(1)

Den inre marknaden är en av unionens hörnstenar. Allt sedan starten har den inre marknaden i stor utsträckning bidragit till tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning och den bör fortsätta att gynna alla medborgare och företag på ett likvärdigt sätt. Den har skapat nya möjligheter och stordriftsfördelar för unionsföretag, framför allt för mikroföretag samt små och medelstora företag, och har stärkt deras industriella konkurrenskraft. Den inre marknaden har bidragit till att skapa arbetsplatser och har erbjudit konsumenterna ett större urval av produkter och tjänster av hög kvalitet till lägre priser. Den fortsätter att vara en drivkraft för uppbyggnaden av en mer integrerad marknad och en starkare, mer balanserad och rättvisare ekonomi. Den inre marknaden hör till unionens viktigaste landvinningar och är dess största tillgång i en alltmer globaliserad värld, samt en central del i förverkligandet av den gröna och digitala omställningen mot en hållbar ekonomi, även som svar på de ökande påfrestningar som klimatförändringarna innebär.

(2)

Det är nödvändigt att kontinuerligt anpassa den inre marknaden till de snabba förändringarna i en omvärld som är präglad av den digitala revolutionen och globaliseringen. Den nya eran av digitala innovationer medför fortsättningsvis möjligheter för både företag och enskilda individer och bidrar till skapandet av nya produkter, tjänster, processer och affärsmodeller samt möjligheter till effektiv framställning av högkvalitativ statistik. Den utgör likväl en utmaning när det gäller reglering, tillämpning av lagstiftning, konsumentskydd och säkerhet.

(3)

En omfattande unionsrätt ligger till grund för en fungerande inre marknad. Den gäller framför allt konkurrenskraft, standardisering, ömsesidigt erkännande, bedömning av överensstämmelse, konsumentskydd och marknadskontroll. Den består även av regler för företagande, handel och finansiella transaktioner, området för växter, djur, livsmedel och foder, framställning av europeisk statistik samt främjandet av en rättvis konkurrens. Den omfattande unionsrätten tillhandahåller de likvärdiga förutsättningar som är nödvändiga för en fungerande inre marknad till gagn för konsumenter och företag.

(4)

Det finns dock fortfarande diskriminerande, omotiverade eller oproportionerliga hinder i vägen för en välfungerande inre marknad, och nya hinder dyker upp. Antagandet av regler utgör endast ett första steg på vägen, och lika viktigt är det att få dem att fungera i praktiken. Nuvarande utmaningar i samband med tillämpningen av befintliga regler, hinder för den fria rörligheten för varor och tjänster och låga nivåer av gränsöverskridande offentlig upphandling begränsar företagens och konsumenternas möjligheter. Att ta itu med sådana hinder är i sista hand en fråga om EU-medborgarnas tilltro till unionen samt dess förmåga att åstadkomma resultat och skapa arbetstillfällen och tillväxt, samtidigt som det allmänna intresset skyddas.

(5)

Tidigare har det funnits separata program för unionsåtgärder inom områden som konkurrenskraften för företag, särskilt små och medelstora företag, konsumentskydd, kunder och slutanvändare av finansiella tjänster samt politiskt beslutsfattande som gäller finansiella tjänster och området växter, djur, livsmedel och foder. Viss ytterligare verksamhet har finansierats direkt under budgetposterna för den inre marknaden. Det är nu nödvändigt att rationalisera och utnyttja synergier mellan olika åtgärder och att tillhandahålla smidigare, insynsvänligare, enklare och mer flexibla ramar för att finansiera verksamhet som syftar till att åstadkomma en välfungerande hållbar inre marknad. Därför bör det inrättas ett nytt program som sammanför olika former av verksamhet som tidigare finansierats inom ramarna för de övriga programmen och andra relevanta budgetposter. Det programmet bör också omfatta nya initiativ som syftar till att förbättra den inre marknadens funktion, samtidigt som överlappning med relaterade unionsprogram och unionsåtgärder undviks.

(6)

Utvecklingen, framställningen och spridningen av europeisk statistik i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 (4) har omfattats av ett separat program för europeisk statistik som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 99/2013 (5). I syfte att garantera kontinuitet i framställning och spridning av europeisk statistik bör det nya programmet också inkludera verksamhet som omfattas av det tidigare programmet för europeisk statistik genom att tillhandahålla ramar för utvecklingen, framställningen och spridningen av europeisk statistik enligt förordning (EG) nr 223/2009. Det nya programmet bör fastställa de finansiella ramarna för europeisk statistik för att tillhandahålla högkvalitativ, jämförbar och tillförlitlig europeisk statistik till stöd för utformningen, genomförandet, bedömningen och utvärderingen av all unionspolitik. Yrkesmässigt oberoende är en nödvändig förutsättning för utvecklingen, framställningen och spridningen av europeisk statistik.

(7)

Det är därför lämpligt att inrätta ett program för att förbättra den inre marknadens funktion, konkurrenskraften och hållbarheten för företag, särskilt små och medelstora företag, standardisering, marknadskontroll och konsumentskydd, för området för växter, djur, livsmedel och foder samt för europeisk statistik (programmet för den inre marknaden) (nedan kallat programmet). Programmet bör inrättas för en sjuårsperiod så att dess löptid anpassas till löptiden för den fleråriga budgetramen för åren 2021–2027, som fastställs i rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 (6).

(8)

Programmet bör stödja utformningen, genomförandet och tillämpningen av unionslagstiftningen till stöd för en välfungerande inre marknad. Programmet bör stödja skapandet av rätt förutsättningar för att stärka alla aktörer på den inre marknaden, inklusive företag, medborgare, inklusive konsumenter, och anställda, företrädare för civilsamhället och offentliga myndigheter. För detta ändamål bör programmet syfta till att främja företagens konkurrenskraft, kapacitetsuppbyggnad och hållbarhet, särskilt i fråga om små och medelstora företag, inbegripet de som är verksamma i turismsektorn. Företagens hållbarhet är viktig för upprätthållandet av deras konkurrenskraft på lång sikt och bidrar till omställningen till en ekonomiskt, miljömässigt och socialt sett mer hållbar union, vilket bör gå hand i hand med digitalisering och engagemang för hållbara affärsmetoder. Programmet bör också stödja tillämpningen av konsumentskydd och säkerhetsbestämmelser. Det bör också öka medvetenheten hos företag och individer om deras rättigheter genom att förse dem med rätt verktyg, lämplig information och assistans så att de kan fatta välgrundade beslut och för att stärka deras deltagande i utformningen av unionens politik. Dessutom bör programmet ha som syfte att främja rättsligt och administrativt samarbete, i synnerhet genom utbildningsprogram, utbytet av bästa praxis och genom uppbyggnaden av kunskaps- och kompetensbaser, inbegripet användningen av strategisk offentlig upphandling. Programmet bör också ha som syfte att stödja utvecklingen av högkvalitativa standarder och högkvalitativ reglering på unionsnivå och internationell nivå, bland annat genom brett deltagande av berörda parter, som stöder genomförandet av unionens lagstiftning.

Detta bör omfatta området för finansiell rapportering och revision för att därigenom bidra till att unionens kapitalmarknader blir transparenta och välfungerande, samt till att stärka investerarskyddet. Målet för programmet bör även vara att stödja genomförandet av unionens lagstiftning och dess efterlevnad genom att sörja för en hög hälsoskyddsnivå för människor och djur och en god växtskyddsstatus, skydd av människors och djurs välbefinnande samt livsmedels- och fodersäkerhet, samtidigt som principerna för en hållbar utveckling respekteras och en hög nivå av konsumentskydd säkerställs. Dessutom bör programmet stödja framställningen av högkvalitativ europeisk statistik i enlighet med de statistiska principer som anges i förordning (EG) nr 223/2009 och vidareutvecklas i uppförandekoden avseende europeisk statistik.

(9)

En modern inre marknad som bygger på principerna om rättvisa, insyn och ömsesidigt förtroende främjar konkurrens och är till fördel för konsumenter, företag och anställda. Ett bättre utnyttjande av den ständigt föränderliga inre marknaden för tjänster bör hjälpa unionsföretag att skapa arbetstillfällen och växa över gränserna, erbjuda ett större urval av tjänster till bättre priser och upprätthålla höga standarder för både konsumenter och arbetstagare. För att detta ska gå att uppnå, bör programmet bidra till en bättre övervakning av utvecklingen på den inre marknaden samt till att identifiera och undanröja återstående diskriminerande, omotiverade eller oproportionerliga hinder, och säkerställa att regelverket kan ge utrymme för alla former av innovation, inbegripet nya tekniska utvecklingar och processer, affärsmodeller för tjänsteinnovation, delningsekonomiska och socialekonomiska modeller, social innovation och icke-teknisk innovation.

(10)

Rättsliga hinder på den inre marknaden har undanröjts för många industriprodukter genom förebyggande mekanismer och antagandet av gemensamma regler samt, i sådana fall där inga tillämpliga unionsregler förekommer, genom principen om ömsesidigt erkännande. På områden där det inte finns någon unionslagstiftning gäller principen om ömsesidigt erkännande med resultatet att varor som saluförs lagligt i en medlemsstat åtnjuter rätten till fri rörlighet och kan säljas i en annan medlemsstat. Om den berörda medlemsstaten har skäl att motsätta sig att varorna saluförs får den införa en begränsning, förutsatt att en sådan begränsning är icke-diskriminerande, motiverad av legitima mål av allmänt intresse i enlighet med artikel 36 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) eller erkänns i Europeiska unionens domstols rättspraxis som tvingande hänsyn till allmänintresset och står i proportion till det mål som eftersträvas. Otillräcklig tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande, till exempel i form av införande av omotiverade eller oproportionella begränsningar, gör att det blir svårare för företag att få tillträde till marknader i andra medlemsstater. Trots den höga marknadsintegrationen på området för varor innebär den situationen förlorade möjligheter för ekonomin överlag. Antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/515 (7) förväntas öka de ekonomiska fördelarna på detta område. Programmet bör därför ha som syfte att förbättra tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på området för varor för att förverkliga dess fulla potential. Det bör även ha till syfte att minska mängden olagliga varor och varor som inte överensstämmer med kraven på marknaden, genom riktade åtgärder för ökad medvetenhet och utbildning, genom stöd till de kontaktpunkter för produkter som avses i förordning (EU) 2019/515 och genom bättre samarbete mellan behöriga myndigheter för ömsesidigt erkännande.

