TRIBUNALENS DOM (åttonde avdelningen i utökad sammansättning)

den 17 juli 2024 (*)

” Digitala tjänster – Förordning (EU) 2022/1925 – Betecknande som grindvakt – Onlinebaserad social nätverkstjänst – Artikel 3.1. 3.2 och 3.5 i förordning 2022/1925 – Krav – Antaganden – Motbevisande av antaganden – Rätten till försvar – Likabehandling ”

I mål T‑1077/23,

Bytedance Ltd, George Town (Caymanöarna), företrätt av advokaterna E. Batchelor, N. Baeten och M. Frese,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av O. Gariazzo, M. Mataija, I. Rogalski och C. Sjödin, samtliga i egenskap av ombud,

svarande,

meddelar

TRIBUNALEN (åttonde avdelningen i utökad sammansättning)

sammansatt av ordföranden A. Kornezov (referent) samt domarna G. De Baere, D. Petrlík, K. Kecsmár och S. Kingston,

justitiesekreterare: handläggaren A. Marghelis,

efter den skriftliga delen av förfarandet, särskilt:

–        den begäran om skyndsam handläggning som sökanden ingav den 16 november 2023, samt den förkortade versionen av ansökan, i vilken sökanden frånföll vissa grunder, för det fall skyndsam handläggning skulle beviljas,

–        tribunalens beslut av den 8 december 2023 att bifalla ansökan om skyndsam handläggning,

–        beslutet av den 9 februari 2024, Bytedance/kommissionen (T-1077/23 R, ej publicerat, EU:T:2024:94), genom vilket ansökan om interimistiska åtgärder avslogs,

–        tribunalens skriftliga frågor till parterna och deras svar på frågorna som inkom till tribunalens kansli den 16 februari 2024,

efter förhandlingen den 29 april 2024,

följande

Dom

1        Sökanden, Bytedance Ltd, har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2023) 6102 final av den 5 september 2023 om att beteckna Bytedance som grindvakt enligt artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 av den 14 september 2022 om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och (EU) 2020/1828 (förordningen om digitala marknader) (EUT L 265, 2022, s. 1) (nedan kallad den aktuella förordningen) (nedan kallat det angripna beslutet).

I.      Bakgrund till tvisten

2        Sökandebolaget, som grundades i Kina år 2012 och som bildats enligt lagstiftningen på Caymanöarna, driver, tillsammans med de bolag som det kontrollerar direkt eller indirekt (nedan tillsammans kallade ByteDance), bland annat den digitala plattformen TikTok.

3        Den digitala plattformen TikTok, som lanserades i Europeiska unionen i sin nuvarande version i augusti 2018, gör det möjligt för dess användare att söka efter, se och sprida videoklipp samt interagera, kommunicera och dela innehåll med andra användare.

4        Den 3 juli 2023 lämnade sökanden in en underrättelse till Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 3.3 första stycket i den aktuella förordningen (nedan kallad underrättelsen), i vilken sökanden för det första anförde att TikTok var en videodelningsplattform i den mening som avses i artikel 2 leden 2 d och 8 i den aktuella förordningen, och för det andra att det tröskelvärde som föreskrivs i artikel 3.2 c i den aktuella förordningen inte hade uppnåtts, vilket innebar att ByteDance inte kunde anses uppfylla kraven i artikel 3.1 i den aktuella förordningen för att betecknas som en grindvakt, och, slutligen, att de antaganden som föreskrivs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen för att beteckna ett företag som grindvakt under alla omständigheter motbevisades på grundval av de argument och den bevisning som bolaget hade lämnat in med stöd av artikel 3.5 första stycket i den aktuella förordningen.

5        Genom skrivelse av den 26 juli 2023 underrättade kommissionen sökanden om sin preliminära bedömning avseende dels betecknandet av ByteDance som grindvakt enligt artikel 3.4 i den aktuella förordningen, dels kvalificeringen av TikTok som en onlinebaserad social nätverkstjänst som kan utgöra en viktig ingång för företagsanvändare för att nå slutanvändare (nedan kallad en viktig ingång), i den mening som avses i artikel 3.1 b i den aktuella förordningen (nedan kallad den preliminära bedömningen).

6        Sökanden svarade på den preliminära bedömningen genom en skrivelse av den 2 augusti 2023.

7        Den 5 september 2023 antog kommissionen det angripna beslutet.

8        I det angripna beslutet fann kommissionen för det första att TikTok var en onlinebaserad social nätverkstjänst i den mening som avses i artikel 2 led 7 i den aktuella förordningen och följaktligen en central plattformstjänst i den mening som avses i artikel 2 led 2 c i den aktuella förordningen.

9        För det andra påpekade kommissionen att ByteDance nådde upp till tröskelvärdena i artikel 3.2 i den aktuella förordningen med avseende på TikTok, vilket gjorde det möjligt att anta att kraven i artikel 3.1 i den aktuella förordningen avseende betecknande av en grindvakt var uppfyllda.

10      För det tredje ansåg kommissionen att de argument sökanden hade anfört enligt artikel 3.5 första stycket i den aktuella förordningen för att motbevisa de antaganden som föreskrivs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen, inte var tillräckligt underbyggda för att uppenbart ifrågasätta dessa antaganden. Kommissionen avvisade följaktligen, enligt artikel 3.5 andra stycket i den aktuella förordningen, dessa argument utan att inleda en marknadsundersökning enligt artikel 17.3 i den aktuella förordningen.

11      Artiklarna 1 och 2 i det angripna beslutet har följande lydelse:

”Artikel 1

ByteDance betecknas som en grindvakt enligt artikel 3 i [den aktuella förordningen].

Artikel 2

Följande [centrala plattformstjänst] hos ByteDance är en [viktig ingång] i den mening som avses i artikel 3.1 b i [den aktuella förordningen]:

a)      ByteDances sociala nätverkstjänst TikTok.”

II.    Parternas yrkanden

12      Sökanden har yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara det angripna beslutet, och

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

13      Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan, och

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

III. Rättslig bedömning

14      Till stöd för sin talan har sökanden åberopat tre grunder. Den första grunden avser åsidosättande av artikel 3.1 och 3.5 i den aktuella förordningen, den andra grunden avser åsidosättande av rätten till försvar och den tredje grunden avser åsidosättande av likabehandlingsprincipen.

A.      Den första grunden: Åsidosättande av artikel 3.1 och 3.5 i den aktuella förordningen

15      Den första grunden består av fem delar. Den första delgrunden avser att kommissionen tillämpade ett felaktigt rättsligt kriterium vid prövningen av de argument som anförts för att motbevisa antagandena i artikel 3.2 i den aktuella förordningen. Den andra, den tredje och den fjärde delgrunden avser att kommissionen åsidosatte artikel 3.1 och 3.5 i den aktuella förordningen genom att underkänna de argument som anförts för att motbevisa antagandet att ByteDance hade betydande inverkan på den inre marknaden, antagandet att TikTok var en viktig ingång respektive antagandet att ByteDance hade en fast förankrad och varaktig ställning. Den femte delgrunden avser att kommissionen åsidosatte artikel 3.1 och 3.5 i den aktuella förordningen genom att underlåta att göra en helhetsbedömning av den framlagda bevisningen.

16      Innan den första grunden prövas i sina olika delar ska det erinras dels om den aktuella förordningens tillkomst och vilka bestämmelser den innehåller, dels om de relevanta ostridiga aspekterna av det angripna beslutet.

1.      Den aktuella förordningens tillkomst och de bestämmelser den innehåller

17      I dag spelar digitala tjänster och i synnerhet onlineplattformar en allt viktigare roll i ekonomin, genom att göra det möjligt för företag att nå användare i hela unionen, genom att underlätta gränsöverskridande handel och genom att skapa helt nya affärsmöjligheter för ett stort antal företag i unionen, till förmån för konsumenter i unionen, såsom i huvudsak framgår av skäl 1 i den aktuella förordningen.

18      Såsom unionslagstiftaren har framhållit i skäl 2 i den aktuella förordningen har emellertid vissa digitala tjänster, som kallas centrala plattformstjänster, ofta sådana egenskaper som extrema stordriftsfördelar, mycket starka nätverkseffekter, en förmåga att koppla samman många företagsanvändare med många slutanvändare tack vare de centrala plattformstjänsternas mångsidiga karaktär, företagsanvändares och slutanvändares starka beroende, inlåsningseffekter, avsaknad av multihoming för samma ändamål för slutanvändare, vertikal integration och datadrivna fördelar, som, i kombination med otillbörliga metoder i företag som tillhandahåller de centrala plattformstjänsterna, allvarligt kan undergräva de centrala plattformstjänsternas öppenhet för konkurrens och leda till en mindre rättvis affärsförbindelse mellan företag som tillhandahåller sådana tjänster och deras företagsanvändare och slutanvändare. Detta kan i sin tur leda till en snabb och potentiellt omfattande minskning av företagsanvändares och slutanvändares valmöjligheter, och kan därmed ge de företag som tillhandahåller tjänsterna ställning som ”grindvakt”.

19      I detta sammanhang har unionslagstiftaren konstaterat att marknadsprocesserna ofta saknade förmåga att säkerställa rättvisa ekonomiska resultat inom centrala plattformstjänster och att den befintliga unionsrätten inte i tillräcklig utsträckning gjorde det möjligt att på ett tillfredsställande sätt hantera de potentiellt skadliga återverkningar som är förknippade med vissa av de centrala plattformstjänsternas egenskaper. Även om artiklarna 101 och 102 FEUF fortfarande är tillämpliga på grindvakters beteende, är tillämpningsområdet för dessa bestämmelser icke desto mindre begränsat till vissa fall av marknadsstyrka, exempelvis dominerande ställning på specifika marknader och vissa fall av konkurrensbegränsande beteende, och tillsynen sker i efterhand och kräver en omfattande utredning från fall till fall av ofta mycket komplicerade faktiska omständigheter. Unionslagstiftaren har även konstaterat att i den dåvarande unionsrätten behandlades inte heller, eller behandlades inte på ett ändamålsenligt sätt, de utmaningar för en effektivt fungerande inre marknad som identifierats i beteendet hos grindvakter som inte nödvändigtvis har en dominerande ställning i konkurrensrättslig mening (se liknande formulering i skäl 5 i den aktuella förordningen). Unionslagstiftaren har även påpekat att den aktuella förordningen var inriktad på ett mål som kompletterar, men skiljer sig från, målet att skydda konkurrensen mot snedvridning på marknaden såsom den definieras i konkurrensrättslig mening, nämligen att säkerställa att marknader där det finns grindvakter är och förblir öppna och rättvisa, oberoende av de faktiska, potentiella eller förmodade effekterna på konkurrensen på en viss marknad till följd av beteendet hos en viss grindvakt som omfattas av denna förordning (se liknande formulering i skäl 11 i den aktuella förordningen).

20      Unionslagstiftaren har dessutom påpekat att ett antal lagstiftningslösningar för att helt eller delvis ta itu med otillbörliga metoder och de digitala tjänsternas öppenhet för konkurrens redan hade antagits eller föreslagits på nationell nivå, och att detta hade skapat divergerande lagstiftningslösningar, vilket lett till fragmentering av den inre marknaden och därmed till en större risk för ökade efterlevnadskostnader på grund av skilda uppsättningar nationella rättsliga krav (se liknande formulering i skäl 6 i den aktuella förordningen).

21      Det var mot denna bakgrund som unionslagstiftaren beslutade att anta den aktuella förordningen, bland annat i syfte att bidra till en välfungerande inre marknad genom att fastställa regler för att säkerställa öppenhet för konkurrens och rättvisa på marknaderna i den digitala sektorn i allmänhet och för företagsanvändare och slutanvändare av grindvakters centrala plattformstjänster i synnerhet (se liknande formulering i artikel 1.1 och skäl 7 i den aktuella förordningen).

22      Målet att säkerställa öppenhet för konkurrens på marknaderna inom den digitala sektorn avser, såsom framgår av skälen 32 och 33 i den aktuella förordningen, företags förmåga att effektivt övervinna inträdes- och expansionshinder och utmana grindvakten på grundval av de egna produkternas och tjänsternas fördelar. Målet att säkerställa rättvisa på dessa marknader syftar till att förhindra obalans mellan företagsanvändarnas rättigheter och skyldigheter när grindvakten får en oproportionerlig fördel, varvid det ska preciseras att grindvakterna, på grund av sin ingångsposition och överlägsna förhandlingsstyrka, kan uppträda på ett sätt som inte gör det möjligt för andra att fullt ut utnyttja fördelarna med sina egna bidrag och ensidigt fastställer obalanserade villkor för användningen av sina centrala plattformstjänster eller tjänster som tillhandahålls tillsammans med eller till stöd för sina centrala plattformstjänster.

23      I detta syfte föreskrivs i artikel 3.1 i den aktuella förordningen att ett företag ska betecknas som grindvakt om det uppfyller följande tre kumulativa krav:

a)      det har en betydande inverkan på den inre marknaden,

b)      det tillhandahåller en central plattformstjänst som är en viktig ingång, och

c)      det har en fast förankrad och varaktig ställning i sin verksamhet eller det kan förutses att det kommer att ha en sådan ställning inom en nära framtid.

24      Enligt artikel 3.2 i den aktuella förordningen ska ett företag anses uppfylla de respektive kraven i punkt 1:

a)      när det gäller punkt 1 a, om företaget har uppnått en årsomsättning i unionen på minst 7,5 miljarder euro under vart och ett av de tre senaste räkenskapsåren (nedan kallat tröskelvärdet för omsättning i unionen), eller om dess genomsnittliga börsvärde eller motsvarande rättvisa marknadsvärde under det senaste räkenskapsåret uppgår till minst 75 miljarder euro (nedan kallat tröskelvärdet för globalt marknadsvärde), och om företaget tillhandahåller samma centrala plattformstjänst i minst tre medlemsstater.

b)      när det gäller punkt 1 b, om företaget tillhandahåller en central plattformstjänst som under det senaste räkenskapsåret har haft minst 45 miljoner aktiva slutanvändare i månaden, som är etablerade eller befinner sig i unionen (nedan kallade slutanvändare) och minst 10 000 aktiva företagsanvändare per år som är etablerade i unionen (nedan kallade företagsanvändare), som identifierats och räknats i enlighet med den metod och de indikatorer som fastställs i bilagan.

c)      när det gäller punkt 1 c, om tröskelvärdena i led b i den här punkten uppnåddes under vart och ett av de tre senaste räkenskapsåren.

25      I artikel 3.5 första stycket i den aktuella förordningen föreskrivs att det företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster, tillsammans med sin underrättelse, enligt artikel 3.3 första stycket i den aktuella förordningen, får lämna in tillräckligt underbyggda argument som visar att den centrala plattformstjänsten, även om den uppfyller alla tröskelvärden i andra stycket, på grund av de omständigheter under vilka den är verksam, är ett undantagsfall som inte uppfyller kraven i punkt 1.

26      Enligt artikel 3.5 andra och tredje styckena i den aktuella förordningen får kommissionen, om den anser att de argument som det företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster har lagt fram i enlighet med första stycket inte är tillräckligt underbyggda eftersom de inte uppenbart sätter i fråga antagandena i punkt 2 i den artikeln, avvisa dessa argument inom den tidsfrist som avses i punkt 4 i samma artikel utan att inleda en marknadsundersökning enligt artikel 17.3.

27      När det företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster däremot lägger fram sådana tillräckligt underbyggda argument som uppenbart sätter i fråga antagandena i artikel 3.2 i den aktuella förordningen, får kommissionen däremot, inom samma tidsfrist, inleda en marknadsundersökning enligt artikel 17.3 i den aktuella förordningen.

28      Slutligen ska det noteras att den aktuella förordningen föreskriver en riktad uppsättning rättsliga förpliktelser som företag som har betecknats som grindvakter måste iaktta med avseende på var och en av de centrala plattformstjänster som anges i det relevanta beslutet om betecknande. Skyldigheterna avser vissa metoder som anses undergräva öppenheten för konkurrens eller vara otillbörliga, eller bådadera, när hänsyn tas till den digitala sektorns särdrag, och som har en särskilt negativ direkt inverkan på företagsanvändare och slutanvändare (se liknande formulering i skäl 31 i den aktuella förordningen).

2.      De ostridiga delarna av det angripna beslutet

29      Sökanden har i förevarande mål inte bestritt att TikTok utgör en onlinebaserad social nätverkstjänst, i den mening som avses i artikel 2 led 2 c och led 7 i den aktuella förordningen, och inte en videodelningsplattformstjänst, i den mening som avses i artikel 2 led 2 d och led 8 i den aktuella förordningen, såsom konstaterats i det angripna beslutet.

30      Vidare har sökanden inte bestritt att tröskelvärdena i artikel 3.2 a–c i den aktuella förordningen hade uppnåtts och att ByteDance följaktligen ansågs uppfylla de respektive kraven i artikel 3.1 i den aktuella förordningen för att kunna betecknas som grindvakt.

31      Sökanden har för det första i synnerhet inte bestritt konstaterandet i det angripna beslutet om att ByteDance globala marknadsvärde, vilket uppskattades till [> 75](1) miljarder euro under det senaste räkenskapsåret, överskred tröskelvärdet för det globala marknadsvärdet enligt artikel 3.2 a i den aktuella förordningen, och inte heller att TikTok var tillgängligt i samtliga medlemsstater i unionen och att kravet i samma bestämmelse på att den aktuella centrala plattformstjänsten ska tillhandahållas i minst tre medlemsstater således också var uppfyllt, vilket innebar att ByteDance kunde anses ha en betydande inverkan på den inre marknaden i den mening som avses i artikel 3.1 a i den aktuella förordningen.

32      För det andra har sökanden inte bestritt att de tröskelvärden som anges i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen, nämligen minst 45 miljoner slutanvändare och minst 10 000 företagsanvändare, också hade uppnåtts, varför TikTok kunde anses utgöra en viktig ingång i den mening som avses i artikel 3.1 b i den aktuella förordningen. Det framgår av det angripna beslutet att TikTok år 2022 hade 125 miljoner slutanvändare och [> 10 000] företagsanvändare.

33      För det tredje har sökanden inte heller bestritt att de tröskelvärden som avses i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen har uppnåtts under vart och ett av de tre senaste räkenskapsåren och att ByteDance följaktligen, enligt artikel 3.2 c i den aktuella förordningen, kan antas ha en fast förankrad och varaktig ställning i sin verksamhet, eller kan förutses komma att ha en sådan ställning inom en nära framtid, i den mening som avses i artikel 3.1 c i den aktuella förordningen. Det framgår nämligen av det angripna beslutet att TikTok under åren 2020, 2021 och 2022 hade [> 45], [> 45] respektive 125 miljoner slutanvändare och, enligt en konservativ metod, minst [> 10 000], [> 10 000] och [> 10 000] företagsanvändare, vilket överskrider tröskelvärdena i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen.

34      Parterna är däremot oense om huruvida kommissionen, utan att begå något fel, kunde anse att sökandens argument, enligt artikel 3.5 första stycket i den aktuella förordningen, inte var tillräckligt underbyggda för att uppenbart ifrågasätta antagandena i artikel 3.2 i den aktuella förordningen med avseende på TikTok.

35      Det är mot bakgrund av dessa överväganden som den första grunden ska prövas i sina olika delar.

3.      Det rättsliga kriterium som kommissionen tillämpade vid prövningen av de argument som anfördes för att motbevisa antagandena (den första grundens första del)

36      Sökanden har i huvudsak gjort gällande att kommissionen i det angripna beslutet tillämpade ett felaktigt rättsligt kriterium när den prövade de argument och den bevisning som sökanden hade lagt fram enligt artikel 3.5 första stycket i den aktuella förordningen för att motbevisa de antaganden som anges i artikel 3.2 i den aktuella förordningen. Sökanden har kritiserat kommissionen genom en första anmärkning för att ha underkänt vissa ”kvalitativa” argument och bevis och, genom en andra anmärkning, för att ha ställt för höga beviskrav, bestående i att kräva ”övertygande” bevisning.

a)      Typ av argument och bevisning som kan läggas fram för att motbevisa de antaganden som föreskrivs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen

1)      Parternas argument

37      Sökanden har gjort gällande, såsom den anförde vid förhandlingen, att kommissionen i skäl 161 i det angripna beslutet felaktigt avvisade vissa ”kvalitativa” argument och bevis som sökanden hade lagt fram för att motbevisa de antaganden som föreskrivs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen. Enligt sökanden strider tolkningen av skäl 23 i den aktuella förordningen, som kommissionen lade till grund för att underkänna nämnda argument och bevisning, varvid kommissionen hävdade att all bevisning som inte nämns i nämnda skäl är utesluten, mot såväl ordalydelsen i detta skäl som mot artikel 3.5 första stycket i den aktuella förordningen, enligt vilken kvalificeringen som grindvakt ska uppfylla de krav som anges i punkt 1 i denna artikel med beaktande av ”omständigheter under vilka den relevanta centrala plattformstjänsten är verksam”. Det aktuella skälet utesluter nämligen endast motiveringar som grundar sig på ekonomiska skäl, som har samband med definitionen av marknaden eller som syftar till att visa effektivitetsvinster. Däremot utesluter det enligt sökanden inte ”kvalitativa” bevis som har ett direkt samband med motbevisandet av nämnda antaganden enligt vilka kvantitativa tröskelvärden vittnar om en ställning som grindvakt. Det är enligt sökanden överflödigt att endast godta kvantitativa uppgifter för att vederlägga de lika kvantitativa tröskelvärden som ligger till grund för dessa antaganden.

