61998J0179

1 Internationella avtal - Samarbetsavtal EEG-Marocko - Marockanska arbetstagare verksamma i en medlemsstat - Social trygghet - Likabehandling - Artikel 41.1 i avtalet - Görs gällande av en familjemedlem till en marockansk migrerande arbetstagare som har förvärvat medborgarskap i värdmedlemsstaten - Villkor - Frågan huruvida arbetstagaren enligt lagstiftningen i värdmedlemsstaten fortfarande har marockanskt medborgarskap - Bedömning av den nationella domstolen

(Samarbetsavtal EEG-Marocko, artikel 41.1)

2 Internationella avtal - Samarbetsavtal EEG-Marocko - Marockanska arbetstagare verksamma i en medlemsstat - Social trygghet - Likabehandling - Artikel 41.1 i avtalet - Familjemedlemmar till en marockansk migrerande arbetstagare - Begrepp - Anhöriga till arbetstagaren och hans hustru - Omfattas - Villkor - Bosättning hos arbetstagaren i värdmedlemsstaten

(Samarbetsavtal EEG-Marocko, artikel 41.1)

1 En familjemedlem till en migrerande arbetstagare med marockanskt medborgarskap kan inte åberopa artikel 41.1 i samarbetsavtalet EEG-Marocko för att göra gällande arbetstagarens marockanska medborgarskap i syfte att uppnå tillämpning av den i nämnda bestämmelse angivna principen om likabehandling i fråga om social trygghet, när arbetstagaren har blivit medborgare i värdmedlemsstaten innan nämnda familjemedlem började bo hos honom i nämnda medlemsstat och ansökte om en social trygghetsförmån i enlighet med lagstiftningen i denna stat.

När den migrerande marockanska arbetstagaren även är medborgare i värdmedlemsstaten, kan en sådan familjemedlem till nämnda arbetstagare endast åberopa arbetstagarens marockanska medborgarskap i samband med tillämpningen av artikel 41.1 i nämnda avtal på grundval av den berörda medlemsstatens lagstiftning, som dock skall tolkas och tillämpas enbart av den nationella domstolen inom ramen för det mål som anhängiggjorts vid den.

2 Begreppet "familjemedlemmar" till den migrerande marockanska arbetstagaren, i den mening som avses i artikel 41.1 i samarbetsavtalet EEG-Marocko, enligt vilket begrepp förbudet mot varje diskriminering i fråga om social trygghet inte bara gäller för den migrerande marockanska arbetstagaren själv, utan även för de familjemedlemmar som bor hos honom, omfattar även denne arbetstagares eller hans hustrus anhöriga i uppstigande led som bor hos honom i värdmedlemsstaten.

I mål C-179/98,

angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG), från Cour du travail de Bruxelles (Belgien), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

belgiska staten

och

Fatna Mesbah,

angående tolkningen av artikel 41.1 i samarbetsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Konungariket Marocko, undertecknat i Rabat den 27 april 1976 och godkänt på gemenskapens vägnar genom rådets förordning (EEG) nr 2211/78 av den 26 september 1978 (EGT L 264, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 5, s. 181),

meddelar

DOMSTOLEN

(sjätte avdelningen)

sammansatt av ordföranden på andra avdelningen R. Schintgen (referent), tillförordnad ordförande på sjätte avdelningen, samt domarna P.J.G. Kapteyn och H. Ragnemalm,

generaladvokat: S. Alber,

justitiesekreterare: avdelningsdirektören D. Louterman-Hubeau,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:

- Fatna Mesbah, genom advokaten Mikolajczak, Nivelles,

- Belgiens regering, genom generaldirektören J. Devadder, utrikes-, utrikeshandels- och biståndsministeriets rättsavdelning, i egenskap av ombud,

- Tysklands regering, genom E. Röder, Ministerialrat, förbundsekonomiministeriet, och C.-D. Quassowski, Regierungsdirektor, samma ministerium, båda i egenskap av ombud,

