Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32011R1177

    Rådets förordning (EU) nr 1177/2011 av den 8 november 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1467/97 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott

    EUT L 306, 23/11/2011, p. 33–40 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

    Det här dokumentet har publicerats i en specialutgåva (HR)

    Legal status of the document In force

    ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2011/1177/oj

    23.11.2011   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    L 306/33


    RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1177/2011

    av den 8 november 2011

    om ändring av förordning (EG) nr 1467/97 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott

    EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

    med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 126.14 andra stycket,

    med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

    efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

    med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1),

    med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (2),

    i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, och

    av följande skäl:

    (1)

    Samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik inom unionen, såsom föreskrivs i föredraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), bör innefatta efterlevnad av de vägledande principerna om stabila priser, sunda finanser och monetära förhållanden samt en hållbar betalningsbalans.

    (2)

    Inledningsvis utgick stabilitets- och tillväxtpakten från rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (3), rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (4) samt Europeiska rådets resolution av den 17 juni 1997 om stabilitets- och tillväxtpakten (5). Förordningarna (EG) nr 1466/97 och (EG) nr 1467/97 ändrades genom förordningarna (EG) nr 1055/2005 (6) respektive (EG) nr 1056/2005 (7). Dessutom antogs rådets rapport av den 20 mars 2005 om ”Att förbättra genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten” (8).

    (3)

    Stabilitets- och tillväxtpakten grundas på målet om sunda och hållbara offentliga finanser, som ett sätt att stärka förutsättningarna för prisstabilitet och stark varaktig tillväxt stödd på finansiell stabilitet, och därmed stödja uppnåendet av unionens mål i fråga om hållbar tillväxt och sysselsättning.

    (4)

    Erfarenheterna från och misstagen under den ekonomiska och monetära unionens första tio år visar att det behövs en förbättrad ekonomisk styrning inom unionen, som bör bygga på ett större nationellt egenansvar för gemensamt överenskomna regler och åtgärder och på en mer solid ram på unionsnivå för övervakning av den nationella ekonomiska politiken.

    (5)

    Den gemensamma ramen för ekonomisk styrning behöver förbättras, däribland en bättre budgetövervakning, i linje med den höga graden av integration mellan medlemsstaternas ekonomier i unionen och särskilt i euroområdet.

    (6)

    Ramen för förbättrad ekonomisk styrning bör bygga på flera sammanlänkade och inbördes samstämda politiska åtgärder för hållbar tillväxt och sysselsättning, i synnerhet en unionsstrategi för tillväxt och sysselsättning som är särskilt inriktad på att utveckla och förstärka den inre marknaden, främja internationell handel och konkurrenskraft, en europeisk planeringstermin för stärkt samordning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken, en effektiv ram för att förebygga och korrigera alltför stora underskott i de offentliga finanserna (stabilitets- och tillväxtpakten), en stabil ram för att förebygga och korrigera makroekonomiska obalanser, minimikrav för nationella budgetramverk och förstärkt reglering och tillsyn av finansmarknaderna, inbegripet Europeiska systemrisknämndens makrotillsyn.

    (7)

    Att uppnå och upprätthålla en dynamisk inre marknad bör betraktas som en central aspekt av en ekonomisk och monetär union som fungerar väl och friktionsfritt.

    (8)

    Stabilitets- och tillväxtpakten och hela ramen för ekonomisk styrning bör komplettera och stödja unionsstrategin för tillväxt och sysselsättning. Sambanden mellan de olika delarna bör inte medge undantag från stabilitets- och tillväxtpaktens bestämmelser.

    (9)

    Den förstärkta ekonomiska styrningen bör innebära att Europaparlamentet och de nationella parlamenten involveras i högre grad och i ett tidigare skede. Motparterna till Europaparlamentet inom ramen för denna dialog är visserligen de berörda unionsinstitutionerna och deras representanter, men Europaparlamentets ansvariga utskott får erbjuda en medlemsstat som är föremål för rådets beslut enligt artikel 126.6 i EUF-fördraget, en rekommendation enligt artikel 126.7 i EUF-fördraget, ett föreläggande enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget eller ett beslut enligt artikel 126.11 i EUF-fördraget att delta i en diskussion. Medlemsstaternas deltagande i en sådan diskussion är frivilligt.

    (10)

    Kommissionen bör få en starkare roll i den förstärkta övervakningen av medlemsstatsspecifika bedömningar, uppföljningar, uppdrag på plats, rekommendationer och varningar.

