–

Dyson BV och Dyson Ltd, genom P. Maeyaert och C. Van Wichelen, advocaten,

–

BSH Home Appliances NV, genom V. Raus och L. Depypere, advocaten,

–

Belgiens regering, genom J. Van Holm och P. Cottin, båda i egenskap av ombud,

–

Tysklands regering, genom T. Henze och M. Hellmann, båda i egenskap av ombud,

–

Italiens regering, genom G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av F. Di Matteo, avvocato dello Stato,

–

Europeiska kommissionen, genom A. Cleenewerck de Crayencour, K. Talabér‑Ritz och E. Manhaeve, samtliga i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av kommissionens delegerade förordning (EU) nr 665/2013 av den 3 maj 2013 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30 vad gäller energimärkning av dammsugare (EUT L 192, 2013, s. 1) och av artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, 2005, s. 22).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Dyson Ltd och Dyson BV (nedan gemensamt kallade Dyson) och BSH Home Appliances NV (nedan kallat BSH) och avser otillbörliga affärsmetoder som eventuellt är hänförliga till BSH och som består i att dels ha underlåtit att lämna information om energieffektivitet hos de dammsugare som bolaget saluför, dels att på emballaget till dessa dammsugare ha angett andra upplysningar än dem som obligatoriskt ska anges på energimärket vad beträffar dammsugarnas energiklass och vars utformning framgår av bilaga II till delegerad förordning nr 665/2013 (nedan kallat energimärket)

3

I artikel 2 i direktiv 2005/29 föreskrivs följande:

”I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

…

…”

4

I artikel 3.4 i direktivet föreskrivs följande:

”Om bestämmelserna i detta direktiv står i strid med andra [unions]bestämmelser som reglerar specifika aspekter av otillbörliga affärsmetoder, skall de senare ha företräde och tillämpas på dessa specifika aspekter.”

5

Artikel 7, med rubriken ”Vilseledande underlåtenhet”, i direktivet har följande lydelse:

”1.   En affärsmetod skall anses vara vilseledande om den, i sitt sammanhang och med beaktande av alla dess särdrag och omständigheterna kring den samt av kommunikationsmediets begränsningar, innebär att näringsidkaren underlåter att lämna väsentlig information som genomsnittskonsumenten, beroende på sammanhanget, behöver för att fatta ett välgrundat affärsbeslut och därigenom medför, eller sannolikt kommer att medföra, att genomsnittskonsumenten fattar ett affärsbeslut som denne annars inte skulle ha fattat.

2.   Det ska även anses vara vilseledande underlåtenhet om en näringsidkare, med hänsyn till de omständigheter som beskrivs i punkt 1, döljer sådan väsentlig information som avses i den punkten eller ger sådan information på ett oklart, obegripligt, tvetydigt eller olämpligt sätt, eller inte anger affärsmetodens kommersiella syfte om detta inte redan framgår av sammanhanget och när något av dessa fall innebär, eller sannolikt kommer att innebära, att genomsnittskonsumenten fattar ett affärsbeslut som denne annars inte skulle ha fattat.

3.   När det kommunikationsmedium som används för affärsmetoden medför begränsningar av utrymme eller tid, ska dessa begränsningar och de åtgärder som vidtagits av näringsidkaren för att på annat sätt delge konsumenterna informationen tas i beaktande för att avgöra huruvida information har utelämnats.

4.   Vid ett köperbjudande skall följande information anses som väsentlig, om den inte framgår av sammanhanget:

5.   Informationskrav som avser kommersiella meddelanden inklusive reklam eller marknadsföring och som har fastställts i unionslagstiftningen – en icke uttömmande förteckning över denna lagstiftning återfinns i bilaga II – skall betraktas som väsentliga.”

6

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser (EUT L 153, 2010, s. 1) har upphävts genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1369 av den 4 juli 2017 om fastställande av en ram för energimärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU (EUT L 198, 2017, s. 1) Vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna i det nationella målet var direktiv 2010/30 fortfarande tillämpligt.

7

I skälen 5 och 8 i direktiv 2010/30 angavs följande:

…

8

I artikel 1.1 i detta direktiv föreskrevs följande:

”Genom detta direktiv inrättas en ram för harmoniseringen av nationella åtgärder när det gäller information till slutanvändaren, särskilt genom märkning och standardiserad produktinformation, om användning av energi och, där så är relevant, andra väsentliga resurser under användning samt kompletterande uppgifter om energirelaterade produkter, för att därigenom ge slutanvändarna möjlighet att välja mer effektiva produkter.”

