16.7.2018

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 179/1

---

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2018/973

av den 4 juli 2018

om upprättande av en flerårig plan för demersala bestånd i Nordsjön och de fisken som nyttjar dessa bestånd, med fastställande av närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten i Nordsjön, och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 676/2007 och (EG) nr 1342/2008

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 43.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)	I Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982, där unionen är avtalsslutande part, föreskrivs bevarandeskyldigheter, bland annat i fråga om att bibehålla eller återställa populationer av fiskade arter så att de ligger på nivåer som säkerställer maximal hållbar avkastning (MSY).

(2)

Vid Förenta nationernas toppmöte om hållbar utveckling som hölls i New York 2015 förband sig unionen och dess medlemsstater att till 2020 på ett effektivt sätt reglera fångsterna och få stopp på överfisket, det olagliga, orapporterade och oreglerade fisket samt alla destruktiva fiskemetoder och införa vetenskapligt grundade förvaltningsplaner, i syfte att på kortast möjliga tid återställa fiskbestånden minst till nivåer som kan ge MSY fastställt utifrån deras biologiska egenskaper.

(3)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (3) fastställs reglerna för den gemensamma fiskeripolitiken (GFP) i linje med unionens internationella åtaganden. GFP ska bidra till skyddet av den marina miljön, hållbar förvaltning av alla kommersiellt nyttjade arter och i synnerhet till att senast 2020 uppnå god miljöstatus i enlighet med artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG (4).

(4)	Målen för GFP är bland annat att säkerställa att fisket och vattenbruket är miljömässigt hållbara på lång sikt, att tillämpa försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen och att genomföra ekosystemansatsen i fiskeriförvaltningen.

(5)	För att uppnå målen för GFP ska det antas en rad bevarandeåtgärder, efter behov i olika kombinationer eller sammansättningar; det kan bland annat röra sig om fleråriga planer, tekniska åtgärder, fastställande och fördelning av fiskemöjligheter.

(6)

Enligt artiklarna 9 och 10 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska de fleråriga planerna grundas på vetenskaplig, teknisk och ekonomisk rådgivning. I enlighet med dessa bestämmelser, bör den fleråriga plan som fastställs i den här förordningen (nedan kallad planen) innehålla övergripande mål och kvantifierbara mål med tydliga tidsramar, referenspunkter för bevarande, skyddsåtgärder och tekniska åtgärder som har utformats för att undvika och minska oönskade fångster.

(7)

Bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning bör förstås som en hänvisning till allmänt tillgänglig vetenskaplig rådgivning som backas upp av de mest aktuella vetenskapliga uppgifterna och metoderna och som har utfärdats eller granskats av ett oberoende vetenskapligt organ som är erkänt på unions- eller internationell nivå.

(8)

Kommissionen bör inhämta bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning för de bestånd som omfattas av planen. I detta syfte tecknar kommissionen samförståndsavtal med Internationella havsforskningsrådet (Ices). Den vetenskapliga rådgivning som Ices utfärdar bör baseras på planen och, i synnerhet, ange FMSY-intervall och referenspunkter för biomassa, dvs. MSY Btrigger och Blim. Dessa värden bör anges i den rådgivning som avser det relevanta beståndet och, när så är lämpligt, i annan offentligt tillgänglig vetenskaplig rådgivning, exempelvis i den rådgivning som Ices utfärdar med avseende på blandfiske.

(9)

I rådets förordningar (EG) nr 676/2007 (5) och (EG) nr 1342/2008 (6) fastställs regler för ett hållbart nyttjande av bestånden av torsk, rödspätta och tunga i Nordsjön och dess angränsande vatten. Dessa och andra demersala bestånd fångas i blandfisken. Därför är det lämpligt att upprätta en övergripande flerårig plan som tar hänsyn till sådana tekniska samspel.

(10)	Dessutom bör en sådan flerårig plan tillämpas på demersala bestånd och respektive fisken i Nordsjön. Dessa infattar rundfisk, plattfisk och broskfisk samt havskräfta (Nephrops norvegicus) och nordhavsräka (Pandalus borealis) som lever på eller nära havsbotten.

(11)

Vissa demersala bestånd nyttjas både i Nordsjön och i angränsande vatten. Därför bör tillämpningsområdet för de bestämmelser i planen som rör mål och skyddsåtgärder för bestånd som huvudsakligen nyttjas i Nordsjön utvidgas så att de omfattar även dessa områden utanför Nordsjön. För bestånd som förekommer i Nordsjön men som huvudsakligen fiskas utanför Nordsjön är det nödvändigt att fastställa mål och skyddsåtgärder i de fleråriga planerna för de områden utanför Nordsjön där dessa bestånd huvudsakligen fiskas och sedan utvidga tillämpningsområdet för dessa fleråriga planer så att de även omfattar Nordsjön.

