Mål T-209/01

Honeywell International, Inc.

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Talan om ogiltigförklaring – Konkurrens – Kommissionens beslut att förklara en företagskoncentration oförenlig med den gemensamma marknaden – Förordning (EEG) nr 4064/89 – Delar av invändningarna mot beslutet saknar verkan – Flygindustrimarknaderna – Talan kan inte leda till en ogiltigförklaring av beslutet”

Förstainstansrättens dom (andra avdelningen i utökad sammansättning) av den 14 december 2005 

Sammanfattning av domen

1.     Talan om ogiltigförklaring – Föremål för talan – Beslut inom området för kontroll av koncentrationer – Beslut som grundas på flera delresonemang, vilka vart och ett räcker för att utgöra stöd för beslutets artikeldel – Sökanden åberopar enbart grunder som avser ett fel eller annan rättsstridighet som endast påverkar ett av dessa delresonemang – Talan är ogrundad

(Rådets förordning nr 4064/89, artikel 2.3)

2.     Förfarande – Ansökan genom vilken talan anhängiggjorts – Formkrav – Fastställelse av föremålet för tvisten – Kortfattad framställning av grunderna för talan – Liknande krav i fråga om argument som anförs till stöd för en grund – Argument som inte anges i ansökan – Generell hänvisning till andra inlagor som bifogas ansökan – Avvisning – Huruvida en hänvisning till inlagor som ingetts till samma domstol i ett annat mål är tillåten – Bedömning i varje enskilt fall – Nödvändigt villkor – Parterna, och särskilt sökandena, är desamma i båda målen

(Domstolens stadga, artikel 21; förstainstansrättens rättegångsregler, artiklarna 43.1 och 44.1)

3.     Förfarande – Förening av två mål som anhängiggjorts av olika sökande – Saknar betydelse för omfattningen av den ansökan som ingetts separat av respektive sökande

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 50)

4.     Konkurrens – Koncentrationer – Bedömning av förenligheten med den gemensamma marknaden – En dominerande ställning som hämmar konkurrensen har inte skapats eller förstärkts – De relevanta marknadernas mångfald – Villkor som inte är uppfyllt i fråga om en av marknaderna – Förbud

(Rådets förordning nr 4064/89, artikel 2.3)

5.     Konkurrens – Koncentrationer – Administrativt förfarande – Skyldighet föreligger inte för kommissionen att, efter det att meddelandet om anmärkningar skickas till dess det slutliga beslutet antas, ange sin aktuella ståndpunkt i fråga om hur problem som den tidigare konstaterat eventuellt skall lösas

6.     Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Begrepp – Uppgifter i en ansökan genom vilken talan om ogiltigförklaring väcks, vilka anges i den del som rör sammanfattningen av beslutet –Omfattas – Villkor – Ett klart och entydigt ifrågasättande av giltigheten av konstateranden som gjorts i det ifrågasatta beslutet

1.     Om vissa av de skäl som ligger till grund för ett beslut i sig är tillräckliga för att motivera beslutet, påverkar eventuella fel i andra delar av motiveringen till rättsakten i vart fall inte själva beslutet. Om själva beslutet i ett kommissionsbeslut grundas på flera delresonemang, som vart och ett i sig räcker för att utgöra stöd för beslutet, finns det i princip endast skäl att ogiltigförklara rättsakten om vart och ett av delresonemangen är rättsstridiga. I sådant fall kan ett fel eller annan rättsstridighet som endast påverkar ett av dessa delresonemang inte räcka för att motivera en ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet, eftersom felet eller rättsstridigheten inte kan ha haft ett avgörande inflytande på institutionens beslut. Om ett delresonemang som räcker för att utgöra stöd för själva beslutet i en rättsakt inte har ifrågasatts av en sökande i en talan om ogiltigförklaring, skall detta delresonemang, liksom följaktligen den rättsakt som grundas på detta, anses lagenligt och styrkt gentemot sökanden.

Detta gäller särskilt beslut rörande kontroll av koncentrationer. Ett beslut om förbud skall således inte ogiltigförklaras på grund av att sökandebolaget har visat att det skett ett eller flera fel i analysen av en eller flera marknader, när det trots allt framgår av beslutet om förbud att den anmälda koncentrationen uppfyllde de kriterier som motiverar ett förbud och som anges i artikel 2.3 i förordning nr 4064/89 i fråga om en eller flera andra marknader. Om de skäl som avser de andra marknaderna inte ifrågasätts i ansökan skall de i synnerhet anses – såvitt avser den aktuella talan – vara välgrundade, vilket medför att talan skall ogillas i sin helhet.

(se punkterna 48–50 och 96)

2.     Av artikel 21 i domstolens stadga och artikel 44.1 i förstainstansrättens rättegångsregler framgår att talan inte kan prövas på en grund som inte är tillräckligt klart formulerad i ansökan genom vilken talan anhängiggjorts. Vid behov kan förstainstansrätten självmant beakta en sådan bristande sakprövningsförutsättning, eftersom det rör sig om ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas.

Den kortfattade framställningen av sökandebolagets grunder skall vara tillräckligt klar och precis för att svaranden skall kunna förbereda sitt försvar och förstainstansrätten skall kunna pröva talan, i förekommande fall utan att ha tillgång till andra uppgifter. Liknande krav ställs när ett argument anförs till stöd för en grund.

För att garantera rättssäkerheten och en god rättskipning krävs, för att en talan skall kunna tas upp till sakprövning, att de väsentligaste faktiska och rättsliga omständigheter som talan grundas på åtminstone kortfattat, men på ett konsekvent och begripligt sätt, framgår av innehållet i själva ansökan. Innehållet i en ansökan kan visserligen stödjas och kompletteras på särskilda punkter genom hänvisning till utdrag ur handlingar som bifogas ansökan, men en sådan generell hänvisning till andra inlagor, även om de bifogas ansökan, kan inte avhjälpa det faktum att väsentliga delar av den rättsliga argumentationen saknas, vilka enligt de ovannämnda bestämmelserna skall återfinnas i själva ansökan. Det ankommer nämligen inte på förstainstansrätten att i bilagorna söka efter och fastställa de grunder och argument som rätten till äventyrs skulle kunna anse utgör stöd för talan, eftersom bilagorna enbart skall tjäna som bevismaterial och som ett medel för målets utredning.

Trots dessa krav har gemenskapsdomstolen visserligen ibland tillåtit att grunder åberopas genom en hänvisning till ett annat mål, men den har i andra mål inte medgett en sådan möjlighet utan att ange, i vart fall inte uttryckligen, ett kriterium som är avgörande för denna bedömning. Gemenskapsdomstolen beaktar i det avseendet enskildheterna i varje enskilt fall. Det utgör dock under alla omständigheter ett nödvändigt villkor för att talan skall kunnas prövas på grunder som åberopats genom en hänvisning till inlagor i ett annat mål att parterna är desamma, och framför allt att sökandebolaget är detsamma, i båda målen.

Att tillåta att talan kan prövas på grunder som inte uttryckligen har angetts i ansökan på grund av att de har åberopats av tredje part i ett annat mål vid samma domstol, till vilket det hänvisas i ansökan, skulle nämligen möjliggöra ett kringgående av de tvingande krav som uppställs i artikel 44.1 i förstainstansrättens rättegångsregler.

(se punkterna 54–59, 61, 64 och 67)

3.     Det följer av artikel 50 i förstainstansrättens rättegångsregler att ett beslut att förena två mål inte påverkar de berörda målens oberoende och självständighet, eftersom ett beslut om att skilja målen åt alltid är möjligt. En förening av två mål med olika sökande kan således inte ändra omfattningen av den ansökan som ingetts separat av respektive sökande. I annat fall skulle de olika målens oberoende och självständighet åsidosättas. Att tillåta motsatsen skulle innebära att ett beslut som ordföranden fattar under förfarandet inom ramen för sitt bedömningsutrymme skulle kunna utvidga omfattningen av en ansökan och följaktligen vara avgörande för utgången i domstolsförfarandet, vilket skulle medföra ett godtyckligt inslag i nämnda förfarande.

(se punkterna 70–72 och 75)

4.     Det följer av artikel 2.3 i förordning nr 4064/89 att, när det gäller koncentrationer, om en transaktion mellan företag som är verksamma på olika marknader som har anmälts till kommissionen förstärker en dominerande ställning på en enda marknad, vilket medför att den effektiva konkurrensen inom den gemensamma marknaden påtagligt skulle hämmas, måste kommissionen i princip förbjuda den, även om transaktionen inte medför att konkurrensen hämmas på något annat sätt. När kommissionen undersöker flera marknader i följd och finner att en dominerande ställning kommer att skapas eller förstärkas på flera av dessa, vilket medför att den effektiva konkurrensen kommer att hämmas väsentligt, kan det konstateras, såvida inte motsatsen uttryckligen anges i beslutet, att kommissionen anser att situationen på var och en av dessa marknader till följd av koncentrationen i sig skulle motivera förbudet mot den anmälda transaktionen.

(se punkt 79)

5.     När det gäller kontroll av koncentrationer kan det inte krävas att kommissionen – utöver skyldigheten att redogöra för sina anmärkningar i ett meddelande och att komplettera meddelandet för det fall den därefter beslutar att rikta nya anmärkningar – skall vara skyldig att, efter det att meddelandet skickas till dess det slutliga beslutet antas, ange sin aktuella ståndpunkt i fråga om hur problem som den tidigare konstaterat eventuellt skall lösas.

(se punkt 99)

6.     Även om uppgifter som anges i en ansökan genom vilken talan om ogiltigförklaring väcks, under rubriken ”Sammanfattning av beslutet”, vid första anblicken inte är avsedda att utgöra självständiga grunder som kan leda till en ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet, utan snarare att beskriva den aktuella rättsakten, är det emellertid inte möjligt att på förhand utesluta möjligheten att denna del av ansökan kan innehålla en redogörelse för en eller flera grunder för ogiltigförklaring. Endast om det klart och entydigt framgår av ett avsnitt under denna rubrik att avsnittet inte endast utgör en beskrivning, utan även ett ifrågasättande av giltigheten av konstateranden som gjorts i det ifrågasatta beslutet, kan det i förekommande fall anses utgöra en grund, trots ansökans struktur och avsnittets placering i ansökans allmänna systematik.

