TRIBUNALENS DOM (fjärde avdelningen i utökad sammansättning)

den 21 juni 2023 ( *1 )

”Dumpning – Import av aluminiumprofiler med ursprung i Kina – Genomförandeförordning (EU) 2021/546 – Införande av en slutgiltig antidumpningstull – Artikel 1.4 i förordning (EU) 2016/1036 – Definition av den berörda produkten – Fastställande av normalvärde – Artikel 2.6 i förordning 2016/1036 – Rapport om att det föreligger betydande snedvridningar i exportlandet – Bevisbörda – Användning av ett representativt land – Artikel 3.1, 3.2, 3.3, 3.5 och 3.6 i förordning 2016/1036 – Skada – Ekonomiska faktorer och förhållanden som påverkar unionsindustrins tillstånd – Rätten till försvar – Principen om god förvaltningssed”

I mål T‑326/21,

Guangdong Haomei New Materials Co. Ltd, Qingyuan (Kina),

Guangdong King Metal Light Alloy Technology Co. Ltd, Yuan Tan Town (Kina),

företrädda av advokaterna M. Maresca, C. Malinconico, D. Guardamagna, M. Guardamagna, D. Maresca, A. Cerruti, A. Malinconico och G. Falla,

sökande,

med stöd av

Airoldi Metalli SpA, Molteno (Italien), företrätt av advokaterna M. Campa, M. Pirovano, D. Rovetta och V. Villante

intervenient,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av G. Luengo, P. Němečková och A. Spina, samtliga i egenskap av ombud,

svarande,

med stöd av

Europaparlamentet, företrätt av A. Neergaard, M. Peternel och L. Stefani, samtliga i egenskap av ombud,

intervenient,

meddelar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen i utökad sammansättning),

sammansatt av ordföranden S. Papasavvas samt domarna R. da Silva Passos, S. Gervasoni (referent), I. Reine och T. Pynnä,

justitiesekreterare: handläggaren P. Nuñez Ruiz,

efter den skriftliga delen av förfarandet,

efter förhandlingen den 16 januari 2023,

följande

Dom ( 1 )

Sökandena, Guangdong Haomei New Materials Co. Ltd och Guangdong King Metal Light Alloy Technology Co. Ltd, har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat dels ogiltigförklaring, i första hand, av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/546 av den 29 mars 2021 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den provisoriska tull som införts på import av aluminiumprofiler med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 109, 2021, s. 1) (nedan kallad den angripna förordningen), i den del den avser sökandena, och, i andra hand, av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 21) (nedan kallad grundförordningen), dels, med stöd av artikel 268 FEUF, ersättning för den skada som de påstår sig ha lidit till följd av tillämpningen av den angripna förordningen och grundförordningen.

I. Bakgrunden till tvisten

2	Sökandena är bolag bildade enligt kinesisk rätt som är verksamma inom sektorn för tillverkning av halvfabrikat av aluminium och tillverkar och exporterar aluminiumprofiler till Europeiska unionen.

3	Den 3 januari 2020 lämnade organisationen European Aluminium, som svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda tillverkning av aluminiumprofiler, in ett klagomål till Europeiska kommissionen om dumpning och ekonomisk skada till följd av dumpningen.

4	Den 14 februari 2020 offentliggjorde kommissionen ett tillkännagivande om inledande av ett antidumpningsförfarande beträffande import till unionen av aluminiumprofiler med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT C 51, 2020, s. 26), med stöd av artikel 5 i grundförordningen.

Den produkt som var föremål för den efterföljande undersökningen av dumpning och skada var ”stänger och profiler (även ihåliga), rör, omonterade, även beredda att användas i konstruktioner (t.ex. skurna i längder, borrade, böjda, fasade, gängade), tillverkade av aluminium, även legerat, och innehållande högst 99,3 % aluminium”. Denna produkt omfattade produkter som vanligen kallas ”strängpressade aluminiumprofiler”, med hänvisning till den vanligaste tillverkningsprocessen, även om de även kunde tillverkas genom andra produktionsprocesser, till exempel valsning, smidning eller gjutning.

Undersökningen angående dumpning och den till följd därav uppkomna skadan omfattade perioden den 1 oktober 2005 till den 31 december 2019 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattar perioden från och med den 1 januari 2016 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

7	Genom skrivelse av den 26 februari 2020 inkluderade kommissionen sökandena i urvalet av exporterande tillverkare som den beaktade i sin analys.

Den 6 april och den 29 maj 2020 inkom sökandena med yttranden. Mellan den 6 och den 29 april 2020 överlämnade sökandena de ifyllda frågeformulären till kommissionen tillsammans med bilagor med de begärda uppgifterna. Den 3, 5 och 12 juni 2020 genomfördes korskontroller på distans för att granska de inlämnade räkenskaperna och lägga fram andra handlingar.

På begäran av European Aluminium antog kommissionen genomförandeförordning (EU) 2020/1215 av den 21 augusti 2020 om registrering av aluminiumprofiler med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 275, 2020, s. 16). Sökandena väckte den 30 september 2020, med stöd av artikel 263 FEUF, talan om ogiltigförklaring av denna genomförandeförordning. Genom beslut av den 22 december 2021, Guangdong Haomei New Materials och Guangdong King Metal Light Alloy Technology/kommissionen (T‑604/20, ej publicerat, EU:T:2021:952), slog tribunalen fast att det saknades anledning att döma i saken på grund av att det inte längre fanns något berättigat intresse av att få saken prövad.

10	Den 22 september 2020 underrättade kommissionen sökandena om att en preliminär antidumpningstull eventuellt skulle komma att införas. Den 25 september 2020 inkom sökandena med ett nytt yttrande.

Den 12 oktober 2020 antog Europeiska kommissionen genomförandeförordning (EU) 2020/1428 om införande av en provisorisk antidumpningstull på import av stänger, profiler och rör av aluminium med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 336, 2020, s. 8) (nedan kallad förordningen om provisorisk tull). Den provisoriska antidumpningstull som påfördes sökandena uppgick till 30,4 %.

Den 14 december 2020 väckte sökandena talan om ogiltigförklaring av förordningen om provisorisk tull med stöd av artikel 263 FEUF. Genom beslut av den 22 december 2021, Guangdong Haomei New Materials och Guangdong King Metal Light Alloy Technology/kommissionen (T‑725/20, ej publicerat, EU:T:2021:957), avvisade tribunalen talan.

Den 22 december 2020 delgav kommissionen sökandena den slutliga informationen om de omständigheter och överväganden som den ansåg vara väsentliga och på grundval av vilka den stod i begrepp att tillämpa slutgiltiga antidumpningstullar på import av aluminiumprofiler med ursprung i Kina. Sökandena yttrade sig över denna slutliga information den 7 januari 2021.

Den 8 februari 2021 antog kommissionen ett ytterligare slutligt utlämnande av uppgifter, som översändes till berörda parter för att visa att endast 27 medlemsstater ingick i unionens marknad efter Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur unionen. Sökandena inkom med yttrande över det ytterligare slutliga utlämnandet av uppgifter den 16 februari 2021.

15	Den 29 mars 2021 antog kommissionen den angripna förordningen. I artikel 1.2 i den angripna förordningen fastställdes den slutgiltiga antidumpningstullsatsen för sökandena till 21,2 %.

II. Parternas yrkanden

Sökandena har, med stöd av Airoldi Metalli SpA (nedan kallat Airoldi), yrkat att tribunalen ska

–	ogiltigförklara den angripna förordningen i den del den avser dem,

–	i andra hand ogiltigförklara grundförordningen, och

–	förplikta kommissionen att ersätta den skada som orsakats genom tillämpningen av grundförordningen och den angripna förordningen, och

–	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Kommissionen har med stöd av Europaparlamentet yrkat att tribunalen ska

–	avvisa skadeståndstalan,

–	avvisa talan om ogiltigförklaring av grundförordningen eller i vart fall ogilla den, och

–	ogilla talan om ogiltigförklaring av den angripna förordningen, och

–	förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna.

III. Rättslig bedömning

[utelämnas]

C. Det första yrkandet: Ogiltigförklaring av den angripna förordningen i den del den avser sökandena

Till stöd för sin talan har sökandena åberopat fem grunder som kan sammanfattas på följande sätt:

–	Den första grunden avser åsidosättande av principen om god förvaltningssed och maktmissbruk.

–

Den andra grunden avser att kommissionen åsidosatte rätten till försvar och begick fel vid definitionen av den berörda produkten, vid fastställandet av förekomsten av betydande snedvridningar på den kinesiska marknaden, vid fastställandet av det representativa landet och vid fastställandet av normalvärdet.

–	Den tredje grunden avser att kommissionen gjorde fel när den fann att unionsindustrin lidit skada och att det förelåg ett orsakssamband.

–	Den fjärde och den femte grunden avser åsidosättande av internationell rätt, sökandenas grundläggande rättigheter och Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen).

[utelämnas]

2. Den andra grunden: Kommissionen har åsidosatt rätten till försvar och gjort fel vid definitionen av den berörda produkten, vid fastställandet av förekomsten av betydande snedvridningar på den kinesiska marknaden, vid fastställandet av det representativa landet och vid fastställandet av normalvärdet

Den andra grunden består av sju delgrunder. Den första delgrunden avser åsidosättande av sökandenas rätt till försvar. Den andra och den tredje delgrunden, som ska prövas tillsammans, avser fel i definitionen av den berörda produkten. Den fjärde delgrunden avser fel vid fastställandet av förekomsten av betydande snedvridningar på den kinesiska marknaden. Den femte och den sjätte delgrunden, som ska prövas tillsammans, avser ett olämpligt val av Turkiet som representativt land, och den sjunde delgrunden avser ett felaktigt fastställande av normalvärdet.

[utelämnas]

b) Definitionen av den berörda produkten

Inom ramen för den andra och den tredje delgrunden har sökandena kritiserat kommissionen för att den ansåg att aluminiumprofiler med ursprung i Kina utgjorde en och samma produkt. Kommissionen använde sig av en felaktig teknik, nämligen en ”fysisk-kemisk” utvärdering, och överskred gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning när den definierade den berörda produkten. Sökandena hävdar att de tillverkar tusentals typer av aluminiumprofiler och att det därför bör göras åtskillnader, eftersom den koncern som de tillhör är verksam i delar av marknaden där unionstillverkarna inte är verksamma.

Det framgår av artikel 1 i grundförordningen, med rubriken ”Principer”, som i punkt 1 avser ”alla dumpade produkter vilkas övergång till fri omsättning inom unionen vållar skada”, att antidumpningsundersökningen avser en specifik produkt. Denna ”berörda produkt” definierades av unionsinstitutionerna när undersökningen inleddes. I artikel 1.4 i grundförordningen definieras dessutom en likadan produkt som ”en produkt som är identisk med, dvs. i alla avseenden likadan som, produkten i fråga, eller, om en sådan produkt inte finns, en annan produkt som har egenskaper som nära påminner om den berörda produktens egenskaper, även om den inte i alla avseenden är likadan”.

