17.11.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/1

(1)

Kreditvärderingsinstituten har en viktig uppgift på de internationella värdepappers- och kreditmarknaderna, eftersom de kreditbetyg de utfärdar används av investerare, låntagare, emittenter och stater som en del av informationen för att fatta väl underbyggda investerings- och finansieringsbeslut. Kreditinstitut, värdepappersföretag, försäkrings- och återförsäkringsföretag, företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och tjänstepensionsinstitut kan använda sådana kreditbetyg som referenser för beräkning av sina kapitalkrav i solvensavseende eller för att beräkna placeringsrisker. Kreditbetygen påverkar följaktligen i väsentlig grad hur marknaden fungerar och investerares och konsumenters tillit och förtroende. Det är därför av avgörande betydelse att kreditvärderingsverksamheten utövas i enlighet med principerna om integritet, transparens, ansvar och goda styrelseformer, för att säkerställa att de kreditbetyg som används inom gemenskapen är oberoende, objektiva och av fullgod kvalitet.

(2)

För närvarande har de flesta kreditvärderingsinstitut sina huvudkontor utanför gemenskapen. De flesta medlemsstater reglerar inte kreditvärderingsinstitutens verksamhet eller villkoren för utfärdande av kreditbetyg. Trots kreditvärderingsinstitutens väsentliga betydelse för de finansiella marknadernas funktion omfattas de endast inom begränsade områden av gemenskapslagstiftning, däribland Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk) (4). Dessutom behandlas kreditvärderingsinstituten i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (5) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (6). Det är därför viktigt att fastställa bestämmelser som säkerställer att alla kreditbetyg som utfärdats av kreditvärderingsinstitut som är registrerade i gemenskapen är av fullgod kvalitet och utfärdas av kreditvärderingsinstitut som är föremål för strikta krav. Kommissionen kommer att fortsätta sitt samarbete med internationella organ för att skapa samstämmighet mellan reglerna för kreditvärderingsinstitut. Det bör vara möjligt att undanta vissa centralbanker som utfärdar kreditbetyg från denna förordnings tillämpning, förutsatt att de uppfyller relevanta, tillämpliga villkor för att säkerställa kreditvärderingsverksamhetens oberoende och integritet, och att dessa villkor är lika strikta som kraven i denna förordning.

(3)

Bestämmelserna i denna förordning bör inte skapa någon allmän skyldighet att kreditvärdera finansiella instrument eller finansiella förpliktelser enligt denna förordning. Framför allt bör företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) enligt definitionen i rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (7) eller tjänstepensionsinstitut enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (8) inte vara skyldiga att endast investera i finansiella instrument som är kreditvärderade enligt denna förordning.

(4)

Denna förordning bör inte skapa ett generellt krav för finansiella institut eller investerare att endast investera i värdepapper för vilka prospekt har offentliggjorts i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel (9) och kommissionens förordning (EG) nr 809/2004 av den 29 april 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG i fråga om informationen i prospekt, dessas format, införlivande genom hänvisning samt offentliggörande av prospekt och annonsering (10) och som har värderats enligt den här förordningen. Dessutom bör den här förordningen inte kräva att emittenter eller erbjudare eller personer som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad ska skaffa kreditbetyg för värdepapper som omfattas av skyldigheten att offentliggöra prospekt enligt direktiv 2003/71/EG och förordning (EG) nr 809/2004.

(5)

Ett prospekt som offentliggörs enligt direktiv 2003/71/EG och förordning (EG) nr 809/2004 bör innehålla tydlig information på framträdande plats om huruvida kreditbetygen för de respektive värdepappren utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut som är etablerat i gemenskapen och registrerat enligt den här förordningen. Ingenting i den här förordningen bör dock förhindra att personer ansvariga för offentliggörandet av prospekt enligt direktiv 2003/71/EG och förordning (EG) nr 809/2004 inkluderar annan viktig information i prospektet, bland annat kreditbetyg som utfärdats i tredjeland och därtill knuten information.

(6)

Utöver att utfärda kreditbetyg och utföra kreditvärderingsverksamhet, bör kreditvärderingsinstitut yrkesmässigt kunna utföra verksamhetsanknutna aktiviteter. De verksamhetsanknutna aktiviteterna får inte inkräkta på kreditvärderingsverksamhetens oberoende eller integritet.

(7)

Denna förordning bör gälla för kreditbetyg som utfärdats av kreditvärderingsinstitut som är registrerade inom gemenskapen. Det främsta syftet med förordningen är att skydda stabiliteten på finansmarknaderna och investerarna. Kreditpoäng, kreditpoängssystem och likartade bedömningar knutna till förpliktelser som uppstår i en kund-, affärs- eller branschförbindelse bör inte omfattas av denna förordning.

(8)

Kreditvärderingsinstitut bör på frivillig grund tillämpa den uppförandekod för kreditvärderingsinstitut som utfärdats av Internationella organisationen av institutioner för reglering av värdepappersmarknaden (Iosco) (nedan kallad Iosco-koden). Under 2006 uppmanades, genom ett meddelande från kommissionen om kreditvärderingsinstitut (11), Europeiska värdepapperstillsynskommittén (CESR), inrättad genom kommissionens beslut 2009/77/EG (12), att övervaka efterlevnaden av Iosco-koden och årligen rapportera till kommissionen.

(9)

Vid Europeiska rådet den 13 och 14 mars 2008 enades man om ett antal slutsatser för att åtgärda de huvudsakliga svagheter som påvisats i det finansiella systemet. Ett av målen var att förbättra marknadens funktion och dess belöningsstrukturer, inbegripet kreditvärderingsinstitutens uppgifter.

(10)

Kreditvärderingsinstituten anses för det första ha misslyckats med att tillräckligt tidigt låta de förvärrade förhållandena på marknaden återspeglas i kreditbetygen, och för det andra ha misslyckats med att anpassa sina kreditbetyg i tid efter det att krisen på marknaden hade förvärrats. Detta misslyckande kan bäst korrigeras genom åtgärder som rör intressekonflikter, kreditvärderingarnas kvalitet, möjligheterna att överblicka kreditvärderingsinstitutens verksamhet samt deras interna företagsstyrning och övervakningen av deras verksamheter. Användarna av kreditbetyg bör inte ensidigt förlita sig på dem, utan de bör lägga ner största omsorg på egna analyser och fortlöpande genomföra en tillfredsställande ”due diligence” beträffande dessa värderingars tillförlitlighet.

(11)

Det är nödvändigt att fastställa ett gemensamt regelverk för att förbättra kvaliteten på kreditbetygen, särskilt kreditbetyg som ska användas av både finansiella institut och personer som omfattas av harmoniserade bestämmelser inom gemenskapen. Utan sådana ramar finns det risk för att medlemsstaterna vidtar sinsemellan skiljaktiga åtgärder på nationell nivå, vilket direkt skulle få negativa följder för den inre marknaden och hindra den från att fungera väl, eftersom olika bestämmelser skulle gälla i de enskilda medlemsstaterna för institut som utfärdar kreditbetyg som är avsedda att användas av finansiella institut överallt inom hela gemenskapen. Skilda kvalitetskrav för kreditbetyg skulle dessutom kunna komma att leda till skillnader i skyddsnivå för investerare och konsumenter. Användarna bör dessutom kunna jämföra kreditbetyg som utfärdats i gemenskapen med internationellt utfärdade kreditbetyg.