(se punkt 106)

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

(andra avdelningen i utökad sammansättning)

den 14 december 2005 (*)

”Talan om ogiltigförklaring – Konkurrens – Kommissionens beslut att förklara en företagskoncentration oförenlig med den gemensamma marknaden – Förordning (EEG) nr 4064/89 – Delar av invändningarna mot beslutet saknar verkan – Flygindustrimarknaderna – Talan kan inte leda till en ogiltigförklaring av beslutet”

I mål T-209/01,

Honeywell International Inc., Morristown, New Jersey (Förenta staterna), företrätt av K. Lasok, QC, och advokaten F. Depoortere,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av R. Lyal, P. Hellström och F. Siredey-Garnier, samtliga i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

svarande,

med stöd av

Rolls-Royce plc, London (Förenade kungariket), företrätt av A. Renshaw, solicitor,

och av

Rockwell Collins, Inc., Cedar Rapids, Iowa (Förenta staterna), företrätt av T. Soames, J. Davies, A. Ryan, solicitors, och advokaten P. Camesasca,

intervenienter,

angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2004/134/EG av den 3 juli 2001 om att förklara en företagskoncentration oförenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalet (ärende COMP/M.2220 – General Electric/Honeywell) (EUT L 48, 2004, s. 1),

meddelar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
(andra avdelningen i utökad sammansättning)

sammansatt av ordföranden J. Pirrung samt domarna V. Tiili, A.W.H. Meij, M. Vilaras och N.J. Forwood,

justitiesekreterare: H. Jung,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 25 maj 2004,

följande

Dom

 Tillämpliga bestämmelser

1       Rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT L 395, s. 1, rättelser i EGT L 257, 1990, s. 13; svensk specialutgåva, annex, s. 16) har senast ändrats genom rådets förordning (EG) nr 1310/97 av den 30 juni 1997 (EGT L 180, s. 1) (nedan kallad, i dess lydelse efter rättelser och ändringar, förordning nr 4064/89). I artikel 2.2 och 2.3 i förordning nr 4064/89 föreskrivs följande:

”2.      En koncentration som inte skapar eller förstärker en sådan dominerande ställning som medför att den effektiva konkurrensen inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den påtagligt skulle hämmas skall förklaras förenlig med den gemensamma marknaden.

3.      En koncentration som skapar eller förstärker en sådan dominerande ställning som medför att den effektiva konkurrensen inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den påtagligt skulle hämmas skall förklaras oförenlig med den gemensamma marknaden.”

 Bakgrund till målet

2       Honeywell International, Inc. (nedan kallat sökandebolaget) är ett företag som bland annat bedriver verksamhet på marknaderna för produkter och tjänster till flygindustrin, produkter till bilindustrin, elektronikmaterial, kemiska specialprodukter, polymerer med hög prestanda, transport- och kraftsystem samt övervakningssystem för bostads- eller industrifastigheter.

3       General Electric Company (nedan kallat GE) är ett industriföretag som bedriver en bred verksamhet bland annat på områdena för flygplansmotorer, hushållsapparater, informationstjänster, kraftsystem, belysning, industrisystem, medicinska system, plaster, TV-sändningar, finansiella tjänster och transporttjänster.

4       Den 22 oktober 2000 ingick GE och sökandebolaget ett avtal, enligt vilket GE skulle förvärva sökandebolagets hela aktiekapital (nedan kallad koncentrationen) så att detta skulle bli ett helägt dotterbolag till GE.

5       Den 5 februari 2001 mottog kommissionen den formella anmälan av koncentrationen enligt artikel 4 i förordning nr 4064/89.

6       Kommissionen ansåg att koncentrationen kunde komma att omfattas av förordning nr 4064/89 och beslutade därför den 1 mars 2001 att inleda ett granskningsförfarande enligt artikel 6.1 c i nämnda förordning och artikel 57 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) (nedan kallat beslutet att inleda förfarandet).

7       Den 15 mars 2001 ingav GE och sökandebolaget gemensamt sina synpunkter på beslutet att inleda förfarandet till kommissionen.

8       Den 8 maj 2001 skickade kommissionen ett meddelande om anmärkningar till GE, vilket GE besvarade den 24 maj 2001.

9       Den 29 och den 30 maj 2001 deltog GE och sökandebolaget i en muntlig utfrågning vid kommissionen.

10     Den 14 respektive den 28 juni 2001 lade GE och sökandebolaget fram en rad förslag till åtaganden i syfte att kommissionen skulle kunna godkänna koncentrationen.

11     Den 3 juli 2001 antog kommissionen beslut 2004/134/EG (ärende COMP/M.2220 – General Electric/Honeywell) (EUT L 48, 2004, s. 1), i vilken koncentrationen förklarades vara oförenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalet (nedan kallat det ifrågasatta beslutet).

 Det ifrågasatta beslutet

12     Artiklarna i det ifrågasatta beslutet har följande lydelse:

”Artikel 1

Den koncentration genom vilken [GE] får kontroll över [sökandebolaget] förklaras oförenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalet.

Artikel 2

[Det ifrågasatta beslutet] riktar sig till [GE …]

...”

13     Skälen till det ifrågasatta beslutet kan sammanfattas enligt följande.

14     Enligt kommissionen hade GE redan före koncentrationen en dominerande ställning på marknaderna för jetmotorer till stora trafikflygplan och till stora regionalflygplan. GE:s starka ställning på marknaden förenad med dess finansiella styrka och vertikala integration med avseende på leasing av flygplan hör till de omständigheter som låg till grund för slutsatsen att GE hade en dominerade ställning på dessa marknader. Av undersökningen framgick även att sökandebolaget är den största leverantören av flygelektronik och annan flygteknisk utrustning samt av motorer till affärsflygplan och startanordningar för motorer. Sistnämnda startanordningar är en nyckelkomponent vid tillverkning av motorer.

15     Sammanslagningen av de båda bolagens verksamheter skulle leda till att det skapades en dominerande ställning på marknaderna för tillhandahållande av flygelektronik, annan flygteknisk utrustning och jetmotorer till affärsflygplan samt till att GE:s befintliga dominerande ställning i fråga om jetmotorer till stora trafikflygplan och till stora regionalflygplan förstärktes. En kombination av ett flertal faktorer skulle medföra att en dominerande ställning skapades eller förstärktes: den horisontella överlappningen på vissa marknader, en utvidgning av GE:s finansiella styrka och bolagets vertikala integration med sökandebolagets verksamheter samt, slutligen, sammanslagningen av deras respektive kompletterande produkter.

16     Enligt kommissionen skulle en sådan integration nämligen möjliggöra för den sammanslagna enheten att öka de båda bolagens marknadsstyrka i fråga om deras respektive produkter. Det skulle medföra att konkurrenterna utestängdes och att konkurrensen således upphörde på dessa marknader, vilket slutligen skulle inverka menligt på produkternas kvalitet, på servicen och på konsumentpriserna.

 Förfarandet

17     Sökandebolaget har, genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 12 september 2001, väckt förevarande talan. Samma dag väckte även GE talan om ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet (mål T‑210/01).

18     Genom handlingar, som inkom till förstainstansrättens kansli den 11, den 15 och den 16 januari 2002, ansökte Rolls-Royce Plc, Rockwell Collins Inc. (nedan kallat Rockwell) och Thales SA om att få intervenera i målet till stöd för kommissionens yrkanden.

19     Sökandebolaget ansökte om konfidentiell behandling av vissa uppgifter i dess inlagor och i kommissionens inlagor i förhållande till intervenienterna.

20     Genom beslut av den 26 juni 2002 tillät ordföranden på förstainstansrättens första avdelning Rolls-Royce och Rockwell att intervenera. I samma beslut biföll ordföranden sökandebolagets ansökan om konfidentiell behandling, med förbehåll för invenienternas synpunkter. I enlighet med artikel 116.6 i förstainstansrättens rättegångsregler tilläts Thales, på grundval av förhandlingsrapporten, att intervenera vid förhandlingen.

21     Då sammansättningen av förstainstansrättens avdelningar ändrades genom förstainstansrättens beslut av den 13 september 2004 (EUT C 251, s. 12) förordnades referenten att tjänstgöra på andra avdelningen, och förevarande mål tilldelades följaktligen denna avdelning.

22     Till följd av en invändning från Rolls-Royce rörande den konfidentiella behandlingen av en bilaga till ansökan, nämligen den så kallade Nalebuffrapporten, hölls ett informellt möte den 15 oktober 2002 inför ordföranden på förstainstansrättens andra avdelning, som en åtgärd för processledning. Efter det mötet ingav sökandebolaget en ny icke-konfidentiell version av handlingen. Rolls-Royce tillfrågades om det vidhöll sin invändning med avseende på den nya versionen, men bolaget svarade inte inom den föreskrivna fristen.

23     Rolls-Royces ansökan om konfidentiell behandling av dess interventionsinlaga avslogs, med motiveringen att någon sådan behandling inte föreskrivs i rättegångsreglerna, varefter bolaget ingav en icke-konfidentiell version av inlagan och Rockwell ingav sin interventionsinlaga. Sökandebolaget och kommissionen inkom med yttranden över dessa inlagor inom de föreskrivna fristerna.

24     Med stöd av artikel 14 i rättegångsreglerna och på förslag av andra avdelningen beslutade förstainstansrätten, efter att ha hört parterna i enlighet med artikel 51 i rättegångsreglerna, att hänskjuta målet till en utökad dömande sammansättning.

25     Sökandebolaget har i sin ansökan yrkat att förevarande mål skall förenas med mål T-210/01. Ordföranden på andra avdelningen i utökad sammansättning hänsköt frågan om en eventuell förening av målen till denna sammansättning, i enlighet med artikel 50 i rättegångsreglerna.

26     På grundval av referentens rapport beslutade förstainstansrätten att inleda det muntliga förfarandet, och som åtgärder för processledning enligt artikel 64 i rättegångsreglerna ställde den frågor till parterna,. Den anmodade även kommissionen att inge vissa handlingar före förhandlingen. Parterna efterkom förstainstansrättens anmodanden.

27     Genom skrivelse som inkom till förstainstansrättens kansli den 2 februari 2004 återkallade Thales sin interventionsansökan. Ordföranden på förstainstansrättens andra avdelning i utökad sammansättning noterade återkallandet, efter att ha hört parterna, i beslut av den 23 mars 2004.

28     Parterna utvecklade sin talan och svarade på förstainstansrättens frågor vid förhandlingen den 25 maj 2004. Efter förhandlingen avslutades det muntliga förfarandet.

