Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52017DC0471

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA RÅDET OCH RÅDET Femte lägesrapporten om partnerskapsramen med tredjeländerna inom den europeiska migrationsagendan

COM/2017/0471 final

Bryssel den 6.9.2017

COM(2017) 471 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

TILL EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA RÅDET OCH RÅDET

Femte lägesrapporten om partnerskapsramen med tredjeländerna inom den europeiska migrationsagendan


1.    Inledning

I denna femte lägesrapport presenteras läget i fråga om genomförandet av partnerskapramen, liksom de åtgärder som vidtagits för att reagera på de erfarenheter som nämndes i den fjärde lägesrapporten 1 .

Under sommaren har antalet överfarter av irreguljära migranter på den centrala Medelhavsrutten minskat. I juli och augusti registrerades 15 373 ankomster i Italien, jämfört med 44 846 under samma månader 2016. Hittills har totalt 99 846 migranter anlänt under 2017 (till och med den 4 september). Under samma period 2016 hade 115 068 migranter anlänt. Enligt Internationella organisationen för migration har hittills under året 2 410 personer dött till havs när de försökt ta sig till den europeiska kusten, medan endast 19 dödsfall registrerades i augusti. Denna utveckling återspeglar de ökade insatser som utförs gemensamt av Italien och Europeiska unionen, i enlighet med handlingsplanen för åtgärder till stöd för Italien 2 , som går ut på att intensifiera samarbetet med ursprungs- och transitländerna längs rutten, särskilt Libyen, samt ett gott samarbete med de libyska myndigheterna. Initiativen för att stärka den libyska kustbevakningens kapacitet för övervakning till sjöss och bekämpning av smuggling börjar ge resultat. Nya inslag har också lagts till det pågående samarbetet med Libyen, i och med att ett nytt flerårigt projekt för att förbättra Libyens gränsövervakning, som finansieras av EU:s förvaltningsfond för Afrika, godkändes i juli 2017 med en total budget på 46,3 miljoner euro 3 .

Sedan den fjärde lägesrapporten har antalet ankommande längs den västra Medelhavsrutten ökat: det totala antalet ankommande till Spanien under 2017 till och med den 16 augusti uppgick till 13 826 personer, en ökning med 115 % från samma period 2016 (6 409 personer), vilket återigen visar hur viktigt det är att hela tiden vara vaksam mot nya alternativa rutter.

Betydande framsteg har också gjorts med att inrätta migrationspartnerskap med fler västafrikanska länder, som en del av ansträngningarna för att minska trycket på den centrala Medelhavsrutten. I handlingsplanen om åtgärder till stöd för Italien tog kommissionen med utfästelser om vidarebosättning för skyddsbehövande i länderna längs rutten, som ett led i en mer övergripande satsning på vidarebosättning som kommissionen inledde med sikte på 2018. Takten i de program som godkänts inom EU:s förvaltningsfond för Afrika har ökat ytterligare: 169 kontrakt har tecknats för ett totalt belopp på drygt 1,2 miljarder euro i tre regioner 4 (läget den 4 september), vilket är framsteg som bör följas upp med ett snabbt genomförande ute på fältet.

Trots det kvarstår ett antal av de brister som nämndes i de tidigare rapporterna. Särskilt går det formella samarbetet om återtagande och återvändande med några av de prioriterade länderna fortsatt trögt. Detta visar behovet av att finna och använda lämpliga incitament i förhandlingarna om återtagandeavtal, bl.a. visumpolitiken 5 , eller, vid behov, undersöka alternativa praktiska arrangemang utanför formella avtal som leder till likvärdiga resultat i fråga om samarbete om faktiska återsändanden. Andelen återvändanden från medlemsstaterna är fortfarande låg, vilket visar att även den interna samordningen behöver intensifieras.

Diplomatiska kontakter och multilaterala diskussioner mellan EU, medlemsstaterna och ursprungs- och transitländerna har intensifierats de senaste månaderna, bl.a. i form av det andra sammanträdet i kontaktgruppen för den centrala Medelhavsrutten 6 och Parismötet den 28 augusti 7 , något som återspeglar behovet av ökade insatser för att bygga vidare på de framsteg som hittills gjorts inom ramen för partnerskapsmodellen och nå varaktiga resultat när det gäller migrationshanteringen längs den centrala Medelhavsrutten.

 

2.    Framsteg och resultat

2.1. Prioriterade länder

Niger

Samarbetet med Niger fortsätter att vara gott och konstruktivt, och omfattar intensifierade gränskontroller. Med stöd av EU:s experter har myndigheterna nu utarbetat en handlingsplan för den nationella migrationsstrategin, och båda dokumenten kommer inom kort att antas formellt. Ett tillskott på 50 miljoner euro till programmet för budgetstöd inom EU:s förvaltningsfond för Afrika undertecknades den 21 juni i Niamey av den nigeriska finansministern, chefen för EU:s delegation och den italienska ambassadören. Detta tillskott syftar till att stärka statens kapacitet på säkerhetsområdet, bekämpa smuggling och gripa in mot människohandel. Den första delen på 10 miljoner euro betalades ut i början av juli. För att stödja motståndskraften hos de lokalsamhällen som tidigare tjänat på olaglig handel i regionen är det mycket viktigt att projekt för att stödja försörjningsmöjligheter och utveckla alternativ till smuggling genomförs fullständigt och utan dröjsmål.

Niger har fortsatt att göra stora ansträngningar för att förhindra irreguljär migration och bekämpa smugglare. Hittills under 2017 har insatserna lett till att 101 personer förts inför rätta, att 79 personer gripits för smugglingsrelaterad brottslighet samt att 74 fordon och motorcyklar tagits i beslag. Antalet frivilliga beledsagade återvändanden har fortsatt att öka. Den 1 september 2017 hade omkring 4 000 migranter återvänt till sina ursprungsländer med stöd av det gemensamma initiativet från EU:s förvaltningsfond för Afrika och Internationella organisationen för migration för skydd och återanpassning av migranter.

Instrumentet som bidrar till stabilitet och fred stöder också ett projekt för bättre grundläggande tjänster och motståndskraft i avlägsna regioner på migrationsvägarna i nordöstra Niger.