Definitionen av den berörda produkten inom ramen för en antidumpningsundersökning syftar enligt fast rättspraxis till att vara till hjälp vid utarbetandet av en förteckning över produkter som det i förekommande fall kommer att införas antidumpningstullar på. Vid definitionen av den berörda produkten kan institutionerna beakta flera faktorer, som till exempel produkternas fysiska, tekniska och kemiska egenskaper, deras användningsområde, deras utbytbarhet, konsumenternas uppfattning av dem, distributionskanaler, tillverkningsprocess, tillverkningskostnader och kvalitet (dom av den 13 september 2010, Whirlpool Europe/rådet, T‑314/06, EU:T:2010:390, punkt 138, och dom av den 11 september 2014, Gold East Paper och Gold Huasheng Paper/rådet, T‑444/11, EU:T:2014:773, punkt 329).

Av detta följer att produkter som inte är identiska under vissa omständigheter kan samlas i samma definition av den berörda produkten och tillsammans bli föremål för en antidumpningsundersökning. Grundförordningen kräver inte i sig att en ”produkt som anses dumpad” nödvändigtvis endast avser en produkt som anses som en homogen helhet och som utgörs av liknande produkter (se, analogt, dom av den 17 mars 2016, Portmeirion Group, C‑232/14, EU:C:2016:180, punkt 42). Definitionen av ”berörd produkt” vid inledandet av undersökningen innebär inte att unionsinstitutionerna är förhindrade att dela upp denna produkt i olika typer eller modeller och utgå från jämförelser mellan produktens pris på unionsmarknaden och importpriset, modell för modell eller typ för typ (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 april 2017, Changshu City Standard Parts Factory och Ningbo Jinding Fastener/rådet, C‑376/15 P och C‑377/15 P, EU:C:2017:269, punkt 59).

Ett påstående om att den berörda produkten är dåligt definierad bör dessutom bygga på argument som visar antingen att institutionerna har gjort en felaktig bedömning av de faktorer som de ansåg vara relevanta eller att tillämpningen av andra mer relevanta faktorer krävde en begränsning av definitionen av den berörda produkten (dom av den 13 september 2010, Whirlpool Europe/rådet, T‑314/06, EU:T:2010:390, punkt 141).

Inom ramen för denna kontroll ska det beaktas att unionsinstitutionerna, inom området för handelspolitiska skyddsåtgärder, förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning med hänsyn till de komplicerade ekonomiska, politiska och juridiska situationer som de ska bedöma (se dom av den 18 oktober 2018, Gul Ahmed Textile Mills/rådet, C‑100/17 P, EU:C:2018:842, punkt 63 och där angiven rättspraxis). Eftersom det redan har slagits fast att fastställandet av den likadana produkten omfattas av det stora utrymme för skönsmässig bedömning som institutionerna har och således är föremål för en begränsad prövning, ska samma tillvägagångssätt tillämpas vid prövningen av huruvida fastställandet av den berörda produkten är välgrundat (dom av den 10 oktober 2012, Gem-Year och Jinn-Well Auto-Parts (Zhejiang)/rådet, T‑172/09, ej publicerad, EU:T:2012:532, punkt 62).

Såsom sökandena helt riktigt har påpekat är kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning i detta avseende emellertid inte obegränsat. Kommissionens bedömningar omfattas av tribunalens kontroll, som i detta sammanhang endast avses en kontroll av att reglerna har följts, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för det omtvistade valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk (se dom av den 17 december 2008, HEG och Graphite India/rådet, T‑462/04, EU:T:2008:586, punkt 120 och där angiven rättspraxis).

Det ska således prövas huruvida kommissionen i förevarande mål överskridit sitt stora utrymme för skönsmässig bedömning när den ansåg att den berörda produkten var ”stänger och profiler (även ihåliga), rör, omonterade, även beredda att användas i konstruktioner (t.ex. skurna i längder, borrade, böjda, fasade, gängade), tillverkade av aluminium, även legerat, och innehållande högst 99,3 % aluminium”, som vanligen kallas ”strängpressade aluminiumprofiler”. (se skälen 38 och 40 i förordningen om provisorisk tull, vilka bekräftas i skäl 94 i den angripna förordningen, med förbehåll för de ytterligare uppgifter som lämnas i skälen 90–93 i den angripna förordningen). Kommissionen påpekade att den berörda produkten skulle behandlas som en och samma produkt (skälen 56 och 197 i den angripna förordningen).

63	Kommissionen motiverade detta val i skäl 56 i den angripna förordningen genom att förklara att de produkter som ingick i definitionen av den berörda produkten hade samma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper som den berörda produkten.

När det gäller den metod som används för att definiera den berörda produkten, påpekar tribunalen att kommissionen i skälen 56 och 69 i den angripna förordningen angav att även om vissa profiler endast fungerade för en specifik användning, berodde detta på att dessa produkter var måttillverkade och uttryckligen tillverkade för det ändamål de var avsedda för. Kommissionen beaktade att det i affärspraxis hade fastställts ett antal distinktioner, bland annat mellan hårda och mjuka legeringar, medelstora och stora profiler, standardprofiler och särskilda profiler och profiler som ska användas för en viss tillämpning. Många tillverkare är visserligen verksamma inom flera av dessa kategorier men de tillverkar i enlighet med maskinernas tekniska egenskaper och på grundval av de olika kundernas behov. Vad särskilt gäller legeringar fann kommissionen efter undersökningen att det fanns ett antal aluminiumlegeringar och att olika legeringar kan vara lämpliga för en viss tillämpning. Kommissionen har beaktat olika parters argument att en åtskillnad inom marknaden ska göras enligt ovannämnda kriterier. Med tanke på avsaknaden av en tydlig avgränsning eller ett kriterium för åtskillnad mellan de olika produkterna, som skulle motivera en analys per segment, drog kommissionen ändå slutsatsen att bedömningen av dumpning och skada bör göras för hela unionsindustrin, genom att undersöka alla typer av aluminiumprofiler tillsammans och säkerställa att de berörda produkterna är väl jämförbara.

I skäl 61 i den angripna förordningen erinrade kommissionen om att den inte ifrågasatt komplexiteten för många aluminiumprofiler, inbegripet dem inom järnvägssektorn, och inte heller det faktum att olika produkttyper kunde ha olika specifika egenskaper, användningsområden eller tillverkningsprocesser, att de kunde följa olika produktstandarder eller att utbytbarheten kanske inte var universell mellan var och en av dessa typer. De uppgifter som lämnats om typrelaterade särdrag vederlade inte det faktum att typerna i fråga delade samma fysiska, kemiska och tekniska grundegenskaper, oavsett inom vilken sektor de användes. I skäl 197 i den angripna förordningen angav kommissionen dessutom att unionsindustrin var verksam på marknaden för hårda legeringar och mjuka legeringar, medelstora och stora profiler, standardprofiler och specialprofiler och konkurrerade med dumpad kinesisk import av alla dessa produkttyper. Den påpekade även att både unionstillverkare och kinesiska tillverkare kunde tillverka ett antal produkttyper och kan besluta att koncentrera sig på vissa av dem när marknadsförhållandena tillät det.

Det framgår vid prövningen av kommissionens bedömning att kommissionen beaktade flera relevanta faktorer i den mening som avses i den rättspraxis som anges ovan i punkt 57, såsom bland annat produkternas fysiska, tekniska och kemiska egenskaper, deras användningsområde, deras utbytbarhet, kundernas efterfrågan och tillverkningsprocessen.

Sökandena har inte heller visat, i enlighet med regeln att bevisbördan åvilar sökanden, som måste lägga fram övertygande bevisning till stöd för sitt påstående (se dom av den 19 september 2019, Zhejiang Jndia Pipeline Industry/kommissionen, T‑228/17, EU:T:2019:619, punkt 127 och där angiven rättspraxis), att kommissionen gjorde en felaktig bedömning av de faktorer som den ansåg vara relevanta, och inte heller vilka andra mer relevanta faktorer som borde ha beaktats. Den omständigheten att sökandenas priser överensstämde med eller var högre än unionstillverkarnas priser, om detta skulle antas vara styrkt, saknar relevans för denna bedömning.

68	Sökandena har följaktligen inte visat att kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning vid definitionen av den berörda produkten. Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den andra grundens andra och tredje del.

c) Förekomsten av betydande snedvridningar på den kinesiska marknaden

Sökandena har, med stöd av Airoldi, gjort gällande att kommissionen lät sökandenas produkter omfattas av utjämningstullar på grundval av en vag och hypotetisk analys, grundad på kommissionens arbetsdokument om betydande snedvridningar i Folkrepubliken Kinas ekonomi i samband med undersökningarna avseende handelspolitiska skyddsåtgärder av den 20 december 2017 (SWD (2017) 483 final/2) (nedan kallad rapporten om betydande snedvridningar på den kinesiska marknaden), och bortsåg från den bevisning som sökandena lagt fram. Exportörerna bör kunna höras och visa att det inte föreligger några snedvridningar i deras fall.

70	Airoldi har för sin del bestritt lagenligheten av den rapport om betydande snedvridningar på den kinesiska marknaden som kommissionen har använt, vilken inte uppfyller kraven i artikel 2.6a c i grundförordningen.

71	Kommissionen har hävdat att Airoldis bestridande av lagenligheten av rapporten om betydande snedvridningar av den kinesiska marknaden inte kan tas upp till sakprövning, eftersom detta bestridande inte har gjorts av sökandena.

Det ska här erinras om att fastställande av normalvärdet för en produkt utgör ett av de viktigaste skedena innan det kan fastställas huruvida det eventuellt förekommer dumpning. I artikel 2.1 första stycket i grundförordningen föreskrivs i detta avseende att ”normalvärdet vanligtvis grundas på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller skall betala vid normal handel”.

Det ska även konstateras att det av såväl denna bestämmelses lydelse som dess systematik framgår att det vid fastställandet av normalvärdet är det pris som faktiskt har betalats eller ska betalas vid normal handel, i princip i denna ordning, som ska beaktas för att fastställa normalvärdet (dom av den 1 oktober 2014, rådet/Alumina, C‑393/13 P, EU:C:2014:2245, punkt 20). Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen är det nämligen endast möjligt att göra undantag från denna princip när det inte är lämpligt att använda de inhemska priserna och kostnaderna i exportlandet på grund av att det föreligger betydande snedvridningar i detta land (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 1 oktober 2014, rådet/Alumina, C‑393/13 P, EU:C:2014:2245, punkt 20).

I artikel 2.6a b i grundförordningen definieras begreppet betydande snedvridningar som ”snedvridningar som inträffar när rapporterade priser eller kostnader, inbegripet råvarukostnader och energikostnader, inte bestämts av de fria marknadskrafterna på grund av att de påverkats av ett betydande statligt inflytande” och innehåller en vägledande förteckning över faktorer som kan beaktas vid bedömningen av förekomsten av sådana snedvridningar.