9

Artikel 3.1 i direktivet hade följande lydelse:

”Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa följande:

…

…”

10

Artikel 4 i samma direktiv hade följande lydelse:

”Medlemsstaterna ska säkerställa följande:

…”

11

I artikel 5 i direktiv 2010/30 föreskrevs följande:

”Medlemsstaterna ska säkerställa följande:

…”

12

Artikel 10 i direktivet hade följande lydelse:

”1.   Kommissionen ska fastställa närmare föreskrifter om etiketten och informationsbladet genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 11, 12 och 13, för varje produkttyp i överensstämmelse med denna artikel.

…

De delegerade akterna ska innehålla bestämmelser om information som tillhandahålls på etiketten och i informationsbladet om användning av energi och andra väsentliga resurser under användning som gör det möjligt för slutanvändare att fatta inköpsbeslut på bättre grunder och för marknadsövervakningsmyndigheter att kontrollera huruvida produkter överensstämmer med den information som tillhandahålls.

…

4.   De delegerade akterna ska i synnerhet ange följande:

…

…

…”

13

I skäl 5 i delegerad förordning nr 665/2013 anges följande:

”Denna förordning bör fastställa en enhetlig utformning av och ett enhetligt innehåll på etiketten för dammsugare.”

14

I artikel 1.1 i förordningen föreskrivs följande:

”I denna förordning fastställs krav för märkning och tillhandahållande av kompletterande produktinformation för nätanslutna elektriska dammsugare, inklusive hybriddammsugare.”

15

Artikel 3.1 i denna förordning har följande lydelse:

”Leverantörerna ska från och med den 1 september 2014 se till att

…”

16

I artikel 4 i samma förordning föreskrivs följande:

”Återförsäljarna ska från och med den 1 september 2014 se till att

…”

17

Enligt bilaga I till delegerad förordning nr 665/2013 ska energieffektivitetsklassen för dammsugare fastställas utifrån den årliga energiförbrukningen, klassen avseende rengöringsprestanda för dammsugare ska fastställas utifrån dammupptagningen och partikelutsläppsklassen ska fastställas utifrån partikelutsläppet.

18

I bilaga II till denna förordning fastställs hur etiketten för enenergimärkning ska vara utformad och de upplysningar som ska anges på etiketten, bland annat energieffektivitetsklassen för en berörd dammsugare, klass avseende rengöringsprestanda och klass för partikelutsläpp. Det anges även att etikettens utformning ska vara i överensstämmelse med punkterna 3.1, 3.2 och 3.3 i samma bilaga vad beträffar universaldammsugare, dammsugare för hårda golv och mattdammsugare. Som undantag gäller att det miljömärke som införts genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 66/2010 av den 25 november 2009 om ett [unions]miljömärke (EUT L 27, 2010, s. 1) (nedan kallat unionsmiljömärket) och som tilldelats en viss modell får återges på etiketten.

19

Enligt artikel VI.99.1 i lagen om ekonomisk rätt (Moniteur belge, av den 29 mars 2013, s. 19975), i dess lydelse enligt lag av den 21 december 2013 (Moniteur belge av den 30 december 2013, s. 103506) som syftar till att införliva artikel 7.1 i direktiv 2005/29 med belgisk rätt, ska en affärsmetod betraktas som vilseledande underlåtenhet om den, i sitt sammanhang och med beaktande av alla dess särdrag och omständigheterna kring den samt av kommunikationsmediets begränsningar, innebär att näringsidkaren underlåter att lämna väsentlig information som genomsnittskonsumenten, beroende på sammanhanget, behöver för att fatta ett välgrundat affärsbeslut och därigenom medför, eller sannolikt kommer att medföra, att genomsnittskonsumenten fattar ett affärsbeslut som vederbörande annars inte skulle ha fattat.

20

Både Dyson och BSH saluför dammsugare som i enlighet med delegerad förordning nr 665/2013 ska förses med ett energimärke vid försäljning. Denna märkning innehåller upplysningar om testresultat som har utförts med tom behållare. Dyson har bland annat gjort gällande att BSH har vilselett konsumenterna och tillämpat otillbörliga affärsmetoder. Dyson har därför väckt talan vid den hänskjutande domstolen, voorzitter van de rechtbank van koophandel te Antwerpen (ordföranden vid handelsdomstolen i Antwerpen, Belgien).

