61999J0500

1. Överklagande - Grunder - Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna - Avvisning - Domstolens kontroll av bevisvärderingen - Omfattas inte, utom vid missuppfattning av bevisning

(Artikel 225.1 EG; EG-stadgan för domstolen, artikel 51)

2. Ekonomisk och social sammanhållning - Strukturåtgärder - Gemenskapsfinansiering - Bestämmande av utgifter som berättigar till stöd - Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning

(Rådets förordning nr 4253/88, artikel 15.2 första och andra styckena)

3. Institutionernas rättsakter - Återkallelse - Rättsstridiga rättsakter - Villkor - Iakttagande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar

1. I enlighet med artikel 225.1 EG och artikel 51 i stadgan för domstolen kan ett överklagande endast avse en prövning av om rättsregler har åsidosatts. Domstolen är inte behörig att fastställa de faktiska omständigheterna. Domstolen är i princip inte heller behörig att pröva den bevisning som förstainstansrätten har godtagit för att fastställa dessa omständigheter. Det ankommer enbart på förstainstansrätten att bedöma värdet av den bevisning som förebringats. Med förbehåll för det fall då bevisningen missuppfattats, utgör inte denna bedömning en rättsfråga som i sig är underställd domstolens prövning.

( se punkt 59 )

2. Det framgår klart av artikel 15.2 andra stycket i förordning nr 4253/88 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2052/88 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet och om samordningen av deras verksamhet dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet att den har till syfte att bevilja kommissionen ett utrymme för skönsmässig bedömning. Dessutom utgör denna bestämmelse en avvikelse från den bestämmelse som föreskrivs i artikel 15.2 första stycket i förordning nr 4253/88, enligt vilken en utgift inte skall anses vara berättigad till stöd om den uppstått före den dag då motsvarande ansökan mottogs av kommissionen. Den restriktiva tolkning som bör göras av ett sådant undantag utgör hinder för att tolka ordet får, som förekommer i artikel 15.2 andra stycket, mer extensivt än det skapar en möjlighet för kommissionen.

( se punkt 68 )

3. Administrationen kan med retroaktiv verkan återkalla ett gynnande förvaltningsbeslut som är rättsstridigt, under förutsättning att varken rättssäkerhetsprincipen eller principen om skydd för berättigade förväntningar åsidosätts. Denna möjlighet, som kan utnyttjas när den som gynnas av rättsakten inte har medverkat till dess rättsstridighet, kan i än högre grad utnyttjas när rättsstridigheten har sin grund i dennes agerande.

( se punkt 90 )

I mål C-500/99 P,

Conserve Italia Soc. Coop. arl, tidigare Massalombarda Colombani SpA, San Lazzaro di Savena (Italien), företrätt av M. Averani, A. Pisaneschi, P. de Caterini och S. Zunarelli, avvocati, med delgivningsadress i Luxemburg,

klagande,

angående överklagande av dom meddelad den 12 oktober 1999 av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (tredje avdelningen) i mål T-216/96, Conserve Italia mot kommissionen (REG 1999, s. II-3139), i vilket det förs talan om upphävande av denna dom,

i vilket den andra parten är:

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av F. Ruggeri Laderchi, i egenskap av ombud, biträdd av M. Moretto, avvocato, med delgivningsadress i Luxemburg,

motpart i första instans

meddelar

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden F. Macken (referent) samt domarna C. Gulmann, R. Schintgen, V. Skouris och J.N. Cunha Rodrigues,

generaladvokat: S. Alber,

justitiesekreterare: byrådirektören L. Hewlett,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden avgivits vid förhandlingen den 30 maj 2001 av: Conserve Italia Soc. Coop. arl, företrätt av P. Manzini och A. Masutti, avvocati, och kommissionen, företrädd av L. Visaggio, i egenskap av ombud, biträdd av advokaten M. Moretto,

och efter att den 12 juli 2001 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Conserve Italia Soc. Coop. arl (nedan kallat Conserve Italia) har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 22 december 1999, med stöd av artikel 49 i EG-stadgan för domstolen överklagat förstainstansrättens dom av den 12 oktober 1999 i mål T-216/96, Conserve Italia mot kommissionen (REG 1999, s. II-3139, nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogillade förstainstansrätten den talan om ogiltigförklaring som Conserve Italia hade väckt mot kommissionens beslut C (96) 2760 av den 3 oktober 1996 (nedan kallat det ifrågasatta beslutet) om indragning av det stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) som beviljats bolaget Massalombarda Colombani SpA genom kommissionens beslut C (90) 950/356 av den 29 juni 1990 (nedan kallat stödbeslutet) samt, vid behov, mot samtliga rättsakter från kommissionen som har ett samband med detta beslut, särskilt arbetsdokument VI/1216/86-IT (nedan kallat arbetsdokumentet) om fastställande av högsta möjliga stöd från EUGFJ, utvecklingssektionen, inom ramen för rådets förordning (EEG) nr 355/77 av den 15 februari 1977 om gemensamma åtgärder för förbättring av villkoren för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter (EGT L 51, s. 1).

Tillämpliga bestämmelser

Förordning nr 355/77

2 I artiklarna 1.3 och 2 i förordning nr 355/77 föreskrivs att kommissionen kan bevilja stöd för gemensamma åtgärder från EUGFJ, utvecklingssektionen, genom att finansiera projekt som avser utveckling eller rationalisering av behandling, bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter.

3 I artikel 19.2 i nämnda förordning föreskrivs följande:

"Under den tidsperiod då [EUGFJ] är inblandad skall den myndighet eller det organ som i detta syfte utsetts av den berörda medlemsstaten till kommissionen på dennas anmodan översända allt bevismaterial och alla handlingar av vilka det framgår att de finansiella eller andra villkor som har fastslagits för varje projekt är uppfyllda. ...

... kommissionen [kan] besluta att stödet från [EUGFJ] skall nedsättas, innehållas eller dras in ...

- om projektet inte genomförs som planerat, eller

- om vissa av de fastställda villkoren inte är uppfyllda, eller

- ...

...

Kommissionen skall återkräva belopp vars utbetalning var felaktig eller inte längre berättigad."

Förordning nr 2515/85

4 I bilagorna till kommissionens förordning (EEG) nr 2515/85 av den 23 juli 1985 om ansökan om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, utvecklingssektionen, till projekt i syfte att förbättra villkoren för bearbetning och saluföring av jordbruks- och fiskeriprodukter (EGT L 243, s. 1) anges vilka uppgifter och handlingar som en ansökan om stöd som inges enligt förordning nr 355/77 skall innehålla.

5 Dessa bilagor innehåller standardformulär som skall ifyllas av stödsökande samt förklarande anmärkningar som syftar till att ge dessa vägledning.

6 I de förklarande anmärkningarna till enskilda rubriker i bilaga A till förordning nr 2515/85 anges, vad gäller punkt 5.3 i det formulär som skall ifyllas av stödsökandena, att "de projekt som påbörjats innan ansökan har inkommit till kommissionen inte kan beviljas stöd". Genom denna punkt i formuläret åtar sig de som ansöker om ett stöd att "inte inleda arbetet innan ansökan om stöd har inkommit till EUGFJ:s utvecklingssektion".

Arbetsdokumentet

7 Arbetsdokumentet utarbetades av EUGFJ år 1986. I punkt B.1.5 anges att åtgärder eller arbeten som inletts innan ansökan om stöd har lämnats in inte alls kan beviljas stöd. I punkten föreskrivs emellertid undantag från detta för

"...

b) förvärv av maskiner, anordningar och byggmateriel, inbegripet metallkonstruktioner och monteringsfärdig materiel (beställning och leverans), under förutsättning att monteringen, installationen, integreringen och arbetet på plats vad gäller byggmaterielen inte äger rum innan ansökan om stöd har lämnats in,

c) kostnader för förvärv av utrustning och maskiner som utprovats innan ansökan om projektet gjordes,

..."

8 I punkt B.1.5 i arbetsdokumentet preciseras att de åtgärder som avses under punkten b berättigar till stöd, medan de åtgärder som anges under punkten c inte berättigar till stöd men ändå inte medför att projektet inte kan accepteras.

9 Enligt punkt B.1.12 i arbetsdokumentet accepteras inte heller "kostnader för hyra av utrustning och investeringar finansierade genom leasing. Till exempel kostnader för hyra av maskiner av märket Tetra Pak, projekt som helt eller delvis finansieras genom leasing. Sådana investeringar kan emellertid berättiga till stöd om det föreskrivs i hyrköpsavtalet ... att äganderätten till den hyrda utrustningen eller finansierade åtgärden skall övergå till mottagaren inom fem år från den dag då stödet beviljats. Denna frist är endast fyra år för de projekt som finansieras från och med år 1985."

Förordning nr 4253/88

10 Den 24 juni 1988 antog rådet förordning (EEG) nr 2052/88 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet och om samordningen av deras verksamhet dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet (EGT L 185, s. 9).

11 Med stöd av denna förordning antog rådet den 19 december 1988 förordning (EEG) nr 4253/88 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2052/88 vad gäller samordningen av de olika strukturfondernas verksamhet dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter (EGT L 374, s. 1). Denna förordning trädde, i enlighet med dess artikel 34, i kraft den 1 januari 1989.

12 Av artikel 15.2 första stycket i förordning 4253/88 framgår följande:

"... utgifter skall inte anses vara berättigade till stöd från fonderna om de uppstått före den dag då motsvarande ansökan når kommissionen".