(11)

Det finns nya utmaningar för regleringen och tillämpningen som hänger samman med att omgivningen snabbt förändras i och med den digitala revolutionen och exempelvis när det gäller frågor som cybersäkerhet, data- och integritetsskydd, sakernas internet eller artificiell intelligens och tillhörande etiska normer. Det är viktigt att det finns stränga regler om produktsäkerhet, och att det råder klarhet när det gäller ansvarsskyldighet, för att säkerställa att unionsmedborgare, inklusive konsumenter och företag, har möjlighet att åtnjuta lämpligt skydd om skada skulle uppstå. Programmet bör därför bidra till en snabb anpassning till produktansvarsregler för unionen, som främjar innovation, liksom en bättre tillämpning av dessa, samtidigt som trygghet och säkerhet säkerställs för användarna.

(12)

Utsläppandet på marknaden av produkter som inte överensstämmer med unionsrättens krav, inklusive produkter importerade från tredjeländer, innebär att unionsmedborgare, inklusive konsumenter och andra slutanvändare, utsätts för risker. Ekonomiska aktörer som genom traditionella eller elektroniska medel säljer produkter som överensstämmer med kraven ställs inför snedvriden konkurrens från dem som inte följer reglerna på grund av bristande kunskap, avsiktligt för att nå konkurrensfördelar eller till följd av fragmenteringen av marknadskontrollen i unionen. Marknadskontrollmyndigheterna är ofta underfinansierade och bundna av nationella gränser, medan företagare bedriver handel i hela unionen, eller till och med internationellt. Det är i synnerhet när det gäller e-handel mycket svårt för marknadskontrollmyndigheterna att spåra produkter som importeras från tredjeländer och som inte överensstämmer med kraven, i syfte att identifiera de ansvariga ekonomiska aktörerna inom deras jurisdiktion.

Det är också mycket svårt för dem att utföra riskbedömningar och säkerhetstester på grund av bristen på fysisk tillgång till produkterna. Programmet bör därför arbeta för att stärka produktöverensstämmelsen genom att öka medvetenheten om unionens tillämpliga regler för produktsäkerhet, genom att öka kontrollen av överensstämmelse i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 (8) och genom att främja ett närmare samarbete mellan olika tillsynsmyndigheter över gränserna. Programmet bör också medverka till konsolideringen av det befintliga regelverket för marknadskontroll, uppmuntra till gemensamma åtgärder mellan marknadskontrollmyndigheter från olika medlemsstater, förbättra informationsutbytet samt främja konvergens och bättre integrering av marknadskontrollverksamheten. Programmet bör göra detta i synnerhet genom att säkerställa att de nya krav som införts genom förordning (EU) 2019/1020 upprätthålls strikt för att förhindra försäljning av produkter med bristande överensstämmelse till konsumenter samt andra slutanvändare. Programmet bör därför stärka kapaciteten hos marknadskontrollmyndigheter i hela unionen, bidra till större enhetlighet i efterlevnaden av regler mellan medlemsstaterna och göra det möjligt för medlemsstaterna att dra lika stor nytta av den inre marknaden när det gäller ekonomisk tillväxt och hållbarhet.

(13)

Även om programmet inte inkluderar mål och åtgärder till stöd för skydd av immateriell äganderätt, bör man dock ha i åtanke att ofta överensstämmer förfalskade produkter inte med kraven i unionslagstiftningen om produktsäkerhet och konsumentskydd, och medför risker för konsumenters hälsa och säkerhet, särskilt när sådana produkter köps på nätet. Programmet bör därför öka synergierna med andra unionsprogram på området för skydd av immateriell äganderätt, särskilt instrumentet för ekonomiskt stöd för tullkontrollutrustning, inrättat enligt en Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande, som en del av Fonden för integrerad gränsförvaltning, av instrumentet för ekonomiskt stöd för tullkontrollutrustning.

(14)

För att göra det lättare för kategorier av harmoniserade produkter med högre inneboende risk att uppfylla kraven har unionen inrättat ett ackrediteringssystem för organen för bedömning av överensstämmelse som fastställer deras kompetens, opartiskhet och självständighet. Det är nödvändigt att organen för bedömning av överensstämmelse är pålitliga och kompetenta eftersom de bekräftar om produkter svarar mot säkerhetskraven innan de släpps ut på marknaden. Den största utmaningen är nu att säkerställa att ackrediteringssystemet fortsätter att representera de senaste vetenskapliga rönen och att systemet tillämpas med samma stringens i hela unionen. Programmet bör följaktligen stödja åtgärder för att säkerställa att organen för bedömning av överensstämmelse även i fortsättningen uppfyller sina lagstadgade krav såsom opartiskhet och självständighet, särskilt genom användning av ackreditering. Programmet bör också stödja åtgärder för att stärka det europeiska ackrediteringssystemet, framför allt inom nya politikområden, genom att stödja den europeiska samarbetsorganisation för ackreditering som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 (9).

(15)

Eftersom konsumentmarknaderna i och med utvecklingen av handel och resetjänster på nätet inte längre känner några gränser, är det viktigt att säkerställa att konsumenter som är bosatta i unionen kan åtnjuta samma höga skyddsnivå när varor och tjänster importeras från ekonomiska aktörer i tredjeländer, inbegripet när de säljs på nätet. Det bör därför vara möjligt för programmet att vid behov stödja samarbete med relevanta organ i tredjeländer, till exempel med avseende på utbyte av information om produkter med bristande överensstämmelse.

(16)

Offentlig upphandling används av de offentliga myndigheterna för att säkerställa god valuta för pengarna när offentliga medel används, liksom för att bidra till en mer innovativ, hållbar, inkluderande och konkurrenskraftig inre marknad. Detta inbegriper tillämpningen av utvärderingskriterier som inte bara identifierar det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet utan också det mest fördelaktiga anbudet i termer av största tillhandahållna allmännytta för de offentliga medlen vid tilldelning av anbud enligt det ”bästa förhållandet mellan pris och kvalitet”. När det är förenligt med tillämplig unionsrätt bör miljömässiga och sociala aspekter och aspekter med avseende på rättvis handel beaktas och en uppdelning av anbud i delar bör främjas för stora infrastrukturprojekt. Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU (10), 2014/24/EU (11) och 2014/25/EU (12) tillhandahåller den rättsliga grunden för att marknaden för offentlig upphandling, som står för 14 % av unionens bruttonationalprodukt, ska kunna bli integrerad och fungera effektivt till gagn för offentliga myndigheter, företag och medborgare inklusive konsumenter. Korrekt genomförda regler för offentlig upphandling är ett viktigt verktyg när det gäller att stärka den inre marknaden, stimulera tillväxten hos unionens företag och öka arbetstillfällena inom unionen. Programmet bör därför stödja åtgärder för att säkerställa en mer utbredd användning av strategisk offentlig upphandling, professionaliseringen av offentliga upphandlare, underlättad och förbättrad tillgång till marknaden för offentlig upphandling för små och medelstora företag, särskilt genom rådgivningstjänster och utbildning, en ökad öppenhet, integritet och bättre data, stärkande av digitaliseringen av upphandlingar och främjandet av gemensamma upphandlingar, genom ett stärkt partnerskap med medlemsstaterna, förbättrandet av insamling och analys av data, inklusive genom framtagningen av specialiserade it-verktyg, samt för att säkerställa stöd till utbyte av erfarenheter och god praxis, hänvisning till europeiska och internationella standarder, tillhandahållandet av vägledning, arbete för att ingå förmånliga handelsavtal, stärkt samarbete mellan nationella myndigheter och lanseringen av pilotprojekt.

(17)

För att man ska kunna uppfylla programmets mål och underlätta tillvaron för medborgare och företag, behöver det inrättas alltmer digitaliserade och fullt tillgängliga, högkvalitativa användarcentrerade offentliga tjänster. Insatserna på områdena e-administration och e-förvaltning måste också intensifieras, samtidigt som adekvat dataskydd och integritet säkerställs. Det innebär att de offentliga förvaltningarna måste åta sig att tillsammans med medborgare och företag ta fram dessa former av offentliga tjänster. Vidare förutsätter den kontinuerliga och ständigt ökande gränsöverskridande verksamheten på den inre marknaden att uppdaterad, korrekt och lättbegriplig information om företagens och medborgarnas rättigheter finns tillgänglig. Detta innebär att förenklad information som förklarar de administrativa formaliteterna bör visas. Därutöver är det nödvändigt att tillhandahålla juridisk rådgivning och stöd när det gäller att lösa problem som uppkommer över landsgränserna. Dessutom bör offentliga myndigheter stödjas i sina ansträngningar för att uppnå dessa mål, till exempel genom att man på ett enkelt och effektivt vis kopplar samman nationella förvaltningar samt tillhandahåller information och underlättar ett utbyte av information som förklarar hur den inre marknaden fungerar i praktiken. De etablerade verktygen för förvaltning av den inre marknaden spelar redan en viktig roll i det avseendet, och deras kvalitet, synlighet, transparens och tillförlitlighet bör ytterligare förbättras. Programmet bör därför stödja följande befintliga verktyg för förvaltning av den inre marknaden: portalen Ditt Europa som bör utgöra stommen för den kommande gemensamma digitala ingången, Ditt Europa – Rådgivning, Solvit, informationssystemet för den inre marknaden och resultattavlan för den inre marknaden.