Att migrationsströmmarna förändras kräver löpande övervakning. Ökade gränskontroller, bl.a. i Algeriet, kan motverkas genom att nya rutter uppstår. Information om nya rutter utbyts aktivt inom den särskilda plattformen med de nigeriska myndigheterna 8 . Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån har skickat en sambandsman till Niamey för att stödja arbetet.

Regionaliseringen av insatserna inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken i Sahel har påskyndats och den successiva utstationeringen av experter på inre säkerhet och försvar i G5 Sahel-länderna kommer att bidra till ökat framtida samarbete med myndigheterna, bl.a. i fråga om gränsförvaltning. Lokalkontoret i Agadez är nu helt operativt, vilket gör att Eucap Sahel Niger kan utöka sin verksamhet i norra Niger, öka antalet besök på plats i regionerna för att genomföra projekt, bedriva utbildning, höra sig för om polisiära behov och bidra kartläggningen av irreguljära migrationsflöden. Under ett sonderande besök i juli i Madama, ett viktigt centrum för migrantsmuggling och människohandel, åtföljdes företrädare för Eucap Sahel Niger av en expert från EU:s gränsövervakningsuppdrag (EU BAM) i Libyen. Ytterligare besök, med ökad målinriktning på rådgivning och utbildning (om t.ex. förfalskning av dokument och narkotikasmuggling) kan äga rum när säkerhetsläget tillåter det.

Mot denna bakgrund håller utrikesrepresentanten på att slutföra ett förslag om förstärkning av Eucap Sahel Niger, och ett särskilt uppdrag kommer att besöka landet för att genomföra de överenskommelser som man träffade vid mötet i Paris den 28 augusti.

Nigeria

Nigeria är fortfarande det största ursprungslandet för irreguljära inresor till EU (den 4 september 2017 hade 16 586 irreguljära inresor rapporterats) och en av de viktigaste destinationerna för återsändanden organiserade av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån; tre insatser har ägt rum sedan i juni. Den nigerianska regeringen skickade två sambandsmän till Italien, finansierat av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, för att underlätta identifiering av irreguljära migranter och öka antalet återvändanden. Tyvärr har det visat sig svårt att fastställa ett datum för den andra omgången i förhandlingarna om ett återtagandeavtal mellan EU och Nigeria

Det är viktigt att förhandlingarna om det eventuella avtalet, inbegripet kompletterande åtgärder för att underlätta frivilligt återvändande och socioekonomisk integration av migranter i sina ursprungssamhällen, återupptas så snart som möjligt för att nå en överenskommelse inför nästa politiska högnivådialog.

Nigeria fortsätter det nära samarbetet med Internationella organisationen för migration för att underlätta beledsagat frivilligt återvändande av nigerianer från Niger och Libyen. Över 2 770 nigerianer har fått hjälp att återvända hittills under 2017, med stöd av det gemensamma initiativet från EU:s förvaltningsfond för Afrika och Internationella organisationen för migration för skydd och återanpassning av migranter och andra givare.

Nigeria är fortfarande det största ursprungslandet utanför EU för de offer för människohandel, framfört allt kvinnor och flickor som är offer för människohandel för sexuellt utnyttjande i EU 9 . 10 miljoner euro har anslagits genom Europeiska utvecklingsfonden och EU:s förvaltningsfond för Afrika till ett projekt mot människohandel och migrantsmuggling. Projektet ska inledas i oktober och involverar den nigerianska invandringsmyndigheten och den nationella byrån mot människohandel 10 . Detta arbete skulle underlättas av mer stöd från relevanta EU-byråer i gränsöverskridande fall av människohandel och migrantsmuggling, särskilt om Europol och Eurojust deltar.

Senegal

Senegal är fortfarande ett stort ursprungsland för irreguljära migranter. Under 2017 till och med den 4 september hade 5 526 irreguljära senegalesiska migranter anlänt till Italien. För att underlätta identifiering och återsändande av irreguljära migranter har Senegal bekräftat sin avsikt att sända en grupp till Italien. Ett förslag från den italienska regeringen till Senegals nationella polis har skickats och ett jakande svar väntas inom kort. Ett nytt avtal om migration har undertecknats med Spanien, med utgångspunkt i det befintliga avtalet och det långvariga och goda samarbetet kring bl.a. kustbevakning och ekonomiskt stöd.

Framstegen med återsändanden från EU har dock varit begränsade. Antalet jakande svar på framställningar om konsulära resehandlingar är fortfarande lågt. Samförståndsavtalet mellan Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och de senegalesiska myndigheterna blev färdigt den 2 juni i Dakar och ska undertecknas inom kort. Inom Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns redan undertecknade särskilda projekt ska en särskild riskbedömningsenhet under Afrika-Frontex-underrättelsesamarbetet inrättas.

När det gäller beledsagade frivilliga återvändanden har Senegal underlättat fler återvändanden: över 1 764 återvändande under 2017 till och med den 1 september, varav över 1 058 från Niger och 671 från Libyen. Dessutom sprängde de senegalesiska myndigheterna en migrantsmugglarliga i juni 2017. Senegal håller också på att slutföra sin nationella migrationspolitik som ska leda till ett godkännande av politiska och strategiska planer med stöd av ett projekt om migrationsförvaltning finansierat av EU:s förvaltningsfond för Afrika med 9,5 miljoner euro. Av de 161,8 miljoner euro som anslogs till Senegal för projekt inom EU:s förvaltningsfond för Afrika, har 104,3 miljoner euro (64 %) lagts ut på kontrakt. Här ingår konkreta åtgärder för att förebygga irreguljär migration, särskilt inom sysselsättningsskapande.

Mali

Mali är ett av de tio främsta ursprungsländerna för irreguljära migranter till EU, och är fortfarande ett av de viktigaste transitländerna. Från den 1 januari till den 4 september 2017 har 5 990 malier inrest irreguljärt till EU. Andelen återvändanden är fortfarande låg och samarbetet bör intensifieras. Vissa framsteg har gjorts med att utfärda konsulära resehandlingar för vissa av de maliska medborgare som redan har identifierats för återvändande, men det behöver gå snabbare i de kvarvarande ärendena. Mali måste infria sitt åtagande på högsta politiska nivå att verkligen återta irreguljära migranter som har identifierats under särskilda uppdrag eller på andra sätt, och bör först och främst gå mot ett mer strukturerat samarbete kring identifiering och återsändande, baserat på bästa praxis.

