Förfarandet vid alltför stora underskott

Syftet med förfarandet vid alltför stora underskott är att EU-länderna ska korrigera alltför stora underskott och/eller skuldnivåer. Europeiska kommissionen kan inleda förfarandet vid alltför stora underskott mot ett EU-land som inte respekterar stabilitets- och tillväxtpakten, ett regelverk som reglerar samordningen av EU-ländernas finanspolitik.

I synnerhet kan förfarandet vid alltför stora underskott inledas om ett EU-land

• har överskridit eller riskerar att överskrida underskottströskeln på 3 % av BNP,
• har brutit mot skuldregeln genom att ha en statsskuld på över 60 % av BNP som inte minskar i tillfredsställande takt – vilket innebär att skillnaden mellan ett lands skuldnivå och referensnivån på 60 % måste minskas med en tjugondel årligen (i genomsnitt över tre år).

Stabilitets- och tillväxtpakten syftar till att skydda sunda offentliga finanser och har två armar:

• den förebyggande delen som säkerställer att EU-ländernas finanspolitik bedrivs på ett hållbart sätt, och
• den korrigerande delen som fastställer hur länder ska agera i händelse av att den offentliga skulden eller budgetunderskottet anses vara för stort.

Förfarandet vid alltför stora underskott regleras av artikel 126 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och stöder den korrigerande delen av EU:s stabilitets- och tillväxtpakt.

I april varje år lämnar euroländerna in stabilitetsprogram till kommissionen och rådet, medan icke-euroländerna lämnar in konvergensprogram till samma institutioner. Ett stabilitets- eller konvergensprogram måste omfatta landets medelfristiga budgetmål samt information om hur detta ska uppnås. Det innehåller också en analys av effekterna av förändringar i de viktigaste underliggande ekonomiska antagandena rörande landets offentliga finanser.

Programmen granskas av kommissionen. Om kriterierna inte uppfylls inleds förfarandet vid alltför stora underskott av rådet på grundval av rekommendationer från kommissionen.

Enligt förfarandet vid alltför stora underskott måste landet i fråga visa upp en plan för korrigerande åtgärder och den politik man kommer att följa samt ange vilka tidsfristerna är. Euroländer som inte följer upp rekommendationerna kan dömas till böter.