- Frankrikes regering, genom K. Rispal-Bellanger, sous-directeur, internationella ekonomiska och gemenskapsrättsliga frågor, utrikesministeriets rättsavdelning, och A. de Bourgoing, chargé de mission vid samma avdelning, båda i egenskap av ombud,

- Förenade kungarikets regering, genom S. Ridley, Treasury Solicitor's Department, i egenskap av ombud, biträdd av M. Hoskins, barrister,

- Europeiska gemenskapernas kommission, genom M. Wolfcarius, rättstjänsten, i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 25 mars 1999 av: Belgiens regering, företrädd av rådgivaren A. Snoecx, utrikes-, utrikeshandels- och utvecklingsbiståndsministeriet, i egenskap av ombud, Frankrikes regering, företrädd av A. de Bourgoing, Förenade kungarikets regering, företrädd av M. Hoskins, och kommissionen, företrädd av M. Wolfcarius,

och efter att den 18 maj 1999 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Cour du travail de Bruxelles har genom beslut av den 11 maj 1998, som inkom till domstolens kansli den 15 maj samma år, i enlighet med artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG) ställt två frågor om tolkningen av artikel 41.1 i samarbetsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Konungariket Marocko, undertecknat i Rabat den 27 april 1976 och godkänt på gemenskapens vägnar genom rådets förordning (EEG) nr 2211/78 av den 26 september 1978 (EGT L 264, s. 1, svensk specialutgåva, område 11, volym 5, s. 181, nedan kallat avtalet).

2 Frågorna har uppkommit i en tvist mellan Fatna Mesbah, en kvinna som är marockansk medborgare, och belgiska staten angående vägran att bevilja handikappbidrag.

3 Av handlingarna i målet vid den nationella domstolen framgår att Fatna Mesbah bor hos sin dotter och svärson i Belgien sedan den 10 september 1985.

4 Både dottern och svärsonen är av marockanskt ursprung och är marockanska medborgare. I begäran om förhandsavgörande anges att bägge två "antagligen i mitten av 1970-talet" förvärvade belgiskt medborgarskap. På en fråga som domstolen ställde i detta hänseende uppgav den belgiska regeringen att Fatna Mesbahs svärson är belgisk medborgare sedan den 2 september 1985. Fatna Mesbahs ombud har för övrigt till det skriftliga yttrandet till domstolen fogat ett av Konungariket Marockos generalkonsul i Belgien utfärdat intyg av vilket framgår att hennes svärson den 27 juli 1998 fortfarande var marockansk medborgare.

5 Det är utrett att Fatna Mesbahs svärson arbetade i Belgien under åren 1964-1989 och att han även efter att han gick i pension fortsatte att bo i denna medlemsstat tillsammans med sin hustru.

6 Den 22 mars 1995 ansökte Fatna Mesbah, som är fysiskt handikappad och själv aldrig har utövat någon yrkesverksamhet i Belgien, om handikappbidrag enligt den belgiska lagen av den 27 februari 1987 (Moniteur belge av den 1 april 1987, s. 4832).

7 Enligt artikel 4.1 i denna lag, i dess lydelse enligt lag av den 20 juli 1991 (Moniteur belge av den 1 augusti 1991, s. 16951), skall den som vill göra anspråk på handikappbidrag antingen faktiskt vara bosatt i Belgien och vara belgisk medborgare, vara medborgare i en annan medlemsstat i gemenskapen, vara statslös, av obestämbar nationalitet eller flykting, eller ha erhållit förhöjt familjebidrag enligt belgiska bestämmelser upp till en ålder av 21 år. Lagen av den 20 juli 1991 trädde i kraft den 1 januari 1992.

8 Den 8 mars 1996 avslog de behöriga belgiska myndigheterna Fatna Mesbahs ansökan med motiveringen att hon inte uppfyllde kravet på medborgarskap i artikel 4.1 i den ändrade lagen av den 27 februari 1987.

9 Den 22 mars samma år väckte Fatna Mesbah talan mot detta beslut vid Tribunal du travail de Nivelles. Hon gjorde därvid gällande att beslutet hade fattats i strid med artikel 41.1 i avtalet.