Malis myndigheter, med stöd av det gemensamma initiativet från EU:s förvaltningsfond för Afrika och Internationella organisationen för migration för skydd och återanpassning av migranter, har fortsatt att verka för att underlätta frivilligt återvändande av maliska migranter som fastnat i Niger och Libyen: över 800 personer har fått hjälp 2017. Dessutom har stöd till frivilligt återvändande av sårbara migranter som fastnat i Mali lett till att 19 personer beledsagats till sina ursprungsländer sedan maj.

Ett nationellt samråd om migration ägde rum i juni för att vidareutveckla 2015 års nationella migrationsstrategi. Denna process, där diasporagrupper deltog, höjde medvetenheten om lagen mot smuggling, stödde genomförandet av den och främjade dialogen om migration med det civila samhället.

Det politiska läget och säkerhetsläget i norra och centrala Mali har försämrats ytterligare sedan den fjärde lägesrapporten. För att hjälpa regeringen att utöva starkare kontroll över gränsområden till grannländer som Niger och Burkina Faso pågår diskussioner om möjligheterna att genom EU:s förvaltningsfond för Afrika finansiera ett program 11 för grundläggande sociala tjänster till befolkningen i regionerna Mopti och Segou. I augusti 2017 antog rådet också ett beslut 12 enligt artikel 28 i fördraget om Europeiska unionen om att bemyndiga en ny stabiliserande EU-åtgärd för att hjälpa de maliska myndigheterna att bekämpa den ökande osäkerheten i de centrala regionerna Mopti och Segou och att återupprätta och utveckla den civila förvaltningen i dessa områden. EU ger nu starkt stöd, både ekonomiskt (50 miljoner euro) och genom regionalisering inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, till upprättandet av den gemensamma G5 Sahel-insatsgruppen, som ska förbättra kontrollen av de inre gränserna i länderna i G5 Sahel-länderna och bidra till kampen mot terrorism, organiserad gränsöverskridande brottslighet och människohandel.

Eucap Sahel Mali har ytterligare befäst sitt stöd till Malis brottsbekämpande myndigheter och ministerier i fråga om gränssäkerhet och gränsförvaltning. Till exempel godkändes nyligen den nationella gränsstrategin och den tillhörande handlingsplanen av myndigheterna, vilket torde leda till en nationell gränsstrategi. Eucap Sahel Mali stöder också gränspolisens omorganisation och arbetar i nära samordning med EU-delegationen för att ge strategiska råd för genomförandet av projekt inom EU:s förvaltningsfond för Afrika 13 .

Etiopien

Migrationssamarbetet har hittills gett blandade resultat. Å ena sidan har Etiopiens insatser mot nätverk av migrantsmugglare sedan början av 2017 lett till färre irreguljära inresor av personer (främst eritreaner och somalier) från länder på Afrikas horn till EU, jämfört med samma period 2016 14 . Etiopien gör ytterligare framsteg med sina åtaganden i fråga om de många flyktingar som landet hyser – bland annat genom en heltäckande översyn av sin flyktingproklamation med rätt att arbeta, få tillgång till utbildning och röra sig fritt – och har vidtagit konkreta åtgärder för att skapa långsiktiga lösningar och skapa bättre förutsättningar för flyktingar. Det är ett viktigt steg eftersom flyktingar utan sådana utsikter riskerar att falla offer för kriminella nätverk. Den allmänna politiska situationen i Etiopien har också förbättrats i och med att undantagstillståndet hävdes den 4 augusti 2017.

Å andra sidan är samarbetet om återvändande från EU fortfarande otillfredsställande, och andelen återvändande är en av de lägsta i regionen. De operativa framstegen med det begränsade antalet pilotärenden går fortfarande mycket långsamt, och det politiska engagemanget på högsta nivå har ännu inte lett till något operativt samarbete. På grundval av erfarenheterna från dessa pilotärenden föreslog EU ett mer strukturerat förfarande för återsändande av etiopier från EU:s medlemsstater. Diskussioner om detta kommer att fortsätta i syfte att ge positivt resultat.

2.2. Framsteg med andra länder

Asien

Bangladesh är det största utomafrikanska ursprungslandet för irreguljära migranter som anländer via den centrala Medelhavsrutten, och i totalt antal näst störst efter Nigeria under 2017 med 8 747 irreguljära inresor till Italien under 2017 till och med den 4 september, jämfört med 8 131 under hela 2016. Det är också ett av de länder med vilka det varit svårast att nå framsteg i fråga om återvändande och återtagande. Faktum är att andelen återvändande minskade med 14 procentenheter mellan 2013 och 2016, och medlemsstaterna uppgav sig konsekvent ha problem med att de bangladeshiska myndigheterna inte svarade på begäran om identifiering av irreguljära migranter. För att åtgärda dessa brister enades EU och Bangladesh preliminärt om standardrutiner vid ett möte i slutet av augusti i Dhaka.

Ett nytt regionalt projekt för 12 miljoner euro om förbättrad migrationsförvaltning i länderna längs Sidenvägen inleddes den 1 augusti 2017. Projektet går ut på att maximera migrationens och rörlighetens utvecklingsfrämjande potential i regionen och i de mottagarländerna av arbetskraft, samt upprätta övergripande regionala sätt att hantera migration och rörlighet med full respekt för de mänskliga rättigheterna och migranternas skydd.

Samarbetet med Pakistan om en gemensam återsändandeinsats den 20 juli, samordnad av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, var mycket gott. Under insatsen återsändes 45 pakistanska medborgare. Nästa möte i den gemensamma återtagandekommittén, som för närvarande planeras till september, blir ett viktigt tillfälle att lägga fram ytterligare framsteg om återtagande, t.ex. genomförande av åtaganden från kommitténs förra möte i februari. Pakistanska tjänstemän gjorde ett studiebesök i Tbilisi i juli för att se hur EU:s och Georgiens elektroniska plattform för handläggning av återtagandeansökningar fungerar, i syfte att göra framsteg i ett liknande projekt som finansieras av kommissionen i Pakistan.