(18)

Programmet bör stödja utvecklandet av unionens regelverk inom bolagsrätt och företagsstyrning, och avtalsrätt, i syfte att göra företag, särskilt små och medelstora företag, mer effektiva och konkurrenskraftiga, samtidigt som berörda parter som påverkas av företagens åtgärder förses med skydd, och i syfte att reagera på politiska utmaningar som uppstår. Det bör också säkerställa adekvat utvärdering, genomförande och tillämpning av det relevanta regelverket, informera och bistå berörda parter och främja informationsutbytet på området. Programmet bör vidare stödja kommissionens initiativ till stöd för ett entydigt och välanpassat regelverk för datadriven ekonomi och innovation. Dessa initiativ är nödvändiga för att stärka rättssäkerheten i fråga om avtalsrättsliga förpliktelser och om förpliktelser utanför avtalsförhållanden, framför allt i fråga om ansvar, säkerhet, etik och integritet kopplade till nya former av teknik under utveckling, såsom sakernas internet, artificiell intelligens, robotteknik och 3D-printing. Programmet bör syfta till att stimulera utvecklingen av datadrivet företagande, eftersom sådant företagande kommer att vara helt avgörande för hur unionens ekonomi presterar i den globala konkurrensen.

(19)

Programmet bör också verka för att medlemsstaterna korrekt och fullt ut genomför och tillämpar unionens regelverk för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och utvecklar framtida strategier för att ta itu med kommande utmaningar inom dessa områden. Det bör också stödja relevant verksamhet som bedrivs av internationella organisationer som är av europeiskt intresse, såsom Europarådets expertkommitté för utvärdering av åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

(20)

Målet att genomföra och utveckla den inre marknaden på området finansiella tjänster, finansiell stabilitet och kapitalmarknadsunionen, inklusive hållbar finansiering, är i hög grad beroende av de evidensbaserade politiska åtgärder som vidtagits av unionen. Kommissionen bör spela en aktiv roll för att uppnå detta mål, genom att kontinuerligt övervaka finansmarknaderna och den finansiella stabiliteten, bedöma hur unionslagstiftningen efterlevs i medlemsstaterna och utvärdera om den existerande lagstiftningen är lämpad för ändamålet samt, när nya risker uppstår, identifiera potentiella åtgärdsområden, allt med berörda parter genomgående involverade under hela den politiska beslutsprocessen. Verksamhet av detta slag är beroende av att analyser, studier, utbildningsmaterial, enkäter, bedömningar av överensstämmelse, utvärderingar och statistik av hög kvalitet tas fram och stöds av olika it-system och kommunikationsverktyg.

(21)

EUF-fördraget innefattar ett system med regler som säkerställer att konkurrensen inte snedvrids på den inre marknaden. Programmet bör bidra till unionens konkurrenspolitik, inbegripet genom förbättring och förstärkning av samarbetet med nätverk, och med nationella myndigheter och domstolar, och förstärkning av det internationella samarbetet samt genom säkerställande av kontakten med berörda parter i vidare omfattning genom att de rättigheter, fördelar och förpliktelser som ingår i unionens konkurrenspolitik förmedlas och förklaras. Programmet bör också bidra till att förbättra analysen och bedömningen av marknadsutvecklingen, bland annat genom användning av branschutredningar och andra marknadsundersökningsverktyg samt genom ett systematiskt utbyte av information och bästa praxis inom det europeiska konkurrensnätverket. Detta bör bidra till rättvis konkurrens och lika villkor, inklusive på global nivå, och stärka företagens, särskilt de små och medelstora företagens, samt konsumenternas möjligheter att dra nytta av fördelarna med den inre marknaden.

(22)

Programmet måste i synnerhet ge sig i kast med de radikala följdverkningar som drabbar konkurrensen och den inre marknadens funktion genom den pågående gröna och digitala omställningen inom ekonomin och näringslivet, i synnerhet på grund av den exponentiella ökningen av mängden och användningen av data, och med beaktande av att företagen i allt högre grad använder sig av artificiell intelligens, stordata, algoritmer och andra it-verktyg och former av expertis. Det är också ytterst viktigt att programmet stöder nätverksbildning och främjar ett bredare och djupare samarbete med medlemsstaterna och deras myndigheter och domstolar, eftersom icke snedvriden konkurrens och en fungerande inre marknad i allt väsentligt beror på dessa instansers åtgärder. Med tanke på den viktiga roll som konkurrenspolitiken har när det gäller att förebygga skador på den inre marknaden som uppstår på grund av konkurrensbegränsande beteenden utanför unionens gränser, bör programmet vid behov även stödja samarbete med tredjeländers myndigheter. Det är dessutom nödvändigt att utöka den utåtriktade verksamheten i syfte att få fler medborgare och företag att dra full fördel av rättvis konkurrens på den inre marknaden. Detta bör stödja ansträngningarna att bättre visa på fördelarna med unionens konkurrenspolitik för unionsmedborgarna, bland annat genom samarbete med företrädare för grupper i civilsamhället och berörda parter. Det kommer sannolikt att behövas flexibilitet vid genomförandet av den del av programmet som avhandlar konkurrens för att man ska kunna bemöta de föränderliga behov som påverkas av den dynamiska och snabba utvecklingen i fråga om konkurrensvillkoren på den inre marknaden, vars hastighet och omfattning är svår att uppskatta. Den utvecklingen gäller särskilt i fråga om digitalisering, artificiell intelligens, algoritmer, stordata, cybersäkerhet och kriminalteknik.

(23)

Det är av yttersta vikt att unionsföretagens konkurrenskraft och hållbarhet stärks samtidigt som likvärdiga förutsättningar och en inre marknad som är öppen och konkurrenskraftig säkerställs. De små och medelstora företagen är motorn i unionens ekonomi. De utgör upp till 99,8 % av alla företag i unionen, står för två tredjedelar av arbetstillfällena och bidrar väsentligt till skapandet av nya arbetstillfällen av hög kvalitet inom alla sektorer med en regional och lokal dimension, och därmed till skapandet av social sammanhållning. Små och medelstora företag spelar en avgörande roll i moderniseringen av industrin och i den gröna och digitala omvandlingen av ekonomin, bland annat med avseende på uppnåendet av klimatneutralitet. Programmet bör därför stödja deras insatser för att öka resurseffektiviteten och utveckla miljövänliga produkter och tjänster av hög kvalitet. På så sätt bör programmet också bidra till att förbättra de små och medelstora företagens konkurrenskraft på den globala marknaden.

(24)

Små och medelstora företag har gemensamma utmaningar som inte i samma mån påverkar större företag. I dessa gemensamma utmaningar ingår att ordna finansiering, rekrytera yrkeskunnig arbetskraft, lätta på den administrativa bördan, utnyttja kreativitet och innovation, bland annat genom offentlig upphandling, och få tillgång till de globala marknaderna och värdekedjorna i syfte att främja deras internationaliseringsåtgärder. Programmet bör ta itu med sådana marknadsmisslyckanden på ett proportionellt sätt, utan att detta på ett oskäligt sätt snedvrider konkurrensen på den inre marknaden. Programmet bör också ta hänsyn till de specifika behoven hos särskilda typer av små och medelstora företag, såsom mikroföretag, små och medelstora tjänsteföretag och små och medelstora hantverksföretag samt små och medelstora företag som består av egenföretagare, fria yrkesutövare samt företag inom den sociala ekonomin. Företag inom den sociala ekonomin i unionen inkluderar olika typer av företag och enheter inom den sociala ekonomin, såsom kooperativ, ömsesidiga bolag, ideella föreningar, stiftelser, sociala företag och andra former av företag. Eftersom de i första hand är inriktade på att skapa gemensamt värde och ha social inverkan på människor snarare än på att generera vinster, kan de fungera som en drivkraft för social innovation, transparent styrning och solidaritet, genom att återinvestera merparten av sina vinster eller överskott i sina mål. Uppmärksamhet bör också ägnas åt de specifika behoven hos potentiella nya företagare, såsom unga och kvinnliga företagare, äldre företagare och personer med funktionsnedsättning.

(25)

Programmet bör ta hänsyn till små och medelstora företag, enligt definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EG (13). Vid tillämpningen av denna förordning med avseende på små och medelstora företag bör kommissionen samråda med alla berörda parter, bland annat med medlemsstaternas offentliga och privata organisationer som företräder små och medelstora företag och medlemsstaternas organisationer för handelsfrämjande insatser.

(26)

Programmet bör stödja och främja en innovationskultur och utveckla industriella ekosystem som är gynnsamma för nystart av företag och små och medelstora företags tillväxt, med fokus på samtliga små och medelstora företag som kan klara utmaningarna i den gröna och digitala omställningen och i en alltmer konkurrensutsatt och snabbt föränderlig situation. Programmet bör syfta till att stödja processen för införande av innovationer genom att främja nya samarbetsbaserade affärsmodeller, nätverkssamarbete och delning av kunskap och resurser, inklusive inom europeiska klusterpartnerskap och organisationer för företagsnätverk.

(27)

Vid fastställande av arbetsprogram för tillhandahållande av stöd till små och medelstora företag bör man beakta de strategiska bestämmelserna i SMF-strategin och småföretagsakten samt den kontext inom vilken små och medelstora företag verkar, enligt beskrivningen i resultatgranskningen av små och medelstora företag. Nätverket av företrädare för små och medelstora företag bör också uppmärksammas.