38      Kommissionen delar sökandens uppfattning att skäl 23 i den aktuella förordningen inte kan tolkas så, att ”kvalitativa” argument och bevis är uteslutna, förutsatt att de har ett direkt samband med de kvantitativa tröskelvärden som ligger till grund för antagandena i artikel 3.2 i den aktuella förordningen, och att de omständigheter som kan beaktas, vilka räknas upp i nämnda skäl, räknas upp som exempel. Kommissionen har emellertid gjort gällande att den i det angripna beslutet inte underkände relevansen av de ”kvalitativa” argument eller bevis som sökanden hade lagt fram, utan prövade dem, precis som de ”kvantitativa” argument och bevis som sökanden hade lagt fram, i den mån de hade ett direkt samband med dessa antaganden. Enligt kommissionen var de enda argument som inte kunde godtas på grund av att de inte hade ett direkt samband med de kvantitativa tröskelvärden som låg till grund för dessa antaganden sökandens så kallade ”ytterligare” argument, såsom framgår av skäl 161 i det angripna beslutet.

2)      Tribunalens bedömning

39      Det ska inledningsvis påpekas att sökanden genom uttrycket ”’kvalitativa’ argument och bevis”, inom ramen för förevarande anmärkning, har hänvisat till de argument och den bevisning som sökanden lade fram under det administrativa förfarandet för att motbevisa de antaganden som föreskrivs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen och som inte uttrycktes i sifferuppgifter.

40      Det kan vara svårt, för att inte säga omöjligt, att skilja mellan ”kvantitativa” och ”kvalitativa” argument eller bevis. Ett ”kvalitativt” argument stöds i själva verket ofta av siffror. Det skulle således kunna framstå som konstlat att skilja de ena från de andra och endast godta den kvantitativa delens relevans, trots att denna syftar till att stödja ett argument av kvalitativ art.

41      Efter detta klargörande ska det påpekas att kraven i artikel 3.1 i den aktuella förordningen för att betecknas som grindvakt inte anges i sifferuppgifter. Således måste det aktuella företaget, för att kunna betecknas som grindvakt, ha en betydande inverkan på den inre marknaden, tillhandahålla en central plattformstjänst som är en viktig ingång och ha en fast förankrad och varaktig ställning i sin verksamhet eller förutses komma att ha en sådan ställning inom en nära framtid.

42      Tröskelvärdena i artikel 3.2 i den aktuella förordningen, vilka gör det möjligt att anta att kraven i punkt 1 i denna artikel är uppfyllda, är visserligen i huvudsak kvantitativa.

43      Det rör sig dock om antaganden som kan motbevisas. Artikel 3.5 första och andra styckena i den aktuella förordningen gör det nämligen möjligt för det berörda företaget att lämna in tillräckligt underbyggda argument som visar att företaget, i undantagsfall, även om det uppfyller alla kvantitativa tröskelvärden i punkt 2 i den artikeln, på grund av de omständigheter under vilka den relevanta centrala plattformstjänsten är verksam, inte uppfyller kraven i punkt 1 i denna artikel. När dessa argument inte är tillräckligt underbyggda, eftersom det är uppenbart att de inte ifrågasätter nämnda antaganden, kan kommissionen avvisa dem utan att inleda en marknadsundersökning enligt artikel 17.3 i den aktuella förordningen.

44      Det finns således inget i ordalydelsen i artikel 3.5 i den aktuella förordningen som gör det möjligt för kommissionen att utan vidare utesluta argument eller bevisning som ett företag har lagt fram som irrelevanta på grund av att de inte uttrycks i sifferuppgifter.

45      I skäl 23 i den aktuella förordningen preciseras bland annat att ”[i] sin bedömning av de bevis och argument som lagts fram [enligt artikel 3.5 första stycket i den aktuella förordningen] bör kommissionen endast beakta de faktorer som har ett direkt samband med de kvantitativa kriterierna, nämligen den inverkan som det företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster har på den inre marknaden utöver inkomsterna eller börsvärdet, såsom dess storlek i absoluta tal och det antal medlemsstater i vilka det har närvaro, med hur mycket antalet faktiska företagsanvändare och slutanvändare överskrider tröskelvärdena och betydelsen av företagets centrala plattformstjänster, med beaktande av den totala omfattningen av respektive central plattformstjänst, och det antal år för vilka tröskelvärdena har uppnåtts”. I samma skäl anges dessutom att ”[v]arje motivering, som hänvisar till ekonomiska skäl, som syftar till att avgränsa marknaden eller att påvisa effektivitetsvinster till följd av en viss typ av beteende hos det företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster bör förkastas, eftersom de inte är relevanta för betecknandet som grindvakt”.

46      Det följer av skäl 23 i den aktuella förordningen att den enda kategori av argument eller bevis som unionslagstiftaren har beslutat att uttryckligen utesluta som irrelevanta är sådana som avser en motivering som hänvisar till ekonomiska skäl, som syftar till att avgränsa marknaden eller att påvisa effektivitetsvinster.

47      Det framgår även av skäl 23 i den aktuella förordningen att argumenten och bevisningen, för att kunna beaktas, ska ha ett ”direkt samband med de kvantitativa kriterierna”, och det preciseras att begreppet ”kvantitativa kriterier” avser de kvantitativa tröskelvärden som fastställs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen. Detta krav på ett direkt samband innebär emellertid inte att ett argument eller bevis på förhand ska uteslutas som irrelevant enbart av det skälet att det inte anges i sifferuppgifter. Ett sådant argument eller ett sådant bevis kan nämligen, beroende på omständigheterna, ha ett direkt samband med dessa kvantitativa tröskelvärden, vilket innebär att det ska beaktas vid prövningen av de argument och den bevisning som lagts fram för att motbevisa de antaganden som föreskrivs i denna bestämmelse. Omvänt kan det hända att ett kvantitativt argument eller bevis, beroende på omständigheterna, inte har ett direkt samband med nämnda kvantitativa trösklar, varför det inte ska beaktas inom ramen för denna bedömning.

48      Härav följer att skäl 23 i den aktuella förordningen inte på förhand utesluter argument eller bevisning som inte uttrycks i siffror som irrelevanta, förutsatt att de har ett direkt samband med ett eller flera av de antaganden som föreskrivs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen, vilka är utformade som kvantitativa tröskelvärden.

49      Det ska även preciseras att förteckningen i skäl 23 i den aktuella förordningen av de faktorer som kan beaktas inte är uttömmande.

50      Även om den aktuella förteckningen inleds med uttrycket ”nämligen”, förklaras nämligen vissa av de uppgifter som förekommer i denna förteckning sedan med hjälp av exempel (”såsom”). Dessutom är den enda omständigheten som nämns i skäl 23 i den aktuella förordningen i samband med motbevisandet av det antagande som föreskrivs i artikel 3.2 c i den aktuella förordningen ”det antal år för vilka tröskelvärdena [avseende antalet företagsanvändare och slutanvändare] har uppnåtts”. Denna omständighet överlappar i huvudsak det tröskelvärde som ligger till grund för detta antagande. Om denna omständighet var den enda omständighet som kunde motbevisa antagandet, skulle den således i praktiken vara omöjlig att motbevisa, vilket skulle strida mot artikel 3.5 i den aktuella förordningen. Den sistnämnda artikeln innehåller inte heller någon uttömmande förteckning över omständigheter som kan läggas fram i detta syfte, utan den hänvisar endast till ”de omständigheter under vilka den relevanta centrala plattformstjänsten är verksam”.

51      Tribunalen finner följaktligen att artikel 3.5 i den aktuella förordningen, jämförd med skäl 23 i den aktuella förordningen, ska tolkas så, att den gör det möjligt för det berörda företaget att, för att motbevisa antagandena i artikel 3.2 i den aktuella förordningen, lämna in argument och bevisning, oavsett om de uttrycks i sifferuppgifter eller inte, förutsatt att de har ett direkt samband med en eller flera av dessa antaganden.

52      I förevarande fall, och såsom sökanden preciserade vid förhandlingen, har sökanden kritiserat kommissionen för att i skäl 161 i det angripna beslutet ha underkänt sökandens ”ytterligare” argument med motiveringen att de inte hade ett direkt samband med de kvantitativa tröskelvärden som föreskrivs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen.

53      Kommissionen bekräftade å sin sida att den i det angripna beslutet hade ansett att samtliga argument och bevis som sökanden hade lagt fram för att motbevisa de antaganden som föreskrivs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen, inbegripet dem som var av ”kvalitativ” karaktär, hade ett direkt samband med dessa antaganden, men att den underkände dem av andra skäl, med undantag för sökandens ”ytterligare” argument, som den i skäl 161 i det angripna beslutet hade underkänt av det skälet att de inte hade ett direkt samband med dessa antaganden.

54      Tribunalen konstaterar att kommissionen prövade sökandens ”ytterligare” argument först efter att ha prövat de argument och den bevisning som sökanden hade lämnat in för att motbevisa vart och ett av de antaganden som föreskrivs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen.

55      Under dessa omständigheter ska tribunalen pröva frågan huruvida kommissionen kunde underkänna de ”ytterligare” argument som sökanden hade anfört, i den ordning som de behandlades i det angripna beslutet, med motiveringen att de inte hade ett direkt samband med dessa antaganden, utan att göra sig skyldig till något fel. Denna fråga kommer således att prövas efter prövningen av sökandens argument avseende antagandena i artikel 3.2 a, 3.2 b och 3.2 c i nämnda förordning.

56      Härav följer att bedömningen av den första anmärkningen i den första grundens första del är beroende av huruvida sökandens argument avseende skäl 161 i det angripna beslutet, vilka prövas nedan i punkterna 321–328, är välgrundade.

b)      Beviskraven för att ifrågasätta antagandena i artikel 3.2 i den aktuella förordningen

1)      Parternas argument

57      Sökanden har kritiserat kommissionen för att i skäl 126 i det angripna beslutet ha ställt ett högre beviskrav än vad som krävs enligt artikel 3.5 i den aktuella förordningen, genom att anse att sökanden, för att motbevisa antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen, måste lägga fram ”övertygande” bevisning. I andra beslut på området har kommissionen gjort åtskillnad mellan, å ena sidan, argument som uppenbart ifrågasätter de antaganden som föreskrivs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen och som motiverar att en marknadsundersökning inleds och, å andra sidan, argument som ”fullständigt och otvetydigt” visar att kraven i artikel 3.1 i den aktuella förordningen inte är uppfyllda. Slutligen har sökanden påpekat att förekomsten av ”tvivel” eller ”prima facie”-indicier vad gäller frågan huruvida det berörda företaget uppfyller nämnda krav borde räcka för att inleda en marknadsundersökning enligt artikel 17.3 i den aktuella förordningen.

58      Kommissionen har bestritt sökandens argument. Kommissionen har hävdat att påståendet i skäl 126 i det angripna beslutet att det berörda företaget måste lägga fram ”övertygande” bevisning, inte innebär att beviskraven är högre än dem som föreskrivs i den aktuella förordningen. Enbart användningen av ordet ”övertygande” visar enligt kommissionen inte vilket beviskrav som tillämpas, eftersom det, oavsett vilket beviskravet är, är nödvändigt att detta bevis är övertygande för att slutsatser ska kunna dras av ett bevis. Kommissionen har i huvudsak tillagt att den åtskillnad som sökanden har hänvisat till mellan beviskravet för att inleda en marknadsundersökning enligt artikel 17.3 i den aktuella förordningen och beviskravet för att de antaganden som föreskrivs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen ska anses ha motbevisats saknar relevans i förevarande fall, eftersom sökandens argument inte har nått upp till vare sig det ena eller det andra beviskravet.

2)      Tribunalens bedömning

59      I skäl 23 i den aktuella förordningen anges att ”[b]evisbördan för att den presumtion som härrör från att de kvantitativa tröskelvärdena [som föreskrivs i artikel 3.2 i denna förordning] uppfyllts inte bör gälla bör bäras av det [berörda] företaget”.

60      När det gäller beviskraven för att motbevisa antagandena i artikel 3.2 i den aktuella förordningen föreskrivs i punkt 5 första stycket i samma artikel att det berörda företaget får lämna in tillräckligt underbyggda argument som visar att företaget, i undantagsfall, även om det uppfyller alla tröskelvärden som föreskrivs i punkt 2 i denna artikel, inte uppfyller kraven i punkt 1 i samma artikel. Enligt artikel 3.5 andra och tredje styckena i den aktuella förordningen får kommissionen vidare, om den anser att det berörda företagets argument inte är tillräckligt underbyggda, eftersom det är uppenbart att de inte ifrågasätter nämnda antaganden, underkänna dem utan att inleda en marknadsundersökning, medan kommissionen, om företaget lägger fram tillräckligt underbyggda argument som uppenbart ifrågasätter nämnda antaganden, får inleda en sådan utredning.

61      Beviskravet för att ifrågasätta antagandena i artikel 3.2 i den aktuella förordningen har således fastställts av unionslagstiftaren själv, och kräver att det berörda företaget, som har bevisbördan, ska lämna in tillräckligt underbyggda argument som uppenbart ifrågasätter dessa antaganden.

62      I förevarande fall är det enda skälet i det angripna beslutet, vilket sökanden har angett, i vilket kommissionen enligt sökanden krävt ett högre beviskrav än det som föreskrivs i artikel 3.5 i den aktuella förordningen, skäl 126. Det ska även påpekas att kommissionen i detta skäl, inom ramen för sin granskning av de argument som lades fram för att motbevisa det antagande som föreskrivs i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen, bland annat angav att det ankommer på det berörda företaget att lämna in ”övertygande bevisning” som visar att dess centrala plattformstjänst, även om den med marginal överskred de tröskelvärden som anges i den sistnämnda bestämmelsen, inte var en viktig ingång i den mening som avses i artikel 3.1 b i den aktuella förordningen, och att sökanden, av de skäl som anges i skälen 127–154 i detta beslut, inte hade tillhandahållit sådan bevisning.

63      Tribunalen konstaterar för det första att kommissionen prövade de argument och den bevisning som sökanden hade lagt fram för att motbevisa antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen i punkt 5.1.3.2.2 i det angripna beslutet. I skäl 125 i nämnda beslut påpekade kommissionen att de argument som sökanden hade anfört enligt artikel 3.5 första stycket i den aktuella förordningen ”inte [var] tillräckligt underbyggda för att uppenbart sätta i fråga presumtionen i artikel 3.2 b [i den aktuella förordningen]”. Inom ramen för sin bedömning av de olika argument och bevis som sökanden hade anfört, påpekade kommissionen dessutom att dessa inte kunde eller var otillräckliga för att ”uppenbart ifrågasätta” denna presumtion (se skälen 129, 134 och 143 i detta beslut).

64      I sin slutsats avseende antagandena i artikel 3.2 i den aktuella förordningen, i punkt 5.1.3.2.5 i det angripna beslutet, drog kommissionen även slutsatsen att de argument som sökanden hade anfört enligt artikel 3.5 första stycket i den aktuella förordningen ”inte [var] tillräckligt underbyggda för att uppenbart ifrågasätta antagandena i artikel 3.2 i den aktuella förordningen”, varför de skulle avvisas utan att någon marknadsundersökning skulle inledas enligt artikel 3.5 andra stycket i den aktuella förordningen.

65      Härav följer att kommissionen, vid prövningen av de argument och den bevisning som sökanden hade lagt fram för att motbevisa antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen, hävdade att den hade tillämpat det beviskrav som föreskrivs i artikel 3.5 i den aktuella förordningen, såsom beskrivits ovan i punkt 60.

66      Kommissionen hänvisade således endast en gång, i skäl 126 i det angripna beslutet, till kravet att lägga fram ”övertygande” bevis för att motbevisa det antagande som föreskrivs i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen, vilket innebär att det rör sig om ett isolerat fall. Om nämnda hänvisning, såsom sökanden har gjort gällande, skulle förstås så, att sökanden måste lägga fram bevisning som definitivt motbevisar antagandet, skulle ett sådant krav visserligen inte motsvara den bevisnivå som krävs enligt artikel 3.5 i den aktuella förordningen. I förevarande fall finns det emellertid ingenting i det angripna beslutet, läst i sin helhet, som tyder på att kommissionen med ordet ”övertygande” avsåg att kräva att bevisning lades fram som definitivt motbevisade detta antagande.

67      Inom ramen för den första grundens tredje del ska det under alla omständigheter prövas huruvida, oberoende av hur kommissionen i skäl 126 i det angripna beslutet beskrev beviskravet, det beviskrav som den faktiskt tillämpade vid prövningen av de argument och den bevisning som sökanden lagt fram för att motbevisa antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen är förenligt med det beviskrav som fastställs i artikel 3.5 i den aktuella förordningen.

68      För det andra kan tribunalen inte godta sökandens argument som avser att kommissionen i andra beslut på området gjort en åtskillnad mellan, å ena sidan, argument som uppenbart ifrågasätter de antaganden som föreskrivs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen och som motiverar att en marknadsundersökning inleds och, å andra sidan, de argument som ”fullständigt och otvetydigt” visar att kraven i artikel 3.1 i den aktuella förordningen inte är uppfyllda, vilket gör det möjligt för kommissionen att dra slutsatsen att nämnda antaganden har motbevisats utan att det är nödvändigt att inleda en marknadsundersökning. Sökanden har nämligen inte heller påstått att kommissionen i det angripna beslutet underkände sökandens argument med motiveringen att de inte kunde visa ”fullständigt och otvetydigt” att dessa krav inte var uppfyllda, varför sökandens argumentation är verkningslös. Det räcker dessutom, och under alla omständigheter, att erinra om att kommissionen är skyldig att göra en individuell bedömning av omständigheterna i varje enskilt fall, utan att vara bunden av tidigare beslut som rör andra ekonomiska aktörer eller centrala plattformstjänster (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 14 september 2022, SŽ – Tovorni promet/kommissionen, T‑575/20, ej publicerad, EU:T:2022:551, punkt 95 och där angiven rättspraxis).

69      För det tredje kan sökanden inte vinna framgång med sitt argument om att det beviskrav som gäller för det företag som berörs av den aktuella förordningen syftar till att visa att det föreligger ”tvivel” eller ”prima facie”-indicier, vilket enligt sökanden ska vara tillräckligt för att inleda en marknadsundersökning enligt artikel 17.3 i den aktuella förordningen.

70      En sådan bevisnivå motsvarar nämligen inte den som fastställs i artikel 3.5 tredje stycket i den aktuella förordningen, enligt vilken en marknadsundersökning får inledas när det berörda företagets argument är tillräckligt underbyggda för att, i undantagsfall, uppenbart ifrågasätta antagandena i artikel 3.2 i nämnda förordning.

71      Det framgår utan minsta tvetydighet av begreppen ”i undantagsfall” och ”uppenbart” i artikel 3.5 i den aktuella förordningen att det berörda företaget måste uppfylla höga beviskrav, i den meningen att de argument som företaget anför med en hög grad av sannolikhet måste kunna visa att de antaganden som föreskrivs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen ifrågasätts. Det beviskrav som sökanden har åberopat, det vill säga att det visas att det föreligger rena ”tvivel” eller ”prima facie”-indicier, är lägre än det som krävs enligt den aktuella förordningen.

72      Med förbehåll för prövningen av det beviskrav som kommissionen faktiskt tillämpade vid prövningen av de argument och den bevisning som sökanden lagt fram för att motbevisa antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen, kan sökandens argument avseende beviskravet för att motbevisa antagandet i nämnda bestämmelse således inte godtas.

4.      Ifrågasättandet av antagandet att ByteDance hade en betydande inverkan på den inre marknaden (första grunden, andra delen)

a)      Parternas argument

73      Sökanden har gjort gällande att kommissionen, i skälen 120–124 i det angripna beslutet, åsidosatte artikel 3.1 a och 3.5 i den aktuella förordningen genom att underkänna sökandens argument som syftade till att visa att ByteDance inte hade någon betydande inverkan på den inre marknaden. Såsom sökanden klargjorde vid förhandlingen har sökanden inte kritiserat kommissionen för att ha underlåtit att pröva vissa argument och bevis som sökanden hade lagt fram under det administrativa förfarandet, utan för att ha undersökt dem på ett ytligt och felaktigt sätt i nämnda skäl. Sökanden har i huvudsak gjort gällande att ByteDances inverkan på den inre marknaden inte var betydande i den mening som avses i artikel 3.1 a i den aktuella förordningen, vilket visas av den omständigheten att ByteDances omsättning i unionen var låg, att TikTok varit [konfidentiellt] sedan det lanserades i unionen och att ByteDances globala marknadsvärde huvudsakligen berodde på dess verksamhet i Kina, varför detta marknadsvärde inte var representativt för företagets inverkan på den inre marknaden.

74      Kommissionen har bestritt sökandens argumentation genom att i huvudsak upprepa de skäl som anges i skälen 120–124 i det angripna beslutet, vars innehåll återges nedan.

b)      Det angripna beslutet

75      I skäl 120 i det angripna beslutet påpekade kommissionen att de argument som sökanden hade anfört tillsammans med underrättelsen, enligt artikel 3.5 första stycket i den aktuella förordningen, inte var tillräckligt underbyggda för att uppenbart ifrågasätta antagandet i artikel 3.2 a i den aktuella förordningen.

76      För det första fann kommissionen, i skäl 121 i det angripna beslutet, att den omständigheten att ByteDances intäkter i unionen understeg tröskelvärdet för omsättning i unionen saknade relevans, eftersom tröskelvärdet för det globala marknadsvärdet hade uppnåtts och dessa två trösklar var alternativa.

77      För det andra påpekade kommissionen, i skäl 122 i det angripna beslutet, bland annat att även sökandens argument avseende ursprunget till ByteDances annonsintäkter i unionen saknade relevans, eftersom ByteDance uppnådde tröskelvärdet för världsmarknadsvärdet.