10 Enligt denna bestämmelse "... skall arbetare med marockanskt medborgarskap, och de familjemedlemmar som bor tillsammans med dem, i fråga om social trygghet åtnjuta en behandling som är fri från diskriminering på grund av nationalitet jämfört med medborgarna i de medlemsstater där de är sysselsatta".

11 Enligt Fatna Mesbah följer det av denna bestämmelse att avtalet förbjuder myndigheterna i en medlemsstat att åberopa det förhållandet att sökanden har marockanskt medborgarskap som grund för att förvägra henne de begärda sociala trygghetsförmånerna.

12 Genom dom av den 16 maj 1997 biföll Tribunal du travail de Nivelles Fatna Mesbahs talan och upphävde det beslut genom vilket Fatna Mesbah nekades rätt till handikappbidrag.

13 Den 15 juni 1997 överklagade belgiska staten nämnda dom till Cour du travail de Bruxelles, varvid den gjorde gällande att Fatna Mesbah har marockanskt medborgarskap och därför enligt belgisk lag inte har rätt till det begärda handikappbidraget.

14 Cour du travail de Bruxelles konstaterade att artikel 41.1 i avtalet, i enlighet med domstolens fasta rättspraxis (se särskilt dom av den 31 januari 1991 i mål C-18/90, Kziber, REG 1991, s. I-199, svensk specialutgåva, volym 11, och av den 20 april 1994 i mål C-58/93, Yousfi, REG 1994, s. I-1353), har direkt effekt, så att Fatna Mesbah kan åberopa denna bestämmelse vid nationell domstol. Cour du travail förklarade vidare att enligt nämnda rättspraxis omfattas ett sådant handikappbidrag som föreskrivs i den ändrade belgiska lagen av den 27 februari 1987 av denna bestämmelses materiella tillämpningsområde.

15 Enligt Cour du travail återstår det emellertid att pröva i vad mån en "familjemedlem" till en marockansk arbetstagare, vilken aldrig genom egen yrkesverksamhet har förvärvat rätt till sociala trygghetsförmåner, ingår i den personkrets som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 41.1 i avtalet, på grund av en familjemedlems nuvarande eller tidigare yrkesverksamhet.

16 Den hänskjutande domstolen anser i detta hänseende att nämnda bestämmelse är tillämplig på såväl aktiva som pensionerade marockanska arbetstagare och de familjemedlemmar som bor tillsammans med dem i värdmedlemsstaten. Den hänskjutande domstolen har hänvisat till domen av den 15 januari 1998 i mål C-113/97, Babahenini (REG 1998, s. I-183), punkt 32, för att underkänna belgiska statens argument att Fatna Mesbah, som aldrig själv har varit arbetstagare, inte kan ha rätt till ett handikappbidrag enligt belgisk lag, då detta bidrag enligt den nationella lagstiftningen betraktas som en personlig rättighet och inte som en härledd rättighet, som sökanden i målet vid den nationella domstolen skulle kunna förvärva i sin egenskap av familjemedlem till en migrerande arbetstagare.

17 Cour du travail har emellertid påpekat att när Fatna Mesbah ansökte om handikappbidrag, det vill säga den 22 mars 1995, var det endast hon som i svärsonens och dotterns hushåll fortfarande hade marockanskt medborgarskap. Såväl hennes svärson som dottern hade före detta datum blivit belgiska medborgare. Därför uppstår enligt den hänskjutande domstolen frågan huruvida Fatna Mesbah ändå skall anses vara familjemedlem till en "marockansk arbetare" i den mening som avses i artikel 41.1 i avtalet. Eftersom denna bestämmelse inte innehåller någon definition av begreppet "familjemedlem" bör det också undersökas till vilken grad av släktskap detta begrepp kan sträckas ut och huruvida begreppet kan tillämpas på personer vars släktskap är grundat på ingifte, såsom är fallet i tvisten vid den nationella domstolen.