21

Den hänskjutande domstolen förkastade inledningsvis Dysons påstående att BSH gjort sig skyldigt till otillbörliga affärsmetoder genom att ange energiklass A på de dammsugare som BSH saluför. En sådan klassificering följer nämligen av de test som genomförts med tom behållare då ett sådant test av den hänskjutande domstolen anses vara det enda som möjliggör mätning av dammsugarnas årliga energiförbrukning.

22

Den hänskjutande domstolen har emellertid dessutom påpekat att Dyson med rätta har anfört att de test som genomförts med tom behållare inte motsvarar en normal användning av dammsugaren och att dessa test inte möjliggör en jämförelse av dammsugare, då de fungerar enligt olika principer, nämligen å ena sidan dammsugare av det slag som BSH saluför och som är utrustade med dammsugarpåse, vars porer fylls vid användning vilket innebär att motorn kräver större kraft och å andra sidan dammsugare av märket Dyson som inte har en sådan påse och som inte kräver så stor motorkraft vid användning. Den hänskjutande domstolen anser därför att det råder tvivel om huruvida BSH, då bolaget inte preciserade sin testmetod, gav upphov till missförstånd hos konsumenten.

23

Den hänskjutande domstolen har erinrat om att BSH enbart lever upp till kraven i delegerad förordning nr 665/2013. Denna förordning reglerar ingående energimärkets utseende och de upplysningar som ska framgå av märket, med följd att BSH, när bolaget beslutar vilka upplysingar som ska lämnas till konsumenten, är bundet av detta kommunikationsmediums begränsningar. Mot bakgrund av artikel 7.1 och 7.3 i direktiv 2005/29 anser den hänskjutande domstolen att det bör prövas om BSH har en viss frihet att välja vilka upplysningar om energiförbrukningen som ska anges på de dammsugare som BSH saluför.

24

Den hänskjutande domstolen har även erinrat om att BSH utöver det energimärke som krävs enligt delegerad förordning nr 665/2013 anbringar andra symboler på sina dammsugare, bland annat en grön etikett med texten ”Energy A”, som anger att dammsugaren rent allmänt uppfyller klass A i energieffektivitet, en orange etikett med texten ”AAAA Best rated: A in all Classes”, där det anges att dammsugaren har uppnått klass A i rengöringsförmåga, både på mattor och på hårda golv vad beträffar energieffektivitet och dammupptagningsförmåga samt en svart etikett med en matta och texten ”class A Performance”, vilken anger att dammsugaren har uppnått klass A för dammupptagning på mattor.

25

Den hänskjutande domstolen har erinrat om att BSH således lämnar upplysningar som redan omfattas av energimärket och den vill veta om en sådan praxis är förenlig med delegerad förordning nr 665/2013.

26

Mot denna bakgrund beslutade voorzitter van koophandel te Antwerpen (Ordföranden i handelsdomstolen i Antwerpen, Belgien) att vilandeförklara målet och hänskjuta följande frågor till EU-domstolen:

27

Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan huvudsakligen för att få klarhet i huruvida artikel 7 i direktiv 2005/29 ska tolkas så, att den omständigheten att konsumenterna inte har informerats om de testvillkor som har lett fram till den energiklassificering som framgår av energimärket utgör ”vilseledande underlåtenhet” i den mening som avses i denna bestämmelse.

28

EU-domstolen erinrar inledningsvis om att direktiv 2005/29 syftar till att upprätta enhetliga regler om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter, för att bidra till att den inre marknaden fungerar väl och att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå (dom av den 26 oktober 2016, Canal Digital Danmark, C‑611/14, EU:C:2016:800, punkt 25)

29

Den omständigheten att enbart de upplysningar som krävs enligt delegerad förordning nr 665/2013 anges på energimärket utan precisering av under vilka villkor energieffektiviteten har mätts utgör en ”affärsmetod” i en mening som avses i artikel 2 d i direktiv 2005/29.

30

Även om begreppet affärsmetod har getts en synnerligen vid definition i direktivet måste metoderna dels vara affärsmetoder, det vill säga härröra från en näringsidkare, dels stå i direkt relation till marknadsföring, försäljning eller leverans av näringsidkarens produkter till en konsument (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 oktober 2013, RLvS, C‑391/12, EU:C:2013:669, punkt 37).