78      För det tredje fann kommissionen, i skäl 123 i det angripna beslutet, i huvudsak att den omständigheten att TikTok har [konfidentiellt] i unionen inte i sig uppenbart kunde ifrågasätta antagandet i artikel 3.2 a i den aktuella förordningen, med motiveringen att ByteDance hade en betydande potential att monetarisera sina användare i unionen inom en nära framtid, med hänsyn till dess skäliga globala marknadsvärde och TikToks antal användare i unionen, vilka i betydande mån överskred tröskelvärdena i artikel 3.2 a respektive 3.2 b i den aktuella förordningen.

79      För det fjärde underkände kommissionen, i skäl 124 i det angripna beslutet, sökandens argument att det skäliga globala marknadsvärdet för ByteDance inte utgjorde ett indicium för att ByteDance kunde monetarisera TikToks användare i unionen eftersom detta värde härrörde från dess verksamhet i Kina, på grund av att den ansåg att detta argument saknade relevans. Som skäl för bedömningen angav kommissionen, för det första, att det i artikel 3.2 a i den aktuella förordningen hänvisas till det berörda företagets skäliga globala marknadsvärde som helhet, och inte inom ett visst geografiskt område, och, för det andra, att denna bestämmelse syftar till att återspegla det berörda företagets finansiella kapacitet, inbegripet dess tillträde till finansmarknaderna och dess förmåga att exempelvis förvärva andra innovativa företag som tillhandahåller liknande tjänster.

c)      Tribunalens bedömning

80      För det första ska tribunalen pröva sökandens argument att kommissionen, i skäl 121 i det angripna beslutet, felaktigt fann att den omständigheten att ByteDances intäkter i unionen understeg tröskelvärdet för omsättning i unionen saknade relevans för att visa att ByteDance inte hade någon betydande inverkan på den inre marknaden i den mening som avses i artikel 3.1 a i den aktuella förordningen.

81      Det ska i detta hänseende erinras om att ett företag, enligt artikel 3.1 a i den aktuella förordningen, endast kan betecknas som grindvakt om det har en betydande inverkan på den inre marknaden.

82      Artikel 3.2 a i den aktuella förordningen gör det möjligt att anta att så är fallet när något av de två alternativa tröskelvärdena har uppnåtts. Det första tröskelvärdet avser det berörda företagets årsomsättning i unionen, som ska ha varit minst 7,5 miljarder euro under vart och ett av de tre senaste räkenskapsåren. Det andra tröskelvärdet avser dess genomsnittliga börsvärde eller motsvarande skäliga marknadsvärde, vilket ska ha uppgått till minst 75 miljarder euro under det senaste räkenskapsåret. I båda fallen är det nödvändigt att företaget tillhandahåller den centrala plattformstjänsten i fråga i minst tre medlemsstater.

83      I förevarande fall har sökanden inte bestritt att ByteDance uppnådde tröskelvärdet för världsmarknadsvärdet och att sökanden därför ansågs ha en betydande inverkan på den inre marknaden.

84      Det har inte heller bestritts att sökanden däremot inte nådde upp till tröskelvärdet för omsättning i unionen. Under denna period ökade ByteDances omsättning i unionen från [< 7,5 miljarder] euro år 2020, till [< 7,5 miljarder] euro år 2021 och därefter till [< 7,5 miljarder] euro år 2022, vilket innebär att den låg under nämnda tröskelvärde.

85      Det ska inledningsvis understrykas att den omständigheten att tröskelvärdet för omsättning inom unionen inte uppnåtts under vart och ett av de tre senaste räkenskapsåren inte i sig räcker för att uppenbart ifrågasätta det antagande som anges i artikel 3.2 a i den aktuella förordningen, eftersom, såsom angetts i punkt 83 ovan, det andra alternativa tröskelvärdet var uppfyllt i förevarande fall, varför nämnda antagande var tillämpligt. I annat fall skulle de båda tröskelvärdena i praktiken bli kumulativa, vilket skulle strida mot bestämmelsens klara ordalydelse.

86      Den omständigheten att de två tröskelvärden som avses i artikel 3.2 a i den aktuella förordningen är alternativa påverkar emellertid inte på något sätt relevansen av det första av dem vid prövningen av huruvida denna omständighet, i kombination med andra tillräckligt underbyggda argument, uppenbart ifrågasätter detta antagande.

87      Det framgår nämligen av skäl 17 i den aktuella förordningen att en hög omsättning i unionen, tillsammans med det antal berörda användare i unionen av den centrala plattformstjänsten som föreskrivs i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen, återspeglar en relativt betydande potential att monetarisera dessa användare, medan ett högt börsvärde eller skäligt globalt marknadsvärde, i kombination med samma antal användare, återspeglar en relativt betydande potential att monetarisera dessa användare inom den närmaste framtiden. Börsvärdet kan också avspegla de berörda företagens förväntade framtida ställning och effekter på den inre marknaden, trots att deras nuvarande omsättning kan vara relativt låg.

88      Dessa två tröskelvärden återspeglar således närliggande men olika situationer. Medan en hög omsättning inom unionen tyder på att företaget i fråga redan har förmåga att monetarisera sina användare på den inre marknaden, tyder ett högt börsvärde eller ett högt skäligt globalt marknadsvärde snarare på att företaget i fråga har potential att monetarisera sina användare på den inre marknaden inom en nära framtid.

89      Det aktuella företagets omsättning i unionen har dessutom specifikt valts av unionslagstiftaren som en indikator på företagets inverkan på den inre marknaden, såsom framgår av artikel 3.2 a och skäl 17 i den aktuella förordningen.

90      Det kan således inte uteslutas att det berörda företaget, med stöd av flera tillräckligt underbyggda argument, däribland dess låga omsättning inom unionen, kan visa att det, trots sitt globala marknadsvärde som ligger över tröskelvärdet i artikel 3.2 a i den aktuella förordningen, endast har en begränsad närvaro på den inre marknaden, vilket innebär att nämnda marknadsvärde, på grund av de omständigheter under vilka den berörda centrala plattformstjänsten är verksam, inte ger uttryck för en potential att monetarisera sina användare i unionen inom en nära framtid och att det således inte har någon betydande inverkan på den inre marknaden i den mening som avses i artikel 3.1 a i den aktuella förordningen.

91      Kommissionens påstående i den sista meningen i skäl 121 i det angripna beslutet, att ByteDances vinstnivå i unionen inte var en faktor som avsåg dess inverkan på den inre marknaden ”utöver intäkterna eller börsvärdet”, i den mening som avses i skäl 23 i den aktuella förordningen, kan inte heller godtas. Preciseringen ”utöver intäkterna eller börsvärdet” i sistnämnda skäl klargör nämligen endast – eftersom dessa två omständigheter redan har beaktats inom ramen för artikel 3.2 a i den aktuella förordningen – att det berörda företaget, för att motbevisa det antagande som föreskrivs i nämnda bestämmelse, även kan lägga fram andra omständigheter, utöver dessa omständigheter, som rör företagets inverkan på nämnda marknad. Såsom påpekats i punkt 89 ovan anges vidare omsättningen inom unionen tydligt i artikel 3.2 a och skäl 17 i den aktuella förordningen som ett av de relevanta kriterierna för att bedöma företagets inverkan på denna marknad.

92      Kommissionen gjorde sig således skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att sökandens argument avseende ByteDances omsättning i unionen under de tre senaste räkenskapsåren saknade relevans. Vilka konsekvenser detta fel får för det angripna beslutets laglighet undersöks i punkterna 111–117 nedan.

93      Sökanden har för det andra kritiserat kommissionen för att den i skäl 122 i det angripna beslutet avfärdade sökandens argument avseende dels det begränsade antalet företagsanvändare vars annonsutgifter på TikTok är betydande, dels det begränsade antalet ”berörda länder”, eftersom den ansåg att dessa argument var irrelevanta.

94      Det ska i detta hänseende för det första påpekas att kommissionen i skäl 122 i det angripna beslutet inte tog ställning till sökandens argument att ett begränsat antal företagsanvändare har betydande annonsutgifter på TikTok, och att skälet till att kommissionen inte tog ställning till detta var att ett sådant argument inte hade framförts i anmälan för att motbevisa antagandet i artikel 3.2 a i den aktuella förordningen. Sökandens anmärkning grundar sig således på en felaktig tolkning av nämnda beslut och kan därför inte godtas.

95      För det andra tog kommissionen i skäl 122 i det angripna beslutet ställning till sökandens argument som anförts i underrättelsen för att motbevisa antagandet i artikel 3.2 a i den aktuella förordningen, enligt vilket TikTok endast hade betydande annonsintäkter i [konfidentiellt] medlemsstater, nämligen [konfidentiellt].

96      Det är i detta avseende tillräckligt att konstatera att sökanden vid tribunalen inte har anfört något konkret argument som specifikt syftar till att bestrida relevansen av den omständigheten att TikTok endast hade betydande annonsintäkter i [konfidentiellt] medlemsstater i skäl 122 i det angripna beslutet. Det framgår för övrigt av underrättelsen att TikTok har erhållit annonsintäkter i [konfidentiellt] av medlemsstaterna. Kommissionen har inte förklarat hur den omständigheten att majoriteten av dessa har genererats i vissa av de medlemsstater som har störst befolkning skulle kunna ha någon som helst inverkan på prövningen av dess inverkan på den inre marknaden i den mening som avses i artikel 3.1 a i den aktuella förordningen.

97      Sökanden har för det tredje kritiserat kommissionen för att i skäl 123 i det angripna beslutet felaktigt ha ansett att sökandens argument att ByteDance varit [konfidentiellt] i unionen sedan sin lansering inte uppenbart kunde ifrågasätta antagandet i artikel 3.2 a i den aktuella förordningen.

98      Såsom sökanden har förklarat i sina inlagor lanserades plattformen TikTok i sin nuvarande version i unionen i augusti 2018 och befann sig således, när det angripna beslutet antogs, i ett tidigt skede av monetarisering i unionen. ByteDance höll således, sedan TikToks lansering i unionen, fortfarande på att investera mer i plattformen för att locka fler användare och annonsörer, bland annat genom att uppmuntra innehållsskapare att producera innehåll för TikTok.

99      Den omständigheten att ByteDance kan ha varit [konfidentiellt] under de första åren efter sitt inträde på den inre marknaden kan således inte i sig uppenbart motbevisa antagandet i artikel 3.2 a i den aktuella förordningen, eftersom, såsom kommissionen helt riktigt påpekade i skäl 123 i det angripna beslutet, flera andra relevanta faktorer sammantagna visade att ByteDance hade en betydande potential att monetarisera TikToks användare i unionen inom en nära framtid.

100    Den omfattning i vilken de tröskelvärden som anges i artikel 3.2 a i den aktuella förordningen överskrids och, närmare bestämt, ByteDances synnerligen höga skäliga världsmarknadsvärde, nämligen [> 75] miljarder euro, vilket klart överstiger det tröskelvärde på 75 miljarder euro som anges i nämnda bestämmelse, samt det stora antalet slutanvändare och företag som använder TikTok, nämligen 125 miljoner respektive [> 10 000] år 2022, vilket också avsevärt har överskridit de tröskelvärden på minst 45 miljoner slutanvändare och 10 000 företagsanvändare som föreskrivs i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen för vart och ett av de tre senaste räkenskapsåren, vittnar om ByteDances betydande potential att monetarisera sina användare i unionen inom en nära framtid, trots sin [konfidentiell] ställning under en inledande period efter sin lansering i unionen, och följaktligen dess betydande inverkan på den inre marknaden.

101    Sökandens argument med avseende på skäl 123 i det angripna beslutet saknar således grund och kan inte godtas.

102    För det fjärde har sökanden kritiserat kommissionen för att i skäl 124 i det angripna beslutet felaktigt ha underkänt sökandens argument att ByteDances skäliga världsmarknadsvärde inte utgjorde ett indicium för att ByteDance kunde monetarisera TikToks användare i unionen, eftersom detta värde huvudsakligen härrörde från dess verksamhet i Kina, som emellertid inte hade något samband med dess verksamhet på den inre marknaden.

103    Kommissionen avfärdade detta argument, eftersom den ansåg att det saknade relevans, på grund av att tröskelvärdet för världsmarknadsvärdet tillämpades på det berörda företaget i dess helhet och inte på ett visst geografiskt område. Enligt kommissionen stred detta argument dessutom mot syftet med antagandet i artikel 3.2 a i den aktuella förordningen, vilket, såsom framgår av skäl 17 i den aktuella förordningen, syftar till att återspegla det berörda företagets finansiella kapacitet, inklusive dess tillgång till finansmarknaderna och den därav följande förmågan att exempelvis förvärva andra innovativa företag som tillhandahåller liknande tjänster.

104    Det ska i detta hänseende påpekas att kriteriet avseende marknadsvärdet avser det aktuella företagets skäliga globala marknadsvärde, utan någon som helst åtskillnad vad gäller detta värdes geografiska ursprung. Kommissionen gjorde således en riktig bedömning när den fann att den omständigheten att ByteDances skäliga marknadsvärde huvudsakligen berodde på dess verksamhet i Kina inte var relevant.

105    Den omständigheten att ByteDances globala skäliga marknadsvärde, såsom sökanden har gjort gällande, huvudsakligen följer av dess verksamhet i Kina, att dess ”asiatiska verksamhet” inte var tillgänglig i unionen och att vissa av dessa verksamheter misslyckades i unionen, saknar nämligen betydelse för ByteDances förmåga att använda sina inkomster från Kina eller någon annanstans i världen för att stärka sin ställning i unionen.

106    Vidare var kommissionen, i motsats till vad sökanden har hävdat, inte skyldig att specifikt undersöka huruvida ByteDances ”asiatiska verksamhet” stötte på kulturella och lagstiftningsmässiga hinder i unionen. Det ankom nämligen på sökanden, som har bevisbördan, att visa att så var fallet och att ByteDance, på grund av sådana kulturella och rättsliga hinder, inte kunde dra nytta av sitt skäliga globala marknadsvärde på den inre marknaden.

107    Sökanden har inte lagt fram någon sådan bevisning. Tvärtom framgår det bland annat av skälen 74, 79 och 98 i det angripna beslutet att TikTok sedan sin lansering i unionen vuxit mycket snabbt, vilket framgår av ByteDances omsättning i unionen, vilken ökade från [< 7,5 miljarder] euro år 2020 till [< 7,5 miljarder] euro år 2022, det vill säga en ökning med omkring [100–2 000] procent, liksom det ökande antalet slutanvändare, som ökade från [> 45] miljoner år 2020 till 125 miljoner år 2022, det vill säga en ökning med omkring [50–100] procent, och antalet företagsanvändare i unionen, som enligt den konservativa metod som kommissionen använde i det angripna beslutet ökade från åtminstone [> 10 000] år 2020 till [> 10 000] år 2022, det vill säga en ökning med omkring [100–2 000] procent. Sökanden har inte förklarat hur de påstådda kulturella och rättsliga hindren är förenliga med den omständigheten att TikTok vuxit mycket snabbt i unionen sedan det lanserades.

108    I detta sammanhang gjorde kommissionen en riktig bedömning när den fann att ByteDances världsmarknadsvärde, tillsammans med det stora antalet användare av TikTok i unionen, återspeglade dess ekonomiska kapacitet och potential att monetarisera TikToks användare i unionen.

109    Slutligen kan inte heller den av sökanden åberopade omständigheten att den vinst TikTok genererat i unionen motsvarade mindre än [0–5] procent av ByteDances globala vinst och att den, om TikToks verksamhet i unionen skulle värderas separat, endast skulle motsvara en [konfidentiellt] av ByteDances globala värdering, uppenbart ifrågasätta ByteDances potential att monetarisera användarna av TikTok i unionen, med beaktande av de omständigheter som angetts ovan i punkt 107.

110    Sökandens argument avseende skäl 124 i det angripna beslutet kan därför inte godtas.

111    Det återstår således att fastställa hur det fel som kommissionen gjort sig skyldig till och som har påpekats i punkt 92 ovan påverkar det angripna beslutets laglighet.

112    Tribunalen erinrar om att enligt rättspraxis kan ett fel i den angripna rättsaktens resonemang inte leda till att denna rättsakt ogiltigförklaras om felet, under de särskilda omständigheterna i det aktuella fallet, inte kan ha haft ett avgörande inflytande på resultatet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 maj 2002, Graphischer Maschinenbau/kommissionen, T‑126/99, EU:T:2002:116, punkt 49 och där angiven rättspraxis, och dom av den 10 april 2024, Columbus Stainless/kommissionen, T‑445/22, ej publicerad, EU:T:2024:228, punkt 104 och där angiven rättspraxis). Tribunalen har även haft tillfälle att slå fast att oavsett omfattningen av eventuella luckor i ett angripet beslut, kan dessa inte leda till att beslutet ogiltigförklaras om tribunalen, utifrån de övriga uppgifter som detta beslut innehåller, anser det utrett att sökandens argument inte var tillräckligt underbyggda för att uppenbart ifrågasätta det antagande som föreskrivs i artikel 3.2 a i den aktuella förordningen (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 22 oktober 2002, Schneider Electric/kommissionen, T‑310/01, EU:T:2002:254, punkt 412).

113    Tribunalen ska således pröva huruvida det fel som anges i punkt 92 ovan som kommissionen gjorde sig skyldig till, genom att den fann att ByteDances omsättning i unionen saknade relevans, under de särskilda omständigheterna i förevarande fall kunde ha haft ett avgörande inflytande på kommissionens underkännande av de argument som sökanden anförde för att motbevisa antagandet i artikel 3.2 a i den aktuella förordningen.

114    Tribunalen konstaterar härvidlag för det första att det fel som kommissionen gjorde sig skyldig till, vilket har påpekats i punkt 92 ovan, endast finns i skäl 121 i det angripna beslutet. Sökanden har däremot inte visat att de övriga skälen i nämnda beslut, på grundval av vilka kommissionen underkände samtliga övriga argument som sökanden hade anfört för att motbevisa antagandet i artikel 3.2 a i den aktuella förordningen, är behäftade med fel, såsom framgår av punkterna 93–110 ovan.

115    För det andra är, såsom påpekats i punkt 85 ovan, den omständigheten att tröskelvärdet för omsättningen i unionen inte uppnåddes under vart och ett av de tre senaste räkenskapsåren inte i sig tillräcklig för att uppenbart ifrågasätta antagandet i artikel 3.2 a i den aktuella förordningen. Ingen av de övriga omständigheter som sökanden har anfört har heller kunnat godtas.

116    För det tredje är samtliga övriga omständigheter i det angripna beslutet, vilka kommissionen beaktade för att dra slutsatsen att ByteDance hade en betydande potential att monetarisera sina användare i unionen inom en nära framtid, fortfarande giltiga, trots bolagets omsättning i unionen, vilken, även om den låg under tröskelvärdet i artikel 3.2 a i den aktuella förordningen, ändå inte slutade att öka, såsom angetts i punkterna 84 och 107 ovan (se även skäl 98 i det angripna beslutet), vilket sökanden för övrigt inte har bestritt. Det framgår nämligen av skälen 121, 123 och 124 i nämnda beslut att ByteDances verkliga marknadsvärde var ”betydligt högre” än tröskelvärdet på 75 miljarder euro, att antalet slutanvändare och företagsanvändare fortsatte att öka under de senaste tre räkenskapsåren och klart översteg de tröskelvärden som anges i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen (se punkt 107 ovan) och att kommissionen, mot bakgrund av dessa omständigheter, drog slutsatsen att sökandens argument inte kunde vederlägga ByteDances stora potential att monetarisera sina användare i unionen inom en nära framtid.

117    Under dessa omständigheter kan det fel som kommissionen begick och som beskrivits ovan i punkt 92 inte ha haft ett avgörande inflytande på kommissionens slutsats att de argument som sökanden anfört för att motbevisa antagandet i artikel 3.2 a i den aktuella förordningen inte var tillräckligt underbyggda för att uppenbart motbevisa nämnda antagande, och saknar således betydelse för det angripna beslutets laglighet.

118    Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den första grundens andra del.

5.      Ifrågasättandet av antagandet om att TikTok var en viktig ingång (första grunden, tredje delen)

119    Sökanden har gjort gällande att kommissionen, i skälen 125–154 i det angripna beslutet, åsidosatte artikel 3.1 b och 3.5 i den aktuella förordningen genom att underkänna sökandens argument som syftade till att visa att TikTok inte var en viktig ingång.

120    Denna delgrund består av fyra anmärkningar. Den första avser att ByteDance, till skillnad från andra företag som är verksamma inom den digitala sektorn, inte har något ekosystem och inte har några starka nätverkseffekter. Den andra anmärkningen avser att en stor del av TikToks användare väljer multihoming, det vill säga att de utöver TikTok använder en eller flera andra plattformar, vilket innebär att det inte finns några betydande inlåsningseffekter. Som tredje anmärkning har sökanden anfört att TikTok har en mindre omfattning än vissa andra onlinebaserade sociala nätverkstjänster, såsom Facebook och Instagram. Den fjärde anmärkningen avser att omfattningen av de registrerade annonsörernas och företagsanvändarnas interaktion med plattformen TikTok är liten. Enligt sökanden visar dessa omständigheter att TikTok inte var en viktig ingång i den mening som avses i artikel 3.1 b i den aktuella förordningen.

a)      Den påstådda avsaknaden av ekosystem och starka nätverkseffekter

1)      Parternas argument

121    Sökanden har i huvudsak gjort gällande att ByteDance, till skillnad från andra företag som är verksamma inom den digitala sektorn, inte har något ekosystem och inte har några starka nätverkseffekter, vilket enligt sökanden ifrågasatte antagandet att TikTok var en viktig ingång. I skälen 127–133 i det angripna beslutet underkände kommissionen emellertid felaktigt sökandens argument.

122    Kommissionen har bestritt sökandens argument genom att i huvudsak upprepa de skäl som anges i skälen 127–133 i det angripna beslutet, vars innehåll återges nedan.