I artikel 2.6a c i grundförordningen bestäms följande:

”När kommissionen har välgrundade indikationer på en eventuell förekomst av sådana betydande snedvridningar som avses i [b] i ett visst land eller i en viss sektor i det landet, och när så är lämpligt för en effektiv tillämpning av denna förordning, ska kommissionen utarbeta, offentliggöra och regelbundet uppdatera en rapport som beskriver de marknadsförhållanden som avses i [b] i det landet eller den sektorn. Sådana rapporter och den bevisning de grundar sig på ska ingå i ärendehandlingarna för eventuella undersökningar avseende det berörda landet eller den berörda sektorn. Berörda parter ska ges tillräckliga möjligheter att motbevisa, komplettera, yttra sig om eller stödja sig på rapporten och den bevisning som denna grundar sig på i samband med alla undersökningar där en sådan rapport eller bevisning används. När kommissionen bedömer om det föreligger betydande snedvridningar ska den beakta all relevant bevisning som ingår i ärendehandlingarna för undersökningen.”

Begreppet betydande snedvridningar och metoden för beräkning av normalvärdet när sådana snedvridningar förekommer i exportlandet infördes i grundförordningen genom Europaparlamentets förordning (EU) 2017/2321 av den 12 december 2017 om ändring av förordning (EU) 2016/1036 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen och förordning (EU) 2016/1037 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 338, 2017, s.1) (nedan kallad förordningen om ändring av grundförordningen).

Det framgår av bestämmelserna i artikel 2.6a i grundförordningen att när kommissionen utarbetar en rapport som beskriver marknadssituationen i ett exportland, ska den vid bedömningen av huruvida det föreligger betydande snedvridningar ta hänsyn till de faktorer som anges i artikel 2.6a b i samma förordning.

Det ska här påpekas att det stora utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om handelspolitiska skyddsåtgärder som unionsinstitutionerna har, med hänsyn till de komplicerade ekonomiska och politiska situationer som de ska bedöma (se dom av den 18 oktober 2018, Gul Ahmed Textile Mills/rådet, C‑100/17 P, EU:C:2018:842, punkt 63 och där angiven rättspraxis), även omfattar fastställandet av huruvida det föreligger betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundföreningen samt beslutet att upprätta den rapport som avses i artikel 2.6a c i denna förordning. Detsamma gäller de faktiska omständigheter av juridisk och politisk art som uppstår i det berörda landet och som unionsinstitutionerna måste bedöma för att avgöra om en exportör agerar på marknadsmässiga villkor utan något större statligt inflytande (se, analogt, dom av den 11 september 2014, Gold East Paper och Gold Huasheng Paper/rådet, T‑443/11, EU:T:2014:774, punkt 163 och där angiven rättspraxis).

På området för handelspolitiska skyddsåtgärder och särskilt antidumpningsåtgärder har unionsdomstolarna inte behörighet att bedöma frågor som är förbehållna unionens myndigheter. Det åligger emellertid unionsdomstolarna att säkerställa att de aktuella institutionerna beaktat alla relevanta omständigheter och att de utvärderat handlingarna i ärendet med erforderlig noggrannhet (se, analogt, dom av den 11 september 2014, Gold East Paper och Gold Huasheng Paper/rådet, T‑443/11, EU:T:2014:774, punkt 164 och där angiven rättspraxis).

I enlighet med artikel 2.6a c i grundförordningen ska rapporten om marknadssituationen i ett land och den bevisning som den grundar sig på ingå i ärendehandlingarna för undersökningen. För att analysera förekomsten av betydande snedvridningar ska kommissionen ta hänsyn till all relevant bevisning i undersökningsakten, inbegripet den som åberopats av de berörda parterna. Tolkad mot bakgrund av skäl 7 i förordningen om ändring av grundförordningen innebär denna bestämmelse att kommissionen, när den bedömer förekomsten av betydande snedvridningar i ett tredjeland, måste ta hänsyn till alla relevanta uppgifter om situationen på den inhemska marknaden för exportörer och tillverkare i det landet vilka har förts till handlingarna i ärendet och som de berörda parterna har haft möjlighet att yttra sig över. När det framgår av den rapport som avses i artikel 2.6a c i grundförordningen, vilken förts till handlingarna i ärendet, att det föreligger betydande snedvridningar på den inhemska marknaden i det berörda landet, ska kommissionen göra det möjligt för dessa exportörer och tillverkare att ifrågasätta dessa konstateranden och kan endast dra en slutsats i denna fråga efter att vederbörligen ha undersökt de uppgifter som de har anfört för att bland annat visa att deras priser och kostnader på hemmamarknaden inte är snedvridna.

I det system som inrättats genom artikel 2.6a i grundförordningen kan konstaterandena i den rapport som avses i denna bestämmelse i därmed förekommande fall få till följd att bevisbördan åvilar den tillverkare som önskar erkännas som ett företag vars priser på hemmamarknaden inte snedvrids. Det ankommer dock alltid på kommissionen att bedöma huruvida de uppgifter som lämnats av tillverkaren är tillräckliga för detta ändamål och det åligger unionsdomstolen att pröva huruvida något uppenbart fel begåtts vid denna bedömning (se, analogt, dom av den 11 september 2014, Gold East Paper och Gold Huasheng Paper/rådet, T‑443/11, EU:T:2014:774, punkt 165 och där angiven rättspraxis).

Det följer dessutom av principen om god förvaltningssed, som utgör en av de allmänna unionsrättsliga principerna, att den bevisbörda som institutionerna ålägger exporterande tillverkare enligt artikel 2.6a c i grundförordningen inte får vara orimlig (se, analogt, dom av den 11 september 2014, Gold East Paper och Gold Huasheng Paper/rådet, T‑443/11, EU:T:2014:774, punkt 166 och där angiven rättspraxis).

83	Det är mot bakgrund av dessa överväganden som tribunalen ska pröva sökandenas och Airoldis argument avseende kommissionens bedömning av förekomsten av betydande snedvridningar på den kinesiska marknaden.

84	Tribunalen ska inledningsvis pröva Airoldis argument om att rapporten om betydande snedvridningar på den kinesiska marknaden inte uppfyller kraven i artikel 2.6a c i grundförordningen eftersom den har formen av ett enkelt arbetsdokument från kommissionen.

85	Kommissionen har hävdat att Airoldis argument inte kan tas upp till sakprövning, eftersom de går utöver den prövningsram som begränsas av sökandenas grunder och yrkanden.

86	Tribunalen erinrar om att det i artikel 142.1 i rättegångsreglerna föreskrivs att yrkandena i en intervention endast får syfta till att, helt eller delvis, stödja en av parternas yrkanden.

En rättegångsdeltagare som har fått tillstånd att intervenera får enligt rättspraxis inte ändra föremålet för den aktuella tvisten såsom detta avgränsas av parternas yrkanden och grunder. Av detta följer att en intervenients argument endast kan upptas till prövning i den mån de faller inom de ramar som uppställts av parternas yrkanden och grunder (dom av den 7 oktober 2014, Tyskland/rådet, C‑399/12, EU:C:2014:2258, punkt 27). Enligt artikel 145.2 b i rättegångsreglerna ska interventionsinlagan visserligen innehålla de grunder och argument som intervenienten åberopar. Detta innebär emellertid inte att det står intervenienten fritt att åberopa nya grunder som skiljer sig från dem som sökanden åberopat. Denna bestämmelse ingår som ett led i de gränser som fastställs genom interventionsförfarandet, och den ska tolkas mot bakgrund av artikel 142 i rättegångsreglerna, i vilken det föreskrivs att en intervention endast får ske i syfte att, helt eller delvis, stödja ett av parternas yrkanden, att den ska vara accessorisk till huvudtvisten och att intervenienten måste godta målet sådant det föreligger vid tidpunkten för interventionen (dom av den 10 november 2016, DTS Distribuidora de Televisión Digital/kommissionen, C‑449/14, EU:C:2016:848, punkt 121).

I det mål som avgjordes genom domen av den 13 mars 2019, Polen/parlamentet och rådet (C‑128/17, EU:C:2019:194), som avsåg ogiltigförklaring av ett direktiv, hävdade dessutom den sökande medlemsstaten att den hade berövats tillgång till uppgifter som var nödvändiga för att på ett ändamålsenligt sätt kunna delta i det förfarande som ledde fram till antagandet av det angripna direktivet. En intervenerande medlemsstat hade gjort gällande att lagstiftningsförfarandet inte hade genomförts i enlighet med Europeiska unionens råds arbetsordning på grund av att vissa uppgifter och handlingar hade översänts för sent. Domstolen fann att de argument den intervenerande medlemsstaten anförde i detta avseende inte omfattades av den prövningsram som definierats av den part som interventionen avsåg att stödja, och att dessa argument därför inte kunde tas upp till sakprövning (dom av den 13 mars 2019, Polen/parlamentet,C‑128/17, EU:C:2019:194, punkterna 78–80).

89	Det ankommer således på tribunalen att, för att avgöra huruvida Airoldis argument kan tas upp till sakprövning, kontrollera att de omfattas av den prövningsram som fastställts genom sökandenas yrkanden och grunder, till stöd för vilka tribunalen intervenerar.

I förevarande fall har Airoldi, genom sina argument, som kommissionen anser inte kan tas upp till sakprövning, ifrågasatt huruvida rapporten om betydande snedvridningar på den kinesiska marknaden är förenlig med artikel 2.6a c i grundförordningen. För det första hävdar Airoldi att rapporten om betydande snedvridningar på den kinesiska marknaden endast är ett arbetsdokument från kommissionens generaldirektorat (GD) för handel som inte förefaller ha varit föremål för något godkännandeförfarande av kommissionens ledamöter. Det rör sig enligt Airoldi om en intern administrativ rättsakt från kommissionens generaldirektorat för handel som inte har varit föremål för någon granskning av kommissionens övriga avdelningar. För det andra har rapporten inte ”offentliggjorts”, i enlighet med kraven i artikel 2.6a c i grundförordningen, eftersom den endast offentliggjordes på engelska på webbplatsen för kommissionens generaldirektorat för handel. För det tredje har den inte heller uppdaterats och de angivna uppgifterna härrör från år 2017.

Vid förhandlingen preciserade Airoldi att bolaget genom detta argument ifrågasatte lagenligheten av förfarandet för utarbetande av rapporten om betydande snedvridningar på den kinesiska marknaden. Airoldi gjorde gällande att nämnda rapport var en rättsakt med allmän giltighet vars utarbetande var rättsstridigt och att Airoldis argument skulle tolkas som att de anförts till stöd för en invändning om rättsstridighet i den mening som avses i artikel 277 FEUF.

Airoldi har genom dessa argument i själva verket anfört en ny grund till stöd för kritiken mot beräkningen av normalvärdet i den angripna förordningen. Sökandena har visserligen, inom ramen för den första grundens första del och den andra grundens fjärde del, ifrågasatt kommissionens slutsatser, som grundar sig på rapporten om betydande snedvridningar på den kinesiska marknaden vad gäller betydande snedvridningar, och de har även, genom den andra grundens sjunde del, gjort gällande att kommissionen gjorde ett felaktigt fastställande av normalvärdet på grundval av nämnda rapport. De har emellertid inte anfört någon invändning som avser att rapporten om betydande snedvridningar på den kinesiska marknaden, som de vid flera tillfällen har hänvisat till, är rättsstridig. I synnerhet har de i punkt 115 i ansökan endast ifrågasatt att rapporten inte innehåller någon fördjupad analys av de villkor som de själva har tillämpat.