    (11)

    Rådet och kommissionen bör vid tillämpningen av denna förordning beakta alla relevanta faktorer och den ekonomiska och budgetmässiga situationen i de berörda medlemsstaterna.

    (12)

    Reglerna om budgetdisciplin bör stärkas, särskilt genom att ge skuldernas nivå och utveckling och den övergripande hållbarheten en mer framträdande roll. Systemen för att säkerställa iakttagande av dessa regler och kontroll av att de efterlevs bör också förbättras.

    (13)

    För att det nuvarande förfarandet vid alltför stora underskott ska kunna genomföras utifrån både underskotts- och skuldkriteriet, krävs ett numeriskt riktmärke som tar hänsyn till konjunkturcykeln för bedömningen av om den offentliga skuldens andel av bruttonationalprodukten (BNP) minskar i tillräcklig utsträckning och närmar sig referensvärdet i tillfredsställande takt.

    En övergångsperiod bör införas så att de medlemsstater som är föremål för förfarandet vid alltför stora underskott vid datumet för antagandet av denna förordning kan anpassa sin politik till det numeriska riktmärket för skuldminskning. Detta bör även tillämpas på medlemsstater som är föremål för ett av unionens eller IMF:s anpassningsprogram.

    (14)

    En avvikelse från det numeriska riktmärket för skuldminskning bör inte räcka för att fastställa att ett alltför stort underskott föreligger, utan alla faktorer av betydelse som ingår i kommissionens rapport enligt artikel 126.3 i EUF-fördraget bör beaktas. Framför allt kan bedömningen av konjunktureffekten och sammansättningen av stock/flödesjusteringar på skuldutvecklingen vara tillräckligt för att kunna undvika att förekomsten av ett alltför stort underskott fastställs utifrån skuldkriteriet.

    (15)

    När förekomsten av ett alltför stort underskott fastställs utifrån underskottskriteriet och under de steg som leder fram till detta, bör alla de faktorer av betydelse som ingår i kommissionens rapport enligt artikel 126.3 i EUF-fördraget beaktas, om den offentliga skuldens andel av BNP inte överskrider referensvärdet.

    (16)

    När man beaktar systemiska pensionsreformer bland de relevanta faktorerna bör huvudkriteriet vara huruvida dessa reformer förbättrar hållbarheten på lång sikt i pensionssystemet generellt, utan att öka riskerna för budgetsituationen på medellång sikt.

    (17)

    I kommissionens rapport enligt artikel 126.3 i EUF-fördraget bör det nationella budgetpolitiska ramverkets kvalitet bedömas på lämpligt sätt, eftersom detta spelar en avgörande roll för att främja budgetkonsolidering och hållbara offentliga finanser. Man bör därvid även ta hänsyn till de minimikrav som fastställs i rådets direktiv 2011/85/EU av den 8 november 2011 om krav på medlemsstaternas budgetramverk (9) och andra överenskomna önskvärda krav på budgetdisciplin.

    (18)

    Övervakningen av om rådets rekommendationer och förelägganden om korrigering av alltför stora överskott följs bör underlättas genom att dessa specificerar årliga budgetmål, som överensstämmer med den begärda förbättringen av den offentliga sektorns finanser i konjunkturrensade termer, exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder. I det sammanhanget bör det årliga riktmärket motsvarande 0,5 % av BNP uppfattas som årsmedelvärde.

    (19)

    Vid bedömningen av åtgärdernas ändamålsenlighet vore det en fördel att använda uppfyllelsen av offentliga utgiftsmål som utgångspunkt tillsammans med genomförandet av planerade särskilda åtgärder på intäktssidan.

    (20)

    Vid bedömningen av om tidsfristen för att korrigera ett alltför stort underskott bör förlängas, bör särskild hänsyn tas till allvarliga konjunkturnedgångar inom euroområdet eller unionen som helhet, under förutsättning att detta inte äventyrar den finanspolitiska hållbarheten på medellång sikt.

    (21)

    Tillämpningen av de ekonomiska sanktioner som föreskrivs i artikel 126.11 i EUF-fördraget bör skärpas, så att de utgör ett verkligt incitament till att följa rekommendationer enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget.

    (22)

    För att se till att de medlemsstater som har euron som valuta följer unionens ramverk för budgetövervakning, bör regelbaserade sanktioner utformas utifrån artikel 136 i EUF-fördraget för att säkerställa rättvisa, rättidiga och ändamålsenliga mekanismer för uppfyllelse av stabilitets- och tillväxtpaktens regler.