18 Då Cour du travail de Bruxelles ansåg att tvisten gav upphov till problem rörande tolkningen av gemenskapsrätten, har nämnda domstol beslutat att förklara målet vilande och att ställa följande frågor till domstolen:

"1. Kan en familjemedlem till en arbetstagare som är av marockanskt ursprung, men senare har förvärvat belgiskt medborgarskap, göra gällande artikel 41.1 i samarbetsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Konungariket Marocko, undertecknat i Rabat den 27 april 1976 och godkänt på gemenskapens vägnar genom rådets förordning (EEG) nr 2211/78 av den 26 september 1978, och till sin fördel åberopa den där angivna principen om icke-diskriminering av 'marockanska arbetstagare' och 'familjemedlemmar' som bor hos dem?

2. Upp till vilken grad av släktskap (i rakt upp- och nedstigande led samt sidledes) kan begreppet 'familj' i artikel 41.1 i det ovannämnda avtalet mellan EEG och Marocko sträckas ut, och kan begreppet även tillämpas på personer med marockanskt medborgarskap vilkas släktskap endast är grundad på ingifte?"

Den första frågan

19 Det är ostridigt att Fatna Mesbah hade marockanskt medborgarskap när hon ansökte om det handikappbidrag som tvisten vid den nationella domstolen gäller, och även under åren 1992-1995, som utgör den referensperiod som det enligt den nationella lagstiftningen skall tas hänsyn till vid beviljandet av nämnda bidrag.

20 Detta villkor är emellertid inte tillräckligt för att en familjemedlem till den migrerande marockanska arbetstagaren som bor i värdmedlemsstaten skall kunna åberopa principen i artikel 41.1 i avtalet, nämligen att varje diskriminering i fråga om social trygghet är förbjuden.

21 Som framgår av ordalydelsen i denna bestämmelse omfattar denna princip nämligen arbetstagare med marockanskt medborgarskap och deras familjemedlemmar som bor tillsammans med dem i värdmedlemsstaten.

22 Det är ostridigt att Fatna Mesbah vid den relevanta tidpunkten, i enlighet med den tillämpliga nationella lagen, tillhörde en migrerande arbetstagares hushåll i den medlemsstat på vars territorium den senare är eller har varit anställd - det vill i förevarande fall säga hennes svärsons hushåll i Belgien, där den sistnämnde uppbär en ålderspension efter att där ha varit yrkesverksam. Tvisten rör emellertid nämnda arbetstagares medborgarskap, som skulle kunna ge sökanden i målet vid den nationella domstolen rätt till ett handikappbidrag, enligt lagstiftningen i värdmedlemsstaten, på samma villkor som gäller för medborgarna i denna stat.

23 Enligt ordalydelsen i artikel 41.1 i avtalet kan familjemedlemmen endast åberopa det däri angivna förbudet mot diskriminering på grund av nationalitet, om den migrerande arbetstagare hos vilken nämnda familjemedlem bor har marockanskt medborgarskap.

24 Cour du travail har i detta hänseende i sin begäran om förhandsavgörande angett att Fatna Mesbahs svärson och dottern förvärvade belgiskt medborgarskap "antagligen i mitten av 1970-talet". Den hänskjutande domstolen utgår tydligen ifrån att svärsonen till sökanden i målet vid den nationella domstolen, på grund av detta förvärv, med nödvändighet måste ha förlorat sitt marockanska medborgarskap. Den nationella domstolen har nämligen angett att Fatna Mesbah den 22 mars 1995 - dagen då hon ansökte om ifrågavarande handikappbidrag - var den enda personen i hushållet, som bestod av henne, hennes svärson och dottern, som fortfarande hade marockanskt medborgarskap.

25 Under förfarandet vid domstolen gjorde sökanden i målet vid den nationella domstolen och den belgiska regeringen - samstämmigt och genom att inge ett intyg om medborgarskap som upprättats av den behöriga myndigheten i den kommun i vilken Fatna Mesbahs svärson är bosatt respektive ett utdrag ur det nationella registret - emellertid gällande att denne är belgisk medborgare sedan den 2 september 1985. Dessutom har de lagt fram ett av Konungariket Marockos generalkonsul i Belgien utfärdat intyg, av vilket framgår att Fatna Mesbahs svärson den 27 juli 1998 var marockansk medborgare.