93	Vid förhandlingen preciserade sökandena att de ansåg att rapporten om de betydande snedvridningarna på den kinesiska marknaden inte hade någon rättsverkan. De hävdade att de inte bestred rapportens lagenlighet.

Härav följer att Airoldis argument avser en aspekt av den angripna förordningen som inte har bestritts av sökandena, nämligen lagenligheten av förfarandet för utarbetande av rapporten om betydande snedvridningar på den kinesiska marknaden på grundval av vilken den angripna förordningen antogs. Sökandenas argument, som endast avser användningen av nämnda rapport, vilar emellertid på antagandet att rapporten är giltig. Härav följer att den grund som Airoldi har anfört inte omfattas av den prövningsram som fastställts genom sökandenas yrkanden och grunder.

95	I motsats till vad Airoldi gjorde gällande vid förhandlingen, kan en sådan invändning om rättsstridighet som den som åberopats i förevarande fall inte prövas ex officio av tribunalen, eftersom den inte utgör en grund avseende tvingande rätt.

96	Denna grund som Airoldi anfört och de argument som anförts till stöd för denna grund kan således inte tas upp till sakprövning och ska därför avvisas.

Härefter ska tribunalen pröva sökandenas argument att kommissionen påförde dem utjämningstullar på grund av en ogynnsam helhetsbedömning av den kinesiska ekonomin och på grundval av en vag och hypotetisk analys grundad på rapporten om betydande snedvridningar på den kinesiska marknaden. Förfarandet bygger enligt sökandena på vaga och potentiella omständigheter och den utredning som avser dem grundar sig inte på faktiska omständigheter, utan på förutfattade meningar.

Såsom har påpekats i punkterna 78 och 80 ovan har kommissionen ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid fastställandet av huruvida det föreligger betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. Den ska vidare beakta alla relevanta uppgifter om situationen på hemmamarknaden för exportörerna och tillverkarna i det berörda landet och ge dessa exportörer och tillverkare möjlighet att på ett övertygande sätt visa att deras priser och kostnader på den inhemska marknaden inte är snedvridna.

I förevarande fall angav kommissionen, i skäl 139 i den angripna förordningen, att den hade konstaterat att det förekom betydande snedvridningar inom sektorn för de berörda produkterna, varför det var lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen. I detta hänseende hänvisade kommissionen, i avsnitt 3.2.1 i förordningen om provisorisk tull, till bedömningen av förekomsten av betydande snedvridningar inom aluminiumsektorn, inklusive den berörda produkten, i Kina.

100

Närmare bestämt analyserade kommissionen punkt för punkt i förordningen om provisorisk tull de olika faktorer som enligt artikel 2.6a b i grundförordningen särskilt ska beaktas, det vill säga att det finns en marknad som i stor utsträckning består av företag som till betydande del består av företag som ägs av eller drivs under kontroll, politisk styrning eller överinseende av exportlandets myndigheter (skälen 98–104 i förordningen om provisorisk tull), förekomsten av statlig närvaro i företagen som gör att staten kan påverka priser eller kostnader (skälen 105–112 i förordningen om provisorisk tull), förekomsten av en offentlig politik eller åtgärder som diskriminerar till förmån för inhemska leverantörer eller på annat sätt inverkar på de fria marknadskrafterna (skälen 113–135 i förordningen om provisorisk tull), avsaknad av, diskriminerande tillämpning av eller felaktigt genomförande av konkurs-, bolags- eller egendomsrätt (skälen 136–140 i förordningen om provisorisk tull), förekomsten av snedvridna lönekostnader (skälen 141 och 142 i förordningen om provisorisk tull) och förekomsten av tillgång till finansiering som beviljas av institutioner som genomför offentligpolitiska mål eller som inte agerar oberoende i förhållande till staten i något annat avseende (skälen 143–153 i förordningen om provisorisk tull). Kommissionen drog härav, och i avsaknad av samarbete från de kinesiska myndigheternas sida, slutsatsen att det inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader för att fastställa normalvärdet i detta fall (skäl 157 i förordningen om provisorisk tull).

101

I sin analys beaktade kommissionen rapporten om betydande snedvridningar på den kinesiska marknaden, vilken tillförts ärendehandlingarna (skäl 73 i förordningen om provisorisk tull), samt de studier och rapporter som analyserade som fanns i European Aluminiums klagomål (skäl 74 i den angripna förordningen), det vill säga en rapport om överkapaciteten i Kina som publicerades av unionens handelskammare i Kina. handlingen från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) ”Measuring distortions in international markets: the aluminium value chain” (Att mäta snedvridningar på de internationella marknaderna: värdekedjan för aluminium) (OECD Trade Policy Papers, nr 218, Paris) och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/915 av den 4 juni 2019 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av viss aluminiumfolie i rullar med ursprung i Folkrepubliken Kina efter en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen (EUT L 146, 2019, s. 63). Det framgår av flera skäl och fotnoter i förordningen om provisorisk tull att kommissionen även beaktade olika tillgängliga uppgifter från nyhetsbyråerna, kinesiska handlingar och webbplatser samt ett arbetsdokument från Internationella valutafonden (IMF) med titeln ”Resolving China’s Corporate Debt Problem” (WP/16/203) (skälen 91–156 i förordningen om provisorisk tull).

102

De kinesiska myndigheterna lämnade inga synpunkter eller uppgifter som motbevisade den bevisning som fanns i ärendehandlingarna när förfarandet inleddes, och kommissionen underrättade dem om sin avsikt att tillämpa artikel 18 i grundförordningen, som gör det möjligt att fatta beslut på grundval av tillgängliga uppgifter (skälen 66 och 76 i förordningen om provisorisk tull).

103	Sökandena yttrade sig om detta före det att förordningen om provisorisk tull antogs (skäl 77 i förordningen om provisorisk tull) samt avseende förordningen om provisorisk tull (skälen 95 och 96 i den angripna förordningen).

104

Det framgår av analysen av de olika aspekterna av den kinesiska marknaden, av de många olika källor till tillgängliga uppgifter som undersökts, vilka inte är begränsade till rapporten om betydande snedvridningar på den kinesiska marknaden, och av de slutsatser som dragits av dessa källor att kommissionen, långt ifrån att nöja sig med en vag och hypotetisk analys, såsom sökandena har påstått, grundade sina slutsatser om förekomsten av betydande snedvridningar på den kinesiska marknaden på en objektiv analys av de relevanta tillgängliga uppgifterna, omsorgsfullt och opartiskt prövade alla relevanta omständigheter i ärendet och inte överskred det stora utrymme för skönsmässig bedömning den har enligt rättspraxis på området.

105

Sökandena har för det tredje hävdat att förekomsten av betydande snedvridningar på den kinesiska marknaden inte automatiskt kan anses styrkt gällande samtliga berörda exportörer. Berörda parter har rätt att yttra sig för att visa att det inte förekommer några snedvridningar vad gäller dem. Kommissionen bortsåg från den bevisning som sökandena lade fram.

106

För det första beaktade kommissionen inte den omständigheten att sökandenas priser på den europeiska marknaden låg i linje med de europeiska tillverkarnas priser, att metoden för att beräkna genomsnittspriset för profiler och rör i Europa var uppenbart felaktig och att marknadsandelarna på den relevanta marknaden i Europa hade ändrats.

107

Såsom kommissionen helt riktigt har understrukit, och som sökandena medgav vid förhandlingen, är de priser som sökandena tillämpar på den europeiska marknaden emellertid inte relevanta för beräkningen av normalvärdet, som grundar sig på priserna i exportlandet (artikel 2.1 i grundförordningen) eller motsvarande produktions- eller försäljningskostnader i ett lämpligt representativt land (artikel 2.6a a i grundförordningen). Sökandenas priser på den europeiska marknaden är inte heller relevanta för fastställandet av huruvida det föreligger betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a i grundförordningen, för vilket det relevanta kriteriet i förevarande fall är huruvida sektorn för aluminiumprofiler påverkas av betydande snedvridningar på den kinesiska marknaden.

108	Dessa argument kan därför inte godtas.

109

För det andra har sökandena hävdat att de har visat att de inte åtnjöt några förmånliga villkor för den finansiering som erhölls under undersökningsperioden, eller någon förmånlig politik, och har lagt fram uppgifter om räntesatsen för sin finansiering under denna period. Kommissionen beaktade inte dessa omständigheter i skäl 103 i den angripna förordningen.

110

Det framgår emellertid av skäl 103 i den angripna förordningen att kommissionen beaktade förekomsten av lån som beviljats av statliga banker och inte räntan på dessa lån. Räntesatsen är nämligen, även om det rör sig om en betydande variabel, endast en av de omständigheter som ska beaktas vid fastställandet av huruvida det föreligger förmånlig finansiering. Andra överväganden, såsom villkoren för tillgång till finansiering, de finansierade enheternas solvensvillkor samt handläggningstiderna och betalningsfristerna kan också vara avgörande. Sökandenas argument, som är begränsat till de räntesatser som tillämpas på deras finansiering, räcker således inte för att vederlägga kommissionens resonemang.

111	Sökandena har för det tredje hävdat att kommissionen inte har gett dem tillfälle att visa att deras priser inte är föremål för snedvridningar.

112

I detta avseende räcker det att konstatera att sökandena, såsom framgår av punkterna 10 och 13 ovan, bereddes tillfälle att yttra sig över förekomsten av betydande snedvridningar på den kinesiska marknaden såväl före antagandet av förordningen om provisorisk tull som före antagandet av den angripna förordningen. Det framgår dessutom av dessa förordningar att en del av de avsnitt som avser bedömningen av huruvida det föreligger betydande snedvridningar på den kinesiska marknaden ägnas åt svaren på sökandenas argument.

113

Sökandena har således beretts tillfälle att på ett ändamålsenligt sätt framföra sina synpunkter på huruvida de påstådda faktiska omständigheterna och förhållandena verkligen föreligger och är relevanta och på den bevisning som kommissionen har lagt till grund för sin slutsats avseende de betydande snedvridningarna på den kinesiska marknaden. Sökandena har för övrigt inte anfört någon omständighet som de inte har kunnat göra gällande eller inte har getts tillfälle att delge kommissionen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 december 2014, Crown Equipment (Suzhou) och Crown Gabelstapler/rådet, T‑643/11, EU:T:2014:1076, punkt 42).

114

Sökandena har inte heller på ett mer detaljerat sätt redovisat den påstådda bevisning, utöver den bevisning som prövats i punkterna 106–110 ovan, som kommissionen inte beaktade. Detta argument är således inte tillräckligt precist för att svaranden ska kunna förbereda sitt försvar och att tribunalen ska kunna pröva talan, utan ska avvisas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 september 2019, Zhejiang Jndia Pipeline Industry/kommissionen, T‑228/17, EU:T:2019:619, punkterna 166 och 167 och där angiven rättspraxis),

115	För det fjärde tillade sökandena vid förhandlingen att de inte rådfrågades vid utarbetandet av rapporten om betydande snedvridningar på den kinesiska marknaden, vilket innebär att deras rätt till försvar åsidosattes när denna rapport användes i deras fall.

