29.10.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 286/1

---

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1005/2008

av den 29 september 2008

om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1936/2001 och (EG) nr 601/2004 samt om upphävande av förordningarna (EG) nr 1093/94 och (EG) nr 1447/1999

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

efter att ha hört Regionkommittén, och

av följande skäl:

(1)

Gemenskapen är avtalsslutande part i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 (”UNCLOS”), har ratificerat Förenta nationernas avtal om genomförande av bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd av den 4 augusti 1995 (”FN:s avtal om fiskbestånd”) och har godtagit FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations (FAO) avtal av den 24 november 1993 om att främja fiskefartygens iakttagande av internationella bevarande- och förvaltningsåtgärder på det fria havet (”FAO-avtalet”). I dessa bestämmelser fastställs i första hand principen att alla stater är skyldiga att vidta lämpliga åtgärder för att hållbart förvalta de marina resurserna och att samarbeta med varandra i detta syfte.

(2)

Målet för den gemensamma fiskeripolitiken, såsom det fastställs i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (3), är att säkerställa att levande akvatiska resurser utnyttjas på ett hållbart sätt i ekonomiskt, miljömässigt och socialt hänseende.

(3)

Olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU) är ett av de allvarligaste hoten mot ett hållbart utnyttjande av levande akvatiska resurser och äventyrar själva grunden för både den gemensamma fiskeripolitiken och de internationella ansträngningarna att främja en bättre förvaltning av haven. IUU-fiske utgör också ett stort hot mot den marina biologiska mångfalden som måste mötas med stöd av målen i kommissionens meddelande Att stoppa förlusten av biologisk mångfald till 2010 – och därefter.

(4)

FAO antog 2001 en internationell handlingsplan för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske och denna har godkänts av gemenskapen. Vidare har regionala fiskeriorganisationer med gemenskapens aktiva stöd fastställt en rad åtgärder för att bekämpa olagligt, orapporterat och oreglerat fiske.

(5)	I linje med sina internationella åtaganden och med tanke på hur omfattande och akut problemet är bör gemenskapen ta krafttag mot IUU-fisket och anta nya bestämmelser för att täcka samtliga aspekter av problemet.

(6)

Gemenskapens åtgärder bör främst inriktas på den verksamhet som definieras som IUU-fiske och som orsakar de största skadorna på den marina miljön, fiskbeståndens hållbarhet och den sociala och ekonomiska situationen för fiskare som följer bestämmelserna om bevarande och förvaltning av fiskeresurserna.

(7)	I linje med definitionen av IUU-fiske bör denna förordnings tillämpningsområde utsträckas till att omfatta fiskeverksamhet på det fria havet och i marina vatten under kuststaters överhöghet eller jurisdiktion, inbegripet marina vatten under medlemsstaternas överhöghet eller jurisdiktion.

(8)

För att på lämpligt sätt hantera den interna dimensionen av IUU-fiske är det av yttersta vikt för gemenskapen att vidta de åtgärder som krävs för att förbättra efterlevnaden av reglerna i den gemensamma fiskeripolitiken. I avvaktan på översynen av rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken (4), bör bestämmelser om detta införas i den här förordningen.

(9)

I gemenskapens regler, särskilt avdelning II i förordning (EEG) nr 2847/93, föreskrivs ett övergripande system för att övervaka att gemenskapens fiskefartygs fångster sker enligt reglerna. Den kontrollnivå som upprätthålls inom det nuvarande systemet för fiskeriprodukter som fångas av fiskefartyg från tredjeland och importeras till gemenskapen är inte tillräckligt hög. Denna svaghet utgör ett viktigt incitament för utländska operatörer som bedriver IUU-fiske att sälja sina produkter till gemenskapen och öka lönsamheten för sin verksamhet. Som världens största marknad för och importör av fiskeriprodukter har gemenskapen ett särskilt ansvar att se till att de fiskeriprodukter som importeras till dess territorium inte härrör från IUU-fiske. Således bör ett nytt system införas för att garantera en fullgod kontroll av leveranskedjan för fiskeriprodukter som importeras till gemenskapen.

(10)

Gemenskapens regler om tillträde till gemenskapens hamnar för fiskefartyg som för tredjelands flagg bör skärpas i syfte att garantera en tillräcklig kontroll av att de fiskeriprodukter som landas av fiskefartyg som för tredjelands flagg har erhållits på lagligt sätt. Detta bör särskilt innebära att tillträde till gemenskapens hamnar endast tillåts för tredjelands fiskefartyg som kan lämna exakt information om huruvida fångsten är laglig och denna information bör också kunna godkännas av flaggstaten.

(11)

Omlastningar till havs som varken flagg- eller kuststaten kan kontrollera ordentligt är en vanlig metod för operatörer som bedriver IUU-fiske för att dölja olagliga fångster. Det är därför motiverat att gemenskapen endast tillåter omlastningar om de sker i medlemsstaternas utsedda hamnar, i tredjelands hamnar mellan gemenskapens fiskefartyg, eller utanför gemenskapens vatten mellan gemenskapens fiskefartyg och fiskefartyg som är registrerade som transportfartyg hos en regional fiskeriorganisation.

(12)	Det är lämpligt att fastställa villkor, förfarande och periodicitet för den gransknings-, inspektions- och kontrollverksamhet som ska genomföras av medlemsstaterna på grundval av riskhantering.

(13)

Handel med gemenskapen som avser fiskeriprodukter från IUU-fiske bör förbjudas. För att detta förbud ska kunna bli effektivt och garantera att alla fiskeriprodukter som importeras till eller exporteras från gemenskapen har skördats med iakttagande av internationella bestämmelser om bevarande och förvaltning och eventuella andra relevanta regler som gäller fiskefartyget i fråga, bör ett certifieringssystem införas för all handel med gemenskapen som avser fiskeriprodukter.

(14)	Gemenskapen bör beakta utvecklingsländernas kapacitetsbegränsningar när det gäller att genomföra certifieringssystemet.

(15)

Enligt certifieringssystemet bör det krävas tillstånd för import av fiskeriprodukter till gemenskapen. Tillståndet bör innehålla uppgifter som visar att produkterna i fråga är lagliga. Det bör godkännas av flaggstaten för de fiskefartyg som fångade fisken i överensstämmelse med dess skyldighet enligt internationell rätt att se till att fiskefartyg som för dess flagg följer internationella bestämmelser om bevarande och förvaltning av fiskeriresurser.

(16)

Det är väsentligt att certifieringssystemet gäller all import till och export från gemenskapen av havsfiskeriprodukter. Systemet bör även gälla fiskeriprodukter som har transporterats eller bearbetats i ett annat land än flaggstaten innan de anländer till gemenskapen. Särskilda krav bör därför gälla för dessa produkter för att garantera att de produkter som anländer till gemenskapen inte skiljer sig från dem vars lagenlighet har bekräftats av flaggstaten.

(17)	Det är viktigt att garantera en likvärdig kontrollnivå för alla importerade fiskeriprodukter, utan att handelns volym eller periodicitet påverkas, genom att införa särskilda förfaranden för att bevilja status som ”godkänd ekonomisk aktör”.

(18)	Export av fångster från fiskefartyg som för en medlemsstats flagg bör också omfattas av certifieringssystemet inom ramen för samarbete med tredjeländer.

(19)	De medlemsstater till vilka produkterna är avsedda att importeras bör kunna kontrollera att de fångstintyg som åtföljer sändningen är giltiga och kunna vägra importen om förordningens krav på fångstintyget inte uppfylls.

(20)	Det är viktigt, för att öka verksamhetens effektivitet, att den gransknings-, inspektions- och kontrollverksamhet som gäller fiskeriprodukter under transitering eller omlastning i första hand genomförs av den medlemsstat som är slutdestination.

(21)

För att bistå medlemsstaternas tillsynsmyndigheter i deras granskning av huruvida fiskeriprodukter som ingår i handeln med gemenskapen är lagliga och för att varna gemenskapens operatörer, bör ett varningssystem på gemenskapsnivå införas för att vid behov sprida information om rimliga skäl till tvivel när det gäller vissa tredjeländers iakttagande av gällande regler för bevarande och förvaltning.

(22)	Det är väsentligt att gemenskapen antar avskräckande åtgärder gentemot fiskefartyg som bedriver IUU-fiske och mot vilka flaggstaten inte ingriper på lämpligt sätt med anledning av sådant IUU-fiske.

(23)

Kommissionen bör därför i samarbete med medlemsstaterna, gemenskapens kontrollorgan för fiske, tredjeländer och andra organ på grundval av riskhantering identifiera fiskefartyg som misstänks bedriva IUU-fiske och kommissionen bör begära information från den behöriga flaggstaten om riktigheten i dessa slutsatser.

(24)	För att underlätta granskningar av fiskefartyg som misstänks ha bedrivit IUU-fiske och förhindra att de påstådda överträdelserna fortsätter, bör dess fiskefartyg bli föremål för särskilda kontroll- och inspektionskrav från medlemsstaterna.

(25)

Om det på grundval av de uppgifter som föreligger finns anledning att anse att fiskefartyg som för ett tredjelands flagg har bedrivit IUU-fiske och om de behöriga flaggstaterna inte har vidtagit effektiva åtgärder mot sådant IUU-fiske, bör kommissionen föra upp dessa fartyg på gemenskapens förteckning över IUU-fartyg.

(26)

Om det på grundval av de uppgifter som föreligger finns anledning att anse att fiskefartyg som för ett tredjelands flagg har bedrivit IUU-fiske och om de behöriga flaggmedlemsstaterna inte har vidtagit effektiva åtgärder enligt denna förordning och enligt förordning (EEG) nr 2847/93 mot sådant IUU-fiske, bör kommissionen föra upp dessa fartyg på gemenskapens förteckning över IUU-fartyg.

(27)	För att avhjälpa att flaggstaterna inte vidtagit effektiva åtgärder mot fiskefartyg som för deras flagg och som förts upp på gemenskapens förteckning över IUU-fartyg och för att begränsa dessa fartygs fortsatta fiskeverksamhet, bör medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder mot dessa fartyg.

(28)

För att tillvarata rättigheterna för de fartyg som förts upp på gemenskapens förteckning över IUU-fartyg och deras flaggstater, bör förfarandet för att föra upp ett fartyg på förteckningen ge flaggstaten möjlighet att informera kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits och, om så är möjligt, ge ägaren eller berörda operatörer möjlighet att höras under varje del av förfarandet samt göra det möjligt att avföra ett fiskefartyg från förteckningen om kriterierna för att föra upp det på denna inte längre uppfylls.

(29)

För att skapa en samlad rättslig ram inom gemenskapen och för att undvika en mångfald av förteckningar över fiskefartyg som bedriver IUU-fiske, bör de fiskefartyg som förs upp på de IUU-förteckningar som antas av regionala fiskeriorganisationer automatiskt föras upp på den motsvarande förteckning som upprättats av kommissionen.

(30)

Vissa staters underlåtenhet att fullgöra de åtaganden som enligt internationell rätt åligger dem som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstater och att vidta lämpliga åtgärder för att se till att deras egna fiskefartyg eller medborgare följer reglerna om bevarande och förvaltning av fiskeresurserna är en av de främsta drivkrafterna för IUU-fiske; detta problem bör försöka lösas av gemenskapen.

(31)

Gemenskapen bör därför, utöver sitt agerande på internationell och regional nivå, ha rätt att identifiera de icke-samarbetande staterna på grundval av öppna, tydliga och objektiva kriterier som bygger på internationella standarder och, efter att ha gett dem tillräcklig tid att reagera på en föregående anmälan, vidta icke-diskriminerande, legitima och proportionella åtgärder mot dessa stater, inbegripet handelsåtgärder.

(32)

Det är rådet som antar bestämmelser om handelsåtgärder mot andra stater. Eftersom fastställandet av en förteckning över icke-samarbetande stater bör leda till åtgärder mot de berörda staterna, bör rådet lämpligen förbehålla sig rätten att direkt utöva genomförandebefogenheter i detta särskilda fall.

(33)

Det är väsentligt att medborgare i medlemsstaterna effektivt avskräcks från att bedriva eller stödja IUU-fiske av fiskefartyg som för tredjelands flagg och som är aktiva utanför gemenskapen, utan att detta påverkar flaggstatens primära ansvar. Därför bör medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder och samarbeta med andra medlemsstater och tredjeländer för att identifiera de medborgare som bedriver IUU-fiske, se till att lämpliga sanktioner införs och kontrollera den verksamhet som deras medborgare är inblandade i med fiskefartyg från tredjeland utanför gemenskapen.

(34)

Det fortsatt stora antalet allvarliga överträdelser mot bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken i gemenskapens vatten eller av gemenskapsoperatörer beror till stor del på att de sanktioner som föreskrivs i medlemsstaternas lagstiftning när det gäller allvarliga överträdelser av dessa bestämmelser är för milda för att verka avskräckande. Denna svaghet förvärras ytterligare av den stora variation som präglar sanktionerna i de olika medlemsstaterna, vilket fungerar som en uppmuntran för olagliga operatörer att bedriva sin verksamhet i marina vatten eller territorium i de medlemsstater där sanktionerna är som mildast. För att åtgärda denna svaghet i bestämmelserna i förordningarna (EG) nr 2371/2002 och (EEG) nr 2847/93 på detta område, bör de högsta nivåerna för administrativa sanktioner i gemenskapen ligga närmare varandra när det gäller allvarliga överträdelser av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken, med beaktande av värdet på de fiskeriprodukter som erhållits genom den allvarliga överträdelsen, upprepningen och värdet av skadan på fiskeresurserna och den marina miljön i fråga och omedelbara tillsynsåtgärder och kompletterande åtgärder bör också fastställas.

