(1)

Unionen bygger på solidaritet, både mellan invånarna och mellan medlemsstaterna. Detta universella och gemensamma värde vägleder unionens åtgärder och ger den enighet som krävs för att hantera nuvarande och framtida samhällsutmaningar – utmaningar som unga européer är beredda att anta genom att uttrycka sin solidaritet i praktiken. Artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) framhåller solidaritet som en av unionens centrala principer. Artikel 21.1 i EU-fördraget hänvisar också till solidaritetsprincipen som en av grunderna för unionens åtgärder i internationella sammanhang.

(2)

Med tanke på den betydande ökningen av globala humanitära behov och i syfte att på ett bättre sätt främja solidaritet och synliggöra humanitärt bistånd bland unionsmedborgarna finns det ett behov av att utveckla solidariteten mellan medlemsstaterna och med tredjeländer som drabbats av katastrofer orsakade av människan eller naturkatastrofer.

(3)

Volontärarbete vid humanitärt bistånd bör bidra till behovsbaserade humanitära insatser och vägledas av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd enligt den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och Europeiska kommissionen med titeln Europeiskt samförstånd om humanitärt bistånd (4). Internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning bör främjas.

(4)

Där så är lämpligt bör den centrala och övergripande samordnande roll som innehas av Förenta nationernas (FN) kontor för samordning av humanitära frågor när det gäller främjandet av samstämmiga internationella insatser vid humanitära kriser beaktas.

(5)

Volontärarbete vid humanitärt bistånd bör bidra till adekvata humanitära insatser som stärker jämställdhetsperspektivet i unionens politik för humanitärt bistånd och främjar adekvata humanitära insatser för de specifika behoven hos kvinnor och män i alla åldrar. Volontärarbete vid humanitärt bistånd bör beakta behoven och kapaciteten hos personer i de mest utsatta situationerna, inbegripet kvinnor och barn, och personer som är mest riskutsatta.

(6)

Volontärarbete vid humanitärt bistånd bör ha som mål att unionens humanitära bistånd ska bli mer ändamålsenligt och effektivt, i enlighet med principerna om gott humanitärt givarskap.

(7)

I talet om tillståndet i unionen den 14 september 2016 underströks behovet av att investera i unga och det tillkännagavs att kommissionen skulle inrätta en europeisk solidaritetskår som ett sätt att ge unga i hela unionen möjlighet att på ett meningsfullt sätt bidra till samhället, visa solidaritet och utveckla sina färdigheter och därigenom ge dem möjlighet att erhålla inte bara arbetslivserfarenhet utan också ovärderlig livserfarenhet.

(8)

I sitt meddelande av den 7 december 2016 med titeln En europeisk solidaritetskår underströk kommissionen behovet av att stärka grunden för solidaritetsarbetet i Europa, ge unga fler och bättre möjligheter till solidaritetsverksamhet inom flera olika områden och stödja nationella, regionala och lokala aktörer i deras ansträngningar att hantera olika utmaningar och kriser. Med meddelandet inleddes Europeiska solidaritetskårens första fas där resurser inom olika unionsprogram mobiliserades för att erbjuda unga i hela unionen volontärarbete, praktik eller arbetstillfällen.

(9)

I denna förordning menas med solidaritet att alla människor känner ett individuellt och kollektivt ansvar för det allmänna bästa, som kommer till uttryck genom konkreta handlingar.

(10)

Att bidra med stöd till människor och samhällen utanför unionen som är i behov av humanitärt bistånd – på grundval av de grundläggande principerna om humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende – är ett viktigt uttryck för solidaritet.

(11)

Det finns ett behov av att vidareutveckla solidariteten med offren för kriser och katastrofer i tredjeländer och att öka medvetandegraden och synligheten för humanitärt bistånd, och volontärarbete i allmänhet, som en aktivitet under hela livet bland unionsmedborgarna.

(12)

Unionen och medlemsstaterna har åtagit sig att genomföra FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och dess mål för hållbar utveckling, både internt och genom yttre åtgärder.

(13)

I sina slutsatser av den 19 maj 2017 om operationalisering av kopplingen mellan humanitärt arbete och utvecklingsarbete konstaterade rådet att det finns ett behov av att stärka resiliensen genom att bättre sammankoppla humanitärt bistånd och utvecklingssamarbete och av att ytterligare stärka de operativa kopplingarna mellan de kompletterande strategierna för humanitärt bistånd, utvecklingssamarbete och konfliktförebyggande.