26 För att kunna ge den hänskjutande domstolen ett användbart svar för avgörandet av den tvist som är anhängig vid den och med hänsyn till att de parter som har lämnat skriftliga och muntliga yttranden vid domstolen uttryckligen har tagit ställning till denna punkt, skall i förevarande fall fastställas huruvida en familjemedlem till en migrerande arbetstagare med marockanskt medborgarskap kan åberopa artikel 41.1 i avtalet för att göra gällande arbetstagarens marockanska medborgarskap i syfte att uppnå tillämpning av den däri angivna principen om likabehandling i fråga om social trygghet, när arbetstagaren har blivit medborgare i värdmedlemsstaten innan nämnda familjemedlem började bo hos honom i nämnda medlemsstat och ansökte om en social trygghetsförmån i enlighet med lagstiftningen i denna stat.

27 Den belgiska regeringen har i detta avseende hävdat att, även om man antar att den migrerande arbetstagaren har behållit sitt marockanska medborgarskap enligt marockansk rätt, ändrar inte denna omständighet att han, vid tillämpningen av den belgiska lagen, skall anses enbart som belgisk medborgare. Det är dessutom inte möjligt för en familjemedlem i Belgien att göra gällande arbetstagarens marockanska medborgarskap för att erhålla en social trygghetsförmån som föreskrivs i belgisk lag.

28 Kommissionen har svarat att i det fall då den arbetstagare från vilken familjemedlemmen härleder rätten till en social trygghetsförmån, såsom den som är i fråga i förevarande fall, är medborgare både i sitt hemland och i värdmedlemsstaten, följer det i analogi med domen av den 7 juli 1992 i mål C-369/90, Micheletti m.fl. (REG 1992, s. I-4239; svensk specialutgåva, volym 13), att gemenskapsrätten inte tillåter att värdmedlemsstaten, hindrar en sådan familjemedlem från att göra gällande arbetstagarens marockanska medborgarskap för att uppnå tillämpning av principen om likabehandling i fråga om social trygghet enbart med motiveringen att nämnda arbetstagare enligt lagstiftningen i denna stat uteslutande anses som medborgare i denna stat.

29 Domstolen erinrar om, såsom den gjorde i punkt 10 i domen i det ovannämnda målet Micheletti m.fl., att fastställandet av de kriterier som skall gälla för förvärv och förlust av medborgarskap enligt internationell rätt omfattas av varje medlemsstats behörighet, men att denna behörighet skall utövas med iakttagande av gemenskapsrätten.

30 I domen i det ovannämnda målet Micheletti m.fl. förklarade domstolen således att gemenskapsrättens bestämmelser om etableringsfrihet utgör hinder för att en medlemsstat nekar en medborgare från en annan medlemsstat som samtidigt är medborgare i tredje land rätten att åtnjuta denna frihet, med motiveringen att enligt lagstiftningen i värdlandet anses han som medborgare i det tredje landet.

31 Domstolen ansåg nämligen att en medlemsstat inte har rätt att i sin lagstiftning inskränka verkningarna av tilldelningen av en annan medlemsstats medborgarskap, genom att ställa ytterligare villkor, till exempel att denne skall ha stadigvarande bosättning i den medlemsstat som han är medborgare i innan han anländer till värdmedlemsstaten, för att detta medborgarskap skall erkännas när det gäller utövandet av de grundläggande friheter som föreskrivs i fördraget. Denna slutsats gör sig i ännu högre grad gällande eftersom en sådan möjlighet skulle få till följd att den personkrets som omfattas av tillämpningsområdet för gemenskapsrättens bestämmelser om etableringsfrihet skulle kunna variera från en medlemsstat till en annan (domen i det ovannämnda målet Micheletti m.fl., punkterna 10-12).

