DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL (plenum)

den 12 februari 2014 (*)

”Personalmål – Allmänt uttagningsprov – Meddelande om uttagningsprov EPSO/AD/177/10 – Beslut att inte uppta sökanden på förteckningen över godkända sökande – Motivering av uttagningskommitténs beslut – Upplysning om ämnena för ett delprov – Stabilitet i uttagningskommitténs sammansättning”

I mål F‑127/11,

angående en talan enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a,

Gonzalo de Mendoza Asensi, tillfälligt anställd vid Europaparlamentet, Strassen (Luxemburg), företrädd av advokaterna P. Nelissen Grade och G. Leblanc,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av J. Currall och B. Eggers, båda i egenskap av ombud,

svarande,

meddelar

PERSONALDOMSTOLEN (plenum)

sammansatt av ordföranden S. Van Raepenbusch, avdelningsordföranden M.I. Rofes i Pujol samt domarna E. Perillo, R. Barents och K. Bradley (referent),

justitiesekreterare: W. Hakenberg,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 26 juni 2013,

följande

Dom

1        Gonzalo de Mendoza Asensi har, genom ansökan som inkom till personaldomstolens kansli den 29 november 2011, väckt denna talan och yrkat att personaldomstolen i första hand ska ogiltigförklara beslutet från uttagningskommittén vid det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/177/10 att inte uppta sökanden på förteckningen över godkända sökande i uttagningsprovet.

 Bakgrund till tvisten

2        Den 16 mars 2010 offentliggjorde Europeiska rekryteringsbyrån (Epso), i Europeiska unionens officiella tidning, meddelandet om allmänt uttagningsprov EPSO/AD/177/10 för att upprätta en anställningsreserv av handläggare i lönegrad AD 5 inom områdena Europeisk offentlig förvaltning, juridik, ekonomi, revision samt informations- och kommunikationsteknik (EUT C 64 A s. 1) (nedan kallat meddelandet om uttagningsprov).

3        I avsnitt IV i meddelandet om uttagningsprov reglerades tillträdesproven och i avsnitt V i meddelandet reglerades de delprov som skulle hållas i ett utvärderingscentrum.

4        I punkt 2 i avsnitt V i meddelandet om uttagningsprov angavs att för de sökande som kallades till utvärderingscentret skulle deras särskilda kompetens på det ämnesområde de valt bedömas, tillsammans med följande allmänna kompetenser:

”–       Analys och problemlösning[.]

–        Kommunikation[.]

–        Kvalitet och resultat[.]

–        Inlärning och utveckling[.]

–        Prioritering och organisation[.]

–        Stresstålighet[.]

–        Samarbete[.]

–        Ledarskap[.]”

5        I punkt 2 i avsnitt V i meddelandet om uttagningsprov preciserades vidare att de ovanstående kompetenserna skulle bedömas genom en uppsats inom det valda ämnesområdet, en gruppövning, en muntlig framställning och en strukturerad intervju.

6        I punkt 4 i avsnitt V i meddelandet om uttagningsprov föreskrevs att den särskilda kompetensen på ämnesområdet skulle poängsättas med 0–20 poäng, varvid kravet för godkänt var 10 poäng. Det framgår vidare av handlingarna i målet att den särskilda kompetensen endast skulle bedömas på grundval av uppsatsen. I samma bestämmelse angavs att de allmänna kompetenserna skulle poängsättas med 0–10 poäng för varje kompetens, varvid kravet för godkänt var 3 poäng för varje kompetens och 50 poäng av 80 för de åtta allmänna kompetenserna tillsammans.

7        Sökanden gav in en ansökan till uttagningsprovet EPSO/AD/177/10 inom området juridik (nedan kallat uttagningsprovet). Efter det att han klarat de datoriserade tillträdesproven deltog han i de delprov som hölls i utvärderingscentrumet i Bryssel (Belgien) den 29 september 2010.

8        Genom en skrivelse av den 3 februari 2011, som skickades till sökanden via hans Epsokonto, underrättade Epso sökanden om att uttagningskommittén hade ansett att hans resultat inte var tillräckligt goda för att han skulle upptas på förteckningen över godkända sökande och preciserade att han, vad gäller den särskilda kompetensen, hade uppnått 8 poäng av 20 medan kravet för godkänt var 10 poäng av 20 (nedan kallat beslutet att inte godkänna sökanden). Som bilaga till denna skrivelse bifogades en handling med titeln ”kompetenspass”. I denna handling angavs sökandens resultat i delproven avseende de allmänna kompetenserna och den särskilda kompetensen samt uttagningskommitténs kommentarer för varje allmän kompetens som utvärderats.

9        Sökanden begärde, per telefax av den 8 februari 2011, omprövning av beslutet att inte godkänna honom och tillgång till ”alla [s]ina rättade övningsuppgifter, skriftliga såväl som muntliga, frågor och svar [samt] det utvärderingsformulär som uttagningskommittén använt för den aktuella skriftliga uppgiften/uppsatsen”.

10      Sökanden mottog, genom e-postmeddelande av den 10 februari 2011, den uppsats som han skrivit i orättad version samt en kopia av sitt språktest jämte den utvärderingsblankett som hade använts vid sistnämnda test.

11      Genom en skrivelse av den 4 april 2011, som skickades till sökanden via hans Epsokonto, underrättade Epso sökanden om att uttagningskommittén, efter det att den blivit uppmärksam på vissa inkonsekvenser i poängsättningen av hans uppsats, hade beslutat att höja den poäng som han tilldelats med avseende på de allmänna kompetenserna ”[k]ommunikation” och ”[p]rioritering och organisation” samt den poäng han tilldelats med avseende på den särskilda kompetensen, vilken således ändrades från 8 poäng av 20 till 9 poäng av 20. I skrivelsen underrättade Epso sökanden om att hans sammanlagda poäng till följd av dessa ändringar uppgick till 71,2 poäng av 100 och att resultatet fortfarande låg under den lägsta poäng som någon av de sökande som fanns upptagna på förteckningen över godkända sökande hade uppnått, nämligen 76,10 poäng, varför uttagningskommittén inte fann skäl att ändra sitt beslut att inte uppta honom på förteckningen över godkända sökande. Även en rättad version av den handling som rubricerats ”kompetenspass” sändes till sökanden.

12      I ett e-postmeddelande av den 5 maj 2011 ingav sökanden, med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna), ett klagomål avseende uttagningskommitténs beslut att inte uppta honom på förteckningen över godkända sökande. I samband med detta klagomål begärde sökanden även tillgång till ”utvärderingen av uppsatsen, utvärderingsformuläret och rättningarna”.

13      Epso avslog, i egenskap av tillsättningsmyndighet, klagomålet i beslut av den 29 augusti 2011 (nedan kallat beslutet om avslag på klagomålet).