(14)

Unga bör erbjudas lättillgängliga och inkluderande möjligheter att engagera sig i solidaritetsverksamhet, vilket skulle låta dem uttrycka sitt samhällsengagemang och samtidigt förvärva nyttiga erfarenheter, kunskaper, färdigheter och kompetenser som gagnar deras personliga, utbildningsmässiga, sociala, medborgerliga och yrkesmässiga utveckling, och därmed förbättra sin anställbarhet. Sådan solidaritetsverksamhet bör också stödja mobilitet för unga volontärer, interkulturell medvetenhet och interkulturell dialog.

(15)

Den solidaritetsverksamhet som erbjuds unga bör möjliggöra konkreta och värdefulla bidrag från unga. Solidaritetsverksamhet bör fylla icke tillgodosedda samhällsbehov och bidra till att stärka lokalsamhällen och medborgardeltagande. Solidaritetsverksamhet bör ge unga möjlighet att skaffa sig värdefulla kunskaper, färdigheter och kompetenser. Solidaritetsverksamhet bör vara ekonomiskt tillgänglig för unga och utföras under säkra och sunda förhållanden.

(16)

Programmet för Europeiska solidaritetskåren (programmet) tillhandahåller en gemensam inkörsport till solidaritetsverksamhet i och utanför unionen. För att maximera unionsfinansieringens ändamålsenlighet och programmets genomslag bör kommissionen sträva efter att uppnå synergier mellan alla relevanta program på ett enhetligt sätt, men utan att sådana synergier leder till att finansieringen används för att uppnå andra mål än de som anges i denna förordning. Samstämmighet och komplementaritet bör säkerställas med annan relevant unionspolitik, såsom Europeiska unionens ungdomsstrategi 2019–2027 (5), och andra relevanta unionsprogram, i synnerhet Erasmus+-programmet, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/817 (6). Programmet är byggt på styrkor och synergier hos tidigare och befintliga program, i synnerhet Europeiska volontärtjänsten, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013 (7) och initiativet EU-frivilliga för humanitärt arbete, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 375/2014 (8). Komplementaritet med befintliga nätverk på unionsnivå som är relevanta för programmets verksamhet, till exempel Eurodesk-nätverket, bör också säkerställas. Dessutom bör det säkerställas att befintliga relevanta program, särskilt nationella solidaritetsprogram, till exempel volontärarbete, medborgartjänst och utbytesprogram för unga, och programmet kompletterar varandra, för att ömsesidigt stärka och berika programmens genomslag och kvalitet och, när så är lämpligt, bygga vidare på god praxis. Programmet bör inte ersätta liknande nationella program. Det bör säkerställas att alla unga har lika tillträde till nationell solidaritetsverksamhet.

(17)

Programmet bör inrättas för en sjuårsperiod så att dess löptid anpassas till löptiden för den fleråriga budgetramen för perioden 1 januari 2021–31 december 2027 (den fleråriga budgetramen 2021–2027), vilken fastställs i rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 (9).

(18)

Vad gäller tolkningen av relaterade unionsrättsakter bör både gränsöverskridande volontärarbete och volontärarbete som fortsätter att få stöd enligt förordning (EU) nr 1288/2013 anses vara likvärdiga med volontärarbete som utförs inom Europeiska volontärtjänsten.

(19)

Programmet är utformat för att ge unga nya möjligheter till volontärarbete inom områden med anknytning till solidaritet och möjlighet att utforma och utveckla solidaritetsprojekt på eget initiativ. Dessa möjligheter bidrar till att förbättra ungas personliga, utbildningsmässiga, sociala, medborgerliga och yrkesmässiga utveckling. Programmet bör också stödja nätverksarbete för deltagare och deltagande organisationer samt åtgärder för att säkerställa kvaliteten på den understödda verksamheten och förbättra valideringen av deltagarnas läranderesultat. Programmet syftar därmed också till att bidra till europeiskt samarbete som är relevant för unga och till att öka insikten om dess positiva effekter. Den solidaritetsverksamhet som erbjuds bör följa ett tydligt och detaljerat förfarande riktat till deltagare och deltagande organisationer där alla etapper och faser i solidaritetsverksamheten fastställs.