(12)

Planens geografiska tillämpningsområde bör baseras på beståndens geografiska utbredning enligt den senaste vetenskapliga rådgivning om bestånden som Ices tillhandahåller. Beståndens geografiska utbredning såsom den anges i planen kan behöva ändras i framtiden på grund av att det finns bättre vetenskaplig information eller att bestånden har förflyttat sig. Kommissionen bör därför ges befogenhet att anta delegerade akter för att anpassa beståndens geografiska utbredning såsom den anges i planen, om den vetenskapliga rådgivning som Ices tillhandahåller visar att det har skett en förändring av den geografiska utbredningen av berörda bestånd.

(13)

Om bestånd av gemensamt intresse även nyttjas av tredjeländer, bör unionen samarbeta med dessa tredjeländer för att säkerställa att bestånden förvaltas på ett hållbart sätt som är förenligt med målen i förordning (EU) nr 1380/2013, i synnerhet artikel 2.2, och den här förordningen. Om inget formellt avtal nås, bör unionen göra sitt yttersta för att komma fram till gemensamma arrangemang för fiske av sådana bestånd i syfte att möjliggöra en hållbar förvaltning och på så sätt främja likvärdiga förutsättningar för unionsaktörer.

(14)

Syftet med planen bör vara att bidra till att målen för GFP uppnås, framför allt att uppnå och upprätthålla MSY för de berörda målbestånden, att genomföra landningsskyldigheten för de demersala bestånd som omfattas av fångstbegränsningar, att bidra till en rimlig levnadsstandard för dem som är beroende av fisket, med beaktande av kustfisket och de socioekonomiska aspekterna, och att genomföra ekosystemansatsen i fiskeriförvaltningen. Planen bör även närmare ange detaljerna för genomförandet av landningsskyldigheten i unionsvattnen i Nordsjön för alla bestånd av arter som omfattas av landningsskyldigheten i artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013.

(15)	Artikel 16.4 i förordning (EU) nr 1380/2013 kräver att fiskemöjligheterna fastställs i enlighet med de mål som anges i artikel 2.2 i den förordningen samt uppfyller de mål, tidsramar och marginaler som fastställs i de fleråriga planerna.

(16)

Det är lämpligt att fastställa ett mål för fiskeridödligheten (F) som motsvarar målet att uppnå och upprätthålla MSY som intervall av värden vilka gör det möjligt att uppnå MSY (FMSY). Dessa intervall, som baseras på bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning, behövs för att skapa flexibilitet, så att utveckling inom vetenskaplig rådgivning kan beaktas, för att bidra till genomförandet av landningsskyldigheten och för att ta hänsyn till särdragen inom blandfisket. FMSY-intervallen bör beräknas och tillhandahållas av Ices, i synnerhet i dess periodiska fångstråd. Utifrån planen har de tagits fram för att ge en minskning på högst 5 % av det långsiktiga uttaget jämfört med MSY, i enlighet med vad som fastställs i Ices svar på EU:s begäran ”att tillhandahålla intervall för FMSY för utvalda bestånd i Nordsjön och Östersjön”. Det finns ett tak för den övre gränsen, vilket innebär att sannolikheten för att beståndet sjunker under Blim är högst 5 %. Denna övre gräns är även förenlig med Ices så kallade advice rule, som anger att när lekbeståndets biomassa eller abundans är i dåligt skick, ska F minskas till ett värde som inte överstiger en övre gräns som motsvarar FMSY-värdet multiplicerat med lekbeståndets biomassa eller abundans i den det år för vilket den totala tillåtna fångstmängden (TAC) sätts, delat med MSY Btrigger. Ices använder dessa överväganden och advice rule när man tillhandahåller vetenskaplig rådgivning om fiskeridödlighet och fångstmöjligheter.

(17)

För att fastställa fiskemöjligheter bör det finnas en övre tröskel för FMSY-intervall vid normal användning och, under förutsättning att det berörda beståndet anses vara i gott skick, en övre gräns för vissa fall. Det bör endast vara möjligt att fastställa fiskemöjligheterna till denna övre gräns om det, på grundval av vetenskaplig rådgivning eller bevis, är nödvändigt för att vid blandfiske nå de övergripande mål som fastställs i denna förordning eller för att undvika att beståndet tar skada på grund av dynamiken inom eller mellan bestånd av samma eller olika arter, eller för att begränsa de årliga variationerna i fiskemöjligheterna.

