatuppföljning – beslut om och införande av förfaranden för att kontinuerligt utvärdera efterlevnaden av målen med verksamhetsutövarens säkerhetssystem och en strategi för att förebygga allvarliga olyckshändelser, samt mekanismerna för inspektion och korrigerande åtgärder om det förekommer brister. Förfarandena ska inbegripa verksamhetsutövarens rutiner för anmälan av allvarliga olyckshändelser och händelser som kunde ha lett till en olycka, särskilt då denne har konstaterade brister i skyddsåtgärderna, inspektionerna av dessa och uppföljningen utifrån tidigare lärdomar. Förfarandena ska också inbegripa resultatindikatorer såsom resultatindikatorer för säkerhet och andra relevanta indikatorer.

(viii) Revision och granskning – beslut om och införande av förfaranden för periodisk systematisk bedömning av strategin för förebyggande av allvarliga olyckshändelser och säkerhetssystemets effektivitet och lämplighet, dokumenterad granskning av strategins och säkerhetssystemets resultat och den högre ledningens uppdatering av säkerhetssystemet, inklusive överväganden av och införande av nödvändiga ändringar enligt översynsresultatet.

BILAGA IV

UPPGIFTER OCH INFORMATION SOM SKA INGÅ I DE PLANER FÖR RÄDDNINGSINSATSER SOM AVSES I ARTIKEL 11

1. Interna planer för räddningsinsatser

Namn eller befattning på de personer som har befogenhet att sätta igång räddningsinsatser samt på den person som ansvarar för insatser på platsen och samordningen av dem.

a) Namn eller befattning på den person som ansvarar för kontakten med de myndigheter som har ansvaret för den externa planen för räddningsinsatser.

b) För varje förutsebar situation eller händelse som har betydelse för uppkomsten av en allvarlig olyckshändelse ska det finnas en beskrivning av vilka åtgärder som ska vidtas för att kontrollera situationen eller händelsen och begränsa följderna, inklusive en beskrivning av den säkerhetsutrustning och de resurser som är tillgängliga.

c) Åtgärder för att begränsa riskerna för personer på platsen, inklusive hur varningar ska ges och vad personerna förväntas göra när de uppfattar en varning.

d) Rutiner för omedelbar anmälan av en inträffad olycka till den myndighet som ansvarar för att den externa planen för räddningsinsatser sätts i verket, typ av information som ska ingå i den första varningen och åtgärder för att lämna mer detaljerad information så snart den blir tillgänglig.

e) Rutiner för att tillhandahålla stöd för insatser som görs utanför platsen.

2. Externa planer för räddningsinsatser

a) Namn eller befattning på de personer som har befogenhet att inleda räddningsinsatser och på de personer som har befogenhet att leda och samordna insatser utanför platsen.

b) Rutiner för mottagande av tidiga varningar om tillbud samt förfaranden för beredskapstillstånd och larm.

c) Rutiner för samordning av de resurser som behövs för att genomföra den externa planen för räddningsinsatser.

d) Rutiner för att tillhandahålla stöd för insatser på platsen.

e) Rutiner för insatser utanför platsen, inklusive respons på scenarier för allvarliga olyckshändelser enligt säkerhetsrapporten, inklusive sådana som påverkar miljön.

f) Rutiner om hur allmänheten och de närliggande verksamheter som anges i artikel 8 ska förses med specifik information om olyckan och hur man ska agera.

g) Rutiner för hur information ska lämnas till räddningstjänsterna i andra medlemsstater vid allvarliga olyckshändelser som kan få gränsöverskridande följder.

BILAGA V

UPPLYSNINGAR SOM SKA LÄMNAS TILL ALLMÄNHETEN ENLIGT ARTIKEL 13.1 OCH 13.2 a

Del 1

Alla verksamheter som omfattas av detta direktiv ska lämna följande upplysningar:

1. Verksamhetsutövarens namn eller firma samt fullständig adress till den berörda verksamheten.

2. En bekräftelse av att verksamheten omfattas av de bestämmelser och föreskrifter som krävs för genomförande av direktivet, och att den anmälan som avses i artikel 6.1 eller den säkerhetsrapport som avses i artikel 9.1 har överlämnats till den behöriga myndigheten.

3. En enkel redogörelse för aktiviteterna vid verksamheten.

4. Trivialnamnen eller, när det gäller farliga ämnen som omfattas av del 1 i bilaga I, de generiska benämningarna eller faroklassificeringarna för de farliga ämnen och blandningar som förekommer vid verksamheten och som kan orsaka en allvarlig olyckshändelse, med uppgifter om deras viktigaste farliga egenskaper.

