—

Stoilov i Ko EOOD, genom B. Aleksiev, advokat,

—

Nachalnik na Mitnitsa Stolichna, genom N. Yotsova, D. Yordanova, Y. Yordanova, S. Dimitrova och S. Zlatkov, samtliga i egenskap av ombud,

—

Europeiska kommissionen, genom B.-R. Killmann, D. Roussanov och L. Bouyon, samtliga i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av Kombinerade nomenklaturen för år 2009, som återfinns i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 13, s. 22) i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1031/2008 av den 19 september 2008 (EUT L 291, s. 1) (nedan kallad Kombinerade nomenklaturen), i synnerhet undernumren 5407 61 30 och 6303 92 10 i denna, samt tolkningen av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1) i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1791/2006 av den 20 november 2006 (EUT L 363, s. 1) (nedan kallad tullkodexen), principen om skydd för berättigade förväntningar, principen om rättskraft samt artiklarna 41 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Stoilov i Ko ЕООD (nedan kallat Stoilov) och Nachalnik na Mitnitsa Stolichna (direktören för tullmyndigheten i huvudstaden). Målet rör klassificering enligt tulltaxan av varor som beskrivits som ”material för tillverkning av rullgardiner” med ursprung i Kina.

3

Enligt artikel 68 i tullkodexen får tullmyndigheterna för att kontrollera riktigheten av de deklarationer de har mottagit i samband med ett så kallat normalförfarande göra följande:

4

Artikel 71 i tullkodexen har följande lydelse:

”1.   De resultat som erhållits vid kontrollen av deklarationen skall användas för tillämpningen av de bestämmelser som gäller det tullförfarande till vilket varorna hänförs.

2.   Om deklarationen inte har kontrollerats, skall de bestämmelser som avses i punkt 1 tillämpas på grundval av de uppgifter som lämnats i deklarationen.”

5

Enligt artikel 221.1 i tullkodexen ska ”[g]äldenären … på lämpligt sätt underrättas om tullbeloppet så snart detta bokförts”.

6

I artikel 232 i avsnitt 2, som har rubriken ”Tidsfrist och förfarande vid betalning av tullbeloppet”, i kapitel 3 i avdelning VII i tullkodexen, föreskrivs följande:

”1.   Om tullbeloppet inte har betalats inom föreskriven tid gäller följande:

2.   Tullmyndigheterna får avstå från att kräva dröjsmålsränta …”

7

I artikel 243 i avdelning VIII, som har rubriken ”Överklagande”, i tullkodexen, föreskrivs följande:

”1.   Varje person skall ha rätt att överklaga beslut som fattats av tullmyndigheterna i fråga om tillämpningen av tullagstiftningen och som berör denne direkt och personligen.

…

2.   Överklagandet sker

8

Den första delen av Kombinerade nomenklaturen innehåller inledande bestämmelser. Avdelning I i denna del rör allmänna bestämmelser. I avdelning I A, som har rubriken ”Allmänna bestämmelser för tolkning av Kombinerade nomenklaturen”, föreskrivs följande:

”Vid klassificering av varor enligt Kombinerade nomenklaturen ska följande gälla:

…”

9

Kombinerade nomenklaturen bygger på systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering (nedan kallat Harmoniserade systemet) som utarbetats av Världstullorganisationen, och återger de däri använda numren och sexsiffriga undernumren. Endast den sjunde och den åttonde siffran utgör undernummer som är specifika för Kombinerade nomenklaturen. Del II i Kombinerade nomenklaturen har rubriken ”Tulltaxan” och innehåller en klassificering av varor i avsnitt, kapitel, nummer och undernummer.

10

Avdelning XI i Kombinerade nomenklaturen har rubriken ”Textilvaror”. Anmärkning 7 till denna avdelning har följande lydelse:

”Som konfektionerade anses i denna avdelning varor som är

…”

11

Kapitel 54 i avsnitt XI i Kombinerade nomenklaturen har rubriken ”Konstfilament; remsor o.d. av konstfibrer”. I detta återfinns bland annat nummer 5407 som avser ”[v]ävnader av garn av syntetfilament, inbegripet vävnader framställda av material enligt nr 5404”. Detta nummer omfattar bland annat kategorin ”[a]ndra vävnader, innehållande minst 85 viktprocent polyesterfilament” som i sin tur omfattar bland annat undernummer 5407 61 som avser ”[a]ndra vävnader, innehållande minst 85 viktprocent otexturerade polyesterfilament”. Detta undernummer omfattar i sin tur bland annat undernummer 5407 61 30, vilket har lydelsen ”Färgade”.