 Parternas yrkanden och förfarandet

14      Sökanden har yrkat att personaldomstolen ska

–        innan målet avgörs och som en åtgärd för processledning, förelägga Europeiska kommissionen att komma in med relevanta handlingar så att han kan avgöra huruvida det har varit fråga om en uppenbart oriktig bedömning av de faktiska och/eller rättsliga omständigheterna vid utvärderingen av hans prestationer och i synnerhet komma in med en kopia av det uppsatsämne som han skulle behandla under det skriftliga delprovet vid utvärderingscentrumet jämte hans rättade svar,

–        ogiltigförklara beslutet att inte godkänna honom,

–        ogiltigförklara uttagningskommitténs beslut att vid omprövning vidhålla sitt tidigare beslut att inte godkänna sökanden, vilket han delgetts genom skrivelse av den 4 april 2011,

–        ogiltigförklara beslutet att avslå klagomålet, och

–        förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

15      Kommissionen har yrkat att personaldomstolen ska

–        ogilla talan, och

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

16      I en skrivelse av den 29 juni 2012 anmodade personaldomstolen, såsom en åtgärd för processledning, parterna att besvara vissa frågor och komma in med vissa handlingar. Personaldomstolen uppmanade särskilt kommissionen att komma in med det uppsatsämne som i sökandens fall använts för uppsatsen och minst två andra uppsatsämnen som använts under uttagningsprovet.

17      Sökanden efterkom personaldomstolens åtgärd för processledning inom föreskriven tid. Kommissionen översände däremot, i sitt svar av den 10 augusti 2012, endast en del av de handlingar som personaldomstolen efterfrågat. Skälet härtill var, enligt kommissionen, att innehållet i de olika uppsatsämnen som använts under uttagningsprovet utgör särskilt känslig information och att det är nödvändigt att säkerställa att den metod som används vid Epsos uttagningsförfaranden för att utarbeta och tillämpa de olika uppsatsämnena hemlighålls.

18      I beslut av den 19 oktober 2012 förelade personaldomstolen, med stöd av artikel 44.2 i rättegångsreglerna, kommissionen att komma in med det uppsatsämne som använts för sökandens uppsats samt två andra uppsatsämnen som använts under uttagningsprovet, nämligen det uppsatsämne för vilket det högsta genomsnittliga poängantalet hade tilldelats och det uppsatsämne för vilket det lägsta genomsnittliga poängantalet hade tilldelats. I samma beslut bestämde personaldomstolen att sökanden endast skulle få tillgång till de efterfrågade handlingarna om han åtog sig att behandla dem konfidentiellt, varvid flera villkor skulle uppfyllas. Sökandens ombud skulle exempelvis skriftligen åta sig att inte för någon utomstående avslöja innehållet i de handlingar som kommissionen tillhandahållit och att, i synnerhet, inte överlämna sina synpunkter avseende nämnda handlingar till sin klient eller till någon utomstående.

19      Kommissionen gav in de handlingar som avsågs i beslutet av den 19 oktober 2012 inom föreskriven tid. I en skrivelse av den 20 november 2012 åtog sig sökandens ombud att inte lämna ut de handlingar som kommissionen tillhandahållit, eller sina synpunkter avseende dessa handlingar, till sin klient eller till någon utomstående.

20      Den 31 januari 2013 beslutade personaldomstolen i plenum att hänskjuta målet, vilket först tilldelats personaldomstolens andra avdelning, till personaldomstolen i plenum.

21      Genom beslut av den 5 februari 2013 förelade personaldomstolen kommissionen att komma in med ”en kopia av alla rättningsvägledningar eller rättningsmallar som uttagningskommitténs ledamöter använt vid utvärderingen av sökandenas svar när det gäller det delprov som bestod i uppsatsskrivning”.

22      I en skrivelse som inkom till personaldomstolens kansli den 19 februari 2013 tillhandahöll kommissionen personaldomstolen en allmän vägledning med instruktioner till dem som ska rätta delproven, en detaljerad vägledning med rubriken ”juridisk manual” innehållande instruktioner vad gäller innehållet i uppsatsen utifrån de olika uppsatsämnena och den rättningsmodul som finns i den programvara som ställs till förfogande för dem som rättar delproven/ledamöterna i uttagningskommittén när de ska utvärdera sökandenas kompetenser vad gäller uppsatsen. I skrivelsen påpekade kommissionen emellertid att den detaljerade vägledningen innehåller rättningskriterier för uppsatsen och gjorde därvid gällande att denna handling således till fullo omfattas av sekretessen för uttagningskommitténs arbete. Kommissionen hävdade vidare att även rättningsmodulen skulle anses konfidentiell och att det således endast var en icke‑konfidentiell version av denna handling som kunde föras till handlingarna i målet.

23      Efter att ha gått igenom de handlingar som kommissionen tillhandahållit beslutade personaldomstolen den 18 april 2013 att den allmänna vägledningen skulle föras till handlingarna i målet och att den detaljerade vägledningen skulle återsändas till kommissionen eftersom personaldomstolen, efter att ha tagit del av handlingen, inte hade funnit den nödvändig för att ta ställning till om de grunder som sökanden anfört kunde leda till bifall för hans talan i detta mål. Vidare biföll den kommissionens begäran om konfidentiell behandling av rättningsmodulen och beslutade att den allmänna vägledningen och den icke-konfidentiella versionen av rättningsmodulen skulle lämnas ut till sökanden såsom konfidentiella handlingar och att sökanden vid behandlingen av dem var skyldig att uppfylla vissa villkor.

 Inledande överväganden

24      Personaldomstolen konstaterar inledningsvis att det framgår av handlingarna i målet att Epso den 3 juli 2008 godkände en rapport med titeln ”Utvecklingsprogram”. I detta utvecklingsprogram föreskrivs att man, för alla allmänna uttagningsprov som anordnas från och med år 2010, ska övergå från en urvalsmetod som grundar sig på bedömning av sökandenas kunskaper till en urvalsmetod som grundar sig på utvärdering av sökandenas kompetenser (nedan kallad den nya metoden). Det anges särskilt i utvecklingsprogrammet att den viktigaste urvalsfaktorn för rekrytering av personal inom tjänstegruppen handläggare (AD) är användningen av utvärderingscentrum, där de sökande ska genomgå flera delprov, såsom uppsatsskrivning, en strukturerad intervju, en muntlig framställning och en gruppövning.

25      När det gäller de muntliga delproven, vilka genomförs i utvärderingscentrumet, införs genom den nya metoden flera åtgärder som syftar till att motverka vissa kognitiva biaser som i allmänhet kan konstateras hos utvärderarna så att en enhetlig poängsättning kan säkerställas.

26      Av svarandens inlagor framgår i synnerhet följande:

–        De sökande som gör ett och samma delprov observeras av minst två ledamöter i uttagningskommittén och varje allmän kompetens utvärderas i samband med två olika övningsuppgifter, vilket innebär att de utvärderas av flera ledamöter i uttagningskommittén.

–        Delproven är förstrukturerade och följer en i förväg fastställd metod, varvid indikationer på förutbestämda beteenden används för att avhjälpa ”haloeffekten”, vilken är en kognitiv bias som påverkar en utvärderares uppfattning av personer och som innebär att utvärderaren överskattar eller underskattar en sökande endast på grundval av förstahandsintrycket.