2)      Det angripna beslutet

123    I skälen 127–129 i det angripna beslutet noterade kommissionen att sökandens argument att ByteDance, till skillnad från andra företag, såsom Meta och Alphabet, inte hade något ekosystem, avsåg dessa företags förmåga att sälja annonser online tack vare sina ekosystem, och underkände detta argument med motiveringen att den aktuella centrala plattformstjänsten var en onlinebaserad social nätverkstjänst och inte en onlinebaserad annonseringstjänst, vilket är två kategorier av centrala plattformstjänster som det görs en åtskillnad mellan i den aktuella förordningen.

124    Kommissionen ansåg under alla omständigheter att sökandens argumentation inte uppenbart kunde ifrågasätta antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen av följande skäl.

125    För det första noterade kommissionen i skälen 130 och 131 i det angripna beslutet att det inte fanns något i den aktuella förordningen som tydde på att förekomsten av ett ekosystem var en absolut förutsättning för att en central plattformstjänst skulle anses vara en viktig ingång och att begreppet ”ekosystem” omfattade olika affärsmodeller, vilket innebär att varje ekosystem därför måste undersökas från fall till fall. Kommissionen påpekade dessutom att det kunde finnas fler än en grindvakt i en särskild kategori av centrala plattformstjänster och att det inte fanns något i den aktuella förordningen som tydde på att enbart den omständigheten att vissa grindvakter kunde monetarisera en tjänst bättre än andra skulle innebära att dessa grindvakter inte var en viktig ingång i denna kategori av centrala plattformstjänster.

126    För det andra konstaterade kommissionen, i skäl 132 i det angripna beslutet, att ByteDance hade ett eget ekosystem bestående av mycket populära tjänster för utgivning av videor, företagsprogram och applikationer för marknadsföring, nyheter och hälso- och sjukvård. Det preciserades att vissa av de tjänster som ByteDance tillhandahöll, såsom dess applikation för videoutgivning, CapCut, enligt kommissionen varit mycket framgångsrika i unionen.

127    För det tredje, och under alla omständigheter, påpekade kommissionen, i skäl 133 i det angripna beslutet, att antalet slutanvändare av TikTok hade ökat från [> 45] miljoner år 2020 till 125 miljoner år 2022 och att TikTok redan hade nått hälften av Facebooks och Instagrams storlek, trots att TikTok inte hade tillgång till ett ekosystem av Metas storlek.

3)      Tribunalens bedömning

128    Den aktuella förordningen innehåller ingen definition av begreppet ”ekosystem”. Innebörden av detta begrepp kan emellertid härledas ur skälen 3, 32 och 64 i den aktuella förordningen, av vilka det i huvudsak framgår att ett ekosystem för digitala plattformar kan bestå av en, eller flera, centrala plattformstjänster, samt andra tjänster som är anslutna till dessa, exempelvis genom tekniska kopplingar eller interoperabilitet, vilket kan förvärra inträdeshindren för dessa företags konkurrenter och öka kostnaderna för att byta leverantör för slutanvändarna, vilket gör det svårare för befintliga eller nya marknadsaktörer att konkurrera med eller utmana dessa företags ställning.

129    Ett digitalt ”ekosystem” föreligger således när flera kategorier av leverantörer, kunder och konsumenter samlas och interagerar inom en plattform, eftersom de varor eller tjänster som ingår i detta ekosystem kan sammanflätas eller vara sammanlänkade på grund av de horisontellt eller vertikalt kompletterar varandra.

130    Det framgår av skäl 3 i den aktuella förordningen att ett av kännetecknen för vissa grindvakter är just att de utövar kontroll över hela plattformarnas ekosystem inom den digitala ekonomin.

131    Härav följer att innehavet av ett ekosystem för digitala plattformar skulle kunna vara en relevant faktor vid bedömningen av huruvida det berörda företaget är en grindvakt och, i synnerhet, huruvida den aktuella centrala plattformstjänsten utgör en viktig ingång.

132    Tribunalen påpekar emellertid, i likhet med kommissionen i skäl 130 i det angripna beslutet, att förekomsten av ett ekosystem är en av de typiska egenskaperna hos ”vissa” grindvakter som nämns i skälen 2 och 3 i den aktuella förordningen. Det finns inte heller någon bestämmelse eller något skäl i den aktuella förordningen som antyder att ett företag, för att kunna betecknas som grindvakt, nödvändigtvis måste kontrollera ett ekosystem av plattformar. Tvärtom innebär artikel 3.1 b i den aktuella förordningen, genom att föreskriva att ”en central plattformstjänst” kan utgöra en viktig ingång, att en central plattformstjänst i sig kan utgöra en sådan ingång, utan att den nödvändigtvis är en del av ett ekosystem.

133    Den omständigheten att en central plattformstjänst inte ingår i ett ekosystem räcker således inte för att visa att denna centrala plattformstjänst inte är en viktig ingång.

134    Det ska även preciseras att det är de fördelar eller nackdelar som är förknippade med förekomsten eller avsaknaden av ett ekosystem som gör det möjligt att bedöma huruvida den berörda centrala plattformstjänsten utgör en viktig ingång, och inte enbart förekomsten eller avsaknaden av ett ekosystem som sådant. Såsom kommissionen helt riktigt påpekade i skäl 130 i det angripna beslutet omfattar själva begreppet ”ekosystem” olika affärsmodeller. Följaktligen ska varje ekosystem undersökas från fall till fall, med beaktande av de fördelar eller den avsaknad av fördelar som en sådan affärsmodell medför, särskilt vad gäller öppenhet.

135    Efter dessa preciseringar ska det för det första prövas huruvida sökanden har styrkt sitt påstående att ByteDance inte har något ekosystem.

136    Sökandens samtliga argument avseende skälen 127–133 i det angripna beslutet bygger nämligen på antagandet att ByteDance inte har något ekosystem. Sökanden har således bestritt kommissionens konstaterande i skäl 132 i nämnda beslut att ByteDance förfogade över ett ekosystem bestående av mycket populära tjänster för utgivning av videor, företagsprogram och applikationer för marknadsföring, nyheter och hälso- och sjukvård, däribland CapCut. Sökanden har härvidlag gjort gällande att så inte är fallet och att kommissionen under alla omständigheter inte har motiverat sin slutsats på denna punkt i tillräcklig utsträckning.

137    Kommissionen har bland annat genmält att sökanden under det administrativa förfarandet inte styrkte sitt påstående att ByteDance inte hade något ekosystem.

138    I detta hänseende ska det för det första erinras om att bevisbördan för att motbevisa de antaganden som anges i artikel 3.2 i den aktuella förordningen ligger på det berörda företaget, såsom det har påpekats i punkt 59 ovan.

139    Det ankom således på sökanden att i tillräcklig utsträckning styrka sitt argument att ByteDance inte hade något ekosystem och att precisera hur denna omständighet påverkade antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen.

140    Som svar på en fråga inom ramen för en åtgärd för processledning i detta avseende svarade sökanden att sökanden under det administrativa förfarandet hade styrkt sitt argument att ByteDance inte hade något ekosystem genom att hänvisa till vissa handlingar som sökanden hade ingett under nämnda förfarande.

141    Tribunalen konstaterar emellertid att sökanden i de aktuella handlingarna i huvudsak endast hävdade att ByteDance, till skillnad från vissa konkurrenter, bland annat Meta och Alphabet, inte hade något ekosystem, dock utan att lägga fram underbyggda uppgifter som gjorde det möjligt att anse att de olika digitala tjänster som ByteDance tillhandahöll i unionen inte ingick i ett ekosystem mot bakgrund av de kriterier som det erinrats om i punkterna 128 och 129 ovan.

142    Det kan visserligen inte krävas att det berörda företaget, för att motbevisa ett antagande, vidtar överdrivna eller orealistiska åtgärder (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 21 januari 2016, Eturas m.fl., C‑74/14, EU:C:2016:42, punkt 41).

143    Kravet på att styrka sitt påstående att ByteDance inte hade ett ekosystem innebär emellertid inte att sökanden åläggs överdrivna eller orealistiska åtgärder. Det var nämligen fullt möjligt för sökanden att förklara vilka digitala tjänster ByteDance tillhandahöll i unionen och beskriva förhållandet dem emellan mot bakgrund av de kriterier som det erinrats om i punkterna 128 och 129 ovan, särskilt som ByteDance, i egenskap av leverantör av dessa tjänster, hade den bästa ställningen att göra det.

144    Tribunalen konstaterar således, i likhet med vad kommissionen helt riktigt har anfört i förevarande mål, att sökanden, som har bevisbördan, inte har styrkt sitt argument att ByteDance inte hade något ekosystem som TikTok tillhörde.

145    Eftersom sökanden inte har styrkt den premiss som ligger till grund för samtliga sökandens argument avseende skälen 127–133 i det angripna beslutet, ska nämnda argumentation följaktligen underkännas såsom verkningslös, utan att det är nödvändigt att pröva huruvida skäl 132 i det angripna beslutet är tillräckligt motiverat.

146    För det andra är kommissionens slutsats under alla omständigheter giltig, även om ByteDance inte har något ekosystem, såsom sökanden har påstått.

147    Det är visserligen riktigt, såsom sökanden har gjort gällande, att de skäl som anges i skälen 127–129 i det angripna beslutet inte helt och hållet bemöter de argument som sökanden hade framfört i underrättelsen. Det framgår nämligen av denna att kommissionen hade räknat upp flera fördelar med att ha ett ekosystem, varav en avsåg annonsförsäljning online. Härav följer att dess argument att det inte fanns något ekosystem, i motsats till vad kommissionen konstaterade i skäl 127 i nämnda beslut, inte var begränsat till fördelarna med annonsförsäljning online. Motiveringen i skälen 127–129 i det angripna beslutet bygger således på en ofullständig tolkning av sökandens argument.

148    Tribunalen konstaterar emellertid, såsom kommissionen påpekade i skäl 133 i det angripna beslutet och utan att sökanden har bestritt detta, att antalet slutanvändare ökade från [> 45] miljoner år 2020 till 125 miljoner år 2022. Enligt de uppgifter som kommissionen hade tillgång till nådde TikTok således hälften av Facebooks och Instagrams storlek, och detta trots det inte fanns något ekosystem eller åtminstone inte något ekosystem som var jämförbart med Metas.

149    På samma sätt påpekade kommissionen i skäl 126 i det angripna beslutet att TikTok år 2022 i absoluta termer i betydande mån överskred de tröskelvärden för användare som föreskrivs i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen med mer än [> 10 000] företagsanvändare och 125 miljoner slutanvändare.

150    Härav följer att TikTok, som lanserades i unionen i sin nuvarande version först i augusti 2018, på kort tid lyckats locka till sig ett mycket stort antal slutanvändare, vilket innebär att detta antal år 2022 var nästan tre gånger så stort som det tröskelvärde som föreskrivs i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen, och ett mycket stort antal företagsanvändare, nämligen mer än [> 10 000] år 2022, vilket således klart överskred tröskelvärdet på 10 000 företagsanvändare i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen, och uppnådde inom kort tid hälften av Facebooks och Instagrams storlek.

151    Detta visar att den påstådda avsaknaden av ett ekosystem inte på något sätt har hindrat TikTok från att växa vare sig i absoluta eller relativa tal, genom att öka exponentiellt i fråga om antalet användare.

152    För det tredje innebär avsaknaden av ett ekosystem, i motsats till vad sökanden har påstått, inte på något sätt att den aktuella centrala plattformstjänsten saknar starka nätverkseffekter.

153    Nätverkseffekter uppstår nämligen när värdet på en vara eller tjänst ökar i takt med att fler personer använder den. De onlinebaserade sociala nätverken genererar således starka nätverkseffekter och fördelar knutna till data när antalet användare stiger allteftersom, eftersom ju fler användare det finns, desto användbarare är detta nätverk för dem och värdet ökar för dessa användare, vilket i sin tur lockar fler användare. Ju fler slutanvändare det finns av ett socialt nätverk online desto mer lockas dessutom företagsanvändarna till detta (se, för ett liknande resonemang, arbetsdokument från kommissionens avdelningar av den 15 december 2020, ”Konsekvensbedömning av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om en ram för en europeisk digital identitet och betrodda tjänster på den inre marknaden [förordningen om digitala marknader]” [SWD(2020) 363 final, punkterna 130 och 386]). En plattform för ett onlinebaserat socialt nätverk kan således i sig ge upphov till starka nätverkseffekter, även om den inte ingår i ett ekosystem. Det finns nämligen ingenting i den aktuella förordningen som tyder på att en central plattformstjänst endast kan medföra starka nätverkseffekter om det ingår ett ekosystem. Tvärtom framgår det av skälen 2 och 13 i den aktuella förordningen att de starka nätverkseffekterna är en egenskap hos centrala plattformstjänster som skiljer sig från egenskapen avseende förekomsten av vertikal integration.

154    Det ska emellertid konstateras att sökanden inte har anfört något självständigt argument som skulle kunna tyda på att TikTok inte har några starka nätverkseffekter. Dess argumentation grundar sig nämligen på antagandet att den påstådda avsaknaden av ekosystem innebär att det saknas starka nätverkseffekter. Detta antagande är emellertid, såsom visats i punkterna 152 och 153 ovan, felaktigt.

155    Sökanden har i ansökan, utan närmare preciseringar, endast nämnt att ”TikTok inte har några nätverkseffekter i samband med den ’sociala graf’ som kännetecknar verkliga sociala nätverk som Facebook eller Instagram”. Denna argumentation är inte tillräckligt klar.

156    I den mån detta argument tycks vila på en distinktion mellan en ”social graf” och en ”innehållsgraf”, räcker det dessutom att konstatera att i den aktuella förordningen, såsom kommissionen påpekade i skäl 57 i det angripna beslutet, utan att detta har bestritts av sökanden, inte hänvisar till dessa begrepp och att det inte finns någon klar avgränsning mellan dem.

157    Sökanden har inte heller förklarat varför den omständigheten att TikTok inte grundar sig på en ”social graf” nödvändigtvis innebär att TikTok inte har några starka nätverkseffekter. Tvärtom visar de uppgifter som det erinrats om i punkterna 33 och 107 ovan snarare motsatsen.

158    Såsom framgår av skälen 38–66 i det angripna beslutet ansåg kommissionen för övrigt att TikTok utgjorde en onlinebaserad social nätverkstjänst, i den mening som avses i artikel 2 led 7 i den aktuella förordningen, och inte en videodelningsplattformstjänst, i den mening som avses i artikel 2 led 8 i den aktuella förordningen. Sökanden har inte ifrågasatt denna kvalificering inom ramen för förevarande talan. Genom det argument som anges i punkt 155 ovan har sökanden dock i själva verket ifrågasatt denna kvalificering, dock utan att visa att övervägandena i skälen 38–66 i nämnda beslut är felaktiga.

159    Sökanden har för det fjärde hävdat att det som är av betydelse vid betecknandet av ByteDance som grindvakt inte är antalet användare av TikTok, utan huruvida dessa drabbas av inlåsning på grund av bland annat förekomsten av ett ekosystem, nätverkseffekter eller av andra skäl.

160    Den påstådda avsaknaden av ett ekosystem innebär emellertid inte i sig vare sig att TikToks användare inte är drabbade av inlåsning (se punkt 179 nedan) eller att TikTok inte har några starka nätverkseffekter (se punkterna 152–157 ovan), och sökanden har inte lagt fram någon underbyggd bevisning för motsatsen. Sökanden har följaktligen inte visat att TikToks användare inte skulle vara drabbade av inlåsning på grund av avsaknaden av ekosystem eller starka nätverkseffekter.

161    Även om det antas att ByteDance inte har något ekosystem, hindrar inte denna omständighet i sig, och med beaktande av vad som anförts ovan, att TikTok var en viktig ingång i den mening som avses i artikel 3.1 b i den aktuella förordningen, varför kommissionen, utan att begå något fel, kunde dra slutsatsen att detta argument inte uppenbart kunde ifrågasätta antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen.

162    Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den första anmärkningen i den första grundens tredje del.

b)      Förekomsten av multihoming och den påstådda avsaknaden av inlåsningseffekter

1)      Parternas argument

163    Klaganden har i huvudsak gjort gällande att en stor del av TikToks användare väljer multihoming, vilket visar att det inte föreligger några betydande inlåsningseffekter och att de företag som använder TikTok inte är beroende av TikTok för att nå sina slutanvändare. Det faktum att TikTok investerar i interoperabilitet och uppmuntrar multihoming visar dessutom att TikTok inte är en grindvakt.

164    Kommissionen har bestritt sökandens argument genom att i huvudsak upprepa de skäl som anges i skälen 134–142 i det angripna beslutet, vars innehåll återges nedan.

2)      Det angripna beslutet

165    I skäl 134 i det angripna beslutet medgav kommissionen att det förekommer en viss grad av multihoming hos slutanvändare och företagsanvändare i förhållande till TikTok och andra onlinebaserade sociala nätverk. Kommissionen ansåg emellertid att denna omständighet inte var tillräcklig för att uppenbart ifrågasätta antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen, av de skäl som anges nedan.

166    För det första påpekade kommissionen, i skälen 135 och 136 i det angripna beslutet, att även om avsaknaden av multihoming kan vara en relevant faktor vid bedömningen av huruvida en central plattformstjänst är en viktig ingång, så visar inte förekomsten av en viss grad av multihoming i sig att central plattformstjänst inte är en sådan ingång och innebär inte att marknadens öppenhet inte är begränsad eller att otillbörliga metoder inte kan förekomma.

167    För det andra konstaterade kommissionen, i skälen 137–139 i det angripna beslutet, att den omständigheten att företagsanvändare och slutanvändare parallellt använder olika onlinebaserade sociala nätverkstjänster inte innebär att de använder dem på samma sätt, eftersom dessa användare kan använda dem på ett asymmetriskt sätt. Även om det antogs att vissa slutanvändare eller företagsanvändare var verksamma på liknande sätt på flera onlinebaserade sociala nätverk, vilket sökanden inte har visat, betyder detta under alla omständigheter inte att en viss onlinebaserad social nätverkstjänst inte är en viktig ingång som gör det möjligt för företagsanvändarna att nå sina slutanvändare, exempelvis vissa demografiska grupper av slutanvändare.

168    För det tredje påpekade kommissionen, i skäl 140 i det angripna beslutet, i huvudsak att jämförelsen mellan de annonsutgifter som företagsanvändarna haft på plattformarna TikTok, Meta och Alphabet, vilken lades fram av sökanden, inte uppenbart kunde ifrågasätta antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen.

169    För det fjärde konstaterade kommissionen, i skäl 141 i det angripna beslutet, att bevisvärdet av de uppgifter som sökanden hade lagt fram i syfte att visa att majoriteten av TikToks användare även använder Instagram och Facebook var begränsat, eftersom Instagram och Facebook hade ett större antal slutanvändare och hade varit aktiva där före TikTok, vilket innebar att det i statistiskt hänseende kunde förväntas att ett stort antal användare av Facebook och Instagram också skulle använda TikTok. Dessutom återspeglade enligt kommissionen inte dessa uppgifter intensiteten i användningen av de olika onlinebaserade sociala nätverken. Kommissionen preciserade härvidlag att TikTok hade en högre grad av engagemang än de andra sociala nätverken, i den meningen att dessa slutanvändare tillbringar mer tid på TikTok än på andra plattformar, vilket särskilt var fallet för unga användare.

170    Slutligen påpekade kommissionen i skäl 142 i det angripna beslutet i huvudsak att sökandens argument att TikTok, i egenskap av ny aktör på marknaden, investerar i interoperabilitet och uppmuntrar multihoming åberopades till stöd för sökandens argumentation avseende multihoming i allmänhet och således av samma skäl som dem som anges i skälen 134–141 i nämnda beslut inte kunde godtas.

3)      Tribunalens bedömning

171    Inom ramen för digitala tjänster i allmänhet och onlineplattformar i synnerhet beskriver begreppet ”multihoming” den situation där användarna parallellt använder flera konkurrerande digitala tjänster, i förevarande fall onlinebaserade sociala nätverkstjänster.

172    Det framgår av skäl 2 i den aktuella förordningen att centrala plattformstjänster skiljer sig från andra digitala tjänster genom vissa egenskaper som kan utnyttjas av de företag som tillhandahåller dem, såsom deras extrema stordriftsfördelar, som ofta beror på att marginalkostnaderna för att lägga till nya företagsanvändare eller slutanvändare är så gott som obefintliga, deras mycket starka nätverkseffekter, deras förmåga att koppla samman många företagsanvändare med många slutanvändare på grund av deras mångsidiga karaktär, en betydande grad av beroende för företagsanvändare och slutanvändare, inlåsningseffekter, avsaknad av multihoming för samma ändamål för slutanvändare, vertikal integration och datadrivna fördelar.

173    I skäl 13 i den aktuella förordningen förklaras att bristande öppenhet för konkurrens och otillbörliga metoder inom den digitala sektorn är vanligare och mer uttalade för vissa digitala tjänster än för andra och att detta särskilt gäller utbredda och allmänt använda digitala tjänster som oftast utgör direkt mellanliggande led mellan företagsanvändare och slutanvändare och där de funktioner som det erinrats om i punkt 172 ovan är vanligast.

174    Härav följer att avsaknaden av multihoming och förekomsten av inlåsningseffekter är relevanta faktorer, bland andra faktorer, som kan känneteckna en grindvakt som tillhandahåller en central plattformstjänst och som utgör en viktig ingång.

175    Det ska emellertid preciseras att de faktorer som räknas upp som exempel i skälen 2 och 13 i den aktuella förordningen inte är nödvändiga villkor för att en central plattformstjänst ska kunna betraktas som en viktig ingång.

176    När det berörda företaget lägger fram argument avseende de faktorer som räknas upp som exempel i skälen 2 och 13 i den aktuella förordningen ska, i enlighet med artikel 3.5 i den aktuella förordningen, hänsyn vidare tas till de omständigheter under vilka den berörda centrala plattformstjänsten är verksam.