(35)

Utöver beteenden som utgör allvarliga överträdelser av reglerna för fiskeverksamhet bör också affärsverksamhet som är direkt kopplad till IUU-fiske, inbegripet handel med eller import av fiskeriprodukter som härrör från IUU-fiske eller förfalskning av handlingar också anses som en allvarlig överträdelse som kräver att medlemsstaterna antar harmoniserade högsta nivåer för administrativa sanktioner.

(36)	Sanktioner för allvarliga överträdelser av denna förordning bör även vara tillämpliga på juridiska personer då dessa överträdelser i stor utsträckning begås i juridiska personers intresse eller för deras vinning.

(37)	Bestämmelser som rör iakttagelser av fartyg till havs och som har antagits inom vissa regionala fiskeriorganisationer bör genomföras på ett harmoniserat sätt i gemenskapen.

(38)

Samarbete mellan medlemsstaterna, kommissionen och med tredjeländer är avgörande för att garantera att IUU-fiske utreds grundligt och leder till sanktioner samt att åtgärderna i den här förordningen kan tillämpas. Ett system för ömsesidigt bistånd bör inrättas för att förbättra denna typ av samarbete.

(39)

I överensstämmelse med proportionalitetsprincipen är det, för att uppnå det grundläggande målet att undanröja IUU-fiske, nödvändigt och lämpligt att fastställa bestämmelser om de åtgärder som föreskrivs i den här förordningen. Denna förordning går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen i enlighet med artikel 5 tredje stycket i fördraget.

(40)	De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (5).

(41)

I denna förordning fastställs att IUU-fiske är en särskilt allvarlig överträdelse av tillämpliga lagar och andra författningar, eftersom det allvarligt undergräver möjligheten att uppnå målen för de bestämmelser som överträdelserna avser och äventyrar hållbarheten för de berörda bestånden och bevarandet av den marina miljön. Med tanke på dess begränsade tillämpningsområde måste genomförandet av den här förordningen bygga på och komplettera förordning (EEG) nr 2847/93 som upprättar den grundläggande ramen för kontroll och övervakning av fiskeverksamhet inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken. I enlighet med detta skärper den här förordningen bestämmelserna i förordning (EEG) nr 2847/93 när det gäller inspektioner i hamn av tredjelands fiskefartyg, som nu upphävs och ersätts med bestämmelserna för hamninspektioner i kapitel II i den här förordningen. I kapitel IX i den här förordningen föreskrivs också sanktioner som särskilt gäller IUU-fiskeverksamhet. Bestämmelserna i förordning (EEG) nr 2847/93 om sanktioner fortsätter således att gälla för andra överträdelser av den gemensamma fiskeripolitiken än dem som behandlas i den här förordningen.

(42)

Den del av personskyddet som rör behandling av personuppgifter regleras av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (6), som är fullt ut tillämplig på behandling av personuppgifter med avseende på den här förordningen, särskilt när det gäller den registrerades rättigheter till tillträde till liksom rättelser, blockerande och radering av uppgifter och anmälan till tredje part som därför inte behandlas närmare i den här förordningen.

(43)	När bestämmelserna i den här förordningen träder i kraft på områden som omfattas av rådets förordningar (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1093/94 (7), (EG) nr 1447/1999 (8), (EG) nr 1936/2001 (9) och (EG) nr 601/2004 (10) bör dessa förordningar eller delar av dem upphöra att gälla.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.   Genom denna förordning upprättas ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-fiske).

2.   I enlighet med punkt 1 ska varje medlemsstat vidta lämpliga åtgärder i enlighet med gemenskapslagstiftningen för att se till att systemet blir effektivt. Den ska ställa tillräckliga medel till sina behöriga myndigheters förfogande, så att de kan utföra sina uppgifter enligt denna förordning.

3.   Det system som avses i punkt 1 ska gälla all IUU-fiskeverksamhet och all verksamhet i anslutning till denna som bedrivs på medlemsstaternas territorium där fördraget gäller eller i gemenskapens vatten, i marina vatten som omfattas av tredjelands jurisdiktion eller överhöghet och på det fria havet. IUU-fiske i marina vatten i de utomeuropeiska länder och territorier som nämns i bilaga II till fördraget ska behandlas som om det äger rum i tredjeländers marina vatten.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

1.	olagligt, orapporterat och oreglerat fiske eller IUU-fiske: sådan fiskeverksamhet som är olaglig, orapporterad och oreglerad,

2.

olagligt fiske: fiskeverksamhet som bedrivs a) av nationella eller utländska fiskefartyg i marina vatten under en stats jurisdiktion, utan den statens tillstånd, eller i strid med dess lagar och andra författningar, b) av fiskefartyg som för flagg från stater som är parter i en berörd regional fiskeriorganisation, men som verkar i strid antingen med de bevarande- och förvaltningsåtgärder som har antagits av den organisationen och som är bindande för staterna, eller med tillämpliga bestämmelser i internationell rätt, eller c) av fiskefartyg i strid med nationella lagar eller internationella åtaganden, även dem som samarbetande stater har ingått inom ramen för en regional fiskeriorganisation,

3.

orapporterat fiske: fiskeverksamhet som a) inte har rapporterats eller har rapporterats på felaktigt sätt till den behöriga nationella myndigheten, i strid med nationella lagar och andra författningar, eller b) har bedrivits inom behörighetsområdet för en regional fiskeriorganisation, men som inte har rapporterats eller har rapporterats på felaktigt sätt, i strid med den organisationens rapporteringsförfaranden,

4.

oreglerat fiske: fiskeverksamhet a) som bedrivs inom en relevant regional fiskeriorganisations tillämpningsområde av fiskefartyg utan nationalitet, eller av fiskefartyg som för flagg från en stat som inte är part i organisationen, eller av en annan fiskeenhet, på ett sätt som inte är förenligt med eller står i strid med den organisationens bevarande- och förvaltningsåtgärder, eller b) som bedrivs i områden eller efter fiskbestånd för vilka det inte finns några tillämpliga bevarande- eller förvaltningsåtgärder av fiskefartyg på ett sätt som inte är förenligt med statens ansvar för bevarandet av levande marina resurser i enlighet med internationell rätt,

5.

fiskefartyg: fartyg oavsett storlek som används eller som är avsett att användas för kommersiellt utnyttjande av fiskeriresurser, inklusive stödfartyg, fiskberedningsfartyg och fartyg som deltar i omlastning samt transportfartyg som är utrustade för transport av fiskeriprodukter, med undantag av containerfartyg,

6.	gemenskapens fiskefartyg: varje fiskefartyg som för en medlemsstats flagg och är registrerat i gemenskapen,

7.	fisketillstånd: rätt att bedriva fiskeverksamhet under en fastställd period, i ett givet område eller för ett visst fiske,

8.

fiskeriprodukter: produkter som omfattas av kapitel 03 och tulltaxenummer 1604 och 1605 i Kombinerade nomenklaturen som upprättats genom rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (11), med undantag av de produkter som avses i bilaga I till den här förordningen,

9.	bevarande- och förvaltningsåtgärder: åtgärder för att bevara och förvalta en eller flera arter levande marina resurser som har antagits och är gällande i enlighet med tillämpliga regler i internationell rätt och/eller i gemenskapsrätten,

10.	omlastning: lossning av alla eller en del av de fiskeriprodukter som finns ombord på ett fiskefartyg till ett annat fiskefartyg,

11.	import: införsel av fiskeriprodukter till gemenskapens territorium, även för omlastning i hamn,

12.	indirekt import: import av fiskeriprodukter till gemenskapen från territoriet i ett annat tredjeland än flaggstaten för det fiskefartyg som ansvarar för fångsten,

13.	export: förflyttning till ett tredjeland av fiskeriprodukter som tagits upp av fiskefartyg som för en medlemsstats flagg, inbegripet förflyttning från gemenskapens territorium, från tredjeländer eller från fångstplatsen,

14.	återexport: förflyttning från gemenskapens territorium av fiskeriprodukter som tidigare har importerats till gemenskapens territorium,

15.

regional fiskeriorganisation: en subregional, regional eller liknande organisation med behörighet, erkänd enligt internationell rätt, att fastställa bevarande- och förvaltningsåtgärder för levande marina resurser som organisationen ansvarar för i kraft av den konvention eller det avtal som inrättar den,

16.

avtalsslutande part: en avtalsslutande part i en internationell konvention eller internationellt avtal om inrättande av en regional fiskeriorganisation, liksom stater, fiskeriorgan eller andra organ som samarbetar med en sådan organisation och har beviljats status som icke-avtalsslutande samarbetspart i en sådan organisation,

17.	iakttagelse: en observation som görs av en medlemsstats behöriga myndighet med ansvar för inspektion till havs eller av befälhavaren på ett av gemenskapens eller ett tredjelands fiskefartyg om detta fiskefartyg omfattas av ett eller flera av kriterierna i artikel 3.1,

18.	gemensam fiskeinsats: verksamhet mellan två eller flera fiskefartyg där fångsten överförs från ett fiskefartygs fiskeredskap till ett annat fiskefartyg eller där den teknik som används av dessa fiskefartyg kräver ett gemensamt fiskeredskap,

19.	juridisk person: varje rättslig enhet som har denna ställning enligt tillämplig nationell lag, med undantag av stater eller offentliga organ vid utövandet av de befogenheter som de har i egenskap av statsmakter samt offentliga organisationer,

20.	risk: sannolikheten för att det i samband med fiskeriprodukter som importeras till eller exporteras från gemenskapens territorium inträffar en händelse som skulle förhindra att denna förordning eller bevarande- och förvaltningsåtgärderna tillämpas korrekt,

21.

riskhantering: systematisk riskidentifiering och genomförande av alla åtgärder som krävs för att begränsa riskexponering. I detta ingår t.ex. insamling av uppgifter och information, riskanalys och riskbedömning, föreskrifter om och vidtagande av åtgärder samt regelbunden övervakning och översyn av processen och dess resultat, baserat på internationella eller nationella källor eller strategier, gemenskapskällor eller gemenskapsstrategier,

22.	det fria havet: den del av havet som definieras i artikel 86 i Förenta nationernas havsrättskonvention (”UNCLOS”),

23.	sändning: produkter som antingen sänds samtidigt från en exportör till en mottagare, eller som omfattas av ett enda transportdokument för hela transporten från exportören till mottagaren.

Artikel 3

Fiskefartyg som är inblandade i IUU-fiske

1.   Ett fiskefartyg ska antas bedriva IUU-fiske om det kan visas att fartyget, i strid med bevarande- och förvaltningsåtgärderna i det område där det bedrivit verksamheten,

a)	har fiskat utan giltig licens, godkännande eller tillstånd utfärdat av flaggstaten eller kuststaten i fråga, eller

b)	har underlåtit att fullgöra skyldigheten att registrera och rapportera fångst- eller fångstrelaterade uppgifter, inbegripet att sända in uppgifter till satellitbaserat fartygsövervakningssystem, eller förhandsmeddelanden enligt artikel 6, eller

c)	har fiskat i ett avstängt område, under fredningstid, utan kvoter eller efter det att kvoterna nyttjats eller under en fastställd djupbegränsning, eller

d)	har ägnat sig åt riktat fiske efter ett bestånd som omfattas av ett moratorium eller ett fiskeförbud, eller

e)	har använt förbjudna fiskeredskap eller fiskeredskap som inte uppfyller kraven, eller

f)	har ägnat sig åt förfalskning eller döljande av registrerings- eller identitetsuppgifter eller andra typer av märkningar, eller

g)	har ägnat sig åt döljande, förändring eller bortskaffande av bevis som behövs vid en undersökning, eller

h)	har hindrat befattningshavares arbete i samband med att de kontrollerar att tillämpliga bevarande- och förvaltningsåtgärder efterlevs, eller hindrat observatörernas arbete i samband med att de kontrollerar att tillämplig gemenskapslagstiftning efterlevs, eller

i)	har ägnat sig åt ombordtagande, omlastning eller landning av fisk som inte uppfyller storlekskraven i strid med gällande lagstiftning, eller

j)

har ägnat sig åt omlastning eller deltagande i gemensamma fiskeinsatser med andra fiskefartyg som bevisligen har deltagit i IUU-fiske, främst fartyg som ingår i de förteckningar över IUU-fartyg som har upprättats av gemenskapen eller en regional fiskeriorganisation, eller stöd eller leveranser till sådana fartyg, eller

k)

har ägnat sig åt fiskeverksamhet i ett område som omfattas av en regional fiskeriorganisation på ett sätt som är oförenligt med eller står i strid med den organisationens bevarande- och förvaltningsåtgärder och för flagg från en stat som inte är part i eller samarbetar med den organisationen i enlighet med vad som fastställts av den organisationen, eller

l)	inte har någon nationalitet och därför är statslöst enligt internationell rätt.

2.   Den verksamhet som avses i punkt 1 ska anses som en allvarlig överträdelse enligt artikel 42 beroende på hur allvarlig överträdelsen är vilket ska fastställas av den behöriga myndigheten i medlemsstaten med beaktande av sådana kriterier som den skada som åsamkats, överträdelsens värde, dess omfattning eller om den har upprepats.