29     Genom skrivelse av den 3 juni 2004 ingav sökandebolaget en ny handling till förstainstansrättens kansli tillsammans med ett yttrande om handlingens relevans och begärde att dessa uppgifter skulle biläggas handlingarna i målet. Genom beslut av den 8 juli 2004 förordnade förstainstansrätten att det muntliga förfarandet skulle återupptas, i enlighet med artikel 62 i rättegångsreglerna, för att ge parterna tillfälle att yttra sig över denna begäran.

30     Efter att ha hört parterna vidtog förstainstansrätten en åtgärd för processledning, i enlighet med artikel 64 i rättegångsreglerna, som bestod i att till handlingarna i målet bilägga den handling och det yttrande som sökandebolaget hade ingett den 4 juni 2004. Även kommissionens och intervenienternas yttranden rörande uppgifternas relevans bilades handlingarna i målet.

31     Det muntliga förfarandet avslutades därefter på nytt den 23 november 2004.

 Parternas yrkanden

32     Sökandebolaget har yrkat att förstainstansrätten skall

–       förena förevarande mål med mål T-210/01, General Electric mot kommissionen,

–       förordna om nödvändiga åtgärder för bevisupptagning,

–       ogiltigförklara det ifrågasatta beslutet,

–       vidta de alternativa eller ytterligare åtgärder som en god rättskipning kräver, och

–       förplikta kommissionen och intervenienterna att ersätta rättegångskostnaderna.

33     Kommissionen har, med stöd av Rolls-Royce och Rockwell, yrkat att förstainstansrätten skall

–       ogilla talan, och

–       förplikta sökandebolaget att ersätta rättegångskostnaderna.

 Rättslig bedömning

1.     Talans omfattning och föremålet för talan

 Parternas argument

34     Kommissionen har, med stöd i det avseendet av Rolls-Royce, gjort gällande att sökandebolagets hänvisning i ansökan till de argument som GE har åberopat i mål T‑210/01 strider mot artikel 44.1 c i rättegångsreglerna, enligt vilken ansökan skall innehålla en kortfattad framställning av grunderna. En sådan hänvisning kan särskilt inte godtas, eftersom sökandebolaget enbart hade tagit del av ett utkast till GE:s ansökan och inte en slutgiltig version. Talan bör därför avvisas till den del den avser frågor som inte uttryckligen behandlas i ansökan.

35     Mot bakgrund av innehållet i de grunder som sökandebolaget uttryckligen har åberopat i ansökan, vilka huvudsakligen avser den del av det ifrågasatta beslutet som rör paketerbjudanden, anser kommissionen att sökandebolaget inte har beaktat rättsaktens materiella och väsentliga del, vilken avser frågor om horisontell överlappning och vertikal integration. Det ifrågasatta beslutet är grundat på faktiska och rättsliga omständigheter som vid en samlad bedömning visar att kombinationen av GE:s finansiella styrka och vertikala integration med avseende på inköp, finansiering och leasing av flygplan och sökandebolagets starka ställning på olika marknader för produkter till flygindustrin leder till att dominerande ställningar skapas och förstärks.

36     I svaromålet har kommissionen uppgett att ”motiveringen i beslutet är grundad på en kombination av faktiska och rättsliga omständigheter som vid en samlad bedömning (och enbart vid en samlad bedömning) har föranlett kommissionen att förbjuda den planerade koncentrationen”. I dupliken och vid förhandlingen preciserade dock kommissionen att varje enskild del av resonemanget i det ifrågasatta beslutet i sig skulle räcka för att motivera förbudet mot koncentrationen, och den uppgav att dess uttalande i svaromålet var ”olyckligt utformat” i den mån det eventuellt skulle kunna tolkas så, att det angav motsatsen. Även om det antas att sökandebolagets samtliga invändningar, bland annat vad gäller paketerbjudanden, är befogade, finns det således inte någon anledning att ogiltigförklara det ifrågasatta beslutet, eftersom återstående skäl räcker för att styrka att beslutet var välgrundat, till den del kommissionen konstaterade att koncentrationen var oförenlig med den gemensamma marknaden.

37     Rolls-Royce har påpekat att sökandebolaget inte har anfört något argument mot flertalet av de skäl som motiverade förbudet mot koncentrationen, däribland att GE:s dominerande ställning skulle förstärkas på marknaden för motorer till stora trafikflygplan eller stora regionalflygplan och att det skulle skapas en dominerande ställning i fråga om motorer för affärsflygplan och små marina gasturbiner. I synnerhet har sökandebolaget inte på allvar bestritt, bland de tre oberoende omständigheter som förklarar GE:s förstärkta dominerande ställning på marknaden för motorer till stora trafikflygplan, de utestängningseffekter som följer av den vertikala integrationen vad beträffar sökandebolagets startmotorer. Följaktligen är talan irrelevant och saknar föremål.

38     Rockwell har påpekat att sökandebolaget i sin ansökan inte har behandlat de frågor som rör horisontell överlappning eller vertikal integration. De uppgifter som hör samman därmed och som anges i ansökan under rubriken ”Sammanfattning av beslutet” bör endast betraktas som en beskrivning av beslutet.

39     Sökandebolaget har bemött dessa anmärkningar i tre avseenden.

40     För det första har bolaget hävdat att det i sin ansökan uppgav att det, utöver sina egna argument, åberopade alla ytterligare argument som framförts av GE i mål T‑210/01. Enligt sökandebolaget är en sådan hänvisning till inlagor som ingetts i ett annat konnext mål tillåten enligt rättspraxis och innebär att innehållet i dessa handlingar utgör en del av ansökan. I repliken hänvisade bolaget till förstainstansrättens dom av den 5 december 1990 i mål T-82/89, Marcato mot kommissionen (REG 1990, s. II‑735), punkterna 22–24. Vid förhandlingen hänvisade bolaget till en ”sammanfattning” av relevant rättspraxis som återfinns i generaladvokaten Albers förslag till avgörande inför domstolens dom av den 20 september 2001 i mål C-263/98, Belgien mot kommissionen (REG 2001, s. I‑6063, s. I‑6064), där en enda dom omnämns, nämligen förstainstansrättens dom av den 29 juni 1995 i mål T-37/91, ICI mot kommissionen (REG 1995, s. II‑1901), punkt 43 och följande punkter. I det målet tillät förstainstansrätten en hänvisning till ansökan i mål T‑36/91, vilket rörde samma parter som företräddes av samma advokater.

41     Vidare har sökandebolaget påpekat att kommissionen och Rolls-Royce inte har gjort gällande att deras möjlighet att försvara sig har påverkats av denna hänvisning och att Rockwell mycket väl har kunnat förstå och bemöta samtliga argument som anförts.

42     Sökandebolaget har även påpekat att det har begärt att målen T-209/01 och T‑210/01 skall förenas och gjort gällande att, även om ansökan innehåller de brister som kommissionen har gjort gällande, en förening av de båda målen skulle kunna åtgärda dessa brister. Vid förhandlingen åberopade sökandebolaget särskilt domstolens dom av den 18 mars 1980 i de förenade målen 26/79 och 86/79, Forges de Thy‑Marcinelle och Monceau mot kommissionen (REG 1980, s. 1083), till stöd för sin ståndpunkt rörande rättsverkningarna av en förening av målen.

43     För det andra har sökandebolaget hävdat att de skäl i det ifrågasatta beslutet som det utförligt har ifrågasatt i sin ansökan, det vill säga de skäl som rör paketerbjudanden, utgör den centrala delen i det ifrågasatta beslutet. Om förstainstansrätten finner att sökandebolagets invändningar är välgrundade medför det därför oundvikligen att det ifrågasatta beslutet skall ogiltigförklaras. Sökandebolaget har påpekat att kommissionen i sitt svaromål själv påpekade att det ifrågasatta beslutet är grundat på en kombination av omständigheter, vilka vid en samlad bedömning motiverar kommissionens slutsats att den anmälda koncentrationen är oförenlig med den gemensamma marknaden. Följaktligen måste det ifrågasatta beslutet ogiltigförklaras om det visas att den viktiga del av motiveringen till beslutet som avser konglomerateffekterna är felaktig.

44     Vid förhandlingen tillade bolaget att kommissionens hållning under det administrativa förfarandet fick de anmälande parterna att tro att transaktionen skulle komma att godkännas om man fann en lösning för att undanröja kommissionens reservationer mot framtida paketerbjudanden. Det är av det skälet som bolaget vid förstainstansrätten huvudsakligen har inriktat sig på denna aspekt av ärendet.

45     För det tredje har sökandebolaget påpekat att det, i samband med beskrivningen av det ifrågasatta beslutet, under alla omständigheter behandlade frågorna om horisontell överlappning och vertikal integration i ansökan, under rubriken ”Sammanfattning av beslutet”. Under nämnda rubrik gav bolaget en beskrivning av det ifrågasatta beslutet med kommentarer, i vilken det angav att beslutet var grundat på flera eller samtliga av följande omständigheter i fråga om de relevanta marknaderna: för det första, den horisontella överlappningen och de vertikala konkurrensbegränsande effekterna, för det andra, GE:s finansiella styrka och sökandebolagets vertikala integration med GE:s dotterbolag GE Capital Aviation Services (nedan kallat GECAS) och GE Capital Corporate Aviation Group (nedan kallat GECCAG) inom den nya enheten och, för det tredje, den nya enhetens praxis vad gäller paketerbjudanden. Sökandebolaget har påpekat att den analys som gjordes av den horisontella överlappningen på de marknader där den horisontella överlappningen är av betydelse är, i fråga om varje produkt, antingen föga trovärdig eller bristfälligt motiverad. Det ifrågasatta beslutet är således i huvudsak grundat på de två andra omständigheterna. Enligt sökandebolaget är den andra omständigheten så osannolik att det inte är nödvändigt att utveckla den närmare. Således är den tredje omständigheten, nämligen frågan om paketerbjudanden, av avgörande betydelse. För övrigt avsåg merparten av de avyttringar som kommissionen ansåg nödvändiga denna del av det ifrågasatta beslutet.

46     Sökandebolaget har vidhållit att de brister i det ifrågasatta beslutet som det har påtalat är tillräckligt allvarliga för att beslutet skall ogiltigförklaras i sin helhet. Som kommissionen har medgett är det nämligen endast en kombination av de faktiska och rättsliga omständigheterna som vid en samlad bedömning motiverar förbudet mot koncentrationen. Som svar på Rolls-Royces argument har sökandebolaget uppgett att frågan rörande startmotorer, vilken för övrigt löstes genom åtagandena, inte räcker för att motivera det ifrågasatta beslutet.