(18)	För de bestånd där mål för MSY finns tillgängliga, och i syfte att tillämpa skyddsåtgärder, måste det införas referenspunkter för bevarande, vilka uttrycks som triggernivåer för lekbeståndets biomassa när det gäller fiskbestånd, och triggernivåer för abundans när det gäller havskräfta.

(19)

Lämpliga skyddsåtgärder bör vidtas om beståndets storlek sjunker under dessa nivåer. Skyddsåtgärder bör inbegripa en minskning av fiskemöjligheterna samt specifika bevarandeåtgärder när vetenskaplig rådgivning visar att korrigerande åtgärder är nödvändiga. Dessa åtgärder bör kompletteras med alla övriga lämpliga åtgärder såsom kommissionens åtgärder i enlighet med artikel 12 i förordning (EU) nr 1380/2013 eller medlemsstaternas åtgärder i enlighet med artikel 13 i den förordningen.

(20)

Det bör vara möjligt att fastställa TAC för havskräfta i Ices-sektion 2a och delområde 4 som summan av de fångstbegränsningar som fastställts för varje funktionell enhet och för de statistiska rektanglarna utanför de funktionella enheterna inom det TAC-området. Detta bör emellertid inte hindra att åtgärder antas för att skydda särskilda funktionella enheter.

(21)

När rådet beaktar en betydande påverkan som fritidsfisket har när det gäller fiskemöjligheterna för ett visst bestånd, bör det kunna fastställa en TAC för kommersiella fångster som beaktar volymen av fritidsfångster och/eller anta andra åtgärder för begränsning av fritidsfisket, såsom fångstgränser och fredningsperioder.

(22)	För att vara i överensstämmelse med den landningsskyldighet som införs genom artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 bör planen föreskriva ytterligare förvaltningsåtgärder som ska anges närmare i enlighet med artikel 18 i den förordningen.

(23)

I syfte att undvika störande omflyttning av fiskeverksamhet som skulle kunna ha en negativ inverkan på torskbeståndens tillstånd, är det lämpligt att bibehålla det system med fisketillstånd som är kopplat till en begränsning av fiskefartygens totala motorstyrka i Ices-sektion 7d, i enlighet med vad som tidigare gällde genom förordning (EG) nr 1342/2008.

(24)	Tidsfristen för inlämning av gemensamma rekommendationer från de medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse bör fastställas, såsom krävs enligt förordning (EU) nr 1380/2013.

(25)

I enlighet med artikel 10.3 i förordning (EU) nr 1380/2013 bör det fastställas bestämmelser för kommissionens bedömning av ändamålsenligheten och effektiviteten i tillämpningen av denna förordning baserad på vetenskaplig rådgivning, senast den 6 augusti 2023 och vart femte år därefter. Denna tidsperiod kommer att ge utrymme för ett fullständigt genomförande av landningsskyldigheten och vara tillräcklig för att regionala åtgärder ska kunna antas och genomföras och för att effekterna på bestånden och olika fisken ska synas. Det är också den minimiperiod de vetenskapliga organen har krävt.

(26)

I syfte att möjliggöra en lämplig och proportionell anpassning till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, att säkerställa flexibilitet och att möjliggöra utvecklingen av vissa åtgärder, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att komplettera denna förordning i fråga om anpassningar när det gäller de bestånd som omfattas av denna förordning till följd av förändringar i beståndens geografiska spridning, korrigerande åtgärder och genomförandet av landningsskyldigheten. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (7). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(27)	För att skapa rättslig säkerhet är det lämpligt att klargöra att åtgärder för tillfälligt upphörande som antas för att uppnå målen med denna plan, kan vara berättigade till stöd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 (8).

(28)	Förordningarna (EG) nr 676/2007 och (EG) nr 1342/2008 bör upphöra att gälla.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.   Genom denna förordning upprättas en flerårig plan (nedan kallad planen) för följande demersala bestånd i unionens vatten i Nordsjön (Ices-sektionerna 2a och 3a samt delområde 4), och det fiske som nyttjar dessa bestånd, samt, i de fall då beståndens utbredning sträcker sig utanför Nordsjön, i dess angränsande vatten:

a)	Torsk (Gadus morhua) i delområde 4 (Nordsjön) och sektionerna 7d (östra delen av Engelska kanalen) och 3a.20 (Skagerrak).

b)	Kolja (Melanogrammus aeglefinus) i delområde 4 (Nordsjön) och sektionerna 6a (väster om Skottland) och 3a.20 (Skagerrak).

c)	Rödspätta (Pleuronectes platessa) i delområde 4 (Nordsjön) och sektion 3a.20 (Skagerrak).