KAPITEL II

INSPEKTIONER AV FISKEFARTYG FRÅN TREDJELAND I MEDLEMSSTATERNAS HAMNAR

AVSNITT 1

Villkor för tillträde till hamn för fiskefartyg från tredjeland

Artikel 4

Bestämmelser för inspektion i hamn

1.   I syfte att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske ska effektiva bestämmelser för inspektioner i hamn av fiskefartyg från tredjeland som anlöper hamn i en medlemsstat upprätthållas.

2.   Tillträde till medlemsstaternas hamnar, tillhandahållande av hamntjänster och genomförande av landning eller omlastning i sådana hamnar ska vara förbjudet för fiskefartyg från tredjeland om de inte uppfyller kraven i den här förordningen, utom vid force majeure eller i nödsituationer enligt artikel 18 i UNCLOS (”force majeur eller nödsituationer”) för att få tillgång till tjänster som är absolut nödvändiga för att finna en lösning på dessa situationer.

3.   Omlastningar mellan fiskefartyg från tredjeland eller mellan ett sådant fartyg och fiskefartyg som för en medlemsstats flagg är förbjudna i gemenskapens vatten och får endast äga rum i hamn och i enlighet med bestämmelserna i det här kapitlet.

4.   Fiskefartyg som för en medlemsstats flagg får inte omlasta fångster från fiskefartyg från tredjeland till havs utanför gemenskapens vatten om inte fiskefartygen är registrerade som transportfartyg hos en regional fiskeriorganisation.

Artikel 5

Utsedda hamnar

1.   Medlemsstaterna ska utse hamnar, eller platser nära kusten, där landning eller omlastning av fiskeriprodukter och de hamntjänster som avses i artikel 4.2 är tillåtna.

2.   Tillträde till hamntjänster och genomförande av landning eller omlastning av tredjelands fiskefartyg är tillåtet endast i utsedda hamnar.

3.   Medlemsstaterna ska senast den 15 januari varje år sända kommissionen en förteckning över utsedda hamnar. Eventuella senare ändringar av förteckningen ska meddelas kommissionen senast 15 dagar innan ändringen träder i kraft.

4.   Kommissionen ska utan dröjsmål offentliggöra förteckningen över utsedda hamnar i Europeiska unionens officiella tidning och på sin webbsida.

Artikel 6

Förhandsmeddelande

1.   Minst tre arbetsdagar innan fartyget beräknas anlöpa hamn ska befälhavare på fiskefartyg från tredjeland eller deras ombud till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat vars utsedda hamnar eller landningsplatser de önskar utnyttja meddela följande:

a)	Fartygets identifikation.

b)	Namnet på den utsedda destinationshamnen och syftena med hamnbesöket, t.ex. landning, omlastning eller tillträde till hamntjänster.

c)	Fisketillstånd eller, i förekommande fall, tillstånd att stödja fiskeverksamhet eller att lasta om fiskeriprodukter.

d)	Tidpunkt för fiskeresan.

e)	Beräknat ankomstdatum och beräknad ankomsttid till hamnen.

f)	Vilken kvantitet av varje art som medförs ombord eller, i förekommande fall, en negativ rapport.

g)	Den fiskezon eller de fiskezoner där fångsten togs eller där omlastningen ägde rum vare sig de ligger i gemenskapens vatten, i en zon under tredjelands överhöghet eller jurisdiktion eller på det fria havet.

h)	De mängder av varje art som ska landas eller lastas om.

Befälhavaren på fiskefartyg från tredjeland eller deras ombud ska beviljas dispens från meddelandet av uppgifterna i led a, c, d, g och h om fångstintyget har godkänts enligt kapitel III för hela den fångst som ska landas eller omlastas på gemenskapens territorium.

2.   Det meddelande som avses i punkt 1 ska åtföljas av ett fångstintyg som har godkänts i enlighet med kapitel III om fiskefartyget från tredjeland medför fiskeriprodukter ombord. Bestämmelserna i artikel 14 om erkännande av fångstdokument eller hamnstatens kontrollblanketter som är en del av fångstdokumentation eller hamnkontrollbestämmelser som antagits av regionala fiskeriorganisationer, ska gälla i tillämpliga delar.

3.   Kommissionen får enligt förfarandet i artikel 54.2, under en begränsad tid som kan förlängas, undanta vissa kategorier av fiskefartyg från tredjeland från skyldigheten enligt punkt 1 eller fastställa en annan anmälningsfrist som tar hänsyn till bland annat fiskeriprodukternas art, avstånden mellan fiskeområdena, landningsplatserna och hamnarna i vilka fartygen i fråga är registrerade eller hemmahörande.

4.   Denna artikel ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av särskilda bestämmelser i de fiskeavtal som har ingåtts mellan gemenskapen och tredjeländer.

Artikel 7

Tillstånd

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 37.5 ska ett tredjelands fiskefartyg beviljas tillstånd att anlöpa hamn endast om den information som avses i artikel 6.1 är fullständig och, om tredjelandsfartyget medför fiskeriprodukter ombord, åtföljs av det fångstintyg som avses i artikel 6.2.

2.   Tillstånd att påbörja landning eller omlastning i hamn ska vara underkastad kontroll av att den inlämnade informationen är fullständig i enlighet med vad som föreskrivs i punkt 1 och, vid behov, av att en inspektion har genomförts i enlighet med avsnitt 2.

3.   Genom undantag från punkterna 1 och 2 i den här artikeln får hamnmedlemsstaten tillåta hamntillträde och fullständig eller delvis landning i de fall där informationen som avses i artikel 6.1 inte är fullständig eller där denna ännu inte har granskats eller kontrollerats men ska i dessa fall hålla fiskeriprodukterna lagrade under de behöriga myndigheternas överinseende. Fiskeriprodukterna får inte släppas ut på marknaden för att säljas, övertas eller transporteras förrän den information som avses i artikel 6.1 har mottagits eller granskningen eller kontrollen fullgjorts. Om detta förfarande inte har avslutats senast 14 dagar efter landningen får hamnmedlemsstaten beslagta och avyttra fiskeriprodukterna i enlighet med nationella föreskrifter. Lagringskostnaderna ska bäras av operatörerna.

Artikel 8

Registrering av landning eller omlastning

1.   Befälhavare på fiskefartyg från tredjeland eller deras ombud ska om möjligt på elektronisk väg före landning eller omlastning till myndigheterna i den medlemsstat vars utsedda hamnar eller landningsplatser de utnyttjar lämna in en deklaration med uppgift om den mängd fiskeriprodukter uppdelade efter art som ska landas eller omlastas samt datum och plats för varje fångst. Befälhavarna eller deras ombud ska ansvara för riktigheten i dessa deklarationer.

2.   Medlemsstaterna ska förvara de originaldeklarationer som avses i punkt 1, eller en papperskopia då de översänts på elektronisk väg, i tre år eller längre i enlighet med nationella bestämmelser.

3.   Förfaranden och formulär för landnings- och omlastningsdeklarationen ska fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 54.2.

4.   Medlemsstaterna ska före utgången av den första månaden i varje kvartal genom dataöverföring meddela kommissionen vilka mängder som har landats och/eller lastats om i deras hamnar av tredjelands fiskefartyg under föregående kvartal.

AVSNITT 2

Hamninspektioner

Artikel 9

Allmänna principer

1.   Medlemsstaterna ska inspektera minst 5 % av alla landningar och omlastningar som utförs i deras utsedda hamnar av tredjelands fiskefartyg varje år, i enlighet med de mål som fastställs genom förfarandet i artikel 54.2 på grundval av riskhantering utan att det påverkar de högre trösklar som antagits av regionala fiskeriorganisationer.

2.   Följande fiskefartyg ska alltid inspekteras:

a)	Fiskefartyg som har iakttagits i enlighet med artikel 48.

b)	Fiskefartyg som har rapporterats genom ett meddelande inom ramen för gemenskapens varningssystem enligt kapitel IV.

c)	Fiskefartyg som enligt kommissionen förmodas ha ägnat sig åt IUU-fiske i enlighet med artikel 25.

d)	Fiskefartyg som förekommer på en av en regional fiskeriorganisation antagen förteckning över IUU-fartyg som meddelats medlemsstaterna i enlighet med artikel 30.

Artikel 10

Inspektion

1.   Befattningshavare med ansvar för inspektioner (nedan kallade befattningshavare) ska ha möjlighet att undersöka alla fartygets utrymmen, fångster (beredda eller inte), nät eller andra redskap, utrustning och alla dokument som befattningshavarna anser behövs för att kontrollera om tillämpliga lagar, förordningar eller internationella förvaltnings- eller bevarandeåtgärder följs. Befattningshavarna får också ställa frågor till de personer som anses ha information om det som ska inspekteras.

2.   Inspektionerna ska omfatta övervakning av hela landningen eller omlastningen samt en korskontroll av de kvantiteter, per art, som angivits i förhandsmeddelandet av landningen mot de kvantiteter, per art, som landats eller lastats om.

3.   Befattningshavarna ska underteckna inspektionsrapporten i närvaro av fiskefartygets befälhavare, som ska ha rätt att lägga till eller låta lägga till all information som han anser vara relevant. Befattningshavarna ska föra in i loggboken att en inspektion har genomförts.

4.   En kopia av inspektionsrapporten ska överlämnas till fiskefartygets befälhavare, som kan översända den till redaren.

5.   Befälhavaren ska samarbeta med och bistå vid inspektionerna av fiskefartyget och får inte hindra, trakassera eller störa befattningshavarna när de genomför sina uppgifter.

Artikel 11

Förfarande vid överträdelser

1.   Om den information som samlats in under inspektionen ger befattningshavaren belägg för att anta att ett fiskefartyg har bedrivit IUU-fiske i enlighet med kriterierna i artikel 3, ska befattningshavaren

a)	göra en anteckning om den misstänkta överträdelsen i inspektionsrapporten,

b)	vidta alla åtgärder som krävs för att skydda det bevismaterial som hänför sig till den misstänkta överträdelsen,

c)	omedelbart överlämna inspektionsrapporten till den behöriga myndigheten.

2.   Om resultatet av en inspektion ger bevis för att ett fiskefartyg från tredjeland har bedrivit IUU-fiske i enlighet med kriterierna i artikel 3, ska hamnmedlemsstatens behöriga myndighet inte tillåta sådana fartyg att landa eller lasta om sin fångst.

3.   Den inspekterande medlemsstaten ska omedelbart meddela sitt beslut att enligt punkt 2 inte tillåta landning eller omlastning och översända en kopia av inspektionsrapporten till kommissionen eller ett av den utsett organ som omedelbart ska skicka beslutet och rapporten vidare till den behöriga myndigheten i det inspekterade fiskefartygets flaggstat med kopia till givarfartygets flaggstat(er) i de fall det inspekterade fartyget har ägnat sig åt omlastning. Om så är lämpligt ska en kopia av meddelandet också vidarebefordras till sekretariatschefen för den regionala fiskeriorganisation inom vars behörighetsområde fångsten togs.

4.   Om den misstänkta överträdelsen har ägt rum på det fria havet ska hamnmedlemsstaten också samarbeta med flaggstaten under utredningen av överträdelsen och vid behov tillämpa de sanktioner som fastställts i den hamnmedlemsstatens lagstiftning, på villkor att den behöriga flaggstaten i enlighet med internationell rätt uttryckligen har samtyckt till att överföra sin jurisdiktion. Om den misstänkta överträdelsen har ägt rum i ett tredjelands marina vatten, ska hamnmedlemsstaten vidare också samarbeta med kuststaten under utredningen och vid behov tillämpa de sanktioner som fastställts i den hamnmedlemsstatens lagstiftning, på villkor att den kuststaten i enlighet med internationell rätt uttryckligen har samtyckt till att överföra sin jurisdiktion.

KAPITEL III

FÅNGSTCERTIFIERINGSSYSTEM FÖR IMPORT OCH EXPORT AV FISKERIPRODUKTER

Artikel 12

Fångstintyg

1.   Fiskeriprodukter från IUU-fiske får inte importeras till gemenskapen.

2.   För att förbudet i punkt 1 ska bli effektivt, får fiskeriprodukter importeras till gemenskapen endast om de åtföljs av ett fångstintyg som har godkänts och kontrollerats i enlighet med den här förordningen.

3.   Det fångstintyg som avses i punkt 2 ska godkännas av flaggstaten för det eller de fiskefartyg som gjort den fångst som fiskeriprodukterna kommer från. Syftet med intyget är att visa att fångsten har gjorts i enlighet med tillämpliga lagar och förordningar samt internationella bevarande- och förvaltningsåtgärder.

4.   Fångstintyget ska innehålla all den information som anges i formuläret i bilaga II, och godkännas av en offentlig myndighet i flaggstaten som har behörighet att intyga att informationen är korrekt. I samförstånd med flaggstater inom ramen för det samarbete som inrättas genom artikel 20.4 kan fångstintyget upprättas, godkännas eller skickas på elektronisk väg eller ersättas med elektroniska spårbarhetssystem som säkerställer samma nivå på myndigheternas kontroll.

5.   Förteckningen i bilaga I över de produkter som inte omfattas av tillämpningsområdet för fångstintyget kan revideras varje år på grundval av resultaten av den information som samlats in enligt kapitlen II, III, IV, V, VIII, X och XII och ändras i enlighet med förfarandet i artikel 54.2.