(20)

Solidaritetsverksamheten bör ha ett potentiellt europeiskt mervärde och bör gynna lokalsamhällen och främja deltagarnas personliga, utbildningsmässiga, sociala, medborgerliga och yrkesmässiga utveckling. Solidaritetsverksamhet bör utvecklas inom olika områden, såsom: utbildning; ungdomsarbete; sysselsättning; jämställdhet; entreprenörskap, och särskilt socialt företagande; medborgarskap och demokratiskt deltagande; interkulturell medvetenhet och interkulturell dialog; social inkludering; inkludering av personer med funktionsnedsättning; miljö- och naturskydd; klimatåtgärder; katastrofförebyggande åtgärder, katastrofberedskap och återhämtning; jordbruk och landsbygdsutveckling; tillhandahållande av livsmedel och andra förnödenheter; hälsa och välbefinnande; kultur, inklusive kulturarv; kreativitet; gymnastik och idrott; socialt stöd och välfärd; mottagande och integration av tredjelandsmedborgare, med beaktande av de utmaningar som personer med migrantbakgrund står inför; territoriellt samarbete och sammanhållning; samt samarbete över gränserna. Solidaritetsverksamheten bör omfatta en gedigen aspekt av lärande och utbildning genom lämplig verksamhet som erbjuds deltagarna före, under och efter solidaritetsverksamheten.

(21)

Volontärarbete, både i och utanför unionen, är en värdefull erfarenhet i ett sammanhang av icke-formellt och informellt lärande och stärker ungas personliga, sociala, utbildningsmässiga och yrkesmässiga utveckling, aktiva medborgarskap, medborgardeltagande och anställbarhet. Volontärarbete bör inte inverka negativt på potentiell eller befintlig avlönad sysselsättning och bör inte ses som en ersättning för denna. Kommissionen och medlemsstaterna bör samarbeta om politiken för volontärarbete på ungdomsområdet genom den öppna samordningsmetoden.

(22)

Ungas initiativförmåga är en viktig tillgång för samhället och arbetsmarknaden. Programmet bidrar till att främja den initiativförmågan genom att ge unga möjlighet att utforma och genomföra egna solidaritetsprojekt för att tillgodose särskilda behov i sina lokalsamhällen. Solidaritetsprojekt är ett tillfälle att pröva nya idéer avseende, och innovativa lösningar på, gemensamma problem genom en nedifrån-och-upp-strategi, och de hjälper unga att själva genomföra solidaritetsåtgärder. Solidaritetsprojekt kan också fungera som en språngbräda för ytterligare engagemang i solidaritetsverksamhet och är ett första steg för att uppmuntra deltagare att bli egenföretagare och fortsätta vara aktiva medborgare som volontärer, praktikanter eller anställda i föreningar, icke-statliga organisationer eller andra organ som är aktiva inom sektorerna för solidaritet, icke-vinstdrivande verksamhet och ungdom.

(23)

Deltagare i volontärarbete (volontärer) kan bidra till att stärka unionens kapacitet att tillhandahålla behovs- och principbaserat humanitärt bistånd och kan bidra till att öka ändamålsenligheten i den humanitära sektorn under förutsättning att de väljs ut, utbildas och förbereds för sin utplacering på ett lämpligt sätt för att säkerställa att de har de färdigheter och den kompetens som de behöver för att på bästa möjliga sätt kunna hjälpa behövande och under förutsättning att de kan räkna med tillräckligt stöd och handledning på plats. Högkvalificerade, välutbildade och erfarna handledare, mentorer och experter spelar därför en viktig roll, då de bidrar till de humanitära insatsernas ändamålsenlighet på fältet och stöder volontärer som en del av volontärarbetet. Sådana handledare, mentorer och experter kan delta i volontärarbetet för att vägleda och följa volontärerna och bidra med stöd till de komponenter i volontärarbetet som avser utveckling och kapacitetsuppbyggnad, och därigenom stärka lokala nätverk och samhällen. Kapaciteten hos värdorganisationer i tredjeländer samt behovet av att integrera volontärarbetet i det lokala sammanhanget och underlätta volontärernas samverkan med lokala humanitära aktörer, värdsamhället och civilsamhället bör ägnas särskild uppmärksamhet.

(24)

Det är viktigt att deltagare och deltagande organisationer känner att de tillhör en gemenskap av personer och enheter som är engagerade i att främja solidaritet i hela Europa. Samtidigt behöver deltagande organisationer stöd för att stärka sin kapacitet att erbjuda solidaritetsverksamhet av hög kvalitet till ett ökande antal deltagare. Programmet bör stödja nätverksarbete som syftar till att stärka deltagarnas och de deltagande organisationernas engagemang i en sådan gemenskap, att främja en programanda och att uppmuntra utbytet av användbar praxis och användbara erfarenheter. Nätverksarbetet bör också bidra till att öka kunskapen om programmet bland offentliga och privata aktörer och till att samla in synpunkter från deltagare och deltagande organisationer på hur programmet genomförs.