31

Upplysningar om en produkts energieffektivitet vid detaljhandelsförsäljning eller avsaknad av sådana upplysningar utgör, när de härrör från en näringsidkare, en affärsmetod som står i direkt relation till försäljningen av produkten till konsumenter. Det saknar härvidlag betydelse, såsom generaladvokaten påpekade i punkt 77 i sitt förslag till avgörande, om de berörda upplysningarna missgynnar näringsidkarens intressen eller om näringsidkaren har angett dessa upplysningar för att uppfylla sina skyldigheter enligt bestämmelserna i delegerad förordning nr 665/2013.

32

Vad för det första beträffar avsaknaden av upplysningar om testvillkoren på energimärket erinrar EU-domstolen om att det i artikel 3.4 i direktiv 2005/29 föreskrivs att om bestämmelserna i direktivet står i strid med andra unionsbestämmelser som reglerar specifika aspekter av otillbörliga affärsmetoder ska de senare ha företräde och tillämpas på dessa specifika aspekter.

33

I förevarande fall utgör direktiv 2010/30 och delegerad förordning nr 665/2013 de unionsrättsliga bestämmelser som reglerar de specifika aspekter av otillbörliga affärsmetoder som avses i artikel 3.4 i direktiv 2005/29. Även om det förvisso framgår av skälen 5 och 8 i direktiv 2010/30 att deras främsta syfte är att skydda miljön är det icke desto mindre så att syftet att lämna korrekt, relevant och jämförbar information om den energi som varje energirelaterad produkt förbrukar genom en enhetlig etikett, som näringsidkaren ska anbringa på en produkt som säljs i detaljhandeln bidrar till att säkerställa konsumentskyddet.

34

När bestämmelserna i artikel 7 i direktiv 2005/29 och bestämmelserna i direktiv 2010/30 och i delegerad förordning nr 665/2013 strider mot varandra är det de senare bestämmelserna som gäller enligt artikel 3.4 i direktiv 2005/29.

35

EU-domstolen erinrar om att direktiv 2010/30 och delegerad förordning nr 665/2013 ska tolkas så, att det inte på energimärket kan läggas till några upplysningar om de villkor enligt vilka dammsugarens energieffektivitet har mätts.

36

Det preciseras nämligen i skäl 8 i direktiv 2010/30 att det är nödvändigt att införa en enhetlig etikett för samtliga produkter av samma slag. Denna enhetlighet genomförs genom artikel 1.1, artikel 4 och artikel 10.4 d och g i nämnda direktiv enligt vilka det genom direktivet inrättas en ram för harmonisering av nationella åtgärder, bland annat när det gäller information till slutanvändaren om energiförbrukningen genom märkning och standardiserad produktinformation och ålägger medlemsstaterna att säkerställa information om hushållsapparaters elförbrukning genom en etikett vars utformning och innehåll ska föreskrivas i en delegerad rättsakt, det vill säga med avseende på dammsugare, delegerad förordning nr 665/2013.

37

Såsom framgår av skäl 8 och artikel 10 i direktiv 2010/30 har standardiseringen av informationen på etiketten såväl som upplysningarnas enkla och kortfattade karaktär till syfte att göra etiketten lätt att känna igen för slutanvändare och underlätta en jämförelse av informationen på denna.

38

Det framgår vidare av skäl 5 i delegerad förordning nr 665/2013 att det bör fastställas en enhetlig utformning av och ett enhetligt innehåll på etiketten för dammsugare.

39

Utformningen av och innehållet på denna etikett anges närmare i bilaga II till nämnda förordning. I denna bilaga föreskrivs vidare att det enbart kan anbringas en kopia av unionsmiljömärket om den berörda dammsugarmodellen har uppnått en sådan märkning, eftersom detta innebär ett undantag från den utformning av energimärket som noggrant definieras i bilaga II.

40

Härav följer att delegerad förordning nr 665/2013 jämförd med direktiv 2010/30 utgör hinder för att andra upplysningar än i förekommande fall en kopia av unionsmiljömärket anbringas på energimärket.

41

Det följer av detta förbud att artikel 7 i direktiv 2005/29 enligt artikel 3.4 i direktivet inte kan tillämpas när det inte på energimärket finns information om villkoren för hur dammsugarens energieffektivitet har testats.