Artikel 13

Bestämmelser om fångstdokumentation som har antagits och satts i kraft inom ramen för en regional fiskeriförvaltningsorganisation

1.   Fångstdokument och eventuella tillhörande dokument, som har godkänts enligt bestämmelser antagna av en regional fiskeriorganisation och som har erkänts som förenliga med kraven i den här förordningen, ska godtas som fångstintyg för fiskeriprodukter från arter för vilka sådana bestämmelser om fångstdokumentation gäller och omfattas av kontrollkrav för medlemsstaterna vid import i enlighet med artiklarna 16 och 17 och bestämmelserna om vägrad import i artikel 18. Förteckningen över bestämmelser om fångstdokumentation ska fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 54.2.

2.   Punkt 1 ska tillämpas utan att det påverkar den särskilda gällande lagstiftning genom vilken sådana bestämmelser om fångstdokumentation genomförs i gemenskapslagstiftningen.

Artikel 14

Indirekt import av fiskeriprodukter

1.   Vid import av fiskeriprodukter som utgör en enda sändning och som transporteras till gemenskapen från ett annat tredjeland än flaggstaten ska importören till importmedlemsstatens myndigheter överlämna

a)	fångstintyg som godkänts av flaggstaten, och

b)

skriftliga bevis på att fiskeriprodukterna inte har hanterats på annat sätt än att de lossats, omlastats eller på annat sätt behandlats för att förbli i gott skick och har stått under övervakning av det tredjelandets behöriga myndigheter. Skriftliga bevis ska tillhandahållas i form av i) vid behov, det samlade transportdokument som utfärdats för att täcka övergången från flaggstaten genom det tredjelandet, eller ii) ett dokument som utfärdats av de behöriga myndigheterna i det tredjelandet — med en exakt beskrivning av fiskeriprodukterna, datum för produkternas lossning och omlastning samt, i förekommande fall, namnen på de fartyg eller de andra transportmedel som använts, och — med uppgifter om de förhållanden under vilka fiskeriprodukterna funnits kvar i det tredjelandet. Om de berörda arterna är underkastade en regional fiskeriorganisations bestämmelser om fångstdokumentation som har erkänts enligt artikel 13 får ovan nämnda dokument ersättas av ett intyg om återexport som har utfärdats enligt dessa bestämmelser om fångstdokumentation under förutsättning att tredjelandet har fullgjort sina anmälningsskyldigheter i enlighet därmed.

2.   Vid import av fiskeriprodukter som utgör en enda sändning och som har bearbetats i ett annat tredjeland än flaggstaten ska importören till importmedlemsstatens myndigheter överlämna ett dokument som upprättats av bearbetningsanläggningen i det tredjelandet och som godkänts av dess behöriga myndigheter enligt formuläret i bilaga IV

a)	med en exakt beskrivning av de beredda och de oberedda produkterna, samt deras mängd,

b)	med uppgifter om att de beredda produkterna har beretts i det tredjelandet av de fångster som avses i fångstintyg som godkänts av flaggstaten, och

c)

tillsammans med i) fångstintyget/fångstintygen i original om den samlade mängden av de berörda fångsterna har använts vid bearbetningen av de fiskeriprodukter som exporterats i en enda sändning, eller ii) en kopia av fångstintyget/fångstintygen i original om de berörda fångsterna delvis har använts vid bearbetningen av de fiskeriprodukter som exporterats i en enda sändning.

Om de berörda arterna är underkastade en regional fiskeriorganisations bestämmelser om fångstdokumentation som har erkänts enligt artikel 13 får dokumentet ersättas av ett intyg om återexport som har utfärdats enligt dessa bestämmelser om fångstdokumentation under förutsättning att tredjelandet har fullgjort sina anmälningsskyldigheter i enlighet därmed.

3.   De dokument som avses i punkterna 1 b och 2 i denna artikel får skickas på elektronisk väg inom ramen för det samarbete som avses i artikel 20.4.

Artikel 15

Export av fångster som gjorts av fiskefartyg som för en medlemsstats flagg

1.   Fångster gjorda av fiskefartyg som för en medlemsstats flagg får exporteras först när de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten har godkänt ett fångstintyg i enlighet med artikel 12.4, om så krävs inom ramen för det samarbete som avses i artikel 20.4.

2.   Flaggmedlemsstaten ska meddela kommissionen vilka myndigheter som är behöriga att godkänna fångstintygen enligt punkt 1.

Artikel 16

Inlämnande och granskning av fångstintyg

1.   Det godkända fångstintyget ska skickas till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat dit produkten är avsedd att importeras senast tre arbetsdagar före den tidpunkt då produkten beräknas anlända till införselplatsen i gemenskapen. Tidsfristen på tre arbetsdagar får anpassas med hänsyn till fiskeriproduktens art, avståndet till införselplatsen i gemenskapen eller det transportmedel som används. Dessa behöriga myndigheter ska på grundval av riskhantering granska fångstintyget mot bakgrund av informationen i det meddelande som erhållits från flaggstaten i enlighet med artiklarna 20 och 22.

2.   Som ett undantag från punkt 1 får importörer som har beviljats status som ”godkänd ekonomisk aktör” meddela de behöriga myndigheterna i medlemsstaten om produktens ankomst inom den tidsfrist som avses i punkt 1 och hålla det godkända fångstintyget och de relaterade dokument som avses i artikel 14 tillgängliga för myndigheterna så att de kan granskas i enlighet med punkt 1 i den här artikeln eller kontrolleras i enlighet med artikel 17.

3.   Kriterierna för att de behöriga myndigheterna i en medlemsstat ska bevilja en importör status som ”godkänd ekonomisk aktör” ska inbegripa följande:

a)	Att importören är etablerad på den medlemsstatens territorium.

b)	Ett tillräckligt antal importtransaktioner och tillräcklig volym för att motivera tillämpning av förfarandet i punkt 2.

c)	Styrkta uppgifter om tidigare efterlevnad av bevarande- och förvaltningsåtgärderna.

d)	Ett tillfredsställande system för affärsbokföring och, vid behov, bokföring av transporter och beredningar som möjliggör lämpliga granskningar och kontroller enligt denna förordning.

e)	System för att underlätta genomförandet av dessa granskningar och kontroller.

f)	I tillämpliga fall, praktiska normer i fråga om kunskaper eller yrkeskvalifikationer som direkt avser den verksamhet som utförs.

g)	Vid behov, erkänd ekonomisk solvens.

Medlemsstaterna ska meddela kommissionen de ”godkända ekonomiska aktörernas” namn och adress så snart som möjligt efter det att de har beviljat denna status. Kommissionen ska göra denna information tillgänglig för medlemsstaterna i elektronisk form.

Reglerna för status som ”godkänd ekonomisk aktör” får fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 54.2.

Artikel 17

Kontroller

1.   Medlemsstaternas behöriga myndigheter får genomföra alla kontroller de anser nödvändiga för att säkerställa att bestämmelserna i denna förordning tillämpas korrekt.

2.   Kontrollerna kan bland annat bestå av en undersökning av produkterna, granskning av deklarationsuppgifter, kontroll av om dokument finns och är äkta, revision av operatörers bokföring och andra uppgifter, kontroll av transportfordon, inklusive containrar och lagringsutrymmen för produkterna samt officiella undersökningar och liknande samt inspektionen av fiskefartyg i hamn enligt kapitel II.

3.   Kontrollerna ska inriktas på risker som inom ramen för riskhanteringen har fastställts på grundval av kriterier som utarbetats på nationell nivå och gemenskapsnivå. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen sina nationella kriterier inom 30 arbetsdagar efter den 29 oktober 2008 och uppdatera informationen. Gemenskapskriterierna ska fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 54.2.

4.   Kontroller ska alltid genomföras om

a)	medlemsstatens kontrollmyndighet har skäl att ifrågasätta fångstintygets äkthet eller den stämpel eller namnteckning genom vilken flaggstatens behöriga myndighet har lämnat sitt godkännande, eller

b)	medlemsstatens kontrollmyndighet förfogar över uppgifter som ger anledning till tvivel på om fiskefartyget följer tillämpliga lagar, förordningar eller bevarande- och förvaltningsåtgärder, eller andra krav i den här förordningen, eller

c)

fiskefartyg, fiskeföretag eller andra operatörer har rapporterats i samband med misstänkt IUU-fiske, inklusive sådana fiskefartyg som har rapporterats till en regional fiskeriorganisation enligt regler som den organisationen har antagit för att upprätta förteckningar över fartyg som misstänks ha bedrivit olagligt, orapporterat och oreglerat fiske, eller

d)	flaggstaterna eller de återexporterande länderna har rapporterats till en regional fiskeriorganisation enligt regler som den organisationen har antagit för att vidta handelsrelaterade åtgärder gentemot flaggstater, eller

e)	ett meddelande har offentliggjorts i enlighet med artikel 23.1.

5.   Medlemsstaterna får besluta om att genomföra slumpmässiga kontroller förutom de kontroller som avses i punkterna 3 och 4.

6.   En medlemsstats behöriga myndigheter får i kontrollsyfte begära hjälp från de behöriga myndigheterna i flaggstaten eller ett annat tredjeland än flaggstaten i enlighet med artikel 14 varvid följande gäller:

a)

I begäran om hjälp ska de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten motivera varför de hyser välgrundade tvivel om intygets äkthet, om redovisningen i det och/eller om att produkterna uppfyller bevarande- och förvaltningskraven. En kopia av fångstintyget och eventuella uppgifter eller dokument som tyder på att uppgifterna i intyget är felaktiga ska åtfölja begäran om hjälp. Denna begäran ska utan dröjsmål skickas till de behöriga myndigheterna i flaggstaten eller ett annat tredjeland än flaggstaten i enlighet med artikel 14.

b)

Kontrollen ska avslutas senast 15 dagar efter den dag då kontrollbegäran gjordes. Om de behöriga myndigheterna i den berörda flaggstaten inte hinner avsluta förfarandet i tid, får kontrollmyndigheterna i medlemsstaten bevilja en förlängning på högst 15 dagar, på begäran av flaggstaten eller ett annat tredjeland än flaggstaten i enlighet med artikel 14.

7.   Produkterna får inte släppas ut på marknaderna innan kontrollförfarandet enligt punkterna 1-6 har avslutats. Lagringskostnaderna ska bäras av operatören.

8.   Medlemsstaterna ska meddela kommissionen vilka myndigheter som är behöriga att granska och kontrollera fångstintygen i enlighet med artikel 16 och punkterna 1-6 i den här artikeln.

Artikel 18

Vägrad import

1.   Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska vid behov vägra import till gemenskapen av fiskeriprodukter, utan att de behöver begära ytterligare bevis eller begära hjälp från flaggstaten, i de fall

a)	importören inte har kunnat uppvisa ett fångstintyg för produkterna i fråga eller fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 16.1 eller 16.2,

b)	importprodukterna inte är de som anges i fångstintyget,

c)	fångstintyget inte är godkänt av flaggstatens myndighet enligt artikel 12.3,

d)	fångstintyget inte innehåller alla obligatoriska uppgifter,

e)	importören inte kan bevisa att fiskeriprodukterna uppfyller kraven i artikel 14.1 eller 14.2,

f)	det fiskefartyg som anges i fångstintyget som det fartyg som har tagit fångsten ingår i gemenskapens förteckning över IUU-fartyg eller den förteckning över IUU-fartyg som avses i artikel 30,

g)	fångstintyget har godkänts av myndigheterna i en flaggstat som är en icke-samarbetande stat enligt artikel 31.

2.   Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska i förekommande fall vägra import till gemenskapen av fiskeriprodukter, efter begäran om hjälp enligt artikel 17.6, i de fall

a)	de har fått ett svar enligt vilket exportören inte hade rätt att begära godkännande av ett fångstintyg, eller

b)	de har fått ett svar enligt vilket produkterna inte uppfyller bevarande- och förvaltningskraven eller andra krav enligt det här kapitlet, eller

c)	de inte har fått svar inom utsatt tid, eller

d)	de har fått ett ofullständigt svar.

3.   När importen av fiskeriprodukter vägras enligt punkterna 1 eller 2 får medlemsstaterna beslagta och förstöra, göra sig av med eller sälja fiskeriprodukterna i enlighet med nationell lagstiftning. Vinsten från försäljningen får användas för välgörande ändamål.

4.   Varje person ska ha rätt att överklaga beslut som fattas av de behöriga myndigheterna enligt punkterna 1, 2 eller 3 om beslutet berör honom eller henne. Rätten att överklaga ska utövas enligt den berörda medlemsstatens gällande bestämmelser.

5.   Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska meddela vägrad import till flaggstaten och i tillämpliga fall till det tredjeland som inte är flaggstat i enlighet med artikel 14. En kopia av meddelandet ska sändas till kommissionen.

Artikel 19

Transitering och omlastning

1.   Om fiskeriprodukterna vid införselorten till gemenskapens territorium hänförs till ett förfarande för transitering och transporteras till en annan medlemsstat där de ska hänföras till ett annat tullförfarande ska bestämmelserna i artiklarna 17 och 18 tillämpas i den medlemsstaten.

2.   Om fiskeriprodukterna på införselorten till gemenskapens territorium hänförs till ett förfarande för transitering och transporteras till en annan plats i samma medlemsstat där de ska hänföras till ett annat tullförfarande får medlemsstaterna tillämpa bestämmelserna i artiklarna 16, 17 och 18 på införselorten eller på bestämmelseorten. Medlemsstaterna ska så snart som möjligt meddela kommissionen de åtgärder som har vidtagits för att genomföra denna punkt och uppdatera informationen. Kommissionen ska offentliggöra dessa meddelanden på sin webbsida.

3.   Om fiskeriprodukterna vid införselorten till gemenskapens territorium lastas om och transporteras sjövägen till en annan medlemsstat, ska bestämmelserna i artiklarna 17 och 18 tillämpas i den medlemsstaten.