13 I artikel 15.2 andra stycket i förordning nr 4253/88 ges kommissionen emellertid möjlighet att göra undantag från denna regel i vissa fall, genom att det däri anges följande:

"För delfinansieringen av projekt och stödprogram får utgifter dock anses vara berättigade till stöd från fonderna om de uppstått under de sex månader som föregick den dag då kommissionen mottog motsvarande ansökan."

14 Den möjlighet till undantag som föreskrivs i artikel 15.2 andra stycket i förordning nr 4253/88 har upphävts från och med den 3 augusti 1993 genom rådets förordning (EEG) nr 2082/93 av den 20 juli 1993 om ändring av förordning nr 4253/88 (EGT L 193, s. 20; svensk specialutgåva, område 14, volym 1, s. 30).

15 Artikel 24 i förordning nr 4253/88, i dess lydelse enligt förordning nr 2082/93 (nedan kallad förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse) har rubriken "Reduktion, suspension och upphävande av stöd". Den har följande lydelse:

"1. Om en verksamhet eller åtgärd inte förefaller berättigad till vare sig en del av eller hela det tilldelade stödet skall kommissionen genomföra en lämplig granskning av fallet ...

2. Efter granskningen får kommissionen reducera eller suspendera stödet till den berörda verksamheten eller åtgärden om granskningen visar någon överträdelse eller väsentlig förändring som påverkar villkoren för att genomföra verksamheten eller åtgärden och för vilken man inte ansökt om kommissionens godkännande.

3. Varje belopp som erhållits felaktigt och återtas skall återbetalas till kommissionen. ..."

Förordning nr 4256/88

16 Rådets förordning (EEG) nr 4256/88 av den 19 december 1988 om bestämmelser för tillämpningen av förordning nr 2052/88 i fråga om EUGFJ:s utvecklingssektion (EGT L 374, s. 25; svensk specialutgåva, område 14, volym 2, s. 3) antogs samma dag som förordning nr 4253/88 och trädde även den i kraft den 1 januari 1989.

17 Artikel 10.1 i förordning nr 4256/88 har följande lydelse:

"I syfte att uppnå målen i förordning ... nr 2052/88 och i enlighet med bestämmelserna i förordning ... nr 4253/88 skall rådet senast den 31 december 1989 ... fatta beslut om formerna och villkoren för [EUGFJ:s] bidrag till [åtgärderna] för att förbättra villkoren för bearbetning och saluföring av [jordbruksprodukter] ..."

18 I artikel 10.2 i förordning nr 4256/88 anges att förordning nr 355/77 skall upphöra att gälla samma dag som det rådsbeslut som avses i första punkten träder i kraft. I artikel 10.3 i förordning nr 4256/88 föreskrivs emellertid att artiklarna 6-15 och 17-23 i förordning nr 355/77 skall fortsätta att gälla för projekt som inlämnats innan nämnda beslut trädde i kraft.

19 Detta rådsbeslut antogs den 29 mars 1990 i form av förordning (EEG) nr 866/90 om förbättring av villkoren för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter (EGT L 91, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 32, s. 111). Denna förordning trädde i kraft den 1 januari 1990, vilket således även är den dag då förordning nr 355/77 upphörde att gälla.

Bakgrund

20 Av den överklagade domen framgår följande:

"20 Den 27 oktober 1988 mottog kommissionen en ansökan om stöd från EUGFJ som ingetts av den italienska regeringen med stöd av förordning nr 355/77. Ansökan hade inlämnats av Federazione Italiana dei Consorzi Agrari, en sammanslutning av jordbrukskooperativ som skötte en stor del av den italienska livsmedelsindustrin fram till dess att den trädde i likvidation i maj 1991, för Fedital SpA:s räkning (nedan kallat Fedital). Stödet var avsett att stödja ett projekt att utveckla, rationalisera och tekniskt modernisera en verksamhet tillhörande Fedital i kommunen Massa Lombarda.

...

22 Under tiden sålde Fedital den 31 december 1989 sin verksamhet i Massa Lombarda till Colombani Lusuco SpA, som också kontrollerades av Federazione Italiana dei Consorzi Agrari. Namnet på köpandebolaget ändrades sedan till Massalombarda Colombani SpA (nedan kallat Massalombarda Colombani). Den 18 oktober 1994 såldes sistnämnda bolag till Frabi SpA (senare Finconserve SpA), finansbolaget i koncernen Conserve Italia Soc. Coop. arl ... Sistnämnda bolag är specialiserat på bearbetning, konservering och saluföring av matvaror, till exempel frukt och grönsaker, jordbruksprodukter, fiskeriprodukter, kött, färdiglagad mat och livsmedel i allmänhet.

23 Den 23 mars 1990 begärde kommissionen att Fedital skulle precisera det omtvistade arbetets beskaffenhet och kostnad samt när det förväntades påbörjas och slutföras. Kommissionen ville även veta om arbetet hade påbörjats före den dag då den mottog ansökan (den 27 oktober 1988). Den begärde även att få ta del av 1988 års bokslut samt få kopior på försäljningskontrakt avseende vissa av bolagets förvärv.

24 Den 17 april 1990 svarade Massalombarda Colombani att arbetet hade inletts den 31 oktober 1988 och planerade att slutföras före den 30 juni 1990 samt bifogade kopior på kontrakt i sitt svar. Ett av dessa, undertecknat den 22 december 1988, avsåg försäljning av en emballeringsmaskin av märket Tetra Pak.

25 Genom beslut av den 29 juni 1990 beviljade kommissionen Massalombarda Colombani ett stöd på 2 002 932 326 LIT för en sammanlagd investering på 8 036 600 000 LIT ...

26 Genom beslut av den 18 november 1991 beviljade den italienska regeringen Massalombarda Colombani en subvention på 2 008 000 000 LIT som komplement till det finansiella stödet från EUGFJ.

27 Den 22 november 1991 slutinspekterade de italienska myndigheterna arbetena och godkände dessa med motiveringen att de allmänt uppfyllde villkoren i beslutet om beviljande av stöd.

28 Till följd av de inspektioner som de italienska myndigheterna och kommissionen genomförde tillsammans i mars 1993 och den 26-30 september 1994 upptäckte den senare att vissa inköp och arbeten hade genomförts före det att kommissionen mottog ansökan om stöd. Vidare upptäckte kommissionen att, till skillnad från den kopia som hade skickats till kommissionen den 17 april 1990 som svar på den sistnämndas begäran om upplysningar av den 23 mars 1990, framgick det av originalet av köpekontraktet avseende en maskin av märket Tetra Pak att maskinen hade installerats i köparens lokaler, enligt ett hyresavtal, före den dag kommissionen mottog ansökan. Vidare var ett antal fraktsedlar avseende maskiner som förvärvats inom ramen för projektet daterade före den dag kommissionen mottog ansökan om stöd och andra fraktsedlar saknades.

29 I telefax av den 3 november 1994 till kommissionen förklarade de italienska myndigheterna att de var positiva till att det med anledning av de allvarliga oegentligheterna skulle inledas ett förfarande om indragning av stödet från EUGFJ.

30 Den 22 maj 1995 informerade kommissionen Massalombarda Colombani och de italienska myndigheterna om att den hade för avsikt att inleda ett sådant förfarande och att återkräva de felaktigt utbetalda beloppen samt uppmanade dem att yttra sig i frågan.

31 Massalombarda Colombani ingav yttranden den 3 augusti och den 22 september 1995. Bolaget uppgav att det visserligen hade köpt in utrustning före den dag kommissionen mottog ansökan om stöd, men att dessa inköp gjorts på prov. Det medgav för övrigt att projektet avsåg vissa arbeten som genomförts före den dag kommissionen mottog ansökan om stöd. Till följd av ett möte den 19 januari 1996 med de handläggande tjänstemännen på kommissionen ingav Massalombarda Colombani ytterligare ett yttrande den 27 februari 1996.

32 Den 3 oktober 1996 fattade kommissionen beslut C (96) 2760 om indragning av det stöd som beviljats bolaget Massalombarda Colombani genom kommissionens beslut C (90) 950/356 av den 29 juni 1990 om beviljande av stöd från EUGFJ:s utvecklingssektion inom ramen för projekt nr 90.41.IT.109.0, med stöd av förordning nr 355/77, med rubriken Potenziamento e aggiornamento tecnologico degli impianti di uno stabilimento ortofrutticolo in Massa Lombarda (Ravenna) från EUGFJ ...

33 De huvudsakliga skälen i det omtvistade beslutet har följande lydelse:

...

Stödet har beviljats bland annat med hänsyn till den tekniska beskrivningen av de planerade arbetena och med hänsyn till den tidsplan för arbetets genomförande som angavs i den akt som bifogades den ansökan om stöd som nämns i beslutstexten.

...

Vid en kontroll har det emellertid konstaterats att vissa slutliga inköp har gjorts och vissa arbeten har utförts före den dag kommissionen erhöll ansökan om stöd från mottagaren, det vill säga före den 27 oktober 1988, och att detta strider mot det åtagande som mottagaren har skrivit under, enligt bestämmelsen på sidan 5 i bilaga A1 i förordning ... nr 2515/85 ..., i ansökan om stöd.

Det har även upptäckts att ett köpekontrakt avseende en emballeringsmaskin av märket Tetra Pak hade förfalskats för att dölja det faktum att den hade installerats i mottagarens lokaler före det att kommissionen mottog ansökan om stöd.

...

Med anledning av vad ovan anförts kan det konstateras att de upptäckta oegentligheterna påverkar villkoren för genomförande av ifrågavarande projekt ..."