d)	Gråsej (Pollachius virens) i delområdena 4 (Nordsjön) och 6 (Rockall och väster om Skottland) samt sektion 3a (Skagerrak och Kattegatt).

e)	Tunga (Solea solea) i delområde 4 (Nordsjön).

f)	Tunga (Solea solea) i sektion 3a (Skagerrak och Kattegatt) och delsektionerna 22–24 (västra Östersjön).

g)	Vitling (Merlangius merlangus) i delområde 4 (Nordsjön) och sektion 7d (östra delen av Engelska kanalen).

h)	Marulk (Lophius piscatorius) i sektion 3a (Skagerrak och Kattegatt) och delområdena 4 (Nordsjön) och 6 (Rockall och väster om Skottland).

i)	Nordhavsräka (Pandalus borealis) i sektionerna 4a öst (Norra Nordsjön, Norska rännan) och 3a.20 (Skagerrak).

j)	Havskräfta (Nephrops norvegicus) i sektion 3a (funktionella enheter 3-4).

k)

Havskräfta i delområde 4 (Nordsjön) efter funktionell enhet: — Havskräfta i Botney Gut-Silver Pit (funktionell enhet 5). — Havskräfta i Farn Deeps (funktionell enhet 6). — Havskräfta i Fladen grund (funktionell enhet 7). — Havskräfta i Firth of Forth (funktionell enhet 8). — Havskräfta i Moray Firth (funktionell enhet 9). — Havskräfta i Noup (funktionell enhet 10). — Havskräfta i Norska rännan (funktionell enhet 32). — Havskräfta i Horn's Reef (funktionell enhet 33). — Havskräfta i Devil's Hole (funktionell enhet 34).

När vetenskaplig rådgivning visar att det har skett en förändring av den geografiska utbredningen när det gäller de bestånd som anges i första stycket i denna punkt, får kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 för att ändra denna förordning och anpassa de områden som anges i första stycket i denna punkt för att beakta den förändringen. Sådana anpassningar får inte utsträckas till att omfatta bestånd i områden utanför unionens vatten i delområdena 2–7.

2.   Om kommissionen på grundval av vetenskaplig rådgivning anser att den förteckning över bestånd som anges i punkt 1 första stycket behöver ändras, får kommissionen lägga fram ett förslag till översyn av denna förteckning.

3.   När det gäller de angränsande vatten som anges i punkt 1 i denna artikel ska endast artiklarna 4 och 6 och de åtgärder som gäller fiskerimöjligheter enligt artikel 7 tillämpas.

4.   Denna förordning är också tillämplig på bifångster som har fångats i Nordsjön i samband med fiske efter de bestånd som anges i punkt 1 första stycket. När FMSY-intervall och andra skyddsåtgärder kopplade till biomassa fastställs för dessa bestånd i annan unionslagstiftning som upprättar flerårsplaner, ska de intervallen och skyddsåtgärderna dock gälla.

5.   I denna förordning anges även närmare detaljer för genomförandet av landningsskyldigheten i unionsvattnen i Nordsjön för alla bestånd av arter som omfattas av landningsskyldigheten enligt artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013.

Artikel 2

Definitioner

Vid tillämpningen av denna förordning gäller följande definitioner, utöver de definitioner som anges i artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 850/98 (9), artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 (10) och artikel 4 i förordning (EU) nr 1380/2013:

1.    FMSY-intervall : ett värdeintervall som fastställts i bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning, i synnerhet från Internationella havsforskningsrådet (Ices), där alla nivåer av fiskeridödlighet inom de vetenskapligt fastställda gränserna för det intervallet leder till maximal hållbar avkastning (MSY) på lång sikt med ett givet fiskemönster och under befintliga genomsnittliga miljöförhållanden, utan att på ett betydande sätt påverka reproduktionsprocessen för de berörda bestånden. Det tas fram för att ge en minskning på högst 5 % av den långsiktiga avkastningen jämfört med MSY. Ett tak sätts så att sannolikheten för att beståndet sjunker under gränsreferenspunkten för lekbeståndets biomassa (Blim) inte överstiger 5 %.

2.    MSY Flägre : det lägsta värdet inom intervallet för FMSY.

3.    MSY Fövre : det högsta värdet inom intervallet för FMSY.

4.    FMSY-punktvärde : det värde för uppskattad fiskeridödlighet som med ett givet fiskemönster och under befintliga genomsnittliga miljöförhållanden ger MSY på lång sikt.

5.    Lägre intervall av FMSY : det intervall som består av värden från MSY Flägre upp till FMSY-punktvärde.

6.    Övre intervall av FMSY : det intervall som består av värden från FMSY-punktvärde upp till MSY Fövre.