(25)

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att säkerställa kvaliteten på den solidaritetsverksamhet och de möjligheter som erbjuds inom ramen för programmet, i synnerhet genom att erbjuda deltagarna utbildning online eller offline, språkstöd och administrativt stöd före, under och efter solidaritetsverksamheten i fråga samt försäkring, inbegripet skydd vid olycksfall, sjukdom och skadeståndsansvar. Valideringen av de kunskaper och färdigheter och den kompetens som deltagarna förvärvat genom sin erfarenhet från programmet bör säkerställas. Deltagarnas, de deltagande organisationernas och de avsedda mottagarnas säkerhet och trygghet är fortsatt av yttersta vikt. Sådan säkerhet och trygghet bör inbegripa lämpliga krav på godkännande för deltagare som arbetar med utsatta grupper i enlighet med tillämplig nationell rätt. All solidaritetsverksamhet bör följa principen om att inte vålla skada och bör genomföras med vederbörlig hänsyn till effekterna av oförutsedda omständigheter såsom miljökriser, konflikter eller pandemier. Volontärer bör inte skickas på uppdrag i områden där det pågår internationella eller inhemska väpnade konflikter, eller till anläggningar som strider mot internationella människorättsstandarder.

(26)

Programmet bör respektera principerna i EU:s riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter från 2017 och i artikel 9 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

(27)

För att säkerställa att programmets verksamhet bidrar till deltagarnas personliga, utbildningsmässiga, sociala, kulturella, medborgerliga och yrkesmässiga utveckling bör de kunskaper och färdigheter och den kompetens som den berörda verksamheten resulterar i kartläggas och dokumenteras ordentligt. För det ändamålet bör användningen av ändamålsenliga instrument på unionsnivå och nationell nivå för erkännande av icke-formellt och informellt lärande, såsom ungdomspasset och Europass, när så är lämpligt med hänsyn till nationella omständigheter och särdrag, i enlighet med rådets rekommendation av den 20 december 2012 (10), uppmuntras.

(28)

Kommissionen och de nationella programkontoren bör även uppmuntra tidigare deltagare att dela med sig av sina erfarenheter genom ungdomsnätverk, på utbildningsinstitutioner och i workshoppar, exempelvis som ambassadörer eller medlemmar av ett nätverk. Tidigare deltagare skulle också kunna bidra till utbildningen av deltagare.

(29)

En kvalitetsmärkning bör säkerställa att deltagande organisationer uppfyller programmets principer och krav vad gäller deras rättigheter och skyldigheter under alla skeden av solidaritetserfarenheten.

(30)

Varje enhet som vill delta i programmet bör erhålla en kvalitetsmärkning under förutsättning att den uppfyller lämpliga villkor. Programmets genomförandeorgan bör på fortlöpande basis genomföra den process som leder till att en kvalitetsmärkning tilldelas. Programmets genomförandeorgan bör regelbundet ompröva huruvida enheter fortfarande uppfyller de villkor som låg till grund för tilldelningen av deras kvalitetsmärkningar. En kvalitetsmärkning bör upphävas om det vid kontroller som utförs av programmets genomförandeorgan konstateras att enheten i fråga inte längre uppfyller de villkoren. Det administrativa förfarandet för tilldelningen av en kvalitetsmärkning bör minimeras så att mindre organisationer inte avskräcks.

(31)

En enhet som vill ansöka om finansiering för att erbjuda solidaritetsverksamhet inom ramen för programmet bör först erhålla en kvalitetsmärkning. Ett sådant villkor bör inte gälla fysiska personer som söker ekonomiskt stöd för sina solidaritetsprojekt för en informell grupp av deltagares räkning. Erhållandet av en kvalitetsmärkning bör dock inte automatiskt leda till finansiering inom ramen för programmet.

(32)

Bidragsansökningar bör som regel lämnas in till det nationella programkontoret i det land där den deltagande organisationen är baserad. Bidragsansökningar som rör solidaritetsverksamhet med en unionsomfattande eller internationell dimension, inbegripet solidaritetsverksamhet som utförs av volontärarbetsgrupper på prioriterade områden som fastställts på unionsnivå och solidaritetsverksamhet till stöd för humanitära biståndsåtgärder i tredjeländer, får administreras centralt om så är lämpligt.