21 År 1997 uppgick Massalombarda Colombani i Conserve Italia inom ramen för ett fusionsförfarande.

Förfarandet vid förstainstansrätten och den överklagade domen

22 Klaganden väckte den 23 december 1996 talan om ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet.

23 Klaganden yrkade att förstainstansrätten skulle

- ogiltigförklara det ifrågasatta beslutet,

- vid behov med stöd av artikel 184 i EG-fördraget (nu artikel 241 EG) ogiltigförklara samtliga rättsakter som har ett samband med detta beslut, särskilt arbetsdokumentet,

- förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

24 Kommissionen yrkade att förstainstansrätten skulle

- avvisa yrkandet om ogiltigförklaring av arbetsdokumentet,

- ogilla talan i övrigt,

- förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

25 Till stöd för sin talan inför förstainstansrätten gjorde sökanden gällande att olika rättsregler om tillämpningen av EG-fördraget åsidosatts och, i synnerhet, artikel 15.2 i förordning nr 4253/88, punkt B.1.5 och B.1.12 i arbetsdokumentet och artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse. Inom ramen för dessa grunder gjorde sökanden särskilt gällande att kommissionen hade åsidosatt principen om att påföljd skall föreskrivas i lag, principen om skydd för berättigade förväntningar och proportionalitetsprincipen samt gjort sig skyldig till maktmissbruk. Slutligen ansåg sökanden att kommissionen hade åsidosatt väsentliga formföreskrifter, eftersom det omtvistade beslutet var otillräckligt motiverat.

Förstainstansrättens bedömning av grunden att artikel 15.2 i förordning nr 4253/88 och punkt B.1.5 och B.1.12 i arbetsdokumentet åsidosatts

26 Vad beträffar datumet för när projekten påbörjats gjorde sökanden gällande att det avgörande var när inköpen eller arbetena betalats eller åtminstone när de fakturerats. I förevarande fall verkställdes alla betalningar efter den dag då kommissionen mottog ansökan om stöd och samtliga fakturor var daterade efter den tidpunkt då åtgärden inleddes. Inte heller upprättades det någon leveransförteckning mer än sex månader före den dag då åtgärden inleddes. Det stödmottagande företaget lämnade inga falska uppgifter om den tidpunkt då inköpen eller arbetena ägde rum. De transaktioner som genomförts före den dag då kommissionen mottog ansökan om stöd, bland annat hyreskontraktet avseende maskinen av märket Tetra Pak, reglerades aldrig i slutliga kontrakt, utan endast genom preliminära kontakter eller i kontrakt med suspensiva villkor.

27 Sökanden medgav att det stödmottagande företaget hade tillsänt kommissionen en kopia på ett köpekontrakt avseende en emballeringsmaskin av märket Tetra Pak som till skillnad från originalet inte innehöll uppgift om att maskinen redan hade installerats i köparens lokaler enligt ett hyreskontrakt som upprättats i Modena (Italien) den 30 november 1987. Sökanden gjorde emellertid gällande att det inte låg något bedrägligt uppsåt till grund för detta agerande utan att det endast innebar att ett formfel hade begåtts, som inte var väsentligt och inte rättfärdigade att stödet drogs in. Eftersom köpekontraktet avseende denna maskin undertecknats efter den dag då kommissionen mottog ansökan om stöd, var regeln i punkt B.1.5 b i arbetsdokumentet att utgifter inte skulle godtas för övrigt inte tillämplig. Enligt sökanden borde hyreskontraktet ha omfattats av det undantag som föreskrivs i punkt B.1.12 i arbetsdokumentet. Sökanden gjorde vidare gällande att arbetsdokumentet stred mot artikel 15.2 i förordning nr 4253/88, eftersom det åsidosatte regeln att utgifter som uppkommit sex månader före den dag då åtgärden inleddes kunde beviljas stöd.

28 I detta avseende ansåg förstainstansrätten följande i den överklagade domen:

"- Inköp och arbeten som ägt rum före den dag kommissionen mottog ansökan om stöd

...

59 I artikel 19.2 i ... förordning [nr 355/77] föreskrivs ... att kommissionen kan besluta att stödet skall nedsättas, innehållas eller dras in om projektet inte genomförs som planerat eller om vissa av de fastställda villkoren inte är uppfyllda.

60 I denna bestämmelse anges inte under vilka omständigheter detta kan ske, men hänvisas uttryckligen till finansiella eller andra villkor som har fastslagits för varje projekt. Härav följer att samtliga villkor för varje projekt, oavsett om de är tekniska eller finansiella eller om de kräver att en frist skall hållas, omfattas av detta uttryck.

61 I artikel 1.1 i förordning nr 2515/85 föreskrivs att ansökan om stöd från EUGFJ:s utvecklingssektion ... skall innehålla de uppgifter och handlingar som anges i bilagan. Härav följer att uppgifterna i ansökningsformuläret - bland annat uppgifterna om det åtagande som stödsökanden måste skriva under när han inger sin ansökan, vilket prövas mot bakgrund av punkt 5.3 i Förklarande anmärkningar till enskilda rubriker i bilaga A till nämnda förordning ... - är tvingande på samma sätt som bestämmelserna i förordningen, till vilken modellerna och de förklarande anmärkningarna är bifogade (se i detta avseende förstainstansrättens dom av den 24 april 1996 i de förenade målen T-551/93, T-232/94, T-233/94, T-234/94, Industrias Pesqueras Campos m.fl. mot kommissionen, REG 1996, s. II-247, punkt 84). Vidare har bolaget Massalombarda Colombani undertecknat ett uttryckligt, högtidligt och ensidigt personligt åtagande att inte inleda arbetet före det att EUGFJ:s utvecklingssektion har mottagit ansökan om stöd. Detta åtagande har accepterats av kommissionen och har integrerats i rättsakten om beviljande av stöd och utgör en del av dennas rättsliga verkan. Det villkor om tidsfrist som åtagandet avser, vilket bland annat bidrar till att skydda rättssäkerheten och till att alla stödsökande behandlas lika, utgör följaktligen ett villkor som ställs enligt artikel 19.2 i förordning nr 355/77. Om denna frist inte respekteras har det finansierade projektet inte genomförts som planerat.

62 I detta åtagande - som anges i ansökningsformuläret och som skrivits under av stödmottagaren när han lämnade in ansökan - hänvisas det emellertid inte till en sexmånadersperiod före den tidpunkt då ansökan mottogs. Det skall därför undersökas om åtagandet har ändrats genom att artikel 15.2 i förordning nr 4253/88 trädde i kraft den 1 januari 1989 så att utgifter som uppstått upp till sex månader före det att kommissionen mottog ansökan kan beviljas stöd, vilket sökanden har påstått.

63 Det framgår av artikel 15.2 första stycket i förordning nr 4253/88 och av ordet får i andra stycket att en utgift i allmänhet endast kan beviljas stöd om den har uppstått efter den dag då kommissionen mottog motsvarande ansökan. Det är endast i undantagsfall som kommissionen har möjlighet att acceptera att en utgift som har uppkommit upp till sex månader före den dag då kommissionen mottog ansökan kan beviljas stöd.

64 Genom beslutet att bevilja stödet ... har kommissionen godkänt ansökan med det personliga åtagandet att inte inleda arbetena före det att den mottagit ansökan. Kommissionen har dock inte preciserat att den hade för avsikt att utnyttja möjligheten i artikel 15.2 andra stycket i förordning nr 4253/88.

65 Även om det skulle vara riktigt att åtagandet skall tolkas mot bakgrund av artikel 15.2 i förordning nr 4253/88, är det avgörande kriteriet för att fastställa från och med vilken tidpunkt arbetet kan påbörjas det som anges i första stycket i denna bestämmelse, i brist på annan uppgift från kommissionen.

66 Det är således nödvändigt att fastställa vilken tidpunkt som är avgörande för om arbetena skall anses ha påbörjats före det att kommissionen mottog ansökan om stöd enligt det åtagande som undertecknades när den omtvistade ansökan om stöd ingavs. I synnerhet skall det undersökas om denna tidpunkt är då de första subventionerade inköpen eller arbetena betalades eller om det eventuellt är då de fakturerades, vilket sökanden har påstått.

67 När ett kontrakt ingås inom ramen för ett stöttat investeringsprojekt får detta avgörande följdverkningar för hur projektet skall genomföras, även om kontraktet innehåller suspensiva villkor. Följaktligen utgör sådana kontrakt en åtgärd för att genomföra ett projekt. Följaktligen är det den tidpunkt då kontraktet har ingåtts som avgör när arbetet skall anses ha inletts enligt det åtagande som mottagaren har undertecknat.

68 Sökanden har emellertid inte bestritt att kontrakten avseende de maskiner som införskaffats för det aktuella projektet ingicks före den dag kommissionen mottog ansökan om stöd.

69 Följaktligen har mottagaren brutit mot åtagandet i ansökningsformuläret att inte påbörja projektet före detta datum. Härav följer att ett villkor i beslutet att bevilja stödet inte har respekterats och att projektet inte har genomförts som planerat.

70 Sökandens påstående att det är betalningsdagen eller åtminstone faktureringsdagen som är avgörande kan inte godtas. Det är nämligen tveksamt att stödmottagaren skulle ha kunnat tro att projektet inte ansågs ha påbörjats före betalningsdagen eller faktureringsdagen. Även om stödmottagaren inte hade någon bedräglig avsikt, borde han i vart fall ha ifrågasatt sin tolkning av åtagandet att inte påbörja projektet före det att kommissionen hade mottagit ansökan om stöd. I sådana situationer åligger det honom att informera sig om omfattningen av det aktuella åtagandet, inte bara för att han inte [skall] åta sig något alltför lättvindigt, utan även för att han skall undvika varje risk att missleda kommissionen.