47     Av samtliga dessa skäl anser sökandebolaget att kommissionens och intervenienternas invändningar, vilka syftar till att hänvisningen till GE:s ansökan skall lämnas utan avseende och att de grunder som åberopats i ansökan i förevarande mål saknar verkan, strider mot principen om god rättskipning och inte stöds av någon styrkt omständighet.

 Förstainstansrättens bedömning

 Inledning

48     Det skall inledningsvis påpekas att om vissa av de skäl som ligger till grund för ett beslut i sig är tillräckliga för att motivera beslutet, påverkar eventuella fel i andra delar av motiveringen till rättsakten i vart fall inte själva beslutet (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 12 juli 2001 i de förenade målen C‑302/99 P och C-308/99 P, kommissionen och Frankrike mot TF1, REG 2001, s. I‑5603, punkterna 26–29).

49     Om själva beslutet i ett kommissionsbeslut grundas på flera delresonemang, som vart och ett i sig räcker för att utgöra stöd för beslutet, finns det i princip endast skäl att ogiltigförklara rättsakten om vart och ett av delresonemangen är rättsstridiga. I sådant fall kan ett fel eller annan rättsstridighet som endast påverkar ett av dessa delresonemang inte räcka för att motivera en ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet, eftersom felet eller rättsstridigheten inte kan ha haft ett avgörande inflytande på institutionens beslut (se analogt förstainstansrättens dom av den 14 maj 2002 i mål T-126/99, Graphischer Maschinenbau mot kommissionen, REG 2002, s. II‑2427, punkterna 49–51 och där angiven rättspraxis). Denna regel är särskilt tillämplig på beslut rörande kontroll av koncentrationer (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 22 oktober 2002 i mål T‑310/01, Schneider Electric mot kommissionen, REG 2002, s. II‑4071, punkterna 404–420, och punkterna 80 och 81 nedan).

50     Det skall i det avseendet även påpekas att om ett delresonemang som räcker för att utgöra stöd för själva beslutet i en rättsakt inte har ifrågasatts av en sökande i en talan om ogiltigförklaring, skall detta delresonemang, liksom följaktligen den rättsakt som grundas på detta, anses lagenligt och styrkt gentemot sökanden (se, för ett liknande resonemang och analogt, domstolens dom av den 14 september 1999 i mål C‑310/97 P, kommissionen mot AssiDomän Kraft Products m.fl., REG 1999, s. I‑5363, punkterna 57–63).

51     Med beaktande av det ovan anförda skall förstainstansrätten undersöka huruvida de grunder som sökandebolaget har åberopat i förevarande mål, om de antas vara styrkta, räcker för att vederlägga själva beslutet i det ifrågasatta beslutet och följaktligen kan ligga till grund för en talan som i förekommande fall kan leda till en ogiltigförklaring av nämnda beslut. Om de grunder som åberopats i vederbörlig ordning inte kan motivera en ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet, inte ens vid en samlad bedömning, är de verkningslösa och talan skall följaktligen ogillas i sin helhet (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 17 december 1997 i mål T-121/95, EFMA mot rådet, REG 1997, s. II‑2391, punkterna 115–122).

52     I det avseendet skall det först fastställas vad förevarande talan faktiskt omfattar, genom att undersöka huruvida talan eventuellt inte kan prövas på vissa av de grunder som sökandebolaget påstår sig ha åberopat.

 Hänvisningen till de grunder som åberopats i mål T-210/01

53     Utan att göra en formell invändning om rättegångshinder har kommissionen gjort gällande att vissa specifika aspekter av talan inte kan tas upp till prövning i sak. Förstainstansrätten erinrar i alla händelser om att det följer av fast rättspraxis att villkoren för att ta upp en talan till prövning i sak omfattas av sådana rättegångshinder som inte kan avhjälpas, vilka gemenskapsdomstolarna i förekommande fall självmant kan och skall beakta (förstainstansrättens beslut av den 15 september 1998 i mål T-100/94, Michailidis m.fl. mot kommissionen, REG 1998, s. II‑3115, punkt 49, och av den 25 oktober 2001 i mål T-354/00, Métropole Télévision – M 6 mot kommissionen, REG 2001, s. II-3177, punkt 27; se även, för ett liknande resonemang, domstolens beslut av den 5 juli 2001 i mål C‑341/00 P, Conseil national des professions de l’automobile m.fl. mot kommissionen, REG 2001, s. I‑5263, punkt 32).

54     Enligt artikel 21 i domstolens stadga och artikel 44.1 i förstainstansrättens rättegångsregler skall ansökan bland annat innehålla uppgifter om ”föremålet för talan” och en ”kortfattad framställning av grunderna för denna”. Vidare anges det i artikel 48.2 i rättegångsreglerna att ”[n]ya grunder ... inte [får] åberopas under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under förfarandet”. Av dessa bestämmelser framgår att talan inte kan prövas på en grund som inte är tillräckligt klart formulerad i ansökan genom vilken talan anhängiggjorts. Rättspraxis bekräftar uttryckligen att förstainstansrätten vid behov självmant kan beakta en sådan bristande sakprövningsförutsättning, eftersom det rör sig om ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas (förstainstansrättens dom av den 21 mars 2002 i mål T-231/99, Joynson mot kommissionen, REG 2002, s. II‑2085, punkt 154).

55     Vidare framgår det av rättspraxis att den kortfattade framställningen av sökandebolagets grunder skall vara tillräckligt klar och precis för att svaranden skall kunna förbereda sitt försvar och förstainstansrätten skall kunna pröva talan, i förekommande fall utan att ha tillgång till andra uppgifter (förstainstansrättens dom av den 24 februari 2000 i mål T‑145/98, ADT Projekt mot kommissionen, REG 2000, s. II‑387, punkt 66, och av den 16 mars 2004 i mål T-157/01, Danske Busvognmænd mot kommissionen, REG 2004, s. II-0000, punkt 45). Liknande krav ställs när ett argument anförs till stöd för en grund (förstainstansrättens dom av den 14 maj 1998 i mål T-352/94, Mo och Domsjö mot kommissionen, REG 1998, s. II‑1989, punkt 333).

56     För att garantera rättssäkerheten och en god rättskipning krävs enligt fast rättspraxis, för att en talan skall kunna tas upp till sakprövning, att de väsentligaste faktiska och rättsliga omständigheter som talan grundas på åtminstone kortfattat, men på ett konsekvent och begripligt sätt, framgår av innehållet i själva ansökan (se domstolens dom av den 9 januari 2003 i mål C-178/00, Italien mot kommissionen, REG 2003, s. I‑303, punkt 6; förstainstansrättens dom av den 6 maj 1997 i mål T‑195/95, Guérin automobiles mot kommissionen, REG 1997, s. II‑679, punkterna 20 och 21, domen i det ovan i punkt 55 nämnda målet ADT Projekt mot kommissionen, punkt 66, förstainstansrättens beslut av den 25 juli 2000 i mål T-110/98, RJB Mining mot kommissionen, REG 2000, s. II‑2971, punkt 23 och där angiven rättspraxis, förstainstansrättens dom av den 10 april 2003 i mål T-195/00, Travelex Global and Financial Services och Interpayment Services mot kommissionen, REG 2003, s. II‑1677, punkt 26, och domen i det ovan i punkt 55 nämnda målet Danske Busvognmænd mot kommissionen, punkt 45; se även, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 15 december 1961 i de förenade målen 19/60, 21/60, 2/61 och 3/61, Fives Lille Cail m.fl. mot Höga myndigheten, REG 1961, s. 561, s. 588, och av den 5 mars 1991 i mål C-330/88, Grifoni mot Euratom, REG 1991, s. I‑1045, punkterna 17 och 18).

57     Innehållet i en ansökan kan visserligen stödjas och kompletteras på särskilda punkter genom hänvisning till utdrag ur handlingar som bifogas ansökan, men en sådan generell hänvisning till andra inlagor, även om de bifogas ansökan, kan inte avhjälpa det faktum att väsentliga delar av den rättsliga argumentationen saknas, vilka enligt de ovannämnda bestämmelserna skall återfinnas i själva ansökan (förstainstansrättens beslut av den 21 maj 1999 i mål T-154/98, Asia Motor France m.fl. mot kommissionen, REG 1999, s. II‑1703, punkt 49). Vidare ankommer det inte på förstainstansrätten att i bilagorna söka efter och fastställa de grunder och argument som rätten till äventyrs skulle kunna anse utgör stöd för talan, eftersom bilagorna enbart skall tjäna som bevismaterial och som ett medel för målets utredning (domen i det ovan i punkt 54 nämnda målet Joynson mot kommissionen, punkt 154, förstainstansrättens dom av den 7 november 1997 i mål T-84/96, Cipeke mot kommissionen, REG 1997, s. II‑2081, punkt 34, och av den 20 april 1999 i de förenade målen T‑305/94–T-307/94, T-313/94–T-316/94, T-318/94, T-325/94, T‑328/94, T-329/94 och T-335/94, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen, REG 1999, s. II‑931, punkt 39, vilken efter överklagande inte upphävdes på den punkten av domstolen i dom av den 15 oktober 2002 i de förenade målen C-238/99 P, C-244/99 P, C‑245/99 P, C‑247/99 P, C-250/99 P–C-252/99 P och C-254/99 P, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen, REG 2002, s. I-8375).

58     Sökandebolaget har emellertid åberopat ett flertal domar i vilka gemenskapsdomstolarna har tillåtit en hänvisning till inlagor som ingetts till samma domstol i andra mål (se punkt 40 ovan). Enligt bolagets uppfattning skall en hänvisning till inlagor som ingetts till samma domstol i ett annat mål anses vara tillåten.

59     Den rättspraxis som sökandebolaget har åberopat i punkt 40 ovan för att motivera en sådan hänvisning medför dock inte att förstainstansrätten i förevarande mål skall underlåta att tillämpa den regel som angetts ovan, enligt vilken de grunder som en sökande åberopar skall anges kortfattat i själva ansökan. I domen i det ovan i punkt 40 nämnda målet ICI mot kommissionen (punkt 45) påpekade förstainstansrätten att domstolens rättspraxis i detta avseende beaktar enskildheterna i varje enskilt fall, och den åberopade till stöd för detta dom av den 29 november 1956 i mål 9/55, Charbonnages de Beeringen m.fl. mot Höga myndigheten (REG 1956, s. 325, s. 352), av den 8 juli 1965 i de förenade målen 19/63 och 65/63, Prakash mot kommissionen (REG 1965, s. 677, s. 693), av den 13 juli 1965 i mål 111/63, Lemmerz-Werke mot Höga myndigheten (REG 1965, s. 835, s. 858), och av den 28 april 1971 i mål 4/69, Lütticke mot kommissionen (REG 1971, s. 325, punkt 2), samt domen i de ovan i punkt 42 nämnda förenade målen Forges de Thy‑Marcinelle och Monceau mot kommissionen (punkt 4).