5. Allmänna upplysningar om vilka risker för allvarliga olyckshändelser som kan föreligga, inbegripet möjliga följder av dessa olyckor för människor och miljö enligt säkerhetsrapporten och strategin för förebyggande av allvarliga olyckshändelser.

6. En sammanfattning av uppgifterna från de inspektioner som har genomförts enligt artikel 19 och de viktigaste slutsatserna av den senaste inspektionen, tillsammans med en hänvisning eller länk till den berörda inspektionsplanen.

7. Uppgifter om var det går att få tilläggsinformation, med beaktande av sekretesskraven enligt artikel 21.

Del 2

Verksamheter på högre nivå ska lämna följande upplysningar utöver den information som anges i del 1 av denna bilaga:

1. En sammanfattning av de viktigaste typerna av scenarier för allvarliga olyckshändelser och de viktigaste typerna av händelser som kan utlösa vart och ett av dessa scenarier.

2. Tillbörlig information om hur den berörda befolkningen kommer att varnas och hållas underrättad vid en allvarlig olyckshändelse.

3. Tillbörlig information om vilka åtgärder den berörda befolkningen bör vidta och hur den ska agera vid en allvarlig olyckshändelse.

4. En bekräftelse på att verksamhetsutövaren är skyldig att ordna tillbörliga rutiner på platsen och särskilt skyldigheten att kontakta räddningstjänsten vid insatser i samband med allvarliga olyckshändelser och i så hög grad som möjligt begränsa följderna av dem.

5. Lämplig information ur den externa planen för räddningsinsatser som utarbetats för att hantera de olycksföljder som uppstår utanför platsen. Informationen ska innehålla en uppmaning om att alla eventuella instruktioner och order från räddningstjänsten ska följas vid en olyckshändelse.

6. Där det är tillämpligt en angivelse av huruvida verksamheten ligger nära en annan medlemsstats territorium och därmed vilken risk som finns för att en allvarlig olyckshändelse har gränsöverskridande följder, enligt konventionen från FN:s ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) om gränsöverskridande konsekvenser av industriolyckor.

BILAGA VI

KRITERIER FÖR ANMÄLAN AV EN OLYCKSHÄNDELSE TILL KOMMISSIONEN ENLIGT ARTIKEL 16.1

I. Alla olyckshändelser som omfattas av punkt 1 eller som medför minst en av de följder som beskrivs i punkterna 2, 3, 4 och 5 måste anmälas till kommissionen.

1. Berörda ämnen

Varje typ av brand, explosion eller oavsiktligt utsläpp av ett farligt ämne i kvantiteter som motsvarar minst 1 % av det tröskelvärde som anges i kolumn 3 i bilaga I.

2. Skador på personer eller egendom

En olyckshändelse där farliga ämnen ingår och som ger upphov till någon av de nedan angivna följderna:

a) Ett dödsfall.

b) Att sex personer skadas inom verksamheten och måste tillbringa minst ett dygn på sjukhus.

c) Att en person utanför verksamhetens område måste tillbringa minst ett dygn på sjukhus.

d) Att en eller flera bostäder utanför verksamhetens område skadas och blir oanvändbara till följd av olyckan.

e) Evakuering eller isolering av personer under mer än två timmar (personer × timmar): värdet ska vara åtminstone 500.

f) Avbrott av telefonförbindelser, dricksvatten-, el- eller gasförsörjning under mer än två timmar (personer × timmar): värdet ska vara åtminstone 1 000.

3. Omedelbara skador på miljön

a) Bestående eller långsiktiga skador på markområden:

i) 0,5 ha eller mer av en livsmiljö som har betydelse ur miljö- eller bevarandesynpunkt och är skyddad i lag.

ii) 10 ha eller mer av en mera utbredd livsmiljö, inklusive åkermark.

b) Betydande eller långsiktiga skador på sjöar eller på havsområden:

i) 10 km eller mer av en flod eller en kanal.

ii) 1 ha eller mer av en sjö eller damm.

iii) 2 ha eller mer av ett delta.

iv) 2 ha eller mer av ett kust- eller havsområde.

c) Betydande skador på en akvifer eller på grundvatten:

i) 1 ha eller mer.

4. Skador på egendom

a) Skador på egendom inom verksamheten: minst 2 miljoner euro.

b) Skador på egendom utanför verksamheten: minst 0,5 miljoner euro.

5. Gränsöverskridande skador

Alla olyckor där ett farligt ämne medverkar direkt och som har följdverkningar utanför den berörda medlemsstatens territorium.

II. Olyckshändelser eller händelser som kunde ha lett till en olycka som medlemsstaterna anser vara av särskilt tekniskt intresse när det gäller att förebygga allvarliga olyckshändelser och begränsa deras följder, men som inte uppfyller de kvantitativa kriterierna enligt ovan, ska anmälas till kommissionen.