    (23)

    Böter som avses i denna förordning ska utgöra andra inkomster som avses i artikel 311 i EUF-fördraget, och bör avsättas för stabilitetsmekanismer för att tillhandahålla finansiellt bistånd, vilka inrättats av medlemsstaterna i euroområdet för att trygga stabiliteten i euroområdet som helhet.

    (24)

    Vid hänvisningar i förordning (EG) nr 1467/97 bör det beaktas att artikelnumreringen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är ny och att rådets förordning (EG) nr 3605/93 (10) ersatts med rådets förordning (EG) nr 479/2009 av den 25 maj 2009 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (11).

    (25)

    Förordning (EG) nr 1467/97 bör därför ändras i enlighet med detta.

    HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

    Artikel 1

    Förordning (EG) nr 1467/97 ska ändras på följande sätt:

    1.

    Artikel 1 ska ersättas med följande:

    ”Artikel 1

    1.   I denna förordning fastställs bestämmelser för att påskynda och förtydliga förfarandet vid alltför stora underskott. Syftet med förfarandet vid alltför stora underskott är att förhindra alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser och att i de fall underskott uppstår bidra till att de korrigeras, varvid iakttagandet av budgetdisciplin granskas med utgångspunkt från kriterierna offentliga underskott och offentliga skulder.

    2.   Med deltagande medlemsstater avses i denna förordning de medlemsstater som har euron som valuta.”

    2.

    Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

    a)

    I punkt 1 ska första stycket ersättas med följande:

    ”1.   Underskottet i den offentliga sektorns finanser ska anses överskrida referensvärdet undantagsvis, i enlighet med artikel 126.2 a andra strecksatsen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), när det orsakas av en ovanlig händelse utanför den berörda medlemsstatens kontroll som har stor inverkan på den offentliga sektorns finansiella ställning eller när det orsakas av en allvarlig konjunkturnedgång.”

    b)

    Följande punkt ska införas:

    ”1a.   När den offentliga skuldens andel av bruttonationalprodukten (BNP) överskrider referensvärdet ska den anses minska i tillräcklig utsträckning och närma sig referensvärdet i tillfredsställande takt enligt artikel 126.2 b i EUF-fördraget, om differensen till referensvärdet under de föregående tre åren, som ett riktmärke, har minskat med i genomsnitt en tjugondel per år, på grundval av förändringarna under de senaste tre år för vilka det finns tillgängliga uppgifter.

    Kravet enligt skuldkriteriet ska också anses vara uppfyllt om kommissionens budgetprognoser anger att den föreskrivna minskningen i differensen kommer att inträffa under en treårsperiod som omfattar de två år som följer på det sista år för vilket uppgifter finns tillgängliga. För en medlemsstat som är föremål för förfarandet vid alltför stora underskott den 8 november 2011 och under en treårsperiod från korrigeringen av det alltför stora underskottet ska kravet enligt skuldkriteriet anses vara uppfyllt om den berörda medlemsstaten gör tillräckliga framsteg när det gäller att uppfylla det enligt bedömningen i rådets yttranden om dess stabilitets- eller konvergensprogram.

    Vid tillämpningen av riktmärket för anpassning av skuldkvoten ska hänsyn tas till konjunkturens påverkan på takten för skuldminskning.”

    c)

    Punkterna 3–7 ska ersättas med följande:

    ”3.   När kommissionen utarbetar en rapport enligt artikel 126.3 i EUF-fördraget, ska den beakta alla faktorer av betydelse som anges i den artikeln, om de i betydande utsträckning påverkar bedömningen av om underskotts- och skuldkriterierna uppfylls av den berörda medlemsstaten. Rapporten ska på lämpligt sätt ta upp följande:

    a)

    Det ekonomiska lägets utveckling på medellång sikt, särskilt tillväxtpotential, inklusive de olika bidragen från arbetskraft, kapitalackumulering och total faktorproduktivitet, konjunkturutveckling och den privata sektorns nettosparande.

    b)

    Utvecklingen av den offentliga sektorns finanser på medellång sikt, däribland särskilt resultatet av anpassningen för att uppnå det medelfristiga budgetmålet, primärsaldots nivå och utvecklingen av de primära utgifterna, både de löpande utgifterna och kapitalutgifterna, politiskt genomförande när det gäller förebyggande och korrigering av alltför stora makroekonomiska obalanser, politiskt genomförande av unionens gemensamma tillväxtstrategi och de offentliga finansernas allmänna kvalitet, särskilt de nationella budgetramverkens ändamålsenlighet.