71 Sökande och mottagare av stöd är skyldiga att tillse att de lämnar riktiga uppgifter till kommissionen som inte missleder denna. Annars skulle det kontroll- och bevissystem som införts för att kontrollera att villkoren för beviljande av stöd är uppfyllda inte fungera på ett korrekt sätt. I avsaknad av tillförlitliga uppgifter riskerar projekt som inte uppfyller de ställda kraven annars att beviljas stöd. Härav följer att den informations- och lojalitetsplikt som åligger sökande och mottagare av stöd utgör en del av EUGFJ:s stödsystem och är viktig för dess funktion.

72 Den i förevarande fall föreliggande omständigheten att det datum då arbetena påbörjades har undanhållits eller presenterats på ett sådant sätt att de misslett kommissionen utgör ett åsidosättande av denna skyldighet och följaktligen av de tillämpliga föreskrifterna.

73 Följaktligen kan svaranden inte anses ha åsidosatt artikel 15.2 i förordning nr 4253/88.

74 Eftersom påståendet att svaranden har åsidosatt principen om skydd för berättigade förväntningar är baserat på förutsättningen att artikel 15.2 i förordning nr 4253/88 har överträtts och eftersom de argument som sökanden grundat på detta påstådda åsidosättande av nämnda bestämmelse inte kan godtas av ovannämnda skäl, kan inte heller detta påstående godtas.

- Förfalskningen av köpekontraktet avseende emballeringsmaskinen

75 Sökanden har medgett att kopian på köpekontraktet avseende en emballeringsmaskin av märket Tetra Pak, som tillsändes kommissionen som svar på en begäran om upplysningar, till skillnad från originalet inte innehöll upplysningen att den ifrågavarande maskinen redan hade installerats i mottagarens lokaler enligt ett hyreskontrakt ... när kommissionen mottog ansökan om stöd.

76 Stödmottagaren borde ha utgått ifrån att kommissionen behövde fullständig information om det aktuella kontraktet för att på rätt sätt kunna utföra sitt arbete, och detta i än större utsträckning eftersom den sistnämnda hade begärt upplysningar i detta avseende. Följaktligen skulle mottagaren ha översänt en med originalet överensstämmande kopia på kontraktet ifråga ... Att översända en kopia som inte överensstämmer med nämnda kontrakt utgör en allvarlig och uppenbar oegentlighet som i vart fall är en allvarlig försummelse även om den inte är avsiktlig.

77 Till skillnad från vad sökanden har påstått har denna oegentlighet kunnat påverka stödbeloppet. Syftet med förordning nr 355/77, vilket framgår både av rubriken och av fjärde övervägandet samt av bestämmelserna i avdelning II, är att förbättra villkoren för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter. Förbättringen är resultatet av en jämförelse mellan den situation som skall uppstå till följd av den finansierade åtgärden och den situation som existerade före det att projektet inleddes. Eftersom projektet inte får påbörjas före det att kommissionen har mottagit ansökan om stöd, är det i förhållande till situationen före detta datum som bedömningen av förbättringen skall göras. Det är emellertid inte uteslutet att det definitiva förvärvet av en emballeringsmaskin, som redan var installerad i det mottagande företagets lokaler enligt ett hyreskontrakt, inte utgör en sådan förbättring. I vart fall har sökanden inte visat att förvärvet av maskinen medför en förbättring av villkoren för bearbetning och saluföring av de berörda jordbruksprodukterna.

78 Det kan inte av arbetsdokumentet dras slutsatsen att den ifrågavarande oegentligheten saknar betydelse. För det första, även om punkt B.1.5 b i nämnda arbetsdokument avser sådana maskiner som är aktuella i förevarande mål, gäller denna punkt i vart fall endast maskiner som inte är installerade före det att ansökan om stöd har ingetts, vilket inte är fallet i detta mål. För det andra föreskrivs i punkt B.1.12 i arbetsdokumentet att investeringar som finansieras genom leasing endast kan beviljas stöd om det anges i kontraktet att mottagaren övertar äganderätten till den finansierade utrustningen inom fyra år efter dagen för stödets beviljande. I förevarande fall innehöll hyresavtalet ingen klausul om att äganderätten skulle övergå inom denna tidsperiod.

...

80 Det framgår av det ovan anförda att talan inte kan vinna bifall på den grunden att artikel 15.2 i förordning nr 4253/88 och punkt B.1.5 och B.1.12 i arbetsdokumentet har åsidosatts."

Förstainstansrättens bedömning av grunden att artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse åsidosatts

29 Sökanden gjorde i första hand gällande att artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 inte var tillämplig, eftersom de konstaterade oegentligheterna inte hade påverkat villkoren för att genomföra åtgärden. Sökanden gjorde i andra hand gällande att kommissionen inte med stöd av artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse kunde dra in stödet utan endast nedsätta det med det belopp som felaktigt utbetalats på grund av oegentligheterna.

30 I detta avseende uttalade förstainstansrätten följande i den överklagade domen:

"90 Det framgår av punkterna 69 och 72-76 ovan att stödmottagaren inte har genomfört projektet som planerat och inte uppfyllt vissa ställda krav. Enligt artikel 19.2 i förordning nr 355/77 kan kommissionen besluta att ett stöd skall nedsättas, innehållas eller dras in om projektet inte genomförs som planerat eller om vissa fastställda villkor inte är uppfyllda. Följaktligen utgör denna bestämmelse ett adekvat lagstöd för att anta det omtvistade beslutet.

91 De överträdelser som det redogörs för i punkterna 69 och 72-76 ovan utgör [oegentligheter] i den mening som avses i artikel 24.2 i förordning nr 4253/88. Härav följer att även denna bestämmelse var tillämplig i förevarande fall.

92 Även om det i nämnda artikel 24.2 inte uttryckligen anges att kommissionen har möjlighet att dra in ett stöd, kvarstår dock faktum att artikeln är placerad under rubriken Nedsättning, innehållande och indragning av stöd. När en bestämmelse inte har samma lydelse som rubriken, skall båda tolkas på så sätt att de använda begreppen får en innebörd. Med hänsyn till dels denna tolkningsregel, dels att det finns en annan bestämmelse som även är tillämplig på det omtvistade stödet, i vilken det föreskrivs möjlighet att under vissa villkor dra in ett stöd från EUGFJ (artikel 19.2 i förordning nr 355/77 ...), skall artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 tolkas på så sätt att samtliga de av lagstiftaren använda begreppen, bland annat ordet indragning i rubriken, får en innebörd. Följaktligen skall denna artikel tolkas på så sätt att kommissionen har möjlighet att dra in stöd när det förekommit oegentligheter, i synnerhet när projektet har ändrats i väsentlig utsträckning så att projektets beskaffenhet eller villkor för genomförande har påverkats, utan att kommissionen först har lämnat sitt godkännande.

93 Eftersom det har fastställts att kommissionen hade lagstöd för sitt beslut att dra in stödet, kan sökandens påstående att kommissionen har åsidosatt principen om att påföljd skall föreskrivas i lag och gjort sig skyldig till maktmissbruk inte godtas."

Förstainstansrättens bedömning av grunden att proportionalitetsprincipen överträtts

31 Sökanden gjorde gällande att de påstådda oegentligheterna inte motiverade att stödet skulle dras in, eftersom de inte hade medfört någon skillnad mellan det godkända och slutförda projektet och inte berodde på ett bedrägligt uppsåt eller ett försök att få ett högre stöd än summan av de genomförda investeringarna. Det omtvistade beslutet var därför, enligt sökanden, oproportionerligt och därför rättsstridigt.

32 Förstainstansrätten ansåg följande i den överklagade domen:

"101 Av domstolens fasta rättspraxis framgår att proportionalitetsprincipen ... innebär att gemenskapsinstitutionernas rättsakter inte får gå utöver gränserna för vad som är lämpligt och nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet ...

102 Domstolen har även fastslagit (se bland annat dom av den 20 oktober 1977 i mål 29/77, Roquette Frères, REG 1977, s. 1835, punkt 19) att gemenskapens institutioner åtnjuter ett stort utrymme för skönsmässig bedömning då det rör sig om bedömningen av en invecklad ekonomisk situation, vilket är fallet inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Vid granskningen av huruvida gemenskapsinstitutionen har överskridit sin behörighet inom detta område måste gemenskapsdomstolen således begränsa sig till att undersöka om denna institution har gjort ett uppenbart fel eller gjort sig skyldig till maktmissbruk eller uppenbart har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning ...

103 Vidare har domstolen fastslagit att iakttagandet av förpliktelser, vars uppfyllande är av grundläggande betydelse för att ett gemenskapsrättsligt system skall fungera tillfredsställande, får upprätthållas genom en påföljd som innebär förlust av en rättighet som har uppkommit till följd av gemenskapsrättsliga bestämmelser, som till exempel rätten till stöd (dom av den 12 oktober 1995 i mål C-104/94, Cereol Italia, REG 1995, s. I-2983, punkt 24 ...).