(12)

Denna förordning bör inte påverka hur kreditbetyg används av andra personer än de som avses i denna förordning.

(13)

Det är önskvärt att kreditbetyg som utfärdas i tredjeland kan användas i rättsligt reglerade sammanhang inom gemenskapen under förutsättning att de uppfyller krav som är lika stränga som de som föreskrivs i denna förordning. Genom denna förordning införs ett system för godkännande som gör det möjligt för kreditvärderingsinstitut som är etablerade i gemenskapen och registrerade i enlighet med gemenskapsrätten att godkänna kreditbetyg som utfärdats i tredjeland. Kreditvärderingsinstituten bör, när de godkänner ett kreditbetyg som utfärdats i ett tredjeland, fastställa och löpande kontrollera om kreditvärderingsverksamhet som leder till utfärdandet av ett sådant kreditbetyg uppfyller krav för utfärdande av kreditbetyg som är lika stränga som de som föreskrivs i denna förordning och som gör att man uppnår samma mål och effekter i praktiken.

(14)

För att ta hänsyn till oron över att kreditvärderingsinstitut som inte är etablerade inom gemenskapen skulle kunna utgöra ett allvarligt hinder för effektiv tillsyn i finansmarknadernas bästa intresse inom gemenskapen, bör ett sådant system för godkännande införas för kreditvärderingsinstitut som är närstående företag till eller som har ett nära samarbete med kreditvärderingsinstitut etablerade inom gemenskapen. Det kan dock vara nödvändigt att anpassa kraven på fysisk närvaro i gemenskapen i vissa fall, särskilt för mindre kreditvärderingsinstitut från tredjeland utan någon närvaro eller anknytning inom gemenskapen. Ett särskilt certifieringssystem bör därför inrättas för sådana kreditvärderingsinstitut, under förutsättning att de inte är systemviktiga för finansmarknadernas finansiella stabilitet eller integritet i en eller flera medlemsstater.

(15)

Certifiering bör vara möjlig efter det att kommissionen fastställt att de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna i ett tredjeland är likvärdiga med kraven i denna förordning. Det planerade systemet för likvärdighet bör inte innebära ett automatiskt tillträde till gemenskapen men bör erbjuda en möjlighet för kvalificerade kreditvärderingsinstitut från ett tredjeland att bedömas från fall till fall och beviljas ett undantag från vissa av de organisatoriska krav som gäller för kreditvärderingsinstitut inom gemenskapen, bland annat kravet på fysisk närvaro i gemenskapen.

(16)

Denna förordning bör även innehålla krav på att kreditvärderingsinstitutet i tredjeland uppfyller kriterier som utgör generella förutsättningar för integritet i dess kreditvärderingsverksamhet, för att förebygga att behöriga myndigheter eller andra offentliga myndigheter i tredjelandet ingriper när det gäller kreditbetygens innehåll och för att sörja för en lämplig strategi för intressekonflikter, rotation av kreditvärderingsanalytiker och regelbundet och fortlöpande informationslämnande.

(17)

En annan viktig förutsättning för ett sunt system för godkännande och ett system för likvärdighet är också att det finns goda samarbetsarrangemang mellan de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna och de behöriga myndigheterna för kreditvärderingsinstitut i tredjeland.

(18)

Det kreditvärderingsinstitut som godkänner kreditbetyg som utfärdats i tredjeland bör vara helt och ovillkorligt ansvarigt för de godkända kreditbetygen och för att villkoren för godkännande i denna förordning är uppfyllda.

(19)

Denna förordning bör inte gälla kreditbetyg som kreditvärderingsinstitutet tar fram på enskild begäran och uteslutande ger till den person som beställde det och som inte är avsett för offentliggörande eller distribution till abonnenter.

(20)

Investeringsanalyser, investeringsrekommendationer och andra utlåtanden om ett värde eller ett pris för ett finansiellt instrument eller en finansiell förpliktelse bör inte anses utgöra kreditbetyg.

(21)

Ett kreditbetyg som utfärdas på eget initiativ, nämligen ett kreditbetyg som inte utfärdats på begäran av emittenten eller den kreditvärderade enheten, bör tydligt identifieras som sådant och skilja sig från begärda kreditbetyg på lämpligt sätt.

(22)

För att undvika eventuella intressekonflikter bör kreditvärderingsinstituten inrikta sin yrkesmässiga verksamhet på utfärdande av kreditbetyg. Kreditvärderingsinstitut bör inte få utföra konsult- eller rådgivningstjänster. Ett kreditvärderingsinstitut bör i synnerhet inte lämna förslag eller rekommendationer om utformningen av strukturerade finansiella instrument. De bör dock få tillhandahålla verksamhetsanknutna tjänster, om detta inte kan komma att skapa intressekonflikter med utfärdandet av kreditbetyg.

(23)

Kreditvärderingsinstitut bör använda värderingsmetoder som är rigorösa, systematiska och kontinuerliga och som valideras på grundval av historiska erfarenheter, inklusive utfallstest. Detta krav bör emellertid inte ligga till grund för ett ingripande från de behöriga myndigheternas och medlemsstaternas sida när det gäller kreditbetygens och värderingsmetodernas innehåll. På samma sätt bör kravet för kreditvärderingsinstituten att minst en gång om året se över kreditbetygen inte påverka deras skyldighet att regelbundet övervaka kreditbetygen och vid behov revidera kreditbetyg. Dessa krav bör inte tillämpas på ett sätt som hindrar nya kreditvärderingsinstitut från att komma in på marknaden.

(24)

Kreditbetygen bör vara välgrundade och ordentligt motiverade för att undvika kompromisser vid kreditvärderingen.

(25)

Kreditvärderingsinstitut bör offentliggöra information om de metoder, modeller och grundläggande antaganden som de använder i sin kreditvärderingsverksamhet. Detaljgraden när det gäller de offentliggjorda uppgifterna om modellerna bör vara sådan att det ges tillräcklig information till användarna av kreditbetyg för att de själva ska kunna genomföra en ”due diligence” i syfte att bedöma om de kan förlita sig på dessa kreditbetyg eller inte. Offentliggörande av uppgifterna om modellerna får emellertid inte avslöja känslig affärsinformation eller allvarligt hindra innovation.

(26)

Kreditvärderingsinstitut bör utarbeta lämpliga riktlinjer och förfaranden när det gäller anställda och andra personer som medverkar i kreditvärderingsprocessen i syfte att förhindra, upptäcka, undanröja eller hantera och rapportera om intressekonflikter och fortlöpande säkerställa kvalitet, integritet och noggrannhet i kreditvärderings- och översynsprocesser. Dessa riktlinjer och förfaranden bör särskilt inbegripa en intern kontrollmekanism och en funktion för regelefterlevnad.