(33)

De deltagande organisationerna får ha flera funktioner inom ramen för programmet. Som värdar bör deltagande organisationer bedriva verksamhet med avseende på att ta emot deltagare, inbegripet att anordna verksamhet och ge deltagarna vägledning och stöd under solidaritetsverksamheten, beroende på vad som är lämpligt. I en stödfunktion bör de bedriva verksamhet med avseende på att sända ut deltagare, samt att förbereda deltagare före och vägleda dem under och efter solidaritetsverksamheten, inbegripet att utbilda deltagare och leda dem vidare till lokala organisationer efter solidaritetsverksamheten i syfte att förbättra möjligheterna till ytterligare solidaritetserfarenheter. Kvalitetsmärkningen bör återspegla det faktum att de specifika kraven varierar beroende på typen av solidaritetsverksamhet, och certifiera att organisationen under alla skeden av solidaritetserfarenheten kan säkerställa solidaritetsverksamhetens kvalitet i enlighet med programmets principer och mål. Varje enhet som avsevärt förändrar sin verksamhet bör informera det behöriga genomförandeorganet för programmet, som kan ompröva huruvida den enheten fortfarande uppfyller de villkor som låg till grund för tilldelningen av kvalitetsmärkningen.

(34)

För att stödja solidaritetsverksamhet bland unga kan de deltagande organisationerna vara offentliga eller privata enheter eller internationella organisationer, icke-vinstdrivande eller vinstdrivande, och kan inbegripa ungdomsorganisationer, religiösa institutioner, välgörenhetsorganisationer, sekulära humanistiska organisationer, icke-statliga organisationer eller andra aktörer från civilsamhället.

(35)

Det bör bli lättare att driva programprojekt i större skala. Särskilda åtgärder bör inrättas för att hjälpa dem som ansvarar för programprojekt att söka bidrag eller skapa synergier genom stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna och unionsprogrammen för migration, säkerhet, rättvisa och medborgarskap, hälsa och kultur.

(36)

Europeiska solidaritetskårens resurscentrum bör bistå programmets genomförandeorgan, de deltagande organisationerna och deltagarna för att höja kvaliteten på genomförandet av programmets verksamhet och förbättra kartläggningen och valideringen av de färdigheter som förvärvats genom denna verksamhet, bland annat genom ungdomspass.

(37)

Portalen för Europeiska solidaritetskåren bör utvecklas fortlöpande för att säkerställa enkel tillgång till programmet i enlighet med de standarder som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 (11) och tillhandahålla en gemensam kontaktpunkt för både intresserade enskilda personer och organisationer vad gäller bland annat registrering, kartläggning och matchning av profiler och möjligheter, nätverksarbete och virtuella utbyten, onlineutbildning, språkstöd och stöd efter verksamheten samt andra användbara funktioner som kan uppkomma i framtiden.

(38)

Europeiska solidaritetskårens portal bör vidareutvecklas med beaktande av den europeiska interoperabilitetsramen, vilken fastställs i kommissionens meddelande av den 23 mars 2017 med titeln Europeiska interoperabilitetsramen – genomförandestrategi, som ger särskild vägledning om hur driftskompatibla digitala offentliga tjänster kan skapas och som genomförs i medlemsstaterna och andra medlemmar av Europeiska ekonomiska samarbetsområdet genom nationella ramar för interoperabilitet. Den europeiska interoperabilitetsramen innehåller 47 konkreta rekommendationer om hur offentliga förvaltningar bättre kan förvalta sina initiativ för interoperabilitet, etablera kontakter över organisationsgränserna, rationalisera processer som stöder obrutna digitala tjänster och säkerställa att varken befintliga eller nya rättsakter äventyrar insatser för interoperabilitet.

(39)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (12) (budgetförordningen) är tillämplig på programmet. I budgetförordningen fastställs regler för genomförande av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling, indirekt förvaltning, finansieringsinstrument, budgetgarantier, ekonomiskt stöd och ersättning till externa experter.

(40)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (13) samt rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 (14), (Euratom, EG) nr 2185/96 (15) och (EU) 2017/1939 (16) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet åtgärder avseende förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter, inklusive bedrägerier, avseende krav på återbetalning av medel som förlorats, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, när så är lämpligt, avseende påförande av administrativa sanktioner. I enlighet med förordningarna (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EU, Euratom) nr 883/2013 har Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) befogenhet att göra administrativa utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 har Europeiska åklagarmyndigheten befogenhet att utreda och lagföra brott som skadar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (17). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, revisionsrätten och – när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939 – Eppo de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(41)

Programmet vänder sig till unga mellan 18 och 30 år. För att få delta i programmets verksamhet bör det krävas att sådana unga först registrerar sig på Europeiska solidaritetskårens portal.