177    Förekomsten eller avsaknaden av multihoming eller inlåsningseffekter ska således inte prövas abstrakt, utan i förhållande till de omständigheter under vilka den berörda centrala plattformstjänsten är verksam.

178    Dessutom måste hänsyn tas till de specifika och konkreta egenskaperna hos aktuell multihoming. Såsom framgår av skäl 137 i det angripna beslutet, utan att detta har bestritts av sökanden, innebär nämligen enbart den omständigheten att användarna av en plattform för ett onlinebaserat socialt nätverk parallellt använder andra onlinebaserade plattformar för sociala nätverk inte att dessa olika plattformar är lika viktiga för dem. Såsom framgår av skälen 138, 139 och 141 i nämnda beslut skulle denna användnings intensitet, det vill säga den tid som en användare ägnar åt att interagera på nämnda plattform, eller betydelsen av en sådan plattform för vissa kategorier av användare, bland andra faktorer, och beroende på det enskilda fallet, kunna utgöra relevanta faktorer som ska beaktas vid bedömningen av huruvida förekomsten av en viss grad av multihoming gör det möjligt att uppenbart ifrågasätta antagandet att den berörda centrala plattformstjänsten utgör en viktig ingång.

179    Det ska även understrykas att de inlåsningseffekter som en plattform för ett onlinebaserat socialt nätverk kan medföra gentemot dess användare är en annan faktor som skiljer sig från den som avser förekomsten eller avsaknaden av multihoming, såsom framgår av skälen 2 och 13 i den aktuella förordningen. Sådana effekter skulle nämligen kunna uppstå även när det föreligger multihoming, exempelvis beroende på de starka nätverkseffekter som den aktuella plattformen ger upphov till, intensiteten i användningen av en viss plattform för ett onlinebaserat socialt nätverk, det mer uttalade engagemanget hos vissa användarkategorier i nämnda plattform eller beteendebias som vissa användargrupper skulle kunna visa prov på gentemot en sådan plattform, som de skulle kunna vara särskilt nära anknutna till. Dessutom skulle vissa användare, även i fall av multihoming, kunna drabbas av byteskostnader när de omdirigerar sin verksamhet från en plattform till en annan, såsom kostnaderna för att anpassa sitt innehåll till de olika plattformarnas format och algoritm, såsom kommissionen helt riktigt påpekade i skälen 136–139 i det angripna beslutet.

180    Härav följer att även om förekomsten eller avsaknaden av multihoming och inlåsningseffekter, beroende på det enskilda fallet, skulle kunna utgöra relevanta omständigheter vid bedömningen av huruvida antagandet att den berörda centrala plattformstjänsten utgör en viktig ingång uppenbart kan ifrågasättas, ska hänsyn tas till denna multihomings specifika och konkreta särdrag och till inlåsningseffekterna såsom de kommer till uttryck under de omständigheter under vilka de aktuella centrala plattformstjänsterna är verksamma.

181    Det är mot bakgrund av det ovan angivna som sökandens argument ska bedömas.

182    För det första framgår det av punkterna 174–177 ovan att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den, i skälen 135 och 136 i det angripna beslutet, påpekade att även om avsaknaden av multihoming kan utgöra en relevant omständighet vid bedömningen av huruvida en central plattformstjänst är en viktig ingång, visar inte förekomsten av en viss grad av multihoming i sig att en central plattformstjänst inte är en sådan ingång. Relevansen av denna faktor såsom en omständighet som ska beaktas vid fastställandet av huruvida en central plattformstjänst är en sådan ingång, kan således variera beroende på de olika kategorierna av centrala plattformstjänster.

183    Såsom kommissionen har förklarat i sitt svar på en åtgärd för processledning, utan att detta har bestritts av sökanden, är multihoming för vissa kategorier av centrala plattformstjänster, såsom onlinebaserade sociala nätverkstjänster, en utbredd praxis. Om enbart förekomsten av multihoming skulle vara av särskild betydelse för att avgöra huruvida ett socialt nätverk online utgör en viktig ingång, skulle detta få till följd att ingen eller nästan ingen onlinebaserad social nätverkstjänst skulle anses vara en sådan ingång, vilket skulle strida mot ordalydelsen och ratio legis i den aktuella förordningen, som inbegriper onlinebaserade sociala nätverkstjänster som omfattas av artikel 2 led 2 c i den aktuella förordningen.

184    Att multihoming är vanligt förekommande bland användare av sociala nätverk online framgår av de uppgifter som sökanden själv har lämnat. Det framgår nämligen att alla de onlinebaserade sociala nätverk som bolaget har nämnt har en hög grad av multihoming, eftersom mer än 65 procent av deras slutanvändare samtidigt använder två andra plattformar.

185    Härav följer, med beaktande av särdragen hos den aktuella centrala plattformstjänsten, att enbart förekomsten av multihoming, även i betydande omfattning, inte i sig räcker för att uppenbart ifrågasätta antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen.

186    För det andra, och såsom framgår av punkt 178 ovan, är kommissionens bedömningar i skälen 137–139 i det angripna beslutet, enligt vilka parallell användning av olika onlinebaserade sociala nätverkstjänster inte innebär likvärdig användning, eftersom användare som finns på mer än ett socialt nätverk kan använda dem på ett asymmetriskt sätt, inte felaktiga.

187    Såsom kommissionen har påpekat i skäl 138 i det angripna beslutet ger den omständigheten att de flesta innehållsskaparna på TikTok använder sig av multihoming inte någon indikation på vilken betydelse varje plattform har, eftersom innehållsskaparna exempelvis kan vara huvudsakligen aktiva på TikTok och använda andra plattformar endast i begränsad utsträckning. Kommissionen gjorde således en riktig bedömning när den konstaterade att eftersom innehållsskaparna har ett intresse av att deras exponering ökar till en så stor del av allmänheten som möjligt, är det inte förvånande att de väljer multihoming. På samma sätt kunde kommissionen med fog påpeka att eftersom vissa innehållsskapare fokuserar huvuddelen av sin verksamhet på en viss plattform, skulle dessa kunna drabbas av byteskostnader om de beslutar att lägga om sin verksamhet till en annan plattform, bland annat kopplade till behovet av att locka till sig en publik eller anpassa sitt innehåll till formatet och algoritmen på olika plattformar.

188    Slutligen framgår det av skälen 139 och 141 i det angripna beslutet att även om vissa användare använde flera onlinebaserade sociala nätverk på liknande sätt, skulle en viss onlinebaserad social nätverkstjänst ändå kunna utgöra en viktig ingång, eftersom den skulle göra det möjligt för företagsanvändarna att nå bland annat en viss demografisk grupp av slutanvändare, såsom de yngsta.

189    Det ska emellertid påpekas att de argument och den bevisning som lagts fram av sökanden, som har bevisbördan, under det administrativa förfarandet, endast avsåg förekomsten av multihoming i allmänhet, och inte omfattningen av användningen av olika plattformar för onlinebaserade sociala nätverk.

190    Inom ramen för förevarande talan har sökanden dessutom begränsat sig till att hävda att kommissionen borde ha beaktat den omständigheten att användningen av TikTok ”som socialt nätverk” är praktiskt taget obefintlig, eftersom det huvudsakliga syftet med denna plattform är att erbjuda videodelningstjänster.

191    Detta argument kan dock inte godtas.

192    Genom det argument som anges i punkt 190 ovan har sökanden för det första i själva verket ifrågasatt kvalificeringen av TikTok som onlinebaserad social nätverkstjänst, dock utan att visa att övervägandena i skälen 38–66 i nämnda beslut är felaktiga.

193    För det andra definieras begreppet ”onlinebaserad social nätverkstjänst” enligt artikel 2 led 7 i den aktuella förordningen som en plattform som gör det möjligt för slutanvändare att ansluta sig till och kommunicera med varandra, dela innehåll och upptäcka andra användare och annat innehåll via flera olika enheter, särskilt via chattar, inlägg, videoklipp och rekommendationer. Härav följer att en av de väsentliga funktionerna för ett onlinebaserat socialt nätverk är att möjliggöra delning och upptäckande av innehåll, särskilt videoklipp. De omständigheter som rör delning och upptäckt av videoklipp på TikTok är således helt relevanta för bedömningen av i vilken utsträckning slutanvändarna använder denna plattform.

194    Tribunalen finner således att kommissionens bedömningar i skälen 137–139 i det angripna beslutet inte är felaktiga.

195    För det tredje gjorde kommissionen en riktig bedömning när den i skäl 141 i det angripna beslutet angav att bevisvärdet av de uppgifter som sökanden lagt fram som visar att majoriteten av TikToks användare även använder Instagram och Facebook var begränsat.

196    Sökanden har i detta avseende åberopat uppgifter som visar att cirka 82 procent respektive 77 procent av TikToks slutanvändare även använder Instagram respektive Facebook, medan 38 procent respektive 48 procent av Facebooks respektive Instagrams slutanvändare även använder TikTok. Sökanden har påpekat att den asymmetriska arten av multihoming visar att TikTok, till skillnad från ”verkliga sociala nätverk” såsom Facebook eller Instagram, inte har några nätverks- och inlåsningseffekter.

197    Såsom har påpekats i punkt 184 ovan visar emellertid, för det andra, de uppgifter som sökanden har lagt fram att alla de nämnda plattformarna har en hög grad av multihoming, eftersom mer än 65 procent av slutanvändarna av denna samtidigt använder två andra plattformar.

198    För det andra kan, såsom förklaras i skäl 141 i det angripna beslutet, multihomingens asymmetriska art, vad gäller TikTok-användare, förklaras av det ekonomiska och historiska sammanhang i vilket onlinebaserade sociala nätverk är verksamma i unionen. Det är nämligen utrett att Facebook och Instagram hade varit verksamma i unionen långt före TikTok och att Facebook och Instagram redan hade en betydande användarbas i unionen innan TikTok lanserades på den inre marknaden. Under dessa omständigheter kunde man förvänta sig att en stor del av TikToks användare redan före lanseringen av TikTok använde Facebook och Instagram och därefter fortsatte att använda dem samtidigt.

199    Såsom kommissionen påpekade i skäl 141 i det angripna beslutet, utan att detta har bestritts av sökanden, återspeglar de uppgifter som sökanden har lagt fram inte omfattningen av användningen av de olika onlinebaserade sociala nätverken, särskilt som TikTok, såsom kommissionen också har påpekat i detta sammanhang, hade en högre grad av engagemang än de andra sociala nätverken, eftersom slutanvändarna, särskilt ungdomarna, tillbringade mer tid på TikTok än på andra sociala nätverk.

200    Sökanden har i vart fall inte visat att den asymmetriska arten av den multihoming som användarna av å ena sidan TikToks och å andra sidan Facebooks och Instagrams användare tillämpade inte berodde på det ekonomiska och historiska sammanhang i vilket de onlinebaserade sociala nätverken är verksamma i unionen (se punkt 198 ovan), utan på avsaknaden av nätverkseffekter och inlåsningseffekter på TikTok.

201    För det första har sökanden, såsom påpekats i punkterna 152–157 ovan, inte lagt fram någon underbyggd bevisning som gör det möjligt att anse att TikTok inte hade några starka nätverkseffekter.

202    För det andra har sökanden inte anfört något självständigt argument avseende den påstådda avsaknaden av inlåsningseffekter i förhållande till TikTok. Dess argumentation grundar sig nämligen på premissen att förekomsten av en betydande grad av multihoming i sig visar att det inte föreligger några inlåsningseffekter. Av de skäl som anges i punkt 179 ovan är detta antagande emellertid felaktigt.

203    Av de skäl som anges i punkterna 155–157 ovan kan inte heller hänvisningen till att TikTok inte verkar på grundval av en ”social graf”, som för övrigt inte styrkts, godtas.

204    Sökanden har för det fjärde gjort gällande att ByteDance har inrättat flera mekanismer på TikTok för att göra det möjligt för användarna att samtidigt dela och publicera innehåll på andra plattformar och att ansluta sina konton på andra plattformar till sina konton på TikTok. Enligt sökanden visar den omständigheten att bolaget uppmuntrat multihoming att det är en ny aktör på marknaden som försöker locka fler användare och att den inte är en grindvakt med en central plattformstjänst som är en viktig ingång.

205    I det angripna beslutet gjorde kommissionen en riktig bedömning när den, i skäl 142, underkände detta argument av samma skäl som motiverade underkännandet av sökandens argument avseende förekomsten av multihoming.

206    Införandet av sådana mekanismer kan bland annat förklaras av att TikTok i sin nuvarande version inte lanserades i unionen förrän i augusti 2018 och således försökte locka fler användare som redan använde andra plattformar. Såsom sökanden bekräftade vid förhandlingen möjliggör dessutom även andra onlinebaserade sociala nätverkstjänster för användarna att samtidigt dela och publicera på konkurrerande plattformar.

207    Under dessa omständigheter är den omständigheten att ByteDance gör det möjligt för TikToks användare att samtidigt dela och publicera innehåll på andra plattformar och att ansluta sina konton på andra plattformar till sina konton på TikTok inte tillräcklig för att uppenbart ifrågasätta antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen.

208    För det femte har sökanden gjort gällande att sökandens argument allmänt visar att de företag som använder TikTok inte är ”beroende” av denna plattform för att nå sina slutanvändare, eftersom de förfogar över andra alternativa sätt att göra detta, vilket bekräftas av den omständigheten att en stor del av dem väljer multihoming. Enligt sökanden visar detta att TikTok inte var en viktig ingång i den mening som avses i artikel 3.1 b i den aktuella förordningen.

209    Det framgår i detta hänseende av skäl 20 i den aktuella förordningen att ett företag i princip ska anses tillhandahålla en central plattformstjänst som utgör en viktig ingång när nämnda centrala plattformstjänst har ett mycket stort antal företagsanvändare som är beroende av en central plattformstjänst för att nå ett mycket stort antal slutanvändare, eftersom denna omständighet gör det möjligt för det företag som tillhandahåller denna centrala plattformstjänst att till sin egen fördel utöva ett inflytande över den verksamhet som bedrivs av en stor andel av dessa företagsanvändare.

210    För att det ska anses att de företag som använder en central plattformstjänst ”är beroende” av denna för att nå sina slutanvändare är det emellertid inte nödvändigt att den centrala plattformstjänsten är den enda kanal genom vilken dessa företag kan nå dessa användare. Det räcker att det rör sig om en viktig kanal för detta ändamål, som företagsanvändarna endast kan få tillgång till om de har ett konto på denna centrala plattformstjänst.

211    Så förhåller det sig i förevarande fall. För det första har det inte bestritts att TikTok har ett mycket stort antal företagsanvändare och slutanvändare. För det andra har det inte heller bestritts, vilket sökanden bekräftade vid förhandlingen, att ett företag som använder TikTok endast kan få tillgång till sina slutanvändare om det självt är registrerat på TikTok. Bland annat kan dessa företagsanvändare inte få åtkomst till dessa slutanvändare från ett konto som det registrerat på en annan plattform.

212    Sökandens argument att TikToks företagsanvändare inte är ”beroende” av TikTok för att nå sina slutanvändare på denna plattform kan således inte godtas.

213    Slutligen sammanfaller sökandens argument avseende annonsörernas annonsutgifter på TikTok i förhållande till annonsörernas kostnader på Alphabets och Metas plattformar, vilka kommissionen besvarade i skäl 140 i det angripna beslutet, med sökandens argument om annonsörernas påstått svaga interaktion med plattformen TikTok. Dessa argument har bedömts i en annan del av det angripna beslutet och kommer således att prövas nedan i punkterna 248–285.

214    Härav följer att kommissionen inte gjorde fel när den underkände sökandens argument och bevisning avseende förekomsten av multihoming och den påstådda avsaknaden av inlåsningseffekter med motiveringen att de inte var tillräckligt underbyggda för att uppenbart ifrågasätta antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen.

215    Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den andra anmärkningen i den första grundens tredje del.

c)      TikToks mindre omfattning i förhållande till andra plattformar och det stora antalet konkurrenter

1)      Parternas argument

216    Klaganden har i huvudsak gjort gällande att TikTok har en mindre omfattning än vissa andra onlinebaserade sociala nätverkstjänster, såsom Facebook och Instagram, och att TikTok möter ett stort antal konkurrenter.

217    Kommissionen har bestritt sökandens argument genom att i huvudsak upprepa de skäl som anges i skälen 143–146 i det angripna beslutet, vars innehåll återges nedan.

2)      Det angripna beslutet

218    För det första fann kommissionen, i skälen 143–146 i det angripna beslutet, att sökandens argument att TikToks omfattning i unionen var mindre än andra plattformars omfattning i fråga om intäkter, antal slutanvändare och genomsnittsintäkt per användare inte uppenbart kunde ifrågasätta antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen.

219    I detta avseende påpekade kommissionen, för det första, i skälen 144 och 145 i det angripna beslutet, att sökandens argument avseende TikToks storlek i fråga om intäkter och genomsnittlig intäkt per användare saknade relevans, eftersom det avsåg intäkter från annonser online, och att den relativa omfattningen som mäts på grundval av intäkter och genomsnittlig intäkt per användare inte var en bra indikator för att bedöma om en central plattformstjänst utgjorde en viktig ingång.

220    För det andra konstaterade kommissionen i skäl 146 i det angripna beslutet att TikToks absoluta omfattning i fråga om antalet slutanvändare och företagsanvändare klart överskred tröskelvärdena i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen och att TikToks relativa omfattning, det vill säga TikToks omfattning i förhållande till andra onlinebaserade sociala nätverkstjänster, uttryckt i antalet slutanvändare, inte var liten, eftersom den motsvarade ungefär halva Facebooks och Instagrams storlek. Kommissionen tillade att enbart den omständigheten att TikTok är mindre än andra plattformar inte räckte för att motbevisa antagandet i nämnda bestämmelse, eftersom antalet slutanvändare av TikTok hade ökat under de föregående åren och TikTok hade en högre grad av engagemang än andra onlinebaserade sociala nätverkstjänster, särskilt bland unga användare.

221    För det andra underkände kommissionen i skälen 150–154 i det angripna beslutet sökandens argument att TikTok behövde förhålla sig till ett stort antal konkurrenter, varav vissa hade väletablerade ekosystem.

3)      Tribunalens bedömning

222    Bland de omständigheter som nämns i skäl 23 i den aktuella förordningen som kommissionen kan beakta inom ramen för sin prövning av de argument som det berörda företaget har anfört för att motbevisa antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen, återfinns bland annat ”betydelsen av företagets centrala plattformstjänster, med beaktande av den totala omfattningen av respektive central plattformstjänst”. I detta skäl anges emellertid inte på grundval av vilka parametrar den aktuella centrala plattformstjänstens betydelse och omfattning ska mätas.

223    I förevarande fall har sökanden gjort gällande att TikTok inte utgör en viktig ingång i den mening som avses i artikel 3.1 b i den aktuella förordningen, på grund av att TikTok är mindre än andra väletablerade plattformar, dels i form av annonsintäkter och genomsnittlig intäkt per användare, dels i fråga om antalet slutanvändare.

224    För det första fann kommissionen i skäl 146 i det angripna beslutet, utan att begå något fel och utan att sökanden har bestritt de uppgifter som kommissionen nämnt i nämnda skäl, att TikToks absoluta omfattning i fråga om antalet slutanvändare och företagsanvändare klart överskred tröskelvärdena i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen och att TikToks relativa omfattning inte var liten, eftersom TikTok hade nått ungefär halva Facebooks och Instagrams storlek. Antalet TikTok-användare i unionen har dessutom ökat stadigt under de senaste åren.

225    I skäl 153 i det angripna beslutet påpekade kommissionen dessutom, utan att detta har bestritts av sökanden, att även antalet företag som använder TikTok har ökat avsevärt sedan år 2020, och att detta antal också klart överstiger tröskelvärdet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen, vilket tyder på att TikToks betydelse för företagsanvändarna också har ökat sedan år 2020.

226    Inom ramen för förevarande talan har sökanden anfört nya argument och uppgifter, som sökanden inte hade lagt fram under det administrativa förfarandet, i syfte att visa TikToks påstått ringa omfattning i förhållande till andra onlineplattformar.

227    Sökanden har för det första gjort gällande att antalet slutanvändare av TikTok i unionen år 2022 endast motsvarar [5–10] procent av det sammanlagda antalet slutanvändare av följande onlineplattformar: Facebook, Instagram, YouTube, Snapchat, Twitter, Pinterest, LinkedIn, Reddit och TikTok.

228    Sökanden har vidare påpekat att kommissionen i det angripna beslutet, i motsats till vad som krävs enligt skäl 23 i den aktuella förordningen, inte jämförde TikTok med den övergripande omfattningen av verksamheten för onlinebaserade sociala nätverkstjänster, utan endast jämförde TikTok med Instagram och Facebook.

229    Sökanden har slutligen gjort gällande att kommissionen även borde ha beaktat de onlinebaserade videodelningstjänsterna, bland annat DailyMotion och Vimeo.

230    Det är på grundval av denna jämförelse som sökanden anser att kommissionen borde ha dragit slutsatsen att TikToks relativt begränsade omfattning visade att bolaget inte var en viktig ingång, i likhet med kommissionens slutsatser i beslut C(2023) 6078 final av den 5 september 2023 i ärendena DMA.100015, DMA.100028 och DMA.100034, av vilka det enligt sökanden framgår att det faktum att Bing stod för 10 procent av datorsökningarna och att Edge stod för en marknadsandel på 12 procent, jämfört med Chromes marknadsandel på 60,5 procent, räckte för att motbevisa antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen.