(28)

Många av unionens konkurrenskraftsproblem har att göra med de små och medelstora företagens svårigheter att få tillgång till finansiering. Dessa svårigheter uppstår eftersom små och medelstora företag har svårt att bevisa sin kreditvärdighet och har otillräckliga tillgångar som säkerhet för långivare (dvs. säkerheter/garantier), eller eftersom de inte är medvetna om de mekanismer för att främja deras verksamhet som redan finns på unionsnivå eller på nationell eller lokal nivå. Ytterligare utmaningar vad gäller finansieringen uppkommer av de små och medelstora företagens behov att förbli konkurrenskraftiga genom att engagera sig i exempelvis införande av innovationer, digitalisering och internationalisering samt kompetensutveckling. Begränsad tillgång till finansiering har en negativ effekt på såväl företagens tillkomst, tillväxt och överlevnad som på nya företagares beredskap att ta över livskraftiga företag i samband med företagsöverlåtelser.

(29)

Bristen på kompetens är ett stort hinder för företagens tillväxt i unionen. I syfte att främja företagandet i unionen och stödja de små och medelstora företagens tillväxt och deras digitala och gröna omställning bör programmet främja och underlätta tillgången till kompetensutvecklings- och mentorsprogram för små och medelstora företag, och särskilt vad gäller utvecklingen av tekniska färdigheter samt entreprenörs- och ledarskapsfärdigheter. Kommissionen bör i detta sammanhang se till att samordning sker med initiativ som har tagits i andra unionsprogram och i nationella och regionala program, i syfte att öka synergierna och undvika dubbelarbete.

(30)

För att man ska kunna överbrygga marknadsmisslyckandena och säkerställa att de små och medelstora företagen, inbegripet nystartade företag och expanderande företag, även fortsättningsvis kan inneha rollen som grundvalen för unionens ekonomiska konkurrenskraft, behöver de små och medelstora företagen få extra stöd i form av skuld- och kapitalinstrument som fastställs inom ramen för politikområdet för små och medelstora företag inom InvestEU-fonden som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/523 (14). Lånegarantiinstrumentet som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1287/2013 (15) har påvisat mervärde och förväntas bidra positivt till åtminstone 500 000 små och medelstora företag. Större uppmärksamhet skulle kunna ägnas åt att öka medvetenhet bland möjliga bidragsmottagare om små och medelstora företags tillgång till InvestEU-programmet.

(31)

Åtgärder inom ramen för programmet bör sträva efter att uppnå dess politiska mål inte endast genom bidrag utan även genom att man underlättar tillgången till finansieringsinstrument och budgetgarantier som inrättats enligt InvestEU-fondens politikområde för små och medelstora företag och bör öka synergierna med andra unionsprogram. Alla åtgärder bör ha klart unionsmervärde.

(32)

Programmet bör tillhandahålla små och medelstora företag effektivt stöd genom hela deras livscykel, och bistå med allt från att hjälpa små och medelstora företag att hitta partner till gemensamma projekt till kommersialisering och marknadstillträde, kapacitetsuppbyggnad och främjande av samarbete inom kluster och organisationer för företagsnätverk. Det bör också stödja den gröna och digitala omställningen i små och medelstora företag och bygga på de unika kunskaper och den expertis som tillkommit vad gäller små och medelstora företag samt på den långvariga erfarenheten av arbete med unionens, nationella och regionala berörda parter. Det stödet bör bygga på erfarenheterna av nätverket Enterprise Europe Network (EEN) som en enda kontaktpunkt för att förbättra de små och medelstora företagens konkurrenskraft och för att utveckla deras verksamhet inom och utanför den inre marknaden. EEN fortsätter att tillhandahålla tjänster för de övriga unionsprogrammens del, framför allt Horisont Europa som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/695 (16), genom användning av de finansiella resurserna för dessa program. EEN bör också underlätta ett ökat deltagande för små och medelstora företag i utvecklingen av politiska initiativ för den inre marknaden, som exempelvis processer för offentlig upphandling och standardisering. EEN bör förbättra samarbetet med de europeiska digitala innovationsknutpunkterna inom programmet för ett digitalt Europa som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/694 (17) och InvestEU:s rådgivningscentrum. Den framgångsrika mentorverksamheten – Erasmus för unga företagare – bör dessutom kvarstå som ett redskap för att göra det möjligt för nya eller blivande företagare att skaffa erfarenhet av företagande och företagsledning genom att de matchas med och lär av erfarna företagare från andra länder och därigenom stärker sina färdigheter i att driva företag. Programmet bör utvidga sin geografiska omfattning och erbjuda företagarna en mer omfattande palett av möjligheter till matchning i komplementaritet med andra av unionens initiativ, där så är relevant.

(33)

Ytterligare ansträngningar bör göras för att minska den administrativa bördan och göra programmets initiativ mer tillgängliga genom att minska kostnaderna för små och medelstora företag för komplicerade ansökningsprocesser och deltagandekrav. I detta sammanhang bör EEN vara den viktigaste informationspunkten för små och medelstora företag som är intresserade av att få tillgång till unionens medel, genom att fungera som en enda kontaktpunkt och ge dem skräddarsydd vägledning. Det är viktigt att bygga vidare på erfarenheterna av befintliga åtgärder för stöd till små och medelstora företag, och samtidigt fortsätta att vara öppen för att anpassa dem mot bakgrund av de föränderliga villkoren för små och medelstora företag på den inre marknaden, särskilt sådana som gäller digitalisering och regelbördan.

(34)

Eftersom kluster skapar ett gynnsamt och motståndskraftigt företagsklimat är de ett strategiskt verktyg för att stödja konkurrenskraften hos och expansionen av små och medelstora företag. De kan underlätta den gröna och digitala omställningen inom industrin, inbegripet tjänstesektorn, och stärka den ekonomiska utvecklingen i regionerna genom att skapa tillväxt och sysselsättning. Det är viktigt att gemensamma klusterinitiativ uppnår en kritisk massa eftersom detta kommer att öka de små och medelstora företagens tillväxt. Genom att koppla samman specialiserade industriella ekosystem skapar kluster nya affärsmöjligheter för små och medelstora företag och integrerar dem bättre i unionens och globala strategiska värdekedjor. Utvecklingen av transnationella och interregionala partnerskap och genomförandet av gemensam verksamhet, som stöds av den europeiska plattformen för klustersamarbete och dess europeiska kunskapscentrum för resurseffektivitet, bör stödjas. Stöd bör även inbegripa hjälp till små och medelstora företag med att inleda samarbete med små och medelstora företag i tredjeländer. Hållbara partnerskap bör uppmuntras genom att tillhandahålla fortsatt finansiering, om målen för prestationer och deltagande uppnås. Direkt stöd till små och medelstora företag bör kanaliseras genom klusterorganisationer för följande: främja införande av avancerad teknik, nya affärsmodeller, koldioxidsnåla och resurseffektiva lösningar, kreativitet och design, anpassning av färdigheter, utvidgat entreprenörskap och internationalisering samt för att locka talanger. Andra aktörer som är specialiserade inom stöd till små och medelstora företag bör vara delaktiga i det direkta stödet till små och medelstora företag i syfte att underlätta en industriell omvandling och genomförandet av strategier för smart specialisering. Programmet bör därför bidra till och skapa kopplingar till unionens innovationsnav, särskilt dess digitala innovationsnav, och investeringar som görs inom sammanhållningspolitiken och Horisont Europa. Möjligheterna till synergier med Erasmus+-programmet som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) XXXX/XXX (18) kan också utforskas.

(35)

Programmet bör bidra till att stärka förbindelserna mellan företag, särskilt små och medelstora företag och universitet, forskningscentrum och andra institutioner som har anknytning till skapande och spridning av kunskap. Dessa förbindelser skulle kunna bidra till att förbättra företagens förmåga att hantera de strategiska utmaningar som den nya internationella omgivningen innebär.

(36)

Små och medelstora företag ställs på grund av sin ringa storlek inför särskilda tillväxthinder. Det är särskilt svårt för dem att växa och expandera en del av affärsverksamheten. Programmet bör, på grundval av framgångarna med och erfarenheterna från instrumentet för små och medelstora företag och unionens klusterprojekt för nya industriella värdekedjor inom ramen för Horisont 2020, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 (19), ge stöd till små och medelstora företags expansion av verksamheten i alla avgörande skeden av deras utveckling, inbegripet stöd till internationalisering, införande av innovationer och kommersialisering. Detta stöd skulle komplettera stödet från Europeiska innovationsrådet inom ramen för Horisont Europa, som främst kommer att vara inriktat på banbrytande och disruptiv innovation, och därmed på innovativa små och medelstora företag, med särskilt fokus på marknadsskapande innovation, samtidigt som stöd också ges till alla typer av innovation, även inkrementell innovation.

(37)

Kreativitet och alla former av innovation, inklusive innovation i strävan efter ökad resurs- och energieffektivitet, är avgörande för konkurrenskraften hos unionens industriella värdekedjor. De är katalysatorer för företags- och industrisektorns modernisering och bidrar till smart och hållbar tillväxt för alla. De små och medelstora företagens utnyttjande släpar dock fortfarande efter. Programmet bör därför stödja riktade åtgärder, nätverk och partnerskap för kreativitetsdriven innovation för att möjliggöra för små och medelstora företag att bemästra den gröna och digitala omställningen i alla de industriella värdekedjorna och ekosystemen.