12

Underavdelning I i kapitel 63 i avsnitt XI i Kombinerade nomenklaturen har rubriken ”Andra konfektionerade textilvaror” och omfattar bland annat nummer 6303 som avser ”[g]ardiner, rullgardiner och draperier; gardinkappor och sängkappor”. Detta nummer är uppdelat i kategorierna ”[a]v trikå” och ”[a]ndra slag”. Den sistnämnda kategorin omfattar bland annat undernummer 6303 92 som har lydelsen ”[a]v syntetfibrer”. Detta undernummer är i sin tur uppdelat i undernumren 6303 92 10 och 6303 92 90, vilka har lydelsen ”[a]v bondad duk” respektive ”[a]ndra”.

13

I artikel 34 tredje stycket i förvaltningsprocesslagen (Administrativnoprotsesualen kodeks) föreskrivs att ”administrationen ska säkerställa att parterna har möjlighet att framföra sina synpunkter på förebringad bevisning och gjorda påståenden inom en frist som inte får överstiga sju dagar. Parterna får framställa ansökningar och invändningar skriftligen”.

14

Enligt artikel 35 i den ovannämnda lagen ska ett förvaltningsbeslut meddelas sedan de relevanta omständigheter som beaktats har utretts och de förklaringar och invändningar har prövats som i förekommande fall har framförts av berörda medborgare eller organisationer.

15

Enligt artikel 179.1 i civilprocesslagen (Grazhdanski protsesualen kodeks) (nedan kallad GPK) utgör en officiell handling, som en tjänsteman i erforderlig form och på vederbörligt sätt upprättat i sin tjänsteutövning, bevis för förklaringar som avgetts inför denne och för åtgärder som vidtagits av eller inför denne.

16

Enligt artikel 297 GPK är både den domstol som har avkunnat en dom och alla andra domstolar och myndigheter bundna av denna dom sedan den vunnit laga kraft.

17

Enligt artikel 302 GPK är de allmänna domstolarna, med avseende på frågan huruvida förvaltningsbeslutet är giltigt och lagenligt, bundna av förvaltningsdomstolarnas lagakraftvunna avgöranden.

18

Enligt artikel 211.1 i tullagen (Zakon na mitnitsite) (nedan kallad ZM) ska tullmyndigheterna, när tullen inte erlagts inom den föreskrivna fristen, använda alla enligt denna lag eller andra rättsregler tillåtna medel för att säkerställa att beloppet erläggs och får även anta förvaltningsbeslut om verkställighet.

19

Enligt artikel 211a ZM utgör ”[b]eslut om indrivning av offentligrättsliga statliga fordringar individuella förvaltningsbeslut som fattas av direktören för den tullmyndighet inom vars område den förfallna skulden uppstått. I dessa rättsakter fastställs huruvida tullskulder och andra offentligrättsliga fordringar är förfallna till betalning”.

20

I en tulldeklaration som ingavs den 8 januari 2009 deklarerade Stoilov ”material för tillverkning av rullgardiner” enligt undernummer 6303 92 10 i Kombinerade nomenklaturen. Tullen beräknades till 7 598,56 bulgariska leva (BGN). Det beloppet erlades liksom mervärdesskatt med 23544,53 BGN.

21

För att kontrollera deklarationen gjorde tullmyndigheterna en laboratorieanalys av prover den 9 januari 2009. Ett protokoll fördes över analysen.

22

Med hänsyn till laboratorieanalysen bedömde tullmyndigheterna att de varor som avsågs i deklarationen inte kunde klassificeras enligt kapitel 63 i Kombinerade nomenklaturen. Det framgick av undersökningen att varorna uppfyllde kraven för att klassificeras enligt kapitel 54 i Kombinerade nomenklaturen och närmare bestämt enligt undernummer 5407 61 30.

23

Under dessa förhållanden delgav Nachalnik na Mitnitsa Stolichna den 27 april 2009 Stoilov ett beslut att klassificera de varor som avsågs i tulldeklarationen av den 8 januari 2009 enligt det ovannämnda undernumret (nedan kallat beslutet om klassificering), vilket medförde att tullsatsen ökade från 6,5 till 8 procent och att en slutgiltig antidumpningstull påfördes med 74,8 procent enligt rådets förordning (EG) nr 1487/2005 av den 12 september 2005 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa appreterade polyesterfilamentvävnader med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 240, s. 1) i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1087/2007 av den 18 september 2007 (EUT L 246, s. 1).

24

Enligt detta beslut beviljades Stoilov en frist på sju dagar för att frivilligt betala de offentligrättsliga fordringarna på 1211,37 BGN för tull, 82372,82 BGN för antidumpningstull och 16 716,84 BGN för mervärdesskatt.

25

Stoilov begärde att myndigheten skulle ompröva detta beslut och överklagade därefter till Administrativen sad Sofia-grad (förvaltningsdomstol i Sofia).