–        Minst hälften av ledamöterna i uttagningskommittén är tjänstemän vid institutionerna som utlånats till Epso just för att utföra detta uppdrag, som utför sin arbetsuppgift som ledamot i uttagningskommittén på heltid och som med godkänt resultat har deltagit i en fem dagar lång utbildning i utvärderingsteknik. Övriga ledamöter i kommittén genomgår också en särskild utbildning.

–        Samma utvärderingskriterier och metod tillämpas på alla sökande.

–        Uttagningskommitténs ordförande deltar under de första minuterna av varje prov för att se till att metoden tillämpas på ett tillfredsställande sätt.

–        De slutliga besluten fattas gemensamt av alla ledamöterna i uttagningskommittén på grundval av resultaten i samtliga delprov.

–        Undersökningar och analyser utförs för att kontrollera att poängsättningen är enhetlig.

27      Uttagningsprovet EPSO/AD/177/10 anordnades på grundval av den nya metoden.

 Rättslig bedömning

1.     Föremålet för talan

28      Sökanden har, genom sitt andra och sitt tredje yrkande, yrkat ogiltigförklaring av beslutet att inte godkänna honom respektive av det beslut från uttagningskommittén som han delgetts genom skrivelse av den 4 april 2011 och varigenom kommittén efter omprövning beslutade att vidhålla sitt beslut att inte godkänna sökanden.

29      När en deltagare i ett uttagningsprov begär att ett beslut som fattats av uttagningskommittén ska omprövas framgår det emellertid av rättspraxis att det är det beslut som uttagningskommittén fattar efter att ha omprövat provdeltagarens situation som utgör den rättsakt som går denne emot (förstainstansrättens dom av den 13 december 2006 i mål T‑173/05, Heus/kommissionen, punkt 19). Härav följer att det beslut från uttagningskommittén som sökanden delgavs i skrivelse av den 4 april 2011 har ersatt beslutet att inte godkänna sökanden. Det är följaktligen endast yrkandet om ogiltigförklaring av det beslut som sökanden delgavs genom skrivelse av den 4 april 2011 som ska prövas i målet.

30      När det gäller det fjärde yrkandet, vilket avser ogiltigförklaring av beslutet om avslag på klagomålet, erinrar personaldomstolen om att en talan som formellt sett riktas mot ett avslag på ett klagomål innebär att personaldomstolen ska pröva den rättsakt mot vilken klagomålet riktas, när avslaget på klagomålet som sådant saknar självständigt innehåll (personaldomstolens dom av den 15 september 2011 i mål F‑6/10, Munch/harmoniseringsbyrån, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

31      I detta fall saknar beslutet om avslag på klagomålet självständigt innehåll. Det fastställer nämligen enbart beslutet att inte godkänna sökanden, vilket har ersatts av det beslut från uttagningskommittén som sökanden delgavs genom skrivelse av den 4 april 2011, varigenom kommittén beslutade att inte ompröva sökandens situation mot bakgrund av nya argument eller nya faktiska omständigheter. Det saknas således anledning att göra en separat prövning av yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet om avslag på klagomålet.

32      Mot bakgrund av ovanstående ska personaldomstolen endast pröva begäran om åtgärder för processledning och yrkandet om ogiltigförklaring av det beslut från uttagningskommittén som delgavs sökanden genom skrivelse av den 4 april 2011, varigenom kommittén vidhöll sitt beslut att inte godkänna sökanden (nedan kallat det angripna beslutet).

2.     Begäran om åtgärder för processledning

33      I sin ansökan har sökanden yrkat att personaldomstolen, innan målet avgörs och som en åtgärd för processledning, ska förelägga svaranden att komma in med relevanta handlingar så att han kan avgöra huruvida det har varit fråga om en uppenbart oriktig bedömning av de faktiska och/eller rättsliga omständigheterna vid utvärderingen av hans prestationer och i synnerhet komma in med en kopia av det uppsatsämne som han skulle behandla under det skriftliga delprovet vid utvärderingscentrumet jämte hans rättade svar.

34      Mot bakgrund av bilagorna till parternas inlagor och de handlingar som tillhandahållits inom ramen för personaldomstolens åtgärder för processledning, finner personaldomstolen emellertid att den har tillräckliga upplysningar för att kunna pröva talan och beslutar att begäran ska avslås vad gäller andra åtgärder för processledning än de som redan vidtagits.

3.     Yrkandet om ogiltigförklaring

35      Till stöd för yrkandet om ogiltigförklaring har sökanden anfört följande tre grunder:

–        Åsidosättande av principen om likabehandling.

–        Åsidosättande av principen om uttagningskommitténs oberoende.

–        Åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

 Den första grunden: Åsidosättande av principen om likabehandling.

36      Sökanden har delat upp denna grund i två delgrunder. Genom den första delgrunden har sökanden gjort gällande att de sökande som gjorde provet sist behandlades mer fördelaktigt och genom den andra delgrunden har han gjort gällande att det var alltför stora variationer i uttagningskommitténs sammansättning under de muntliga delproven.

 Den första delgrunden

–       Parternas argument

37      Sökanden har i denna del anfört följande. Det delprov som bestod i uppsatsskrivning genomfördes under en tremånadersperiod och de ämnen som gavs sökandena varierade inte mycket från ett provtillfälle till ett annat. Därmed behandlades sökandena på olika sätt beroende på i vilken ordning de gjorde provet. De sökande som utvärderades sist fick nämligen mer tid att förbereda sig och kunde dessutom få information av de sökande som redan hade skrivit provet om innehållet i vissa av uppsatsämnena. Information om uppsatsämnena cirkulerade mellan de sökande som hade skrivit provet och de sökande som ännu inte hade skrivit det. Därmed kunde sistnämnda sökande använda sig av denna information under sina förberedelser.

38      För att undvika denna situation borde Epso – enligt vad som för övrigt framgår av Europeiska unionens domstols dom av den 27 oktober 1976 i mål 130/75, Prais/rådet, och såsom Epso gjorde i det uttagningsprov som hölls år 2011 – ha organiserat proven så att alla sökande skrev uppsatsen samma dag.

39      Vid förhandlingen framhöll Gonzalo de Mendoza Asensi – efter att ha erinrat om att sökandena kunde skriva uppsatsen på tyska, engelska eller franska – att det framgår av de handlingar som kommissionen gett in inom ramen för åtgärderna för processledning att alla sökande som hade skrivit provet på tyska eller på franska hade fått samma uppsatsämne. Dessa sökande hade därför större möjlighet att få information från övriga sökande om innehållet i det uppsatsämne som de skulle ställas inför vid provet.