116

Tribunalen erinrar här om att nya grunder enligt artikel 84.1 i rättegångsreglerna inte får åberopas under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under förfarandet eller utgör en utvidgning av en grund som tidigare – direkt eller underförstått – har åberopats i ansökan och som har ett nära samband med denna (se dom av den 7 november 2019, Intas Pharmaceuticals/EUIPO – Laboratorios Indas (INTAS), T‑380/18, EU:T:2019:782, punkt 26 (ej publicerad) och där angiven rättspraxis). Enligt rättspraxis är artikel 84.1 i rättegångsreglerna även tillämplig på invändningar och argument. En allmänt hållen benämning av en grund i den ansökan genom vilken talan väcktes i första instans ger inte heller någon möjlighet att i ett senare skede i förfarandet utveckla specifika argument som inte har ett tillräckligt starkt samband med de argument som anförts i nämnda ansökan (se dom av den 14 juli 2021, AQ/eu-LISA, T‑164/19, ej publicerad, EU:T:2021:456, punkt 59 och där angiven rättspraxis).

117

I förevarande fall kan det konstateras att det inte på något sätt framgår av ansökan att rätten till försvar, såsom den beskrivs i punkt 115 ovan, anfördes i ansökan. Såsom angetts i punkterna 92–94 ovan har sökandena i sina inlagor inte heller ifrågasatt lagenligheten av förfarandet för att utarbeta rapporten om de betydande snedvridningarna på den kinesiska marknaden.

118

Under alla omständigheter föreskrivs det inte i grundförordningen att de exporterande tillverkarna i det tredjeland som berörs av den rapport som föreskrivs i artikel 2.6a c i nämnda förordning ska höras i samband med utarbetandet av denna rapport, som utgör en handling med allmän giltighet och som kan tillämpas i flera fall. Vidare iakttogs sökandenas rättigheter fullt ut när det handlade om att tillämpa rapporten om betydande snedvridningar på den kinesiska marknaden, såsom framgår av punkterna 103 och 105 ovan.

119	Det argument som sökandena anförde vid förhandlingen, vilket ska anses vara nytt och således inte kan tas upp till sakprövning, kan följaktligen under alla omständigheter inte godtas.

120	Sökandena kan således inte vinna framgång med dessa argument och därmed kan talan inte vinna bifall såvitt avser någon del av den andra grundens fjärde del.

d) Valet av Turkiet som representativt land

121

För det första har sökandena, inom ramen för den femte och den sjätte delgrunden, hävdat att kommissionen felaktigt drog slutsatsen att det förelåg betydande snedvridningar på den kinesiska marknaden, vilka, under alla omständigheter, inte berör sökandena. Enligt sökandena var det följaktligen fel av kommissionen att använda ett representativt land för att beräkna normalvärdet. Det förekom inte heller något kontradiktoriskt förfarande rörande valet av representativt land.

122

Tribunalen konstaterar att sökandenas argument avseende kommissionens slutsats att det förelåg betydande snedvridningar på den kinesiska marknaden underkändes i samband med prövningen av den tredje delen av denna grund och den andra grundens fjärde del. Dessutom offentliggjorde kommissionen, såsom den har gjort gällande, den 16 mars 2020 en första notering i akten om de källor som använts för att fastställa normalvärdet, genom vilken den, på grundval av de kriterier som användes som vägledning för valet av icke snedvridna priser eller referensvärden, identifierade flera potentiella representativa länder. Kommissionen mottog synpunkter på denna första notering och offentliggjorde en andra notering den 25 juni 2020, där den besvarade synpunkterna och underrättade de berörda parterna om att den hade för avsikt att använda Turkiet som representativt land.

123	Sökandena har inte anfört några ytterligare argument inom ramen för denna delgrund och dessa påståenden kan därför inte godtas.

124	Sökandena har för det andra gjort gällande att valet av Turkiet som representativt land är felaktigt.

125

Det ska här erinras om att enligt artikel 2.6a a i grundförordningen föreskrivs det att när det ansetts olämpligt att grunda en bedömning på de inhemska priserna och kostnaderna i exportlandet på grund av att det föreligger betydande snedvridningar i det landet, ska normalvärdet uteslutande beräknas på grundval av kostnader för produktion och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden. För detta ändamål får kommissionen som informationskälla bland annat använda relevanta produktions- och försäljningskostnader i ett lämpligt representativt land som har en ekonomisk utvecklingsnivå som är jämförbar med exportlandets.

126

Denna bestämmelse infördes i grundförordningen genom förordningen om ändring av grundförordningen, vilken även ersatte bestämmelserna i den tidigare artikel 2.7 a i samma förordning, enligt vilken ”ett lämpligt tredjeland med marknadsekonomi [skulle] väljas ut på ett sätt som inte är oskäligt, varvid hänsyn [skulle] tas till alla tillförlitliga uppgifter som är tillgängliga när valet görs”. Det framgår av deras lydelse att artikel 2.6a a i grundförordningen och den tidigare artikel 2.7 a i samma förordning har samma syfte, nämligen att fastställa metoden för att beräkna normalvärdet vid import från länder vars inhemska priser och kostnader inte kan beaktas på grund av marknadsvillkoren i det berörda landet. Dessa två bestämmelser har emellertid olika formuleringar, vilket, såsom kommissionen helt riktigt har påpekat, innebär att den rättspraxis i vilken den tidigare artikel 2.7 a i grundförordningen tolkades endast delvis kan överföras på tolkningen av artikel 2.6a a i grundförordningen. Genom den sistnämnda bestämmelsen införs nämligen en annan definition av det representativa landet, som ska vara ”lämpligt” och ha ”en med exportlandet jämförbar ekonomisk utvecklingsnivå”. Vad gäller de uppgifter som ska beaktas preciseras i samma bestämmelse att det rör sig om ”relevanta” uppgifter, under förutsättning att sådana uppgifter finns tillgängliga. Det införs också ett sätt att rangordna flera lämpliga representativa länder, eftersom det anges att det vid valet av representativt land ska ges företräde till ”länder med en adekvat nivå av social trygghet och miljöskydd”.

127

Det följer emellertid av fast rättspraxis att unionsinstitutionerna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller fastställande av normalvärdet för länder utan marknadsekonomi (se dom av den 19 september 2019, Zhejiang Jndia Pipeline Industry/kommissionen, T‑228/17, EU:T:2019:619, punkt 126 och där angiven rättspraxis), och att valet av jämförbart land för detta ändamål även omfattas av det stora utrymme för skönsmässig bedömning som unionsinstitutionerna har inom den gemensamma handelspolitiken, med hänsyn till de komplicerade ekonomiska och politiska situationer som de ska bedöma (se dom av den 29 juli 2019, Shanxi Taigang Stainless Steel/kommissionen, C‑436/18 P, EU:C:2019:643, punkt 30 och där angiven rättspraxis). Denna rättspraxis är även tillämplig på artikel 2.6a a i grundförordningen, vilken emellertid begränsar kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning, eftersom det valda landet ska ha en ekonomisk utvecklingsnivå som är jämförbar med exportlandets.

128

Den slog även fast att det skulle kontrolleras om kommissionen inte har underlåtit att ta hänsyn till väsentliga eller relevanta faktorer vid bedömningen av lämpligheten av det jämförbara land som de har valt och om de uppgifter som ingår i akten hade undersökts med nödvändig omsorg för att det ska kunna anses att normalvärdet för den berörda produkten hade bedömts på lämpligt och icke oskäligt sätt (se dom av den 10 september 2015, Fliesen-Zentrum Deutschland, C‑687/13, EU:C:2015:573, punkt 51 och där angiven rättspraxis, och dom av den 23 april 2018, Shanxi Taigang Stainless Steel/kommissionen, T‑675/15, ej publicerad, EU:T:2018:209, punkt 32 och där angiven rättspraxis; se även, för ett liknande resonemang, dom av den 29 maj 1997, Rotexchemie, C‑26/96, EU:C:1997:261, punkterna 23 och 24). Denna rättspraxis kan överföras på situationer där förekomsten av betydande snedvridningar i exportlandet motiverar att uppgifter från ett lämpligt representativt land används för att beräkna normalvärdet, vilket även innebär en undersökning av komplicerade ekonomiska och politiska situationer.

129

Såsom framgår av artikel 2.6a a i grundförordningen ska unionsdomstolarna dessutom försäkra sig om att kommissionen inte har underlåtit att beakta väsentliga faktorer för att avgöra om det valda landet är lämpligt. För detta ändamål ankommer det på nämnda institutioner att, med beaktande av andra möjligheter, finna ett tredjeland med en ekonomisk utvecklingsnivå som är jämförbar med exportlandets. Om det är möjligt att välja flera länder mot bakgrund av lättillgängliga uppgifter ska kommissionen göra en jämförande analys av dessa olika länder och ge företräde åt länder som tillämpar en adekvat nivå av socialt skydd och miljöskydd.

130

I detta fall offentliggjorde kommissionen den 16 mars 2020 en första notering i akten om de källor som använts för att fastställa normalvärdet, genom vilken den, på grundval av de kriterier som användes som vägledning för valet av icke snedvridna priser eller referensvärden, identifierade följande potentiella representativa länder: Brasilien, Colombia, Ecuador, Islamiska republiken Iran, Kazakstan, Malaysia, Mauritius, Mexiko, Montenegro, Ryssland, Serbien, Sri Lanka, Thailand och Turkiet (skälen 35 och 161 i förordningen om provisorisk tull). Efter de synpunkter som inkommit underrättade kommissionen de berörda parterna genom en skrivelse av den 25 juni 2020 om att den hade för avsikt att använda Turkiet som representativt land (skälen 37 och 164 i förordningen om provisorisk tull). Kriterierna för att välja ut det representativa landet var, för det första, en ekonomisk utvecklingsnivå liknande den i Kina, för det andra att den undersökta produkten tillverkades i Kina och, för det tredje, att relevanta offentliga uppgifter fanns tillgängliga i Kina (skäl 159 i förordningen om provisorisk tull). Kommissionen erinrade om att företräde i förekommande fall skulle ges till länder med en adekvat nivå av socialt skydd och miljöskydd (skäl 159 i förordningen om provisorisk tull). Efter att ha granskat de berörda parternas synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter bekräftade kommissionen, i skäl 152 i den angripna förordningen, valet av Turkiet som representativt land.

131

Med beaktande av att bevisbördan ligger på sökanden, som måste lägga fram övertygande bevisning till stöd för sitt påstående (se dom av den 19 september 2019, Zhejiang Jndia Pipeline Industry/kommissionen, T‑228/17, EU:T:2019:619, punkt 127 och där angiven rättspraxis), ska det prövas huruvida sökandena har lagt fram bevis som styrker att kommissionen gjorde en uppenbart felaktig bedömning genom att välja Turkiet som representativt land.