32 Domstolen förklarade därför att, när de berörda personerna bevisar att de är medborgare i en medlemsstat, har de andra medlemsstaterna inte rätt att vägra att godta detta med motiveringen att de berörda personerna även är medborgare i tredje land, som enligt värdlandets lagstiftning har företräde framför medborgarskapet i medlemsstaten (domen i det ovannämnda målet Micheletti m.fl., punkt 14).

33 Omständigheterna i tvisten vid den nationella domstolen skiljer sig emellertid från dem i det ovannämnda målet Micheletti m.fl.

34 I tvisten vid den nationella domstolen är den migrerande arbetstagaren nämligen inte bara medborgare i tredje land utan även i den medlemsstat i vilken han har bosatt sig och utövat sin yrkesverksamhet.

35 Denna värdmedlemsstat nekar dessutom en familjemedlem till en arbetstagare, som med stöd av artikel 41.1 i avtalet härleder rättigheter från arbetstagarens rättsliga status, möjligheten att åberopa medborgarskapet i ett tredje land som arbetstagaren är medborgare i och inte medborgarskapet i en annan medlemsstat.

36 I motsats till vad som var fallet i det ovannämnda målet Micheletti m.fl., som rörde etableringsfriheten enligt fördraget, påverkar medlemsstatens lagstiftning som görs gällande mot Fatna Mesbah ingen grundläggande rätt till fri rörlighet. Avtalet syftar nämligen inte till att genomföra fri rörlighet för marockanska medborgare inom gemenskapen, utan endast till att trygga den sociala situationen för marockanska arbetstagare och deras familjemedlemmar som bor hos dem enbart i värdmedlemsstaten.

37 Lösningen i domen i det ovannämnda målet Micheletti m.fl., som avser en annorlunda rättslig situation än målet vid den nationella domstolen, kan under dessa omständigheter inte överföras på sistnämnda mål.

38 Det argument som kommissionen har anfört i detta hänseende kan därför inte godtas.

39 Av detta följer att gemenskapsrätten inte utgör hinder för att värdmedlemsstaten, hindrar en familjemedlem till en arbetstagare som är belgisk medborgare, men som enligt marockansk rätt även har bevarat sitt marockanska medborgarskap, från att göra gällande arbetstagarens marockanska medborgarskap för att uppnå tillämpning av principen i artikel 41.1 i avtalet om likabehandling i fråga om social trygghet, enbart med motiveringen att den arbetstagaren enligt lagstiftningen i denna stat uteslutande anses som medborgare i denna stat.

40 Det ankommer således enbart på den hänskjutande domstolen att, inom ramen för sin exklusiva behörighet att tolka och tillämpa sin nationella rätt i det mål som har anhängiggjorts vid den, fastställa vilket medborgarskap Fatna Mesbahs svärson har i enlighet med belgisk rätt - och särskilt i enlighet med medborgarskapslagen och den internationella privaträtten - såsom den var tillämplig vid den tidpunkt då Fatna Mesbah ansökte om det ifrågasatta handikappbidraget och under de referensperioder som är relevanta för bedömningen av om hon har rätt till denna sociala trygghetsförmån.

41 Med hänsyn till de anförda övervägandena skall den första frågan besvaras på följande sätt. En familjemedlem till en migrerande arbetstagare med marockanskt medborgarskap kan inte åberopa artikel 41.1 i avtalet, för att dra nytta av arbetstagarens marockanska medborgarskap i syfte att utnyttja den däri angivna principen om likabehandling i fråga om social trygghet, när arbetstagaren har förvärvat medborgarskapet i värdmedlemsstaten innan nämnda familjemedlem började bo hos honom i nämnda medlemsstat och ansökte om en social trygghetsförmån i enlighet med lagstiftningen i denna stat.

När den migrerande marockanska arbetstagaren även är medborgare i värdmedlemsstaten, kan en sådan familjemedlem till nämnda arbetstagare endast åberopa arbetstagarens marockanska medborgarskap i samband med tillämpningen av artikel 41.1 i avtalet på grundval av den berörda medlemsstatens lagstiftning, som dock skall tolkas och tillämpas enbart av den nationella domstolen inom ramen för det mål som anhängiggjorts vid den.