40      Kommissionen har i denna del anfört följande: Mot bakgrund av den nya metoden och särskilt den uppsatsskrivning som enligt denna metod ska ingå i proven – vilken har till syfte att pröva sökandenas kompetenser och inte deras kunskaper – krävs inte att sökandena har kunskap i något särskilt unionsrättsligt ämne eller att de känner till rättspraxis. Det räcker att de har mycket allmänna kunskaper i kombination med juridisk kompetens. Den omständigheten att sökandena fått information om uppsatsämnena av andra sökande skulle till och med kunna vara till nackdel för dem, eftersom provet har utformats på ett sådant sätt att det neutraliserar en eventuell förhandskunskap som sökanden skulle kunna tänkas ha i ämnet. Åtminstone borde de sökande som hade fått information om uppsatsämnena och som försökte utnyttja denna information i sin förberedelse ha kunnat konstatera att provet inte stämde med vad de förberett sig för.

41      Kommissionen har vidare anfört att Gonzalo de Mendoza Asensi inte har inkommit med någon bevisning för det informationsutbyte som han påstår har förekommit mellan sökandena med avseende på uppsatsämnena. Vid förhandlingen upplyste kommissionen personaldomstolen om att Epso kontrollerar informationsutbyten via sociala medier och via andra elektroniska kommunikationsmedel. Epso kan därmed upptäcka eventuella läckor med avseende på ämnena och agera på vederbörligt sätt om den information som cirkulerar är för precis. Kommissionen har angett att det i detta fall inte fanns några indikationer på en informationsläcka.

–       Personaldomstolens bedömning

42      Vid prövningen av ett beslut genom vilken en uttagningskommitté beslutar att en sökande inte ska uppföras på förteckningen över godkända sökande ska personaldomstolen pröva huruvida tillämpliga bestämmelser har iakttagits, det vill säga bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna och i meddelandet om uttagningsprov, särskilt de som avser handläggningen, samt bestämmelserna om uttagningskommitténs arbete, särskilt kravet att kommittén ska förhålla sig opartisk, iaktta principen om likabehandling av sökandena och att inte göra sig skyldig till maktmissbruk (personaldomstolens dom av den 13 december 2012 i mål F‑101/11, Mileva/kommissionen, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

43      När det särskilt gäller likabehandling av sökande framgår det av rättspraxis att det ankommer på uttagningskommittén att noggrant se till att denna princip följs under uttagningsprovet. Även om uttagningskommittén har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller det sätt på vilket proven genomförs och det detaljerade innehållet i proven så ankommer det inte desto mindre på unionsdomstolen att göra den prövning som är nödvändig för att säkerställa likabehandling av sökandena och opartiskhet i det val som uttagningskommittén gör mellan dessa sökande (förstainstansrättens dom av den 12 mars 2008 i mål T‑100/04, Giannini/kommissionen, punkt 132).

44      I detta hänseende åligger det även tillsättningsmyndigheten, som anordnar uttagningsprovet, och uttagningskommittén att se till att alla sökande i ett uttagningsprov, när det gäller det skriftliga delprovet, genomför samma prov under samma villkor (domen i det ovannämnda målet Prais/rådet, punkt 13). Uttagningskommittén ska således se till att proven i det väsentliga uppvisar samma svårighetsgrad för samtliga sökande (personaldomstolens dom av den 15 april 2010 i mål F‑2/07, Matos Martins/kommissionen, punkt 171 och där angiven rättspraxis).

45      Som huvudregel innebär emellertid varje prov till sin natur en risk för att det uppstår olikbehandling, eftersom antalet frågor som under provet rimligen kan ställas i ett bestämt ämne är begränsat. Det har följaktligen slagits fast att uttagningskommittén endast kan anses ha åsidosatt principen om likabehandling om den inte, vid valet av delprov, har begränsat risken för att alla sökande inte ges samma möjligheter till den risk som ligger i varje provs natur (domen i det ovannämnda målet Giannini/kommissionen, punkt 133).

46      Mot bakgrund av den rättspraxis som nämnts i punkterna 43–45 i denna dom och med beaktande av de skyldigheter som åligger en uttagningskommitté anser personaldomstolen att ett beslut att inte uppta en sökande på förteckningen över godkända sökande ska ogiltigförklaras om det visar sig att uttagningsprovet anordnades på ett sådant sätt att det medförde en risk för olikbehandling som är större än den risk som ligger i varje uttagningsprovs natur. Det krävs härvid inte att den berörda sökande lägger fram bevisning för att vissa sökande verkligen har gynnats.

47      I det här aktuella fallet framgår det av handlingarna i målet att uppsatsen är ett delprov som syftar till att testa sökandenas kompetenser i en fiktiv men verklighetstrogen situation där förhandskunskaper endast spelar en mycket begränsad roll. I detta hänseende konstaterar personaldomstolen att det framgår av punkt 4.1 (”uppsats”), vilken återfinns i den broschyr med titeln ”Utvärderingscentrum” som skickades till alla sökande som blev kallade till utvärderingscentrumet, till vilken punkt sökanden hänvisat till i sin begäran om omprövning, att sökandena – när de skulle skriva sin uppsats utifrån uppsatsämnet – endast skulle utgå från de handlingar som de tillhandahölls.

48      Dessutom framgår det av kommissionens inlagor att det i uttagningsprovet hade utformats sexton olika uppsatsämnen vilka alla skulle hade samma svårighetsgrad men skilja sig åt i tillräcklig omfattning för att sökandena inte skulle kunna dra fördel av en eventuell förhandskunskap om något annat uppsatsämne. I denna del har personaldomstolen, efter att ha tagit del av tre av de sexton uppsatsämnena i uttagningsprovet, kunnat konstatera att uppsatsämnena inte bara utgjordes av en text på några rader som en sökande kan komma ihåg och på ett enkelt sätt förklara för en annan sökande, utan presenterades i form av ett häfte med fler än ett tjugotal sidor vilket innehöll ett antal handlingar av mycket olika karaktär.

49      Mot bakgrund av ovanstående finner personaldomstolen att sökanden inte har visat att den omständigheten att de sökande som gjorde provet sist hade mer tid att förbereda sig för det delprov som bestod i uppsatsskrivning och den omständigheten att vissa sökande hade kunnat skaffa sig information från andra sökande om innehållet i det uppsatsämne som de skulle tillhandahållas under provet innebar att de sökande som genomförde detta delprov sist faktiskt fick en fördel i förhållande till övriga sökande.

50      Sökanden har inte heller försökt vederlägga kommissionens argument att den nya metoden just syftar till att säkerställa att alla sökande behandlas lika under delproven vid utvärderingscentrumet och att resultaten av dessa prov inte påverkas av utvärderarnas kognitiva biaser, vilka är vetenskapligt bevisade och vilka en ansvarig administration inte kan bortse ifrån.

51      När det särskilt gäller de påstådda informationsläckorna vad avser uppsatsämnena konstaterar personaldomstolen att sökanden endast har gjort antaganden utan att lägga fram några som helst bevis för eller indikationer på att hans påståenden är riktiga. När personaldomstolen tillfrågade sökanden härom vid förhandlingen angav han att han inte hade någon objektiv bevisning för att det förekommit sådana läckor. Även om det skulle ha varit fråga om en informationsläcka har sökanden ändå inte vid personaldomstolen anfört någon omständighet som kan vederlägga kommissionens argument att den nya metoden innebär att förhandsinformation om ett uppsatsämne är oanvändbar eller till och med till nackdel för sökandena.