4.   Omlastningsmedlemsstaterna ska meddela bestämmelsemedlemsstaterna informationen i transportdokumentationen om fiskeriprodukternas art och vikt, hamnen där lastning ska ske och avlastaren i tredjelandet, namnen på transportfartygen, omlastningshamnarna och bestämmelsehamnarna så snart som denna information är känd och före beräknat datum för ankomst till bestämmelsehamnen.

Artikel 20

Flaggstatens meddelanden och samarbete med tredjeländer

1.   En förutsättning för att ett fångstintyg som har godkänts av en flaggstat för tillämpningen av denna förordning ska accepteras, är att kommissionen har mottagit ett meddelande från den berörda flaggstaten om att

a)	flaggstaten har egna förfaranden för genomförande, kontroll och tillsyn av lagar, förordningar och bevarande- och förvaltningsåtgärder som deras fiskefartyg måste följa,

b)	dess myndigheter har befogenhet att intyga att informationen i fångstintygen är äkta och att kontrollera intygen på begäran av medlemsstaterna. I meddelandet ska det också ingå kontaktuppgifter för myndigheterna.

2.   De uppgifter som ska anges i meddelandet enligt punkt 1 återfinns i bilaga III.

3.   Kommissionen ska informera flaggstaten om att det meddelande som skickats enligt punkt 1 har tagits emot. Om flaggstaten inte har lämnat all information enligt punkt 1 till kommissionen, ska kommissionen meddela flaggstaten vilken information som saknas och begära att den skickar den i ett nytt meddelande.

4.   Kommissionen ska vid behov samarbeta administrativt med tredjeländer när det gäller genomförande av bestämmelserna om fångstintyg som anges i denna förordning, inklusive om användning av elektroniska medel för att fastställa, godkänna eller översända fångstintyg och i förekommande fall de handlingar som avses i artikel 14.1 och 14.2.

Ett sådant samarbete ska syfta till att

a)	garantera att fiskeriprodukter som importeras till gemenskapen kommer från fångster som har tagits upp i enlighet med tillämpliga lagar, förordningar eller bevarande- och förvaltningsåtgärder,

b)	underlätta för flaggstaterna att fullgöra de formaliteter som gäller för fiskefartygens tillträde till hamn, import av fiskeriprodukter och kraven på kontroll av fångstintyg enligt kapitel II och detta kapitel,

c)	möjliggöra för kommissionen eller ett organ som utsetts av den att göra kontroller på plats för att undersöka om bestämmelserna om samarbete verkligen genomförs,

d)	upprätta en ram för informationsutbyte mellan de båda sidorna för att bestämmelserna om samarbete ska kunna genomföras.

5.   Det samarbete som avses i punkt 4 ska emellertid inte ses som en förutsättning för tillämpningen av detta kapitel på import av produkter från fångster gjorda av fiskefartyg oavsett flagg.

Artikel 21

Återexport

1.   Återexport av produkter som har importerats med ett fångstintyg i enlighet med detta kapitel ska godkännas genom att de behöriga myndigheterna i den medlemsstat varifrån återexporten ska göras lämnar sitt godkännande i den del som avser ”återexport” i fångstintyget eller i en kopia av detta om de fiskeriprodukter som ska återexporteras utgör en del av de importerade produkterna.

2.   Förfarandet i artikel 16.2 ska också tillämpas i tillämpliga delar när fiskeriprodukterna återexporteras av en godkänd ekonomisk aktör.

3.   Medlemsstaterna ska meddela kommissionen vilka myndigheter som är behöriga att godkänna och kontrollera den del av fångstintyget som avser ”återexport” i enlighet med förfarandet i artikel 15.

Artikel 22

Registerföring och informationsspridning

1.   Kommissionen ska föra ett register över stater och deras behöriga myndigheter som har meddelats i enlighet med detta kapitel. Registret ska omfatta följande:

a)	Medlemsstater som har meddelat vilka av deras behöriga myndigheter som är behöriga att godkänna och kontrollera fångstintyg och intyg om återexport i enlighet med artiklarna 15, 16, 17 och 21.

b)	Flaggstater för vilka meddelanden har inkommit i enlighet med artikel 20.1, med uppgift om de flaggstater för vilka samarbete med tredjeländer har inrättats enligt artikel 20.4.

2.   Kommissionen ska på sin webbplats och i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra förteckningen över stater och deras behöriga myndigheter enligt punkt 1 och regelbundet uppdatera informationen. Kommissionen ska göra kontaktuppgifter för de myndigheter i flaggstaterna som ansvarar för godkännande och kontroll av fångstintyg tillgängliga i elektronisk form för de myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för godkännande och kontroll av fångstintyg.

3.   Kommissionen ska på sin webbplats och i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra förteckningen över de bestämmelser om fångstdokumentation som har erkänts i enlighet med artikel 13 och uppdatera den regelbundet.

4.   Medlemsstaterna ska förvara originalen till de fångstintyg som har översänts vid import, de fångstintyg som innehåller ett godkännande för export och den del av fångstintygen som innehåller ett godkännande för återexport, i tre år eller längre i enlighet med nationella bestämmelser.

5.   De godkända ekonomiska aktörerna ska förvara de originalhandlingar som avses i punkt 4 i tre år eller längre i enlighet med nationella bestämmelser.

KAPITEL IV

GEMENSKAPENS VARNINGSSYSTEM

Artikel 23

Utfärdande av varningar

1.   När information som erhållits i enlighet med kapitlen II, III, V, VI, VII, VIII, X eller XI leder till välgrundade tvivel beträffande efterlevnaden, när det gäller fiskefartyg eller fiskeriprodukter från vissa tredjeländer, av tillämpliga lagar eller förordningar, inbegripet tillämpliga lagar eller förordningar som meddelats av tredjeländer inom det administrativa samarbete som avses i artikel 20.4 eller internationella bevarande- och förvaltningsåtgärder, ska kommissionen på sin webbplats och i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra ett varningsmeddelande för att varsko operatörerna och se till att medlemsstaterna vidtar lämpliga åtgärder enligt detta kapitel när det gäller de berörda tredjeländerna.

2.   Kommissionen ska utan dröjsmål delge medlemsstaternas myndigheter, den berörda flaggstaten och, vid behov, ett annat tredjeland än flaggstaten i enlighet med artikel 14 den information som avses i punkt 1.

Artikel 24

Åtgärder som följer på varningen

1.   När medlemsstaterna har mottagit den information som avses i artikel 23.2 ska de i tillämpliga fall och i enlighet med riskhantering

a)	identifiera de för import avsedda sändningar av fiskeriprodukter som omfattas av varningsmeddelandet samt därefter kontrollera fångstintyget och, i förekommande fall, de dokument som avses i artikel 14 i enlighet med bestämmelserna i artikel 17,

b)	vidta åtgärder för att säkerställa att de framtida sändningar av fiskeriprodukter som är avsedda att importeras och som omfattas av varningsmeddelandet genomgår kontroll av fångstintyget och, i förekommande fall, de dokument som avses i artikel 14, i enlighet med bestämmelserna i artikel 17,

c)	identifiera tidigare sändningar av fiskeriprodukter som omfattas av varningsmeddelandet och göra lämpliga kontroller, inklusive kontroll av tidigare inlämnade fångstintyg,

d)	genomföra nödvändiga utredningar, undersökningar eller inspektioner till havs, i hamn eller vid någon annan landningsplats av de fiskefartyg som omfattas av varningsmeddelandet, i enlighet med internationell rätt.

2.   Medlemsstaterna ska så snart som möjligt till kommissionen meddela resultaten av kontrollerna, begäran om kontroller och vidtagna åtgärder i de fall man har kunnat konstatera att tillämpliga lagar, förordningar eller internationella bevarande- och förvaltningsåtgärder inte har följts.

3.   Om kommissionen på grundval av slutsatserna av de kontroller som har utförts i enlighet med punkt 1 beslutar att det inte längre finns fog för de välgrundade tvivel som motiverade varningsmeddelandet, ska den utan dröjsmål

a)	offentliggöra ett meddelande om detta, som annullerar det tidigare varningsmeddelandet, på sin webbplats och i Europeiska unionens officiella tidning,

b)	informera flaggstaten och vid behov det tredjeland som inte är flaggstat i enlighet med artikel 14 om annulleringen, och

c)	informera medlemsstaterna genom lämpliga kanaler.

4.   Om kommissionen på grundval av slutsatserna av de utredningar, undersökningar och kontroller som har genomförts i enlighet med punkt 1 beslutar att det fortfarande finns fog för de välgrundade tvivel som motiverade varningsmeddelandet, ska den utan dröjsmål

a)	uppdatera varningsmeddelandet genom ett nytt offentliggörande på sin webbplats och i Europeiska unionens officiella tidning,

b)	informera flaggstaten och vid behov det tredjeland som inte är flaggstat i enlighet med artikel 14,

c)	informera medlemsstaterna genom lämpliga kanaler, och

d)	om så är lämpligt, hänskjuta frågan till den regionala fiskeriorganisation vars bevarande- och förvaltningsåtgärder eventuellt inte har följts.

5.   Om kommissionen mot bakgrund av slutsatserna från de kontroller som har genomförts i enlighet med punkt 1 beslutar att det finns skäl nog att anse att de fakta som framkommit innebär att tillämpliga lagar, förordningar och internationella bevarande- och förvaltningsåtgärder inte har följts, ska den utan dröjsmål

a)	offentliggöra ett nytt varningsmeddelande om detta på sin webbplats och i Europeiska unionens officiella tidning,

b)	informera flaggstaten och vidta lämpliga åtgärder i enlighet med kapitlen V och VI,

c)	vid behov informera det tredjeland som inte är flaggstat i enlighet med artikel 14,

d)	informera medlemsstaterna genom lämpliga kanaler, och

e)	om så är lämpligt, hänskjuta frågan till den regionala fiskeriorganisation vars bevarande- och förvaltningsåtgärder eventuellt inte har följts.

KAPITEL V

IDENTIFIERING AV FISKEFARTYG SOM BEDRIVER IUU-FISKE

Artikel 25

Påstått IUU-fiske

1.   Kommissionen eller ett organ som har utsetts av den ska sammanställa och analysera

a)	all information om IUU-fiske som har erhållits i enlighet med kapitlen II, III, IV, VIII, X och XI, och/eller

b)

om så är lämpligt, all annan relevant information såsom i) fångstuppgifter, ii) handelsrelaterad information från nationella statistikmyndigheter och andra tillförlitliga källor, iii) fartygsregister och databaser, iv) fångstdokument eller statistiska dokumentprogram från regionala fiskeriorganisationer, v) rapporterade iakttagelser eller annan verksamhet rörande fiskefartyg som förmodas delta i IUU-fiske i enlighet med artikel 3, och förteckningar över IUU-fartyg som rapporterats eller antagits av regionala fiskeriorganisationer, vi) rapporter i enlighet med förordning (EEG) nr 2847/93 om fiskefartyg som förmodas delta i IUU-fiske i enlighet med artikel 3, vii) annan relevant information som har samlats in, bland annat i hamnar och i fiskeområdena.

2.   Medlemsstaterna får när som helst översända all ny information som kan ha betydelse för gemenskapens förteckning över IUU-fartyg till kommissionen. Kommissionen, eller ett organ som den har utsett, ska sprida informationen tillsammans med bevisunderlaget, till medlemsstaterna och de berörda flaggstaterna.

3.   Kommissionen, eller ett organ som den har utsett, ska föra ett register över varje fiskefartyg som påstås bedriva IUU-fiske och registret ska uppdateras när ny information inkommer.

Artikel 26

Förmodat IUU-fiske

1.   Kommissionen ska identifiera fiskefartyg som enligt artikel 25 på goda grunder kan förmodas bedriva IUU-fiske som motiverar en officiell utredning i den berörda flaggstaten.

2.   Kommissionen ska kontakta de flaggstater vars fiskefartyg identifieras enligt punkt 1 med en officiell begäran om utredning av det IUU-fiske som deras fartyg påstås ha bedrivit. Meddelandet ska innehålla

a)	all information som kommissionen har samlat in om det påstådda IUU-fisket,

b)	en officiell begäran till flaggstaten om att vidta alla nödvändiga åtgärder för att undersöka det påstådda IUU-fisket och i rimlig tid meddela kommissionen resultatet av undersökningen,

c)	en officiell begäran till flaggstaten om att vidta omedelbara åtgärder om påståendena skulle visa sig vara välgrundade samt att informera kommissionen om vilka åtgärder som har vidtagits,

d)

en uppmaning till flaggstaten att meddela ägaren och, i förekommande fall, det berörda fiskefartygets operatör den detaljerade redogörelsen för skälen till att fartyget kan komma att upptas i förteckningen och om följderna av att ett fiskefartyg tas upp i gemenskapens förteckning över IUU-fartyg enligt artikel 37; flaggstaterna ska också uppmanas att lämna information till kommissionen om fiskefartygets ägare och, i förekommande fall, operatörer så att dessa personer kan höras i enlighet med artikel 27.2,

e)	information till flaggstaten om bestämmelserna i kapitlen VI och VII.