7.    Blim : den referenspunkt för lekbeståndets biomassa, fastställd i bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning från i synnerhet Ices, under vilken reproduktionsförmågan kan vara reducerad.

8.    MSY Btrigger : den referenspunkt för lekbeståndets biomassa – respektive abundans när det gäller bestånden av havskräfta – fastställd i bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning från i synnerhet Ices, under vilken specifika och lämpliga förvaltningsåtgärder ska vidtas för att säkerställa att nyttjandegraden i kombination med den naturliga variationen tillåter att beståndet byggs upp över nivåer som kan ge MSY på lång sikt.

KAPITEL II

ÖVERGRIPANDE MÅL

Artikel 3

Övergripande mål

1.   Planen ska bidra till att uppnå de mål för den gemensamma fiskeripolitiken som anges i artikel 2 i förordning (EU) nr 1380/2013, särskilt genom att tillämpa försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen, och ska syfta till att säkerställa att nyttjandet av de levande marina biologiska resurserna sker på ett sådant sätt att populationerna av skördade arter återställs till och bevaras över nivåer som säkerställer MSY.

2.   Planen ska bidra till att eliminera utkast, genom att i möjligaste mån undvika och minska oönskade fångster, och till genomförandet av den landningsskyldighet som fastställs i artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013 för de arter som omfattas av fångstbegränsningar och på vilka denna förordning är tillämplig.

3.   Planen ska genomföra ekosystemansatsen i fiskeriförvaltningen för att säkerställa att fiskeverksamhetens negativa inverkan på de marina ekosystemen minimeras. Den ska vara förenlig med unionens miljölagstiftning, i synnerhet målet att senast 2020 uppnå god miljöstatus i enlighet med artikel 1.1 i direktiv 2008/56/EG.

4.   Planen ska framför allt syfta till att

a)	säkerställa att de villkor som anges i deskriptor 3 i bilaga I till direktiv 2008/56/EG uppfylls, och

b)	bidra till uppfyllandet av andra relevanta deskriptorer i bilaga I till direktiv 2008/56/EG, i proportion till den roll som fisket spelar för att uppfylla dem.

5.   Åtgärder inom ramen för planen ska vidtas i enlighet med bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning. När tillräckliga uppgifter saknas ska en jämförbar bevarandegrad för de berörda bestånden eftersträvas.

KAPITEL III

SPECIFIKA MÅL

Artikel 4

Mål

1.   Målet för fiskeridödligheten ska, i enlighet med de FMSY-intervall som definieras i artikel 2, nås så snart som möjligt och, genom en successiv och stegvis anpassning, senast 2020 för de bestånd som anges i artikel 1.1, och det ska därefter bibehållas inom FMSY-intervallen i enlighet med denna artikel.

2.   De FMSY-intervall som baseras på denna plan ska begäras från Ices.

3.   I enlighet med artikel 16.4 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska rådet, när det fastställer fiskemöjligheterna för ett bestånd, se till att dessa fiskemöjligheter ligger inom det lägre FMSY-intervall som är tillgängligt för det beståndet vid denna tidpunkt.

4.   Trots vad som sägs i punkterna 1 och 3 får fiskemöjligheterna för ett bestånd fastställas på nivåer som är lägre än FMSY-intervallen.

5.   Trots vad som sägs i punkterna 3 och 4 får fiskemöjligheterna för ett bestånd fastställas i enlighet med det övre FMSY-intervall som är tillgängligt vid den tidpunkten för det beståndet, förutsatt att det bestånd som avses i artikel 1.1 ligger över MSY Btrigger,

a)	om det, på grundval av vetenskaplig rådgivning eller vetenskapliga bevis, är nödvändigt för att nå de övergripande mål som fastställs i artikel 3 när det gäller blandfiske,

b)	om det, på grundval av vetenskaplig rådgivning eller vetenskapliga bevis, är nödvändigt för att undvika att ett bestånd tar allvarlig skada på grund av dynamiken inom eller mellan bestånd av samma eller olika arter, eller

c)	för att begränsa variationerna i fiskemöjligheterna till högst 20 % mellan år som följer på varandra.

6.   Fiskemöjligheterna ska under alla omständigheter fastställas på ett sätt som säkerställer att sannolikheten är mindre än 5 % för att lekbeståndets biomassa understiger Blim.

Artikel 5

Förvaltning av bifångstbestånd

1.   Förvaltningsåtgärder för de bestånd som anges i artikel 1.4, inbegripet fiskemöjligheter när så är lämpligt, ska fastställas med beaktande av bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning och ska överensstämma med de övergripande målen i artikel 3.