52      Personaldomstolen finner därmed, mot bakgrund av vad som ovan anförts, att det förhållandet att alla uppsatserna inte skrevs samma dag i detta fall inte medförde någon skillnad i behandlingen av sökandena på ett sådant sätt att vissa gynnades i förhållande till andra och inte heller innebar att risken för olikbehandling var större än den risk som ligger i varje provs natur.

53      Sökandens argument att alla de sökande som valt att skriva uppsatsen på tyska eller på franska fick samma uppsatsämne och skrev provet under flera olika dagar leder inte till någon annan bedömning. Mot bakgrund av vad som angetts i punkterna 47 och 48 i denna dom har sökanden nämligen inte lyckats visa att de sökande som skrev provet sist kunde dra fördel härav.

54      Sökanden kan slutligen inte med framgång åberopa punkt 14 i domen i det ovannämnda målet Prais/rådet, i vilken domstolen fann att ”[d]et är … mycket viktigt att dagen för de skriftliga proven är densamma för alla kandidater”. Detta konstaterande måste nämligen bedömas utifrån de faktiska omständigheterna i det mål som avgjordes. Det målet avsåg nämligen ett skriftligt delprov som var identiskt för alla sökande och som hölls inom ramen för ett uttagningsprov som syftade till att bedöma sökandenas kunskaper. I det här aktuella fallet har sökanden emellertid ifrågasatt ett delprov bestående i uppsatsskrivning utifrån sexton olika uppsatsämnen, vilket inte syftade till att bedöma sökandens kunskaper, utan deras kompetenser.

55      Av ovan angivna skäl kan talan inte vinna bifall såvitt avser den första delgrunden.

 Den andra delgrunden

–       Parternas argument

56      Genom den andra delgrunden har sökanden gjort gällande att principen om likabehandling har åsidosatts, eftersom uttagningskommitténs sammansättning varierade alltför mycket från en sökande till en annan.

57      Sökanden har i denna del anfört följande. Vid de olika delprov som sökanden genomgick under det muntliga stadiet av uttagningsprovet blev han aldrig utvärderad av samma ledamöter av uttagningskommittén. Ingen ledamot av kommittén deltog följaktligen i alla hans delprov. Uttagningskommittén åsidosatte således hans rätt att utvärderas av ett betydande antal av ledamöterna i kommittén. Vid de muntliga delproven varierade ledamöterna i uttagningskommittén dessutom för nästan alla sökande, vilket innebär att kommittén vid sin bedömning endast kunde göra en mycket begränsad jämförelse mellan alla sökande. Vidare uppvägdes det förhållandet att det inte fanns tillräckligt många permanenta ledamöter i uttagningskommittén och att det var fråga om stora variationer i kommitténs sammansättning inte av att ordföranden eller vice ordföranden i kommittén alltid var närvarande.

58      Slutligen var de personer som hade fått i uppdrag att rätta uppsatserna inte ledamöter i uttagningskommittén, utan utvärderare som utsetts av Epso, och dessa utvärderare byttes ut varje vecka. Med tanke på de korta frister som Epso fastställt hade uttagningskommittén inte tid att kontrollera de rättningar som gjorts av dessa utvärderare. Detta innebar att det inte kunde säkerställas att poängsättningen blev enhetlig.

59      Kommissionen har i denna del anfört följande. I denna delgrund har sökanden endast nämnt de muntliga delproven trots att det var beträffande hans särskilda kompetens, vilken endast bedömdes på grundval av uppsatsen, som han tilldelades en poäng som låg under kravet för godkänt. I första hand görs det därför gällande att sökanden inte har något berättigat intresse av att anföra denna delgrund. Han skulle nämligen inte få någon fördel av att de poäng han tilldelats för sina allmänna kompetenser ogiltigförklarades.

60      Kommissionen har vidare angett att det under alla förhållanden saknas rättsligt stöd för denna delgrund. Det är nämligen, enligt kommissionen, inte ett mål i sig att upprätthålla stabiliteten i uttagningskommitténs sammansättning, utan detta är en lösning som utvecklats i rättspraxis för att uppväga vissa bristfälligheter i det sätt på vilket de muntliga delproven anordnades före år 2010. Eftersom det inte finns några sådana bristfälligheter i den nya metoden krävs det inte längre att uttagningskommittén ser till att dess sammansättning är stabil under hela uttagningsförfarandet för att principerna om likabehandling och objektivitet i poängsättningen ska anses iakttagna. Vid förhandlingen preciserade kommissionen sitt argument och uppgav att den inte anser att principen om stabilitet i uttagningskommitténs sammansättning helt ska överges, utan endast att den bör omdefinieras med beaktande av den nya metoden.

–       Personaldomstolens bedömning

61      Unionsdomstolen får, mot bakgrund av omständigheterna i det enskilda fallet, pröva om kravet på en god rättskipning motiverar att talan ogillas i sak, utan att svarandens invändning om rättegångshinder dessförinnan prövas (personaldomstolens dom av den 28 september 2011 i mål F‑26/10, AZ/kommissionen, punkt 34).

62      I det här aktuella fallet, och av processekonomiska skäl, är det lämpligt att först pröva sökandens argumentation i sak, utan att dessförinnan avgöra frågan huruvida talan kan tas upp till sakprövning.

63      Unionsinstitutionerna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att fastställa regler för det sätt på vilket ett uttagningsprov ska anordnas. Unionsdomstolen kan endast ändra dessa regler i den mån det är nödvändigt för att säkerställa att sökandena behandlas lika och att urvalet sker på objektiva grunder (se personaldomstolens dom av den 16 september 2013 i mål F‑46/12, Höpcke/kommissionen, punkt 63).

64      Institutionernas skyldighet att rekrytera de tjänstemän som har högsta kompetens, prestationsförmåga och integritet, vilken framgår av artikel 27 i tjänsteföreskrifterna, innebär att tillsättningsmyndigheten och uttagningskommittén vid utövandet av sin respektive behörighet ska se till att uttagningsprovet genomförs under iakttagande av principerna om likabehandling av sökandena och objektivitet vid poängsättningen.

65      Det har således slagits fast att det stora utrymme för skönsmässig bedömning som en uttagningskommitté har när det gäller att fastställa regler för genomförandet av och det närmare innehållet i de delprov som sökandena ska genomgå måste uppvägas av att reglerna för anordnandet av dessa delprov följs till punkt och pricka. Det ankommer således på uttagningskommittén att se till att principen om likabehandling av sökandena under delproven iakttas strikt och att urvalet mellan sökandena görs på objektiva grunder (förstainstansrättens dom av den 25 maj 2000 i mål T‑173/99, Elkaïm och Mazuel/kommissionen, punkt 87). Uttagningskommittén är därför skyldig att säkerställa att utvärderingskriterierna tillämpas på ett enhetligt sätt på alla berörda sökande, varvid den bland annat ska se till att stabiliteten i dess sammansättning upprätthålls (se, vad gäller en uttagningskommitté i ett förfarande för upprättande av en förteckning över godkända sökande med avseende på tjänster som tillfälligt anställda, förstainstansrättens dom av den 24 september 2002 i mål T‑92/01, Girardot/kommissionen, punkterna 24–26, se härutöver personaldomstolens dom av den 29 september 2010 i mål F‑41/08, Honnefelder/kommissionen, punkt 35).