(38)

Europeiska standarder spelar en viktig roll på den inre marknaden. De är av största betydelse för konkurrenskraften hos företag, framför allt små och medelstora företag. Europeiska standarder är också ett mycket viktigt verktyg för att stödja unionens lagstiftning och politik på en rad viktiga områden som syftar till att främja den gröna och digitala omställningen, såsom energi, klimatförändringar och miljöskydd, informations- och kommunikationsteknik, hållbar användning och återvinning av resurser, innovation, produktsäkerhet, konsumentskydd, arbetstagarnas säkerhet och arbetsförhållanden samt en åldrande befolkning, och bidrar därigenom positivt till samhället som helhet. För att dessa standarder ska kunna tillföra så mycket som möjligt behövs, enligt vad erfarenheten har visat, förbättringar när det gäller hur snabbt och vid vilken tidpunkt de utarbetas, och ytterligare insatser krävs för att bättre inkludera alla berörda parter, även parter som företräder konsumenterna.

(39)

Den europeiska standardiseringsverksamheten regleras av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 (20) och genomförs sedan länge genom ett offentligt-privat partnerskap, vilket är avgörande för att uppnå de mål som fastställs i den förordningen samt de mål som ingår i unionens allmänna och sektorsspecifika standardiseringspolitik.

(40)

Ett välfungerande gemensamt ramverk för finansiell och icke-finansiell rapportering är nödvändigt för den inre marknaden, för effektivt fungerande finansmarknader och för förverkligandet av den integrerade marknaden för finansiella tjänster inom bankunionen och kapitalmarknadsunionen.

(41)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 (21) bör internationella redovisningsstandarder (nedan kallade IFRS-standarder) som antagits av International Accounting Standards Board och tillhörande tolkningar från IFRS Interpretation Committee införlivas i unionsrätten för att tillämpas av företag vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad i unionen endast om IFRS-standarderna uppfyller kraven i den förordningen, inklusive kravet på att årsbokslutet ska ge en rättvisande bild enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (22) och att de bidrar till det europeiska gemensamma bästa. Sådana internationella redovisningsstandarder måste utvecklas på ett öppet sätt där demokratiskt ansvar kan utkrävas. IFRS-standarder spelar därmed en viktig roll för den inre marknadens funktion och därför har unionen ett direkt intresse av att se till att den process genom vilken IFRS-standarder utvecklas och godkänns resulterar i standarder som är förenliga med den inre marknadens regelverk. Det är därmed viktigt att i programmet inrätta lämpliga finansieringsformer för IFRS Foundation.

(42)

Med beaktande av den roll som European Financial Reporting Advisory Group (Efrag) har när det gäller att bedöma huruvida IFRS-standarderna uppfyller kraven i unionsrätten och unionspolitiken enligt förordning (EG) nr 1606/2002 är det även nödvändigt för unionen att säkerställa att finansieringen av Efrag förblir stabil och därför att bidra till den finansieringen genom programmet. Det tekniska arbetet i Efrag bör vara inriktat på att tillhandahålla teknisk rådgivning till kommissionen om godkännandet av IFRS-standarder och ett lämpligt deltagande på unionsnivå i utvecklingen av dessa IFRS-standarder och bör säkerställa att tillräcklig hänsyn tas till unionsintressen vid fastställandet av de internationella standarderna. Dessa intressen bör omfatta begreppet försiktighet, upprätthållandet av kravet på en rättvisande bild enligt direktiv 2013/34/EU och det europeiska gemensamma bästa enligt förordning (EG) nr 1606/2002, med hänsyn tagen till IFRS-standardernas inverkan på den finansiella stabiliteten och ekonomin. European Corporate Reporting Lab har inrättats som en del av Efrag för att främja innovation och utveckling av bästa praxis i företagens rapportering. Det utgör ett forum i vilket företag och investerare kan dela med sig av bästa praxis, framför allt på områdena icke-finansiell rapportering och hållbarhetsrapportering. Efrag bör, på grundval av detta arbete, också bidra till utarbetandet av standarder för icke-finansiell rapportering.

(43)

På området för lagstadgad revision upprättades Public Interest Oversight Board (Piob) 2005 av övervakningsgruppen Monitoring Group, som är en internationell organisation som ansvarar för att övervaka reformen av styrelseformerna för Internationella revisorsförbundet (Ifac). Piobs roll är att övervaka processen som leder till antagandet av internationella revisionsstandarder (nedan kallade ISA-standarder) och annan Ifac-verksamhet av allmänt intresse. ISA-standarder kan antas för tillämpning i unionen, förutsatt att de har utarbetats i enlighet med ett lämpligt förfarande, med offentlig tillsyn och insyn enligt kraven i artikel 26 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG (23). Mot bakgrund av införandet av ISA-standarder i unionen och Piobs centrala roll när det gäller att se till att de uppfyller kraven i direktiv 2006/43/EG är det därmed viktigt att i programmet inrätta lämpliga finansieringsformer för Piob.

(44)

Unionen bidrar till att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå, ge konsumenterna egenmakt och sätta dem i centrum på den inre marknaden genom att stödja och komplettera medlemsstaternas politik för att se till att medborgarna i egenskap av konsumenter kan dra full nytta av fördelarna med den inre marknaden och att det vidtas konkreta åtgärder för att skydda deras säkerhet och rättsliga och ekonomiska intressen i samband med detta. Det är också nödvändigt att unionen säkerställer att konsument- och produktsäkerhetslagstiftningen tillämpas korrekt och enhetligt på fältet och att företagen ges likvärdiga förutsättningar och att konkurrensen på den inre marknaden därför är rättvis. Dessutom är det nödvändigt att stärka, uppmuntra och hjälpa konsumenterna att göra hållbara och välgrundade val och därmed bidra till en hållbar energi- och resurseffektiv cirkulär ekonomi.

(45)

Programmet bör syfta till att öka kunskapen hos konsumenter, företag, företrädare för civilsamhället och myndigheter om unionens konsument- och säkerhetslagstiftning. Det bör också ge konsumenterna och deras företrädare egenmakt på nationell nivå och på unionsnivå. Detta bör det göra särskilt genom att stödja den europeiska konsumentorganisationen BEUC (Bureau européen des unions de consommateurs), som är en etablerad och erkänd icke-statlig organisation som företräder konsumenternas intressen på EU-nivå, vilket har gjort det möjligt för denna organisation att bygga upp synergier för att stärka konsumentinflytandet. Det bör även göra det särskilt genom att stödja den europeiska organisationen för konsumentinflytande i samband med standardisering (Anec), som företräder konsumenternas intressen i standardiseringsfrågor. I detta avseende bör särskild uppmärksamhet ägnas åt marknadens nya behov vad gäller främjande av hållbar konsumtion genom särskild inriktning på åtgärder för att bekämpa sådana metoder för planerat åldrande som är vilseledande och andra vilseledande metoder såsom falska miljöpåståenden, genom att bättre informera konsumenterna om produkters hållbarhet och reparerbarhet. Särskild uppmärksamhet bör även ägnas åt förebyggandet av sårbarheter samt åt att möta utmaningar som digitaliseringen av ekonomin medför när det till exempel gäller uppkopplade produkter, sakernas internet, artificiell intelligens och användning av algoritmer, samt framväxten av nya konsumtionsmönster och nya affärsmodeller. Programmet bör stödja insatser för att ta fram relevant information om marknader, inbegripet offentliggörandet av unionens konsumentresultattavlor.

(46)

Programmet bör stödja nationella behöriga myndigheter, inbegripet de som ansvarar för att övervaka produktsäkerheten, som främst samarbetar via unionens system för snabb varning för farliga produkter. Det bör också stödja genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG (24) och förordning (EG) nr 765/2008 när det gäller konsumentskydd och produktsäkerhet, samt stödja nätverket för konsumentskyddssamarbete och internationellt samarbete mellan de relevanta myndigheterna i tredjeländer och i unionen. Programmet bör också syfta till att säkerställa att alla konsumenter och näringsidkare har tillgång till högkvalitativ tvistlösning utanför domstol, tvistlösning online och information om förfarandet för att lösa tvisten.

(47)

Programmet bör även stödja nätverket av europeiska konsumentcentrum som hjälper konsumenterna att dra nytta av unionens konsumenträttigheter när de köper varor och tjänster över gränserna på den inre marknaden och inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, antingen på nätet eller när de reser. Nätverket, som består av 29 centrum och har finansierats gemensamt av unionens konsumentprogram i mer än 15 år, har bevisat sitt mervärde vad gäller att stärka konsumenternas och näringsidkarnas förtroende för den inre marknaden. Nätverket hanterar mer än 120 000 förfrågningar från konsumenter per år och når ut till miljontals medborgare via sin press- och informationsverksamhet. Det är ett av de mest uppskattade rådgivningsnätverken i unionen och de flesta av dess centrum har en kontaktpunkt som erbjuder rådgivning om aspekter av lagstiftning om den inre marknaden, såsom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG (25). Utvärderingen av nätverket har visat hur viktigt det är att centrumen fortsätter sin verksamhet. Nätverket av europeiska konsumentcentrum kan också vara en viktig källa till information om de utmaningar och problem som konsumenter möter på lokal nivå och som är av relevans för utformningen av unionens politik och skyddet av konsumenternas intressen. Det finns även planer på att nätverket ska skapa ömsesidighetssystem med liknande organ i tredjeländer.