2.   Dessa bestånd ska förvaltas i enlighet med försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen såsom den definieras i artikel 4.1.8 i förordning (EU) nr 1380/2013, när tillförlitlig vetenskaplig information inte är tillgänglig.

3.   I enlighet med artikel 9.5 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska förvaltningen av blandfiske när det gäller de bestånd som avses i artikel 1.4 i den här förordningen beakta svårigheten i att fiska samtliga bestånd vid MSY samtidigt, särskilt i situationer då detta leder till att ett fiske stängs i förtid.

KAPITEL IV

SKYDDSÅTGÄRDER

Artikel 6

Referenspunkter för bevarande

Följande referenspunkter för bevarande för att skydda den fullständiga reproduktionskapaciteten för de bestånd som avses i artikel 1.1 ska begäras från Ices på grundval av denna plan:

a)	MSY Btrigger för de bestånd som avses i artikel 1.1.

b)	Blim för de bestånd som avses i artikel 1.1.

Artikel 7

Skyddsåtgärder

1.   När vetenskaplig rådgivning visar att lekbeståndets biomassa, respektive abundans när det gäller bestånden av havskräfta, för något av de bestånd som avses i artikel 1.1 understiger MSY Btrigger, ska alla lämpliga korrigerande åtgärder antas för att säkerställa att det berörda beståndet eller den berörda funktionella enheten snabbt återgår till nivåer över de nivåer som kan ge MSY. I synnerhet ska fiskemöjligheterna, genom undantag från artikel 4.3 och 4.5, fastställas till nivåer som, med beaktande av minskningen uttryckt i biomassa, ger en fiskeridödlighet som minskas till att ligga under det övre FMSY-intervallet.

2.   När vetenskaplig rådgivning visar att lekbeståndets biomassa, respektive abundans när det gäller bestånden av havskräfta, för något av de bestånd som avses i artikel 1.1 understiger Blim, ska ytterligare korrigerande åtgärder vidtas för att se till att det berörda beståndet eller den berörda funktionella enheten snabbt återgår till nivåer över de som kan producera MSY. I synnerhet får dessa korrigerande åtgärder, genom undantag från artikel 4.3 och 4.5, inbegripa att avbryta fisket efter det berörda beståndet eller den berörda funktionella enheten och att i lämplig utsträckning minska fiskemöjligheterna.

3.   De korrigerande åtgärder som avses i denna artikel får inbegripa

a)	nödåtgärder enligt artiklarna 12 och 13 i förordning (EU) nr 1380/2013,

b)	åtgärder i enlighet med artiklarna 8 och 9 i den här förordningen.

4.   Vilken av de åtgärder som avses i denna artikel som vidtas ska bestämmas med beaktande av art, allvarlighetsgrad, varaktighet och upprepning av den situation där lekbeståndets biomassa, respektive abundans när det gäller bestånden av havskräfta, understiger de nivåer som avses i punkt 6.

Artikel 8

Särskilda bevarandeåtgärder

När vetenskaplig rådgivning visar att korrigerande åtgärder krävs för bevarandet av något av de demersala bestånd som avses i artikel 1.4 i denna förordning, eller när lekbeståndets biomassa och, när det gäller bestånden av havskräfta, abundansen för något av bestånden i artikel 1.1 för ett visst år understiger MSY Btrigger, ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 i denna förordning och artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013. Sådana delegerade akter får komplettera denna förordning genom regler med avseende på

a)	fiskeredskapens egenskaper, särskilt maskstorlek, krokstorlek, redskapens utformning, garntjocklek, redskapens storlek eller användning av selektivitetsanordningar för att säkerställa eller förbättra selektiviteten,

b)	användning av fiskeredskap, särskilt nedsänkningstid, djup på vilket redskapet används, för att säkerställa eller förbättra selektiviteten,

c)	förbud mot eller begränsning av fiske i särskilda områden, i syfte att skydda lekfisk och ungfisk, fisk som är mindre än minsta referensstorlek för bevarande eller icke-målarter,

d)	förbud mot eller begränsning av fiske eller användning av vissa typer av fiskeredskap under särskilda perioder, i syfte att skydda lekfisk, fisk som är mindre än minsta referensstorlek för bevarande eller icke-målarter,

e)	minsta referensstorlekar för bevarande, i syfte att säkerställa skydd av unga exemplar av marina organismer,

f)	andra egenskaper med koppling till selektivitet.