231    Det ska emellertid för det första påpekas att sökanden under det administrativa förfarandet inte jämförde antalet slutanvändare av TikTok med den totala omfattningen av verksamheten för onlinebaserade sociala nätverkstjänster och inte heller lämnade några uppgifter om den totala omfattningen av denna verksamhet. Sökanden jämförde inte heller antalet slutanvändare av TikTok med antalet slutanvändare av Pinterest, LinkedIn, Reddit, DailyMotion eller Vimeo och hade inte heller lämnat några uppgifter i detta avseende.

232    Inom ramen för förevarande talan om ogiltigförklaring består tribunalens roll i att fastställa huruvida kommissionen har gjort en felaktig bedömning av de argument som det berörda företaget anförde under det administrativa förfarandet för att motbevisa antagandena, och inte i att pröva huruvida nämnda antaganden skulle kunna motbevisas mot bakgrund av nya argument och ny bevisning som det företaget lagt fram för första gången vid tribunalen.

233    Det ska nämligen påpekas att det genom den aktuella förordningen har inrättats ett särskilt regelverk som reglerar betecknandet av grindvakter, vilket kännetecknas av sina specifika särdrag. För att säkerställa en effektiv tillämpning av den aktuella förordningen ska kommissionen således utan dröjsmål beteckna grindvakter. Genom den aktuella förordningen har därför de antaganden som föreskrivs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen införts, i syfte att underlätta nämnda förfarande för beteckning av grindvakter. Möjligheten att motbevisa dessa är underkastad stränga krav på såväl förfarandenivå som vad gäller bevisbörda och beviskrav. I artikel 3.5 i den aktuella förordningen preciseras således att det berörda företaget ”tillsammans med sin underrättelse” får lägga fram tillräckligt underbyggda argument för att ifrågasätta dessa antaganden. Dessutom krävs enligt artikel 2.3 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/814 av den 14 april 2023 om detaljerade arrangemang för kommissionens handläggning av vissa förfaranden i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 (EUT L 102, 2023, s. 6) att det berörda företaget lämnar sina argument i en bilaga till underrättelsen genom att tydligt ange vilket av de tre kumulativa kraven i artikel 3.1 i den aktuella förordningen som dess argument hänför sig till och, för varje argument, förklara varför den berörda centrala plattformstjänsten är ett undantagsfall som inte uppfyller detta krav, trots att det når upp till motsvarande tröskelvärde som fastställs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen.

234    Det berörda företaget kan således inte för första gången vid tribunalen anföra argument eller bevisning enligt artikel 3.5 i den aktuella förordningen som det inte hade lagt fram under det administrativa förfarandet för att motbevisa de antaganden som föreskrivs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen, såvida företaget inte genom dessa argument avser att bestrida en rättslig eller faktisk omständighet som anges i det angripna beslutet och som företaget inte har haft möjlighet att ta ställning till under nämnda förfarande. Så är emellertid inte fallet i förevarande mål vad gäller de argument som anges i punkterna 227–229 ovan.

235    Argumenten kan därför inte tas upp till sakprövning.

236    Denna slutsats påverkas inte av sökandens argument att sådana argument och sådan bevisning, genom att hänvisa till vissa domar rörande konkurrensrätt och statligt stöd, kan tas upp till sakprövning även om de har åberopats för första gången vid tribunalen. Sökanden har härvidlag hänvisat till flera domar, såsom domen av den 1 juli 2010, Knauf Gips/kommissionen (C‑407/08 P, EU:C:2010:389, punkterna 89–92), domen av den 21 september 2005, EDP/kommissionen (T‑87/05, EU:T:2005:333, punkt 158), och domen av den 10 maj 2023, Ryanair och Condor Flugdienst/kommissionen (Lufthansa; COVID-19) (T‑34/21 och T‑87/21, överklagad till domstolen, EU:T:2023:248, punkt 86).

237    Denna praxis avser emellertid andra bestämmelser och rättsområden än den aktuella förordningen. Den aktuella förordningen kännetecknas, såsom det erinrats om i punkt 233 ovan, av stränga krav som reglerar motbevisandet av antagandena i artikel 3.2 i den aktuella förordningen, såväl i processuellt hänseende som i fråga om bevisbörda och beviskrav, varför nämnda praxis inte är tillämplig i förevarande fall.

238    För det andra ska det under alla omständigheter påpekas, såsom kommissionen gjort, att de argument som sökanden anförde för första gången vid tribunalen vilar på en felaktig jämförelse. Vissa av de onlineplattformar som sökanden har hänvisat till för denna jämförelse är nämligen inte onlinebaserade sociala nätverk, utan tillhör andra kategorier av centrala plattformstjänster, medan det enligt skäl 23 i den aktuella förordningen är nödvändigt att undersöka betydelsen av företagets centrala plattformstjänst mot bakgrund av den totala omfattningen av respektive central plattformstjänst. Detta gäller särskilt YouTube, som kommissionen har betecknat som en central plattformstjänst bestående av en videodelningsplattform, och DailyMotion och Vimeo, vilka sökanden har beskrivit som videodelningsplattformar.

239    Dessutom, och i likhet med vad kommissionen fann i skäl 146 i det angripna beslutet, kan TikToks storlek inte bedömas statiskt, utan bedömningen måste ta hänsyn till den snabba och betydande ökningen av antalet slutanvändare i unionen, som på några år har uppnått ungefär halva Facebooks och Instagrams storlek.

240    Av samma skäl kan sökandens hänvisning till kommissionens beslut avseende tjänsterna Bing och Edge (se punkt 230 ovan) inte leda till någon annan slutsats. Förutom att unionsdomstolen inte är bunden av kommissionens administrativa praxis, har sökanden nämligen inte visat att ByteDance befann sig i en situation som var jämförbar med Microsofts situation. Det beslut av kommissionen som sökanden har hänvisat till avsåg nämligen andra kategorier av centrala plattformstjänster och inte onlinebaserade sociala nätverkstjänster, och sökanden har inte förklarat varför de omständigheter under vilka dessa andra kategorier av centrala plattformstjänster är verksamma är jämförbara med dem under vilka en onlinebaserad social nätverkstjänst som TikTok är verksam. Dessutom påpekade kommissionen i det beslutet att Microsoft hade lagt fram uppgifter som i synnerhet visade att Bing endast stod för 3,6 procent av den totala omfattningen av verksamheten för sökmotorer online och var 25 gånger mindre än Google Search, och att Edge endast stod för 5,8 procent av den totala omfattningen av verksamheten för webbläsare på internet och var tio gånger mindre än Google Chrome. I förevarande fall har sökanden inte lagt fram några uppgifter som är jämförbara med dessa i sin underrättelse vad gäller TikToks omfattning. Den omständigheten att TikToks omfattning uppgick till ungefär halva Facebooks och Instagrams storlek skiljer i själva verket förevarande mål från de ovannämnda målen.

241    För det andra kan sökanden inte heller klandra kommissionen för att i skäl 146 i det angripna beslutet ha grundat sin bedömning på ökningen av antalet slutanvändare av TikTok mellan åren 2020 och 2022, utan att ha jämfört detta antal med Metas och Alphabets plattformar eller med den takt i vilken Metas och Alphabets tjänster som imiterar TikTok har utvecklats.

242    Det ankom nämligen på sökanden, som har bevisbördan, att under det administrativa förfarandet lägga fram uppgifter till kommissionen som visar en sådan jämförelse, vilket sökanden inte har gjort. Sådana argument, som för första gången har lagts fram vid tribunalen, kan därför inte tas upp till sakprövning, av de skäl som anges i punkterna 232–237 ovan.

243    För det tredje kan tribunalen inte godta sökandens argument att TikTok inte kan jämföras med Metas eller andra onlinebaserade sociala nätverks plattformar på grund av att TikToks huvudsakliga syfte är att erbjuda videodelningstjänster och inte onlinebaserade sociala nätverkstjänster. Detta argument är för det första motsägelsefullt, eftersom sökanden själv vid upprepade tillfällen jämför ByteDance med Facebook och Instagram. Vidare ska detta argument under alla omständigheter underkännas av samma skäl som dem som anges i punkterna 190–193 ovan.

244    Slutligen har sökanden inte framfört något argument avseende skälen 151–154 i det angripna beslutet, av vilka det i synnerhet framgår att även antalet företag i unionen som använder TikTok har ökat avsevärt sedan år 2020 (se punkt 225 ovan), att de företagsanvändare som själva har identifierat sig som sådana och således har konton som de själva identifierat som företagskonton i unionen har tillgång till funktioner som är särskilt avsedda för företag, såsom information om resultat, kreativa verktyg och exklusiva kontoalternativ, och att ByteDance fortsätter att utveckla nya funktioner för företagsanvändarna. Dessa omständigheter sammantagna visar att den sociala nätverkstjänsten TikTok är en viktig tjänst för nämnda företag.

245    Tribunalen finner således att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den fann att sökandens argument avseende TikToks omfattning, i fråga om antalet slutanvändare, jämfört med omfattningen av andra plattformar för onlinebaserade sociala nätverk, samt förekomsten av ett stort antal konkurrenter, inte var tillräckligt underbyggda för att uppenbart ifrågasätta antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen.

246    Sökandens argumentation avseende TikToks omfattning i fråga om annonsintäkter och genomsnittlig intäkt per användare sammanfaller med argumentationen avseende annonsörernas grad av interaktion på TikTok och kommer således att prövas nedan i punkterna 248–285.

247    Den tredje anmärkningen i den första grundens tredje del kan således inte godtas.

d)      Annonsintäkterna och graden av interaktion hos företagsanvändare som är registrerade på TikTok

1)      Parternas argument

248    Sökanden har i huvudsak gjort gällande att den omständigheten att sökandens annonsintäkter, dess genomsnittliga intäkt per användare eller graden av interaktion hos annonsörer och företagsanvändare som är registrerade på TikTok är låga, och lägre än intäkterna från vissa andra plattformar, visar att TikTok inte är en viktig ingång.

249    Kommissionen har bestritt sökandens argumentation genom att i huvudsak upprepa de skäl som anges i skälen 127–129, 140, 144, 145 och 147–151 i det angripna beslutet, vars innehåll återges nedan.

2)      Det angripna beslutet

250    I det angripna beslutet underkände kommissionen sökandens argument avseende ByteDances annonsintäkter, genomsnittliga intäkt per användare och vidare den påstått ringa interaktionen hos annonsörer och företagsanvändare som är registrerade på TikTok, dels på grund av att de saknade relevans, dels på grund av att de under alla omständigheter inte var tillräckligt underbyggda för att uppenbart ifrågasätta antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen.

251    Kommissionen fann således att dessa argument saknade relevans, eftersom de, såsom framgår av skälen 127–129, 140, 144, 147 och 150 i det angripna beslutet, avsåg en annan kategori av centrala plattformstjänster, nämligen onlinebaserade annonseringstjänster, och inte onlinebaserade sociala nätverkstjänster, och att de företag som använde dessa två kategorier av centrala plattformstjänster definierades separat i del E, med rubriken ”Särskilda definitioner”, i bilagan till i den aktuella förordningen.

252    Kommissionen angav dessutom, i skäl 145 i det angripna beslutet, att annonsintäkterna och genomsnittlig intäkt per användare inte var lämpliga indikatorer för att bedöma huruvida en viss central plattformstjänst utgör en viktig ingång.

253    Kommissionen tillade dessutom, i skäl 148 i det angripna beslutet, att även om vissa annonsörer på TikTok även skulle kunna vara företag som använder onlinebaserade sociala nätverkstjänster, var det under alla omständigheter nödvändigt att vid bedömningen enligt artikel 3.2 b i den aktuella förordningen beakta samtliga företagsanvändare, och inte bara de företag som är avgiftsskyldiga annonsörer, eftersom de företagsanvändare som inte betalade för att lägga ut annonser på denna plattform ändå kunde vara beroende av plattformen för att vinna synlighet för sin verksamhet. I skäl 149 i det angripna beslutet konstaterade kommissionen dessutom att de uppgifter om företagsanvändares interaktion som sökanden hade lagt fram inte var representativa.

254    Slutligen angav kommissionen, i skäl 151 i det angripna beslutet, att det var olämpligt att jämföra uppgifter om ByteDances annonsering online med uppgifter om Alphabets, Metas och Amazons annonsering online, eftersom de tre sistnämnda företagen erbjöd ett större utbud av tjänster för vilka annonser kunde visas än TikTok.

3)      Tribunalens bedömning

255    Tribunalen ska för det första pröva huruvida kommissionen, utan att begå något fel, kunde underkänna sökandens argument avseende annonsering online på grund av att de helt saknade relevans för att motbevisa antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen, av de skäl som angetts ovan i punkt 251.

256    Tribunalen erinrar inledningsvis om att kommissionen i det angripna beslutet, såsom påpekats i punkt 53 ovan, med undantag för sökandens ”ytterligare” argument, fann att samtliga sökandens övriga argument och bevisning som lagts fram för att motbevisa antagandena i artikel 3.2 i den aktuella förordningen, inbegripet de argument och bevis som avsåg annonsering online, hade ett direkt samband med de kvantitativa kriterier som låg till grund för dessa antaganden, i den mening som avses i skäl 23 i den aktuella förordningen.

257    När det gäller relevansen av de senare argumenten är det riktigt, såsom kommissionen har påpekat, att onlinebaserade sociala nätverkstjänster och onlinebaserade annonseringstjänster utgör två olika kategorier av centrala plattformstjänster enligt artikel 2 punkterna 2 c, 2 j och 7 i den aktuella förordningen.

258    På samma sätt har kommissionen helt riktigt påpekat att begreppet ”företagsanvändare” definieras på olika sätt i del E, med rubriken ”Särskilda definitioner”, i bilagan till i den aktuella förordningen, vad gäller å ena sidan onlinebaserade sociala nätverkstjänster och å andra sidan onlinebaserade annonseringstjänster. De förstnämnda definieras således i huvudsak som företag som är upptagna i förteckningen över företag eller som har ett företagskonto på det sociala nätverket, medan de sistnämnda i huvudsak definieras som annonsörer.

259    Dessa skillnader i sig gör det emellertid inte möjligt att avfärda argumenten eller bevisningen avseende annonsering online på plattformen TikTok som helt irrelevanta i samband med prövningen av frågan huruvida detta onlinebaserade sociala nätverk är en viktig ingång.

260    Det är nämligen ostridigt, såsom parterna har bekräftat i sina svar på en åtgärd för processledning, att onlinebaserade sociala nätverkstjänster och onlinebaserade annonseringstjänster, under omständigheterna i förevarande mål, tillhandahålls på samma plattform, det vill säga plattformen TikTok, även om de hör till två olika kategorier av centrala plattformstjänster. Såsom sökanden har förklarat utgör TikTok således en enda plattform, på vilken användare å ena sidan interagerar bland annat genom att dela och se videoklipp, medan annonsörer å andra sidan betalar för att publicera annonser som i allmänhet dyker upp tillsammans med de videoklipp som användarna ser.

261    Vidare är det också ostridigt mellan parterna att det, såsom framgår av skäl 148 i det angripna beslutet och såsom de bekräftade i sina svar på en åtgärd för processledning, föreligger en viss överlappning mellan företagsanvändare av ett onlinebaserat socialt nätverk och företagsanvändare av en onlinebaserad annonseringstjänst, eftersom vissa annonsörer även kan uppfylla definitionen av företagsanvändare av onlinebaserade sociala nätverkstjänster.

262    Det kan således inte förnekas att de annonsintäkter eller den genomsnittliga intäkt per användare som TikTok genererar i regel kan utgöra ett indicium bland andra på den betydelse som denna plattform har för de företag som använder nämnda plattform för att nå sina slutanvändare, eftersom annonserna är ett av de medel som vanligtvis används av nämnda företag för att nå sina kunder.

263    Kommissionen kunde således inte, utan att begå något fel, underkänna de argument och den bevisning avseende annonsering online som sökanden hade anfört, med motiveringen att de helt saknade relevans för att motbevisa antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen.

264    Kommissionen har för övrigt i sitt svar på en åtgärd för processledning medgett att sådana argument och sådan bevisning i regel skulle kunna åberopas för att motbevisa antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen.

265    Det ska emellertid påpekas att kommissionen underkände sökandens argument och bevisning avseende annonser online även av ett annat skäl, som angavs i det angripna beslutet, nämligen att dessa argument och denna bevisning under alla omständigheter inte var tillräckligt underbyggda för att uppenbart ifrågasätta antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen.

266    Det ska således för det andra prövas huruvida kommissionen, utan att begå något fel, kunde underkänna dessa argument och denna bevisning av ett sådant skäl.

267    I detta avseende påpekade kommissionen helt riktigt, i skäl 145 i det angripna beslutet, att den relativa omfattning som mäts på grundval av intäkter och genomsnittlig intäkt per användare, oberoende av andra faktorer, inte var en bra indikator för att bedöma huruvida en central plattformstjänst utgjorde en viktig ingång på grund av att de olika affärsmodellerna monetariserar sina tjänster på olika sätt.

268    Såsom kommissionen har förklarat i sitt svar på en åtgärd för processledning följer nämligen de sociala nätverken ofta en företagsstrategi som syftar till att utöka deras användarbas och därigenom skapa allt större nätverkseffekter, vilket kan få dem att under en viss tid prioritera ett ökat antal användare i förhållande till monetariseringen av användarna.

269    För det andra gjorde kommissionen en riktig bedömning när den, i skäl 148 i det angripna beslutet, påpekade att även om vissa annonsörer på TikTok även kunde uppfylla definitionen av ”företagsanvändare” av onlinebaserade sociala nätverkstjänster, utgjorde de onlinebaserade sociala nätverkstjänsterna inte desto mindre en större kategori än kategorin annonsörer. I samma skäl framhöll kommissionen helt riktigt att vid bedömningen av huruvida TikTok utgjorde en viktig ingång skulle inte bara betalande annonsörer beaktas, utan även företagsanvändare som inte betalade för annonsering på denna plattform, eftersom dessa ändå kunde vara beroende av TikTok för att vinna synlighet för sin verksamhet, vilket sökanden för övrigt inte har bestritt.

270    Kommissionen förklarade även, i skäl 148 i det angripna beslutet, utan att motsägas av sökanden på denna punkt, att flera av TikToks egenskaper särskilt har utvecklats och inriktats mot behoven hos de företagsanvändare som inte nödvändigtvis är betalande annonsörer, såsom upptäckt och delning av innehåll över flera enheter och i synnerhet genom onlinekonversationer, publiceringar, videoklipp och rekommendationer, i syfte att göra det möjligt för dem att utveckla sin verksamhet (exempelvis genom flera kreativa verktyg), öka närvaron av sina varumärken (exempelvis genom automatiska meddelanden eller ”post scheduler”) och att öka sin försäljning med hjälp av metoder som är ”business-friendly” (affärsvänliga), exempelvis via hyperlänkar i profiltextdelen, kontaktuppgifter och verktyg för ”lead generation” (leadsgenerering).

271    Det framgår av dessa överväganden att det, utöver annonsering, finns andra sätt som gör det möjligt för de företag som använder TikTok att vinna synlighet för sin verksamhet på denna plattform och på så sätt nå sina slutanvändare, exempelvis genom att publicera videoklipp på sina företagskonton, eller genom att ingå avtal med innehållsskapare eller influencers för att marknadsföra sina varumärken.

272    Det ska dock konstateras att de argument och den bevisning som sökanden har anfört inte alls innehöll några uppgifter om vilken betydelse TikTok kunde ha för de företagsanvändare av denna plattform som önskade nå slutanvändarna genom andra sätt än genom annonser.

273    För det tredje avser, såsom kommissionen påpekade i skäl 149 i det angripna beslutet, de uppgifter som sökanden lämnat om interaktionen mellan TikToks ”registrerade företagsanvändare” och nämnda plattform endast en liten del av alla företagsanvändare, vilket innebär att dessa uppgifter inte är tillräckligt representativa för att avgöra huruvida TikTok utgör en viktig ingång.

274    Såsom framgår av skäl 77 i det angripna beslutet är TikToks ”registrerade företagsanvändare” de företag som har ”registrerade företagskonton” på nämnda plattform. Detta begrepp omfattar således endast företag som har registrerat sig som ”företag” hos TikTok, bland annat genom att ange sina kontaktuppgifter och organisationsnummer.

275    I skälen 83–87 i det angripna beslutet förklarade kommissionen varför den ansåg att beaktandet av antalet ”registrerade företagsanvändare” inte är en tillförlitlig metod för att beräkna antalet företag som använder det sociala nätverket TikTok enligt artikel 3.2 b i den aktuella förordningen och leder till en betydande underskattning av detta antal. Kommissionen påpekade särskilt att möjligheten att registrera sig som ”registrerad företagsanvändare” infördes först år 2022 och i ett begränsat antal medlemsstater, och att en sådan registrering inte var obligatorisk.

276    Det är av denna anledning som kommissionen, för att fastställa antalet företag som använder TikTok enligt artikel 3.2 b i den aktuella förordningen, inte grundade sin bedömning på antalet ”registrerade företagsanvändare”, utan på ett annat kriterium, nämligen antalet självidentifierade företagskonton i unionen. I detta avseende framgår det av tabellerna 2 och 3 i det angripna beslutet, vilka återfinns i skälen 78 och 79 i beslutet, att det för TikTok finns mycket stora skillnader mellan antalet ”registrerade företagsanvändare” och antalet självidentifierade företagskonton i unionen. Exempelvis uppgick antalet självidentifierade företagskonton i unionen på TikTok under 2022 till [> 10 000], medan antalet ”registrerade företagsanvändare” var [> 10 000].

277    Sökanden har inom ramen för förevarande talan inte bestritt den metod som kommissionen använde i det angripna beslutet för att fastställa antalet företag som använde TikTok enligt artikel 3.2 b i den aktuella förordningen och, i synnerhet, bedömningen i skälen 83–87 i nämnda beslut.

278    Härav följer, såsom kommissionen helt riktigt har påpekat, att de argument som sökanden har anfört och de uppgifter som sökanden har lämnat inte är tillräckligt representativa för samtliga företag som använder TikTok.