(48)

Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG (26), 2005/29/EG (27), 2011/83/EU (28), (EU) 2019/2161 (29) och (EU) 2020/1828 (30) har antagits för att säkerställa, bland annat, likabehandling av konsumenter på hela den inre marknaden vad gäller gränsöverskridande frågor, till exempel försäljning av produkter med bristande överensstämmelse inom motorfordonssektorn, kvalitetsskillnader mellan olika produkter och problem som drabbar passagerare vid inställda flygningar eller kraftiga flygförseningar. De syftar också till att stärka medlemsstaternas genomförandekapacitet, förbättra produktsäkerheten, öka det internationella samarbetet och skapa nya möjligheter till gottgörelse, framför allt genom grupptalan som väcks av godkända enheter. I maj 2017 genomförde kommissionen en kontroll av ändamålsenligheten av unionens konsument- och marknadsföringslagstiftning som avslöjade behovet av att bättre tillämpa bestämmelser och underlätta gottgörelse för konsumenter som har drabbats av överträdelser av konsumentlagstiftningen. Med tanke på den kontrollen av ändamålsenligheten bör stöd för ett fullständigt genomförande av dessa direktiv och åtgärder därför prioriteras, liksom främjande av ett gränsöverskridande genomförande av dem.

(49)

Medborgarna påverkas särskilt av hur de finansiella marknaderna fungerar och bör därför få närmare information om relevanta rättigheter, risker och fördelar. De finansiella marknaderna utgör en central del av den inre marknaden och kräver en solid ram för reglering och tillsyn som inte bara säkerställer finansiell stabilitet och en hållbar ekonomi, utan också ger en hög skyddsnivå för konsumenter och andra slutanvändare av finansiella tjänster, inbegripet icke-professionella investerare, sparare, försäkringstagare, pensionsfonders medlemmar och förmånstagare, enskilda aktieägare, låntagare samt små och medelstora företag. Programmet bör bidra till att stärka förmågan hos konsumenter och andra slutanvändare av finansiella tjänster att vara delaktiga i utformningen av politiken, bland annat genom framtagande och spridning av tydlig, fullständig och användarvänlig information om produkter på de finansiella marknaderna.

(50)

Programmet bör därför fortsätta att stödja den specifika verksamhet som omfattas av 2017–2020 års program för kapacitetsuppbyggnad som förbättrar delaktigheten för konsumenter och andra slutanvändare av finansiella tjänster i utformningen av unionens politik, enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/826 (31), genom vilken pilotprojektet och de förberedande åtgärderna för åren 2012–2017 fortsatte. Detta är nödvändigt för att säkerställa att beslutsfattarna är medvetna om synpunkterna från andra berörda parter än yrkesverksamma inom den finansiella sektorn och för att säkerställa en bättre representation av intressena hos konsumenter och andra slutanvändare av finansiella tjänster. Programmet bör hela tiden utveckla sina metoder och sin bästa praxis i fråga om hur konsumenter och slutanvändare av finansiella tjänster kan göras mer delaktiga, för att identifiera frågor av relevans för utformningen av unionens politik och säkerställa att konsumenternas intressen på området för finansiella tjänster skyddas. Detta bör förbättra politiken på området för finansiella tjänster, särskilt den politik som syftar till att främja en bättre förståelse hos allmänheten för de frågor som är viktiga vid reglering av den finansiella sektorn och öka finanskunskapen.

(51)

Inom ramen för pilotprojektet och de förberedande åtgärderna för åren 2012–2017 beviljade kommissionen bidrag till två organisationer efter en årlig öppen ansökningsomgång. De två organisationerna är Finance Watch, som inrättades med unionsbidrag 2011 som en internationell icke-vinstdrivande organisation enligt belgisk rätt, och Better Finance, som är resultatet av på varandra följande omorganisationer och omprofileringar av en europeisk organisation för investerare och aktieägare som funnits sedan 2009. Programmet för kapacitetsuppbyggnad, som inrättats enligt förordning (EU) 2017/826, fastslår att dessa två organisationer är de enda bidragsmottagarna. Därför är det nödvändigt att fortsätta att medfinansiera dessa organisationer inom ramen för programmet. Finansieringen bör dock utvärderas grundligt med avseende på ändamålsenlighet och verkan som uppnåtts på vägen mot att uppfylla de eftersträvade målen. Om det dyker upp andra potentiella bidragsmottagare som har som främsta mål och verksamhet att företräda konsumenters och slutanvändares intressen på unionsnivå och som genom sina medlemmar har en bred geografisk täckning och spänner över många olika intressen, bör ansökningsomgången vara öppen för dem.

(52)

En hög hälsoskyddsnivå på området för växter, djur, livsmedel och foder är nödvändig för att skydda konsumenterna och för att den inre marknaden ska fungera effektivt. En säker och hållbar livsmedelskedja är en förutsättning för att samhället och den inre marknaden ska fungera. Det är ytterst viktigt att förebygga gränsöverskridande hälsokriser och livsmedelskriser, eftersom de stör den inre marknadens funktion genom att rörligheten för personer och varor begränsas och produktionen och konsumtionen störs. Därför bör programmet stödja konkreta åtgärder, till exempel fastställande av nödåtgärder vid krissituationer och oförutsebara händelser som påverkar djurhälsan och växtskyddet.

(53)

Det allmänna målet för unionsrätten på området för växter, djur, livsmedel och foder är att säkra en hög hälsonivå hos människor och djur samt en god växtskyddsstatus i alla led i livsmedelskedjan, att stödja förbättringar av djurskyddet, att bidra till en hög nivå av konsumentskydd och konsumentinformation samt en hög nivå av miljöskydd, inbegripet för bevarande av biologisk mångfald och med hänsyn tagen till situationer som orsakas av klimatförändringarnas potentiella konsekvenser i medlemsstaterna, samtidigt som man förbättrar hållbarheten i livsmedels- och foderindustrin och bidrar till livsmedelstrygghet och överkomliga priser, minskar livsmedelsavfallet, höjer kvalitetsstandarderna för produkter i hela unionen, ökar konkurrenskraften hos den europeiska livsmedels- och foderindustrin och skapar fler arbetstillfällen, inklusive genom att stimulera forskning och innovation.

(54)

Med tanke på den särskilda karaktären av de åtgärder som rör en hög skyddsnivå avseende hälsa för människor och djur samt en god växtskyddsstatus, bör särskilda kriterier för stödberättigande i fråga om tillhandahållande av bidrag och användning av offentlig upphandling fastställas i denna förordning. Framför allt, genom undantag från principen om icke-retroaktivitet i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (32) (nedan kallad budgetförordningen), bör kostnaderna för nödåtgärderna vara stödberättigande, inklusive kostnader som uppkommit som ett resultat av en misstänkt förekomst av en sjukdom eller skadegörare, förutsatt att förekomsten senare bekräftas och anmäls till kommissionen, eftersom dessa nödåtgärder är akuta och oförutsägbara. Kommissionen bör efter att ha undertecknat rättsliga åtaganden och efter att ha bedömt medlemsstaternas ansökningar om utbetalning göra motsvarande åtaganden i budgeten och betala stödberättigande utgifter. Kostnader bör också vara stödberättigande för övervakningsåtgärder, förebyggande åtgärder och skyddsåtgärder som vidtas vid ett direkt hot mot unionens hälsostatus till följd av förekomsten eller utvecklingen av vissa djursjukdomar och zoonoser på ett tredjelands territorium, en medlemsstats territorium, eller dess utomeuropeiska länder och territorier, liksom skyddsåtgärder som vidtas eller andra relevanta åtgärder som genomförs för att stödja växtskyddsstatusen i unionen.

(55)

Med tanke på det alltmer globaliserade området för växter, djur, livsmedel och foder är den offentliga kontroll som medlemsstaterna genomför ett betydelsefullt verktyg för att kontrollera och övervaka att relevanta unionskrav införs, uppfylls och tillämpas, bland annat när det gäller import. Att de offentliga kontrollsystemen är effektiva och ändamålsenliga är avgörande för att upprätthålla en hög skyddsnivå i livsmedelskedjan samt konsumenternas förtroende, samtidigt som en hög nivå i fråga om miljöskydd och djurskydd säkerställs. Finansiellt stöd från unionen bör göras tillgängligt för sådana kontrollåtgärder. I synnerhet bör ett finansiellt bidrag vara tillgängligt för Europeiska unionens referenslaboratorier för att hjälpa dem att finansiera genomförandet av de arbetsprogram som kommissionen godkänt och eventuellt för nationella referenslaboratorier för växtskydd och djurs hälsa, som i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 (33) ska erhålla tillräckliga finansiella resurser från medlemsstaterna, på villkor att det klart och tydligt kan påvisas att de åtgärder som vidtas utgör ett europeiskt mervärde och att tillräcklig finansiering finns tillgänglig inom ramen för programmet till stöd för dessa åtgärder. Eftersom den offentliga kontrollens effektivitet också är beroende av att kontrollmyndigheterna har tillgång till välutbildad personal med tillräcklig kunskap om unionsrätten, bör unionen dessutom kunna bidra till deras utbildning och relevanta utbytesprogram som anordnas av de behöriga myndigheterna.

(56)

Antimikrobiell resistens är ett växande hälsoproblem i unionen och världen över. Det bör därför vara möjligt att inom ramen för programmet medfinansiera åtgärder till stöd för bekämpandet av antimikrobiell resistens.

(57)

Europeisk statistik av hög kvalitet som utvecklas, framställs och sprids inom ramen för programmet enligt förordning (EG) nr 223/2009 är avgörande för ett evidensbaserat beslutsfattande och bör tillhandahållas i god tid och bidra till genomförandet av unionens politik som avses i EUF-fördraget, framför allt avseende en stärkt och integrerad ekonomisk styrning, social, ekonomisk och territoriell sammanhållning, hållbar utveckling, jordbrukspolitik, EU:s sociala dimension och globalisering.