60     Förstainstansrätten påpekar att ett synsätt som innebär att man tillåter en sådan hänvisning till en ansökan som ingetts i ett annat mål i princip skulle stå i strid med den rättspraxis som angetts ovan i punkterna 55–57, enligt vilken själva ansökan skall innehålla en kortfattad framställning av de grunder som åberopas bland annat för att förstainstansrätten skall kunna pröva talan, i förekommande fall utan att ha tillgång till andra uppgifter.

61     Gemenskapsdomstolarna har ibland visserligen tillåtit att grunder åberopas genom en hänvisning till ett annat mål (domen i de ovan i punkt 42 nämnda förenade målen Forges de Thy-Marcinelle och Monceau mot kommissionen, och domen i det ovan i punkt 40 nämnda målet Marcato mot kommissionen), men den har i andra mål inte medgett en sådan möjlighet (se domarna i de ovan i punkt 59 nämnda målen Charbonnages de Beeringen m.fl. mot Höga myndigheten och Prakash mot kommissionen) utan att ange, i vart fall inte uttryckligen, ett kriterium som är avgörande för denna bedömning.

62     Det skall påpekas att i samtliga mål som sökandebolaget har åberopat eller som omnämns i punkt 45 i domen i det ovan i punkt 40 nämnda målet ICI mot kommissionen, i vilka gemenskapsdomstolen har godtagit att grunder som inte uttryckligen anges i ansökan kan anses ha åberopats på giltigt sätt genom en sådan hänvisning, hade sökanden hänvisat till sina egna inlagor i ett annat mål.

63     Som angetts ovan hänför sig i detta fall sökandebolagets hänvisning i ansökan till den ansökan som ingavs samma dag av en annan sökande, nämligen GE.

64     Att tillåta att talan kan prövas på grunder som inte uttryckligen har angetts i ansökan på grund av att de har åberopats av tredje part i ett annat mål, till vilket det hänvisas i ansökan, skulle emellertid möjliggöra ett kringgående av de tvingande krav som uppställs i artikel 44.1 i rättegångsreglerna och som angetts ovan i punkt 54.

65     Det skall även påpekas att GE i mål T-210/01 företräds av andra ombud än dem som företräder sökandebolaget i förevarande mål. Vidare har GE:s ansökan inte bifogats den ansökan som sökandebolaget har ingett i förevarande mål. Dessa omständigheter kan endast stödja slutsatsen i föregående punkt, eftersom de bekräftar att förevarande talan är skild från och självständig i förhållande till den talan som registrerats under målnummer T-210/01.

66     Det skall även erinras om att varje part själv har ansvaret för innehållet i de inlagor som den ger in, en princip som bland annat har fastställts i artikel 43.1 i rättegångsreglerna (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 40 nämnda målet ICI mot kommissionen, punkt 46). Sökandebolaget har visserligen uppgett att det har tagit del av en preliminär version av GE:s ansökan, men det har inte hävdat att det, när det ingav sin egen ansökan, kände till det exakta innehållet i GE:s slutgiltiga ansökan, till vilken sökandebolaget hänvisade. Till skillnad från vad som krävs för en god rättskipning gjorde hänvisningen till GE:s ansökan det således inte möjligt för förstainstansrätten att, när talan väcktes i förevarande mål, med tillräcklig precision fastställa de grunder som den skulle ta ställning till.

67     Mot bakgrund av det ovan anförda och utan att det är nödvändigt att i förevarande mål ta ställning till under vilka förhållanden en sökande eventuellt skulle ha rätt att åberopa grunder genom en hänvisning till sina egna inlagor i ett annat mål, finner förstainstansrätten att det utgör ett nödvändigt villkor för att talan skall kunnas prövas på grunder som åberopats genom en hänvisning till inlagor i ett annat mål att parterna är desamma, och framför allt att sökandebolaget är detsamma, i båda målen.

68     Av det ovan anförda följer att sökandebolagets hänvisning till den ansökan som GE har ingett i mål T-210/01 inte medför att de grunder som GE har åberopat i det målet skall anses utgöra en del av den ansökan som sökandebolaget har ingett i förevarande mål.

 Begäran att målen skall förenas

69     Till stöd för sin begäran att förevarande mål skall förenas med mål T‑210/01 har sökandebolaget anfört att även om det antas att hänvisningen i ansökan till GE:s ansökan inte medför att talan kan prövas på de grunder som sökandebolaget skulle vilja åberopa, såvitt avser de andra aspekterna av målet än paketerbjudandena, skulle en förening av målen kunna åtgärda de eventuella formella bristerna i sökandebolagets egen ansökan. Vid förhandlingen åberopade sökandebolaget domen i de ovan i punkt 42 nämnda förenade målen Forges de Thy-Marcinelle och Monceau mot kommissionen (punkt 4) samt ett antal mål som enligt bolagets beskrivning härrör från gemenskapsdomstolens tidiga rättspraxis.

70     Vad gäller följderna av en eventuell förening av målen T-209/01 och T‑210/01 skall det först erinras om att följande föreskrivs i artikel 50 i rättegångsreglerna:

”Ordföranden kan, sedan parterna och generaladvokaten hörts, när som helst besluta att två eller flera mål rörande samma sak, på grund av sambandet dem emellan, skall förenas vad gäller det skriftliga eller muntliga förfarandet eller den slutliga domen. Målen kan senare skiljas åt. Ordföranden kan hänskjuta dessa frågor till rätten.”

71     Som domstolen påpekade i dom av den 21 juni 2001 i de förenade målen C‑280/99 P–C-282/99 P, Moccia Irme m.fl. mot kommissionen (REG 2001, s. I‑4717), punkt 66, följer det av denna bestämmelse att ett beslut att förena två mål inte påverkar de berörda målens oberoende och självständighet, eftersom ett beslut om att skilja målen åt alltid är möjligt. I den domen ansåg domstolen att två klaganden inte kunde stödja sig på grunder vid domstolen som de inte hade åberopat i första instans, trots att deras mål hade förenats vid förstainstansrätten med andra mål i vilka dessa grunder faktiskt hade åberopats av andra sökande (punkterna 61–68 i domen).

72     Det skall även konstateras att förening av mål är en åtgärd som ordföranden, eller i förekommande fall rätten, kan besluta om, som det står i artikel 50 i rättegångsreglerna, men det föreligger inte någon skyldighet att besluta om förening av mål, inte ens om parterna begär det, utan beslutet omfattas av ordförandens eller rättens utrymme för skönsmässig bedömning av hur förfarandet skall organiseras på lämpligaste sätt. Härav följer att sökandebolagets ståndpunkt, om den godtogs, skulle innebära att ett beslut som ordföranden fattar under förfarandet inom ramen för sitt bedömningsutrymme skulle kunna utvidga omfattningen av en ansökan och följaktligen vara avgörande för utgången i domstolsförfarandet, vilket skulle medföra ett godtyckligt inslag i nämnda förfarande.

73     När det gäller domen i det ovan i punkt 59 nämnda målet Charbonnages de Beeringen m.fl. mot Höga myndigheten skall det påpekas att domstolens uttalande att en allmän hänvisning till vad som anförts i ett annat mål inte räcker för att ansökan skall kunna prövas, särskilt inte om hänvisningen har gjorts utan att det samtidigt har begärts att målen skall förenas, inte innebär att ansökan skulle ha kunnat prövas om en begäran om förening av målen hade framställts i tid. Domstolen konstaterade endast att i det aktuella målet utgjorde det förhållandet att det inte hade framställts någon begäran om att domstolen skulle pröva de båda målen gemensamt en bekräftelse på att den allmänna hänvisningen i ansökan till en talan som väckts av en utomstående person var otillräcklig.

74     I domen i de ovan i punkt 42 nämnda förenade målen Forges de Thy‑Marcinelle och Monceau mot kommissionen slog domstolen dessutom fast att ”det förhållandet att den andra talan kan tas upp till sakprövning medför att också den första talan – i den mån den annars skulle avvisas – kan tas upp till sakprövning”. I det avseendet skall det påpekas att ansökningarna i de målen hade ingetts av samma person, medan sökandebolaget i förevarande mål har begärt att det skall få stödja sig på grunder som åberopats av tredje part.

75     Det är i förevarande mål inte nödvändigt att ta ställning till de eventuella följderna av en förening av två mål som väckts av samma sökande, utan det räcker att konstatera att en förening av två mål med olika sökande inte kan ändra omfattningen av den ansökan som ingetts separat av respektive sökande. I annat fall skulle de olika målens oberoende och självständighet åsidosättas (se analogt domen i de ovan i punkt 71 nämnda förenade målen Moccia Irme m.fl. mot kommissionen, punkt 66).

76     I förevarande mål kan därför endast andra grunder än dem som påstås ha åberopats genom en generell hänvisning till GE:s ansökan beaktas.

77     Med hänsyn till omständigheterna i målet finns det inte någon anledning att förena förevarande mål med mål T-210/01. Sökandebolagets begäran om detta i ansökan skall därför avslås.

 Huruvida de grunder som åberopats i förevarande mål är verksamma

78     Sökandebolagets andra argument avser att de skäl som rör paketerbjudanden utgör den centrala delen i det ifrågasatta beslutet, utan vilken rättsakten inte kan ha fortsatt giltighet.

79     Förstainstansrätten påpekar att det följer av artikel 2.3 i förordning nr 4064/89 att, när det gäller koncentrationer, om en anmäld transaktion skapar eller förstärker en dominerande ställning på en enda marknad som medför att den effektiva konkurrensen inom den gemensamma marknaden påtagligt skulle hämmas, måste kommissionen i princip förbjuda den, även om transaktionen inte medför att konkurrensen hämmas på något annat sätt. När kommissionen undersöker flera marknader i följd och finner att en dominerande ställning kommer att skapas eller förstärkas på flera av dessa, vilket medför att den effektiva konkurrensen kommer att hämmas väsentligt, kan det konstateras, såvida inte motsatsen uttryckligen anges i beslutet, att kommissionen anser att situationen på var och en av dessa marknader till följd av koncentrationen i sig skulle motivera förbudet mot den anmälda transaktionen.