3.   Kommissionen ska kontakta de flaggmedlemsstater vars fiskefartyg identifieras enligt punkt 1 med en officiell begäran om utredning av det IUU-fiske som deras fartyg påstås ha bedrivit. Meddelandet ska innehålla

a)	all information som kommissionen har samlat in om det påstådda IUU-fisket,

b)

en officiell begäran till flaggmedlemsstaten om att vidta alla nödvändiga åtgärder i enlighet med förordning (EEG) nr 2847/93 för att undersöka det påstådda IUU-fisket eller, i förekommande fall, rapportera om alla åtgärder som redan har vidtagits för att undersöka denna verksamhet samt i rimlig tid meddela kommissionen resultatet av undersökningen,

c)	en officiell begäran till flaggmedlemsstaten om att i tid vidta åtgärder om påståendena skulle visa sig vara välgrundade, samt informera kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits,

d)

en uppmaning till flaggmedlemsstaten att meddela ägaren och, i förekommande fall, det berörda fiskefartygets operatör den detaljerade redogörelsen för skälen till upptagandet i förteckningen och om följderna av att ett fartyg tas upp i gemenskapens förteckning över IUU-fartyg enligt artikel 37; flaggmedlemsstaterna ska också uppmanas att lämna information till kommissionen om fiskefartygets ägare och, i förekommande fall, operatörer så att dessa personer kan höras i enlighet med artikel 27.2.

4.   Kommissionen ska sprida informationen om fiskefartyg som antas ha bedrivit IUU-fiske till alla medlemsstater för att underlätta genomförandet av förordning (EG) nr 2847/93.

Artikel 27

Upprättande av gemenskapens förteckning över IUU-fartyg

1.   Kommissionen ska, i enlighet med förfarandet i artikel 54.2, upprätta gemenskapens förteckning över IUU-fartyg. Ett fiskefartyg ska föras upp i förteckningen om det, efter det att åtgärder har vidtagits i enlighet med artiklarna 25 och 26, fortfarande finns uppgifter som har samlats in enligt den här förordningen som visar att fartyget har bedrivit IUU-fiske utan att dess flaggstat har hörsammat den officiella begäran om motåtgärder som avses i artikel 26.2 b och c och 26.3 b och c.

2.   Innan något fiskefartyg införs i gemenskapens förteckning över IUU-fartyg ska kommissionen tillhandahålla fartygsägaren och, i tillämpliga fall, fiskefartygsoperatörerna en utförlig motivering till det planerade införandet i förteckningen med alla skäl för misstanken att fiskefartyget har bedrivit IUU-fiske. Detta meddelande ska innehålla en upplysning om att vederbörande har rätt att begära eller lämna ytterligare uppgifter och ge fartygsägaren och, i lämpliga fall, fartygsoperatörerna tillräcklig tid och möjlighet att lägga fram sina åsikter och försvara sin sak.

3.   Om ett beslut fattas om att ett fiskefartyg ska föras upp på gemenskapens förteckning över IUU-fartyg, ska kommissionen meddela beslutet och skälen för detta till ägaren och om tillämpligt fiskefartygsoperatören.

4.   Kommissionens skyldigheter enligt punkterna 2 och 3 ska gälla utan att det påverkar flaggstatens huvudansvar för fiskefartyget och endast under förutsättning att kommissionen har tillgång till relevanta uppgifter om fiskefartygets ägare och operatörer.

5.   Kommissionen ska meddela flaggstaten att fiskefartyget finns på gemenskapens förteckning över IUU-fartyg och ge flaggstaten en utförlig motivering till varför det har förts upp på förteckningen.

6.   Kommissionen ska uppmana de flaggstater som har fiskefartyg uppförda på gemenskapens förteckning över IUU-fartyg att

a)	meddela fiskefartygets ägare att fartyget har förts upp på gemenskapens förteckning över IUU-fartyg och ange de skäl som motiverar införandet och dess konsekvenser i enlighet med artikel 37, och att

b)	vidta alla nödvändiga åtgärder för att stoppa detta IUU-fiske, om så krävs genom att upphäva de berörda fiskefartygens registrering eller återkalla deras fiskelicenser samt meddela kommissionen vilka åtgärder som har vidtagits.

7.   Denna artikel ska inte tillämpas på gemenskapens fiskefartyg om flaggmedlemsstaten har vidtagit åtgärder i enlighet med punkt 8.

8.   Gemenskapens fiskefartyg ska inte föras upp på gemenskapens förteckning över IUU-fartyg om flaggmedlemsstaten har vidtagit åtgärder enligt denna förordning och förordning (EEG) nr 2847/93 med anledning av de allvarliga överträdelser som avses i artikel 3.2, utan att detta påverkar tillämpningen av de åtgärder som vidtas av regionala fiskeriorganisationer.

Artikel 28

Avförande av fiskefartyg från gemenskapens förteckning över IUU-fartyg

1.   Kommissionen ska i enlighet med förfarandet i artikel 54.2 avföra ett fiskefartyg från gemenskapens förteckning över IUU-fartyg, om fiskefartygets flaggstat visar att

a)	fartyget inte har bedrivit det IUU-fiske som var skälet till att det fördes upp på förteckningen, eller

b)	proportionerliga, avskräckande och effektiva sanktioner har tillämpats mot IUU-fisket i fråga, särskilt när det gäller fiskefartyg som för en medlemsstats flagg i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 2847/93.

2.   Ägaren till, eller om tillämpligt, operatören av ett fiskefartyg som är upptaget på gemenskapens förteckning över IUU-fartyg kan begära att kommissionen ska se över fartygets status, om flaggstaten inte vidtar några åtgärder enligt punkt 1.

Kommissionen ska överväga att avföra fiskefartyget från förteckningen endast om

a)	fartygsägaren eller fartygsoperatörerna tillhandahåller bevis för att fiskefartyget inte längre bedriver IUU-fiske, eller

b)	det förtecknade fiskefartyget har sjunkit eller skrotats.

3.   I alla övriga fall ska kommissionen överväga att avföra fiskefartyget från förteckningen endast om följande villkor är uppfyllda:

a)	Minst två år har förflutit sedan fiskefartyget fördes upp på förteckningen och under denna tid har inga ytterligare rapporter om påstått IUU-fiske med fartyget inkommit till kommissionen i enlighet med artikel 25.

b)	Ägaren lämnar information om fiskefartygets pågående verksamhet som visar att fartygets verksamhet bedrivs i enlighet med de lagar, förordningar och/eller bevarande- och förvaltningsåtgärder som gäller för det fiske det deltar i.

c)	Fiskefartyget, dess ägare eller operatörer har inte några operativa eller finansiella kontakter, direkta eller indirekta, med andra fartyg, ägare eller operatörer som förmodas eller har bekräftats bedriva IUU-fiske.

Artikel 29

Innehåll i samt offentliggörande och underhåll av gemenskapens förteckning över IUU-fartyg

1.   Gemenskapens förteckning över IUU-fartyg ska för varje fiskefartyg innehålla uppgifter om

a)	namn och eventuella tidigare namn,

b)	flagg och eventuella tidigare flagg,

c)	ägare och, i förekommande fall, eventuella tidigare ägare, även nyttjandeberättigade ägare,

d)	operatör och, i förekommande fall, eventuella tidigare operatörer,

e)	anropssignal och eventuella tidigare anropssignaler,

f)	Lloyds/IMO-nummer, om det finns,

g)	fotografier, om sådana finns,

h)	dag då fartyget första gången fördes upp på förteckningen,

i)	en sammanfattning över de händelser som ligger till grund för att fartyget fördes upp på förteckningen samt hänvisningar till alla skriftliga underlag rörande dessa händelser.

2.   Kommissionen ska offentliggöra gemenskapens förteckning över IUU-fartyg i Europeiska unionens officiella tidning och vidta alla de åtgärder som krävs för att se till att förteckningen sprids, bland annat genom att göra den tillgänglig på sin webbplats.

3.   Kommissionen ska var tredje månad uppdatera gemenskapens förteckning över IUU-fartyg samt upprätta ett system som automatiskt skickar uppdateringar till medlemsstaterna, de regionala fiskeriorganisationerna och andra medlemmar i det civila samhället som begär det. Kommissionen ska dessutom sända förteckningen till FAO och till de regionala fiskeriorganisationerna i syfte att öka gemenskapens samarbete med dessa organisationer för att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske.

Artikel 30

Förteckningar över IUU-fartyg vilka har antagits av regionala fiskeriorganisationer

1.   Utöver de fiskefartyg som avses i artikel 27 ska även de fiskefartyg som har förts upp på förteckningar över IUU-fartyg vilka antagits av regionala fiskeriorganisationer föras upp på gemenskapens förteckning över IUU-fartyg, i enlighet med förfarandet i artikel 54.2. Sådana fartyg ska avföras från Europeiska gemenskapens förteckning över IUU-fartyg efter beslut av den berörda regionala fiskeriorganisationen.

2.   Kommissionen ska varje år till medlemsstaterna vidarebefordra de förteckningar den får från de regionala fiskeriorganisationerna över fiskefartyg som förmodas eller har bekräftats delta i IUU-fiske.

3.   Kommissionen ska omgående meddela medlemsstaterna eventuella tillägg, strykningar och/eller ändringar i de förteckningar som avses i punkt 2 i den här artikeln, när sådana ändringar sker. Artikel 37 ska gälla för fartyg som har förts upp på IUU-förteckningar som ändrats av de regionala fiskeriorganisationerna från den tidpunkt då de ändrade förteckningarna meddelas medlemsstaterna.

KAPITEL VI

ICKE-SAMARBETANDE TREDJELÄNDER

Artikel 31

Identifiering av icke-samarbetande tredjeländer

1.   Kommissionen ska i enlighet med artikel 54.2 identifiera de länder den anser vara icke-samarbetande tredjeländer när det gäller bekämpning av IUU-fiske.

2.   Den identifiering som avses i punkt 1 ska grunda sig på en översyn av all information som har samlats in enligt kapitlen II, III, IV, V, VIII, X och XI eller, om lämpligt, annan relevant information som fångstuppgifter, handelsrelaterade uppgifter från nationella statistikmyndigheter eller andra tillförlitliga källor, fartygsregister och fartygsdatabaser, fångstuppgifter eller statistiska dokumentprogram och förteckningar över IUU-fartyg antagna av regionala fiskeriorganisationer samt annan information som har samlats in i hamnar och fiskeområden.

3.   Ett tredjeland kan identifieras som ett icke-samarbetande tredjeland, om det inte fullgör sina skyldigheter enligt internationell rätt som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat att vidta åtgärder i syfte att förebygga, hindra och undanröja IUU-fiske.

4.   Vid tillämpning av punkt 3 ska kommissionen först och främst stödja sig på en granskning av de åtgärder som tredjelandet i fråga har vidtagit när det gäller

a)	återkommande IUU-fiske som är dokumenterat på lämpligt sätt och som har bedrivits eller fått stöd av fiskefartyg som för landets flagg eller av dess medborgare, eller av fiskefartyg som verkar i dess marina vatten eller använder dess hamnar, eller

b)	fiskeriprodukter som härstammar från IUU-fiske och förekommer på landets marknad.

5.   Vid tillämpning av punkt 3 ska kommissionen för detta ändamål beakta följande:

a)	Huruvida tredjelandet i fråga samarbetar effektivt med gemenskapen genom att reagera på kommissionens uppmaningar att utreda, komma med synpunkter på eller följa upp IUU-fiske och verksamhet i samband med det.

b)	Huruvida tredjelandet i fråga har vidtagit effektiva tillsynsåtgärder mot de operatörer som är skyldiga till IUU-fiske, i synnerhet om tillräckligt hårda sanktioner har tillämpats för att beröva lagöverträdarna sin vinning av IUU-fiske.

c)	IUU-fiskets bakgrund, art, omständigheter, omfattning och grad.

d)	När det gäller utvecklingsländer, deras behöriga myndigheters befintliga kapacitet.

6.   Vid tillämpning av punkt 3 ska kommissionen också beakta följande:

a)	De berörda tredjeländernas ratificering av eller anslutning till internationella fiskeriinstrument, särskilt UNCLOS, FN:s avtal om fiskbestånd och FAO-avtalet.

b)	Tredjelandets ställning som avtalspart i regionala fiskeriorganisationer eller dess samtycke till att tillämpa de bevarande- och förvaltningsåtgärder som har vidtagits av sådana organisationer.

c)	Åtgärder eller försummelser från tredjelandets sida som kan ha minskat verkan av tillämpliga lagar, förordningar och internationella bevarande- och förvaltningsåtgärder.

7.   Om lämpligt ska särskilda svårigheter för utvecklingsländer, särskilt när det gäller övervakning och kontroll av fiskeverksamhet, beaktas vid tillämpning av denna artikel.

Artikel 32

Åtgärder med avseende på länder som har identifierats som icke-samarbetande tredjeländer

1.   Kommissionen ska utan dröjsmål meddela de berörda länderna om möjligheten att identifieras som icke-samarbetande tredjeländer i enlighet med artikel 31. Kommissionen ska redogöra för följande:

a)	Skälen för att de kan identifieras som sådana tillsammans med allt tillgängligt underlag.

b)	Möjligheten att skriftligen svara kommissionen beträffande beslutet och lämna annan relevant information, t.ex. bevis som vederlägger identifikationen eller i tillämpliga fall en handlingsplan för att förbättra situationen och information om åtgärder som vidtagits för att rätta till situationen.

c)	Rätten att begära eller lämna ytterligare uppgifter.

d)	Följderna för ett land av att identifieras som icke-samarbetande tredjeland, enligt artikel 38.

2.   I det meddelande som avses i punkt 1 ska kommissionen också begära att tredjelandet i fråga vidtar alla nödvändiga åtgärder för att se till att IUU-fisket upphör, förebygga sådan verksamhet i framtiden och korrigera sådana åtgärder eller försummelser som avses i artikel 31.6 c.