104 Såsom redan har påpekats ovan i punkt 77 har förordning nr 355/77 till syfte att förbättra villkoren för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter, en förbättring som utgör skillnaden mellan den situation som eftersträvas genom den finansierade åtgärden och den situation som existerade innan projektet inleddes. Det framgår även av sjunde övervägandet i förordning nr 355/77 att lagstiftaren har haft för avsikt att införa ett effektivt kontrollförfarande för att tillse att mottagarna uppfyller de krav som ställs när de beviljas stöd från EUGFJ. Det framgår slutligen av punkt 71 ovan att sökande och mottagare av stöd måste lämna tillförlitlig och icke missledande information till kommissionen för att det kontroll- och bevissystem skall fungera tillfredsställande som inrättats för att kontrollera bland annat att villkoret att projektet inte får påbörjas före det att kommissionen mottagit ansökan om stöd är uppfyllt.

105 Vid förhandlingen medgav sökanden dels att arbetet hade inletts före det att kommissionen mottog en ansökan om stöd avseende 1 780 663 116 LIT, dels att den oegentlighet som avser försäljningskontraktet avseende emballeringsmaskinen av märket Tetra Pak motsvarade ett belopp på 470 000 000 LIT, det vill säga totalt 2 250 663 116 LIT. Eftersom det beviljade stödet från EUGFJ uppgick till 2 002 932 326 LIT och den totala investeringen till 8 036 600 000 LIT, utgör de aktuella oegentligheterna 112 procent av stödet och 28 procent av investeringen. Det faktum att sökanden inte har respekterat sitt åtagande att inte inleda arbetet före det att kommissionen mottagit ansökan om stöd, inte har informerat den sistnämnda om detta och som svar på kommissionens begäran om upplysningar har skickat en med originalet icke överensstämmande kopia på ett försäljningskontrakt avseende en maskin som omfattas av ovannämnda projekt, utgör ett allvarligt åsidosättande av väsentliga skyldigheter.

106 Även om det är riktigt att omständigheterna i det aktuella målet inte är desamma som de som gav upphov till ... domen i målet Industrias Pesqueras Campos m.fl. mot kommissionen, har kommissionen på goda grunder kunnat anse att varje annan åtgärd än indragning av stödet riskerade att uppmuntra bedrägeri. Mottagare av stöd skulle nämligen i syfte att erhålla ett högre gemenskapsstöd kunna lockas att lämna falsk information eller förvränga information för att artificiellt öka det investeringsbelopp som kan komma att finansieras, och då endast riskera att få stödbeloppet nedsatt med den del av investeringen som inte uppfyllde de ställda villkoren.

107 Vidare saknas det skäl att godta sökandens argument att det är oproportionerligt att dra in stödet på grund av att det är Fedital och inte sökanden som gjort sig skyldig till de ifrågavarande oegentligheterna. Sökanden har nämligen förvärvat rättigheterna och skyldigheterna från Fedital till följd av [en rad] förvärv ...

...

109 Följaktligen har sökanden inte visat att det, med beaktande av de påstådda oegentligheterna och syftet med de ifrågavarande bestämmelserna, var oproportionerligt att dra in stödet."

Överklagandet

33 I sitt överklagande har Conserve Italia yrkat att domstolen skall

- upphäva och/eller ändra den överklagade domen,

- följaktligen ogiltigförklara kommissionens beslut C (96) 2760 av den 3 oktober 1996,

- förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

34 Kommissionen har yrkat att domstolen skall

- ogilla överklagandet i dess helhet,

- förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.

35 Conserve Italia har åberopat fyra grunder till stöd för sitt överklagande.

Den första grunden: Åsidosättande och felaktig tolkning av artikel 19.2 i förordning nr 355/77 vad gäller arbetsdokumentet och principen om skydd för berättigade förväntningar samt åsidosättande och felaktig tolkning av punkt B.1.12 i arbetsdokumentet

Parternas argument

36 Conserve Italia har ifrågasatt förstainstansrättens bedömning att kommissionen kunde tillämpa artikel 19.2 i förordning nr 355/77 mot Conserve Italia med motiveringen att vissa av de villkor som uppställts för att stöd skulle kunna beviljas inte hade uppfyllts.

37 Närmare bestämt har Conserve Italia ifrågasatt den bedömning som gjorts i punkterna 67-69 i den överklagade domen enligt vilken villkoret att inte påbörja ett projekt innan ansökan om stöd ingetts inte har uppfyllts om kontrakten för att verkställa detta projekt sluts innan detta ingivande. Conserve Italia anser att det inte är den dag då en maskin beställs eller ett kontrakt undertecknas som bör vara avgörande för när ett projekt påbörjas, utan den dag då utgifterna uppkommer. Denna tolkning bekräftas, enligt Conserve Italia, av lagstiftningen och särskilt av artikel 15 i förordning nr 4253/88, i vilken det anges att en utgift inte skall anses vara berättigad till stöd från strukturfonderna om den har uppstått före den dag då motsvarande ansökan mottagits av kommissionen. Det är nämligen när betalningen sker som projektledarens ekonomiska ansvar uppkommer och projektet följaktligen påbörjas.

38 Conserve Italia har gjort gällande att det, även om punkt 5.3 i det formulär som finns i bilaga A till förordning nr 2515/85 innebär att projekt som påbörjats innan ansökan har nått kommissionen inte kan beviljas stöd enligt förordning nr 355/77, inte är preciserat när ett projekt skall anses påbörjat.

39 Klaganden har tillagt att det, mot bakgrund av de långa fristerna på gemenskapsnivå för att granska handlingarna och företagens behov av att i förväg ingå avtal om köp av maskiner, är logiskt att tidpunkten för när åtgärden påbörjas inte är densamma som den då verktygen och maskinerna köps.

40 Conserve Italia har påpekat att det inte ens i arbetsdokumentet hänvisas till när avtal har ingåtts för att avgöra när projektet skall anses påbörjat. Klaganden har i detta avseende gjort gällande att principen om skydd för berättigade förväntningar har åsidosatts, eftersom arbetsdokumentet utgjorde en referens såväl för klaganden som för kommissionen.

41 Vad beträffar kontraktet rörande en emballeringsmaskin av märket Tetra Pak har Conserve Italia medgett att denna maskin installerades i stödmottagarföretagets lokaler före den period då åtgärden genomfördes. Conserve Italia har emellertid för det första gjort gällande att denna installation inte utfördes enligt ett köpekontrakt utan enligt ett hyresavtal och att en sådan åtgärd inte är utesluten enligt punkt B.1.5 i arbetsdokumentet. Klaganden har vidare påpekat att den, i motsats till vad som angetts i punkten 77 i den överklagade domen, hade visat att köpet av en sådan maskin skulle leda till en förbättring av villkoren för bearbetning och saluföring av de berörda jordbruksprodukterna. Vad gäller verkningarna för jordbruksproducenterna, har de aktuella investeringarna faktiskt utgjort en sporre. Slutligen ägde övergången av äganderätten till emballeringsmaskinen av märket Tetra Pak, i motsats til vad förstainstansrätten angav i punkten 78 i den överklagade domen, rum under den period då åtgärden genomfördes och således på ett rättsenligt sätt. Åtgärden är således inte oförenlig med punkt B.1.12 i arbetsdokumentet.

42 Kommissionen har gjort gällande att förstainstansrätten tillämpat artikel 19.2 i förordning nr 355/77 på rätt sätt då den, i punkt 67 i den överklagade domen, ansåg att det var den dag då avtalen ingicks som projektets genomförande inleddes. Punkt B.1.5 i arbetsdokumentet motsäger inte alls denna tolkning, utan stöder principen att åtgärder eller arbeten som inletts innan ansökan ingetts inte kan vara berättigade till stöd, eftersom det i denna punkt endast föreskrivs ett antal undantag.

43 Kommissionen har tillagt att, om man godtar Conserve Italias åsikt att ett projekt inleds först när betalningarna sker, ett företag som ansöker om stöd endast skulle behöva skjuta upp betalningarna för att på så sätt kunna kringgå skyldigheten att inte påbörja projektet innan ansökan om stöd ingetts.

44 I förevarande fall har det stödmottagande företaget, såväl när ansökan om stöd ingavs som i sitt svar på en begäran om upplysningar från kommissionen, nogsamt underlåtit att meddela uppgifter rörande köp och arbeten som redan utförts. Kommissionen har dessutom vid en kontroll i september 1994 kunnat konstatera att monteringen, installationen och arbetena på plats till stor del hade utförts när ansökan om stöd ingavs.

45 Kommissionen har gjort gällande att Conserve Italias argument, att förstainstansrätten i sin tolkning inte beaktat företagens behov av att ingå avtal i förväg på grund av den långa handläggningstiden för stödärenden, inte stöds av de faktiska omständigheterna och därtill saknar rättslig grund. Kommissionen börjar inte granska handlingarna i ett ärende förrän ansökan om stöd ingetts, vilket innebär att en eventuellt långsam handläggning inte kan förhindra att kontrakt ingås eller att projekt inleds.

46 Vad beträffar förstainstansrättens påstådda åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar har kommissionen gjort gällande att artikel 19.2 i förordning nr 355/77 och arbetsdokumentet inte kunde utgöra stöd för Conserve Italias uppfattning att ingåendet av avtal innan ansökan om stöd ingetts inte innebar att projektet genomfördes för tidigt.

47 Vad beträffar avtalet rörande emballeringsmaskinen av märket Tetra Pak har kommissionen gjort gällande att Conserve Italia redan från början medgav att bolaget hade skickat en förfalskad handling på vilken uppgiften om att maskinen redan hade installerats i bolagets lokaler enligt ett tidigare hyresavtal hade dolts. Som förstainstansrätten fastställde i punkt 76 i den överklagade domen utgjorde insändandet av en kopia som inte stämde överens med köpeavtalet en uppenbar och allvarlig oegentlighet.