    c)

    Den offentliga skuldställningens utveckling på medellång sikt, dess dynamik och hållbarhet, däribland riskfaktorer som skuldernas löptids- och valutastruktur, stock-/flödesjusteringar och deras sammansättning, ackumulerade reserver och andra finansiella tillgångar, garantier särskilt sådana som är knutna till finanssektorn samt implicita skulder relaterade till åldrandet och privata skulder om de implicit utgör ansvarsförbindelser för den offentliga sektorn.

    Kommissionen ska vederbörligen och uttryckligen beakta eventuella andra faktorer som enligt den berörda medlemsstaten har betydelse för en samlad bedömning av om underskotts- och skuldkriterierna uppfylls och som medlemsstaten har förelagt rådet och kommissionen. I detta sammanhang ska särskild hänsyn tas till: budgetmässiga ansträngningar för att främja internationell solidaritet och uppnå unionens politiska mål, skuld som uppstått i form av bilateralt och multilateralt stöd mellan medlemsstaterna i samband med åtgärder för att trygga den finansiella stabiliteten, och skuld som härrör från finansiella stabiliseringsåtgärder vid allvarliga finansiella störningar.

    4.   Rådet och kommissionen ska göra en balanserad övergripande bedömning av alla faktorer av betydelse, särskilt av om de som förstärkande eller reducerande faktorer påverkar bedömningen av om underskotts- och/eller skuldkriterierna uppfylls. Om den offentliga skuldkvoten i förhållande till BNP överskrider referensvärdet ska dessa faktorer, vid bedömningen av om skuldkriteriet uppfylls, endast beaktas under de steg som föregår beslutet om förekomsten av ett alltför stort underskott enligt artikel 126.4, 126.5 och 126.6 i EUF-fördraget, om den övergripande principens bägge villkor uppfylls helt, nämligen att dessa faktorer av betydelse ska beaktas först när underskottet i de offentliga finanserna ligger nära referensvärdet och referensvärdet överskrids endast tillfälligt.

    Dessa faktorer ska dock beaktas under de steg som föregår beslutet om förekomsten av ett alltför stort underskott, vid bedömningen av om skuldkriteriet uppfylls.

    5.   Vid bedömningen av om underskotts- och skuldkriteriet uppfylls och under de följande skedena i förfarandet vid alltför stora underskott ska rådet och kommissionen vederbörligen beakta genomförandet av pensionsreformer genom vilka ett system med flera pelare, varav en obligatorisk, fullt ut fonderad pelare, införs och nettokostnaden för den offentligt förvaltade pelaren. Särskild hänsyn ska tas till de genom reformen skapade inslagen i det övergripande pensionssystemet, det vill säga huruvida de förbättrar hållbarheten på lång sikt utan att öka riskerna för budgetläget på medellång sikt.

    6.   Om rådet, på grundval av artikel 126.6 i EUF-fördraget, konstaterar att ett alltför stort underskott föreligger i en medlemsstat, ska rådet och kommissionen, under de följande skedena i förfarandet enligt den artikeln i EUF-fördraget, beakta de faktorer av betydelse som avses i punkt 3 i den här artikeln, eftersom de påverkar den berörda medlemsstatens situation, inklusive de som anges i artiklarna 3.5 och 5.2 i denna förordning, särskilt under fastställandet av en tidsfrist för att korrigera det alltför stora underskottet, och i förekommande fall en förlängning av den tidsfristen. Dessa faktorer av betydelse ska emellertid inte beaktas när det gäller rådets beslut enligt artikel 126.12 i EUF-fördraget om att rådet ska upphäva samtliga eller vissa av sina beslut enligt artikel 126.6–126.9 och 126.11 i EUF-fördraget.

    7.   Om en medlemsstat har ett underskott som överskrider referensvärdet och detta återspeglar genomförandet av en pensionsreform, genom vilken ett system införs med flera pelare varav en obligatorisk fullt ut fonderad pelare, ska rådet och kommissionen även ta hänsyn till reformens kostnad när de bedömer utvecklingen av siffrorna för underskott i förfarandet vid alltför stora underskott så länge som underskottet inte väsentligt överskrider en nivå som kan anses ligga nära referensvärdet och skuldkvoten inte överskrider referensvärdet, förutsatt att den övergripande finanspolitiska hållbarheten bibehålls. Nettokostnaden ska också beaktas vid rådets beslut enligt artikel 126.12 i EUF-fördraget om att rådet ska upphäva samtliga eller vissa av sina beslut enligt artikel 126.6–126.9 och 126.11 i EUF-fördraget, om underskottet har minskat väsentligt och kontinuerligt och nått en nivå som ligger nära referensvärdet.”