132

Sökandena har hävdat att kommissionen följde European Aluminium när den valde Turkiet som representativt land. De har gjort gällande att detta val inte tar hänsyn till antalet invånare i Kina och Turkiet och den inhemska efterfrågan, som på grund av principen om stordriftsfördelar innebär att ökad produktion leder till lägre fasta kostnader. Enligt sökandena beaktas genom detta val inte de kriterier som fastställts genom tidigare rättspraxis, enligt vilka det ankommer på unionsinstitutionerna att, med beaktande av andra möjligheter, söka finna ett tredjeland i vilket priset på en likadan produkt bildas under omständigheter som i största möjliga utsträckning liknar dem i exportlandet, såvitt det är fråga om ett land med marknadsekonomi (dom av den 10 september 2015, Fliesen-Zentrum Deutschland, C‑687/13, EU:C:2015:573, punkt 49).

133

Den rättspraxis som sökandena har åberopat avser valet av ett ”tredjeland med marknadsekonomi” enligt den tidigare artikel 2.7 a i grundförordningen. Alla de parametrar som fastställdes i domen av den 10 september 2015, Fliesen-Zentrum Deutschland (C‑687/13, EU:C:2015:573), kan således inte som sådana automatiskt överföras vad gäller artikel 2.6a a i grundförordningen. Närmare bestämt krävs det enligt den sistnämnda bestämmelsen att det lämpliga representativa landet ska ha ”en med exportlandet jämförbar ekonomisk utvecklingsnivå”, och inte att landet ska vara ett land med marknadsekonomi, och det föreskrivs ytterligare en parameter avseende tillämpningen av en adekvat nivå av socialt skydd och miljöskydd. Av detta följer att det kriterium som hädanefter ska iakttas är en ekonomisk utvecklingsnivå som är jämförbar med exportlandets. Det är i fråga om detta kriterium som huvuddelen av rättspraxis avseende den tidigare artikel 2.7 a i grundförordningen fortfarande är tillämplig, det vill säga att kommissionen ska grunda sin bedömning på ett tredjeland i vilket priset på en likadan produkt sätts under omständigheter som i största möjliga utsträckning liknar dem i exportlandet, i enlighet med den omsorgsplikt som åligger kommissionen enligt den rättspraxis som anges i punkt 127 ovan.

134

Kommissionen grundade sitt val av Turkiet som representativt land på de kriterier som anges i punkt 130 ovan. Det första av dessa kriterier är en nivå av ekonomisk utveckling som liknar Kinas. Kommissionen förklarade i skäl 159 i förordningen om provisorisk tull att den hade använt länder med en bruttonationalinkomst som liknar Kinas och grundat denna bedömning på Världsbankens databas. Kommissionen preciserade i skäl 151 i den angripna förordningen att Turkiet hade samma utvecklingsnivå som Kina enligt Världsbankens klassificering (hög genomsnittsinkomst) och således utgjorde ett representativt land. Kommissionen beaktade även att undersökningen hade visat att aluminiumprofiler som består av de två typerna av legeringar, mjuka och hårda, tillverkas i Turkiet.

135

Sökandena har inte bestritt att Turkiet har en utvecklingsnivå som liknar Kinas. Deras argumentation som grundar sig på ett argument om stordriftsfördelar, nämligen att Kina har fler invånare än Turkiet och att efterfrågan på hemmamarknaden är annorlunda, kan inte vederlägga kommissionens slutsatser. För det första framgår det inte på något sätt av grundförordningen att kommissionen ska beakta populationen i länderna vid valet av representativt land. Eftersom Kina är landet med den största befolkningen i världen, skulle det vara orimligt att kräva att kommissionen som representativt land ska använda ett land med en lika stor befolkning. Av samma skäl kan sökandenas argument avseende inhemsk efterfrågan och stordriftsfördelar inte heller godtas.

136	Sökandena har följaktligen inte visat att kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den valde Turkiet som representativt land.

137

För det tredje har sökandena gjort gällande att valet av referensland är bristfälligt motiverat. Kommissionen har enligt sökandena inte preciserat varför det pris som sätts av de turkiska tillverkare som nämns i förordningen om provisorisk tull skulle kunna tjäna som jämförelse och inte har förklarat hur dessa företags priser har utvecklats. Kommissionen motiverade inte heller i den angripna förordningen jämförbarheten hos Turkiet som representativt land och underlät att beakta deras synpunkter på skillnaden mellan typerna av tillverkade produkter och kvantiteterna av de tillverkade produkterna.

138

Det följer av fast rättspraxis att avsaknad av eller otillräcklig motivering utgör en grund beträffande åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, som är helt och hållet skild från grunden beträffande riktigheten av motiveringen till beslutet, vilken ska prövas i samband med bedömningen av huruvida beslutet är välgrundat (dom av den 19 juni 2009, Qualcomm/kommissionen, T‑48/04, EU:T:2009:212, punkt 175, och dom av den 18 oktober 2016, Crown Equipment (Suzhou) och Crown Gabelstapler/rådet, T‑351/13, ej publicerad, EU:T:2016:616, punkt 110). Det ska klart och tydligt framgå av den motivering som krävs i artikel 296 andra stycket FEUF hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att den behöriga domstolen ges möjlighet att utöva sin prövningsrätt (dom av den 30 september 2003, Eurocoton m.fl./rådet, C‑76/01 P, EU:C:2003:511, punkt 88, och dom av den 12 december 2014, Crown Equipment (Suzhou) och Crown Gabelstapler/rådet, T‑643/11, EU:T:2014:1076, punkt 129 (ej publicerad)).

139

Däremot är institutionerna inte skyldiga att i motiveringen till förordningen om provisorisk tull eller förordningen om slutgiltig tull ta ställning till alla de faktiska och rättsliga omständigheter som berörda parter åberopar under det administrativa förfarandet (se dom av den 25 oktober 2011, Transnational Company Kazchrome och ENRC Marketing/rådet, T‑192/08, EU:T:2011:619, punkt 256 och där angiven rättspraxis).

140

Det ska i detta sammanhang påpekas att kommissionen, i skälen 159–165 i förordningen om provisorisk tull och i skälen 142–152 i den angripna förordningen, gav en klar och otvetydig redogörelse för de relevanta kriterierna för valet av representativt land och för skälen till att Turkiet valdes. Kommissionen redogjorde nämligen för de kriterier som använts (skäl 159 i förordningen om provisorisk tull), angav förteckningen över potentiella representativa länder (skäl 61 i förordningen om provisorisk tull), förklarade förfarandet för att höra berörda parter (skälen 160–163 i förordningen om provisorisk tull och skälen 143 och 144 i den angripna förordningen) och förklarade varför yttrandena från vissa berörda parter inte kunde godtas (skälen 163 och 164 i förordningen om provisorisk tull och skälen 145–151 i den angripna förordningen). Kommissionen förklarade således att de två typerna av legeringar, mjuka och hårda, var produkter i Turkiet (skäl 164 i förordningen om provisorisk tull), att tullunionen inte kunde göra Turkiet till ett olämpligt representativt land (skäl 147 i den angripna förordningen), att Turkiet var det lämpligaste representativa landet på grundval av tillgängliga uppgifter om miljömässiga och sociala normer (skäl 148 i den angripna förordningen) och att Turkiet hade samma utvecklingsnivå som Kina enligt Världsbankens klassificering (skäl 151 i den angripna förordningen).

141

Argumentet att kommissionen skulle ha bortsett från sökandenas synpunkter avseende skillnaden mellan typer av produkter och kvantiteter av tillverkade produkter syftar dessutom till att ifrågasätta huruvida den angripna förordningen är välgrundad. Detta argument underkändes i punkterna 51 och 56–68 ovan.

142

Med hänsyn till att institutionerna inte är skyldiga att ta ställning till samtliga faktiska och rättsliga omständigheter som berörda parter har åberopat under det administrativa förfarandet, kan sökandena således inte med framgång göra gällande att kommissionen har åsidosatt motiveringsskyldigheten.

143	Sökandena kan således inte vinna framgång med dessa argument och talan kan således inte vinna bifall såvitt avser någon del av den andra grundens femte och sjätte del. [utelämnas]

3. Den tredje grunden: Kommissionen gjorde fel när den fann att unionsindustrin lidit skada och att det förelåg ett orsakssamband

153	Inom ramen för den tredje grunden har sökandena i huvudsak anfört fyra delgrunder och stöds av Airoldi, som också har åberopat två delgrunder.

154

Det ska inledningsvis erinras om att begreppet skada i artikel 3.1 i grundförordningen, om inte annat anges, ska avse väsentlig skada för unionsindustrin eller risk för väsentlig skada för unionsindustrin och att det i denna artikel, för tolkningen av detta begrepp, hänvisas till bestämmelserna i samma artikel.

155

Artikel 3.2 i grundförordningen rör fastställande av skada. Fastställande av skada ska grundas på faktiska bevis och inbegripa en objektiv granskning av dels den dumpade importens omfattning och inverkan på priserna på unionsmarknaden för likadana produkter, dels denna imports inverkan på unionsindustrin.

156

I artikel 3.3 i grundförordningen föreskrivs att när det gäller den dumpade importens omfattning ska det ”övervägas huruvida en betydande ökning av dumpad import ägt rum antingen i absoluta tal eller i förhållande till produktion eller konsumtion i unionen”, att ”[v]ad avser den dumpade importens inverkan på priserna ska det övervägas huruvida de dumpade importprodukterna sålts till betydligt lägre pris än priset för den likadana produkten framställd av unionsindustrin, eller om denna import annars leder till att priserna sänks väsentligt eller till att väsentliga prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindras” och att ”[v]arken en enskild faktor eller flera av dessa faktorer behöver nödvändigtvis vara avgörande”.

157

I artikel 3.5 i grundförordningen föreskrivs att granskningen av den dumpade importens inverkan på den berörda unionsindustrin ska innefatta en bedömning av alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden som har betydelse för industrins tillstånd, medan det i artikel 3.6 i grundförordningen preciseras att unionsinstitutionerna är skyldiga att med hjälp av all relevant bevisning avseende unionsindustrins tillstånd visa att det uppstått skada för denna industri. I denna artikel föreskrivs särskilt att sådan bevisning ska påvisa att den omfattning eller de prisnivåer som avses i punkt 3 ligger bakom den inverkan på unionsindustrin som avses i punkt 5 i samma artikel och att denna inverkan är så omfattande att den kan betecknas som väsentlig (se, analogt, dom av den 19 december 2013, Transnational CompanyKazchrome och ENRC Marketing/rådet, C‑10/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:865, punkt 49).