(42)

Med tanke på de särskilda utmaningarna vid humanitära insatser bör deltagare i volontärarbete till stöd för humanitära biståndsåtgärder vara minst 18 år och högst 35 år gamla.

(43)

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att se till att alla unga, särskilt de med begränsade möjligheter, har möjlighet att delta i solidaritetsverksamhet. Särskilda åtgärder bör införas för att främja social inkludering och i synnerhet deltagande av missgynnade unga, inbegripet tillhandahållande av skälig anpassning som gör det möjligt för personer med funktionsnedsättning att på ett effektivt sätt delta i solidaritetsverksamhet på lika villkor som andra i enlighet med artikel 27 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och med rådets direktiv 2000/78/EG (18). Sådana särskilda åtgärder bör ta hänsyn till begränsningar som beror på att vissa landsbygdsområden, unionens yttersta randområden och de utomeuropeiska länderna och territorierna är så avlägset belägna liksom begränsningar som beror på fattigdomen i vissa stadsnära områden. Medlemsstaterna, de utomeuropeiska länderna och territorierna och tredjeländer som är associerade till programmet bör på samma sätt sträva efter att anta alla lämpliga åtgärder för att undanröja rättsliga och administrativa hinder så att programmet fungerar väl. Dessa åtgärder bör, när så är möjligt och utan att det påverkar tillämpningen av Schengenregelverket och unionsrätten avseende inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare, lösa administrativa problem som gör det svårt att få visering och uppehållstillstånd och, när det gäller gränsöverskridande verksamhet inom unionen, ett europeiskt sjukförsäkringskort.

(44)

För att ge uttryck för vikten av att bekämpa klimatförändringar i linje med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar och att uppfylla FN:s mål för hållbar utveckling, syftar programmet till att bidra till integreringen av klimatåtgärder och uppnåendet av det övergripande målet att 30 % av utgifterna i unionens budget ska stödja klimatmål. I linje med den europeiska gröna given som en plan för hållbar tillväxt bör åtgärderna enligt denna förordning respektera principen om att inte vålla skada utan att programmets grundläggande karaktär ändras. Under genomförandet av programmet bör relevanta åtgärder identifieras och införas och omprövas i samband med relevanta utvärderingar och översyner. Det är också lämpligt att mäta relevanta åtgärder som bidrar till klimatmålen, inbegripet sådana som syftar till att minska programmets miljöpåverkan.

(45)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för programmet som ska utgöra det särskilda referensbeloppet i den mening som avses i punkt 18 i det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel, för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet (19).

(46)

De olika finansieringstyperna och genomförandemetoderna enligt denna förordning bör väljas på grundval av den förmåga de har att uppnå åtgärdernas specifika mål och åstadkomma resultat, med hänsyn till framför allt kostnader för kontroller, den administrativa bördan och förväntad risk för bristande regelefterlevnad. När det urvalet görs med avseende på bidrag ska hänsyn tas till användningen av enhetsbelopp, schablonsatser och skalor för enhetskostnader.

(47)

Tredjeländer som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får delta i unionens program inom ramen för det samarbete som inrättas genom avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (20), av vilket följer att programmen ska genomföras på grundval av ett beslut antaget inom ramen för det avtalet. Tredjeländer får också delta på grundval av andra rättsliga instrument. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning som kräver att tredjeländer beviljar de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Olaf och revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt. Tredjeländers fulla deltagande i programmet bör omfattas av de villkor som föreskrivs i särskilda avtal som omfattar det berörda tredjelandets deltagande i programmet. Fullt deltagande innebär även en skyldighet att inrätta ett nationellt programkontor och förvaltning av vissa av åtgärderna inom programmet genom indirekt förvaltning. Rättsliga enheter från tredjeländer som inte är associerade till programmet bör kunna delta i vissa av åtgärderna inom programmet, i enlighet med arbetsprogrammen och de ansökningsomgångar som kommissionen utlyser. Vid genomförandet av programmet kan särskilda arrangemang tas i beaktande när det gäller deltagande av rättsliga enheter från Andorra, Liechtenstein, Monaco, San Marino och Heliga stolen.

(48)

För att maximera programmets genomslag bör det föreskrivas att medlemsstaterna och de tredjeländer som är associerade till programmet och andra unionsprogram får göra ytterligare finansiering tillgänglig i enlighet med reglerna för programmet.