    3.

    Följande avsnitt ska införas:

    ”AVSNITT 1A

    EKONOMISK DIALOG

    Artikel 2a

    1.   För att stärka dialogen mellan unionens institutioner, särskilt Europaparlamentet, rådet och kommissionen, och säkerställa ökad transparens och ansvars- och redovisningsskyldighet, får Europaparlamentets ansvariga utskott uppmana rådets ordförande, kommissionen och, i förekommande fall, Europeiska rådets ordförande eller Eurogruppens ordförande att i det ansvariga utskottet diskutera rådets beslut enligt artikel 126.6 i EUF-fördraget, rådets rekommendationer enligt artikel 126.7 i EUF-fördraget, förelägganden enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget eller rådets beslut enligt artikel 126.11 i EUF-fördraget.

    Rådet förväntas i regel följa kommissionens rekommendationer och förslag eller förklara sin ståndpunkt offentligt.

    Europaparlamentets ansvariga utskott får ge den medlemsstat som berörs av sådana beslut, rekommendationer eller förelägganden möjlighet att delta i en diskussion.

    2.   Rådet och kommissionen ska regelbundet informera Europaparlamentet om tillämpningen av denna förordning.”

    4.

    Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

    a)

    Punkt 2 ska ersättas med följande:

    ”2.   Kommissionen ska, med full hänsyn tagen till det yttrande som avses i punkt 1, om den anser att ett alltför stort underskott föreligger avge ett yttrande och förelägga rådet ett förslag i enlighet med artikel 126.5 och 126.6 i EUF-fördraget och informera Europaparlamentet.”

    b)

    I punkt 3 ska hänvisningen till ”artikel 4.2 och 4.3 i förordning (EG) nr 3605/93” ersättas med en hänvisning till ”artikel 3.2 och 3.3 i förordning (EG) nr 479/2009”.

    c)

    Punkterna 4 och 5 ska ersättas med följande:

    ”4.   I rådets rekommendation i enlighet med artikel 126.7 i EUF-fördraget ska en tidsfrist på högst sex månader fastställas, inom vilken den berörda medlemsstaten ska vidta effektiva åtgärder. Om situationen är allvarlig får tidsfristen för effektiva åtgärder vara tre månader. I rådets rekommendation ska även en tidsfrist för korrigeringen av det alltför stora underskottet fastställas, vilken ska slutföras under det år som följer på året då underskottet fastställdes, om inte särskilda omständigheter föreligger. I sin rekommendation ska rådet begära att medlemsstaten uppnår årliga budgetmål som enligt rekommendationens underliggande prognos, som ett riktmärke motsvarar en årlig minsta förbättring på minst 0,5 % av BNP av sitt konjunkturrensade saldo, utan engångsåtgärder och tillfälliga åtgärder, för att korrigera det alltför stora underskottet inom tidsfristen i rekommendationen.

    4a.   Inom den tidsfrist som avses i punkt 4 ska den berörda medlemsstaten rapportera till rådet och kommissionen om de åtgärder som vidtagits med anledning av rådets rekommendation enligt artikel 126.7 i EUF-fördraget. Rapporten ska innehålla mål för de offentliga utgifterna och inkomsterna och för diskretionära åtgärder på både utgifts- och inkomstsidan som är förenliga med rådets rekommendation, samt uppgifter om vilka åtgärder som vidtagits och vilken typ av åtgärder som planeras för att uppnå dessa mål. Medlemsstaten ska offentliggöra rapporten.