Den andra frågan

42 För att kunna besvara denna fråga skall det inledningsvis erinras om att förbudet i artikel 41.1 i avtalet mot varje diskriminering i fråga om social trygghet inte bara gäller för den migrerande marockanska arbetstagaren själv, utan även för de familjemedlemmar som bor hos honom.

43 Denna bestämmelse innehåller emellertid ingen definition av begreppet "familjemedlem".

44 Det framgår dock av själva ordalydelsen i nämnda bestämmelse att den däri angivna regeln om likabehandling inte endast föreskrivs till förmån för den migrerande arbetstagarens maka och barn. I artikel 41.1 i avtalet används nämligen det mer allmänna uttrycket arbetstagarens "familjemedlemmar", vilket alltså även kan omfatta andra anhöriga till honom, såsom i synnerhet anhöriga i uppstigande led.

45 Nämnda bestämmelse innehåller för övrigt inget som tyder på att räckvidden av uttrycket "familjemedlemmar" är begränsad till att endast omfatta arbetstagarens biologiska släktingar.

46 Av det föregående följer att begreppet "familjemedlemmar", i den mening som avses i artikel 41.1 i avtalet, inte endast avser arbetstagarens maka och barn, utan även personer som är nära släkt med honom, såsom i synnerhet hans anhöriga i uppstigande led, även om deras släktskap endast är grundat på ingifte. Detta gäller dock uttryckligen under den förutsättningen att dessa personer verkligen bor hos arbetstagaren.

47 Av detta följer att en sådan person som sökanden i målet vid den nationella domstolen, som är mor till den migrerande arbetstagarens hustru och sedan år 1985 oavbrutet har bott hos sin dotter och sin svärson i värdmedlemsstaten, skall anses vara arbetstagarens familjemedlem i den mening som avses i artikel 41.1 i avtalet.

48 Den andra frågan skall följaktligen besvaras så, att begreppet "familjemedlemmar" till den migrerande marockanska arbetstagaren, i den mening som avses i artikel 41.1 i avtalet, även omfattar denne arbetstagares eller hans hustrus anhöriga i uppstigande led som bor hos honom i värdmedlemsstaten.

Rättegångskostnader

49 De kostnader som har förorsakats den belgiska, den tyska, den franska och den brittiska regeringen samt kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

(sjätte avdelningen)

- angående de frågor som genom beslut av den 11 maj 1998 har ställts av Cour du travail de Bruxelles - följande dom:

1) En familjemedlem till en migrerande arbetstagare med marockanskt medborgarskap kan inte åberopa artikel 41.1 i samarbetsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Konungariket Marocko, undertecknat i Rabat den 27 april 1976 och godkänt på gemenskapens vägnar genom rådets förordning (EEG) nr 2211/78 av den 26 september 1978, för att göra gällande arbetstagarens marockanska medborgarskap i syfte att uppnå tillämpning av den i nämnda bestämmelse angivna principen om likabehandling i fråga om social trygghet, när arbetstagaren har blivit medborgare i värdmedlemsstaten innan nämnda familjemedlem började bo hos honom i nämnda medlemsstat och ansökte om en social trygghetsförmån i enlighet med lagstiftningen i denna stat.

När den migrerande marockanska arbetstagaren även är medborgare i värdmedlemsstaten, kan en sådan familjemedlem till nämnda arbetstagare endast åberopa arbetstagarens marockanska medborgarskap i samband med tillämpningen av artikel 41.1 i nämnda avtal på grundval av den berörda medlemsstatens lagstiftning, som dock skall tolkas och tillämpas enbart av den nationella domstolen inom ramen för det mål som anhängiggjorts vid den.

2) Begreppet "familjemedlemmar" till den migrerande marockanska arbetstagaren, i den mening som avses i artikel 41.1 i ovannämnda avtal, omfattar även denne arbetstagares eller hans hustrus anhöriga i uppstigande led som bor hos honom i värdmedlemsstaten.