BILAGA VII

KRITERIER FÖR UNDANTAG ENLIGT ARTIKEL 4

BILAGA VIII

JÄMFÖRELSETABELL

Direktiv 96/82/EG | Detta direktiv |

Artikel 1 | Artikel 1 |

Artikel 2.1 första stycket | Artikel 2.1 |

Artikel 2.1 andra stycket | Artikel 3.11 |

Artikel 2.2 | --- |

Artikel 3.1 | Artikel 3.1 |

Artikel 3.2 | Artikel 3.7 |

Artikel 3.3 | Artikel 3.8 |

Artikel 3.4 | Artikel 3.9 |

Artikel 3.5 | Artikel 3.12 |

Artikel 3.6 | Artikel 3.13 |

Artikel 3.7 | Artikel 3.14 |

Artikel 3.8 | Artikel 3.15 |

--- | Artiklarna 3.2–3.6, 3.10–3.11 och 3.16– 3.18 |

Artikel 4 | Artikel 2.2 a–g |

--- | Artikel 4 |

Artikel 5 | Artikel 5 |

Artikel 6.1 | Artikel 6.2 |

Artikel 6.2. a–g | Artikel 6.1. a–g |

--- | Artikel 6.1 h |

Artikel 6.3 | Artikel 6.3 |

Artikel 6.4 | Artikel 6.4 |

--- | Artikel 6.5 |

Artikel 7.1 | Artikel 7.1 |

--- | Artikel 7.2 a–b |

Artikel 7.1a | Artikel 7.2 c |

Artikel 7.2 | --- |

Artikel 7.3 | --- |

--- | Artikel 7.3 |

--- | Artikel 7.4 |

Artikel 8 | Artikel 8 |

Artikel 9.1 | Artikel 9.1 |

Artikel 9.2 första stycket | Artikel 9.2 |

Artikel 9.2 andra stycket | --- |

Artikel 9.3 | Artikel 9.3 |

Artikel 9.4 | Artikel 9.6 |

Artikel 9.5 | Artikel 9.5 |

Artikel 9.6 | --- |

--- | Artikel 9.4 och 9.7 |

Artikel 10 | Artikel 10 |

Artikel 11.1 a–b | Artikel 11.1 a–b och 11.2 |

Artikel 11.1 c | Artikel 11.1 c |

Artikel 11.2 | Artikel 11.3 |

Artikel 11.3 | Artikel 11.4 |

Artikel 11.4 | Artikel 11.5 första stycket |

Artikel 11.4a | Artikel 11.5 andra stycket |

Artikel 11.5 | Artikel 11.6 |

Artikel 11.6 | Artikel 11.7 |

Artikel 12.1 första stycket | Artikel 12.1 |

Artikel 12.1 andra stycket | Artikel 12.2 |

Artikel 12.1a | --- |

Artikel 12.2 | Artikel 12.3 |

--- | Artikel 12.4 |

Artikel 13.1 första stycket | Artikel 13.2 första stycket led a och andra stycket |

Artikel 13.1 andra stycket första och tredje meningarna | Artikel 13.1 och artikel 13.2 andra stycket sista meningen |

Artikel 13.1 andra stycket andra meningen | Artikel 13.1 |

Artikel 13.1 tredje stycket | Artikel 13.1 första stycket och artikel 13.2 andra stycket första meningen |