80     I det avseendet skall det erinras om att förstainstansrätten, i domen i det ovan i punkt 49 nämnda målet Schneider Electric mot kommissionen (punkterna 404–420), påpekade att de fel som konstaterades i det målet beträffande analysen av de olika nationella marknaderna inte i sig var av sådan beskaffenhet att de innebar att riktigheten i de anmärkningar som kommissionen hade framfört avseende de olika franska sektoriella marknaderna kunde ifrågasättas. Den analys som låg till grund för kommissionens beslut att förbjuda koncentrationen kunde således inte anses otillräcklig i fråga om de franska sektoriella marknaderna enbart på grund av de fel som hade konstaterats på andra marknader.

81     När kommissionen konstaterar att en dominerande ställning kommer att skapas eller förstärkas på en enda marknad av flera olika och självständiga skäl, skall det på samma sätt i princip anses att vart och ett av de skäl som anförts i sig har lett kommissionen till denna slutsats, såvida inte motsatsen anges i de relevanta skälen till det beslut som kommissionen antagit. Så är särskilt fallet när det av den självständiga beskrivningen i ett sådant delresonemang framgår att detta i sig räcker för att styrka att konkurrensvillkoren på den relevanta marknaden kommer att ändras i kvalitativt hänseende eller i väsentlig utsträckning.

82     I detta fall fastställde kommissionen i skäl 567 i det ifrågasatta beslutet att ”den föreslagna koncentrationen skulle leda till att en dominerande ställning skapas eller förstärks på marknaderna för motorer till stora trafikflygplan, motorer till stora regionaljetflygplan, motorer till affärsjetflygplan, flygelektroniska och icke-flygelektroniska produkter samt små marina gasturbiner, vilket skulle medföra att den effektiva konkurrensen påtagligt skulle hämmas inom den gemensamma marknaden”.

83     Såsom kommissionen har påpekat i sitt svaromål gjorde den inte, i det ifrågasatta beslutet, någon rangordning av de konkurrensproblem som hade konstaterats på var och en av de marknader som den hade undersökt och som den därefter angav i den slutsats som återgetts i föregående punkt. Av det ifrågasatta beslutet framgår således att varje enskild aspekt av kommissionens resonemang, i synnerhet analysen av var och en av de marknader som anges i nämnda punkt, faktiskt utgör en självständig del av det ifrågasatta beslutet.

84     En utförlig granskning av de olika aspekterna av kommissionens resonemang bekräftar denna slutsats.

85     De överväganden som avser den horisontella överlappningen, till följd av den anmälda koncentrationen, på marknaden för jetmotorer till stora regionalflygplan, marknaden för jetmotorer till affärsflygplan respektive marknaden för små gasturbiner kan inte anses stödja varandra, eftersom det inte finns några ekonomiska samband mellan dessa marknader. Att en dominerande ställning skapas på marknaden för små marina gasturbiner kan i synnerhet inte påverka, eller påverkas av, att en dominerande ställning skapas eller förstärks på de olika marknaderna för jetmotorer och andra flygplanskomponenter, eftersom det i båda fallen rör sig om produkter som hör till olika affärsområden.

86     Vidare skall det påpekas att kommissionen i skälen 428–431, under rubriken ”a) Horisontell överlappning när det gäller befintliga plattformar”, beskrev koncentrationens omedelbara följder på marknaden för jetmotorer till stora regionalflygplan till följd av överlappningen. Beskrivningen innehåller en hänvisning till GE Capitals och GECAS inflytande, en faktor som förstärker GE:s befintliga dominerande ställning på den relevanta marknaden. Kommissionen gjorde denna hänvisning för att vederlägga de samgående parternas argument att det monopol som skapas genom sammanslagningen enbart är en statisk företeelse. I det sammanhanget gjorde kommissionen däremot inte gällande sin ståndpunkt rörande paketerbjudanden. Sistnämnda ståndpunkt togs, i fråga om marknaden för jetmotorer till stora regionalflygplan, upp först under rubriken ”b) Effekterna på framtida anbudsförfaranden för plattformar”, vilken innehåller en separat redogörelse för sammanslagningens effekter på denna marknad på medellång och lång sikt. Av det ovan anförda följer att kommissionen i det ifrågasatta beslutet konstaterade att den horisontella överlappningen på marknaden för jetmotorer till stora regionalflygplan till följd av koncentrationen omedelbart skulle komma att förstärka GE:s befintliga dominerande ställning, oberoende av andra faktorer som ytterligare skulle kunna förstärka denna ställning i framtiden.

87     När det gäller marknaden för små gasturbiner beskrev kommissionen den horisontella överlappningen under en separat rubrik, i skälen 476 och 477 i det ifrågasatta beslutet, innan den i separata avsnitt undersökte ”utestängningen av konkurrenter” från marknaden genom sökandebolagets vertikala integration med GE och ”utestängningen av konkurrenter” från marknaden genom den vertikala integrationen av dels små marina gasturbiner, dels sökandebolagets elektronik och reglage. I skäl 476 i beslutet angav kommissionen att koncentrationen skulle innebära att det skapades en enhet som innehar mellan 65 och 80 procent av den relevanta marknaden och som är fyra till fem gånger större än den närmast följande konkurrenten. I skäl 477 drog kommissionen därav slutsatsen att denna enhet skulle bli den överlägset största aktören på marknaden för små marina gasturbiner och den angav skälen till att konkurrensen från andra nuvarande och potentiella aktörer på denna marknad inte skulle komma att bli effektiv. Det följer således av strukturen och ordalydelsen i detta avsnitt i det ifrågasatta beslutet att kommissionen ansåg att effekterna av koncentrationen, vilka beskrivs i det första avsnittet rörande den horisontella överlappningen på området för turbiner, var tillräckliga för att skapa en dominerande ställning på denna marknad, oberoende av andra faktorer som utestänger konkurrenter från marknaden och följaktligen ytterligare förstärker denna ställning.

88     Under alla omständigheter skall det påpekas att sökandebolaget i förevarande mål inte heller har bestritt kommissionens ståndpunkt att konkurrenterna utestängs från marknaden för små marina gasturbiner till följd av den vertikala integrationen av GE:s tillverkning av dessa produkter med sökandebolagets tillverkning av reglage och andra komponenter som används i dessa turbiner. Sökandebolaget har inte heller bestritt kommissionens ståndpunkt att konkurrenterna utestängs från marknaden för små marina gasturbiner till följd av bolagets vertikala integration med GE på grund av GE:s finansiella styrka (se skälen 478–484 i det ifrågasatta beslutet samt punkterna 113 och 114 nedan).

89     När det gäller utestängningen av konkurrenter från marknaden genom den vertikala integrationen av tillverkningen av jetmotorer till stora trafikflygplan med sökandebolagets tillverkning av startmotorer, angav kommissionen uttryckligen i skäl 419 i det ifrågasatta beslutet att förutom produktpaketens effekter skulle den föreslagna koncentrationen komma att stärka GE:s dominerande ställning på marknaden för jetmotorer till stora trafikflygplan, på grund av den vertikala utestängningen av konkurrerande motortillverkare.

90     I repliken har sökandebolaget emellertid påpekat att kommissionen, i punkt 51 i svaromålet, har uppgett att ”dessutom, och framför allt, [var] motiveringen i beslutet ... grundad på en kombination av faktiska och rättsliga omständigheter som vid en samlad bedömning (och enbart vid en samlad bedömning) [hade] föranlett kommissionen att förbjuda den planerade koncentrationen”. Enligt sökandebolaget följer det av detta uttalande att det ifrågasatta beslutet skall ogiltigförklaras såvida inte alla de huvudsakliga omständigheter som ligger till grund för beslutet är styrkta, däribland den analys av paketerbjudanden som sökandebolaget har ifrågasatt utförligt i sin ansökan.

91     Kommissionen har emellertid hävdat i punkt 18 i dupliken, och den upprepade vid förhandlingen att varje enskild del som ligger till grund för det ifrågasatta beslutet skulle räcka för att motivera förbudet mot den anmälda koncentrationen. Vid förhandlingen uppgav den att dess uttalande, vilket citeras i föregående punkt, var ”olyckligt utformat”. Den påpekade att detta uttalande ingår i en analys som gjordes för att bemöta sökandebolagets argument att beslutet ”till stor del” grundas på två teorier, nämligen, för det första, GE:s påstådda finansiella styrka och dess vertikala integration med avseende på finansiella tjänster, inköp av flygplan, leasing och tjänster för service efter försäljning och, för det andra, framtida praxis i fråga om paketerbjudanden.

92     Förstainstansrätten anser att kommissionens förklaring skall godtas.

93     Det framgår nämligen vid en genomgång av punkterna 48–51 i svaromålet att kommissionens avsikt var att bestrida sökandebolagets ståndpunkt att dessa två ”teorier” i sig utgjorde den verkliga grunden för det ifrågasatta beslutet, och inte de andra konkurrensbegränsande aspekter av den anmälda koncentrationen som analyserades i denna rättsakt.

94     Såsom kommissionen med rätta påpekade vid förhandlingen ankommer det dessutom på förstainstansrätten att kontrollera själva beslutets lagenlighet med beaktande av de skäl som anförts i denna rättsakt och inte mot bakgrund av vad som gjorts gällande i det avseendet i svaromålet. I svaromålet uttryckte sig kommissionen visserligen tvetydigt, eftersom ett sådant uttryckssätt skulle kunna tolkas som att kommissionen avstår från att göra gällande att varje enskild del av dess analys kunde räcka för att utgöra stöd för det ifrågasatta beslutet. Med hänsyn till att kommissionen i sin duplik och vid förhandlingen angav att så inte var fallet, skall det ifrågasatta beslutet inte tolkas på det sättet, det vill säga i motsats till vad som framgår av dess ordalydelse, dess struktur och allmänna systematik (se punkterna 79–85 ovan).

95     Vid förhandlingen gjorde sökandebolaget även gällande att förstainstansrätten enbart borde undersöka huruvida den konkurrenssituation som kommissionen konstaterade skiljer sig från den konkurrenssituation som faktiskt skulle uppstå till följd av koncentrationen. Om det föreligger betydande skillnader i det avseendet, anser sökandebolaget att det ifrågasatta beslutet skall ogiltigförklaras. Genom detta resonemang gör bolaget i huvudsak gällande att det ankommer på kommissionen att besluta huruvida en koncentration skall förbjudas till följd av en dom från förstainstansrätten, i vilken kommissionens analys rörande vissa marknader underkänns. Enligt detta resonemang ankommer det således inte på förstainstansrätten att upprätthålla ett förbudsbeslut genom att ersätta kommissionens generella slutsats med sin egen.