66      Det framgår av rättspraxis att det för att principerna om likabehandling och objektivitet vid poängsättningen ska anses iakttagna krävs att stabiliteten i uttagningskommitténs sammansättning under alla delproven upprätthålls i största möjliga omfattning (förstainstansrättens dom av den 10 november 2004 i mål T‑165/03, Vonier/kommissionen, punkt 39).

67      Det kan emellertid inte uteslutas att en enhetlig poängsättning kan säkerställas på andra sätt än att stabiliteten i uttagningskommitténs sammansättning upprätthålls under delproven. Förstainstansrätten har således slagit fast att när ordinarie ledamöter i en uttagningskommitté har fått förhinder och, under de delprov som en viss sökande genomgår, har ersatts av suppleanter för att uttagningskommittén ska kunna slutföra sitt arbete inom rimlig tid, kan sammansättningen i uttagningskommittén ändå anses tillräckligt stabil om kommittén vidtar de samordningsåtgärder som krävs för att säkerställa att poängsättningskriterierna tillämpas på ett enhetligt sätt (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Giannini/kommissionen, punkterna 208–216).

68      För samma synsätt talar det förhållandet att de åtgärder som en uttagningskommitté vidtar för att uppfylla sin förpliktelse att säkerställa stabiliteten i dess sammansättning i förekommande fall måste bedömas mot bakgrund av de särdrag som utmärker den rekrytering som anordnas och de praktiska behov som alltid gör sig gällande för anordnande av uttagningsprov. Uttagningskommittén kan emellertid inte bortse från de grundläggande garantierna, nämligen att sökandena ska behandlas lika och att urvalet mellan sökandena ska göras på objektiva grunder (förstainstansrättens dom av den 5 april 2005 i mål T‑336/02, Christensen/kommissionen, punkt 44).

69      De bedömningar som en uttagningskommitté gör när den utvärderar sökandenas kompetenser eller kunskaper grundar sig visserligen på en jämförelse (se förstainstansrättens dom av den 19 februari 2004 i mål T‑19/03, Konstantopoulou/domstolen, punkt 43). Det kan emellertid inte uteslutas att det, med hänsyn till anordnandet av delproven i ett uttagningsprov och organiseringen av uttagningskommitténs arbete, räcker att stabiliteten i kommitténs sammansättning upprätthålls endast under vissa stadier i uttagningsprovet för att det ska säkerställas att en sådan jämförelse kan göras.

70      Eftersom upprätthållande av stabiliteten i uttagningskommitténs sammansättning inte är ett krav i sig utan ett sätt att säkerställa att principerna om likabehandling och objektivitet vid poängsättningen iakttas, ska personaldomstolen pröva huruvida uttagningsprovet i detta fall anordnades på ett sådant sätt att dessa principer har kunnat iakttas.

71      I detta fall har kommissionen, i sitt svar i samband med åtgärderna för processledning och vid förhandlingen, angett att även om sammansättningen i uttagningskommittén inte var stabil under delproven så sammanträdde den åtminstone först när den bestämde det sätt på vilket delproven skulle genomföras och därefter varannan eller var tredje dag, varje gång de poäng som tilldelats sökandena sammanställdes till en bedömning av kompetenserna hos de sökande som gjort proven under denna tidsperiod, samt slutligen när den efter det att alla prov avslutats kontrollerade att bedömningarna av sökandena var enhetliga. Detta har inte bestritts av sökanden.

72      Dessutom ska de åtgärder som Epso vidtagit inom ramen för den nya metoden och som syftar till att motverka olika kognitiva biaser som i allmänhet kan konstateras hos utvärderarna och att säkerställa en enhetlig poängsättning beaktas. Personaldomstolen erinrar särskilt om att dessa åtgärder omfattar användning av förstrukturerade prov som följer en i förväg fastställd metod, varvid indikationer på förutbestämda beteenden används, samt innebär att uttagningskommitténs ordförande deltar under de första minuterna i varje delprov och att undersökningar och analyser utförs för att kontrollera att poängsättningen är enhetlig (se punkt 26 i denna dom).

73      Det förefaller således som om det gamla urvalssystemet, vilket grundade sig på att ledamöterna i uttagningskommittén skulle vara desamma under hela uttagningsförfarandet, genom den nya metoden har ersatts av ett urvalssystem där stabiliteten i uttagningskommitténs sammansättning endast säkerställs under vissa nyckelstadier i förfarandet, men där likabehandling av sökandena ändå säkerställs genom identiska arbetsmetoder och att identiska kriterier tillämpas vid bedömningen av sökandenas prestationer.

74      Därmed finner personaldomstolen – mot bakgrund av att uttagningskommitténs sammansättning var stabil under de stadier som nämns i punkt 71 i denna dom och mot bakgrund av de åtgärder som vidtagits med avseende på organisationen och samordningen av uttagningskommitténs arbete, vilka nämns i punkterna 72 och 73 i denna dom – att principerna om likabehandling och objektivitet vid poängsättningen har iakttagits i detta fall.

75      Personaldomstolen godtar således inte sökandens invändningar som grundar sig på att uttagningskommitténs sammansättning, enligt vad han påstått, inte var stabil, det vill säga invändningen att uttagningskommittén åsidosatt den av sökanden åberopade rättigheten att bli utvärderad av ett betydande antal av uttagningskommitténs ledamöter, invändningen att uttagningskommittén endast kunde göra en mycket begränsad jämförelse mellan alla sökande och invändningen att det förhållandet att det var fråga om stora variationer i uttagningskommitténs sammansättning inte uppvägdes av att ordföranden eller vice ordföranden i uttagningskommittén alltid var närvarande.

76      När det gäller invändningen att Epso använt externa provrättare och att dessa byttes ut varje vecka framgår det av fast rättspraxis att uttagningskommittén kan anlita provrättare när den anser det vara nödvändigt. Detta är lagenligt så länge rättningsmetoderna är desamma för samtliga sökande och uttagningskommittén bibehåller rätten att göra den slutliga bedömningen (förstainstansrättens dom av den 26 januari 2005 i mål T‑267/03, Roccato/kommissionen, punkt 67). I detta fall har sökanden inte ens påstått att rättningsmetoderna inte var desamma för alla sökande eller att uttagningskommittén inte bibehöll rätten att göra den slutliga bedömningen och det finns inget i handlingarna i målet som tyder på att så var fallet.