42

Vad för det andra beträffar avsaknaden av upplysningar om testvillkoren på andra ställen än på energimärket erinrar EU-domstolen om att en affärsmetod ska anses vara vilseledande i den mening som avses i artikel 7.1 i direktiv 2005/29 om den, i sitt sammanhang, och med beaktande av alla dess särdrag och omständigheter kring den samt av kommunikationsmedlets begränsningar, innebär att näringsidkaren underlåter att lämna väsentlig information som genomsnittskonsumenten behöver för att fatta ett välgrundat affärsbeslut och därigenom medför, eller sannolikt kommer att medföra, att genomsnittskonsumenten fattar ett affärsbeslut som denne annars inte skulle ha fattat. Det framgår vidare av punkt 5 i samma artikel att informationskrav som avser kommersiella meddelanden som har fastställts i unionslagstiftningen inklusive reklam eller marknadsföring ska betraktas som väsentliga

43

I förevarande fall kan de villkor enligt vilka den berörda dammsugarmodellens energieffektivitet har mätts inte anses utgöra väsentlig information för genomsnittskonsumenten.

44

I direktiv 2010/30 föreskrivs nämligen användning av ett enhetligt energimärke för att ge slutanvändare information om vissa produkters energiförbrukning vid användning och i delegerad förordning nr 665/2013 fastställs en uttömmande förteckning över de upplysningar om dammsugares energiförbrukning vid användning som konsumenterna bör få kännedom om genom nämnda energimärke. Det krävs dock inte att energimärket ska innehålla information om de villkor enligt vilka dammsugarnas energieffektivitet har mätts. Det framgår således av direktiv 2010/30 jämfört med delegerad förordning nr 665/2013 att en sådan information inte kan anses vara väsentlig för genomsnittsnittskonsumenten.

45

Härav följer att avsaknad av upplysningar om hur en dammsugares energieffektivitet har testats inte kan anses utgöra vilseledande underlåtenhet i den mening som avses i artikel 7 i direktiv 2005/29.

46

Det framgår av vad som anförts ovan att den första frågan ska besvaras enligt följande. Artikel 7 i direktiv 2005/29 ska tolkas så, att den omständigheten att konsumenterna inte informerats om de testvillkor som lett fram till den energiklassificering som framgår av dammsugarens energimärke utgör inte ”vilseledande underlåtenhet” i den mening som avses i denna bestämmelse.

47

EU-domstolen erinrar inledningsvis om att fast rättpraxis ger vid handen att enligt det förfarande för samarbete mellan nationella domstolar och EU-domstolen som införts genom artikel 267 FEUF ankommer det på EU-domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva. I detta syfte kan EU-domstolen behöva omformulera den fråga som hänskjutits (se, bland annat, dom av den 21 december 2016, Ucar och Kilic, C‑508/15 och C‑509/15, EU:C:2016:986, punkt 51 och där angiven rättspraxis).

48

Det är i förevarande fall ostridigt att delegerad förordning nr 665/2013, enligt vilken det krävs att det ska anbringas ett energimärke på alla dammsugare som saluförs i detaljhandeln, ska tolkas mot bakgrund av bestämmelserna i direktiv 2010/30, som utgör rättslig grund för nämnda förordning. Den andra frågan, som avser delegerad förordning nr 665/2013, ska därför omformuleras så att den även omfattar direktiv 2010/30.

49

Det framgår vidare av beslutet om hänskjutande att BSH i förevarande fall har anbringat flera etiketter eller symboler som inte omfattas av delegerad förordning nr 665/2013 på emballaget till de dammsugare som BSH saluför bredvid energimärket, bland annat en grön etikett med ordalydelsen ”Energy A”, en orange etikett med ordalydelsen ”AAAA Best rated: A in all classes” och en svart etikett som återger en matta med upplysningen ”Class A Performance”.

50

Det ska även beaktas att den hänskjutande domstolen med den andra frågan önskar få klarhet i huruvida delegerad förordning nr 665/2013 jämförd med direktiv 2010/30 ska tolkas så, att den utgör hinder för att det på andra ställen än på energimärket anbringas andra etiketter eller symboler som lämnar upplysningar som anges på nämnda energimärke.