(49)

I enlighet med rådets beslut 2013/755/EU (21) är personer och enheter i utomeuropeiska länder och territorier berättigade till finansiering, med förbehåll för programmets regler och mål och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet är knutet.

(50)

I enlighet med artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och i linje med kommissionens meddelande av den 24 oktober 2017 med titeln Ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU:s yttersta randområden bör programmet ta hänsyn till den särskilda situationen i de yttersta randområden som avses i den artikeln. Åtgärder bör vidtas för att öka de yttersta randområdenas deltagande i alla åtgärder, inbegripet i förekommande fall genom ekonomiskt stöd för mobilitetsinsatser. Mobilitetsutbyten och samarbete mellan personer och organisationer från dessa områden och tredjeländer, framför allt deras grannländer, bör främjas. Sådana åtgärder bör övervakas och utvärderas regelbundet.

(51)

I enlighet med budgetförordningen bör kommissionen anta arbetsprogram och informera Europaparlamentet och rådet om detta. Arbetsprogrammen bör fastställa de åtgärder som behövs för att de ska kunna genomföras i enlighet med programmets allmänna och specifika mål, urvals- och tilldelningskriterier för bidrag samt alla övriga inslag som krävs. Arbetsprogram och eventuella ändringar av dessa bör antas genom genomförandeakter i enlighet med granskningsförfarandet.

(52)

Enligt punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (22) bör programmet utvärderas på grundval av information som samlats in i enlighet med särskilda övervakningskrav, samtidigt som en administrativ börda, särskilt för medlemsstaterna, och överreglering undviks. Dessa krav bör när så är lämpligt innefatta mätbara indikatorer som utgångspunkt för utvärdering av programmets faktiska konsekvenser, inbegripet effekter på samhällsutmaningar och humanitära utmaningar.

(53)

Lämplig utåtriktad verksamhet, offentliggörande och spridning av de möjligheter och resultat som de åtgärder som stöds av programmet medför, bör säkerställas på lokal, nationell och europeisk nivå. Sociala företag bör ägnas särskild uppmärksamhet och uppmuntras att stödja programmets verksamhet. Den utåtriktade verksamheten, offentliggörandet och spridningen bör utgå från alla programmets genomförandeorgan och bör, i förekommande fall, få stöd av andra viktiga berörda parter. Dessutom bör kommissionen regelbundet under hela programmets livscykel samarbeta med ett brett spektrum av berörda parter, inbegripet deltagande organisationer, för att underlätta utbytet av god praxis och projektresultat och samla in återkoppling om programmet. De nationella programkontoren bör bjudas in att delta i den processen.

(54)

För att bättre uppnå programmets mål bör kommissionen, nationella myndigheter och nationella programkontor samarbeta nära och vid behov i partnerskap med icke-statliga organisationer, sociala företag, ungdomsorganisationer, organisationer som representerar personer med funktionsnedsättning och lokala berörda parter med sakkunskap om solidaritetsåtgärder.

(55)

För att säkerställa mer effektiv kommunikation med den breda allmänheten och starkare synergier mellan de kommunikationsinsatser som vidtas på kommissionens initiativ bör de finansiella medel som anslås för kommunikationsinsatser enligt denna förordning också bidra till att omfatta den gemensamma kommunikationen om unionens politiska prioriteringar i den mån dessa prioriteringar berör de allmänna målen för programmet.

(56)

För att säkerställa ett effektivt och ändamålsenligt genomförande av denna förordning bör programmet i största möjliga mån använda sig av befintliga administrativa arrangemang. Det övergripande genomförandet av programmet bör därför överlåtas till befintliga strukturer, dvs. kommissionen och de nationella programkontor som utses för förvaltningen av de åtgärder som avses i kapitlet om ungdom i förordning (EU) 2021/817. Åtgärder inom programområdet ungas deltagande i solidaritetsverksamhet med anknytning till humanitärt bistånd bör dock främst förvaltas direkt. Kommissionen bör regelbundet samråda med viktiga berörda parter, inbegripet deltagande organisationer, om genomförandet av programmet.

(57)

I syfte att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning och rättssäkerhet i medlemsstaterna och tredjeländer som är associerade till programmet bör varje nationell myndighet utse ett oberoende revisionsorgan. När så är möjligt, och för att maximera effektiviteten, bör de oberoende revisionsorganen vara samma som de som utsetts för de åtgärder som avses i kapitlet om ungdom i förordning (EU) 2021/817.