--- | Artikel 13.1 andra stycket |

Artikel 13.2 | Artikel 13.4 |

Artikel 13.3 | Artikel 13.5 |

Artikel 13.4 | Artikel 13.2 b |

Artikel 13.5 | Artikel 14.1 |

Artikel 13.6 | Artikel 13.2 c |

--- | Artikel 13.3 |

--- | Artikel 13.6 |

--- | Artikel 14.2–14.7 |

Artikel 14 | Artikel 15 |

Artikel 15 | Artikel 16 |

Artikel 16 | Artikel 17.1 |

--- | Artikel 17.2–17.3 |

Artikel 17 | Artikel 18 |

Artikel 18.1 | Artikel 19.1–19.2 |

Artikel 18.2 a | Artikel 19.4 |

Artikel 18.2 b–c | Artikel 19.7 |

Artikel 18.3 | Artikel 19.10 |

--- | Artikel 19.3, 19.5, 19.6, 19.8 och 19.9 |

Artikel 19.1 | Artikel 20.1 |

Artikel 19.1a första stycket | Artikel 20.2 |

Artikel 19.1a andra stycket första meningen | Artikel 20.3 |

Artikel 19.1a andra stycket andra meningen | --- |

Artikel 19.2 första stycket | Artikel 20.5 |

Artikel 19.2 andra stycket | Artikel 20.6 |

Artikel 19.3 | --- |

Artikel 19.4 | Artikel 20.4 |

Artikel 20.1 första stycket | Artikel 21.1 |

Artikel 20.1 andra stycket | Artikel 21.2 |

Artikel 20.2 | --- |

--- | Artikel 21.3 |

--- | Artikel 22 |

Artikel 21 | Artikel 23 |

Artikel 22 | --- |

Artikel 23 | Artikel 29 |

Artikel 24 | Artikel 28 |

Artikel 25 | Artikel 30 |

Artikel 26 | Artikel 31 |

--- | Artiklarna 24–27 |

Bilaga I, inledningen, punkterna 1–5 | Bilaga I, noterna till bilaga I, punkterna 1–4 |

Bilaga I, inledningen, punkterna 6–7 | --- |

Bilaga I, del 1 | Bilaga I, del 2 |

Bilaga I, del 1, noterna | Bilaga I, noterna till bilaga I, styckena 13–19 |

Bilaga I, del 2 | Bilaga I, del 1 |

Bilaga I, del 2, noterna, punkt 1 | Bilaga I, noterna till bilaga I, punkterna 1 och 5–7 |

Bilaga I, del 2, noterna, punkt 2 | Bilaga I, noterna till bilaga I, punkterna 8–10 |

Bilaga I, del 2, noterna, punkt 3 | Bilaga I, noterna till bilaga I, punkterna 11–12 |

Bilaga I, del 2, noterna, punkt 4 | Bilaga I, noterna till bilaga I, stycke 4 |

--- | Bilaga I, del 3 |

Bilagorna II och I–III | Bilaga II, 1–3 |

Bilaga II, IV, A | Bilaga II, 4, A |

--- | Bilaga II, 4, A, första, andra och tredje strecksatserna |

Bilaga II, IV, B | Bilaga II, 4, B |

--- | Bilaga II, 4, C |

Bilaga II, IV, C | Bilaga II, 4, D |

Bilaga II, V | Bilaga II, 5 |

Bilaga III, den inledande punkten och leden a–b | Bilaga III, inledande punkterna |

Bilaga III, led c, i–iv | Bilaga III, leden i–iv |

--- | Bilaga III, led v |

Bilaga III, led c, v–vii | Bilaga III, leden vi–viii |

Bilaga IV | Bilaga IV |

Bilaga V, punkt 1 | Bilaga V, I, punkt 1 |

Bilaga V, punkt 2 | --- |

Bilaga V, punkterna 3–6 | Bilaga V, I, punkterna 2–5 |

--- | Bilaga V, I, punkt 6 |

Bilaga V, punkterna 7–10 | Bilaga V, II punkterna 2–5 |

Bilaga V, punkt 11 | Bilaga V, I, punkt 7 |

--- | Bilaga V, II punkterna I och 6 |

Bilaga VI, I | Bilaga VI, I |

Bilaga VI, II | --- |

--- | Bilaga VII |

--- | Bilaga VIII |

[1] EUT C […], […], s. […].

[2] EUT C […], […], s. […].

[3] EUT C […], […], s. […].

[4] EGT L 10, 14.1.1997, s. 13.

[5] EGT L 326, 3.12.1998, s. 1.

[6] EGT 196, 16.8.1967, s. 1.

[7] EGT L 200, 30.7.1999, s. 1.

[8] EUT L 353, 31.12.2008, s. 1.

[9] EUT L 124, 17.5.2005, s. 1.

[10] KOM(2008) 46 slutlig.

[11] EUT L 107, 25.4.2007, s. 1.

[12] EGT L 175, 5.7.1985, s. 40.

[13] EGT L 197, 21.7.2001, s. 30.

[14] EGT L 41, 14.2.2003, s. 26.

[15] EUT L 342, 22.12.2009, s. 1.

[16] CAS-numret visas endast som indikation.

[17] EUT L 353, 31.12.2008, s. 1.

[18] Mera vägledning om när testning inte behövs finns i beskrivningen av metoden A.14, se förordning (EG) nr 440/2008 av den 30 maj 2008 om testmetoder enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), EUT L 142, 31.5.2008, s. 1.

[19] EGT L 147, 9.6.1975, s. 40.

[20] 15,75 viktprocent kväve på grund av att ammoniumnitratet motsvarar 45 % ammoniumnitrat.

[21] 24,5 viktprocent kväve på grund av att ammoniumnitratet motsvarar 70 % ammoniumnitrat.

[22] EUT L 304, 21.11.2003, s. 1.

[23] 28 viktprocent kväve på grund av att ammoniumnitratet motsvarar 80 % ammoniumnitrat.

--------------------------------------------------