(27)

Kreditvärderingsinstituten bör undvika intressekonflikter och, om de är oundvikliga, hantera dem effektivt för att slå vakt om sitt oberoende. De bör i tid rapportera om intressekonflikter. De bör också dokumentera alla väsentliga hot mot oberoendet - avseende såväl själva institutet som dem av dess anställda eller andra personer som medverkar i kreditvärderingsprocessen – samt de skyddsåtgärder som tillämpas för att mildra sådana hot.

(28)

Varje kreditvärderingsinstitut eller grupp av kreditvärderingsinstitut bör fortlöpande präglas av sunda styrelseformer. Vid fastställandet av sådana bolagsstyrningsarrangemang bör ett kreditvärderingsinstitut eller en grupp av kreditvärderingsinstitut ta hänsyn till behovet av att säkerställa att det kommer att göra kreditvärderingar som är oberoende, objektiva och av fullgod kvalitet.

(29)

För att säkerställa att kreditvärderingsprocessen inte påverkas av kreditvärderingsinstitutets kommersiella företagsintressen bör kreditvärderingsinstituten se till att minst en tredjedel, men inte färre än två, av ledamöterna i styrelsen är oberoende på ett sätt som överensstämmer med punkt 13 i avsnitt III i kommissionens rekommendation 2005/162/EG av den 15 februari 2005 om uppgifter för företagsexterna styrelseledamöter eller styrelseledamöter med tillsynsfunktion i börsnoterade bolag och om styrelsekommittéer (13). Det är dessutom nödvändigt att majoriteten i den högsta ledningen, däribland alla oberoende ledamöter av styrelsen, har tillräckligt kunnande om relevanta områden inom finansiella tjänster. Den ansvarige för kontroll av regelefterlevnaden bör regelbundet rapportera om fullgörandet av sitt uppdrag till den högsta ledningen och de oberoende ledamöterna i styrelsen.

(30)

För att undvika intressekonflikter bör ersättningen till de oberoende ledamöterna i styrelsen inte vara beroende av kreditvärderingsinstitutets affärsmässiga resultat.

(31)

Varje kreditvärderingsinstitut bör anslå ett tillräckligt antal anställda med tillfredsställande kunnande och erfarenhet till sin kreditvärderingsverksamhet. Det bör i synnerhet säkerställa att tillräckliga personresurser och medel anslås till utfärdande, övervakning och uppdatering av kreditbetyg.

(32)

För att beakta de särskilda förhållandena i kreditvärderingsinstitut som sysselsätter färre än 50 anställda bör de behöriga myndigheterna ha möjlighet att undanta sådana kreditvärderingsinstitut från vissa av de skyldigheter som fastställs i denna förordning när det gäller rollen för oberoende ledamöter i styrelsen, funktionen för regelefterlevnad och rotationssystemet, och i den mån nämnda institut kan visa att de uppfyller vissa villkor. Ett av de kriterier som de behöriga myndigheterna särskilt bör undersöka är huruvida storleken på ett kreditvärderingsinstitut har fastställts på ett sätt som gör att kreditvärderingsinstitutet eller en grupp av kreditvärderingsinstitut kan undvika att uppfylla kraven i denna förordning. Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör tillämpa undantagen på ett sätt som gör att risken för en uppsplittring av den inre marknaden undviks och att en enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten säkerställs.

(33)

Långvariga relationer med samma kreditvärderade enheter eller deras anknutna tredje parter kan komma att inverka negativt på oberoendet hos kreditvärderingsanalytiker och hos de personer som godkänner kreditbetygen. Dessa kreditvärderingsanalytiker och personer bör därför omfattas av ett lämpligt rotationssystem som möjliggör en gradvis ändring av analysgrupperna och kreditvärderingskommittéerna.

(34)

Kreditvärderingsinstituten bör se till att de metoder, modeller och grundläggande antaganden, såsom matematiska antaganden eller korrelationsantaganden, som de tillämpar vid fastställandet av kreditbetygen underhålls, uppdateras och regelbundet ses över i sin helhet samt att deras beskrivningar offentliggörs på ett sådant sätt att en fullständig översyn blir möjlig. I fall där brist på tillförlitliga uppgifter eller strukturens komplexitet hos ett nytt slags finansieringsinstrument, särskilt strukturerade finansiella instrument, gör att man allvarligt måste ifrågasätta om kreditvärderingsinstitutet förmår att ta fram en trovärdig kreditvärdering, bör detta inte utfärda kreditbetyg eller bör återkalla ett befintligt kreditbetyg. Förändringar av kvaliteten på den information som finns tillgänglig för att övervaka ett gällande kreditbetyg bör offentliggöras tillsammans med denna översyn och, i tillämpliga fall, bör en revidering av kreditbetyget ske.

(35)

För att säkerställa kreditbetygens kvalitet bör varje kreditvärderingsinstitut vidta åtgärder för att se till att den information det använder när det tilldelar kreditbetyg är tillförlitlig. I detta syfte bör ett kreditvärderingsinstitut bland annat kunna utnyttja finansiella rapporter, som granskats av oberoende revisorer, och offentliga underrättelser, kontroller genomförda av ansedda tredje parter, egen granskning av ett slumpmässigt urval av den mottagna informationen eller avtalsbestämmelser som klart föreskriver ansvar för den kreditvärderade enheten eller dess anknutna tredje parter om information lämnas enligt avtalet i medvetande om att den är materiellt felaktig eller vilseledande, eller om den kreditvärderade enheten eller dess anknutna tredje parter inte genomför en rimlig ”due diligence” när det gäller att kontrollera korrektheten i informationen i enlighet med avtalsvillkoren.

(36)

Denna förordning påverkar inte kreditvärderingsinstitutens skyldighet att skydda fysiska personers rätt till privatliv när det gäller behandling av personuppgifter i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (14).

(37)

Det är nödvändigt att kreditvärderingsinstituten inrättar ordentliga förfaranden för en regelbunden översyn av de metoder, modeller och grundläggande värderingsantaganden de använder för att dessa ska kunna tillfredsställande återspegla ändrade förhållanden på de underliggande värdepappersmarknaderna. För att säkerställa transparens bör varje materiell ändring av kreditvärderingsinstitutens metoder och praxis eller förfaranden och processer offentliggöras innan den genomförs, såvida inte extrema marknadsförhållanden kräver omedelbar ändring av kreditvärderingen.