3.   Kommissionen ska översända meddelandet och begäran till tredjelandet i fråga med hjälp av flera kommunikationsmedel. Kommissionen ska försöka få bekräftelse från landet på att det har mottagit meddelandet.

4.   Kommissionen ska ge det berörda tredjelandet tillräcklig tid att besvara meddelandet och rimlig tid för att rätta till situationen.

Artikel 33

Upprättande av en förteckning över icke-samarbetande tredjeländer

1.   Rådet ska på förslag av kommissionen och med kvalificerad majoritet besluta om förteckningen över icke-samarbetande tredjeländer.

2.   Kommissionen ska utan dröjsmål meddela det berörda tredjelandet att det har identifierats som ett icke-samarbetande tredjeland och redogöra för de åtgärder detta medför enligt artikel 38 samt begära att landet rättar till situationen och meddelar vilka åtgärder som har vidtagits för att säkerställa att dess fartyg följer bevarande- och förvaltningsåtgärderna.

3.   Kommissionen ska, efter ett beslut enligt punkt 1 i den här artikeln, utan dröjsmål meddela medlemsstaterna beslutet och uppmana dem att se till att de åtgärder som avses i artikel 38 vidtas omedelbart. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de åtgärder de vidtagit med anledning av uppmaningen.

Artikel 34

Avförande från förteckningen över icke-samarbetande tredjeländer

1.   Rådet ska på förslag av kommissionen och med kvalificerad majoritet avföra ett tredjeland från förteckningen över icke-samarbetande tredjeländer om landet visar att den situation som motiverade införandet i förteckningen har rättats till. I samband med ett beslut om avförande ska hänsyn också tas till om tredjelandet i fråga har vidtagit konkreta åtgärder som kan leda till en bestående förbättring av situationen.

2.   Efter ett beslut enligt punkt 1 i den här artikeln ska kommissionen utan dröjsmål meddela medlemsstaterna att de åtgärder som avses i artikel 38 inte längre tillämpas för tredjelandet i fråga.

Artikel 35

Offentliggörande av förteckningen över icke-samarbetande tredjeländer

Kommissionen ska i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra förteckningen över icke-samarbetande tredjeländer och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att denna förteckning sprids, bland annat genom att lägga den på sin webbplats. Kommissionen ska regelbundet uppdatera förteckningen och upprätta ett system som automatiskt skickar uppdateringar till medlemsstaterna, de regionala fiskeriorganisationerna och andra delar av det civila samhället som begär det. Kommissionen ska dessutom sända förteckningen över icke-samarbetande tredjeländer till FAO och till de regionala fiskeriorganisationerna i syfte att öka gemenskapens samarbete med dessa organisationer för att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske.

Artikel 36

Nödåtgärder

1.   Om det kan bevisas att ett tredjelands åtgärder underminerar de bevarande- och förvaltningsåtgärder som en regional fiskeriorganisation har antagit, får kommissionen i enlighet med sina internationella förpliktelser anta nödåtgärder, vilka får gälla i högst sex månader. Kommissionen får fatta ett nytt beslut om att förlänga nödåtgärderna med högst sex månader.

2.   Nödåtgärderna enligt punkt 1 får omfatta bland annat följande:

a)

Fiskefartyg som har rätt att fiska och som för det berörda tredjelandets flagg får inte beviljas tillträde till medlemsstaternas hamnar, utom för att vid force majeure eller i en nödsituation i enlighet med artikel 4.2 få tillgång till de tjänster som är strikt nödvändiga för att komma tillrätta med dessa situationer.

b)	Fiskefartyg som för en medlemsstats flagg får inte bedriva gemensamt fiske med fartyg som för det berörda tredjelandets flagg.

c)	Fiskefartyg som för en medlemsstats flagg får inte fiska i marina vatten under det berörda tredjelandets jurisdiktion, utan att detta påverkar tillämpningen av bestämmelserna i bilaterala fiskeavtal.

d)	Levande fisk får inte levereras till fiskodlingar i marina vatten under det berörda tredjelandets jurisdiktion.

e)	Levande fisk fångad av fiskefartyg som för det berörda tredjelandets flagg får inte användas för fiskodling i marina vatten under en medlemsstats jurisdiktion.

3.   Nödåtgärderna ska börja tillämpas omedelbart. De ska meddelas medlemsstaterna och det berörda tredjelandet samt offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

4.   Berörda medlemsstater får hänskjuta kommissionens beslut enligt punkt 1 till rådet inom tio arbetsdagar från det att meddelandet mottogs.

5.   Rådet får med kvalificerad majoritet fatta ett annat beslut inom en månad från det att hänvändelsen mottogs.

KAPITEL VII

ÅTGÄRDER MED AVSEENDE PÅ FISKEFARTYG OCH STATER SOM ÄR INBLANDADE I IUU-FISKE

Artikel 37

Åtgärder med avseende på fiskefartyg som förts upp på gemenskapens förteckning över IUU-fartyg

Följande åtgärder ska gälla för de fiskefartyg som förts upp på gemenskapens förteckning över IUU-fartyg (”IUU-fiskefartyg”):

1.	Flaggmedlemsstaterna får inte skicka någon begäran till kommissionen om fisketillstånd för IUU-fiskefartyg.

2.	Gällande fisketillstånd eller särskilda fisketillstånd som har utfärdats av flaggmedlemsstater för IUU-fiskefartyg ska dras in.

3.	IUU-fiskefartyg som för tredjelands flagg ska inte tillåtas att fiska i gemenskapens vatten eller chartras.

4.	Fiskefartyg som för en medlemsstats flagg får inte på något sätt bistå IUU-fartyg, bereda fisk eller delta i omlastning eller gemensamma fiskeinsatser med IUU-fiskefartyg.

5.

IUU-fiskefartyg som för en medlemsstats flagg ska endast ges tillträde till sina hemmahamnar och inte till någon annan gemenskapshamn, utom vid force majeure eller en nödsituation. IUU-fiskefartyg som för tredjelands flagg ska inte tillåtas att anlöpa en medlemsstats hamn, utom vid force majeure eller en nödsituation. Alternativt kan en medlemsstat tillåta ett IUU-fiskefartyg att anlöpa medlemsstatens hamn på villkor att all fångst ombord och, om lämpligt, fiskeredskapen beslagtas, när dessa är förbjudna enligt bevarande- och förvaltningsåtgärder som har vidtagits av regionala fiskeriorganisationer. Medlemsstaterna ska också beslagta fångster och, om lämpligt, fiskeredskap som är förbjudna enligt dessa åtgärder ombord på IUU-fiskefartyg som har fått tillåtelse att anlöpa medlemsstaternas hamnar på grund av force majeure eller en nödsituation.

6.	IUU-fiskefartyg som för tredjelands flagg får inte ges förnödenheter, bränsle eller tjänster i hamn, utom vid force majeure eller en nödsituation.

7.	IUU-fiskefartyg som för tredjelands flagg får inte byta besättning, utom om det är nödvändigt på grund av force majeure eller en nödsituation.

8.	Medlemsstaterna får inte tillåta IUU-fiskefartyg att föra deras flagg.

9.	Import av fiskeriprodukter fångade av IUU-fiskefartyg är förbjuden, och fångstintyg som åtföljer sådana produkter ska följaktligen inte godtas eller godkännas.

10.	Export och återexport av fiskeriprodukter från IUU-fiskefartyg för beredning är förbjuden.

11.	IUU-fiskefartyg som varken har fisk eller besättning ombord får anlöpa en hamn för skrotning, dock utan att det påverkar lagföring av eller sanktioner mot ett sådant fartyg och berörda juridiska eller fysiska personer.

Artikel 38

Åtgärder med avseende på icke-samarbetande tredjeländer

Följande åtgärder ska gälla för icke-samarbetande tredjeländer:

1.

Import till gemenskapen av fiskeriprodukter fångade av fiskefartyg som för ett sådant tredjelands flagg ska vara förbjuden och fångstintyg som åtföljer sådana produkter ska följaktligen inte godtas. Om identifieringen av ett icke-samarbetande tredjeland enligt artikel 31 motiveras av att detta tredjeland inte har vidtagit några åtgärder mot IUU-fiske efter ett visst bestånd eller en viss art, får importförbudet avse endast detta bestånd eller denna art.

2.	Gemenskapens operatörer får inte köpa ett fiskefartyg som för dessa tredjeländers flagg.

3.	Omflaggning av ett fiskefartyg från en medlemsstat till dessa länder är förbjuden.

4.	Medlemsstaterna får inte tillåta att charteravtal sluts med dessa länder för fiskefartyg som för deras flagg.

5.	Export av gemenskapens fiskefartyg till dessa länder är förbjuden.

6.	Privata handelsarrangemang mellan medborgare i en medlemsstat och dessa länder för att låta ett fiskefartyg som för medlemsstatens flagg använda sådana länders fiskemöjligheter är förbjuden.

7.	Gemensamma fiskeinsatser med deltagande av fiskefartyg som för en medlemsstats flagg och ett fiskefartyg som för ett sådant lands flagg är förbjudna.

8.	Kommissionen ska föreslå uppsägning av eventuella gällande bilaterala fiskeavtal eller partnerskapsavtal om fiske med sådana länder, varvid det ska anges att avtalet ska upphöra att gälla om tredjelandet inte uppfyller sina åtaganden i fråga om bekämpning av IUU-fiske.

9.	Kommissionen får inte inleda några förhandlingar om bilaterala fiskeavtal eller partnerskapsavtal om fiske med sådana länder.

KAPITEL VIII

MEDBORGARE

Artikel 39

Medborgare som stöder eller ägnar sig åt IUU-fiske

1.   Medborgare som omfattas av medlemsstaternas jurisdiktion (”medborgare”) får varken stödja eller bedriva IUU-fiske, inbegripet verksamhet ombord på eller som operatörer för eller nyttjandeberättigade ägare till fiskefartyg som har uppförts på gemenskapens förteckning över IUU-fartyg.

2.   Utan att det påverkar flaggstatens primära ansvar ska medlemsstaterna samarbeta med varandra och med tredjeländer och vidta alla lämpliga åtgärder i enlighet med den egna lagstiftningen och gemenskapslagstiftningen för att identifiera de medborgare som stöder eller bedriver IUU-fiske.

3.   Utan att det påverkar flaggstatens primära ansvar ska medlemsstaterna, med förbehåll för och i enlighet med sina tillämpliga lagar och förordningar, vidta lämpliga åtgärder när det gäller de medborgare som har identifierats som medborgare som stöder eller bedriver IUU-fiske.

4.   Varje medlemsstat ska underrätta kommissionen om vilka behöriga myndigheter som ska ha ansvaret för att samordna insamlingen och kontrollen av uppgifter om medborgares fiskeverksamhet enligt detta kapitel samt för att rapportera till och samarbeta med kommissionen.

Artikel 40

Förebyggande och sanktioner

1.   Medlemsstaterna ska uppmuntra medborgare att ge all information om nyttjanderätt eller juridiska eller finansiella intressen i, eller kontroll över, fiskefartyg som för ett tredjelands flagg och som de innehar samt namnen på de berörda fartygen.

2.   Medborgare får inte sälja eller exportera fiskefartyg till operatörer som är inblandade i drift, förvaltning eller ägande av sådana fiskefartyg som har uppförts på gemenskapens förteckning över IUU-fartyg.

3.   Utan att andra bestämmelser i gemenskapslagstiftningen rörande offentliga medel åsidosätts, får medlemsstaterna inte bevilja offentligt stöd inom ramen för nationella stödordningar eller gemenskapsanslag till operatörer som driver, förvaltar eller äger sådana fiskefartyg som har uppförts på gemenskapens förteckning över IUU-fartyg.

4.   Medlemsstaterna ska sträva efter att erhålla information om huruvida medborgare och ett tredjeland har överenskommelser som medger omflaggning av fiskefartyg från medlemsstaten till ett sådant tredjeland. De ska informera kommissionen om detta genom att lämna in en förteckning över berörda fiskefartyg.

KAPITEL IX

OMEDELBARA TILLSYNSÅTGÄRDER, SANKTIONER OCH KOMPLETTERANDE SANKTIONER

Artikel 41

Tillämpningsområde

Detta kapitel ska tillämpas på

1.	allvarliga överträdelser som har begåtts på de medlemsstaters territorium för vilka fördraget gäller eller i de marina vatten som lyder under medlemsstaternas suveränitet eller jurisdiktion, med undantag för vatten som gränsar till de territorier och länder som nämns i bilaga II till fördraget,

2.	allvarliga överträdelser som har begåtts av gemenskapens fiskefartyg eller av medborgare i medlemsstaterna,

3.	allvarliga överträdelser som upptäckts inom territoriet eller i vatten i enlighet med punkt 1 i den här artikeln men som har begåtts på det fria havet eller inom ett tredjelands jurisdiktion och som är föremål för sanktioner i enlighet med artikel 11.4.

Artikel 42

Allvarliga överträdelser

1.   I denna förordning avses med allvarlig överträdelse

a)	de verksamheter som anses utgöra IUU-fiske enligt artikel 3,

b)	affärsverksamhet i direkt samband med IUU-fiske, inklusive handel med eller import av fiskeriprodukter,

c)	förfalskning av handlingar som avses i denna förordning eller användning av sådana falska eller ogiltiga handlingar.

2.   Huruvida en överträdelse är allvarlig ska fastställas av en medlemsstats behöriga myndighet med beaktande av kriterierna i artikel 3.2.