77      Slutligen ska det noteras att sökanden inte har lagt fram någon bevisning till stöd för sitt påstående att uttagningskommittén inte kunde säkerställa en enhetlig poängsättning, eftersom tillsättningsmyndigheten inte gav den tillräckligt med tid för detta. Under alla förhållanden framgår det av handlingarna i målet att uttagningskommittén kontrollerade om poängsättningen var enhetlig, eftersom den, efter sökandens begäran om omprövning, konstaterade att det fanns en smärre inkonsekvens i poängsättningen av sökandens uppsats och därmed höjde den poäng som ursprungligen hade tilldelats honom med avseende på de allmänna kompetenserna ”[k]ommunikation” och ”[p]rioritering och organisation” samt den poäng han tilldelats med avseende på den särskilda kompetensen.

78      Mot bakgrund av vad som anförts ovan finner personaldomstolen att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den andra delgrunden, vilken avser det förhållandet att uttagningskommitténs sammansättning inte var stabil. Det saknas härvid anledning att pröva om denna delgrund kan tas upp till sakprövning eller är verkningsfull.

79      Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser någon del av den första grunden.

 Den andra grunden: Åsidosättande av principen om uttagningskommitténs oberoende

 Parternas argument

80      Sökanden har gjort gällande att majoriteten av uttagningskommitténs ledamöter, däribland ordföranden, var tjänstemän som utlånats till Epso och som således stod i en beroendeställning till Epso, vilket strider mot principen om uttagningskommitténs oberoende.

81      Kommissionen har gjort gällande att talan inte kan bifallas såvitt avser denna grund.

 Personaldomstolens bedömning

82      Med hänsyn till uttagningskommitténs viktiga roll har lagstiftaren föreskrivit vissa skyddsregler. Det föreskrivs således i artikel 30 i tjänsteföreskrifterna och i artikel 3 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna, för det första, att en uttagningskommitté ska utses av tillsättningsmyndigheten för varje uttagningsprov. För det andra föreskrivs det att samtliga ledamöter utom uttagningskommitténs ordförande ska utses av administrationen och personalkommittén, vilka utser lika många ledamöter vardera. För det tredje föreskrivs det att ledamöterna i uttagningskommittén ska utses bland tjänstemännen. För det fjärde föreskrivs det att ledamöterna i uttagningskommittéen ska vara placerade i en tjänstegrupp och lönegrad som minst motsvarar tjänstegruppen och lönegraden för den tjänst som ska tillsättas. För det femte föreskrivs det att om en uttagningskommitté består av fler än fyra ledamöter ska den innehålla minst två ledamöter av varje kön (personaldomstolens dom av den 15 juni 2010 i mål F‑35/08, Pachtitis/kommissionen, punkterna 53 och 54).

83      Det finns däremot inte någon bestämmelse i tjänsteföreskrifterna som föreskriver att ledamöterna i en uttagningskommitté inte får vara tjänstemän som utlånats till Epso för att just fullgöra uppgiften som ledamot i uttagningskommittén.

84      Dessutom kan det inte endast utifrån det förhållandet att ledamöterna i uttagningskommittén var tjänstemän som utlånats till Epso för att under en begränsad tidsperiod fullgöra uppgiften som sådan ledamot dras slutsatsen att Epso, genom dessa tjänstemän, utövade något som helst inflytande på uttagningskommitténs arbete.

85      Det kan konstateras att sökanden inte har lagt fram någon bevisning vid personaldomstolen, eller ens några exakta och samstämmiga indicier, för att Epso utövade inflytande på uttagningskommittén, utan endast kommit med rena spekulationer i denna riktning i sin ansökan.

86      Vid förhandlingen utvecklade sökanden emellertid denna grund. Han angav då att det efter införandet av den nya metoden har uppkommit en situation där det i viss mån är fråga om ombytta roller mellan uttagningskommittén och Epso, eftersom Epso – trots den roll som uttagningskommittén spelar – har fått större och större möjligheter att bestämma delprovens beskaffenhet och det sätt på vilket delproven ska genomföras. Sökanden har särskilt framhållit att uttagningskommittén, genom den metod som används i utvärderingscentrumet, har ett mer begränsat utrymme för skönsmässig bedömning än innan och att de åtgärder som tillsättningsmyndigheten vidtagit för att säkerställa en enhetlig poängsättning innebär att uttagningskommittén fråntas sin behörighet, vilket kommissionen enligt sökanden har vitsordat i sitt svaromål.

87      Sökandens argument bevisar dock inte att Epso har agerat på ett sätt som är oförenligt med den roll som tillsättningsmyndigheten har enligt artikel 1.1 a och b i bilaga III till tjänsteföreskrifterna, det vill säga att fastställa uttagningsprovens art och typ. I synnerhet finns det inget i handlingarna i målet som visar någon inblandning från Epsos sida, varken när det gäller uttagningskommittéens utvärdering av sökandenas prestationer, poängsättningen av sökandena eller upprättandet av förteckningen över godkända sökande. I detta hänseende framhåller personaldomstolen att det, oberoende av vilka åtgärder tillsättningsmyndigheten vidtagit för att säkerställa en enhetlig poängsättning, är uttagningskommittén och inte tillsättningsmyndigheten som, i enlighet med artikel 5 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna, har övervakat delproven och upprättat förteckningen över godkända sökande.

88      Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den grunden att principen om uttagningskommitténs oberoende har åsidosatts.

 Den tredje grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten

 Parternas argument

89      Sökanden har i huvudsak påstått att Epso åsidosatte motiveringsskyldigheten, vilken framgår av artikel 25 i tjänsteföreskrifterna, genom att han nekades tillgång till flera handlingar och upplysningar och, i synnerhet, inte fick del av de frågor som han besvarat felaktigt och skälen till att dessa svar var felaktiga samt de utvärderingsformulär som använts vid de skriftliga och muntliga proven. Han begärde även tillgång till en kopia av det uppsatsämne som han skulle behandla i den del av provet som bestod i uppsatsskrivning jämte hans rättade svar. Det var nödvändigt för honom att få del av dessa handlingar så att han kunde förstå sina fel och det sätt på vilket provet hade rättats samt bedöma huruvida bestämmelserna för uttagningskommitténs arbete hade följts.

90      Sökanden har även hävdat att Epso – enligt artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 2001, s. 1) – var skyldig att lämna ut de handlingar som nämnts i föregående punkt till honom.

91      Kommissionen har gjort gällande att talan inte kan bifallas såvitt avser denna grund.

 Personaldomstolens bedömning

92      Även om det följer av artikel 25 andra stycket i tjänsteföreskrifterna att alla beslut som meddelas med tillämpning av tjänsteföreskrifterna och som går mottagaren emot ska motiveras, måste motiveringsskyldigheten med avseende på beslut som antas av en uttagningskommitté vägas mot skyldigheten att uppfylla de sekretesskrav som omgärdar uttagningskommitténs arbete enligt artikel 6 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna (domstolens dom av den 4 juli 1996 i mål C‑254/95 P, punkt 24).