158

Fastställandet av skada förutsätter enligt fast rättspraxis att det görs en bedömning av komplexa ekonomiska frågor. Vid denna bedömning förfogar unionsinstitutionerna över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning (se dom av den 7 maj 1991, Nakajima/rådet, C‑69/89, EU:T:1991:186, punkt 86 och där angiven rättspraxis, och dom av den 11 september 2014, Gold East Paper och Gold Huasheng Paper/rådet, T‑444/11, EU:T:2014:773, punkt 226 och där angiven rättspraxis). Domstolsprövningen av en sådan bedömning ska följaktligen begränsas till en kontroll av att tillämpliga regler har respekterats, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för den är riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart felaktig och att det inte förekommit maktmissbruk. Detta gäller särskilt fastställande av faktorer som vållar unionsindustrin skada i en antidumpningsundersökning (se dom av den 20 januari 2022, kommissionen/Hubei Xinyegang Special Tube, C‑891/19 P, EU:C:2022:38, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

159

Det ankommer dessutom på sökandena att lägga fram sådan bevisning som gör det möjligt för tribunalen att fastställa att kommissionen har gjort en uppenbart oriktig bedömning vid värderingen av skadan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 september 2014, Gold East Paper och Gold Huasheng Paper/rådet, T‑444/11, EU:T:2014:773, punkt 228 och där angiven rättspraxis).

160	Det är mot bakgrund av dessa principer som sökandenas tredje grund ska prövas.

a) Ekonomiska faktorer och förhållanden som påverkar unionsindustrins situation

161	Inom ramen för den första delgrunden har sökandena i huvudsak anfört fyra invändningar i syfte att göra gällande att kommissionen gjorde en felaktig bedömning av de olika ekonomiska faktorer och förhållanden som har betydelse för unionsindustrins situation.

1) Beaktande av unionsindustrins marknadsandel

162

Inom ramen för den första invändningen har sökandena gjort gällande att unionstillverkarnas marknadsandel överstiger 85 %. Det framgår emellertid av domstolens och tribunalens praxis att när unionstillverkarna har en betydande marknadsandel är det inte fråga om någon skada för unionsindustrin. En stor marknadsandel för unionsindustrin ger den naturligt en styrkeposition som utesluter ett konstaterande av att företagen i unionen är sårbara.

163

Det ska här påpekas att, såsom framgår av punkterna 154–159 ovan, föreskrivs det i grundförordningen inte något tröskelvärde för unionsindustrins marknadsandel under vilket nämnda industri inte kan anses ha lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.1 i nämnda förordning. Kommissionen har dessutom ett stort utrymme för skönsmässig bedömning i detta avseende.

164

Det kan dock inte bestridas att utvecklingen av unionsindustrins marknadsandel utgör en betydelsefull faktor vid bedömningen av om det föreligger en väsentlig skada för den industrin (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 mars 2007, Aluminium Silicon Mill Products/rådet,T‑107/04, EU:T:2007:85, punkt 65).

165

Det ska även erinras om att även om den prövning som institutionerna ska göra måste leda till slutsatsen att den skada som orsakats unionsindustrin är väsentlig, krävs det inte att alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden som har betydelse för industrins tillstånd uppvisar en negativ trend (dom av den 25 oktober 2011, CHEMK och KF/rådet, T‑190/08, EU:T:2011:618, punkt 114). Enbart den omständigheten att vissa skadefaktorer förbättrades under skadeundersökningsperioden innebär inte heller att unionsindustrin inte lidit väsentlig skada (dom av den 23 april 2018, Shanxi Taigang Stainless Steel/kommissionen, T‑675/15, ej publicerad, EU:T:2018:209, punkt 93; se även, för ett liknande resonemang, dom av den 30 mars 2000, Miwon/rådet, T‑51/96, EU:T:2000:92, punkt 105).

166	För att i förevarande fall dra slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada, i avsnitten 4 och 5 i den angripna förordningen, analyserade kommissionen den dumpade importens inverkan genom att bedöma olika ekonomiska indikatorer i enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen.

167

Det framgår av tabell 5, som återges i skäl 229 i den angripna förordningen, att unionsindustrins marknadsandel av försäljningen på den öppna marknaden var 84,4 % under undersökningsperioden och att den minskade med 4 % under skadeundersökningsperioden. Kommissionen tillhandahöll också en tabell som tog hänsyn till Förenade kungarikets utträde ur unionen (se skäl 35 i den angripna förordningen), även om detta utträde faktiskt skedde efter undersökningsperioden och skadeundersökningsperioden. Det framgår således av tabell 5a, som återges i skäl 275 i den angripna förordningen, att unionsindustrins marknadsandel, om Förenade kungariket inte beaktades, var 85,4 % under undersökningsperioden och minskade med 3,0 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

168	I skälen 226 och 227 i den angripna förordningen förklaras att förbrukningen i unionen på den öppna marknaden har ökat med 6 %, vilket bekräftades för unionsindustrin utan beaktande av Förenade kungariket genom tabell 4a som återges i skäl 271 i den angripna förordningen.

169

Kommissionen bekräftade i skäl 254 i den angripna förordningen de slutsatser om unionsindustrins tillstånd som anges i skälen 271–274 i förordningen om provisorisk tull. Det rör sig bland annat om slutsatser enligt vilka följande anges:

”271.

Flera indikatorer visade en positiv utveckling, såsom tillverkning, kapacitet, försäljningsvolym på unionsmarknaden och antal anställda. Den positiva utvecklingen av dessa indikatorer berodde dock på den ökade förbrukningen, och i själva verket borde dessa indikatorer ha förbättrats ännu mer om unionsindustrin hade kunnat dra full nytta av den växande marknaden. Trots den ökade försäljningsvolymen förlorade unionsindustrin marknadsandelar på den öppna marknaden.

272.

Försäljningspriserna på den öppna marknaden steg med 19 %. Dessa prisökningar höll dock inte jämna steg med kostnadsökningarna (20 %). Denna utveckling orsakades av att prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindrades. Unionsindustrin kunde inte höja priserna i samma utsträckning som kostnaderna på grund av det nedåtgående tryck som importen från Kina vållade genom att underskrida unionsindustrins priser. Med tanke på att lönsamhetsnivåerna låg under vinstmålet under hela skadeundersökningsperioden, och volymerna av och de låga priserna på importen från Kina, drog kommissionen slutsatsen att prisökningar hade hållits nere under hela skadeundersökningsperioden. Till följd av detta uppvisade alla ekonomiska resultatindikatorer, dvs. lönsamhet, räntabilitet och kassaflöde, en nedåtgående trend, och vinsterna låg under vinstmålet under hela skadeundersökningsperioden. Detta är särskilt skadligt eftersom marknaden för den undersökta produkten växte under skadeundersökningsperioden, och unionsindustrin trots detta led av låga och sjunkande vinster. Trots att unionsindustrin investerade så mycket som den kunde för att förbli konkurrenskraftig var det uppenbart att den inte uppnådde tillräckligt höga vinstnivåer för att uppmuntra framtida investeringar. Dessutom skedde unionsindustrins nedgång under en period av tillväxt på unionsmarknaden. Unionsindustrin förlorade 5 % av sina marknadsandelar [en siffra som ändras i den angripna förordningen] på en växande marknad och kunde uppenbart inte dra fördel av tillväxten på unionsmarknaden.”

170

Det framgår av dessa uppgifter att kommissionen vederbörligen beaktade unionsindustrins stora marknadsandel och förekomsten av vissa indikatorer på en positiv utveckling. Sökandena har inte lagt fram något som helst argument eller någon bevisning som visar att kommissionens påståenden i skälen 271 och 272 i den angripna förordningen, särskilt påverkan på priserna, var uppenbart felaktiga. Sökandena har således inte visat att kommissionen, mot bakgrund av de principer som angetts i punkterna 163–165 ovan, gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den konstaterade en negativ utveckling för unionsindustrins marknadsandel och drog slutsatsen att unionsindustrin hade lidit väsentlig skada, genom att beakta samtliga relevanta indikatorer och särskilt unionsindustrins förlust av marknadsandelar och försämrade lönsamhet. Tvärtom framhöll kommissionen att försäljningsvolymerna endast hade ökat med 2 % (se tabell 5, som återges i skäl 245 i förordningen om provisorisk tull) vid den tidpunkt då unionens förbrukning hade ökat med 6 % (se tabell 4, som återges i skäl 226 i den angripna förordningen) och att prisökningen inte hade följt kostnadsökningarna (se tabell nr 7, som återges i skäl 256 i förordningen om provisorisk tull).

171	Denna slutsats påverkas inte av den rättspraxis från domstolen och tribunalen som sökandena har hänvisat till, såsom kommissionen helt riktigt har påpekat.

172

Både domen av den 4 februari 2021, eurocylinder systems (C‑324/19, EU:C:2021:94), och domen av den 29 januari 2014, Hubei Xinyegang Steel/rådet (T‑528/09, EU:T:2014:35), som båda två avsåg rådets förordning (EG) nr 926/2009 av den 24 september 2009 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 262, 2009, s. 19), erkände visserligen vikten av faktorn avseende unionsindustrins marknadsandelar för fastställandet av skada.

173

Den huvudsakliga lärdomen av domen av den 4 februari 2021, eurocylinder systems (C‑324/19, EU:C:2021:94), och domen av den 29 januari 2014, Hubei Xinyegang Steel/rådet (T‑528/09, EU:T:2014:35), är emellertid att de olika indikatorerna, inbegripet unionsindustrins marknadsandel, inte ska bedömas isolerat, utan sammantaget i sin helhet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 februari 2021, eurocylinder systems, C‑324/19, EU:C:2021:94, punkt 49, och dom av den 29 januari 2014, Hubei Xinyegang Steel/rådet, T‑528/09, EU:T:2014:35, punkterna 61–63).

174

I de mål som gav upphov till domen av den 4 februari 2021, eurocylinder systems (C‑324/19, EU:C:2021:94), och domen av den 29 januari 2014, Hubei Xinyegang Steel/rådet (T‑528/09, EU:T:2014:35), var dessutom samtliga ekonomiska faktorer positiva, bortsett från utvecklingen av unionsindustrins marknadsandel (dom av den 29 januari 2014, Hubei Xinyegang Steel/rådet, T‑528/09, EU:T:2014:35, punkterna 59–61). I detta fall framgår det dock av förordningen om provisorisk tull att kapacitetsutnyttjandet (tabell 4, som återges i skäl 240 i förordningen om provisorisk tull), lönsamheten och räntabiliteten för unionsindustrin (tabell 10, som återges i skäl 265 i förordningen om provisorisk tull) minskade under skadeundersökningsperioden.

175

De utdrag ur domen av den 4 februari 2021, eurocylinder systems (C‑324/19, EU:C:2021:94), och domen av den 29 januari 2014, Hubei Xinyegang Steel/rådet (T‑528/09, EU:T:2014:35), som sökandena har hänvisat till, avser dessutom en annan aspekt av skadan, nämligen bedömningen av unionsindustrins sårbarhet i slutet av undersökningsperioden för att dra slutsatsen att det finns en risk för väsentlig skada.

176

Domen av den 2 maj 1995, NTN Corporation och Koyo Seiko/rådet (T‑163/94 och T‑165/94, EU:T:1995:83), som sökandena har åberopat, rörde vidare en situation där rådet hade gjort en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna som hade visat på tendenser som stod i strid med den faktiska utvecklingen på marknaden (skäl 114 i den domen), och sådana fel har inte åberopats i förevarande mål. Domen av den 14 mars 2007, Aluminium Silicon Mill Products/rådet (T‑107/04, EU:T:2007:85), som sökandena också har åberopat, rör en situation där rådet hade gjort en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att ge en bild av utvecklingen av unionsindustrins marknadsandel som stred mot uppgifterna i förordningen om provisorisk tull (se punkterna 63–66 i nämnda dom).