Artikel 43

Omedelbara tillsynsåtgärder

1.   Om en fysisk person misstänks ha begått eller tas på bar gärning med att begå en allvarlig överträdelse eller om en juridisk person misstänks vara ansvarig för en sådan överträdelse ska medlemsstaten inleda en fullständig utredning av överträdelsen och, i enlighet med sin egen lagstiftning och med beaktande av hur allvarlig överträdelsen är, omedelbart vidta tillsynsåtgärder, till exempel

a)	omedelbart förbud mot fiskeriverksamhet,

b)	omdirigering av fiskefartyget till hamn,

c)	omdirigering av transportfordonet till annan plats för inspektion,

d)	krav på ekonomisk säkerhet,

e)	beslagtagande av fiskeredskap, fångster eller fiskeriprodukter,

f)	tillfälligt förbud mot förflyttning av fiskefartyg eller transportfordon,

g)	tillfälligt indragande av fisketillstånd.

2.   Tillsynsåtgärderna ska vara utformade så att de förebygger fortsatta allvarliga överträdelser och gör det möjligt för de behöriga myndigheterna att fullfölja utredningen.

Artikel 44

Sanktioner vid allvarliga överträdelser

1.   Medlemsstaterna ska se till att en fysisk person som har begått, eller en juridisk person som befunnits ansvarig för, en allvarlig överträdelse kan bli föremål för effektiva, proportionella och avskräckande administrativa sanktioner.

2.   Medlemsstaterna ska tillämpa en högsta sanktion på minst fem gånger värdet av de fiskeriprodukter som erhållits genom att begå den allvarliga överträdelsen.

Vid upprepade allvarliga överträdelser inom en period på fem år ska medlemsstaterna tillämpa en högsta sanktion på minst åtta gånger värdet av de fiskeriprodukter som erhållits genom att begå den allvarliga överträdelsen.

När dessa sanktioner tillämpas ska medlemsstaterna också beakta värdet av skadan på fiskeresurserna och den berörda marina miljön.

3.   Medlemsstaterna får också, eller som ett alternativ, tillämpa effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga sanktioner

Artikel 45

Kompletterande sanktioner

De sanktioner som föreskrivs i detta kapitel får åtföljas av andra sanktioner eller åtgärder, däribland följande:

1.	Kvarstadsbeläggande av det fiskefartyg som har använts i samband med överträdelsen.

2.	Åläggande om tillfälligt stillaliggande för fiskefartyget.

3.	Beslagtagande av förbjudna fiskeredskap, fångster och fiskeriprodukter.

4.	Tillfällig eller definitiv återkallelse av fisketillstånd.

5.	Inskränkning eller återkallelse av fiskerättigheter.

6.	Tillfällig eller permanent indragning av rätten att få nya fiskerättigheter.

7.	Tillfälligt eller permanent förbud mot att erhålla offentligt stöd eller bidrag.

8.	Tillfällig eller definitiv återkallelse av den status som godkänd ekonomisk aktör som beviljats enligt artikel 16.3.

Artikel 46

Genomsnittsnivå för sanktioner och kompletterande sanktioner

Genomsnittsnivån för sanktioner och kompletterande sanktioner ska beräknas på ett sådant sätt att det säkerställs att de ansvariga faktiskt förlorar den vinst som härrör från de allvarliga överträdelserna de begått, utan att det påverkar den lagliga rätten till yrkesutövande. För detta ändamål ska hänsyn även tas till de omedelbara tillsynsåtgärder som vidtas i enlighet med artikel 43.

Artikel 47

Juridiska personers ansvar

1.   Juridiska personer ska ställas till ansvar för allvarliga överträdelser, vilka har begåtts till deras förmån av en fysisk person som agerar antingen enskilt eller som en del av den juridiska personens organisation och har en ledande ställning inom den juridiska personens organisation, grundad på

a)	befogenhet att företräda den juridiska personen, eller

b)	befogenhet att fatta beslut på den juridiska personens vägnar, eller

c)	befogenhet att utöva kontroll inom den juridiska personen.

2.   En juridisk person kan hållas ansvarig, om en fysisk person som avses i punkt 1 har brustit i tillsyn eller kontroll och det därigenom har blivit möjligt för en fysisk person som är underställd den juridiska personen att till dennas förmån begå en allvarlig överträdelse.

3.   Den juridiska personens ansvar ska inte utesluta åtgärder mot fysiska personer som har begått, anstiftat eller deltagit i överträdelserna.

KAPITEL X

GENOMFÖRANDE AV BESTÄMMELSER SOM HAR ANTAGITS INOM VISSA REGIONALA FISKERIORGANISATIONER AVSEENDE IAKTTAGELSER AV FISKEFARTYG

Artikel 48

Iakttagelse till havs

1.   Bestämmelserna i detta kapitel ska tillämpas på fiskeverksamhet som omfattas av de regler om iakttagelser till havs som har antagits av regionala fiskeriorganisationer, vilka är bindande för gemenskapen.

2.   Om en medlemsstats behöriga myndighet med ansvar för inspektion till havs iakttar att ett fiskefartyg ägnar sig åt vad som kan anses som IUU-fiske, ska den omedelbart rapportera det. Rapporterna och resultaten av de undersökningar som medlemsstaterna genomför på fiskefartygen ska betraktas som bevis som kan användas vid genomförandet av de olika identifikations- och tillsynsmekanismerna enligt denna förordning.

3.   Om en befälhavare på ett av gemenskapens eller ett tredjelands fiskefartyg iakttar att ett fiskefartyg ägnar sig åt sådan verksamhet som avses i punkt 2, får befälhavaren samla in så mycket information om detta som möjligt, t.ex.

a)	fiskefartygets namn och en beskrivning av det,

b)	fiskefartygets anropssignal,

c)	registreringsnummer och, om så är lämpligt, fiskefartygets Lloyds/IMO-nummer,

d)	fiskefartygets flaggstat,

e)	position (latitud, longitud) vid den tidpunkt fartyget först identifierades,

f)	dag/UTC-tid då fartyget först identifierades,

g)	ett eller flera fotografier av fartyget för att understödja iakttagelsen,

h)	alla andra relevanta upplysningar om det iakttagna fartygets verksamhet.

4.   Iakttagelserapporter ska så snart som möjligt sändas till den behöriga myndigheten i det iakttagande fiskefartygets flaggmedlemsstat, som utan dröjsmål ska sända dem till kommissionen eller till ett organ som kommissionen har utsett. Kommissionen eller det utsedda organet ska sedan omedelbart underrätta det iakttagna fartygets flaggstat. Kommissionen eller ett organ utsett av den ska därefter sända iakttagelserapporten till alla medlemsstater och om lämpligt till sekretariatschefen för berörda regionala fiskeriorganisationer för vidare åtgärder i enlighet med de åtgärder som dessa organisationer har antagit.

5.   En medlemsstat som mottar en iakttagelserapport om ett fiskefartyg som för dess flagg från den behöriga myndigheten tillhörande en avtalsslutande part i en regional fiskeriorganisation, ska så snart som möjligt anmäla rapporten med all relevant information till kommissionen eller det utsedda organet för vidare befordran till sekretariatschefen för den berörda regionala fiskeriorganisationen, för ytterligare åtgärder i enlighet med organisationens tillämpliga bestämmelser.

6.   Denna artikel ska tillämpas utan att det påverkar strängare föreskrifter som har antagits av regionala fiskeriorganisationer i vilka gemenskapen är avtalsslutande part.

Artikel 49

Inlämnande av information om iakttagna fiskefartyg

1.   Medlemsstater som får information om iakttagna fiskefartyg som är dokumenterad på lämpligt sätt ska utan dröjsmål sända denna information till kommissionen eller till det utsedda organet i det format som fastställts i enlighet med förfarandet i artikel 54.2.

2.   Kommissionen eller det utsedda organet ska också granska den på lämpligt sätt dokumenterade informationen om iakttagna fiskefartyg som har lämnats in av medborgare, organisationer i det civila samhället, inklusive miljöorganisationer, och representanter för intressegrupper inom handeln med fisk eller fiskeriprodukter.

Artikel 50

Undersökning av iakttagna fiskefartyg

1.   Medlemsstaterna ska så snart som möjligt inleda en undersökning om den verksamhet som bedrivs av de fiskefartyg som för deras flagg och som har iakttagits i enlighet med artikel 49.

2.   Medlemsstaterna ska, om möjligt i elektronisk form, underrätta kommissionen eller det utsedda organet om att en undersökning inletts och om eventuella åtgärder som har vidtagits eller planeras avseende de iakttagna fiskefartyg som för deras flagg, så snart som det är praktiskt möjligt och under alla omständigheter inom två månader efter meddelandet om iakttagelserapporten enligt artikel 48.4. Med regelbundna intervaller ska kommissionen eller det utsedda organet tillhandahållas rapporter om hur utredningarna om verksamheten för det iakttagna fiskefartyget framskrider. En slutrapport om resultatet efter avslutad utredning ska sändas till kommissionen eller det utsedda organet.

3.   Andra medlemsstater än den berörda flaggmedlemsstaten ska i förekommande fall kontrollera om de iakttagna fiskefartygen har bedrivit verksamhet i marina vatten under deras jurisdiktion eller om fiskeriprodukter från dessa fartyg har landats eller importerats till deras territorium och undersöka om de tidigare har följt tillämpliga bevarande- och förvaltningsåtgärder. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta kommissionen eller det utsedda organet samt den berörda flaggmedlemsstaten om resultatet av sina kontroller och utredningar.

4.   Kommissionen eller det utsedda organet ska meddela samtliga medlemsstater den information som de mottagit i enlighet med punkterna 2 och 3.

5.   Denna artikel ska tillämpas utan att det påverkar bestämmelserna i kapitel V i förordning (EG) nr 2371/2002 och bestämmelser som har antagits av regionala fiskeriorganisationer i vilka gemenskapen är avtalsslutande part.

KAPITEL XI

ÖMSESIDIGT BISTÅND

Artikel 51

Ömsesidigt bistånd

1.   De administrativa myndigheter som ansvarar för genomförandet av denna förordning i medlemsstaterna ska samarbeta med varandra, med tredjeländers administrativa myndigheter och med kommissionen för att säkerställa att förordningen efterlevs.

2.   Vid tillämpning av punkt 1 ska ett system för ömsesidigt bistånd upprättas, med ett automatiskt informationssystem, ”informationssystemet avseende IUU-fiske”, som ska förvaltas av kommissionen eller ett av denna utsett organ, för att bistå behöriga myndigheter i deras arbete med att förebygga, undersöka och beivra IUU-fiske.

3.   Närmare föreskrifter för tillämpning av detta kapitel ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 54.2.

KAPITEL XII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 52

Genomförande

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 54.2.

Artikel 53

Ekonomiskt stöd

Medlemsstaterna får kräva att berörda operatörer bidrar till kostnaderna i samband med genomförandet av den här förordningen.

Artikel 54

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättas genom artikel 30 i förordning (EG) nr 2371/2002.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG ska vara en månad.

Artikel 55

Rapporteringsskyldighet

1.   Medlemsstaterna ska vartannat år, senast den 30 april följande kalenderår, överlämna en rapport till kommissionen om tillämpningen av denna förordning.

2.   På grundval av medlemsstaternas rapporter och egna observationer ska kommissionen vart tredje år sammanställa en rapport som ska föreläggas Europaparlamentet och rådet.

3.   Kommissionen ska utvärdera hur denna förordning har påverkat IUU-fisket senast den 29 oktober 2013.

Artikel 56

Upphävande

Artiklarna 28b.2, 28e, 28f, 28g och 31.2 a i förordning (EEG) nr 2847/93, förordning (EG) nr 1093/94, förordning (EG) nr 1447/1999, artiklarna 8, 19a, 19b, 19c, 21, 21b och 21c i förordning (EG) nr 1936/2001, artiklarna 26a, 28, 29, 30 och 31 i förordning (EG) nr 601/2004 upphör att gälla den 1 januari 2010.

Hänvisningar till de upphävda förordningarna ska anses som hänvisningar till den här förordningen.

Artikel 57

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2010.

---

(1)  Yttrandet avgivet den 23 maj 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2)  Yttrandet avgivet den 29 maj 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT). Yttrandet avgivet efter ett icke-obligatoriskt samråd.

(3)  EGT L 358, 31.12.2002, s. 59.

(4)  EGT L 261, 20.10.1993, s. 1.

(5)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(6)  EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

(7)  Rådets förordning (EG) nr 1093/94 av den 6 maj 1994 om fastställande av på vilka villkor fiskefartyg från tredje land får direktlanda och avsätta sina fångster i gemenskapens hamnar (EGT L 121, 12.5.1994, s. 3).

(8)  Rådets förordning (EG) nr 1447/1999 av den 24 juni 1999 om att upprätta en förteckning över sådana beteenden som utgör allvarliga överträdelser av den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser (EGT L 167, 2.7.1999, s. 5).

(9)  Rådets förordning (EG) nr 1936/2001 av den 27 september 2001 om införande av kontrollåtgärder som skall tillämpas vid fiske efter vissa bestånd av långvandrande fisk (EGT L 263, 3.10.2001, s. 1).

(10)  Rådets förordning (EG) nr 601/2004 av den 22 mars 2004 om fastställande av vissa kontrollåtgärder för fiskeriverksamhet i det område som omfattas av konventionen om bevarande av marina levande tillgångar i Antarktis (EUT L 97, 1.4.2004, s. 16).

(11)  EGT L 256, 7.9.1987, s. 1.

---

---

---

---

---