(58)

Europeisk statistik är oumbärlig för unionens beslutsfattande och för mätning av unionsinitiativens prestationer och effekter. Därför är det viktigt att säkerställa att man fortsätter att tillhandahålla och ta fram europeisk statistik, att man har en unionsomfattande strategi och att man sträcker sig längre än ett inremarknadsperspektiv, för att täcka alla unionens åtgärder och politikområden, inbegripet att ge företag och medborgare egenmakt att fatta välgrundade beslut.

(59)

Mot bakgrund av dess övergripande karaktär, omfattas ramen för utveckling, framställning och spridning av europeisk statistik i den mening som avses i förordning (EG) nr 223/2009 av särskilda krav, och i synnerhet de som fastställs i den förordningen, när det gäller respekt för statistiska principer, samt det europeiska statistiksystemets funktion och dess förvaltning, inbegripet den roll och de uppgifter som anförtrotts kommittén för det europeiska statistiksystemet och kommissionen (Eurostat), inrättandet och genomförandet av programmet för statistisk verksamhet.

(60)

Utkastet till den del av programmet som rör ramen för utveckling, framställning och spridning av europeisk statistik har lagts fram för kommittén för det europeiska statistiksystemet för förhandsgranskning i enlighet med förordning (EG) nr 223/2009.

(61)

Unionen och medlemsstaterna är fast beslutna att vara föregångare i genomförandet av Förenta nationernas Agenda 2030 för hållbar utveckling. Genom att bidra till att Agenda 2030 uppnås kommer unionen och medlemsstaterna att främja ett starkare, hållbarare, mer inkluderande, säkrare och mer välmående Europa. Programmet bör bidra till genomförandet av Agenda 2030, bland annat genom att skapa en balans mellan de ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekterna av hållbar utveckling, och, i detta syfte, göra ett klart och tydligt åtagande om att integrera Förenta nationernas mål för hållbar utveckling.

(62)

För att ge uttryck för vikten av att bekämpa klimatförändringar i överensstämmelse med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar och uppfylla Förenta nationernas mål för hållbar utveckling, är detta program avsett att bidra till integreringen av klimatåtgärder och uppnåendet av det övergripande målet att 30 % av utgifterna i unionsbudgeten ska stödja klimatmål. Relevanta åtgärder kommer att identifieras under programmets utarbetande och genomförande och omprövas i samband med relevanta utvärderingar och översyner. I detta sammanhang bör programmet stödja verksamhet som respekterar unionens normer och prioriteringar för klimatet och miljön och inte kommer att orsaka någon betydande skada för miljömålen i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 (34).

(63)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för programmet, som ska utgöra det särskilda referensbeloppet i den mening som avses i punkt 18 i det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel (35), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(64)

I avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (36) föreskrivs att unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och de stater inom Europeiska frihandelssammanslutningen som deltar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), å andra sidan, ska samarbeta på de områden som omfattas av programmet. Det bör även vara möjligt att delta i programmet för anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidater, länder inom den europeiska grannskapspolitiken och andra tredjeländer. På statistikområdet bör programmet dessutom vara öppet för Schweiz i enlighet med avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om samarbete på statistikområdet (37).

(65)

Tredjeländer som är medlemmar i EES får delta i unionens program inom ramen för det samarbete som inrättas genom avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, av vilket följer att programmen ska genomföras på grundval av ett beslut antaget inom ramen för det avtalet. Tredjeländer får också delta på grundval av andra rättsliga instrument. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning som kräver att tredjeländer beviljar de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt.

(66)

Budgetförordningen är tillämplig på detta program. I budgetförordningen fastställs regler för genomförande av unionens budget, inklusive regler för bidrag, priser, upphandling, indirekt förvaltning, finansieringsinstrument, budgetgarantier, ekonomiskt stöd och ersättning till externa experter.

(67)

De åtgärder som vidtagits enligt tidigare program och budgetposter har visat sig vara ändamålsenliga och bör bevaras. De nya åtgärder som införts i programmet har framför allt som mål att se till att den inre marknaden fungerar väl. För att göra det enklare och mer flexibelt att genomföra programmet och nå målen i programmet bör åtgärderna endast indelas i allmänna och övergripande kategorier. Förteckningar över förslag på verksamhet för specifika mål på området konkurrenskraft, konsumentskydd eller särskild verksamhet som härrör från rättsliga krav, såsom specifika åtgärder inom områdena standardisering, marknadskontroll, området för växter, djur, livsmedel och foder och europeisk statistik bör också tas med i programmet.

(68)

Vissa kategorier av enheter som är berättigade till finansiering och de enheter som bör vara berättigade till finansiering utan en ansökningsomgång bör fastställas.

(69)

Med tanke på den allt större sammanlänkningen och digitaliseringen av den globala ekonomin, bör programmet fortsätta att erbjuda möjlighet att involvera externa experter, exempelvis tjänstemän i tredjeländer, företrädare för internationella organisationer eller ekonomiska aktörer i vissa verksamheter.

(70)

Särskilda kriterier för medfinansieringsregler och stödberättigande kostnader bör fastställas. Eftersom det för vissa specifika mål kan vara nödvändigt att finansiera stödberättigande kostnader fullt ut bör det vara möjligt att avvika från artikel 190 i budgetförordningen.

(71)

Enligt artikel 193.2 andra stycket a i budgetförordningen får bidrag tilldelas för redan inledda åtgärder, om sökanden kan visa att det är nödvändigt att inleda åtgärden innan bidragsansökan undertecknas. Även om kostnaderna i sådana fall hänför sig till tiden före den dag då bidragsansökan lämnades in och i princip inte skulle vara stödberättigande, bör detta i undantagsfall vara möjligt mot bakgrund av det försenade ikraftträdandet av detta program och för att undvika avbrott i unionsstödet som kan påverka unionens intressen. Där det är nödvändigt för att säkerställa kontinuitet och under en begränsad period i början av den fleråriga budgetramen 2021–2027, bör kostnader för en åtgärd som redan har inletts därför vara stödberättigande från och med den 1 januari 2021 även om dessa kostnader uppkom före den dag då bidragsansökan lämnades in. Av samma skäl och under samma villkor, och som ett undantag från artikel 193.4 i budgetförordningen, bör kostnader som uppkom före den dag då bidragsansökan lämnades in vara stödberättigande när det gäller administrationsbidrag.

(72)

I enlighet med kommissionens åtagande i dess meddelande av den 19 oktober 2010 med titeln Översyn av EU:s budget, och för att finansieringsprogrammen ska vara enhetliga och enkla, bör resurser delas med unionens övriga finansieringsinstrument, om de planerade åtgärderna i programmet har mål som är gemensamma för flera finansieringsinstrument; dock bör dubbelfinansiering undvikas.

(73)

Programmet bör på ett allmänt plan bidra till att stödja de yttersta randområdenas särskilda behov och deras integration i den inre marknaden, vilket nyligen bekräftades i kommissionens meddelande Ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU:s yttersta randområden.

(74)

Programmet bör främja synergier och förhindra överlappning med relaterade unionsprogram och unionsåtgärder. Åtgärderna i programmet bör komplettera åtgärderna i Tull- och Fiscalisprogrammen som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/444 (38) respektive Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Fiscalisprogrammet för samarbete på beskattningsområdet, som också har som mål att stödja och förbättra den inre marknadens funktion.

(75)

Programmet bör främja synergier, komplementaritet och additionalitet med stödet till små och medelstora företag och entreprenörskap inom ramen för Europeiska regionala utvecklingsfonden inrättad genom en Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om Sammanhållningsfonden. Dessutom kommer politikområdet för små och medelstora företag i InvestEU-fonden att garantera skuldstöd och stöd till eget kapital för att förbättra tillgången till och utbudet av finansiering för små och medelstora företag. Programmet bör även eftersträva synergier med rymdprogrammet som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/696 (39) för att uppmuntra små och medelstora företag att dra nytta av banbrytande innovation och andra lösningar som utvecklats inom ramen för det programmet.

(76)

Programmet bör främja synergier med Horisont Europa som har som mål att främja forskning och innovation. Här är det framför allt fråga om komplementaritet med det framtida Europeiska innovationsrådets åtgärder för innovativa företag samt med stödtjänster för små och medelstora företag, särskilt via EEN.

(77)

Programmet bör främja synergier och komplementaritet med programmet för ett digitalt Europa som har som mål att främja digitaliseringen av unionens ekonomi och den offentliga sektorn samt ökad cybersäkerhet.

(78)

Dessutom bör programmet även eftersträva synergier med programmet för rättsliga frågor som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/693 (40) och som har som mål att stödja en vidareutveckling av ett europeiskt område för rättvisa i syfte att effektivisera de nationella rättssystemen, eftersom detta spelar en nyckelroll för att göra det möjligt att skapa en rättvis och kostnadseffektiv unionsekonomi.

(79)

Programmet bör främja synergier med Erasmus+-programmet, programmet för Europeiska solidaritetskåren som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) XXXX/XXX (41) och Europeiska socialfonden+ inrättad genom en Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska socialfonden+ (ESF+) på området arbets- och ungdomsrörlighet som är viktigt för en välfungerande inre marknad.

(80)

Slutligen bör åtgärder såsom veterinära och fytosanitära åtgärder vid djurhälso- och växtskyddskriser kompletteras med marknadsinterventioner enligt program inom den gemensamma jordbrukspolitiken.