(38)

Ett kreditvärderingsinstitut bör alltid ange lämpliga riskvarningar, inbegripet en känslighetsanalys av relevanta antaganden. Den analysen bör förklara hur olika utvecklingar på marknaden som påverkar de parametrar som är inbyggda i modellen kan påverka ändringar av kreditbetyg (exempelvis volatilitet). Kreditvärderingsinstitutet bör säkerställa att informationen om den historiska andelen fallissemang inom varje betygskategori kan verifieras och kvantifieras och ger tillräckligt underlag för berörda parter för att klart uppfatta varje betygskategoris historiska resultat och om, och i så fall på vilket sätt, betygskategorierna har ändrats. Om det på grund av arten hos ett kreditbetyg eller andra förhållanden är olämpligt eller statistiskt insignifikant eller på annat sätt skulle kunna vilseleda användarna av kreditbetyget att ange historisk andel fallissemang, bör kreditvärderingsinstitutet lämna tillfredsställande förklaringar. Sådan information bör i största möjliga utsträckning vara jämförbar med eventuella förekommande modeller inom branschen så att investerarna får stöd för jämförelser mellan olika kreditvärderingsinstituts resultat.

(39)

För att göra kreditbetygen mer överblickbara och bidra till skyddet av investerarna bör CESR upprätta ett centralt arkiv med information om kreditvärderingsinstitutens tidigare prestationer och information om tidigare utfärdade kreditbetyg. Kreditvärderingsinstituten bör lämna information till detta arkiv i en standardiserad form. CESR bör offentliggöra denna information och årligen offentliggöra sammanfattande information om de huvudsakliga utvecklingstendenser som observerats.

(40)

Under vissa förhållanden kan strukturerade finansiella instrument ge effekter av annat slag än traditionella företagslåneinstrument. Det skulle kunna vara vilseledande för investerarna att, utan ytterligare förklaring, använda samma betygskategorier för båda dessa slag av instrument. Kreditvärderingsinstituten bör i väsentlig grad bidra till att öka medvetenheten hos användarna av kreditbetyg om de särskiljande egenskaperna hos strukturerade finansiella produkter i förhållande till deras traditionella motsvarigheter. Kreditvärderingsinstituten bör därför hålla de betygskategorier som används vid kreditvärdering av strukturerade finansiella instrument, å ena sidan, klart åtskilda från de betygskategorier som kan användas för andra finansiella instrument eller finansiella förpliktelser, å andra sidan, genom att lägga till en lämplig symbol till betygskategorin.

(41)

Kreditvärderingsinstituten bör vidta åtgärder för att undvika situationer där emittenter begär preliminära bedömningar av kreditvärdigheten hos ett visst strukturerat finansiellt instrument av ett antal kreditvärderingsinstitut i syfte att kunna välja det som ger det bästa kreditbetyget för den produkt som de avser att erbjuda. Även emittenter bör undvika sådana metoder.

(42)

Varje kreditvärderingsinstitut bör dokumentera de metoder som används vid kreditvärderingarna och regelbundet uppdatera dokumentationen då ändringar görs av dem samt också dokumentera materiella inslag i dialogen mellan kreditvärderingsanalytikern och den kreditvärderade enheten eller någon av dess anknutna tredje parter.

(43)

För att skapa en hög grad av förtroende för den inre marknaden hos investerare och konsumenter bör det krävas registrering av kreditvärderingsinstitut som utfärdar kreditbetyg inom gemenskapen. En sådan registrering är den viktigaste förutsättningen för att kreditvärderingsinstitut ska kunna utfärda kreditbetyg avsedda att användas i rättsligt reglerade sammanhang i gemenskapen. Det är därför nödvändigt att fastställa harmoniserade villkor och förfaranden för beviljande, upphävande och återkallande av sådan registrering.

(44)

Denna förordning bör inte ersätta de etablerade förfarandena för erkännande av externa ratinginstitut (ECAI) i enlighet med direktiv 2006/48/EG. Externa ratinginstitut som redan erkänts i gemenskapen bör ansöka om registrering enligt denna förordning.

(45)

Ett kreditvärderingsinstitut som registrerats av den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten bör ha tillstånd att utfärda kreditbetyg inom hela gemenskapen. Det är därför nödvändigt att fastställa ett enda registreringsförfarande för varje kreditvärderingsinstitut som har verkan inom hela gemenskapen. Registreringen av ett kreditvärderingsinstitut bör ha verkan så snart det registreringsbeslut som har utfärdats av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har trätt i kraft enligt relevant nationell lagstiftning.

(46)

Det är nödvändigt att fastställa en central instans till vilken registreringsansökningarna ska lämnas. CESR bör ta emot registreringsansökningarna och se till att de behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater underrättas om dem. CESR bör också ge råd till de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten om huruvida ansökan är fullständig. Granskningen av dessa ansökningar bör dock utföras på nationell nivå av den relevanta behöriga myndigheten. För att kunna behandla kreditvärderingsinstituten på ett effektivt sätt bör de behöriga myndigheterna upprätta operativa nätverk (kollegier) som stöds av en effektiv it-infrastruktur. CESR bör inrätta en underkommitté som är specialiserad på var och en av de tillgångsklasser som bedöms av kreditvärderingsinstituten.

(47)

Vissa kreditvärderingsinstitut består av flera juridiska personer som tillsammans bildar en grupp av kreditvärderingsinstitut. Vid registreringen av vart och ett av de kreditvärderingsinstitut som ingår i en sådan grupp bör de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna samordna bedömningen av de ansökningar som lämnats in av kreditvärderingsinstitut som ingår i samma grupp samt beslutsfattandet när det gäller beviljande av registrering. Det bör dock vara möjligt att avslå registrering av ett kreditvärderingsinstitut inom en grupp av kreditvärderingsinstitut om kreditvärderingsinstitutet i fråga inte uppfyller kraven för registrering medan de andra medlemmarna i gruppen uppfyller alla registreringskrav enligt denna förordning. Eftersom kollegiet inte har befogenhet att utfärda rättsligt bindande beslut, bör de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna för medlemmarna i gruppen av kreditvärderingsinstitut var och en utfärda ett enskilt beslut om det kreditvärderingsinstitut som är etablerat på den berörda medlemsstatens territorium.

(48)

Kollegiet bör utgöra en effektiv plattform för utbyte av tillsynsinformation mellan behöriga myndigheter, samordning av verksamhet och de tillsynsåtgärder som krävs för en effektiv tillsyn av kreditvärderingsinstitut. Kollegiet av behöriga myndigheter bör särskilt underlätta kontrollen av uppfyllandet av villkoren för godkännande av kreditbetyg som utfärdats i tredjeland, certifiering, arrangemang för utkontraktering och de undantag som föreskrivs i denna förordning. Kollegiets verksamhet bör bidra till en harmoniserad tillämpning av bestämmelserna i denna förordning och en ökad samstämmighet i tillsynspraxis.

(49)

För att förbättra den praktiska samordningen av kollegiets verksamhet bör medlemmarna i kollegiet bland sig själva utse en kontaktperson. Kontaktpersonen bör vara ordförande för kollegiets möten, upprätta skriftliga samordningsarrangemang för kollegiet och samordna verksamheten inom kollegiet. Under registreringsförfarandet bör kontaktpersonen bedöma behovet av att förlänga granskningsperioden för en ansökan, samordna en sådan granskning och ha kontakt med CESR.

(50)

Kommissionen inrättade i november 2008 en högnivågrupp som ska se över den kommande strukturen för tillsynen på området för finansiella tjänster i Europa, däribland även CESR:s uppgifter.