51

EU-domstolen erinrar om att det i artikel 3.1 b i direktiv 2010/30 föreskrivs att anbringandet av bland annat etiketter eller symboler på andra ställen än på energimärket ska vara förbjudet, om dessa etiketter eller symboler inte uppfyller kraven i nämnda direktiv eller de relevanta delegerade akterna, det vill säga i detta fall delegerad förordning nr 665/2013, om anbringandet kan leda till missförstånd eller förväxling hos slutanvändarna beträffande energiförbrukningen eller, där det är relevant, andra väsentliga resurser under användning av den elektriska apparaten. Denna artikel gör ett sådant förbud beroende av en prövning av om detta dubbla villkor är uppfyllt.

52

Eftersom de etiketter eller symboler som BSH i förevarande fall har anbringat på emballaget till de dammsugare som BSH saluför inte anges i delegerad förordning nr 665/2013 ska dessa etiketter eller symboler inte anses uppfylla kraven i nämnda förordning. Härav följer att det är förbjudet att anbringa dem såvida detta kan leda till missförstånd eller förväxling hos slutanvändarna beträffande dammsugarens energiförbrukning vid användning.

53

Det ankommer på den hänskjutande domstolen att mot bakgrund av samtliga relevanta omständigheter avgöra om BSH:s anbringande av etiketter eller symboler medför en sådan risk.

54

Det framgår av EU-domstolens fasta praxis att även om det inom ramen för en begäran om förhandsavgörande slutligen ankommer på den nationella domstolen att göra en bedömning av de faktiska omständigheterna, är EU-domstolen, som ska ge den nationella domstolen användbara svar, emellertid behörig att mot bakgrund av handlingarna i målet vid den nationella domstolen och de yttranden som förelagts den lämna upplysningar av sådant slag att den nationella domstolen kan avgöra målet (dom av den 5 juni 2014, I, C‑255/13, EU:C:2014:1291, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

55

Det ska härvidlag preciseras att det av ordalydelsen i artikel 3.1 b i direktiv 2010/30 framgår att nämnda domstol ska tillämpa det kriterium som angetts i punkt 52 i denna dom strikt, eftersom detta syftar till att skydda slutkonsumenten mot varje form av missförstånd eller förväxling vad gäller energiförbrukning vid användandning av den berörda elektriska apparaten. Att nämnda kriterium ska tolkas strikt bekräftas av att direktivet syftar till skydda miljön, vilket påpekades i punkt 33 i denna dom.

56

EU-domstolen erinrar vidare om att vid tolkningen av bestämmelserna i direktiv 2005/29 är bedömningskriteriet för en otillbörlig affärsmetod en genomsnittskonsument, som är en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och upplyst person med beaktande av sociala, kulturella och språkliga faktorer (dom av den 12 maj 2011, Ving Sverige, C‑122/10, EU:C:2011:299, punkt 22, och dom av den 26 oktober 2016, Canal Digital Danmark, C‑611/14, EU:C:2016:800, punkt 39). Det sakliga sammanhanget mellan frågorna motiverar att samma kriterium tillämpas vid bedömningen av risken för missförstånd eller förväxling som avses i artikel 3.1 b i direktiv 2010/30.

57

Härvidlag är den omständigheten i sig att de etiketter eller symboler som BSH har anbringat hänvisar till information som redan finns på energimärket inte tillräcklig för att utesluta en sådan risk. EU-domstolen erinrar nämligen dels om att de symboler som BSH har anbringat inte är grafiskt identiska med dem som används på energimärket, dels att vissa av de etiketter eller symboler som BSH har använt upprepar samma upplysningar med olika grafik för varje etikett, vilket kan ge intryck av att det varje gång är fråga om olika upplysningar.

58

Den andra frågan ska därför besvaras som följer. Delegerad förordning nr 665/2013 jämförd med artikel 3.1 b i direktiv 2010/30 ska tolkas så, att den utgör hinder för att det på andra ställen än på dammsugarnas energimärke anbringas etiketter eller symboler som anger upplysningar som framgår av nämnda energimärke, såvitt detta anbringande kan leda till missförstånd eller förväxling hos slutanvändarna vad gäller den i detaljhandel saluförda dammsugarens energiförbrukning vid användning, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva mot bakgrund av samtliga relevanta omständigheter och uppfattningen hos en normalt informerad och skäligen uppmärksam och upplyst genomsnittskonsument med beaktande av sociala, kulturella och språkliga faktorer.

59

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande: