Europeiska unionens rättskällor

VIKTIGA PUNKTER

EU-rätten har tre källor: primärrätten, allmänna rättsprinciper och sekundärrätten. De olika källorna och deras inbördes ordning beskrivs mer i detalj i normhierarkin.

Primärrätten

• Primärrättens huvudsakliga källor är de fördrag som ligger till grund för EU: EU-fördraget, EUF-fördraget och fördraget om Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom). I fördragen beskrivs befogenhetsfördelningen mellan EU och medlemsstaterna (EU-länderna) och de olika EU-institutionernas befogenheter. Därmed fastställs den rättsliga ramen för EU-institutionernas arbete med att genomföra EU:s politik.
• I primärrätten ingår även
  • EU:s ändringsfördrag,
  • de protokoll som bifogas grundfördragen och ändringsfördragen,
  • fördragen om anslutning av nya medlemsstater till EU,
  • EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna (sedan Lissabonfördraget började gälla i december 2009).

Allmänna rättsprinciper

• Till de allmänna rättsprinciperna hör oskrivna rättskällor som exempelvis kan ha vuxit fram genom rättspraxis från Europeiska unionens domstol (EU-domstolen).
• Allmänna principer för EU-rätten kan också bygga på konstitutionella traditioner som är gemensamma för medlemsstaterna. Dessutom står det uttryckligen i fördragen att de grundläggande rättigheterna, som garanteras i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), ska ingå i EU-rätten som allmänna principer.

Sekundärrätten

Sekundärrätten består av rättsakter, som kan delas in i två kategorier:

• Rättsakter som räknas upp i artikel 288 i EUF-fördraget: förordningar, direktiv, beslut, yttranden och rekommendationer.
• Rättsakter som inte räknas upp i artikel 288 i EUF-fördraget: atypiska akter, såsom institutionernas arbetsordningar och interinstitutionella avtal.

Internationella avtal med länder utanför EU eller med internationella organisationer utgör också en del av EU-rätten. De räknas till en egen kategori som är åtskild från primärrätten och sekundärrätten. Enligt EU-domstolens dom i målet Meryem Demirel mot Stadt Schwäbisch Gmünd (mål 12/86) kan sådana avtal ha direkt effekt och högre rättslig valör än sekundärrätten, som därför måste följa dem. Regler i internationella avtal har direkt effekt om de innebär en klar och precis skyldighet som inte är beroende av att ytterligare rättsakter antas.

Andra EU-rättskällor

Till EU:s rättskällor hör även

• EU-domstolens rättspraxis,
• internationell rätt, som ofta utgör en inspirationskälla för EU-domstolens rättspraxis. EU-domstolen citerar såväl skriftlig lagstiftning som sedvanerätt.