(51)

Den befintliga tillsynsstrukturen bör inte ses som en långsiktig lösning för kontrollen av kreditvärderingsinstituten. Kollegier av behöriga myndigheter, som förväntas effektivisera tillsynssamarbetet och samstämmigheten inom detta område inom gemenskapen, är ett betydande steg framåt men kan inte ersätta alla fördelar med en mer konsoliderad tillsyn av kreditvärderingsbranschen. Krisen på de internationella finansmarknaderna har tydligt visat att man mer ingående behöver undersöka behovet av långtgående reformer av reglerings- och tillsynsmodellen för gemenskapens finanssektor. Ytterligare och omfattande reformer av reglerings- och tillsynsmodellen för gemenskapens finanssektor är absolut nödvändiga om man ska kunna nå den nivå som behövs för samstämmighet och samarbete i gemenskapstillsynen och för att underbygga stabiliteten i det finansiella systemet. Dessa reformer bör snarast genomföras av kommissionen med vederbörlig hänsyn till de slutsatser som lades fram av expertgruppen under ledning av Jacques de Larosière den 25 februari 2009. Kommissionen bör så snart som möjligt, och under alla omständigheter före den 1 juli 2010, rapportera till Europaparlamentet och rådet och andra berörda institutioner om eventuella iakttagelser i detta avseende, och bör lägga fram de lagförslag som krävs för att ta itu med de brister som man konstaterat i samband med arrangemang för tillsynssamordning och tillsynssamarbete.

(52)

Väsentliga förändringar i godkännandesystemet, arrangemangen för utkontraktering och etablering och avveckling av filialer är exempel på vad som bör anses utgöra väsentliga förändringar av villkoren för ursprunglig registrering av kreditvärderingsinstitut.

(53)

Tillsynen över kreditvärderingsinstitut bör utföras av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten i samarbete med de behöriga myndigheterna i övriga berörda medlemsstater genom anlitande av det relevanta kollegiet och med lämplig involvering av CESR.

(54)

Förmågan hos den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och andra medlemmar av det relevanta kollegiet att bedöma och övervaka att ett kreditvärderingsinstitut efterlever skyldigheterna i denna förordning bör inte begränsas av ett arrangemang för utkontraktering som gjorts av det berörda kreditvärderingsinstitutet. Kreditvärderingsinstitutet bör även i fortsättningen ha ansvaret för alla sina skyldigheter enligt denna förordning när det använder sig av utkontrakterade tjänster.

(55)

För att bibehålla en hög nivå på förtroendet hos investerare och konsumenter och möjliggöra kontinuerlig tillsyn av de kreditbetyg som utfärdas i gemenskapen bör det krävas att kreditvärderingsinstitut med huvudkontor utanför gemenskapen upprättar ett dotterföretag i gemenskapen så att en effektiv tillsyn kan utövas över deras verksamhet i gemenskapen och så att systemet för godkännande kan användas på ett effektivt sätt. Framväxten av nya aktörer på kreditvärderingsmarknaden bör också uppmuntras.

(56)

De behöriga myndigheterna bör kunna utnyttja de befogenheter som fastställs i denna förordning när det gäller kreditvärderingsinstitut, personer som medverkar i kreditvärderingsverksamheten, kreditvärderade enheter och anknutna tredje parter, de tredje parter till vilka kreditvärderingsinstituten utkontrakterar vissa uppgifter eller viss verksamhet och andra personer som på annat sätt har anknytning eller är anslutna till kreditvärderingsinstitut eller kreditvärderingsverksamhet. Dessa personer bör omfatta aktieägare eller ledamöter i styrelsen för kreditvärderingsinstitut och kreditvärderade enheter.

(57)

Bestämmelserna i denna förordning om tillsynsavgifter bör inte påverka tillämpningen av relevanta bestämmelser i nationell lagstiftning om tillsynsavgifter eller liknande avgifter.

(58)

Det bör inrättas ett system för att säkerställa att denna förordning genomförs på ett effektivt sätt. Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör förfoga över nödvändiga resurser för att säkerställa att kreditbetyg som utfärdas i gemenskapen utfärdas i enlighet med denna förordning. Vidtagande av sådana tillsynsåtgärder bör alltid samordnas inom det relevanta kollegiet. Åtgärder såsom återkallande av registrering eller tillfälligt upphävande av användningen av kreditbetyg i rättsligt reglerade sammanhang bör vidtas i de fall dessa anses stå i proportion till underlåtandet att uppfylla skyldigheterna enligt denna förordning. De behöriga myndigheterna bör vid utövningen av sina tillsynsbefogenheter ta vederbörlig hänsyn till investerarnas intressen och marknadsstabiliteten. Eftersom kreditvärderingsinstitutens utfärdande av kreditbetyg fortsatt bör bygga på oberoende, bör varken de behöriga myndigheterna eller medlemsstaterna ingripa i fråga om underlagen för kreditbetygen och de metoder instituten använder för att fastställa dem för att undvika att kompromettera kreditvärderingarna. Om ett kreditvärderingsinstitut skulle utsättas för påtryckningar bör det underrätta kommissionen och CESR. Kommissionen bör bedöma från fall till fall huruvida ytterligare åtgärder ska vidtas gentemot den berörda medlemsstaten vid underlåtande att uppfylla skyldigheterna enligt denna förordning.

(59)

Det är önskvärt att se till att det beslutsfattande som avses i denna förordning bygger på ett nära samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter, och beslut om registrering bör därför fattas på grundval av en överenskommelse. Detta är en nödvändig förutsättning för ett effektivt registreringsförfarande och en effektiv tillsyn. Beslutsprocessen bör vara effektiv och snabb samt ske i samförstånd.

(60)

Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör samarbeta för att göra tillsynen effektivare och undvika dubbelarbete.

(61)

Det är också viktigt att sörja för informationsutbyte mellan de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsyn av kreditvärderingsinstitut enligt denna förordning och de behöriga myndigheter som övervakar finansiella institut, särskilt de som ansvarar för tillsyn av kreditinstitut eller är ansvariga för den finansiella stabiliteten i medlemsstaterna.

(62)

Andra behöriga myndigheter i medlemsstaterna än de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten bör kunna ingripa och vidta lämpliga tillsynsåtgärder efter att ha informerat CESR och den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten samt efter samråd med det relevanta kollegiet om de har konstaterat att ett registrerat kreditvärderingsinstitut vars kreditbetyg används inom deras territorium underlåter att uppfylla de skyldigheter som följer av denna förordning.

(63)

Om det inte i denna förordning föreskrivs ett särskilt förfarande för registrering, certifiering eller återkallande av registrering och certifiering, antagande av tillsynsåtgärder och utövande av tillsynsbefogenheter, bör den nationella lagstiftning som reglerar sådana förfaranden, inklusive språk, tystnadsplikt och yrkesmässiga privilegier, gälla och rättigheterna för kreditvärderingsinstitut och andra personer som omfattas av denna lagstiftning bör inte påverkas.