48 Vad beträffar Conserve Italias argument att förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning dels genom att fastställa att bolaget i förevarande fall inte hade visat att det slutliga köpet av emballeringsmaskinen av märket Tetra Pak som redan var installerad i lokalerna medförde en förbättring av villkoren för bearbetning och saluföring av de berörda jordbruksprodukterna, dels genom att fastställa att den aktuella oegentligheten kunde ha ökat det stöd som kunde beviljas, har kommissionen gjort gällande att domstolen inom ramen för ett överklagande inte är behörig att fastställa vilka faktiska omständigheter som är relevanta och inte heller att pröva den bevisning som förstainstansrätten godtagit till stöd för dessa omständigheter. I förevarande fall har Conserve Italia, enligt kommissionen, inte åberopat något som helst argument som kan visa att förstainstansrätten gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid sin bedömning, och denna grund kan därför inte tas upp till prövning.

Domstolens bedömning

49 Domstolen påpekar inledningsvis att det inom ramen för förevarande överklagande inte har bestritts att skyldigheten för stödsökanden att inte påbörja ett projekt innan kommissionen mottagit ansökan om stöd utgör ett av de villkor som avses i artikel 19.2 i förordning nr 355/77. Conserve Italia har däremot ifrågasatt förstainstansrättens bedömning att bolagets ingående av kontrakt innebar att ett projekt påbörjades.

50 Det är lämpligt att först, mot bakgrund av de bestämmelser som är tillämpliga på den ansökan om stöd som ingetts av Conserve Italia, pröva huruvida denna bedömning är grundad.

51 v förstainstansrättens redogörelse framgår att denna stödansökan mottogs av kommissionen den 27 oktober 1988, således innan förordning nr 355/77 upphörde att gälla den 1 januari 1990. Orsaken till detta upphävande var att förordning nr 866/90, i enlighet med artikel 10.2 i förordning nr 4256/88, trädde i kraft.

52 Enligt artikel 10.3 i förordning nr 4256/88 skulle artiklarna 6-15 och 17-23 i förordning nr 355/77 fortsätta att gälla för projekt som inlämnats innan sistnämnda förordning upphörde att gälla.

53 Varken dessa artiklar i förordning nr 355/77 eller förordning nr 2515/85, som antogs med stöd av artikel 13.5 i förordning nr 355/77 och som avser vilka uppgifter en ansökan om stöd skall innehålla, ger emellertid någon anvisning om vilka omständigheter som kan medföra att ett projekt påbörjas.

54 Domstolen erinrar om att det i arbetsdokumentet förutsätts att genomförandet av ett projekt inleds så snart ett kontrakt om beställning av varor och tjänster ingåtts och inte när dessa varor och tjänster senare levereras eller betalas.

55 Härav följer att förstainstansrättens bedömning, enligt vilken ett projekt inleds i och med att ett kontrakt ingås, inte vederläggs av någon av de bestämmelser som är tillämpliga på stödet. Den följer tvärtom samma synsätt som det som framgår av arbetsdokumentets ordalydelse.

56 Denna bedömning överensstämmer dessutom med gemenskapslagstiftningens ändamål, vilket är att säkerställa en effektiv användning av gemenskapens ekonomiska medel. Om tidpunkten för när ett projekt skall anses ha påbörjats är när betalningen skedde och inte när kontraktet ingicks, skulle stödsökandena lätt på ett konstgjort sätt kunna uppskjuta denna tidpunkt i förhållande till den tidpunkt då projektet faktiskt påbörjades. Det skulle i ett sådant fall inte längre finnas något direkt samband mellan beslutet att investera och stödet från EUGFJ. Kommissionen, som skulle motta stödansökan efter det att projektet påbörjats, skulle finna att dess möjlighet att värdera fördelen med projektet i förhållande till den tidigare situationen och, i förekommande fall, påverka projektet, hade minskat eller helt upphört.

57 Vad gäller det påstådda åsidosättandet av principen om skydd för berättigade förväntningar räcker det att påpeka dels att det av arbetsdokumentet framgår att en beställning, och således ingående av ett kontrakt, innebär att projektet påbörjas, dels att det stödmottagande företaget hade kännedom om detta, eftersom det hade lämnat ett förfalskat kontrakt till kommissionen för att dölja den omständigheten att en emballeringsmaskin av märket Tetra Pak redan hade installerats i bolagets lokaler enligt ett tidigare hyresavtal.

58 Vad beträffar Conserve Italias argument, att förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att fastställa att bolaget inte hade visat att det slutliga köpet av emballeringsmaskinen av märket Tetra Pak, som redan var installerad i lokalerna, medförde en förbättring av villkoren för bearbetning och saluföring av de berörda jordbruksprodukterna och genom att fastställa att den aktuella oegentligheten kunde ha ökat det stöd som kunde beviljas, kan det påpekas att Conserve Italia, genom detta argument, egentligen inför domstolen ifrågasätter den bedömning som förstainstansrätten gjort av de faktiska omständigheterna.

59 I enlighet med artikel 225.1 EG och artikel 51 i EG-stadgan för domstolen kan ett överklagande endast avse en prövning av om rättsregler har åsidosatts. Domstolen är inte behörig att fastställa de faktiska omständigheterna. Domstolen är i princip inte heller behörig att pröva den bevisning som förstainstansrätten har godtagit för att fastställa dessa omständigheter. Det ankommer enbart på förstainstansrätten att bedöma värdet av den bevisning som förebringats. Med förbehåll för det fall då bevisningen missuppfattats, utgör inte denna bedömning en rättsfråga som i sig är underställd domstolens prövning (se särskilt beslut av den 10 juli 2001 i mål C-497/99 P, Irish Sugar, REG 2001, s. I-5333, punkterna 39 och 59). Eftersom det inte har åberopats att bevisningen missuppfattats i förevarande fall, kan denna invändning som framförts av Conserve Italia inte tas upp till prövning.

60 Även när Conserve Italia framför kritik mot förstainstansrättens bedömning att kontraktet rörande emballeringsmaskinen av märket Tetra Pak inte uppfyllde de villkor som anges i punkt B.1.12 i arbetsdokumentet, ifrågasätter bolaget förstainstansrättens självständiga bedömning av omständigheterna. Inte heller denna invändning av Conserve Italia kan tas upp till prövning.

61 Härav följer att talan inte kan vinna bifall på den första grunden.

Den andra grunden: Åsidosättande och felaktig tolkning av artikel 15.2 andra stycket i förordning nr 4253/88

Parternas argument

62 Conserve Italia har gjort gällande att förstainstansrätten felaktigt fastställde att artikel 15.2 andra stycket i förordning nr 4253/88 inte var tillämplig i förevarande fall, eftersom samtliga berörda utgifter uppstod under de sex månader som föregick tidpunkten för projektets påbörjande. Enligt Conserve Italia ger artikel 15.2 andra stycket i förordning nr 4253/88 inte kommissionen behörighet att skönsmässigt besluta vilka av de utgifter som uppkommit före denna tidpunkt som kan vara berättigade till stöd. Denna bestämmelse har endast till syfte att mildra principen i artikel 15.2 första stycket i denna förordning genom att godta utgifter som uppstått högst sex månader före denna tidpunkt i syfte att göra det möjligt för företag att agera snabbare och lättare anpassa sina anläggningar.

63 Kommissionen har, som svar på denna grund, gjort gällande att förstainstansrätten nöjde sig med att precisera att de utgifter som uppkommit upp till sex månader innan kommissionen mottog ansökan, i brist på annan uppgift från kommissionen, inte kan beviljas stöd. Förstainstansrätten ansåg det inte nödvändigt att pröva huruvida artikel 15.2 andra stycket i förordning nr 4253/88 var tillämplig i förevarande fall, eftersom en tillämpning av denna bestämmelse i vilket fall som helst inte kunde leda till en annan bedömning av det åtagande som det stödmottagande företaget undertecknat och, följaktligen, till en annan lösning vad gäller förekomsten av den konstaterade oegentligheten.

64 Kommissionen har gjort gällande att Conserve Italias uppfattning medför en förvrängning av såväl ordalydelsen som innebörden av artikel 15.2 andra stycket i förordning nr 4253/88. Syftet med denna bestämmelse är inte att utgifter som uppstått under de sex månader som föregick tidpunkten för mottagande av ansökan skall godtas "i syfte att göra det möjligt för företag att agera snabbare och lättare anpassa sina anläggningar". Genom denna bestämmelse har kommissionen tvärtom getts en möjlighet att medge undantag i syfte att ge medlemsstaterna en möjlighet att anpassa sig till det nya rättsliga sammanhang som reformen av strukturfonderna ledde till.

65 Bortsett från frågan huruvida den undantagsmöjlighet som föreskrivs i artikel 15.2 andra stycket i förordning nr 4253/88 är tillämplig i förevarande fall har kommissionen anfört att det stödmottagande företaget, när det lade fram sin ansökan om stöd, undertecknade ett formellt och högtidligt åtagande att inte påbörja projektet innan denna ansökan mottagits av EUGFJ och att företaget åsidosatte detta åtagande redan innan bestämmelsen trädde i kraft.

66 Kommissionen har därför anfört att förstainstansrätten varken åsidosatte artikel 15.2 andra stycket i förordning nr 4253/88 eller tolkade denna bestämmelse felaktigt och att förstainstansrätten haft fog att, även om denna bestämmelse hade varit tillämplig i förevarande fall, fastställa att de inköp och arbeten som utförts under de sex månader som föregick tidpunkten för inlämnande av stödansökan, i brist på annan uppgift från kommissionen, skulle anses vara otillåtna.