96     Som påpekats ovan i punkt 79 skall dock kommissionen förbjuda en koncentration som uppfyller kriterierna i artikel 2.3 i förordning nr 4064/89. Ett beslut om förbud skall således inte ogiltigförklaras på grund av att sökandebolaget har visat att det skett ett eller flera fel i analysen av en eller flera marknader, när det trots allt framgår av beslutet om förbud att den anmälda koncentrationen uppfyllde nämnda kriterier i fråga om en eller flera andra marknader (se punkterna 48–50 och 79–81 ovan). Om de skäl som avser de andra marknaderna inte ifrågasätts i ansökan skall de i synnerhet anses – såvitt avser den aktuella talan – vara välgrundade. Genom att på detta sätt bedöma konsekvenserna av en ansökans materiella omfattning, ersätter inte förstainstansrätten kommissionens bedömning med sin egen, eftersom det är institutionens egen bedömning, vilken inte har ifrågasatts, som även fortsättningsvis ligger till grund för rättsakten.

97     I anknytning till de argument som återges i punkt 78 ovan påpekade sökandebolaget även under förhandlingen att kommissionen, särskilt under det administrativa förfarandet, gav intryck av att risken för paketerbjudanden efter koncentrationen var den avgörande frågan i ärendet. Detta intryck påverkade hela det administrativa förfarandet och fråntog parterna i koncentrationen möjligheten att föreslå åtaganden som skulle kunna lösa andra problem. Det var även av det skälet som sökandebolaget inriktade sin ansökan på de konglomerateffekter som påstods bli resultatet av koncentrationen.

98     Sökandebolaget åberopade detta argument för första gången under förhandlingen och det utgör därför en ny grund. Eftersom denna grund avser den hållning som kommissionen påstås ha intagit under det administrativa förfarandet, står det klart att bolaget hade kunnat åberopa den redan i ansökan genom vilken talan anhängiggjordes. Följaktligen skall grunden avvisas enligt artikel 48.2 i rättegångsreglerna.

99     Under alla omständigheter angav kommissionen tydligt, i meddelandet om anmärkningar av den 8 maj 2001, de anmärkningar som avsåg sammanslagningens alla konkurrensbegränsande följder, bland annat de horisontella och vertikala effekterna av denna, vilka senare angavs i det ifrågasatta beslutet (se särskilt punkterna 118–122, 124–126, 459–471, 473, 474, 578–586 och 612–633 i meddelandet om anmärkningar). När det gäller kontroll av koncentrationer kan det inte krävas att kommissionen – utöver skyldigheten att redogöra för sina anmärkningar i ett meddelande och att komplettera meddelandet för det fall den därefter beslutar att rikta nya anmärkningar – skall vara skyldig att, efter det att meddelandet skickas till dess det slutliga beslutet antas, ange sin aktuella ståndpunkt i fråga om hur problem som den tidigare konstaterat eventuellt skall lösas (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 14 juli 1972 i mål 53/69, Sandoz mot kommissionen, REG 1972, s. 845, punkt 14, och av den 7 januari 2004 i de förenade målen C‑204/00 P, C-205/00 P, C‑211/00 P, C‑213/00 P, C‑217/00 P och C-219/00 P, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen, REG 2004, s. I‑123, punkterna 192 och 193, samt förstainstansrättens dom av den 4 mars 1999 i mål T-87/96, Assicurazioni Generali och Unicredito mot kommissionen, REG 1999, s. II‑203).

100   Vidare har sökandebolaget inte ens gjort gällande att bemyndigade och tillförlitliga källor inom kommissionen har gett bolaget tydliga, ovillkorliga och samstämmiga försäkringar om att den skulle frånfalla vissa anmärkningar. Följaktligen är principen om skydd för berättigade förväntningar inte tillämplig i förevarande mål (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 6 juli 1999 i mål T‑203/97, Forvass mot kommissionen, REGP 1999, s. I‑A‑129 och s. II‑705, punkt 70 och där angiven rättspraxis, och av den 18 januari 2000 i mål T-290/97, Mehibas Dordtselaan mot kommissionen, REG 2000, s. II‑15, punkt 59).

101   Under alla omständigheter skall det slutligen påpekas, vad gäller marknaden för jetmotorer till stora regionalflygplan, att kommissionen i skäl 20 i det ifrågasatta beslutet konstaterade att dessa flygplan är av särskild betydelse i gemenskapssammanhang, eftersom de utgjorde 14 procent av hela den europeiska flygplansflottan år 1992 och 33 procent av denna år 1998. I skäl 431 i det ifrågasatta beslutet påpekade kommissionen att storleken på denna marknad, på vilken den sammanslagna enheten skulle få monopol till följd av sammanslagningen, skulle komma att medföra att flygbolagen blev mer och mer beroende av den sammanslagna enheten.

102   Mot bakgrund av det ovan anförda kan förstainstansrätten inte godta sökandebolagets argument att de anmärkningar som det har framfört i sak rörande konglomerateffekterna, särskilt paketerbjudandena, räcker för att motivera en ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet.

103   Förstainstansrätten finner att de horisontella och vertikala konkurrensbegränsande effekterna av koncentrationen som framhållits i det ifrågasatta beslutet inte utgör underordnade skäl i det ifrågasatta beslutets allmänna systematik, utan räcker för att utgöra stöd för förbudet mot den anmälda koncentrationen.

104   Följaktligen kan talan endast leda till en ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet om de grunder som uttryckligen har åberopats i själva ansökan ifrågasätter kommissionens slutsats rörande de självständiga aspekter som undersöktes i det ifrågasatta beslutet, särskilt de horisontella och vertikala konkurrensbegränsande effekter som konstaterades däri.

 Ansökans omfattning

105   Slutligen skall förstainstansrätten undersöka sökandebolagets påstående om att det i sin ansökan gjorde invändningar under rubriken ”Sammanfattning av beslutet”, som avser de horisontella och vertikala konkurrensbegränsande effekterna till följd av koncentrationen som fastställdes i det ifrågasatta beslutet. Det skall undersökas huruvida dessa påpekanden av sökandebolaget kan anses utgöra grunder.

106   Det kan först konstateras att uppgifter som anges i en ansökan genom vilken talan om ogiltigförklaring väcks, under rubriken ”Sammanfattning av beslutet”, vid första anblicken inte är avsedda att utgöra självständiga grunder som kan leda till en ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet, utan snarare att beskriva den aktuella rättsakten. Det är emellertid inte möjligt att på förhand utesluta möjligheten att denna del av ansökan kan innehålla en redogörelse för en eller flera grunder för ogiltigförklaring. Endast om det klart och entydigt framgår av ett avsnitt under denna rubrik att avsnittet inte endast utgör en beskrivning, utan även ett ifrågasättande av giltigheten av konstateranden som gjorts i det ifrågasatta beslutet, kan det i förekommande fall anses utgöra en grund, trots ansökans struktur och avsnittets placering i ansökans allmänna systematik.

107   Nedan kommer de utsagor som anges i ansökan under rubriken ”Sammanfattning av beslutet” att undersökas i tur och ordning i förhållande till vart och ett av de huvudsakliga delresonemang som ligger till grund för det ifrågasatta beslutet.

–       Den horisontella överlappningen på marknaden för jetmotorer till stora regionalflygplan

108   Sökandebolaget har i det hänseendet endast gjort gällande följande i punkt 30 i ansökan:

”… [K]ommissionen har medgett att ökningen av marknadsandelen till följd av sammanslagningen är ’ganska liten’ och skulle uppstå mot bakgrund av GE:s påstådda befintliga dominans. Påståendet att GE:s och Honeywells integration skulle hindra kunderna från ’att dra fördel av en priskonkurrens’ (vilket förefaller stå i strid med slutsatsen att GE redan har en dominerande ställning på marknaden) och skulle ge dem ’en unik fördel när det gäller att erhålla framtida plattformar’ har ringa betydelse eller saknar helt betydelse.”

109   Av detta framgår att bolaget anser att i de skäl i det ifrågasatta beslutet som avser denna marknad beskrivs en förändring av konkurrenssituationen som är av liten betydelse. De väsentligaste faktiska och rättsliga omständigheter som talan grundas på i det avseendet framgår dock inte på ett konsekvent och begripligt sätt, inte ens kortfattat, av det avsnitt som citeras i föregående punkt. Sökandebolaget har nämligen endast framhållit att de horisontella konkurrensbegränsande effekter som kommissionen konstaterade beträffande de horisontella effekterna på marknaden för jetmotorer till stora regionalflygplan är av liten betydelse, utan att förklara vilka juridiska konsekvenser som bolaget anser att det argumentet medför.

110   I synnerhet går det inte att utläsa av det aktuella avsnittet huruvida sökandebolagets ståndpunkt är att GE:s ”påstådda” befintliga dominerande ställning på denna marknad inte på något sätt skulle förstärkas genom koncentrationen eller huruvida denna ställning skulle förstärkas i obetydlig utsträckning, vilket skulle omfattas av det så kallade de minimis-begreppet, eller huruvida en förstärkning av den dominerande ställningen inte skulle medföra att den effektiva konkurrensen inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den påtagligt hämmades. Under dessa förhållanden ankommer det inte på förstainstansrätten att komplettera denna del av ansökan genom att själv välja hur sökandebolagets alltför vaga kritik skall kvalificeras i rättsligt hänseende.

111   Avsnittet i punkt 30 i ansökan, under rubriken ”Sammanfattning av beslutet”, är således inte tillräckligt klart och precist för att utgöra en framställning av en grund i den mening som avses i artikel 44.1 i rättegångsreglerna och i den rättspraxis där artikeln har tolkats (se särskilt punkt 55 ovan).

112   Oavsett hur det förhåller sig med de övriga marknader som undersöktes i det ifrågasatta beslutet, finner förstainstansrätten att kommissionens analys av den horisontella överlappningen på marknaden för jetmotorer till stora regionalflygplan inte har ifrågasatts i ansökan och att analysen följaktligen skall anses vara välgrundad med avseende på förevarande förfarande.

–       Den horisontella överlappningen på marknaden för små marina gasturbiner

113   Sökandebolaget har i det hänseendet endast angett följande i punkt 39 i ansökan:

”När det gäller små marina gasturbiner ansåg kommissionen att sammanslagningen skulle skapa en dominerande ställning av följande skäl: i) Den sammanslagna enheten skulle ha mellan 65 och 80 procent av marknaden, ii) Honeywells ledande ställning på marknaden skulle förstärkas genom kombinationen av Honeywell och GE:s finansiella styrka och vertikala integration, och iii) GE skulle ha ett markant inflytande på konkurrenterna genom Honeywells verksamhet, som består i att tillhandahålla konkurrenterna viktiga komponenter.”