(64)

För att uppnå ett likvärdigt genomförande på hela den inre marknaden är det nödvändigt att få till stånd en bättre samordning av de behöriga myndigheternas befogenheter.

(65)

CESR bör se till att denna förordning tillämpas på ett enhetligt sätt. CESR bör intensifiera och underlätta samarbetet och samordningen mellan behöriga myndigheter i tillsynsverksamheten och vid behov utfärda riktlinjer. Den bör därför upprätta ett medlingssystem och system för inbördes granskning för att underlätta för de behöriga myndigheterna att nå inbördes överensstämmelse mellan sina metoder.

(66)

Medlemsstaterna bör fastställa regler för vilka sanktioner som ska gälla vid överträdelse av bestämmelserna i förordningen samt se till att de tillämpas. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande och bör minst omfatta fall av allvarligt fel i yrkesutövningen och bristande uppfyllelse av kravet på ”due diligence”. Det bör vara möjligt för medlemsstaterna att föreskriva administrativa eller straffrättsliga sanktioner. CESR bör utarbeta riktlinjer för ökad samstämmighet när det gäller sådana sanktioner.

(67)

Varje utbyte eller överföring av information mellan behöriga myndigheter eller myndigheter, organ eller personer bör ske i enlighet med bestämmelserna för överföring av personuppgifter i enlighet med direktiv 95/46/EG.

(68)

Denna förordning bör också innehålla bestämmelser om informationsutbyte med behöriga myndigheter i tredjeland, särskilt med myndigheter som ansvarar för tillsyn av de kreditvärderingsinstitut som deltar i godkännande och certifiering.

(69)

Utan att det påverkar tillämpningen av gemenskapslagstiftningen bör alla krav gentemot kreditvärderingsinstitut gällande överträdelser av bestämmelserna i denna förordning göras i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning om civilrättsligt ansvar.

(70)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (15).

(71)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att, med beaktande av den internationella utvecklingen, ändra bilagorna I och II som innehåller specifika kriterier för bedömningen av huruvida ett kreditvärderingsinstitut uppfyller kraven på intern organisation, operativa rutiner, personalbestämmelser, presentation av kreditvärderingar och offentliggöranden, och att ange eller ändra kriterierna för att fastställa likvärdighet mellan rättsliga och tillsynsmässiga ramar i tredjeland och bestämmelserna i denna förordning. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, bland annat genom att komplettera den med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(72)

För att ta hänsyn till den framtida utvecklingen av finansmarknaderna bör kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet med en bedömning av tillämpningen av denna förordning, framför allt utnyttjandet av kreditbetyg i rättsligt reglerade sammanhang och lämpligheten av att kreditvärderingsinstitutet får ersättning av den kreditvärderade enheten. Kommissionen bör i ljuset av denna bedömning lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag.

(73)

Kommissionen bör också lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet med en bedömning av incitamenten för emittenter att använda kreditvärderingsinstitut etablerade i gemenskapen för en del av sina kreditbetyg, möjliga alternativ till modellen där emittenten betalar, inklusive inrättandet av ett offentligt kreditvärderingsinstitut inom gemenskapen, och samstämmighet mellan nationella regler om överträdelser av bestämmelserna i denna förordning. Kommissionen bör i ljuset av denna bedömning lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag.

(74)

Kommissionen bör också lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet med en bedömning av utvecklingen av reglerings- och tillsynsramar för kreditvärderingsinstitut i tredjeland och om följderna av denna utveckling och av de övergångsbestämmelser som avses i denna förordning om finansmarknadernas stabilitet inom gemenskapen.

(75)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att säkerställa en hög nivå på skyddet av konsumenter och investerare genom att fastställa gemensamma rättsliga ramar för kvaliteten på de kreditbetyg som ska utfärdas på den inre marknaden, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av den brist som råder på nationell lagstiftning och det faktum att en majoritet av de befintliga kreditvärderingsinstituten är etablerade utanför gemenskapen, och det därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

a)

privata kreditbetyg som tas fram på enskild begäran och uteslutande ges till den person som beställde dem och som inte är avsedda för offentliggörande eller distribution till abonnenter,

b)

kreditpoäng, kreditpoängssystem och likartade bedömningar knutna till förpliktelser som uppstår i en kund-, affärs- eller branschförbindelse,

c)

kreditbetyg som tas fram av exportkreditorgan i enlighet med punkt 1.3 i del 1 i bilaga VI till direktiv 2006/48/EG, eller

d)

kreditbetyg som tas fram av centralbankerna och som

a)

kreditbetyg: en bedömning av kreditvärdigheten hos en enhet, en skuld eller finansiell förpliktelse, räntebärande värdepapper, preferensaktier eller andra finansiella instrument, eller en emittent av en skuld eller finansiell förpliktelse, räntebärande värdepapper, preferensaktier eller andra finansiella instrument, som genomförts med hjälp av ett etablerat och definierat rangordningssystem med olika betygskategorier,

b)

kreditvärderingsinstitut: en juridisk person vars verksamhet inbegriper yrkesmässigt utfärdande av kreditbetyg,

c)

hemmedlemsstat: den medlemsstat där ett kreditvärderingsinstitut har sitt stadgeenliga säte,

d)

kreditvärderingsanalytiker: en person som utför analysuppgifter som är nödvändiga för utfärdandet av kreditbetyg,

e)

ledande kreditvärderingsanalytiker: den person som har huvudansvaret för utarbetandet av ett kreditbetyg eller för kommunikationerna med en emittent beträffande ett visst kreditbetyg, eller allmänt beträffande kreditvärderingen av ett finansiellt instrument som utfärdats av den emittenten och, i förekommande fall, för utfärdande av rekommendationer till kreditvärderingskommittén gällande ett sådant betyg,

f)

kreditvärderad enhet: en juridisk person vars kreditvärdighet explicit eller implicit värderas genom kreditbetyget, oavsett om denna juridiska person själv har begärt kreditbetyget eller ej eller tillhandahållit information för fastställandet av det eller ej,

g)

rättsligt reglerade sammanhang: användning av kreditbetyg för det specifika ändamålet att följa en bestämmelse i gemenskapslagstiftningen, såsom den genomförts i medlemsstaternas nationella lagstiftning,

h)

betygskategori: symbol, i form av en bokstav eller en siffra, eventuellt åtföljd av ytterligare särskiljande tecken, som används i ett kreditbetyg för att ange ett relativt riskmått för att särskilja de olika riskegenskaperna hos kreditvärderade enheter, emittenter och finansiella instrument eller andra tillgångar,

i)

anknuten tredje part: originator, arrangör, sponsor, serviceföretag eller varje annan part som har kontakt med ett kreditvärderingsinstitut på en kreditvärderad enhets vägnar, däribland även varje person som är direkt eller indirekt knuten till den kreditvärderade enheten genom kontroll,

j)

kontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotterföretag enligt vad som beskrivs i artikel 1 i rådets direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 om sammanställd redovisning (16) eller en nära koppling mellan någon fysisk eller juridisk person och ett företag,

k)

finansiella instrument: instrument som förtecknas i avsnitt C i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument (17),

l)

strukturerat finansiellt instrument: ett finansiellt instrument eller andra tillgångar som skapats genom en värdepapperiseringstransaktion eller ett värdepapperiseringsprogram enligt artikel 4.36 i direktiv 2006/48/EG,

m)

grupp av kreditvärderingsinstitut: en grupp av företag som är etablerade inom gemenskapen och som består av ett moderföretag och dess dotterföretag enligt artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG eller av företag som är anknutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG och vars verksamhet inbegriper utfärdande av kreditbetyg. Vid tillämpningen av artikel 4.3 a ska en grupp av kreditvärderingsinstitut även inbegripa kreditvärderingsinstitut som är etablerade i tredjeland,

n)

företagsledning: den eller de personer som leder kreditvärderingsinstitutets verksamhet samt ledamoten eller ledamöterna i styrelsen,

o)

kreditvärderingsverksamhet: analys av data och information samt bedömning, godkännande, utfärdande och översyn av kreditbetyg.