(58)

Medlemsstaterna bör sträva efter att anta alla lämpliga åtgärder för att undanröja rättsliga och administrativa hinder för att programmet ska fungera väl. Detta inbegriper att, när så är möjligt och utan att det påverkar tillämpningen av unionsrätt om inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare, lösa problem som skapar svårigheter att få visering och uppehållstillstånd.

(59)

Systemet för prestationsrapportering bör säkerställa att uppgifter för övervakning av programmets genomförande och utvärdering samlas in effektivt, på ett ändamålsenligt sätt och i god tid samt på lämplig detaljnivå. Uppgifterna bör lämnas till kommissionen på ett sätt som är förenligt med relevanta regler för skydd av personuppgifter.

(60)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (23).

(61)

I syfte att förenkla kraven på bidragsmottagarna bör förenklade bidrag i form av enhetsbelopp, finansiering till en schablonsats och enhetskostnader användas i största möjliga utsträckning. De förenklade bidragen för att stödja mobilitetsinsatser inom ramen för programmet, som fastställts av kommissionen, bör beakta levnads- och försörjningskostnaderna i värdlandet. I enlighet med nationell rätt bör medlemsstaterna också uppmuntras att låta dessa bidrag vara befriade från skatter och sociala avgifter; bidrag som offentliga eller privata rättsliga enheter tilldelar enskilda personer bör behandlas på samma sätt.

(62)

I syfte att säkerställa en ändamålsenlig bedömning av programmets framsteg när det gäller att uppnå dess mål, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på att ändra bilagan vad gäller programmets prestationsindikatorer. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(63)

Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan). Denna förordning syftar särskilt till att säkerställa full respekt för rätten till jämställdhet mellan kvinnor och män och rätten att inte utsättas för diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder, sexuell läggning eller socioekonomisk bakgrund, och att främja tillämpningen av artiklarna 21 och 23 i stadgan.

(64)

Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och anger särskilt förfarandet för budgetens uppställning och genomförande genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av ansvaret hos aktörer i budgetförvaltningen. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget omfattar även en generell villkorlighetsordning för skydd av unionens budget.

(65)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att stärka ungas och organisationers deltagande i solidaritetsverksamhet som är tillgänglig och av hög kvalitet, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(66)

I enlighet med budgetförordningen är det möjligt att tilldela bidrag för redan inledda åtgärder, om sökanden kan visa att det var nödvändigt att inleda åtgärden innan bidragsöverenskommelsen undertecknades. Kostnader som ådragits före den dag då bidragsansökan lämnades in är emellertid inte stödberättigande för unionsfinansiering, utom i vederbörligen motiverade undantagsfall. I syfte att undvika avbrott i unionsstödet som skulle kunna inverka negativt på unionens intressen bör det vara möjligt att i finansieringsbeslutet föreskriva – för en begränsad tidsperiod i början av den fleråriga budgetramen 2021–2027, och enbart i vederbörligen motiverade fall – att verksamheter och kostnader ska vara stödberättigande från och med den 1 januari 2021, även om dessa verksamheter genomfördes och dessa kostnader ådrogs innan bidragsansökan lämnades in.

(67)

Verksamheter eller initiativ som inte stöds enligt denna förordning får inte ingå i arbetsprogrammen.

(68)

För att optimera mervärdet av investeringar som finansieras helt eller delvis genom unionens budget bör synergier eftersträvas framför allt mellan programmet och andra unionsprogram, inklusive de fonder som genomförs inom ramen för delad förvaltning. För att maximera dessa synergier bör viktiga möjliggörande mekanismer säkerställas, inbegripet kumulativ finansiering inom en åtgärd från programmet och ett annat unionsprogram, förutsatt att den kumulativa finansieringen inte överstiger de totala stödberättigande kostnaderna för åtgärden. För detta ändamål bör det i denna förordning fastställas lämpliga regler, i synnerhet om möjligheten att deklarera samma kostnader eller utgifter proportionellt för programmet och ett annat unionsprogram.

(69)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1475 (24) bör upphävas med verkan från och med den 1 januari 2021.

(70)

För att säkerställa kontinuitet i tillhandahållandet av stöd inom det relevanta politikområdet och göra det möjligt att påbörja genomförandet av programmet från och med början av den fleråriga budgetramen 2021–2027, bör denna förordning skyndsamt träda i kraft och bör tillämpas med retroaktiv verkan från och med den 1 januari 2021.