KAPITEL V

TEKNISKA ÅTGÄRDER

Artikel 9

Tekniska åtgärder

1.   Kommissionen ges behörighet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 i denna förordning och artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013 i syfte att komplettera denna förordning med avseende på följande tekniska åtgärder:

a)	Specifikationer av fiskeredskapens egenskaper och regler för användningen av redskapen för att säkerställa eller förbättra selektiviteten, minska oönskade fångster eller minimera de negativa effekterna på ekosystemet.

b)	Specifikationer av ändringar av fiskeredskap eller tilläggsutrustning till fiskeredskap för att säkerställa eller förbättra selektiviteten, minska oönskade fångster eller minimera de negativa effekterna på ekosystemet.

c)

Begränsningar eller förbud av användningen av vissa fiskeredskap och av fiskeverksamhet i vissa områden eller under vissa perioder, i syfte att skydda lekfisk, fisk som är mindre än minsta referensstorlek för bevarande eller icke-målarter, eller för att minimera de negativa effekterna på ekosystemet.

d)	Fastställande av minsta referensstorlekar för bevarande för något av de bestånd som omfattas av denna förordning, för att säkerställa skydd av unga exemplar av marina organismer.

2.   De åtgärder som avses i punkt 1 i den här artikeln ska bidra till att nå de övergripande mål som anges i artikel 3.

KAPITEL VI

FISKEMÖJLIGHETER

Artikel 10

Fiskemöjligheter

1.   Medlemsstaterna ska, vid fördelning av de fiskemöjligheter som är tillgängliga för dem i enlighet med artikel 17 i förordning (EU) nr 1380/2013, beakta hur fångstsammansättningen sannolikt kommer att se ut för de fartyg som deltar i blandfiske.

2.   Medlemsstaterna får, efter att ha underrättat kommissionen, utbyta alla eller delar av de fiskemöjligheter de har tilldelats i enlighet med artikel 16.8 i förordning (EU) nr 1380/2013.

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7 i den här förordningen får TAC för beståndet av havskräfta i Ices-zonerna 2a och 4 vara summan av fångstbegränsningarna i de funktionella enheterna och i de statistiska rektanglarna utanför de funktionella enheterna.

4.   När vetenskaplig rådgivning visar att fritidsfiske har en väsentlig effekt på ett visst bestånds fiskeridödlighet bör rådet beakta detta och får för att undvika att det totala målet för fiskeridödlighet överskrids begränsa fritidsfiske vid fastställande av fiskemöjligheter.

KAPITEL VII

BESTÄMMELSER MED KOPPLING TILL LANDNINGSSKYLDIGHETEN

Artikel 11

Bestämmelser med koppling till landningsskyldigheten i unionsvatten i Nordsjön

När det gäller alla bestånd av arter i Nordsjön som omfattas av landningsskyldigheten enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 ges kommissionen behörighet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 i den här förordningen och artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013 för att komplettera denna förordning genom att fastställa närmare bestämmelser för denna skyldighet i enlighet med artikel 15.5 a–e i förordning (EU) nr 1380/2013.

KAPITEL VIII

TILLTRÄDE TILL FARVATTEN OCH FISKERESURSER

Artikel 12

Fisketillstånd och kapacitetstak

1.   För var och en av de Ices-zoner som avses i artikel 1.1 i denna förordning ska varje medlemsstat utfärda fisketillstånd i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1224/2009 för fartyg som för dess flagg och som bedriver fiskeverksamhet i detta område. I sådana fisketillstånd får medlemsstaterna även begränsa den totala kapaciteten uttryckt i kW för de fartyg som använder ett särskilt redskap.

2.   För torsk i östra delen av Engelska kanalen (Ices-sektion 7d) får – utan att det påverkar de kapacitetstak som fastställs i bilaga II till förordning (EU) nr 1380/2013 – den totala kapaciteten uttryckt i kW för de fartyg som har fisketillstånd utfärdade i enlighet med punkt 1 i denna artikel inte vara större än den maximala kapaciteten för de fartyg som under 2006 eller 2007 har varit aktiva och använt ett av följande redskap i den berörda Ices-zonen:

a)	Bottentrålar och not (OTB, OTT, PTB, SDN, SSC och SPR) med maskor i) som är 100 mm eller större, ii) som är 70 mm eller större men mindre än 100 mm, iii) som är 16 mm eller större men mindre än 32 mm.

b)	Bomtrålar (TBB) med maskor i) som är 120 mm eller större, ii) som är 80 mm eller större men mindre än 120 mm.

c)	Nät och insnärjningsnät (GN).

d)	Grimgarn (GT).

e)	Långrevar (LL).

3.   Varje medlemsstat ska upprätta och regelbundet uppdatera en förteckning över de fartyg som har ett fisketillstånd som avses i punkt 1 och göra den tillgänglig för kommissionen och övriga medlemsstater på sin officiella webbplats.