a)

Rekommendationer i den mening som avses i artikel 1.3 i kommissionens direktiv 2003/125/EG (18).

b)

Investeringsanalyser enligt definitionen i artikel 24.1 i direktiv 2006/73/EG (19) och andra former av allmänna rekommendationer, såsom ”köp”, ”sälj” eller ”behåll”, när det gäller handel med finansiella instrument eller finansiella förpliktelser.

c)

Utlåtanden om värdet av ett finansiellt instrument eller en finansiell förpliktelse.

a)

Kreditvärderingsverksamheten som ledde till utfärdandet av det kreditbetyg som ska godkännas har helt eller delvis utförts av det godkännande kreditvärderingsinstitutet eller av kreditvärderingsinstitut som tillhör samma grupp.

b)

Kreditvärderingsinstitutet har kontrollerat och kan fortlöpande visa för de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten att den kreditvärderingsverksamhet som utförs av kreditvärderingsinstitutet i tredjeland och som leder till utfärdande av de kreditbetyg som ska godkännas uppfyller krav som är minst lika stränga som de krav som anges i artiklarna 6–12.

c)

Förmågan hos den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten för det godkännande kreditvärderingsinstitutet eller kollegiet av behöriga myndigheter som avses i artikel 29 (kollegium) att bedöma och övervaka efterlevnaden av de krav som anges i led b av kreditvärderingsinstitutet etablerat i tredjeland är inte begränsad.

d)

Kreditvärderingsinstitutet ska på begäran göra all information tillgänglig för den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten som denna behöver för att regelbundet övervaka efterlevnaden av kraven i denna förordning.

e)

Det finns en saklig grund till att kreditbetyget utarbetas i ett tredjeland.

f)

Kreditvärderingsinstitutet som är etablerat i tredjelandet är auktoriserat eller registrerat och är föremål för tillsyn i detta tredjeland.

g)

Lagstiftningen i det tredjelandet förhindrar att de behöriga myndigheterna och andra offentliga myndigheter i detta tredjeland ingriper när det gäller kreditbetygens innehåll och kreditvärderingsmetoder.

h)

Det finns lämpliga samarbetsarrangemang mellan den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten för det godkännande kreditvärderingsinstitutet och den relevanta behöriga myndigheten för kreditvärderingsinstitutet etablerat i tredjeland. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska se till att sådana samarbetsarrangemang minst fastställer

a)

kreditvärderingsinstitutet är auktoriserat eller registrerat och är föremål för tillsyn i detta tredjeland,

b)

kommissionen har antagit ett beslut om likvärdighet i enlighet med punkt 6 i denna artikel, och därmed erkänt att de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna i ett tredjeland är likvärdiga med kraven i denna förordning,

c)

de samarbetsarrangemang som avses i punkt 7 i den här artikeln tagits i funktion,

d)

de kreditbetyg som utfärdas av kreditvärderingsinstitutet och dess kreditvärderingsverksamhet inte är systemviktiga för den finansiella stabiliteten eller integriteten på finansmarknaderna i en eller flera medlemsstater, och

e)

kreditvärderingsinstitutet är certifierat i enlighet med punkt 2 i denna här artikeln.

a)

från fall till fall från skyldigheten att uppfylla några eller samtliga krav i avdelning A i bilaga I och artikel 7.4 om det kan visa att kraven inte är proportionella, mot bakgrund av institutets verksamhets art, storlek och komplexitet, och arten och omfattningen av dess utfärdande av kreditbetyg,

b)

från kravet på fysisk närvaro i gemenskapen när ett sådant krav skulle vara alltför betungande och oproportionellt mot bakgrund av verksamhetens art, storlek och komplexitet, och arten och omfattningen av dess utfärdande av kreditbetyg.

a)

Kreditvärderingsinstituten i tredjelandet är föremål för auktorisering eller registrering och är fortlöpande föremål för effektiv tillsyn och tillämpning.

b)

Kreditvärderingsinstituten i det tredjelandet är föremål för rättsligt bindande bestämmelser som är likvärdiga med dem som anges i artiklarna 6–12 och i bilaga I.

c)

Lagstiftningen i det tredjelandet förhindrar att tillsynsmyndigheterna och andra offentliga myndigheter ingriper när det gäller kreditbetygens innehåll och kreditvärderingsmetoderna.

a)

mekanismen för informationsutbyte mellan de berörda behöriga myndigheterna, och

b)

förfarandena för samordning av tillsynsverksamhet.

a)

kreditvärderingsinstitutet har färre än 50 anställda,

b)

kreditvärderingsinstitutet har genomfört åtgärder och förfaranden, i synnerhet mekanismer för intern kontroll, rapporteringssystem och åtgärder för att säkerställa oberoende för kreditvärderingsanalytiker och personer som godkänner kreditbetyg, och som säkerställer efterlevnad av de mål som fastställs i denna förordning, och

c)

storleken på kreditvärderingsinstitutet inte har fastställts på ett sådant sätt som gör att ett kreditvärderingsinstitut eller en grupp av kreditvärderingsinstitut kan undvika att uppfylla kraven i denna förordning.

a)

omedelbart, med samma kommunikationsmedium som användes för distributionen av de berörda kreditbetygen, upplysa om i vilken omfattning kreditbetygen förväntas påverkas,

b)

snarast möjligt och senast inom sex månader efter ändringen se över de berörda kreditbetygen samt under mellantiden hålla dessa kreditbetyg under observation, och

c)

ompröva alla kreditbetyg som bygger på metoder, modeller eller grundläggande antaganden som berörs av ändringen om det efter översynen visar sig att den totala kombinerade effekten av ändringarna påverkar dessa kreditbetyg.

a)

tillsammans granska registreringsansökan, och

b)

göra alla rimliga insatser för att nå en överenskommelse om huruvida registrering av kreditvärderingsinstitutet ska beviljas eller avslås, på grundval av kreditvärderingsinstitutets uppfyllande av de villkor som anges i denna förordning.