    5.   Om effektiva åtgärder har vidtagits i enlighet med en rekommendation enligt artikel 126.7 i EUF-fördraget och oväntade negativa ekonomiska händelser med stora negativa effekter för de offentliga finanserna inträffar efter antagandet av den rekommendationen, får rådet på kommissionens rekommendation besluta att anta en reviderad rekommendation enligt artikel 126.7 i EUF-fördraget. Med beaktande av de faktorer av betydelse som avses i artikel 2.3 i denna förordning får tidsfristen för korrigeringen av det alltför stora underskottet enligt den reviderade rekommendationen som regel utsträckas med ett år. Rådet ska bedöma om det, jämfört med de ekonomiska prognoserna i dess rekommendation, föreligger oväntade negativa ekonomiska händelser med stora negativa effekter för de offentliga finanserna. I händelse av en allvarlig konjunkturnedgång inom euroområdet eller unionen som helhet, får rådet på kommissionens rekommendation också besluta att anta en reviderad rekommendation enligt artikel 126.7 i EUF-fördraget förutsatt att detta inte äventyrar den finanspolitiska hållbarheten på medellång sikt.”

    5.

    Artikel 4.1 och 4.2 ska ersättas med följande:

    ”1.   Rådets beslut enligt artikel 126.8 i EUF-fördraget att offentliggöra sina rekommendationer när det finner att inga effektiva åtgärder har vidtagits, ska fattas omedelbart efter utgången av den tidsfrist som har fastställts enligt artikel 3.4 i denna förordning.

    2.   Vid bedömningen av om effektiva åtgärder har vidtagits till följd av dess rekommendationer enligt artikel 126.7 i EUF-fördraget ska rådet grunda sitt beslut på den rapport som lämnats av den berörda medlemsstaten i enlighet med artikel 3.4a i denna förordning, på dess genomförande samt på andra offentliggjorda beslut av den berörda medlemsstatens regering.

    Om rådet, i enlighet med artikel 126.8 i EUF-fördraget, finner att den berörda medlemsstaten har underlåtit att vidta effektiva åtgärder, ska det rapportera detta till Europeiska rådet.”

    6.

    Artikel 5.1 och 5.2 ska ersättas med följande:

    ”1.   Rådets beslut att förelägga den berörda deltagande medlemsstaten att vidta åtgärder för att minska underskottet enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget ska fattas inom två månader efter rådets beslut enligt artikel 126.8 i EUF-fördraget i vilket det fastställs att inga effektiva åtgärder har vidtagits. I föreläggandet ska rådet begära att medlemsstaten uppnår årliga budgetmål som enligt rekommendationens underliggande prognos, som ett riktmärke motsvarar en årlig minsta förbättring på minst 0,5 % av BNP av sitt konjunkturrensade saldo, utan engångsåtgärder och tillfälliga åtgärder, för att korrigera det alltför stora underskottet inom tidsfristen i rekommendationen. Rådet ska också ange åtgärder som främjar att dessa mål uppnås.

    1a.   Efter rådets föreläggande enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget ska den berörda medlemsstaten rapportera till rådet och kommissionen om de åtgärder som vidtagits med anledning av detta. Rapporten ska innehålla målen för de offentliga utgifterna och inkomsterna och för de diskretionära åtgärderna på både utgifts- och intäktssidan samt information om de åtgärder som vidtagits med anledning av rådets specifika rekommendationer, så att rådet vid behov kan fatta beslut i enlighet med artikel 6.2 i denna förordning. Medlemsstaten ska offentliggöra rapporten.

    2.   Om effektiva åtgärder har vidtagits i enlighet med ett föreläggande enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget och oväntade negativa ekonomiska händelser med stora negativa effekter för de offentliga finanserna inträffar efter det att föreläggandet antagits, får rådet på kommissionens rekommendation besluta att anta ett reviderat föreläggande enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget. Med beaktande av de faktorer av betydelse som avses i artikel 2.3 i denna förordning får tidsfristen för korrigeringen av det alltför stora underskottet enligt det reviderade föreläggandet som regel utsträckas med ett år. Rådet ska bedöma om det, jämfört med de ekonomiska prognoserna i sitt föreläggande, föreligger oväntade negativa ekonomiska händelser med stora negativa effekter för de offentliga finanserna. I händelse av en allvarlig konjunkturnedgång inom euroområdet eller unionen som helhet, får rådet på kommissionens rekommendation också besluta att anta ett reviderat föreläggande enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget på villkor att detta inte äventyrar den finanspolitiska hållbarheten på medellång sikt.”

    7.

    Artiklarna 6–8 ska ersättas med följande:

    ”Artikel 6

    1.   Vid bedömningen av om effektiva åtgärder har vidtagits med anledning av dess föreläggande enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget ska rådet grunda sitt beslut på den rapport som den berörda medlemsstaten lämnat i enlighet med artikel 5.1a i denna förordning, på dess genomförande samt på andra offentliggjorda beslut av den berörda medlemsstatens regering. Hänsyn ska tas till resultatet av det övervakningsuppdrag som ska genomföras av kommissionen i enlighet med artikel 10a i denna förordning.