26

Eftersom Stoilov inte erlade de belopp som angavs i beslutet om klassificering inom den föreskrivna fristen, fattade Nachalnik na Mitnitsa Stolichna den 7 augusti 2009 beslut nr 13 om indrivning av statens fordringar (nedan kallat beslutet om indrivning).

27

Stoilov överklagade detta beslut den 11 september 2009 och begärde att ett oberoende sakkunnigutlåtande skulle inhämtas beträffande klassificeringen av de aktuella varorna. Eftersom Stoilovs begäran inte besvarades inom fristen, väckte företaget talan vid Administrativen sad Sofia-grad den 7 oktober 2009.

28

Den 14 oktober 2009 avslog den administrativa överinstansen, det vill säga den regionale tulldirektören, överklagandet av den 11 september 2009 och begäran att ett sakkunnigutlåtande skulle inhämtas.

29

Administrativen sad Sofia-grad fastställde beslutet om klassificering genom dom av den 30 december 2010.

30

Stoilov överklagade denna dom till Varhoven administrativen sad (högsta förvaltningsdomstolen). Målet var fortfarande anhängiggjort vid denna när förevarande begäran om förhandsavgörande framställdes.

31

Enligt Administrativen sad Sofia-grad finns det två möjligheter att klassificera de varor som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, nämligen att klassificera dem enligt kapitlen 54 eller 63 i Kombinerade nomenklaturen. För att skilja dessa åt ska domstolen tolka begreppet ”konfektionerade varor” i den mening som avses i anmärkning 7 till ovannämnda kapitel 63 och begreppet vävnader i undernummer 5407 61 30 i Kombinerade nomenklaturen.

32

Med hänsyn till resultatet av fem andra tulldeklarationer som Stoilov ingav både före och efter den omtvistade deklarationen för sådana varor som dem som är aktuella i målet vid den nationella domstolen, ska domstolen dessutom bedöma huruvida Stoilov kan göra gällande principen om skydd för berättigade förväntningar för att de varor som är aktuella i målet vid den nationella domstolen ska klassificeras under nummer 6303 92 10.

33

Den nationella domstolen har erinrat om att den sistnämnda deklarationen har gett upphov till två olika nationella förfaranden som avser samma faktiska och rättsliga omständigheter. Den anser därför att det är nödvändigt att hänskjuta frågan vilket beslut som, med hänsyn till artikel 243.1 i tullkodexen, utgör en rättsakt mot vilken talan kan väckas.

34

Enligt den nationella domstolen finns det även skäl att begära en tolkning av artiklarna 41 och 47 i stadgan.

35

Mot denna bakgrund beslutade Administrativen sad Sofia-grad att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

36

Enligt fast rättspraxis utgör det förfarande som har införts genom artikel 267 FEUF ett medel för samarbete mellan EU-domstolen och de nationella domstolarna genom vilket EU‑domstolen tillhandahåller de nationella domstolarna de uppgifter om tolkningen av unionsrätten som de behöver för att kunna avgöra de mål som de har att pröva (se, bland annat, dom av den 16 juli 1992 i mål C-83/91, Meilicke, REG 1992, s. I-4871, punkt 22, svensk specialutgåva, volym 13, s. I‑105, och av den 27 november 2012 i mål C‑370/12, Pringle, punkt 83).

37

Inom ramen för detta samarbete är det den nationella domstol vid vilken målet anhängiggjorts som är bäst lämpad att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till domstolen (se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 16 juli 1992 i mål C-343/90, Lourenço Dias, REG 1992, s. I-4673, punkt 15, svensk specialutgåva, volym 13, s. 169, och av den 21 februari 2006 i mål C-152/03, Ritter-Coulais, REG 2006, s. I-1711, punkt 14).

38

Det ankommer likväl på domstolen att – för att pröva sin egen behörighet – vid behov undersöka de omständigheter under vilka en nationell domstol har anhängiggjort sin begäran om förhandsavgörande och, framför allt, att fastställa om den begärda tolkningen av unionsrätten har samband med de verkliga omständigheterna och saken i målet vid den nationella domstolen, så att domstolen inte föranleds att avge rådgivande utlåtanden i allmänna eller hypotetiska frågor (se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 16 december 1981 i mål 244/80, Foglia, REG 1981, s. 3045, punkterna 18 och 21, svensk specialutgåva, volym 6, s. 243, och av den 30 september 2003 i mål C-167/01, Inspire Art, REG 2003, s. I-10155, punkt 45). Om det framgår att den ställda frågan uppenbart saknar relevans för avgörandet av målet, ska domstolen fastställa att anledning saknas att besvara denna (se bland annat domarna i de ovannämnda målen Lourenço Dias, punkt 20, och Ritter-Coulais, punkt 15 och där angiven rättspraxis).