Domstolens bedömning

67 I punkt 63 i den överklagade domen ansåg förstainstansrätten att ordet får i artikel 15.2 andra stycket i förordning nr 4253/88 ger kommissionen en möjlighet att i undantagsfall acceptera att det beviljas stöd för en utgift, trots att denna uppkommit innan ansökan om stöd mottogs.

68 Förstainstansrättens bedömning i detta avseende utgör inte någon felaktig rättstillämpning. Det framgår nämligen klart av denna bestämmelse att den har till syfte att bevilja kommissionen ett utrymme för skönsmässig bedömning. Dessutom utgör artikel 15.2 andra stycket i förordning 4253/88 en avvikelse från den bestämmelse som föreskrivs i artikel 15.2 första stycket i denna förordning, enligt vilken en utgift inte skall anses vara berättigad till stöd om den uppstått före den dag då motsvarande ansökan mottogs av kommissionen. Den restriktiva tolkning som bör göras av ett sådant undantag utgör hinder för att tolka ordet får mer extensivt än att det skapar en möjlighet för kommissionen.

69 Det är således med fog som förstainstansrätten har förkastat Conserve Italias argument att artikel 15.2 andra stycket i förordning nr 4253/88 innebar att kommissionen var skyldig att anse att alla utgifter som uppstått inom sex månader innan ansökan om stöd ingavs var berättigade till stöd.

70 Talan kan således inte vinna bifall på den andra grunden.

Den tredje grunden: Åsidosättande och felaktig tolkning av artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse

Parternas argument

71 Conserve Italia har för det första gjort gällande att den åtgärd som föreskrivs i den tillämpliga lagstiftningen är nedsättning och inte indragning av stödet, enligt ordalydelsen av den bestämmelse med stöd av vilken det ifrågasatta beslutet antagits, nämligen artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse. Förstainstansrätten har, enligt Conserve Italia, på ett konstlat sätt utvidgat tillämpningsområdet för denna bestämmelse. För att lägga åtgärden indragning av stöd till de åtgärder som föreskrivs i denna bestämmelse avseende nedsättning och innehållande av stöd, har förstainstansrätten tillämpat artikel 19.2 i förordning nr 355/77, i vilken åtgärden indragning föreskrivs, samt en tolkning som bygger på den ändamålsenliga verkan av termen indragning i rubriken till artikel 24 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse.

72 Conserve Italia har ifrågasatt den hänvisning som på detta sätt gjorts till artikel 19.2 i förordning nr 355/77, eftersom denna bestämmelse, enligt bolaget, inte var tillämplig när det ifrågasatta beslutet antogs.

73 Vad gäller den tolkning som grundas på den ändamålsenliga verkan av termen indragning, som används i rubriken till artikel 24 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse, har Conserve Italia erinrat om de tolkningsnormer som lagfästs i artiklarna 31 och 32 i Wienkonventionen från år 1969 om traktaträtten och har gjort gällande att förstainstansrätten, i strid med dessa bestämmelser, ändrade den annars så klara ordalydelsen av artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse, som inte alls hänvisar till indragning av stödet. Conserve Italia har anfört att förklaringen till att det finns en hänvisning till åtgärden indragning av stöd i rubriken till artikel 24 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse följer av artikel 24.3 i denna förordning, som avser återkrav av belopp som utbetalats utan grund.

74 Conserve Italia har för det andra gjort gällande att förstainstansrätten undvek att uttala sig i frågan när kommissionen bör sätta ned stödet och när den tvärtom bör dra in detta. Conserve Italia har anfört att man inte, som kommissionen har anfört och som förstainstansrätten fastställt i sak, kan påstå att varje oegentlighet skall medföra indragning. Detta är, enligt Conserve Italia, inte förenligt med principen om gradering av åtgärder, som förutom att den ingår bland de allmänna gemenskapsrättsliga principerna även följer av artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse.

75 Enligt kommissionen hade förstainstansrätten fog att anse att artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse gav kommissionen behörighet att dra in ett stöd och således utgjorde en tillräcklig rättslig grund för det ifrågasatta beslutet. För det första skall, när en bestämmelse inte har samma lydelse som rubriken, båda tolkas på så sätt att de använda begreppen får en ändamålsenlig verkan. För det andra föreskrivs i en annan bestämmelse, som även den är tillämplig på det omtvistade stödet, nämligen artikel 19.2 i förordning nr 355/77, en möjlighet att på vissa villkor dra in ett stöd från EUGFJ. Artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse skall därför tolkas på så sätt att kommissionen har möjlighet att dra in ett stöd från EUGFJ när det förekommit oegentligheter.

76 Kommissionen har tillagt att även med Conserve Italias texttrogna synsätt skall åtgärden indragning anses föreskriven i artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse, eftersom gemenskapslagstiftaren inte har fastställt någon kvantitativ gräns för möjligheten att nedsätta stödet och denna "nedsättning" därför kan vara fullständig.

77 Kommissionen anser att hänvisningen till Wienkonventionen från år 1969 om traktaträtten är irrelevant. Även om tolkningsreglerna i denna konvention är viktiga när det gäller att tolka vissa sekundärrättsliga gemenskapsbestämmelser, har förstainstansrätten inte på ett konstlat sätt utvidgat tillämpningsområdet för artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse. Kommissionen har gjort gällande att det innehåll som förstainstansrätten har gett denna bestämmelse inte strider mot bestämmelsens ordalydelse och innebörd. Indragningsåtgärden motsvarar nämligen fullständigt det krav som ligger till grund för bestämmelsen, nämligen att tillförsäkra en riktig, effektiv och icke-diskriminerande förvaltning av strukturfondernas ekonomiska medel.

78 Conserve Italias argument, att indragning av stödet inte föreskrivs i artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse utan i artikel 24.3 i denna förordning, saknar för övrigt, enligt kommissionen, logisk och rättslig grund. Kommissionen har gjort gällande att den behörighet som den har att återkräva belopp som utbetalats utan grund enligt artikel 24.3 är en direkt följd av möjligheten att sätta ned eller dra in ett stöd.

79 Uppfattningen att det endast borde vara tillåtet att dra in ett stöd när oegentligheterna rör alla de utgifter som angetts för projektet, oavsett hur väsentlig och allvarlig överträdelsen av den tillämpliga lagstiftningen är, är inte godtagbar. För det första skulle oärliga företag på så sätt kunna lockas att förfara på ett bedrägligt sätt, eftersom de endast skulle riskera att stödet nedsattes med det belopp som motsvarar oegentligheterna. För det andra skulle det i de flesta fall föreligga en risk att inte helt kunna driva in de medel som använts på fel sätt.

80 Kommissionen har även gjort gällande att förstainstansrätten inte var skyldig att uttala sig om kriterierna för gradering av åtgärderna nedsättning och indragning som föreskrivs i artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse. Det ålåg endast förstainstansrätten att kontrollera att indragningen var lagenlig mot bakgrund av de omständigheter som förelåg i förevarande fall och mot bakgrund av de grunder för ogiltigförklaring som sökanden hade gjort gällande. Genom att inte i artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse fastställa enligt vilka kriterier graderingen av åtgärder skall ske, har gemenskapslagstiftaren för övrigt överlåtit åt kommissionen att inom ramen för utövandet av sin skönsmässiga bedömning fastställa huruvida samtliga omständigheter, i ett visst fall, kan motivera enbart nedsättning eller om de i stället motiverar indragning av stödet.

Domstolens bedömning

81 Som förstainstansrätten har fastställt i punkt 92 i den överklagade domen föreskrivs inte uttryckligen i artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse att stödet kan dras in, trots att artikel 24 i denna förordning är placerad under rubriken "Reduktion, suspension och upphävande av stöd".

82 Artikel 19.2 i förordning nr 355/77, i vilken möjligheten för kommissionen att dra in ett stöd uttryckligen föreskrevs, upphörde att gälla i augusti 1993, således ungefär tre år innan det ifrågasatta beslutet antogs. Den övergångsperiod som angavs i artikel 10.3 i förordning nr 4256/88, enligt vilken artikel 19.2 skulle fortsätta att gälla för projekt som inlämnats före den 1 januari 1990 och följaktligen för det berörda projektet, avslutades när rådets förordning (EEG) nr 2085/93 av den 20 juli 1993 om ändring av förordning nr 4256/88 (EGT L 193, s. 44; svensk specialutgåva, område 3, volym 51, s. 102) trädde i kraft den 3 augusti 1993. Tillämpligheten av artikel 19.2 i förordning nr 355/77 förlängdes således inte genom förordning nr 2085/93, vilket innebar att denna bestämmelse inte var tillämplig den 3 oktober 1996 då det ifrågasatta beslutet antogs.

83 Förstainstansrätten fastställde således felaktigt, i punkt 90 i den överklagade domen, att artikel 19.2 i förordning nr 355/77 utgjorde ett adekvat lagstöd för att anta det ifrågasatta beslutet.

84 Som förstainstansrätten påpekade i punkt 91 i den överklagade domen utgjorde de överträdelser som konstaterats under projektets genomförande emellertid oegentligheter i den mening som avses i artikel 24.2 i förordning nr 4253/88, vilket medförde att denna bestämmelse var tillämplig i förevarande fall.

85 Det skall således prövas huruvida förstainstansrättens slutsats i punkt 92 i den överklagade domen, att artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse möjliggjorde för kommissionen att dra in stödet, är resultatet av en felaktig rättstillämpning.