Beträffande Afghanistan fick ett seminarium i Bryssel den 13 juli för afghanska konsulära tjänstemän i EU-länderna mycket god uppslutning och ledde till ett produktivt utbyte av åsikter om genomförandet av samarbetsavtalet Joint Way Forward och medlemsstaternas bilaterala arrangemang. Det tredje mötet i arbetsgruppen för genomförandet av Joint Way Forward planeras äga rum i början av oktober 2017. Att ta itu med de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och folkfördrivningar samt att säkerställa en framgångsrik återintegrering av återvändande personer står högt på EU:s dagordning. Detta görs bl.a. genom genomförandet av EU:s regionala program från 2016, där Afghanistan är den största mottagaren, och ett liknande program som håller på att utarbetas till slutet av 2017. Säkerhetssituationen i Afghanistan har försämrats avsevärt efter attacken den 31 maj i Kabul.

 

Västafrika

Fram till den 4 september 2017 anlände 8 904 irreguljära migranter från Guinea till Italien. I diskussionerna om migrationsförvaltning har Guinea visat sig samarbetsvilligt. God praxis har redan diskuterats och bekräftats av Guinea och EU. Nästa steg är att konkret bedriva samarbetet i enlighet med denna praxis. Ett tekniskt besök ägde rum i början av juli i Guinea för att kartlägga ekonomiska och sysselsättningsrelaterade områden som kan få stöd inom utvecklingssamarbetet. En åtgärd inom EU:s förvaltningsfond för Afrika håller på att utarbetas, med inriktning på socioekonomisk integration av ungdomar för att förebygga irreguljär migration och ytterligare bidra till återanpassning av återvändande migranter. Hittills i år har över 1 185 guineaner fått hjälp att återvända frivilligt från Libyen och Niger.

Till och med den 4 september 2017 hade 8 280 irreguljära migranter från Elfenbenskusten anlänt till Italien. Trots flera påminnelser från EU:s delegation i Abidjan till Elfenbenskustens myndigheter har ännu inga synpunkter inkommit från Elfenbenskusten om ett förslag till praktiskt arrangemang med EU. Samtidiga försök att förbättra samarbetet genom ett särskilt identifieringsuppdrag i några medlemsstater, planerat till juli/augusti, misslyckades också då uppdraget inte blev av. Konkreta framsteg är viktiga, eftersom Elfenbenskusten har en av de lägsta andelarna återvändanden med cirka 5 % och ett ökande antal irreguljära inresor till EU. Över 490 ivorianer har hittills under 2017 fått hjälp att återvända frivilligt till sitt hemland från Libyen och Niger.

Ett avtal mellan Italien, Guinea och Elfenbenskusten om utplacering av sambandsmän torde också bli färdigt inom kort.

Ett högnivåuppdrag från EU till Gambia, med några medlemsstaters medverkan, ägde rum i början av augusti, med inriktning på migrationshanteringens tekniska och ekonomiska behov, och ledde till att över 20 miljoner euro anslogs. Den politiska viljan att samarbeta med EU om migrationsförvaltning bekräftades på högsta nivå, och kommer att följas upp genom diskussioner om de praktiska arrangemangen. En nationell migrationsstrategi ska utarbetas i samarbete med Internationella organisationen för migration, och förväntas bli färdig i slutet av 2017. Under 2017 till och med den 4 september hade 5 548 irreguljära migranter från Gambia anlänt till Italien. Mer än 1 345 gambier har fått hjälp att frivilligt återvända hem hittills i år från Niger och Libyen, och EU har bekräftat sin beredskap att reagera på de gambiska myndigheternas begäran om stöd till en långsiktig återintegrering av återvändande. Två gambiska sambandsmän är stationerade i Italien för att underlätta identifiering av irreguljära migranter, och kostnaderna för detta bärs av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån.

Efter det tekniska högnivåbesöket i Ghana i maj har god praxis för bättre förvaltning av migrationen delats med de ghananska myndigheterna. Förberedelser inför ett kortvarigt identifieringsuppdrag till ett antal medlemsstater har också inletts. Dessutom har över 250 personer hittills fått hjälp att återvända från Niger och Libyen.

Nordafrika och Mellanöstern

Prioriteringarna för partnerskapet mellan EU och Egypten 2017–2020, som antogs vid julimötet i associeringsrådet EU-Egypten, bekräftar vikten av gemensam hantering av migrationsströmmar till ömsesidig nytta för båda parter, mot bakgrund av toppmötet i Valletta och den tillhörande handlingsplanen. EU åtar sig att stödja Egypten i fråga om migrationshantering och förebygga irreguljär migration, människohandel och migrantsmuggling, samt i fråga om migranters rättigheter och skydd av migranter 15 . EU och Egypten är eniga om att undersöka möjligheterna till samarbete kring frivilligt återvändande av migranter och åtgärder mot den irreguljära migrationens bakomliggande orsaker. Processen för att inleda en formell migrationsdialog är i sitt slutskede.

Egypten har vidtagit åtgärder för att få kontroll över sina gränser och förhindra att migranter avviker från egyptiskt territorium (endast tre inresor från Egypten har registrerats sedan början av 2017), men ett mer strukturerat samarbete kan bidra till att lösa de mer övergripande problemen med den egyptiska rutten och framför allt omhändertagandet av strandsatta migranter i regionen. Trots förstärkta kontroller vid gränsövergångarna fortsätter inflödet av migranter och asylsökande i Egypten, om än i långsammare takt. Egypten har en växande ärendebalans på över 208 000 registrerade flyktingar, varav 120 000 syrier och 86 000 afrikaner eller irakier som bor ihop med ett växande antal oräknade övriga migranter.

Ett allmänt åtagande om att samarbeta med EU om migration bekräftades vid mötet i associeringsrådet EU-Tunisien i maj 2017, men inga ytterligare framsteg i förhandlingarna om viseringslättnader eller återtagandeavtal har gjorts under de senaste månaderna. I anslutning till det andra mötet i kontaktgruppen den 24 juli gick Tunisiens inrikesminister med på en ny förhandlingsomgång. Datum för denna nya förhandlingsomgång håller på att fastställas. Vid samma tillfälle uttryckte Tunisiens president sin beredvillighet att hjälpa till att åtgärda den utmaning som situationen i Libyen innebär.

Det första avtalet i det tunisiska programmet godkändes i december 2016 av den operativa kommittén för EU:s förvaltningsfond för Afrika och har nu undertecknats. Tunisien har visat intresse för informationsmöten om programmet Seahorse. Kommissionsledamoten Johannes Hahn besökte Tunisien den 4–5 september för att diskutera ekonomisk utveckling och samarbete i Tunisien och Libyen.