279    För det fjärde angav kommissionen, i skäl 151 i det angripna beslutet, utan att detta har bestritts av sökanden, att det var olämpligt att jämföra uppgifter om ByteDances annonsering online med uppgifter om Alphabets, Metas och Amazons annonsering online, eftersom de tre sistnämnda företagen hade ett större utbud av tjänster för vilka annonser kunde visas än TikTok.

280    Det kan för övrigt konstateras att de uppgifter om annonsering online som sökanden har tillhandahållit, även om de antas vara tillräckligt representativa, inte stöder sökandens argument att TikTok inte utgör en viktig ingång. Exempelvis förefaller härvidlag den genomsnittliga intäkt per användare som genereras på denna plattform vara hög i absoluta tal och uppgår redan till nästan [konfidentiellt] av den hos Instagram.

281    Härav följer att kommissionen, utan att begå något fel, kunde dra slutsatsen att argumenten och bevisningen avseende annonsintäkter och annonskostnader, genomsnittlig intäkt per användare och den påstått begränsade interaktionen hos TikToks ”registrerade företagsanvändare” inte var tillräckligt underbyggda för att uppenbart ifrågasätta antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen.

282    Under dessa omständigheter påverkar det fel som kommissionen har gjort sig skyldig till och som beskrivs i punkt 263 ovan inte det angripna beslutets laglighet.

283    Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den fjärde anmärkningen i den första grundens tredje del.

284    Vad vidare gäller frågan om vilket beviskrav som kommissionen faktiskt tillämpade vid prövningen av de argument och den bevisning som sökanden lagt fram för att motbevisa antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen (se punkt 72 ovan), framgår det av allt det ovanstående, och särskilt av punkterna 119–283 ovan, att det inte finns något i kommissionens analys som tyder på att den bevisnivå som den faktiskt tillämpade var högre än den som fastställs i artikel 3.5 i den aktuella förordningen. Kommissionen underkände nämligen sökandens argument av det skälet att de antingen saknade relevans eller inte var tillräckligt underbyggda för att uppenbart ifrågasätta antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen.

285    Följaktligen, och mot bakgrund av övervägandena i punkterna 59–72 ovan, kan talan inte heller vinna bifall såvitt avser den andra anmärkningen i den första grundens första del, genom vilken sökanden har kritiserat kommissionen för att i det angripna beslutet ha uppställt för höga beviskrav, som bestod i att kräva ”övertygande” bevis.

6.      Ifrågasättande av antagandet att ByteDance hade en fast förankrad och varaktig ställning (första grundens fjärde del)

a)      Parternas argument

286    Sökanden har gjort gällande att kommissionen, i skälen 155–160 i det angripna beslutet, åsidosatte artikel 3.1 c och 3.5 i den aktuella förordningen genom att underkänna sökandens argument som syftade till att visa att sökanden inte hade en fast förankrad och varaktig ställning.

287    Sökanden har i huvudsak gjort gällande att ByteDances ställning på marknaden med framgång har utmanats av konkurrenter som Meta och Alphabet, vilka har lanserat nya tjänster, nämligen Reels respektive Shorts. Dessa tjänster har vuxit snabbt till nackdel för TikTok genom att de imiterar TikToks huvudsakliga egenskaper, nämligen formatet med korta videoklipp. Sökanden har även påpekat att TikToks uppsägningsgrad, det vill säga antalet annonsörer och slutanvändare som ska ha lämnat TikTok för andra plattformar, är betydande. Sökanden har således hävdat att ByteDance är en ny aktör på marknaden och inte en grindvakt, vilket är två ömsesidigt uteslutande begrepp.

288    Kommissionen har bestritt sökandens argument genom att i huvudsak upprepa de skäl som anges i skälen 155–160 i det angripna beslutet, vars innehåll återges nedan.

b)      Det angripna beslutet

289    I skälen 155–160 i det angripna beslutet underkände kommissionen de argument och den bevisning som sökanden hade anfört för att motbevisa antagandet i artikel 3.2 c i den aktuella förordningen, enligt vilket sökanden hade en fast förankrad och varaktig ställning.

290    I skäl 156 i det angripna beslutet påpekade kommissionen att sökanden, genom att framhålla att TikToks ställning var ”orubblig”, försökte införa ett villkor som gick utöver kravet på att det berörda företagets ställning ska vara fast förankrad och varaktig, vilket bland annat är fallet när öppenheten är begränsad.

291    I skälen 157 och 158 i det angripna beslutet konstaterade kommissionen att det under alla omständigheter, enligt skäl 21 i den aktuella förordningen, är sannolikt att öppenheten är begränsad när ett företag har tillhandahållit en central plattformstjänst i minst tre medlemsstater till ett mycket stort antal företagsanvändare och slutanvändare under en period på minst tre år, vilket var fallet i förevarande mål. Kommissionen tillade dessutom att TikToks betydande omfattning och tillväxt i fråga om antalet företagsanvändare och slutanvändare under de senaste åren, som följde en positiv trend, bekräftade att ByteDance hade en fast förankrad och varaktig ställning. Härav följer enligt kommissionen att sökandens argument avseende TikToks uppsägningsgrad inte uppenbart kan motbevisa antagandet i artikel 3.2 c i den aktuella förordningen.

292    I skälen 159 och 160 i det angripna beslutet förklarade kommissionen att det inte fanns något i den aktuella förordningen som tydde på att ett företag inte samtidigt kunde vara en ny aktör på marknaden och en grindvakt och att den omständigheten att vissa konkurrenter till ByteDance, såsom Meta och Alphabet, hade imiterat vissa av TikToks produkter, inte var ovanlig på de digitala marknaderna och således inte i sig kunde motbevisa antagandet i artikel 3.2 c i den aktuella förordningen.

c)      Tribunalens bedömning

293    I artikel 3.1 c i den aktuella förordningen föreskrivs två alternativa kriterier för att ett företag ska kunna betecknas som en grindvakt, nämligen att det har en fast förankrad och varaktig ställning i sin verksamhet eller det kan förutses att det kommer att ha en sådan ställning inom en nära framtid.

294    I förevarande fall framgår det av det angripna beslutet, vilket kommissionen bekräftade i sitt svar på en åtgärd för processledning, att kommissionen ansåg att ByteDance hade en fast förankrad och varaktig ställning i sin verksamhet och att det första kriteriet i artikel 3.1 c i den aktuella förordningen således var uppfyllt.

295    Tribunalen konstaterar dessutom att även om den aktuella förordningen inte definierar begreppet ”fast förankrad och varaktig ställning”, innehåller den uppgifter som gör det möjligt att avgränsa det.

296    Det framgår av artikel 3.1 c tillsammans med artikel 3.2 c i den aktuella förordningen, jämförda med skäl 21 i den aktuella förordningen, att ett företags ställning anses vara ”fast förankrad och varaktig” om denna ställnings öppenhet för konkurrens är begränsad. Så skulle kunna fallet om företaget har tillhandahållit en central plattformstjänst i minst tre medlemsstater till ett mycket stort antal företagsanvändare och slutanvändare under minst tre år.

297    Begreppet ”fast förankrad och varaktig” ställning syftar således till att förstå det aktuella företagets ställnings ringa öppenhet för konkurrens och den tidsmässiga stabiliteten i denna position.

298    Begreppet ”fast förankrad och varaktig ställning”, som en grindvakt åtnjuter, överlappar inte nödvändigtvis begreppet ”dominerande ställning” i den mening som avses i artikel 102 FEUF. Detta bekräftas av att unionslagstiftaren medvetet valt att använda ett nytt begrepp som skiljer sig från begreppet ”dominerande ställning” och att låta grindvakter som inte nödvändigtvis har en dominerande ställning i den mening som avses i konkurrensrätten ingå i den personkrets som den aktuella förordningen är tillämplig på, såsom framgår av skäl 5 i den aktuella förordningen, vilket det erinrats om i punkt 19 ovan.

299    Det är mot bakgrund av det ovan angivna som sökandens argument ska bedömas.

300    För det första gjorde kommissionen en riktig bedömning när den i skäl 156 i det angripna beslutet fann att den aktuella förordningen inte kräver att det berörda företagets ställning ska vara ”orubblig”. Såsom har påpekats i punkt 296 ovan innebär begreppet ”fast förankrad och varaktig ställning” bland annat att det råder begränsad möjlighet att konkurrera med den ställning som det företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster har. Detta begrepp utesluter således inte att det föreligger en viss grad av öppenhet för konkurrens.

301    För det andra gjorde sig kommissionen inte skyldig till något fel när den, i skälen 157 och 158 i det angripna beslutet, underkände sökandens argument avseende TikToks uppsägningsgrad, och detta med hänsyn till det mycket stora antalet slutanvändare och företag som använder TikTok, dess omfattning och dess betydande tillväxt under de senaste åren efter en stabilt positiv trend.

302    Även om det är riktigt att vissa av TikToks annonsörer och slutanvändare, såsom framgår av de uppgifter som sökanden har lämnat, har ”sagt upp” sina konton på denna plattform, kvarstår det faktum att många andra samtidigt ”skaffat” konton. Detta bekräftas av att såväl TikToks intäkter som dess antal slutanvändare fortsatte att öka exponentiellt (se punkterna 33, 84 och 107 ovan) under perioden 2021–2022. Det framgår således att antalet annonsörer och slutanvändare som sagt upp sina konton kompenserades eller rentav överskreds av nya annonsörer och slutanvändare som anslutit sig till TikTok under samma period, vilket snarare visar att ByteDances ställning är fast förankrad och varaktig.

303    Vad för det tredje gäller sökandens argument avseende att vissa av de tjänster som var konkurrenter till TikTok, särskilt Metas Reels och Alphabets Shorts, har imiterat vissa egenskaper hos TikTok och har ökat snabbt i antal användare, som till och med överstiger TikToks, gör tribunalen följande bedömning.

304    För det första underströk kommissionen, såsom påpekats i punkt 301 ovan, i skäl 158 i det angripna beslutet, TikToks betydande tillväxt, som följde en stabilt positiv trend, och i skäl 160 i nämnda beslut påpekade den att det inte är ovanligt på de digitala marknaderna att vissa framgångsrika egenskaper hos en tjänst snabbt imiteras av andra tjänster.

305    På grundval av detta kunde kommissionen helt riktigt anse att den omständigheten att vissa plattformar hos andra grindvakter har kunnat lansera tjänster som imiterar vissa av TikToks egenskaper och att dessa har kunnat växa avsevärt, inte innebär att ByteDances ställning inte var fast förankrad och varaktig, eftersom ByteDance fortsatte att växa oberoende av ovannämnda omständigheter.

306    För det andra ska det noteras att sökandens argument grundar sig på den omständigheten att andra grindvakter i samma kategori av centrala plattformstjänster, nämligen Meta och Alphabet, har utmanat ByteDances ställning på marknaden, vilket enligt sökanden visar att denna ställning inte var fast förankrad och varaktig.

307    Syftet med i den aktuella förordningen är emellertid att säkerställa att grindvakternas ställning är öppen för konkurrens, inte bara för andra grindvakter, utan även, eller framför allt, för andra aktörer som inte är grindvakter för en viss central plattformstjänst.

308    Såsom framgår av artikel 1.1 i den aktuella förordningen, är nämligen syftet med denna att bidra till en välfungerande inre marknad genom fastställande av harmoniserade regler som ”för alla företag” säkerställer öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn i hela unionen där grindvakter finns, till gagn för företagsanvändare och slutanvändare.

309    I skäl 32 i den aktuella förordningen preciseras härvidlag att öppenhet för konkurrens bör avse företags förmåga att effektivt övervinna inträdes- och expansionshinder och utmana grindvakten på grundval av de egna produkternas och tjänsternas fördelar. Genom att det i detta skäl hänvisas till hinder för inträde och expansion samt företagens förmåga att konkurrera med grindvakten, fastställs i detta skäl att begreppet ”öppenhet för konkurrens” framför allt hänför sig till möjligheten för de företag som inte är grindvakter för en central plattformstjänst att konkurrera med centrala plattformstjänster på grundval av fördelarna hos deras produkter och tjänster.

310    Dessutom kan, enligt samma skäl 32 i den aktuella förordningen, tjänsternas öppenhet för konkurrens inom den digitala sektorn även begränsas om det finns fler än en grindvakt för centrala plattformstjänster. Härav följer underförstått men med nödvändighet att den omständigheten att det kan finnas en grad av konkurrens mellan flera grindvakter för en central plattformstjänst inte innebär att öppenheten för konkurrens hos nämnda centrala plattformstjänst inte är begränsad.

311    Sökandens ovannämnda argument, i den del de avser den omständigheten att andra grindvakter kunnat konkurrera med ByteDances ställning, kan således inte läggas till grund för slutsatsen att den omständigheten att möjligheten att konkurrera med ByteDances ställning inte är begränsad, med avseende på den aktuella förordningen, och att nämnda ställning därför inte är fast förankrad och varaktig.

312    Vid förhandlingen gjorde sökanden även gällande att också andra företag som inte var grindvakter kunnat konkurrera med ByteDances ställning. Sökanden har i detta avseende hänvisat till tabell 6 i punkt 125 i ansökan.

313    Tabell 6 i punkt 125 i ansökan hade emellertid inte getts in under det administrativa förfarandet, varför den ska avvisas av de skäl som anges i punkterna 232–237 ovan. En del av uppgifterna i denna tabell hade visserligen förtecknats i en annan tabell i den del av underrättelsen som avsåg antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen, till stöd för argumentet att TikTok borde ha ett stort antal konkurrenter. Kommissionen bemötte för övrigt denna argumentation i skälen 150–154 i det angripna beslutet, avseende artikel 3.2 b i den aktuella förordningen, vilka sökanden inte har bestritt. Under det administrativa förfarandet grundade sökanden dock inte sin argumentation på denna andra tabell för att göra gällande att ByteDance inte hade en fast förankrad och varaktig ställning i den mening som avses i artikel 3.1 c i den aktuella förordningen. Det ska dock erinras om att det berörda företaget, såsom har påpekats i punkt 233 ovan, i enlighet med artikel 2.3 i genomförandeförordning 2023/814 ska lägga fram sina argument i en bilaga till sin underrättelse genom att tydligt ange vilket av de tre kumulativa kraven i artikel 3.1 i den aktuella förordningen som dess argument hänför sig till och, för varje argument, förklara varför den berörda centrala plattformstjänsten är ett undantagsfall som inte uppfyller detta krav, trots att det når upp till motsvarande tröskelvärde som fastställs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen.

314    Vidare är detta argument under alla omständigheter inte tillräckligt underbyggt. I tabell 6 i punkt 125 i ansökan anges nämligen endast det år under vilket en tjänst som imiterar TikTok lanserades, utan att det anges några särskilda upplysningar om omfattningen av dessa tjänster eller andra relevanta uppgifter.

315    Sökanden har för det fjärde beskrivit ByteDances ställning som ställningen för en ”ny aktör på marknaden” som konkurrerar med grindvakternas ställning och anser att detta begrepp och begreppet ”grindvakt” utesluter varandra, i motsats till vad kommissionen angav i skäl 159 i det angripna beslutet.

316    I detta hänseende är det tillräckligt att konstatera att TikTok visserligen år 2018 var en ny aktör på den inre marknaden som avsåg att utmana väletablerade aktörers, såsom Metas och Alphabets, ställning, men att dess ställning sedan konsoliderades, och detta snabbt, eftersom den klart översteg de tröskelvärden som föreskrivs i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen, och hade exponentiell tillväxttakt, både vad gäller intäkter och antalet användare, varför TikToks relativa omfattning, såsom framgår av skäl 159 i det angripna beslutet, utan att sökanden har bestridit detta, uppgick till hälften av Facebooks och Instagrams storlek, vilka emellertid hade funnits på den inre marknaden under lång tid.

317    Dessa omständigheter åskådliggör att ett företag som till en början varit en ny aktör på den inre marknaden, som haft för avsikt att utmana grindvakternas ställning, senare kan bli en grindvakt.

318    Sökanden har slutligen kritiserat kommissionen för att ha underlåtit att förklara varför antalet användare av TikTok visar att ByteDances ställning var fast förankrad, trots att bolaget inte hade något ekosystem och inte hade några inlåsningseffekter.

319    Det är i detta avseende tillräckligt att påpeka att kommissionen helt riktigt prövade och underkände sökandens argument avseende avsaknaden av ekosystem eller inlåsningseffekter i den del av det angripna beslutet som avser antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen (se punkterna 121–215 ovan).

320    Mot bakgrund av det ovan anförda kan sökandens argument för att motbevisa antagandet i artikel 3.2 c i den aktuella förordningen inte godtas.

7.      Förkastande av sökandens ”ytterligare” argument (första anmärkningen i den första grundens första del)

a)      Parternas argument

321    Såsom har påpekats i punkterna 52–56 ovan har sökanden, såsom den preciserade vid förhandlingen, anfört att kommissionen, i skäl 161 i det angripna beslutet, felaktigt underkände sökandens ”ytterligare” argument med motiveringen att de inte hade ett direkt samband med de kvantitativa kriterierna i den mening som avses i skäl 23 i den aktuella förordningen.

322    Kommissionen har bestritt sökandens argument.

b)      Tribunalens bedömning

323    Det ska noteras att sökanden i underrättelsen, efter att ha lagt fram alla sina argument och bevis för att motbevisa var och en av de tre antaganden som föreskrivs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen, i ett nytt avsnitt med rubriken ”Betecknande i strid med de politiska målen i [den aktuella förordningen]” lade fram ”ytterligare” argument, i vilka sökanden i huvudsak hävdade att betecknandet av ByteDance som grindvakt stred mot de mål som eftersträvas genom i den aktuella förordningen.

324    Såsom framgår av punkt 5.1.3.1.4 i det angripna beslutet och av sökandens skrivelse av den 2 augusti 2023 (se punkt 6 ovan), gjorde sökanden, genom sina ”ytterligare” argument, för det första gällande att tillämpningen av den aktuella förordningen borde göra det möjligt för nya aktörer på marknaden, såsom TikTok, att konkurrera med de väletablerade plattformarna. För det andra gjorde sökanden gällande att betecknandet av ByteDance som grindvakt medförde en betydande kostnad för att anpassa den nya aktören på marknaden som redan [konfidentiellt] som den var och begränsade dess möjligheter att komma in på nya marknader. För det tredje anförde sökanden att kommissionen inte på ett korrekt sätt tillämpade de materiella och processuella rättsliga bestämmelser som föreskrivs i artikel 3.5 i den aktuella förordningen, eftersom kommissionen för det första tolkade denna bestämmelse och skäl 23 i den aktuella förordningen alltför snävt och därmed fråntog ”förfarandet för motbevisande av antaganden” dess syfte att undanröja ”falska positiva resultat”. Därefter avfärdade kommissionen de omständigheter under vilka TikTok verkade som irrelevanta, dock utan att informera sökanden om de omständigheter som skulle anses vara relevanta, vilket berövade förfarandet dess syfte i strid med sökandens rättigheter. Slutligen åsidosatte kommissionen proportionalitetsprincipen och principen om god förvaltningssed, eftersom kommissionen enligt sökanden borde inleda en marknadsundersökning enligt artikel 3.5 tredje stycket och artikel 17.3 i den aktuella förordningen.

325    Kommissionen underkände i skäl 161 i det angripna beslutet de ”ytterligare” argumenten med motiveringen att de inte hade ett direkt samband med de kvantitativa tröskelvärden som föreskrivs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen, i den mening som avses i skäl 23 i den aktuella förordningen.

326    Tribunalen konstaterar att sökandens ”ytterligare” argument inte syftade till att konkret och specifikt motbevisa ett av de tre antaganden som föreskrivs i artikel 3.2 i den aktuella förordningen, utan bestod i allmänna påståenden om de mål som eftersträvas i den aktuella förordningen och syftet med artikel 3.5 i den aktuella förordningen och den ändamålsenliga verkan av sistnämnda bestämmelse.

327    Kommissionen konstaterade således, utan att begå något fel, att de inte direkt hänförde sig till nämnda antaganden och att de således inte kunde godtas av detta skäl.

328    Mot bakgrund av övervägandena i punkterna 39–56 ovan kan talan således inte vinna bifall såvitt avser den första anmärkningen i den första grundens första del.

8.      Helhetsbedömningen av den bevisning som sökanden lagt fram (första grundens femte del)

a)      Parternas argument

329    Sökanden har anfört att kommissionen i det angripna beslutet intog ett fragmentariskt och isolerat synsätt genom att underlåta att göra en helhetsbedömning av den bevisning som sökanden hade lagt fram för att motbevisa antagandena i artikel 3.2 i den aktuella förordningen. Enligt sökanden visar denna bevisning, betraktad i sin helhet, att sökanden inte är en grindvakt eller åtminstone att kommissionen borde ha inlett en marknadsundersökning för att avgöra om så var fallet.

330    Kommissionen har bestritt sökandens argument.

b)      Tribunalens bedömning

331    I det angripna beslutet underkände kommissionen samtliga argument och all bevisning som sökanden hade lagt fram genom att för var och en av antagandena i artikel 3.2 i den aktuella förordningen dra slutsatsen att de inte var tillräckligt underbyggda för att uppenbart ifrågasätta antagandena, såsom framgår av skälen 120, 125 och 155 i det angripna beslutet.

332    Därefter drog kommissionen, i skäl 163 i det angripna beslutet, slutsatsen att sökandens argument, av de skäl som anges i skälen 120–162 i nämnda beslut, inte var tillräckligt underbyggda för att uppenbart ifrågasätta antagandena i artikel i 3.2 i den aktuella förordningen.

333    Härav följer att kommissionen, efter att ha underkänt vart och ett av sökandens argument, ansåg att dessa, betraktade var för sig eller tillsammans inom ramen för var och en av antagandena i artikel 3.2 i den aktuella förordningen, inte var tillräckligt underbyggda för att uppenbart ifrågasätta dessa.