93      Sekretessen för uttagningskommitténs arbete har införts i syfte att garantera att uttagningskommittéerna är oberoende och att de utför sitt arbete på ett objektivt sätt, genom att de skyddas från all yttre inblandning och påtryckningar, oavsett om dessa härrör från administrationen själv, från sökandena eller från utomstående. Iakttagandet av denna sekretess hindrar således spridning såväl av uttagningskommitténs medlemmars individuella ställningstaganden som av sådana bedömningar av sökandena som är personliga eller jämförande (se, bland annat, domen i det ovannämnda målet Konstantopoulou/domstolen, punkt 27).

94      Med beaktande av denna sekretess utgör en upplysning om de poäng som har erhållits i de olika delproven i ett uttagningsprov i princip en tillräcklig motivering av uttagningskommitténs beslut (domarna i de ovannämnda målen parlamentet/Innamorati, punkt 31, och Konstantopoulou/domstolen, punkt 32, samt tribunalens dom av den 28 mars 2012 i mål T‑19/10, Marsili/kommissionen, punkt 51).

95      En sådan motivering innebär inte att sökandenas rättigheter kränks. Den ger nämligen sökandena kännedom om de värderingar som har gjorts av deras prestationer och gör det möjligt för dem att vid behov kontrollera att de verkligen inte har fått det antal poäng som enligt meddelandet om uttagningsprov erfordras för att få tillträde till vissa eller samtliga delprov. Den ger även personaldomstolen möjlighet att utföra en prövning som är lämplig för denna typ av tvist (domen i det ovannämnda målet Konstantopoulou/domstolen, punkt 33).

96      Dessutom är en uttagningskommitté, när den motiverar ett beslut att inte ge en sökande tillgång till ett delprov, inte skyldig att närmare ange vilka av sökandens svar som ansetts otillräckliga eller förklara varför dessa svar har ansetts otillräckliga. En sådan utförlig motivering är nämligen inte nödvändig för att sökanden ska kunna bedöma huruvida han eller hon ska inge ett klagomål eller, i förekommande fall, väcka talan eller för att domstolen ska kunna utföra sin prövning (förstainstansrättens dom av den 14 juli 1995 i mål T‑291/94, Pimley-Smith/kommissionen, punkterna 63 och 64, och domen i det ovannämnda målet Konstantopoulou/domstolen, punkt 34).

97      I detta fall framgår det av handlingarna i målet att sökanden, på grundval av sin begäran, den 10 februari 2011 mottog sin uppsats i orättad version samt en kopia av språktestet jämte det utvärderingsformulär som använts vid detta test. Sökanden underrättades även genom det angripna beslutet om att skälen för att uttagningskommittén vidhöll sitt tidigare beslut att inte godta honom var att hans sammanlagda poäng låg under den lägsta poäng som någon av de sökande som fanns upptagna på förteckningen över godkända sökande hade uppnått. Slutligen mottog sökanden sitt ”kompetenspass”, av vilket inte bara hans poäng för var och en av de utvärderade kompetenserna framgick, utan även de analytiska bedömningarna för varje undersökt kompetens.

98      Personaldomstolen konstaterar därmed att det angripna beslutet, mot bakgrund av den rättspraxis som angetts ovan, är tillräckligt motiverat och att det härvid inte krävdes att Epso tillhandahöll sökanden de handlingar som han efterfrågade.

99      Personaldomstolen påpekar för fullständighetens skull att Epso inte var skyldig att tillhandahålla sökanden den rättade versionen av hans uppsats, skälen för att hans svar var felaktiga samt de utvärderingsformulär som använts för de skriftliga och muntliga delproven för att uppfylla sin motiveringsskyldighet. Dessa handlingar ingår nämligen i de jämförande bedömningar som uttagningskommittén gör och omfattas därmed av sekretessen för kommitténs arbete.

100    När det gäller det uppsatsämne som sökanden skulle behandla i sin uppsats omfattas en handling visserligen, enligt vad som framgår av rättspraxis, av sekretessen för uttagningskommitténs arbete när ett utlämnande av handlingen skulle kunna avslöja ledamöternas individuella ställningstaganden eller bedömningar av sökandena som är personliga eller jämförande (domen i det ovannämnda målet Konstantopoulou/domstolen, punkt 27). Den sekretess som omgärdar uttagningskommitténs arbete hindrar emellertid inte att en handling som upprättats i ett uttagningsförfarande är sekretessbelagd av andra skäl. I det här aktuella fallet anser personaldomstolen att Epsos beslut att inte tillhandahålla sökanden det uppsatsämne som ingick i hans delprov rättfärdigas av behovet av att undvika att sökandena, för de fall även andra sökande skulle begära att få ta del av det uppsatsämne som ingick i deras delprov, får möjlighet att – genom att jämföra de olika uppsatsämnena – sätta sig in i och sedan offentliggöra den metod som använts för att utforma olika uppsatsämnen inom ett och samma ämnesområde och de kriterier som används vid utvärderingen av sökandena.

101    Slutligen påverkas denna bedömning inte av artikel 8 i stadgan eller av förordning nr 45/2001. Såsom närmare anges i artikel 2 i förordning nr 45/2001 avses nämligen med personuppgifter endast upplysningar som gör det möjligt att identifiera en person. Härav följer att sökanden, enligt ovannämnda bestämmelser, har rätt att få tillgång till de uppgifter hos Epso som gör det möjligt att identifiera honom men inte till sin rättade uppsats, de frågor som han besvarat felaktigt, skälen för att hans svar var felaktiga eller det utvärderingsformulär som använts. Detta gäller särskilt med hänsyn till att det skulle vara absurt om en sökandes rättade uppsats ansågs utgöra en personuppgift och sökanden därmed skulle kunna begära rättelse av uppsatsen enligt artikel 14 i förordning nr 45/2001.

102    Talan kan följaktligen inte bifallas såvitt avser den grunden att motiveringsskyldigheten åsidosatts.

103    Eftersom talan inte kan vinna bifall såvitt avser någon av grunderna ska yrkandet om ogiltigförklaring, och därmed talan i sin helhet, ogillas.

 Rättegångskostnader

104    Enligt artikel 87.1 i rättegångsreglerna ska, om inte annat följer av bestämmelserna i kapitel 8 i avdelning II i rättegångsreglerna, tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Enligt artikel 87.2 får personaldomstolen, om så anses skäligt, besluta att en tappande part endast delvis, eller inte alls, ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

105    Av domskälen ovan framgår att sökanden har tappat målet. Kommissionen har dessutom uttryckligen yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom omständigheterna i förevarande mål inte motiverar en tillämpning av bestämmelserna i artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska sökanden bära sina rättegångskostnader och förpliktas att ersätta kommissionens rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

PERSONALDOMSTOLEN (plenum)

följande:

1)      Talan ogillas.

2)      Gonzalo de Mendoza Asensi ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

Van Raepenbusch

Rofes i Pujol

Perillo

Barents

 

      Bradley

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 12 februari 2014.

W. Hakenberg

 

      S. Van Raepenbusch

Justitiesekreterare

 

      Ordförande


* Rättegångsspråk: franska.