En formell dialog om migration har tyvärr ännu inte ägt rum med Algeriet, men villkoren för en sådan dialog godkändes i juni 2017. Vid sitt besök i Alger den 19–20 juli 2017 betecknade kommissionsledamot Johannes Hahn EU och Algeriet som partner när det gäller att hantera irreguljär migration. Landet, som kan bli inte bara ett transitland utan även ett ursprungsland, har bl.a. stationerat ut ytterligare 3 000 soldater vid gränserna till Niger och Mali. I anslutning till det andra mötet i kontaktgruppen den 24 juli uttryckte den algeriska inrikesministern intresse för att utveckla dialogen och det konkreta samarbetet med EU om migration, säkerhet och terrorismbekämpning. När det gäller ett konkret program har emellertid utrikesministeriet ännu inte visat något intresse för medel från EU:s förvaltningsfond för Afrika. Båda parter uppgav sig vara beredda att fortsätta diskussionerna för att på nytt se över potentiella projekt.

Flödena av irreguljär migration från Marocko till EU, främst till Spanien, ökade under sommaren. Dessutom hade t.o.m. den 4 september i år 4 786 migranter anlänt från Marocko till Italien. Inom ramen för EU:s förvaltningsfond för Afrika medverkar Marocko i det första övergripande programmet i Nordafrika och i delen för Sahel och Tchadsjön. Programmet syftar till att stärka syd-syd-samarbetet om migration genom stöd till genomförandet av samförståndsavtal mellan Marocko och Senegal, Elfenbenskusten och Mali. Inga framsteg har gjorts i förhandlingarna med Marocko om avtalen om viseringslättnader respektive återtagande. I detta sammanhang står EU redo att ge mer stöd till Marocko och Algeriet i den svåra uppgiften att hantera migrationsströmmarna och är berett att diskutera ytterligare samarbetsåtgärder de kommande månaderna.

Det pågår också arbete med uppföljningen av EU-konferensen i Bryssel om framtiden för Syrien och regionen i april 2017, där EU bekräftade sitt stöd till Jordanien och Libanon i fråga om humanitärt skydd, hållbar ekonomisk tillväxt samt utbildning och försörjningsmöjligheter för flyktingarna och deras värdsamhällen. Jordanien och Libanon tar emot ett stort antal flyktingar på sitt territorium (främst syrier), men hittills har de inte förekommit som ursprungsländer för irreguljär migration till EU. Migration och rörlighet prioriteras i partnerskapen i båda fallen. Dessa punkter bekräftades vid mötet i associeringsråden med Jordanien och Libanon i juli.

3.    Centrala Medelhavsrutten

Antalet anlända längs den centrala Medelhavsrutten till och med den 4 september 2017 var 99 846 människor, färre än samma period 2016. I slutet av augusti i år hade Internationella organisationen för migration registrerat 2 410 dödsfall till sjöss. Antalet anlända minskade tydligt i juli och augusti. Detta beror på ett antal faktorer, bl.a. stärkt gränskontrollkapacitet hos de libyska myndigheterna, ökad verksamhet vid Libyens kustbevakning, EU-finansierade åtgärder i samarbete med Internationella organisationen för migration och FN:s flyktingkommissariat samt förändringar av smugglarnas upplägg 16 .

Arbetet har intensifierats sedan antagandet av det gemensamma meddelandet om den centrala Medelhavsrutten 17 i januari och Maltaförklaringen i februari 2017 18 . Kommissionen antog i början av juli en handlingsplan för att stödja Italien, minska trycket på rutten och öka solidariteten 19 . Det bygger på den befintliga strategin för hantering av migrationsströmmarna, med särskild tonvikt på sök- och räddningsinsatser, samarbete med Libyens grannar och återsändande. Det innehåller också åtgärder för att öka solidariteten inom EU och hjälpa Italien att genomföra sin senaste migrationsreform, för vilken kommissionen har mobiliserat ytterligare 35 miljoner euro. Europeiska unionens rådsordförandeskap och medlemsstaterna enades om ett rapporteringsverktyg för att spåra framstegen med åtgärderna i Maltadeklarationens genomförandeplanen samt handlingsplanen för Italien.

Kontaktgruppen för Medelhavet höll ett andra möte i Tunis den 24 juli. I Tunisdeklarationen 20 åtog sig länderna att fortsätta och fördjupa samarbetet för att åtgärda de bakomliggande orsakerna till migration, migrantsmuggling och återsändanden 21 . Vid ett möte i Paris den 28 augusti enades Tysklands, Spaniens, Frankrikes, Italiens, Libyens, Nigers och Tchads stats- och regeringschefer tillsammans med EU:s utrikesrepresentant om ett antal åtgärder för att ytterligare stärka det pågående arbetet 22 .

Libyen är fortfarande det överlägset största utskeppnings- och transitlandet, och därför en viktig partner tillsammans med ursprungsländerna för hanteringen av flödena längs den centrala Medelhavsrutten. Libyen är fortfarande ett viktigt transitland för offer för människohandel, framfört allt nigerianska kvinnor och flickor som är smugglas in för att utnyttjas sexuellt i EU. Internationella organisationen för migration uppger att under det första halvåret 2017 bekräftades den oroande tendensen från 2014–2016 i form av en kraftig ökning med uppskattningsvis 600 % av potentiella offer för människohandel för sexuellt utnyttjande som anländer till Italien via den centrala Medelhavsrutten.

EU fortsätter sina diplomatiska ansträngningar för att stabilisera Libyen. Dessa ansträngningar får EU-stöd från instrumentet som bidrar till stabilitet och fred, och möjliggör medling i konflikter mellan ledarna i gränsregionen mellan Libyen och Niger och i östra Libyen. Återuppbyggnaden av statens närvaro genom återställande av central offentlig infrastruktur och grundläggande tjänster under gemensamt överinseende av den nationella samlingsregeringen och myndigheterna i Benghazi, Kikla, Sirte, Sebha och Obari är också en viktig del av EU:s stabiliseringsarbete. Genom detta samarbete har 22 projekt återupprättat skolor och sjukhus och försörjning med vatten, avlopp och sophämtning. EU samordnar också med FN i fråga om säkerhetsbedömningar och eventuellt ökad närvaro på fältet.