(81)

De åtgärder som genomförs inom ramen för programmet bör utgöra ett tydligt europeiskt mervärde och bör användas för att ta itu med marknadsmisslyckanden eller icke-optimala investeringssituationer, på ett proportionellt sätt och utan att duplicera eller utestänga privat finansiering,

(82)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (42). Det rådgivande förfarandet bör användas för antagandet av arbetsprogram som genomför åtgärder som bidrar till ökat konsumentinflytande. Granskningsförfarandet bör användas för antagandet av genomförandeakter som avser åtgärder som bidrar till konkurrenskraften hos små och medelstora företag och för antagandet av genomförandeakter som avser de arbetsprogram som genomför åtgärder som bidrar till en hög hälsonivå hos människor och djur, god växtskyddsstatus och för att inrätta lägre medfinansieringsgrader när detta är nödvändigt för åtgärder som rör veterinära och fytosanitära nödåtgärder och de årliga och fleråriga nationella veterinära och fytosanitära programmen samt för antagandet av genomförandeakter angående de arbetsprogram som genomför åtgärder som bidrar till livsmedels- och fodersäkerhet.

(83)

Om synergier mellan specifika mål i programmet kan uppnås kan de nödvändiga bestämmelserna genomföras i ett gemensamt arbetsprogram.

(84)

Formerna för unionsfinansiering och metoderna för genomförande av programmet bör väljas ut på grundval av hur väl de bidrar till uppnåendet av de specifika målen för åtgärderna och åstadkommer resultat, med beaktande av framför allt mervärdet för unionen, kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan och den förväntade risken för bristande efterlevnad. Detta bör omfatta att man överväger användning av enhetsbelopp, schablonsatser och enhetskostnader, samt finansiering som inte är kopplad till kostnaderna, enligt vad som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen.

(85)

För att säkerställa regelbunden övervakning och rapportering om de framsteg som gjorts och om programmets ändamålsenlighet och effektivitet bör en lämplig ram för övervakning av programmets åtgärder och resultat införas från första början. Övervakningen och rapporteringen bör basera sig på indikatorer som mäter effekterna av åtgärderna inom programmet enligt förbestämda utgångsvärden.

(86)

Enligt punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (43) bör detta program utvärderas på grundval av information som samlats in i enlighet med specifika övervakningskrav, samtidigt som en administrativ börda, särskilt för medlemsstaterna, och överreglering undviks. Dessa krav bör i tillämpliga fall innefatta mätbara indikatorer som tjänar som grund för utvärdering av programmets konsekvenser i praktiken. Kommissionen bör utarbeta en interimsrapport där den utvärderar hur väl målen för de åtgärder som stöds genom programmet har uppnåtts med avseende på resultat och effekter, hur effektivt resurserna har använts och vilket mervärde för unionen som har erhållits, samt en slutlig utvärderingsrapport om åtgärdernas långsiktiga effekter, resultat och hållbarhet samt synergieffekter med andra program.

(87)

För att övervaka stödet till små och medelstora företag bör programmet använda mätbara prestationsindikatorer. Förutsatt att information finns tillgänglig och när så är lämpligt bör dessa indikatorer mäta de resultat och den inverkan som uppnåtts av programmet vad gäller dess specifika mål och på specifika målgrupper (t.ex. kvinnor, ungdomar och äldre). Det är vid övervakningen särskilt viktigt att mäta stödet till den gröna och digitala omställningen, internationalisering och innovation. Dessutom bör övervakningen beakta kontextuella indikatorer som inte mäter programmets prestation, utan som ger en överblick över den miljö i vilken små och medelstora företag är verksamma.

(88)

En icke-uttömmande förteckning över djursjukdomar och zoonoser som berättigar till finansiering för nödåtgärder och till finansiering inom ramen för program för utrotning, bekämpning och övervakning bör fastställas på grundval av de djursjukdomar som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 (44), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003 (45), Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/99/EG (46) samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 (47).

(89)

För att beakta de situationer som uppstår på grund av djursjukdomar som har en betydande inverkan på animalieproduktion eller handel med djur, utvecklingen av zoonoser som utgör ett hot mot människor eller den senaste vetenskapliga eller epidemiologiska utvecklingen eller djursjukdomar som kan innebära ett nytt hot mot unionen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på att ändra förteckningen över djursjukdomar och zoonoser. För att framtida händelseutveckling avseende de enheter som kan beviljas bidrag inom ramen för programmet ska kunna beaktas, i förhållande till konsumenternas intressen och hur dessa företräds på unionsnivå, bör befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på att ändra förteckningen över de enheterna. För att säkerställa en effektiv bedömning av programmets framsteg när det gäller att uppnå dess mål, bör befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget tilldelas kommissionen med avseende på att vid behov ändra förteckningen över de indikatorer som används för att mäta uppnåendet av de specifika målen samt på att komplettera denna förordning genom inrättandet av en ram för övervakning och utvärdering. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. Samråd bör även ske med berörda parter och konsumentorganisationer. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(90)

I enlighet med rådets beslut 2013/755/EU (48) är personer och enheter i utomeuropeiska länder eller territorier berättigade till finansiering i enlighet med de bestämmelser och mål som gäller för programmet och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet är knutet.

(91)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (49) och rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 (50), (Euratom EG) nr 2185/96 (51) och (EU) 2017/1939 (52) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet åtgärder som avser förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter, inklusive bedrägerier, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i tillämpliga fall administrativa sanktioner. I enlighet med förordningarna (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EU, Euratom) nr 883/2013 har Olaf befogenhet att göra administrativa utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 har Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) befogenhet att utreda och lagföra brott som skadar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (53). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, revisionsrätten och – när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939 – Eppo de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(92)

Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och anger särskilt förfarandet för uppställning och genomförande av budgeten genom bidrag, priser, indirekt förvaltning, finansieringsinstrument, budgetgarantier, ekonomiskt stöd och ersättning till externa experter samt föreskriver kontroller av finansiella aktörers ansvar. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget innefattar även en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten.

(93)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (54) regleras behandlingen av personuppgifter i medlemsstaterna enligt den här förordningen, under tillsyn av medlemsstaternas behöriga myndigheter. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (55) regleras kommissionens behandling av personuppgifter enligt den här förordningen, under tillsyn av Europeiska datatillsynsmannen. Utbyte eller överföring av uppgifter mellan de behöriga myndigheterna bör ske i enlighet med reglerna om överföring av personuppgifter i förordning (EU) 2016/679, och kommissionens utbyte och överföring av personuppgifter bör ske i enlighet med reglerna om överföring av personuppgifter i förordning (EU) 2018/1725.

(94)

Förordning (EG) nr 223/2009 innehåller regler om framställande av statistik i enlighet med principen om statistisk konfidentialitet, och i förordningen föreskrivs att nationella statistikbyråer, andra nationella myndigheter och kommissionen (Eurostat) ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att principer och riktlinjer i fråga om fysiskt och logiskt skydd av konfidentiella uppgifter harmoniseras.

(95)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att inrätta ett program för att förbättra den inre marknadens funktion, konkurrenskraften och hållbarheten för företag, särskilt små och medelstora företag, och konsumentskydd, för området för växter, djur, livsmedel och foder, samt för planerings- och finansieringsramen för utveckling, framställning och spridning av europeisk statistik för perioden 2021–2027, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av frågornas gränsöverskridande karaktär utan snarare, på grund av att unionens åtgärder kan vara mer effektiva, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(96)

Programmet bör även säkerställa större synlighet och enhetlighet när det gäller unionens inre marknad, konkurrenskraft och hållbarhet för företag, särskilt små och medelstora företag, och europeiska statistikåtgärder som gynnar unionens medborgare, företag och förvaltningar.

(97)

Eftersom ändringsbestämmelser i rättsakter förlorar sin verkan vid ikraftträdandet och de ändringar som de inför i andra rättsakter således blir en del av dessa rättsakter vid samma tidpunkt, påverkar upphävandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 652/2014 (56) inte de ändringar som redan införts genom ändringsbestämmelser i andra rättsakter, och särskilt i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (57) och rådets direktiv 2008/90/EG (58) avseende inrättandet av ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder, utan de fortsätter att vara i kraft trots att förordning (EU) nr 652/2014 upphävs.

(98)

För att säkerställa kontinuitet i tillhandahållandet av stöd mellan 2014–2020 års program inom områdena konkurrenskraft och hållbarhet för företag, särskilt små och medelstora företag, konsumentskydd, konsumenter och slutanvändare av finansiella tjänster, politik som gäller finansiella tjänster, växter, djur, livsmedel och foder samt europeisk statistik, som inrättats genom förordning (EU) nr 1287/2013, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 254/2014 (59), förordning (EU) 2017/826, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 258/2014 (60), förordning (EU) nr 652/2014, förordning (EU) nr 99/2013 och det här programmet, framför allt vad gäller fortsatta fleråriga åtgärder och utvärderingen av framstegen med tidigare program, och för att göra det möjligt att påbörja genomförandet från och med början av den fleråriga budgetramen 2021–2027, bör denna förordning skyndsamt träda i kraft och bör tillämpas med retroaktiv verkan från och med den 1 januari 2021. Från och med den 1 januari 2028 bör anslagen för tekniskt och administrativt stöd, om det är nödvändigt, täcka utgifter för förvaltningen av åtgärder som inte har slutförts före utgången av programmet.

(99)

Eftersom ikraftträdandet av denna förordning har blivit försenat är det inte möjligt att iaktta tidsfristerna för antagande av arbetsprogrammen på området för växter, djur, livsmedel och foder och för medlemsstaterna att lämna in sina veterinära och fytosanitära program för 2021 och 2022, och det är inte heller möjligt för kommissionen att iaktta tidsfristerna för att godkänna dessa program. För att säkerställa att åtgärderna på området för växter, djur, livsmedel och foder genomförs korrekt under 2021 och 2022, bör dessa tidsfrister inte gälla åren 2021 och 2022.

(100)

Förordningarna (EU) nr 99/2013, (EU) nr 1287/2013, (EU) nr 254/2014 och (EU) nr 652/2014 ska därför upphöra att gälla från och med den 1 januari 2021.