a)

avser att godkänna ett kreditbetyg som avses i artikel 4.3,

b)

avser att använda sig av utkontrakterade tjänster, eller

c)

begär undantag från krav på efterlevnad i enlighet med artikel 6.3.

a)

tillsammans granska registreringsansökningarna, och

b)

göra alla rimliga insatser för att nå en överenskommelse om huruvida registrering för gruppen av kreditvärderingsinstitut ska beviljas eller avslås, på grundval av kreditvärderingsinstitutens uppfyllande av de villkor som anges i denna förordning.

a)

avser att godkänna kreditbetyg som avses i artikel 4.3,

b)

avser att använda sig av utkontrakterade tjänster, eller

c)

begär undantag från krav på efterlevnad i enlighet med artikel 6.3.

a)

uttryckligen avstår från registreringen eller inte har utfärdat några kreditbetyg under de senaste sex månaderna,

b)

har beviljats registrering efter att ha lämnat falska uppgifter eller på annat sätt ha använt otillbörliga metoder,

c)

inte längre uppfyller de villkor som gällde för registreringen, eller

d)

allvarligt eller upprepade gånger har överträtt bestämmelserna i denna förordning om villkoren för kreditvärderingsinstitutens verksamhet.

a)

registreringsprocessen och formerna för samordningen mellan behöriga myndigheter och med CESR, inbegripet om den information som anges i bilaga II, och språk för ansökningar som lämnas till CESR,

b)

kollegiernas operativa funktion, inbegripet förfaranden för fastställande av kollegiernas sammansättning, tillämpningen av urvalskriterierna för den kontaktperson som avses i artikel 29.5 a–d och de skriftliga arrangemangen för kollegiernas verksamhet och arrangemangen för samordning mellan kollegier,

c)

behöriga myndigheters tillämpning av systemet för godkännande enligt artikel 4.3, och

d)

gemensamma normer för presentationen av den information, inklusive struktur, format, metod och rapporteringsperiod, som kreditvärderingsinstituten ska offentliggöra enligt artikel 11.2 och punkt 1 i del II av avsnitt E i bilaga I.

a)

tillämpningspraxis och -verksamheter som de behöriga myndigheterna ska utföra enligt denna förordning,

b)

gemensamma normer för bedömning av huruvida kreditvärderingsmetoderna uppfyller kraven i artikel 8.3,

c)

slag av åtgärder som avses i artikel 24.1 d för att säkerställa att kreditvärderingsinstituten fortsätter att iaktta rättsliga krav, och

d)

information som kreditvärderingsinstitutet ska tillhandahålla för ansökan om certifiering och för bedömningen av dess systemvikt för finansmarknadernas finansiella stabilitet eller integritet som avses i artikel 5.

a)

direkt,

b)

i samarbete med andra myndigheter, eller

c)

genom hänvändelse till de behöriga rättsliga myndigheterna.

a)

få tillgång till varje slag av dokument och att infordra kopior av eller själva kopiera sådana dokument,

b)

begära upplysningar från varje person och vid behov kalla in och fråga ut personer för att inhämta upplysningar,

c)

genomföra kontroller på plats med eller utan föranmälan, och

d)

begära uppgifter över tele- och datatrafik.

a)

återkalla registrering av det kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 20,

b)

tillfälligt förbjuda det kreditvärderingsinstitutet att utfärda kreditbetyg med verkan inom hela gemenskapen,

c)

tillfälligt upphäva användningen, i rättsligt reglerade sammanhang, av kreditbetyg som utfärdats av det kreditvärderingsinstitutet med verkan inom hela gemenskapen,

d)

vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att kreditvärderingsinstituten fortsätter att iaktta rättsliga krav,

e)

utfärda offentliga underrättelser,

f)

överlämna ärenden till åtal till behöriga nationella myndigheter.

a)

tio arbetsdagar om det finns kreditbetyg för samma finansiella instrument eller enhet vilka utfärdats av andra kreditvärderingsinstitut som är registrerade i enlighet med denna förordning, eller

b)

tre månader om det inte finns några kreditbetyg för samma instrument eller enhet vilka utfärdats av andra kreditvärderingsinstitut som är registrerade i enlighet med denna förordning.

a)

anta alla de tillsynsåtgärder som anges i artikel 24.1 e och f,

b)

anta de åtgärder som anges i artikel 24.1 d inom dess jurisdiktion; och, när den gör detta, på lämpligt sätt beakta de åtgärder som redan vidtagits eller planeras av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten,

c)

tillfälligt upphäva användningen av kreditbetyg utgivna av kreditvärderingsinstitutet i rättsligt reglerade sammanhang av de institut som avses i artikel 4.1 vars stadgeenliga säte är beläget inom dess jurisdiktion enligt den övergångsperiod som avses i artikel 24.2,

d)

begära att det relevanta kollegiet ska granska om de åtgärder som avses i artikel 24.1 b, c eller d är nödvändiga.

a)

Själv utföra kontrollen på plats eller utredningen.

b)

Låta den behöriga myndighet som lämnat begäran delta i en kontroll på plats eller utredning.

c)

Låta den behöriga myndighet som lämnat begäran själv utföra en kontroll på plats eller utredning.

d)

Utse revisorer eller andra sakkunniga för att utföra kontrollen på plats eller utredningen.

e)

Samverka med övriga behöriga myndigheter vid utförandet av vissa tillsynsuppgifter.

a)

en filial som utgör en del av kreditvärderingsinstitutet eller av ett av företagen i gruppen av kreditvärderingsinstitut är etablerat inom dess jurisdiktion, eller

b)

användningen i rättsligt reglerade sammanhang av kreditbetyg utfärdade av det berörda kreditvärderingsinstitutet eller den berörda gruppen av kreditvärderingsinstitut är omfattande eller har eller skulle kunna ha en väsentlig inverkan inom dess jurisdiktion.

a)

Förhållandet mellan den behöriga myndigheten och kreditvärderingsinstitutet eller gruppen av kreditvärderingsinstitut.

b)

I vilken utsträckning kreditbetyg kommer att användas i rättsligt reglerade sammanhang inom ett visst territorium eller inom vissa territorier.

c)

Den plats inom gemenskapen där kreditvärderingsinstitutet eller gruppen av kreditvärderingsinstitut utför eller avser att utföra den största delen av sin kreditvärderingsverksamhet.

d)

Administrativa hänsyn, optimering av bördorna och en lämplig fördelning av arbetsbördan.

a)

Information som ska utbytas mellan de behöriga myndigheterna.

b)

Beslutsprocessen mellan de behöriga myndigheterna utan att detta påverkar tillämpningen av artiklarna 16, 17 och 20.

c)

De fall då de behöriga myndigheterna ska samråda med varandra.

d)

De fall då de behöriga myndigheterna ska tillämpa det medlingssystem som avses i artikel 31.

e)

De fall då de behöriga myndigheterna får delegera tillsynsuppgifter enligt artikel 30.

—

artikel 4.1 tillämpas från och med den 7 december 2010, och

—

artikel 4.3 f, g och h tillämpas från och med den 7 juni 2011.