114   Förstainstansrätten konstaterar att detta avsnitt uteslutande beskriver de konstateranden som gjordes i det ifrågasatta beslutet rörande denna marknad, och det innehåller inte någon uppgift som kan tolkas som en grund för ogiltigförklaring enligt kraven i artikel 44.1 i rättegångsreglerna. Förstainstansrätten upprepar att oavsett hur det förhåller sig med de övriga marknader som undersöktes i det ifrågasatta beslutet, har kommissionens analys av den horisontella överlappningen på marknaden för små marina gasturbiner inte ifrågasatts i ansökan, och analysen skall följaktligen anses vara välgrundad med avseende på förevarande förfarande.

–       Den vertikala integrationen i fråga om tillverkning av startmotorer

115   När det gäller den vertikala integrationen av sökandebolagets tillverkning av startmotorer med GE:s tillverkning av jetmotorer till stora trafikflygplan, har sökandebolaget, i punkt 29 i ansökan, begränsat sig till att beskriva de relevanta skälen i det ifrågasatta beslutet:

”När det gäller marknaden för jetmotorer till stora trafik[flyg]plan ansåg kommissionen att GE redan hade en dominerande ställning på denna marknad, där Honeywell inte bedriver någon verksamhet. Kommissionen drog slutsatsen att GE:s dominerande ställning skulle förstärkas genom sammanslagningen på grund av att ... iii) den sammanslagna enheten skulle ha motivation och möjlighet att förhindra konkurrens från andra motortillverkare på grund av att Honeywell är en ledande leverantör av startmotorer.”

116   Förstainstansrätten konstaterar ännu en gång att denna beskrivning inte innehåller någon uppgift som kan tolkas som en grund för ogiltigförklaring enligt kraven i artikel 44.1 i rättegångsreglerna. Följaktligen skall kommissionens slutsats, att GE:s dominerande ställning på marknaden för jetmotorer till stora trafikflygplan skulle förstärkas på grund av sökandebolagets ställning när det gäller tillverkning av startmotorer, anses vara välgrundad med avseende på förevarande förfarande.

117   Oavsett hur det förhåller sig med de övriga marknader som undersöktes i det ifrågasatta beslutet, finner förstainstansrätten att kommissionens analys av den vertikala integrationen av tillverkningen av startmotorer inte har ifrågasatts i ansökan och att analysen följaktligen skall anses vara välgrundad med avseende på förevarande förfarande.

–       Konglomerateffekterna till följd av den vertikala integrationen

118   Vad slutligen beträffar konglomerateffekterna till följd av sökandebolagets vertikala integration med GE:s dotterbolag, det vill säga GECAS, GECCAG och GE Capital, har sökandebolaget i sak endast tagit upp den aspekt som avser möjligheten till korsfinansiering till följd av GE Capitals finansiella styrka. När det gäller möjligheten att utöva ett inflytande över kundernas val för att gynna GE:s motorer och sökandebolagets flygelektronik och annan flygteknisk utrustning, har sökandebolaget kortfattat beskrivit kommissionens ståndpunkt och gjort gällande följande i punkt 43 i ansökan: ”Denna teori är så osannolik att den inte kommer att utvecklas närmare i denna ansökan.” Eftersom sökandebolaget inte har anfört något argument för att ifrågasätta riktigheten av det som anförs i skälen i det ifrågasatta beslutet rörande GECAS och GECCAG:s eventuella inflytande i egenskap av flygplansköpare, skall skälen anses vara befogade med avseende på förevarande förfarande.

–       Den horisontella överlappningen på marknaden för jetmotorer till affärsflygplan

119   I punkterna 31–37 i ansökan har sökandebolaget gett utförliga kommentarer och särskilt ifrågasatt definitionen av den relevanta marknaden och det förhållandet att kommissionen stöder sig på sifferuppgifter rörande marknadsandelarna. Trots att argumentet anges under rubriken ”Sammanfattning av beslutet” anser förstainstansrätten att de faktiska och rättsliga omständigheter som åberopats i det avseendet i ansökan räcker för att utgöra en grund som, om rätten skulle anse att det som anförts är riktigt, kan medföra att kommissionens slutsats i det ifrågasatta beslutet, att det skulle skapas en dominerande ställning på denna marknad, särskilt till följd av de horisontella konkurrensbegränsande effekter som följer av koncentrationen, förlorar sin giltighet.

 Sammanfattning

120   Sökandebolaget har inte bestritt flera av de självständiga delar som ligger till grund för förbudet mot koncentrationen. I synnerhet har bolaget inte bestritt konstaterandet att GE:s befintliga dominerande ställning på marknaden för jetmotorer till stora regionalflygplan skulle förstärkas eller att det skulle skapas en dominerande ställning på marknaden för små marina gasturbiner till följd av den horisontella överlappningen av de båda företagens verksamheter. Sökandebolaget har inte heller ifrågasatt konstaterandet att GE:s befintliga dominerande ställning på marknaden för jetmotorer till stora trafikflygplan skulle förstärkas till följd av den vertikala integrationen av sökandebolagets tillverkning av startmotorer med tillverkningen av jetmotorer.

121   Följaktligen skall de skäl i det ifrågasatta beslutet som inte har bestritts anses vara välgrundade med avseende på förevarande förfarande. Med hänsyn till att de olika delarna av resonemanget hör samman, men är självständiga, så att varje del sedd för sig i princip skulle kunna motivera förbudet mot koncentrationen, skulle kommissionen oundvikligen ha förbjudit koncentrationen om den i det ifrågasatta beslutet endast hade tagit med de konstateranden rörande de konkurrensbegränsande effekterna som inte har bestritts i förevarande mål. I synnerhet framgår det varken av meddelandet om anmärkningar eller av det ifrågasatta beslutet att kommissionens uppfattning att den anmälda koncentrationen var oförenlig med den gemensamma marknaden uteslutande eller ens huvudsakligen grundades på analysen av paketerbjudanden.

122   De grunder som sökandebolaget har åberopat, på vilka talan kan prövas och som, om de är styrkta, påverkar de skäl i det ifrågasatta beslutet som avser paketerbjudanden, korssubventionering och de horisontella effekterna på marknaden för affärsflygplan, saknar således verkan, eftersom de inte kan leda till en ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet i förevarande mål.

123   Härav följer att samtliga rättsliga grunder och argument som sökandebolaget har anfört i förevarande mål, även om de skulle vara riktiga, inte är tillräckliga för att leda till en ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet i förevarande mål.

2.     Åsidosättande av processuella rättigheter

 Parternas argument

124   Sökandebolaget har anfört en grund som avser att rätten till försvar har åsidosatts. Sökandebolaget har i huvudsak gjort gällande att kommissionen har åsidosatt bolagets rätt till försvar, genom att i det ifrågasatta beslutet för första gången använda begreppen korssubventionering mellan den nya enhetens olika verksamheter och underprissättning.

125   Kommissionen har invänt att dessa två aspekter av ärendet kortfattat nämndes i meddelandet om anmärkningar av den 8 maj 2001 och att de under alla omständigheter inte kan anses utgöra självständiga anmärkningar.

 Förstainstansrättens bedömning

126   Det påstådda åsidosättandet av rätten till försvar i förevarande mål syftar uteslutande på de delar av det ifrågasatta beslutet som sökandebolaget har angripit inom ramen för sina andra grunder, nämligen de grunder som avser paketerbjudanden och korssubventionering. Även om denna grund skulle vara styrkt, kan den endast undergräva de delar av kommissionens resonemang som även omfattas av de andra grunderna. Följaktligen kan denna grund inte ha någon inverkan på de andra delar som ligger till grund för det ifrågasatta beslutet.

127   Grunden är därför verkningslös på samma sätt och av samma skäl som de andra grunder som sökandebolaget har anfört.

128   Under alla omständigheter konstaterar förstainstansrätten att de båda begreppen i fråga kortfattat omnämndes i meddelandet om anmärkningar och att de har nära samband med andra uppgifter för vilka det redogörs utförligt i meddelandet om anmärkningar, varför de inte skall anses utgöra självständiga anmärkningar. Under dessa förhållanden har sökandebolaget haft möjlighet att göra invändningar mot dessa överväganden.

 Sammanfattning

129   Eftersom sökandebolaget inte har bestritt alla delar som var och en för sig utgör en tillräcklig rättslig och faktisk grund för det ifrågasatta beslutet, kan bolagets talan under dessa förhållanden inte leda till en ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet i förevarande mål. Detta gäller även för det fall samtliga grunder som sökandebolaget har åberopat på giltigt sätt skulle anses vara styrkta.

130   Talan skall följaktligen ogillas.

 Rättegångskostnader

131   Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Svaranden och intervenienterna Rolls‑Royce och Rockwell har yrkat att sökandebolaget skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökandebolaget har tappat målet, skall svarandens och intervenienternas yrkanden bifallas.

På dessa grunder beslutar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (andra avdelningen i utökad sammansättning)

följande dom:

1)      Talan ogillas.

2)      Sökandebolaget skall bära sin rättegångskostnad och ersätta kommissionens och intervenienternas rättegångskostnader.

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 14 december 2005.

Innehållsförteckning

Tillämpliga bestämmelser

Bakgrund till målet

Det ifrågasatta beslutet

Förfarandet

Parternas yrkanden

Rättslig bedömning

1.  Talans omfattning och föremålet för talan

Parternas argument

Förstainstansrättens bedömning

Inledning

Hänvisningen till de grunder som åberopats i mål T-210/01

Begäran att målen skall förenas

Huruvida de grunder som åberopats i förevarande mål är verksamma

Ansökans omfattning

–  Den horisontella överlappningen på marknaden för jetmotorer till stora regionalflygplan

–  Den horisontella överlappningen på marknaden för små marina gasturbiner

–  Den vertikala integrationen i fråga om tillverkning av startmotorer

–  Konglomerateffekterna till följd av den vertikala integrationen

–  Den horisontella överlappningen på marknaden för jetmotorer till affärsflygplan

Sammanfattning

2.  Åsidosättande av processuella rättigheter

Parternas argument

Förstainstansrättens bedömning

Sammanfattning

Rättegångskostnader

* Rättegångsspråk: engelska.