    2.   När villkoren för att tillämpa artikel 126.11 i EUF-fördraget är uppfyllda, ska rådet ålägga sanktioner i enlighet med den artikeln. Ett sådant beslut ska fattas senast fyra månader efter rådets beslut enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget att förelägga den berörda deltagande medlemsstaten att vidta åtgärder.

    Artikel 7

    Om en deltagande medlemsstat underlåter att följa rådets på varandra följande akter enligt artikel 126.7 och 126.9 i EUF-fördraget ska rådets beslut enligt artikel 126.11 i EUF-fördraget om att ålägga sanktioner i regel fattas inom sexton månader efter de rapporteringsdatum som fastställs i artikel 3.2 och 3.3 i förordning (EG) nr 479/2009. När artikel 3.5 eller 5.2 i denna förordning tillämpas ska tidsfristen på sexton månader anpassas i enlighet med detta. Ett påskyndat förfarande ska användas i händelse av ett avsiktligt planerat underskott som enligt rådets beslut är alltför stort.

    Artikel 8

    Rådets beslut enligt artikel 126.11 i EUF-fördraget att skärpa sanktionerna ska fattas senast två månader efter rapporteringstillfällena enligt förordning (EG) nr 479/2009. Rådets beslut enligt artikel 126.12 i EUF-fördraget att upphäva vissa av eller samtliga sina beslut ska fattas så snart som möjligt och under inga omständigheter senare än två månader efter rapporteringstillfällena enligt förordning (EG) nr 479/2009.”

    8.

    I artikel 9.3 ska hänvisningen till ”artikel 6” ersättas med en hänvisning till ”artikel 6.2”.

    9.

    Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

    a)

    Inledningsfrasen till punkt 1 ska ersättas med följande:

    ”1.   Rådet och kommissionen ska regelbundet övervaka genomförandet av de åtgärder som har vidtagits.”

    b)

    I punkt 3 ska hänvisningen till ”förordning (EG) nr 3605/93” ersättas med en hänvisning till ”förordning (EG) nr 479/2009”.

    10.

    Följande artikel ska införas:

    ”Artikel 10a

    1.   Kommissionen ska säkerställa en kontinuerlig dialog med medlemsstaternas myndigheter i enlighet med målen i denna förordning. Kommissionen ska i detta syfte framför allt utföra uppdrag i syfte att bedöma den aktuella ekonomiska situationen i medlemsstaten och fastställa eventuella risker och svårigheter när det gäller att uppfylla målen i denna förordning.

    2.   Ett utökat övervakningsuppdrag kan utföras, i syfte att följa upp situationen på plats, för medlemsstater som är föremål för rekommendationer och förelägganden som utfärdats efter ett beslut enligt artikel 126.8 i EUF-fördraget och beslut enligt artikel 126.11 i EUF-fördraget. Berörda medlemsstater ska tillhandahålla all information som är nödvändig för att förbereda och genomföra uppdraget.

    3.   Kommissionen får, i förekommande fall, uppmana företrädare för Europeiska centralbanken att delta i övervakningsuppdrag i en medlemsstat som har euron som valuta eller som deltar i avtalet av den 16 mars 2006 mellan Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna i medlemsstaterna utanför euroområdet avseende operativa förfaranden för en växelkursmekanism under etapp tre av den ekonomiska och monetära unionen (12) (ERM II).

    4.   Kommissionen ska rapportera till rådet om resultatet av det uppdrag som avses i punkt 2 och kan besluta att offentliggöra resultatet.

    5.   När kommissionen organiserar de övervakningsuppdrag som avses i punkt 2, ska den översända sina preliminära resultat till den berörda medlemsstaten för synpunkter.”

    11.

    Artiklarna 11 och 12 ska ersättas med följande:

    ”Artikel 11

    När rådet enligt artikel 126.11 i EUF-fördraget beslutar att ålägga sanktioner mot en deltagande medlemsstat, ska som regel böter åläggas. Rådet får besluta att komplettera dessa böter med övriga åtgärder enligt artikel 126.11 i EUF-fördraget.