334    Sökanden har, med hänvisning till skälen 130 och 135 i det angripna beslutet, i vilka kommissionen underströk att förekomsten av ett ekosystem inte är ett nödvändigt villkor för att kunna betecknas som grindvakt och att förekomsten av multihoming inte i sig utgör ett indicium på att den berörda centrala plattformstjänsten inte utgör en viktig ingång, kritiserat kommissionen för att inte ha gjort en helhetsbedömning av dessa argument.

335    Kommissionen avfärdade emellertid inte sökandens argument som avsåg att det inte fanns något ekosystem och att det förelåg multihoming enbart av det skälet att förekomsten av ett ekosystem inte var en nödvändig förutsättning för att kunna betecknas som grindvakt och att förekomsten av multihoming inte i sig var ett indicium på att den berörda centrala plattformstjänsten inte utgjorde en viktig ingång. Kommissionen underkände nämligen även dessa argument på grundval av andra skäl, vilka anges i skälen 127–142 i det angripna beslutet, bland annat att de inte var tillräckligt underbyggda för att uppenbart ifrågasätta antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen, såsom framgår av punkterna 121–215 ovan.

336    Sökanden har inte anfört något annat specifikt argument som kan visa att kommissionens slutsats skulle ha blivit en annan om den hade prövat sökandens argument och bevisning i deras helhet.

337    Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den första grundens femte del.

B.      Den andra grunden: Åsidosättande av rätten till försvar

1.      Parternas argument

338    Sökanden har gjort gällande att kommissionen åsidosatte artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) på grund av att den, i det angripna beslutet, grundade sin bedömning på faktiska och rättsliga omständigheter som sökanden inte haft tillfälle att yttra sig över under det administrativa förfarandet. Enligt sökanden var dessa omständigheter väsentliga för kommissionen för att den skulle kunna bemöta de argument som sökanden hade anfört för att motbevisa antagandena i artikel 3.2 i den aktuella förordningen.

339    Kommissionen har bestritt sökandens argument.

2.      Tribunalens bedömning

340    I artikel 34.1 i den aktuella förordningen, med rubriken ”Rätt att höras och tillgång till handlingar i ärendet”, föreskrivs särskilt en skyldighet för kommissionen att ge det berörda företaget tillfälle att yttra sig över kommissionens preliminära bedömning innan den antar ett beslut enligt artiklarna 8, 9.1, 10.1, 17, 18, 24, 25, 29 och 30 samt artikel 31.2 i den aktuella förordningen.

341    Eftersom de beslut som antas med stöd av artikel 3.5 andra stycket i den aktuella förordningen, det vill säga de beslut i vilka kommissionen betecknar ett företag som grindvakt genom att underkänna dess argument som syftar till att ifrågasätta antagandena i artikel 3.2 i den aktuella förordningen utan att inleda en marknadsundersökning, inte nämns i lydelsen av artikel 34.1 i den aktuella förordningen, ska det påpekas att sistnämnda bestämmelse inte var tillämplig i förevarande fall.

342    I artikel 34.4 i den aktuella förordningen föreskrivs emellertid att den berörda grindvaktens, det berörda företagets eller den berörda företagssammanslutningens rätt till försvar ska respekteras fullt ut i alla förfaranden. I skäl 109 i den aktuella förordningen anges bland annat att i den aktuella förordningen står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i stadgan och att tolkningen och tillämpningen av i den aktuella förordningen således bör respektera dessa rättigheter och principer.

343    Enligt rättspraxis är rätten till försvar dessutom en grundläggande rättighet som ingår bland de allmänna rättsprinciper som unionsdomstolen ska säkerställa iakttagandet av. Denna allmänna unionsrättsliga princip fastställs, vad gäller rätten till god förvaltning, i artikel 41.2 a och b i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och är tillämplig så snart myndigheterna avser att vidta en åtgärd gentemot en person som går denne emot (se dom av den 25 mars 2021, Slovak Telekom/kommissionen, C‑165/19 P, EU:C:2021:239, punkt 80 och där angiven rättspraxis). Alltså ska denna rätt iakttas även när den tillämpliga lagstiftningen inte uttryckligen föreskriver en sådan (se dom av den 22 november 2012, M., C‑277/11, EU:C:2012:744, punkt 86 och där angiven rättspraxis, och dom av den 18 juni 2020, kommissionen/RQ, C‑831/18 P, EU:C:2020:481, punkt 67 och där angiven rättspraxis).

344    Enligt artikel 41 i stadgan har var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner, organ och byråer, vilket bland annat innefattar en rätt för var och en att bli hörd innan en enskild åtgärd som skulle beröra honom eller henne negativt vidtas mot honom eller henne. Denna rättighet innebär enligt praxis särskilt att var och en garanteras en möjlighet att på ett meningsfullt och effektivt sätt framföra sin ståndpunkt under det administrativa förfarandet och innan ett beslut fattas som kan påverka hans eller hennes intressen på ett ogynnsamt sätt (se dom av den 18 juni 2020, kommissionen/RQ, C‑831/18 P, EU:C:2020:481, punkt 67 och där angiven rättspraxis).

345    I förevarande fall framgår det av handlingarna i målet att sökanden hördes flera gånger innan det angripna beslutet antogs. Före själva anmälan ägde åtminstone fyra möten mellan sökanden och kommissionen rum, den 15 december 2022 och den 23 mars, den 2 maj och den 13 juni 2023. Efter det att underrättelsen hade lämnats in den 3 juli 2023 översände kommissionen sedan, den 26 juli 2023, den preliminära bedömningen till sökanden och gav sökanden möjlighet att göra gällande sin ståndpunkt, vilket sökanden gjorde genom skrivelse av den 2 augusti 2023. Den 17 augusti 2023 ägde slutligen ett nytt möte rum mellan sökanden och kommissionen.

346    Sökanden har emellertid hävdat att den, trots denna skriftväxling i flera steg, inte har haft tillfälle att yttra sig över fyra specifika faktiska och rättsliga omständigheter som åberopats mot sökanden i det angripna beslutet.

347    Sökanden har för det första gjort gällande att sökanden inte hördes under det administrativa förfarandet om påståendet att ”kvalitativ” bevisning enligt skäl 23 i den aktuella förordningen inte beaktats.

348    Det framgår emellertid av handlingarna i målet att sökanden, i motsats till vad sökanden har anfört, gavs tillfälle att yttra sig över tolkningen av skäl 23 i den aktuella förordningen innan det angripna beslutet antogs. Det framgår nämligen av ett protokoll från mötet mellan sökanden och kommissionen den 17 augusti 2023, som sökanden själv upprättat, att denna tolkning och förhållandet mellan nämnda skäl och artikel 3 i den aktuella förordningen diskuterades.

349    Det framgår under alla omständigheter av fast praxis att även om rätten att yttra sig omfattar samtliga faktiska och rättsliga omständigheter som ligger till grund för ett beslut, omfattar den inte den beslutande myndighetens slutliga ställningstagande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 mars 2020, Tulliallan Burlington/EUIPO, C‑155/18 P–C‑158/18 P, EU:C:2020:151, punkt 94, och dom av den 1 februari 2023, SJ/kommissionen, T‑659/20, ej publicerad, EU:T:2023:32, punkt 11).

350    För det andra har sökanden kritiserat kommissionen för att den under det administrativa förfarandet inte hörde sökanden angående påståendet i skäl 128 i det angripna beslutet om att TikToks relativa omfattning i förhållande till andra onlinebaserade sociala nätverkstjänster är avgörande för betecknandet av en grindvakt.

351    Det ska inledningsvis preciseras att kommissionen i skäl 128 i det angripna beslutet inte ansåg att TikToks relativa omfattning i förhållande till omfattningen av andra onlinebaserade sociala nätverkstjänster var ”avgörande för betecknandet av en grindvakt”, såsom sökanden har påstått, utan begränsade sig till att påpeka att ”den relevanta jämförelsen i förevarande fall är den mellan omfattningen av ByteDance, TikTok och andra tillhandahållare av liknande tjänster, oberoende av omfattningen av deras verksamhet avseende onlinebaserad annonsering”. Det framgår för övrigt av själva ordalydelsen i skäl 23 i den aktuella förordningen att hänsyn bland annat ska tas till ”betydelsen av företagets centrala plattformstjänster, med beaktande av den totala omfattningen av respektive central plattformstjänst”, varvid det ska erinras om att sökanden, såsom påpekats i punkt 348 ovan, har haft tillfälle att yttra sig över tolkningen av detta skäl före antagandet av nämnda beslut.

352    Frågan om TikToks relativa omfattning jämfört med andra onlinebaserade sociala nätverkstjänsters omfattning diskuterades under det administrativa förfarandet. I den preliminära bedömningen preciserade kommissionen att sökandens påstående att TikTok mötte ett stort antal konkurrenter på området för onlinebaserade sociala nätverk inte tog hänsyn till att TikToks omfattning var betydande, även i jämförelse med andra onlinebaserade sociala nätverkstjänster, eftersom TikToks storlek i unionen motsvarade ungefär hälften av Facebooks och Instagrams storlek, vilket enligt kommissionen tyder på att TikToks omfattning inte var obetydlig. Sökanden besvarade detta påpekande bland annat i punkterna 32 och 42 i sin skrivelse av den 2 augusti 2023.

353    För det tredje ska det konstateras att sökanden, såsom sökanden har gjort gällande och utan att detta på allvar har bestritts av kommissionen, inte har haft möjlighet att under det administrativa förfarandet yttra sig över kommissionens konstaterande i skäl 132 i det angripna beslutet att ByteDance hade sitt eget ekosystem, vilket innebär att sökandens rätt att yttra sig hade åsidosatts. Även om avsaknaden av ett ekosystem och dess konsekvenser för betecknandet av ByteDance som grindvakt visserligen hade varit föremål för diskussioner mellan parterna, hade kommissionen inte informerat sökanden om att den ansåg att ByteDance faktiskt förfogade över ett ekosystem.

354    Kommissionen har emellertid gjort gällande att konstaterandet i skäl 132 i det angripna beslutet inte var avgörande, utan av underordnad betydelse för beslutets systematik, och att sökanden inte har visat att den hade kunnat försvara sig bättre om det konstaterade felet inte hade begåtts.

355    Enligt fast praxis innebär ett åsidosättande av rätten att yttra sig inte automatiskt att den angripna rättsakten ogiltigförklaras. Det krävs visserligen inte att sökanden visar att kommissionens beslut skulle ha blivit annorlunda om förfarandefelet i fråga inte hade förelegat. Det krävs endast att sökanden visar att en sådan möjlighet inte helt kan uteslutas, eftersom denna part bättre hade kunnat förbereda ett bättre försvar om denna felaktighet inte hade förelegat (se dom av den 5 maj 2022, Zhejiang Jiuli Hi-Tech Metals/kommissionen, C‑718/20 P, EU:C:2022:362, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

356    I förevarande fall grundar sig kommissionens underkännande av sökandens argument som avsåg att det inte fanns något ekosystem på flera skäl som, med undantag för skäl 132 i det angripna beslutet, grundar sig på det för sökanden mest gynnsamma fallet, nämligen att ByteDance inte förfogade över något ekosystem. Såsom framgår av punkterna 121–162 ovan var dessa andra skäl i sig tillräckliga, oberoende av konstaterandet i nämnda skäl 132 som grund för kommissionens slutsats att dessa argument inte var tillräckligt underbyggda för att uppenbart ifrågasätta antagandet i artikel 3.2 b i den aktuella förordningen.

357    Under dessa omständigheter har sökanden inte visat att det inte är helt uteslutet att kommissionens beslut skulle ha varit ett annat om det konstaterade felet inte hade begåtts.

358    För det fjärde och sista har sökanden kritiserat kommissionen för att under det administrativa förfarandet inte ha hört sökanden om de konstateranden som gjordes i skälen 54 och 141 i det angripna beslutet, enligt vilka TikTok används mer än vad som konstaterats om andra plattformar för onlinebaserade sociala nätverk.

359    För det första ingår skäl 54 i det angripna beslutet i punkt 5.1.1 i nämnda beslut, med rubriken ”Kvalificering och avgränsning av centrala plattformstjänster” (skälen 25–66 i beslutet), i vilken kommissionen angav skälen till att TikTok skulle betraktas som en onlinebaserad social nätverkstjänst i den mening som avses i artikel 2.7 i den aktuella förordningen.

360    Eftersom sökanden inom ramen för förevarande talan inte har bestritt kvalificeringen av TikTok som en onlinebaserad social nätverkstjänst, kan sökandens argument att sökandens rätt att yttra sig i samband med kommissionens bedömning i skäl 54 i det angripna beslutet har åsidosatts inte godtas, eftersom det är verkningslöst.

361    Vad för det andra gäller skäl 141 i det angripna beslutet har kommissionen inte bestritt att den inte hörde sökanden särskilt i frågan om i vilken utsträckning TikTok används, utan har gjort gällande att denna aspekt av beslutet endast var av underordnad betydelse i beslutets systematik och att sökanden inte har visat att den, om den hade hörts, hade kunnat försvara sig bättre.

362    I skäl 141 i det angripna beslutet konstaterade kommissionen att de uppgifter som sökanden hade lagt fram för att visa att användarna av TikTok valde multihoming i större utsträckning än vad som konstaterats bland Facebooks och Instagrams användare hade ett begränsat bevisvärde, eftersom Facebook och Instagram var verksamma i unionen innan TikTok lanserades och hade ett större slutanvändarunderlag än TikTok. Kommissionen tillade att dessa uppgifter ”dessutom” inte återspeglade utsträckningen av användningen av dessa olika plattformar. I det sistnämnda avseendet noterade kommissionen att det vid upprepade tillfällen konstaterats att TikTok hade en betydligt högre grad av engagemang än andra onlinebaserade sociala nätverkstjänster, att slutanvändarna tillbringade betydligt mer tid på TikTok än på andra onlinebaserade sociala nätverkstjänster, och att detta i synnerhet var fallet för yngre slutanvändare. Till stöd för dessa påståenden hänvisade kommissionen till två artiklar som publicerats online och som nämns i fotnoterna 152 och 153 i beslutet.

363    Det framgår således av lydelsen i skäl 141 i det angripna beslutet att kommissionen ansåg att bevisvärdet av de uppgifter som sökanden hade lagt fram till stöd för sitt argument om multihoming var begränsat på grund av att dessa uppgifter kunde förklaras av den enkla omständigheten att Facebook och Instagram hade varit verksamma i unionen innan TikTok kom och redan hade ett större antal slutanvändare. Skälet avseende att de inte återspeglade omfattningen av användningen av olika onlinebaserade sociala nätverkstjänster var således av kompletterande art och visade att dessa uppgifter hade ett lågt bevisvärde, vilket framgår av användningen av uttrycket ”dessutom”.

364    Den kritiserade delen av skäl 141 in fine i det angripna beslutet är vidare endast ett skäl bland andra som gjorde det möjligt för kommissionen att underkänna sökandens argument om sina användares multihoming.

365    När sökanden inom ramen för en åtgärd för processledning tillfrågades om huruvida sökanden i förevarande talan hade ifrågasatt själva innehållet i konstaterandena i skäl 141 in fine i det angripna beslutet vad gäller utsträckningen av användningen och huruvida bolaget hade kunnat försvara sig bättre om den påstådda oegentligheten inte hade förelegat, besvarade sökanden däremot frågan jakande. Sökanden har i detta avseende hänvisat till sina argument i ansökan avseende annonsörernas annonsutgifter och kostnaderna för de företagsanvändare som är registrerade på TikTok, vilka enligt sökanden visar att graden av interaktion hos dessa båda kategorier av användare var låg. Nämnda skäl avser emellertid utsträckningen av slutanvändarnas användning och inte utsträckningen av annonsörernas eller företagsanvändarnas användning.

366    Sökanden har i sitt svar även hänvisat till sitt argument i ansökan enligt vilket TikTok endast i liten utsträckning eller inte alls används ”som ett socialt nätverk”, medan kommissionen i det angripna beslutet grundade sin bedömning på uppgifter om hur lång tid användarna tillbringar på TikTok genom att passivt titta på videoklipp och inte genom att kommunicera på ett onlinebaserat socialt nätverk. Enligt sökanden är den tid som tillbringas genom att titta på videoklipp inte ett lämpligt kriterium för att mäta hur interaktionen hos användarna av TikTok ser ut jämfört med sociala nätverk såsom Facebook, Instagram, LinkedIn eller andra.

367    Det kan således konstateras att sökanden varken i ansökan eller i sitt svar på tribunalens frågor har bestritt riktigheten av den omständigheten, som anges i skäl 141 i det angripna beslutet, att slutanvändarna, och särskilt ungdomar, tillbringar betydligt mer tid på TikTok jämfört med den tid som de tillbringar på andra plattformar för onlinebaserade sociala nätverk.

368    Sökanden har nämligen begränsat sig till att göra gällande att den tid som slutanvändarna tillbringar på TikTok huvudsakligen består i att titta på videoklipp och att det därför inte är fråga om ett lämpligt kriterium för att mäta i vilken utsträckning TikTok används som en onlinebaserad social nätverkstjänst. Såsom det har erinrats om i punkt 193 ovan framgår det emellertid av artikel 2 led 7 i den aktuella förordningen att en onlinebaserad social nätverkstjänst är en plattform som gör det möjligt för slutanvändarna att ansluta sig och kommunicera med varandra, dela innehåll och upptäcka andra användare och annat innehåll på flera enheter och, i synnerhet, med hjälp av videoklipp. Upptäckten och delningen av videoklipp skulle således kunna vara en av de grundläggande funktionerna hos en plattform för ett onlinebaserat sociala nätverk, vilket innebär att den tid som tillbringas med att titta på videoklipp på en sådan plattform utgör ett relevant kriterium för att mäta i vilken utsträckning den används.

369    I skälen 42 och 49 i det angripna beslutet fann kommissionen för övrigt att en av TikToks grundläggande funktioner bestod i att göra videoklipp som genererats av användarna tillgängliga för allmänheten och att dess funktioner gick utöver dem som är specifika för en videodelningsplattform, varför TikTok skulle kvalificeras som en onlinebaserad social nätverkstjänst. Sökanden har inom ramen för förevarande talan inte bestritt vare sig nämnda skäl eller att TikTok ska kvalificeras som en onlinebaserad social nätverkstjänst. Eftersom tillgängliggörandet för allmänheten av videoklipp som skapats av användarna är en av TikToks grundläggande funktioner i egenskap av onlinebaserad social nätverkstjänst, kan sökanden inte bestrida att den tid som dess användare har tillbringat genom att titta på videoklipp, vad gäller TikTok, utgör en lämplig parameter för att mäta utsträckningen av användningen av denna plattform.

370    Under dessa omständigheter har sökanden inte visat, i enlighet med den praxis som nämnts ovan i punkt 355, att det inte är helt uteslutet att kommissionens beslut skulle ha blivit annorlunda om sökanden hade haft tillfälle att yttra sig över slutsatserna i skäl 141 in fine i det angripna beslutet angående utsträckningen av användningen av TikTok.

371    Den andra grunden kan följaktligen inte godtas.

C.      Den tredje grunden: Åsidosättande av likabehandlingsprincipen

1.      Parternas argument

372    Sökanden har i huvudsak gjort gällande att kommissionen har åsidosatt principen om likabehandling, eftersom den i det angripna beslutet avvisade sökandens ”kvalitativa” argument, samtidigt som den i andra beslut har godtagit sådana argument.

373    Kommissionen har bestritt sökandens argument.

2.      Tribunalens bedömning

374    Sökanden har i sin tredje grund gjort gällande att kommissionens beslutspraxis medfört en ojämlik behandling.

375    Såsom har påpekats i punkt 68 ovan är kommissionen emellertid skyldig att göra en individuell bedömning av omständigheterna i varje enskilt fall, utan att vara bunden av tidigare beslut som rör andra ekonomiska aktörer eller centrala plattformstjänster.

376    Det ska under alla omständigheter erinras om att likabehandlingsprincipen enligt fast praxis utgör en allmän unionsrättslig princip som fastställts i artiklarna 20 och 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som innebär att lika situationer inte får behandlas olika och att olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling (se dom av den 16 juni 2022, Sony Optiarc och Sony Optiarc America/kommissionen, C‑698/19 P, EU:C:2022:480, punkt 153 och där angiven rättspraxis).

377    Det ska även erinras om att enligt artikel 3.5 första stycket i den aktuella förordningen ska prövningen av de argument som det berörda företaget anfört för att motbevisa antagandena i artikel 3.2 i den aktuella förordningen ske med beaktande av ”de omständigheter under vilka den relevanta centrala plattformstjänsten är verksam”.

378    I förevarande fall räcker det att konstatera att de skäl i kommissionens beslut som sökanden har hänvisat till i sin ansökan avsåg andra kategorier av centrala plattformstjänster och inte onlinebaserade sociala nätverkstjänster. Sökanden har inte förklarat varför de omständigheter under vilka dessa andra kategorier av centrala plattformstjänster är verksamma skulle vara jämförbara med de omständigheter under vilka en sådan onlinebaserad social nätverkstjänst som TikTok är verksam.

379    Talan kan därmed inte bifallas såvitt avser den tredje grunden. Tribunalen ogillar därför talan i dess helhet.

IV.    Rättegångskostnader

380    Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

381    Kommissionen har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (åttonde avdelningen i utökad sammansättning)

följande:

1)      Talan ogillas.

2)      Bytedance Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna i det interimistiska förfarandet.

Kornezov

De Baere

Petrlík

Kecsmár

Kingston

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 17 juli 2024.

Underskrifter

---

*      Rättegångsspråk: engelska.

---

1      Dolda konfidentiella uppgifter.