EU har ytterligare ökat sitt arbete med att stödja de libyska myndigheterna med migrationshantering, särskilt längs Libyens södra gränser. I juli 2017 godkändes ett projekt på 46,3 miljoner euro 23 , samfinansierat av EU och Italien, inom EU:s förvaltningsfond för Afrika, för att stärka de libyska myndigheternas gräns- och migrationshanteringskapacitet. Projektet omfattar verksamhet för att stärka den libyska kustbevakningens operativa kapacitet och kontroller, tekniska utvärderingar inför en fullfjädrad nationell samordningscentral och samordningscentrum för sjöräddning i Tripoli, samt stärkt operativ kapacitet hos de libyska gränsvakterna längs de södra gränserna. I anslutning till detta håller Europeiska utrikestjänsten och kommissionen på att tillsammans med Italien förbereda ett eventuellt undersökningsuppdrag i södra Libyen.

Arbetet i Libyen kompletterar det pågående arbetet för skydd av migranter och flyktingar, social sammanhållning samt social och ekonomisk utveckling i värdsamhällena, som genomförs med hjälp av ett program på 90 miljoner euro som antogs i april 2017. Sedan kontrakt undertecknats har internationella organisationer 24 som finansieras av programmet redan börjat genomföra insatser ute på fältet. FN:s flyktingkommissariat har redan börjat dela ut förnödenheter och genomfört skyddsövervakning i förvar i Benghazi. Internationella organisationen för migration har genomfört flera bedömningar för att kartlägga behoven av materiellt stöd i förvaren, mottagningstjänster vid sjöräddning, migranternas och internflyktingarnas humanitära behov samt hälsovillkor och medicinska behov hos migranter i förvar. Under tiden har både FN:s flyktingkommissariat och Internationella organisationen för migration fortsatt att bygga ut skydd och bistånd vid landstigningsplatserna (t.ex. dokumentation, grundläggande vård och kontantstöd).

Detta arbete har lett till en betydande ökning av antalet personer som väljer att återvända från Libyen till sina ursprungsländer. Till och med den 1 september 2017 hade Internationella organisationen för migration hjälpt 7 084 migranter att återvända frivilligt, jämfört med 2 775 migranter under hela 2016. Kommissionen fortsätter att undersöka möjligheter att stödja denna utveckling. Tolv EU-delegationer i länder i Afrika söder om Sahara har skickat ett brev till de berörda myndigheterna där de tog upp frågan om humanitärt återsändande av migranter som fastnat i Libyen till ursprungsländerna. Internationella organisationen för migration har följt upp med EU:s delegationer och de nationella myndigheterna för att undersöka nödvändiga stödåtgärder, t.ex. inrätta en konsulär tjänst under ledning av Internationella organisationen för migration för att nå ut till migranter utanför Tripoli 25 . 

Seahorse-projektet i Medelhavet går ut på att förbättra de nordafrikanska ländernas lägesbild och reaktionsförmåga i fråga om flöden av irreguljär migration och smuggling, särskilt i deras kustvatten och territorialvatten, och det har fortsatt. Den planerade utbildningen av den libyska kustbevakningen fortsätter: två libyska tjänstemän har deltagit i den gemensamma insatsen Indalo. En tjänsteman från Libyens kustbevakning var utlånad till den italienska nationella samordningscentralen i juli. Nödvändiga åtgärder håller på att slutföras för att stödja utbildningen av Libyens kustbevakning efter sommaren både på Malta och i Italien.

Insatsen Eunavfor Med Sophia fortsatte med bekämpning av smuggling och kompletterande utbildning och kapacitetsuppbyggnad för Libyens kustbevakning. I slutet av juli lämnade de libyska myndigheterna namnen på nya aspiranter. Sammanlagt var det 92 aspiranter, och de förväntas inleda utbildningen i Italien i mitten av september 2017, med förbehåll för de pågående säkerhetskontrollerna. Den 25 juli 2017 förlängde rådet mandatet för insatsen Eunavfor Med Sophia till den 31 december 2018 och utökade det med uppföljning av praktikanter 26 och bättre möjligheter för informationsspridning till medlemsstaternas polisiära myndigheter, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån samt Europol. Italien håller också utbildning av blivande personal vid Libyens kustbevakning och har skickat ut ett fartyg till Tripoli för att hjälpa till med ibruktagandet (tekniskt underhåll, reparationer etc.) av de fyra fartyg som återsändes till Libyen tidigare i år.

Rådet tog ett viktigt steg i kampen mot smuggling i juli, som gör det möjligt för medlemsstaterna att förhindra export eller leveranser till Libyen av uppblåsbara båtar och utombordsmotorer när det finns rimliga skäl att anta att de är avsedda för smuggling av migranter 27 .

Den 17 juli förlängde rådet mandatet för Eubam Libyen till den 31 december 2018. Eubam Libyen verkar för att upprätta en viss närvaro på fältet i oktober/november, eventuellt i kombination med EU:s delegation 28 . Under sommaren arbetade Eubam Libyen tillsammans med myndigheterna för att reformera Libyens gränsförvaltning och med FN:s stöduppdrag i Libyen och FN:s utvecklingsprogram (UNDP) för att ge stöd till de civila aspekterna av Tripoli-säkerhetsplanen 29 . Man inledde också arbetet med att utarbeta ett operativt koncept för den allmänna kustsäkerhetsadministrationen samt bidrog till inrättandet av en nationell samordningskapacitet för terrorismbekämpning. Utstationering av en expert från Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och en expert från Europol till Eubam Libyen har ökat informationsutbytet, bidragit till att utveckla synergier och förbättrat samordningen av insatserna.

Den 22 juni undertecknade kommissionen och den italienska kustbevakningen ett bidragsavtal inom ramen för katastrofbiståndet enligt fonden för inre säkerhet med en budget på 1,84 miljoner euro. Genom detta bidrag kommer den italienska kustbevakningen att förse Libyens kustbevakning med tekniskt stöd för att göra en bedömning av Libyens kapacitet till sök- och räddningstjänst och en genomförbarhetsstudie för att förbereda en utformning av Libyens sök- och räddningsinsatser och inrätta ett libyskt samordningscentrum för sjöräddning.