KAPITEL IX

FÖRVALTNING AV BESTÅND AV GEMENSAMT INTRESSE

Artikel 13

Principer och mål för förvaltning av bestånd av gemensamt intresse för unionen och tredjeländer

1.   Om bestånd av gemensamt intresse även nyttjas av tredjeländer, ska unionen samarbeta med dessa tredjeländer för att säkerställa att bestånden förvaltas på ett hållbart sätt som är förenligt med målen för förordning (EU) nr 1380/2013, i synnerhet artikel 2.2, och för den här förordningen. Om inget formellt avtal nås, ska unionen göra sitt yttersta för att komma fram till gemensamma arrangemang för fiske av sådana bestånd i syfte att möjliggöra en hållbar förvaltning och på så sätt främja likvärdiga förutsättningar för unionsaktörer.

2.   Vid gemensam förvaltning av bestånd som delas med tredjeländer får unionen utbyta fiskemöjligheter med dessa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1380/2013.

KAPITEL X

REGIONALISERING

Artikel 14

Regionalt samarbete

1.   Artikel 18.1–18.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska tillämpas på de åtgärder som avses i artiklarna 8, 9 och 11 i den här förordningen.

2.   Med avseende på tillämpningen av punkt 1 i den här artikeln får medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse lämna gemensamma rekommendationer i enlighet med artikel 18.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 för första gången senast den 6 augusti 2019 och därefter 12 månader efter varje gång en utvärdering av planen lagts fram i enlighet med artikel 15 i den här förordningen. De får också lämna sådana rekommendationer när de anser att så är nödvändigt, i synnerhet om det sker en plötslig förändring i situationen för något av de bestånd som omfattas av den här förordningen. Gemensamma rekommendationer avseende åtgärder som avser ett visst kalenderår ska lämnas in senast den 1 juli det föregående året.

3.   De befogenheter som ges enligt artiklarna 8, 9 och 11 i denna förordning ska inte påverka de befogenheter som kommissionen ges genom andra bestämmelser i unionsrätten, däribland förordning (EU) nr 1380/2013.

KAPITEL XI

UPPFÖLJNING

Artikel 15

Utvärdering av planen

Senast den 6 augusti 2023 och därefter vart femte år ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om planens resultat och effekter på de bestånd som omfattas av denna förordning och på det fiske som nyttjar dessa bestånd, särskilt vad gäller uppnåendet av de övergripande mål som anges i artikel 3.

KAPITEL XII

FÖRFARANDEBESTÄMMELSER

Artikel 16

Utövande av delegeringen

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 1.1, 8, 9 och 11 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 5 augusti 2018. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 1.1, 8, 9 och 11 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.   En delegerad akt som antas enligt artiklarna 1.1, 8, 9, och 11 och ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

KAPITEL XIII

STÖD FRÅN EUROPEISKA HAVS- OCH FISKERIFONDEN

Artikel 17

Stöd från Europeiska havs- och fiskerifonden

Åtgärder för tillfälligt upphörande som antas för att uppnå planens mål ska betraktas som ett sådant tillfälligt upphörande av fiskeverksamhet som avses i artikel 33.1 a och c i förordning (EU) nr 508/2014.

KAPITEL XIV

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 18

Upphävande

1.   Förordningarna (EG) nr 676/2007 och (EG) nr 1342/2008 ska upphöra att gälla.

2.   Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen.

Artikel 19

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT C 75, 10.3.2017, s. 109.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 29 maj 2018 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 18 juni 2018.

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG (EUT L 354, 28.12.2013, s. 22).

(4)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi) (EUT L 164, 25.6.2008, s. 19).

(5)  Rådets förordning (EG) nr 676/2007 av den 11 juni 2007 om upprättande av en flerårig plan för fiske som utnyttjar bestånden av rödspätta och tunga i Nordsjön (EUT L 157, 19.6.2007, s. 1).

(6)  Rådets förordning (EG) nr 1342/2008 av den 18 december 2008 om upprättande av en långsiktig plan för torskbestånden och det fiske som utnyttjar de bestånden och om upphävande av förordning (EG) nr 423/2004 (EUT L 348, 24.12.2008, s. 20).

(7)  EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(8)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 av den 15 maj 2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2328/2003, (EG) nr 861/2006, (EG) nr 1198/2006 och (EG) nr 791/2007 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1255/2011 (EUT L 149, 20.5.2014, s. 1).

(9)  Rådets förordning (EG) nr 850/98 av den 30 mars 1998 för bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av marina organismer (EGT L 125, 27.4.1998, s. 1).

(10)  Rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i unionen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006 (EUT L 343, 22.12.2009, s. 1).

---

---

---