86 I artikel 24.1 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse föreskrivs att kommissionen skall genomföra en granskning om en verksamhet eller åtgärd "inte förefaller berättigad till vare sig en del av eller hela det tilldelade stödet". I denna punkt, som rör den inledande fasen av kommissionens granskning, anges således uttryckligen möjligheten att dra in stödet.

87 Artikel 24.3 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse rör däremot återkrav från stödmottagaren av stöd som utbetalats utan grund och föreskriver att ränta utgår på de belopp som inte återbetalats. Tvärtemot Conserve Italias uppfattning kan den inte utgöra en rättslig grund för ett beslut om indragning av ett stöd.

88 Det kan därför konstateras att det är artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse som utgör den rättsliga grunden för varje begäran om återbetalning från kommissionen. Denna bestämmelse skulle emellertid delvis bli verkningslös om kommissionen inte kunde dra in hela stödet för det fall den inledande granskning som utförs med stöd av artikel 24.1 i denna förordning visade att stödet i sin helhet inte var berättigat.

89 Att begränsa kommissionens möjligheter till att endast kunna nedsätta stödet i förhållande till det belopp som motsvarar de konstaterade oegentligheterna skulle dessutom gynna bedrägeri från stödansökarnas sida, eftersom dessa inte skulle riskera annat än att förlora de belopp som utbetalats utan grund.

90 Det framgår i vilket fall som helst av domstolens praxis att administrationen med retroaktiv verkan kan återkalla ett gynnande förvaltningsbeslut som är rättstridigt, under förutsättning att varken rättssäkerhetsprincipen eller principen om skydd för berättigade förväntningar åsidosätts (dom av den 12 juli 1957 i de förenade målen 7/56 och 3/57-7/57, Algera m.fl. mot EKSG:s gemensamma församling, REG 1957, s. 81, 116, av den 3 mars 1982 i mål 14/81, Alpha Steel mot kommissionen, REG 1982, s. 749, punkterna 10-12, av den 26 februari 1987 i mål 15/85, Consorzio Cooperative d'Abruzzo mot kommissionen, REG 1987, s. 1005, punkterna 12-17, svensk specialutgåva, volym 9, s. 29, och av den 17 april 1997 i mål C-90/95 P, De Compte mot parlamentet, REG 1997, s. I-1999, punkt 35). Denna möjlighet, som kan utnyttjas när den som gynnas av rättsakten inte har medverkat till dess rättsstridighet, kan i än högre grad utnyttjas när rättsstridigheten, som i detta fall, har sin grund i dennes agerande.

91 Av vad ovan anförts framgår att talan inte kan vinna bifall på den grund att förstainstansrätten åsidosatt artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse.

Den fjärde grunden: Åsidosättande och felaktig tillämpning av proportionalitetsprincipen, felaktig bedömning av kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning och åsidosättande av regeln att domstolarna är bundna av sina tidigare avgöranden

Parternas argument

92 Conserve Italia har gjort gällande att den överklagade domen, i synnerhet punkt 106 i domen, innehåller en felaktig tillämpning av proportionalitetsprincipen, en felaktig bedömning av kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning och ett åsidosättande av regeln att domstolarna är bundna av sina tidigare avgöranden.

93 Conserve Italia har för det första, vad beträffar proportionalitetsprincipen, gjort gällande att förstainstansrätten, samtidigt som den i punkt 106 i den överklagade domen medgav att de oegentligheter som konstaterats av kommissionen i förevarande fall var mindre allvarliga än dem som konstaterats i det mål som gav upphov till domen i det ovannämnda målet Industrias Pesqueras Campos m.fl. mot kommissionen, godtog att kommissionen helt drog in stödet även i förevarande fall.

94 Conserve Italia har vidare gjort gällande att kommissionen i det aktuella målet, i motsats till vad förstainstansrätten angett i punkt 102 i den överklagade domen, inte behöver bedöma en invecklad ekonomisk situation. Det rör sig endast om att på ett riktigt sätt genomföra de rättsakter som ger uttryck för de politiska val som gjorts på högre nivå. Kommissionens behörighet kan inte vara lika omfattande som den behörighet som den förfogar över när den skall fatta verkliga beslut beträffande den ekonomiska politiken inom jordbrukssektorn. Förstainstansrätten har därför felaktigt ansett att kommissionen hade ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, som endast omfattas av en prövning av huruvida det har skett en uppenbart oriktig bedömning eller om kommissionen gjort sig skyldig till maktmissbruk.

95 Vad slutligen beträffar åsidosättandet av regeln att domstolarna är bundna av sina tidigare avgöranden har Conserve Italia ifrågasatt den hänvisning som förstainstansrätten gjort, i punkt 103 i den överklagade domen, till domen i det ovannämnda målet Cereol Italia, enligt vilken iakttagandet av förpliktelser, vars uppfyllande är av grundläggande betydelse för att ett gemenskapsrättsligt system skall fungera tillfredsställande, får upprätthållas genom en sanktionsåtgärd som innebär förlust av en rättighet som har uppkommit till följd av gemenskapsrättsliga bestämmelser, som till exempel rätten till stöd. Conserve Italia har anfört att diskussionen i det mål som gav upphov till domen i det ovannämnda målet Cereol Italia rörde tillämpningen av en förordning som uttryckligen gav kommissionen möjlighet att, med iakttagande av legalitetsprincipen, vidta sanktionsåtgärder. Det är däremot ostridigt att förordning nr 4253/88 i ändrad lydelse inte föreskrev att kommissionen hade behörighet att vidta någon typ av sanktionsåtgärd.

96 Kommissionen har för det första gjort gällande att förstainstansrätten i stor utsträckning tagit hänsyn till hur allvarliga de oegentligheter som begåtts av det stödmottagande företaget faktiskt var, genom att kvalificera dem som allvarliga åsidosättanden av väsentliga skyldigheter. Dessa oegentligheter har, enligt kommissionen, på ett konstlat sätt och i betydande omfattning ökat det investeringsbelopp som kunde finansieras.

97 Kommissionen har vidare gjort gällande att förstainstansrätten inte ansett att de överträdelser som begåtts i förevarande fall var mindre allvarliga än dem som konstaterats i det mål som gav upphov till domen i det ovannämnda målet Industrias Pesqueras Campos m.fl. mot kommissionen. Den noterade helt enkelt att det fanns skillnader mellan omständigheterna i de båda målen.

98 Kommissionen har slutligen gjort gällande att den gjorde bedömningar med avseende på den gemensamma jordbrukspolitiken som var invecklade på det ekonomiska planet, när den kontrollerade om det berörda projektet uppfyllde ändamålen att förbättra villkoren för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter, såväl vid den tidpunkt då kommissionen beslutade att finansiera projektet som då den skulle välja den lämpligaste åtgärden med avseende på de oegentligheter som begåtts av det stödmottagande företaget. Kommissionens beslut att dra in stödet kan inte ses som en vanlig enkel eller rent mekanisk förvaltningsåtgärd.

99 Kommissionen har gjort gällande att de oegentligheter som eventuellt kan skada de ändamål som anges i punkten ovan kan vara av sådan omfattning och art att det är nödvändigt att förbehålla kommissionen ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning. Kommissionen inser behovet av att säkerställa att proportionalitetsprincipen iakttas men har gjort gällande att det avgörande är att åtgärden att dra in stödet, under omständigheterna i det aktuella målet, var den enda som kunde tillförsäkra att det fastställda målet nåddes.

Domstolens bedömning

100 Domstolen påpekar först, vad beträffar den påstådda överträdelsen av proportionalitetsprincipen, att det är absolut nödvändigt att de som ansöker om stöd lämnar tillförlitlig och icke missledande information till kommissionen för att det system som gör det möjligt att kontrollera att gemenskapsfonderna används på ett lämpligt sätt skall fungera tillfredsställande.

101 Endast möjligheten att en oegentlighet medför att stödet dras in helt, i stället för att sättas ned i förhållande till det belopp som motsvarar oegentligheten, kan skapa den avskräckande verkan som är nödvändig för en bra förvaltning av EUGFJ:s medel.

102 Som förstainstansrätten konstaterade i punkt 105 i den överklagade domen utgör det stödmottagande företagets överträdelse av sitt åtagande att inte inleda arbetet innan kommissionen mottagit ansökan om stöd och översändandet av en med originalet icke överensstämmande kopia på ett försäljningskontrakt avseende en maskin som omfattades av det aktuella projektet ett allvarligt åsidosättande av väsentliga skyldigheter. Förstainstansrätten angav också att de konstaterade oegentligheterna avsåg 112 procent av stödet och 28 procent av investeringen. Under dessa omständigheter har det inte framgått att förstainstansrätten i den överklagade domen tillämpat proportionalitetsprincipen på ett felaktigt sätt.

103 Det är vidare utan framgång som Conserve Italia har ifrågasatt förstainstansrättens hänvisning till domen i det ovannämnda målet Cereol Italia. I det mål som gav upphov till denna dom gjordes nämligen, liksom i förevarande fall, en bedömning med avseende på proportionalitetsprincipen av ett beslut av kommissionen att dra in ett ekonomiskt stöd.

104 Talan kan således inte vinna bifall på den fjärde grunden.

105 Mot bakgrund av vad ovan anförts skall Conserve Italias överklagande ogillas i sin helhet.

Rättegångskostnader

106 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 118 är tillämplig på ett överklagande, skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att klaganden skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom klaganden har tappat målet skall Conserve Italia ersätta rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)

följande dom:

1) Överklagandet ogillas.

2) Conserve Italia Soc. Coop. arl skall betala rättegångskostnaderna.