39

I förevarande fall framgår det av de skriftliga yttranden som ingetts i målet och den nationella domstolens svar på domstolens begäran om förtydligande att Varhoven administrativen sad, genom dom av den 5 juli 2012 upphävde den dom som nämnts ovan i punkt 29 och beslutet om klassificering.

40

I svaret på den ovannämnda begäran om förtydligande förklarade den nationella domstolen vilken verkan den omständigheten att beslutet om klassificering upphävts hade på tvisten vid den nationella domstolen. Enligt denna förklaring och lydelsen i den ovannämnda domen, vilken bifogats denna domstols svar, slog Varhoven administrativen sad bland annat fast att den klassificering enligt tulltaxan som Nachalnik na Mitnitsa Stolichna gjorde och som fastställdes av Administrativen sad Sofia-grad, var felaktig med beaktande av bevisningen och sakkunnigutlåtandena i målet. Varhoven administrativen sad fann därför att de omständigheter som Administrativen sad Sofia-grad hade lagt till grund för sitt avgörande inte stöddes av den bevisning som förebringats eller av sakkunnigutlåtandet.

41

I sitt svar angav den nationella domstolen vidare att det åligger denna att säkerställa att de förfaranderegler iakttas, vilka utgör en förutsättning för lagenligheten av beslutet om klassificering. En av dessa förfaranderegler är bestämmelsen om delgivning av att en ”obetald skuld” föreligger i den mening som avses i artikel 211a ZM.

42

Under förhandlingen vid domstolen medgav Nachalnik na Mitnitsa Stolichna att beslutet om klassificering inte längre existerar enligt bulgarisk rätt sedan det upphävdes av Varhoven administrativen sad.

43

Under denna förhandling anförde Stoilov att verkställighetsmyndigheten meddelade ett beslut den 24 september 2012 om att de offentligrättsliga fordringarna inte längre skulle drivas in. Med anledning av detta beslut avslutades det förfarande för indrivning som hade inletts enligt beslutet om indrivning. Nachalnik na Mitnitsa Stolichna har ifrågasatt giltigheten av verkställighetsmyndighetens beslut, men har inte förnekat att ett sådant beslut föreligger.

44

Oavsett om det förfarande för indrivning har avslutats som inleddes med tillämpning av beslutet om indrivning, följer det av vad ovan anförts och av punkt 16 i generaladvokatens förslag till avgörande att den nationella domstolen, för att avgöra det mål som är anhängigt vid den, inte längre behöver beakta det svar som domstolen skulle avge för det fall den skulle besvara tolkningsfrågorna.

45

Såsom den nationella domstolen angav i sitt svar på domstolens begäran om förtydligande, upphävde Varhoven administrativen sad beslutet om klassificering i dess helhet. Enligt förfarandereglerna måste, såsom anförts ovan i punkt 41, detta beslut emellertid föreligga för att ett beslut om indrivning ska kunna meddelas.

46

Mot denna bakgrund finner domstolen att förevarande begäran om förhandsavgörande inte längre avser en tolkning av unionsrätten som motsvarar något objektivt behov för den nationella domstolens avgörande (se, analogt, bland annat dom av den 9 oktober 1997 i mål C-291/96, Grado och Bashir, REG 1997, s. I-5531, punkt 16). Eftersom ändamålet med talan har förfallit, gör begäran om förhandsavgörande det inte möjligt för den nationella domstolen att erhålla sådana tolkningsdata avseende unionsrätten som den kan tillämpa på ett ändamålsenligt sätt för att avgöra det anhängiggjorda målet i enlighet med unionsrätten (se bland annat, och för ett liknande resonemang, dom av den 16 september 1982 i mål 132/81, Vlaeminck, REG 1982, s. 2953, punkt 13).

47

I svaret på domstolens begäran om förtydligande av vilken verkan den omständigheten att beslutet om klassificering upphävts hade på målet vid den nationella domstolen, ansåg denna domstol visserligen att tullmyndigheterna kan fatta nya beslut med samma innehåll som beslutet om klassificering och beslutet om indrivning. Även om det antas att denna möjlighet fortfarande föreligger trots Varhoven administrativen sads dom av den 5 juli 2012, skulle domstolen, om den besvarade frågor som ställs under sådana förhållanden, avge ett rådgivande yttrande avseende hypotetiska frågor, vilket står i strid med dess uppdrag i samband med det domstolssamarbete som införts genom artikel 267 FEUF (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 februari 1983 i mål 149/82, Robards, REG 1983, s. 171, punkt 19, domen i det ovannämnda målet Meilicke, punkt 25, och dom av den 21 mars 2002 i mål C-451/99, Cura Anlagen, REG 2002, s. I-3193, punkt 26).

48

Mot bakgrund av vad ovan anförts saknas anledning att besvara de frågor som den nationella domstolen har ställt.

49

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:

Anledning saknas att besvara de frågor som ställts av Administrativen sad Sofia-grad (Bulgarien).