Italien har utarbetat en uppförandekod för icke-statliga organisationer som utför sök- och räddningsinsatser i centrala Medelhavet. Uppförandekoden utgör en viktig ram för ökad samordning och effektivitet i räddningsinsatserna, och den godkändes av inrikesministrarna vid mötet i rådet (rättsliga och inrikes frågor) den 6–7 juli 2017. Det är viktigt att icke-statliga organisationer som är verksamma i det centrala Medelhavsområdet ansluter sig till och följer uppförandekoden.

Det är viktigt att fortsätta insatserna för att öka stabiliteten i hela Libyen, utöka samarbetet med och mellan Libyens grannländer och planera för att fortsätta med utbildning, skydd och stöd, socioekonomisk utveckling samt självmant återvändande i samma omfattning under 2018 och därefter. Detta kommer att kräva mer finansiering via EU:s förvaltningsfond för Afrika, i synnerhet, men inte uteslutande, för Nordafrikadelen. Kommissionen har på begäran av rådets ordförandeskap och medlemsstaterna gjort en bedömning av möjliga prioriteringar och finansieringsbrister, som kommer att diskuteras med medlemsstaterna de kommande månaderna.

Planen för yttre investeringar och Europeiska fonden för hållbar utveckling kommer att bidra till att åtgärda de bakomliggande ekonomiska orsakerna till irreguljär migration genom att främja investeringar och nya arbetstillfällen, särskilt i Afrika och EU:s grannskap. Efter den kompromiss som godkändes vid Corepers möte i juni och av Europaparlamentet i juli bör den slutliga versionen av förordningen om Europeiska fonden för hållbar utveckling godkännas av rådet och parlamentet så snart som möjligt, så att den kan börja tillämpas utan dröjsmål.

4.    Slutsatser

Att hantera migrationen längs den centrala Medelhavsrutten har förblivit prioriterat inom partnerskapsramen. I juli och augusti minskade antalet anlända till Italien, jämfört med i fjol somras. Ett antal åtgärder som vidtagits av Italien och EU i Libyen, i nära samarbete med de libyska myndigheterna och viktiga internationella partner (Internationella organisationen för migration och FN:s flyktingkommissariat), och mer allmänt inom partnerskapsramen, börjar ge resultat. Vissa viktiga framsteg gjordes också med en del partnerländer, bl.a. Guinea och Bangladesh.

Det minskade migrationstrycket längs den centrala Medelhavsrutten är ett tillfälle att göra ytterligare framsteg med en rad åtgärder som inletts sedan partnerskapsramen togs i bruk.

Att stärka ursprungs- och transitländernas inhemska gränskontroller, smugglingsbekämpning och migrationshanteringskapacitet bidrar till att slå ut smugglarnas nätverk, minska utflödena och förbättra säkerheten och stabiliteten. Större fokus bör läggas på gränskontroller i södra Libyen och de angränsande länderna. Att stärka de gemensamma utredningsgruppernas arbete, t.ex. den som är verksam i Niger, och de uppdrag inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken som verkar i migrationskänsliga områden kan ge ytterligare resultat. Satsningarna på att regionalisera uppdrag inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och stödja upprättandet av en gemensam G5-styrka bör också fortsätta med medlemsstaternas fulla stöd.

Framsteg när det gäller att spränga smugglarnas nätverk innebär ofta att lokalsamhällena längs rutterna förlorar en inkomstkälla, varför lokal förankring av migrationspolitiken förutsätter att projekt för att skapa sysselsättning och alternativa inkomstkällor genomförs snabbt. Därför är det viktigt att befintliga projekt för att främja den socioekonomiska motståndskraften i södra Libyen och Niger, som redan godkänts inom ramen för EU:s förvaltningsfond för Afrika, genomförs snabbt.

Ansträngningarna att stänga de befintliga rutterna har börjat ge resultat, men EU bör fortsätta att vara vaksamt inför eventuell uppkomst av alternativa rutter till Europa och hålla kontakten med berörda partnerländer och med de mest berörda medlemsstaterna.

Insatser för att stävja irreguljär migration bör fortsätta samtidigt med en kraftfull politik för att skydda mänskliga rättigheter och säkerställa värdiga levnadsvillkor för migranter i transitländer, särskilt Libyen. Ett framgångsrikt genomförande av EU:s och Internationella organisationen för migrations program för stöd vid självmant återvändande i Västafrika och Libyen visar att detta politiska verktyg har stor potential.

Samarbetet med FN:s flyktingkommissariat kring vidarebosättning av personer i behov av internationellt skydd kan få en allt viktigare roll. Medlemsstaterna bör skyndsamt göra ambitiösa utfästelser inom den övergripande satsning på vidarebosättning som kommissionen inlett.

Effektivt återsändande och återtagande är avgörande för att minska incitamenten till irreguljär migration och skydda asylsystemets integritet. Den senaste tidens framsteg i pragmatiskt samarbete i fråga om återvändande med vissa länder i västra Afrika och Asien bör tjäna som föredöme för liknande framsteg med andra partnerländer. EU kommer att fortsätta att vara redo att använda alla relevanta påtryckningsmedel och verktyg, inklusive viseringspolitiken, för att bygga upp ett konstruktivt samarbete på detta område.

Slutligen förblir den finansiering som kan mobiliseras för att stödja EU:s politiska mål en nyckelfaktor för framgång. Det kommer att vara viktigt att medlemsstaterna ställer ytterligare medel till förfogande för projekt inom EU:s förvaltningsfond för Afrika, och i synnerhet dess Nordafrikadel, för 2018 och senare.

Det kommande toppmötet mellan EU och Afrika blir ett tillfälle att sammanfatta de framsteg som har gjorts inom partnerskapsramen med de afrikanska länderna och ge nya impulser till det pågående arbetet med att bygga upp ett väl fungerande och ömsesidigt gynnsamt rörlighets- och migrationspartnerskap.

(1)

     Fjärde lägesrapporten om partnerskapsramen med tredjeländerna inom den europeiska migrationsagendan, COM(2017) 350 final, 13.6.2017.

(2)

     Handlingsplan för åtgärder till stöd för Italien, minskat tryck längs den centrala Medelhavsrutten och förstärkt solidaritet, SEC(2017) 339, 4.7.2017.

(3)

     Varav 42,2 miljoner euro från EU:s förvaltningsfond för Afrika, 2,2 miljoner euro från Italien och 1,8 miljoner euro från fonden för inre säkerhet.

(4)

     Sahelregionen och området kring Tchadsjön, Afrikas horn samt Nordafrika.

(5)

     Inga villkor får ställas för behovsbaserat humanitärt bistånd i enlighet med de humanitära principerna.

(6)

     Möten mellan inrikesministrarna i kontaktgruppen hölls i Rom den 19–20 mars och i Tunis den 24 juli 2017. I mötet i Tunis deltog inrikesministrarna i Algeriet, Österrike, Tchad, Frankrike, Tyskland, Italien, Libyen, Mali, Malta, Niger, Slovenien, Schweiz och Tunisien samt kommissionär Dimitris Avramopoulos och inrikesministern i EU-ordförandelandet Estland.

(7)

     http://www.elysee.fr/declarations/article/declaration-conjointe-relever-le-defi-de-la-migration-et-de-l-asile/

(8)

     Här medverkar EU:s delegation, den europeiska migrationssambandsmannen och sambandsmannen från Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån som skickades till Niamey den 1 augusti, Eucap Sahel Niger, EU:s medlemsstater och Internationella organisationen för migration.

(9)

     I juni 2017 lade Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo) fram en rapport om Nigeria som ursprungsland. (https://coi.easo.europa.eu/administration/easo/PLib/EASO_Country_Focus_Nigeria_June2017.pdf) och anordnade ett praktiskt inriktat möte om Nigeria i Rom i syfte att få en bättre bild av den nigerianska ärendebalansen.

(10)

     Den nyutnämnde generaldirektören för den nigerianska byrån mot människohandel har också efterlyst ett fördjupat samarbete med destinationsländerna i EU för nigerianska offer för människohandel, för att dra fler gärningsmän inför rätta, bl.a. genom gemensamma utredningar och insatser, och möten med italienska rättsvårdande myndigheter anordnades i detta syfte.

(11)

     För att komplettera programmet för stöd för ökad säkerhet i regionerna Mopti och Gao och för förvaltning av gränsområden.

(12)

     Rådets beslut 2017/1425/EG.

(13)

     Eucap Sahel Mali har regelbundna kontakter med EU:s utbildningsuppdrag i Mali och Eucap Sahel Niger och Eubam Libyen.

(14)

     Forsknings- och underlagsavdelningen. Migration between the Horn of Africa and Yemen: A Study of Puntland, Djibouti and Yemen, London och Nairobi: EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika (delen för Afrikas horn), forsknings- och underlagsavdelningen. www.soas.ac.uk/hornresearch-ref

(15)

     Ett program på 60 miljoner euro lades fram i maj 2017 inom ramen för den nordafrikanska delen av EU:s förvaltningsfond för Afrika i syfte att stärka Egyptens migrationshantering, ta itu med de underliggande orsakerna till irreguljär migration och stödja de egyptiska lokalsamhällen som tar emot migranter.

(16)

     EU-finansierad forskning (avdelningen för forskning och underlag: www.soas.ac.uk/hornresearch-ref) visar att allt fler främst somaliska migranter väljer att ta sig till Europa via Yemen. Denna rutt är relativt ny (nämns första gången 2015) och verkar öka i popularitet. Det finns rapporter om att ett litet antal etiopier också använder denna rutt. En viktig faktor för framväxten av denna nya rutt förefaller att vara Etiopiens och Sudans skärpta gränskontroller på de mer traditionella människosmugglings- och människohandelsrutterna.

(17)

     Gemensamt meddelande till Europaparlamentet, Europeiska rådet och rådet: Migration längs den centrala Medelhavsrutten – Hantera flödena och rädda liv, JOIN (2017) 4 final, 25.1.2017.

(18)

     http://www.consilium.europa.eu/en/press/press-releases/2017/01/03-malta-declaration/

(19)

     SEC(2017) 339, 4.7.2017.

(20)

     http://europa.eu/rapid/press-release_STATEMENT-17-2125_fr.htm

(21)

     I anslutning till mötet i kontaktgruppen höll kommissionär Dimitris Avramopoulos bilaterala möten med Tunisiens president och inrikesminister, inrikesministrarna i Niger, Algeriet och Libyen samt Malis minister för malier utomlands.

(22)

     http://www.elysee.fr/declarations/article/declaration-conjointe-relever-le-defi-de-la-migration-et-de-l-asile/

(23)

     http://europa.eu/rapid/press-release_IP-17-2187_en.htm

(24)

     Partner för genomförandet av detta program är Internationella organisationen för migration, FN:s flyktingkommissariat (UNHCR), Unicef, FN:s utvecklingsprogram och samt den tyska utvecklingsbyrån (Deutsche Gesellschaft für Internationale Zusammenarbeit).

(25)

     Hittills har diskussioner ägt rum mellan myndigheterna och EU-delegationerna i Gambia, Mali, Guinea-Conakry, Elfenbenskusten och Senegal. Konkreta åtgärder för ytterligare stöd håller på att kartläggas med Gambia (stöd vid självmant återvändande från Niger och Libyen), Guinea-Conakry, Senegal och Mali (stöd vid självmant återvändande från Niger) samt Burkina Faso (stöd vid självmant återvändande från Libyen).

(26)

     Den 21 augusti undertecknade insatsens befälhavare en bilaga om övervakning till samförståndsavtalet om utbildning med chefen för Libyens kustbevakning.

(27)

     Rådets beslut 2017/1338.

(28)

     Eubam Libyen reser för närvarande till Tripoli i genomsnitt 1–3 gånger per vecka. Säkerhets- och logistikpersonal kommer att kunna övernatta i Tripoli även före oktober/november.

(29)

     EU:s samordnings- och planeringsenhet har också fortsatt att spela en framträdande roll i FN:s stöduppdrag i Libyen och samordningen av Tripoli-säkerhetsplanen. Den gemensamma Tripoli-säkerhetsplanen, särskilt det gemensamma operativa centrumet, förenar den libyska tillfälliga säkerhetskommitténs, försvarsministeriets, inrikesministeriets, presidentgardets och andra säkerhetsaktörers ansträngningar att återställa normala förhållanden i Tripoli.

Top