    Artikel 12

    1.   Böter ska omfatta en fast del motsvarande 0,2 % av BNP och en rörlig del. Den rörliga delen ska motsvara en tiondel av det absoluta värdet av skillnaden mellan saldot i procent av BNP under det föregående året och antingen referensvärdet för saldot i de offentliga finanserna eller, om den bristande budgetdisciplinen även omfattar skuldkriteriet, det saldo i de offentliga finanserna som andel av BNP som skulle ha uppnåtts samma år enligt föreläggandet i enlighet med artikel 126.9 i EUF-fördraget.

    2.   Varje år som följer på det år under vilket böter ålades, fram till dess att beslutet om förekomsten av ett alltför stort underskott upphävs, ska rådet bedöma om den berörda deltagande medlemsstaten har vidtagit effektiva åtgärder med anledning av rådets föreläggande enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget. Rådet ska i sin årliga bedömning i enlighet med artikel 126.11 i EUF-fördraget besluta att skärpa sanktionerna, om den berörda deltagande medlemsstaten inte har följt rådets föreläggande. Om rådet beslutar att ålägga ytterligare böter, ska de beräknas på samma sätt som för den rörliga delen av de böter som avses i punkt 1.

    3.   Inga enskilda bötesbelopp enligt punkterna 1 och 2 får överskrida 0,5 % av BNP.”

    12.

    Artikel 13 ska utgå och hänvisningen till den i artikel 15 ska ersättas med en hänvisning till ”artikel 12”.

    13.

    Artikel 16 ska ersättas med följande:

    ”Artikel 16

    De böter som avses i artikel 12 ska utgöra sådana andra inkomster som avses i artikel 311 i EUF-fördraget och ska avsättas för den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten. När de deltagande medlemsstaterna skapar en annan stabiliseringsmekanism för att tillhandahålla finansiellt bistånd för att trygga hela euroområdets finansiella stabilitet ska böterna avsättas för den mekanismen.”

    14.

    Följande artikel ska införas:

    ”Artikel 17a

    1.   Senast den 14 december 2014 och därefter vart femte år ska kommissionen offentliggöra en rapport om tillämpningen av denna förordning.

    Rapporten ska innehålla en utvärdering av bland annat

    a)

    denna förordnings ändamålsenlighet,

    b)

    framstegen med att säkra en närmare samordning av den ekonomiska politiken och en varaktig konvergens mellan medlemsstaternas ekonomiska resultat i enlighet med EUF-fördraget.

    2.   Den rapport som avses i punkt 1 ska i förekommande fall åtföljas av ett förslag till ändring av denna förordning.

    3.   Rapporten ska överlämnas till Europaparlamentet och till rådet.”

    15.

    Alla hänvisningar i förordning (EG) 1467/97 till ”artikel 104 i fördraget” ska ersättas med hänvisningar till ”artikel 126 i EUF-fördraget”.

    16.

    I punkt 2 i bilagan ska hänvisningarna i spalt I till ”artikel 4.2 och 4.3 i rådets förordning (EG) nr 3605/93” ersättas med hänvisningar till ”artikel 3.2 och 3.3 i rådets förordning (EG) nr 479/2009”.

    Artikel 2

    Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

    Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

    Utfärdad i Bryssel den 8 november 2011.

    På rådets vägnar

    J. VINCENT-ROSTOWSKI

    Ordförande


    (1)  Europaparlamentets yttrande av den 28 september 2011 (ännu ej offentliggjort i EUT).

    (2)  EUT C 150, 20.5.2011, s. 1.

    (3)  EGT L 209, 2.8.1997, s. 1.

    (4)  EGT L 209, 2.8.1997, s. 6.

    (5)  EGT C 236, 2.8.1997, s. 1.

    (6)  Rådets förordning (EG) nr 1055/2005 av den 27 juni 2005 om ändring av förordning (EG) nr 1466/97 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (EUT L 174, 7.7.2005, s. 1).

    (7)  Rådets förordning (EG) nr 1056/2005 av den 27 juni 2005 om ändring av förordning (EG) nr 1467/97 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (EUT L 174, 7.7.2005, s. 5).

    (8)  Se dokument 7423/05 på http://www.consilium.europa.eu/documents.aspx?lang=sv

    (9)  Se sidan 41 i detta nummer av EUT.

    (10)  Rådets förordning (EG) nr 3605/93 av den 22 november 1993 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EGT L 332, 31.12.1993, s. 7).

    (11)  EUT L 145, 10.6.2009, s. 1.

    (12)  EUT C 73, 25.3.2006, s. 21.


    Top