177

Airoldi hävdar dock för det första att uppgifterna om skada, särskilt de som rör unionsindustrins marknadsandel, inte är korrekta, eftersom det inte hade lämnats några nya uppgifter om olika faktorer, såsom produktionsvolymen, i det slutliga skedet. Airoldi sätter detta argument i relation till upphörandet av en stor del av importen enligt KN-nummer 76109090, som också omfattar produkter som inte omfattas av undersökningen (se skäl 202 i den angripna förordningen) och Förenade kungarikets utträde ur unionen.

178

Tribunalen konstaterar inledningsvis att Airoldis argumentation hänger samman med sökandenas grund som rör analysen av den skada som unionsindustrin lidit. Den avser närmare bestämt de olika faktorer och förhållanden som påverkar unionsindustrins tillstånd, vilka sökandena har behandlat inom ramen för den tredje grundens första del.

179	Härav följer, i motsats till vad kommissionen har hävdat, att dessa argument faller inom den prövningsram som definieras av sökandenas yrkanden och grunder, i enlighet med den rättspraxis som anges i punkt 87 ovan. De kan således upptas till prövning.

180

Såsom kommissionen har angett förklaras det emellertid i skäl 278 i den angripna förordningen att unionsindustrins försäljningsvolym på Förenade kungarikets marknad endast uppskattades till omkring 2 % av unionsindustrins totala försäljning, en volym som inte kan ha någon betydande inverkan på unionsindustrins ekonomiska indikatorer. I den angripna förordningen dras slutsatsen att indikatorerna avseende unionsindustrin är representativa, även med beaktande av Förenade kungarikets utträde, och att de bekräftas, liksom de slutsatser som dragits på grundval av detta. Vidare räknade kommissionen om unionsindustrins marknadsandel, genom att undanta den marknadsandel som konstaterats för Förenade kungariket (se tabell 5a, som återges i skäl 275 i den angripna förordningen). Dessutom beaktade kommissionen upphörandet av en del av importen enligt KN-nummer 76109090, såsom framgår av skälen 202–216 och tabellerna 1, 2 och 3, vilka återges i skälen 208, 217 respektive 220 i den angripna förordningen.

181	Airoldi har inte anfört några argument för att visa att kommissionens förklaringar i detta avseende är uppenbart felaktiga och att justeringar skulle ha varit nödvändiga. Med hänsyn till den bevisbörda som åvilar Airoldi kan dessa argument således inte godtas.

182

För det andra har Airoldi även hävdat att om kommissionen beaktade segmenteringen av aluminiummarknaden, minskningen av de påstått skadliga produkter som importerades vilka omfattas av KN-nummer 76109090, ökningen av unionsindustrins marknadsandel från 81,1 % till 85,4 % och minskningen av importen från Kina från 9,6 % till 5 %, som skedde mellan antagandet av förordningen om provisorisk tull och antagandet av den angripna förordningen, konstaterade kommissionen att unionsindustrins ställning i själva verket hade stärkts.

183

Det ska återigen konstateras att Airoldis argument hänger samman med sökandenas grund som rör analysen av den skada som unionsindustrin lidit och närmare bestämt de olika faktorer och förhållanden som har betydelse för unionsindustrins tillstånd, vilka sökandena har behandlat inom ramen för den tredje grundens första del. Den hänger även samman med den andra och den tredje delen av den andra grunden, genom vilka sökandena har kritiserat kommissionen för att den ansåg att aluminiumprofiler med ursprung i Kina utgjorde en och samma produkt.

184	Härav följer att dessa argument faller inom den prövningsram som definieras av sökandenas yrkanden och grunder, i enlighet med den rättspraxis som anges i punkt 87 ovan. De kan således, i motsats till vad kommissionen har hävdat, tas upp till sakprövning.

185

Såsom kommissionen har angett förklaras dock, i skäl 56 i den angripna förordningen, varför den berörda produkten anses utgöra en och samma produkt (punkterna 62 och 63 ovan). Dessutom beaktade kommissionen upphörandet av en del av importen som omfattas av KN-nummer 76109090, såsom framgår av skälen 202–216 och tabellerna 1, 2 och 3, vilka återges i skälen 208, 217 respektive 220 i den angripna förordningen.

186	När det gäller den påstådda minskningen av marknadsandelen för importen från Kina och unionsindustrins ökade marknadsandel ska följande noteras.

187

Det framgår av tabell 5, som återges i skäl 245 i förordningen om provisorisk tull, att kommissionen i detta skede av förfarandet uppskattade unionsindustrins marknadsandel på den öppna marknaden till 81,1 % under undersökningsperioden. Efter det administrativa förfarandet höjdes denna siffra till 84,4 % efter en revidering av importvolymerna från Kina (se tabell 5, återgiven i skälen 229 och 230 i den angripna förordningen). Den marknadsandel Airoldi åberopat, nämligen 85,4 %, avser unionsindustrins marknadsandel på den öppna marknaden under undersökningsperioden, men med beaktande av Förenade kungarikets utträde ur unionen (se tabell 5, som återges i skäl 275 i den angripna förordningen). Härav följer att de siffror som Airoldi har åberopat inte är direkt jämförbara, eftersom de avser ett annat geografiskt område. Vidare förklarade kommissionen i skäl 276 i den angripna förordningen att även om unionsindustrins marknadsandel omvärderades till en något högre nivå under skadeundersökningsperioden, hade marknadsandelen ändå minskat med 3,0 procentenheter.

188

Samma sak gäller den minskade importen från Kina. Airoldi jämför nämligen de uppgifter som beaktats i förordningen om provisorisk tull med uppgifterna i den angripna förordningen utan att beakta Förenade kungariket (se tabell 2, som återges i skäl 225 i förordningen om provisorisk tull och tabell 2a, som återges i skäl 262 i den angripna förordningen). Vidare fann kommissionen i skäl 263 i den angripna förordningen att det på grundval av de justerade importvolymerna var möjligt att observera betydande importnivåer i både relativa och absoluta tal, uppgående till 5 % av marknadsandelen under undersökningsperioden. I absoluta tal ökade importen från Kina med 56 % under skadeundersökningsperioden och den dumpade importens totala marknadsandel ökade med 48 %.

189	Airoldi har inte anfört några argument för att visa att kommissionens konstateranden i detta avseende är uppenbart felaktiga och att unionsindustrin faktiskt stärktes. Med hänsyn till den bevisbörda som åvilar Airoldi kan dessa argument således inte godtas.

190	Den första invändningen ska därför ogillas.

2) Unionsindustrins tillväxt och lönsamhet

191	Inom ramen för den andra invändningen har sökandena gjort gällande att kommissionen bortsåg från syftet med antidumpningsbestämmelserna genom att dra slutsatsen att unionsindustrin lidit skada i en kontext av betydande ökning av unionsindustrins förbrukning och lönsamhet.

192

I detta hänseende är det visserligen ostridigt att förbrukningen i unionen på den öppna marknaden ökade med 6 % under skadeundersökningsperioden (se tabell 4, som återges i skäl 226 i den angripna förordningen och tabell 4a (unionsindustrin bortsett från Förenade kungariket), som återges i skäl 271 i den angripna förordningen).

193	Det krävs dock inte, för att konstatera att unionsindustrin lidit skada som kan motivera införande av antidumpningstullar, att alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden uppvisar en negativ trend (dom av den 25 oktober 2011, CHEMK och KF/rådet, T‑190/08, EU:T:2011:618, punkt 114).

194

Dessutom nyanserade kommissionen ökningen av förbrukningen i unionen och påpekade att även om den hade ökat under skadeundersökningsperioden hade den minskat mellan 2018 och undersökningsperioden (se skäl 216 i förordningen om provisorisk tull och tabell 4, som återges i skäl 226 i den angripna förordningen). Framför allt gjorde kommissionen även en riktig bedömning när den i skäl 271 i förordningen om provisorisk tull framhöll att unionsindustrin, mot bakgrund av tillgängliga uppgifter, hade förlorat marknadsandelar trots den ökade efterfrågan.

195

När det gäller unionsindustrins lönsamhet kan det konstateras att det framgår av tabell 10, som återges i skäl 265 i förordningen om provisorisk tull, att lönsamheten visserligen uppgick till 2 % under undersökningsperioden, men att den ökade från 4,9 % till 2 % under skadeundersökningsperioden. Kommissionen kunde därav dra slutsatsen att priserna hölls nere i ett sammanhang där unionsindustrins priser ökade mindre än kostnaderna, vilket framgår av tabell 7, som återges i skäl 275 i förordningen om provisorisk tull.

196	Av det ovan anförda följer att sökandena inte har visat att kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den drog slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada trots den ökade förbrukningen i unionen och lönsamheten på 2 % för unionsindustrin.

197	Sökandena kan följaktligen inte vinna framgång med sin andra anmärkning.

3) Beaktandet av priset på och omfattningen av importen från Kina

198

Inom ramen för sin tredje invändning har sökandena för det första hävdat att kommissionen lade tonvikten på priset på de produkter som importerades från Kina och inte erkände att importvolymen var relevant. För det andra innehåller den angripna förordningen en motsägelse mellan skälen 201 och 249 i denna fråga.

199	Sökandenas invändning grundar sig på en felaktig tolkning av den angripna förordningen.

200

För det första framgår det av avsnitt 4.3 i den angripna förordningen, med rubriken ”Import från det berörda landet”, och närmare bestämt av tabellerna 1, 2 och 3, att kommissionen på ett balanserat sätt beaktade inte bara priserna på de produkter som importerades från Kina, utan även importvolymen av dessa produkter.

201

För det andra finns det ingen motsägelse mellan skälen 201 och 249 i förordningen om provisorisk tull, eftersom dessa skäl rör olika frågor. I skäl 201 i den angripna förordningen, under rubriken ”Allmänt”, förklaras nämligen bland annat att ”[e]tt kontinuerligt tryck utövades av onormalt låga kinesiska priser [och att detta tryck fick] många konsekvenser [eftersom det] [b]land annat pressade den unionsindustrins priser, förhindrade dessa priser från att återspegla den internationella ökningen av råvarupriserna (aluminium) och minskade lönsamheten” och att ”[f]ör att denna skadevållande bild ska uppstå är det inte nödvändigt med massiva importvolymer – inte ens relativt blygsam import eller till och med förekomsten av en betydande mängd lågprisimport (vilket obestridligen är fallet i förevarande fall) för att fastställa ett lågt pristak som påverkar hela marknaden”.

202

I skäl 249 i den angripna förordningen bemötte kommissionen däremot de argument genom vilka den koncern som sökandena tillhör hade bestritt att det förelåg en väsentlig skada på grund av att kommissionens prisjämförelser var olämpliga. I detta avseende påpekade kommissionen följande:

”Det framgick av undersökningen att en jämförelse på produkttyp-basis visar att priserna för denna export underskred unionsindustrins priser betydligt, vilket ledde inte bara till jämförbara men till markant lägre priser. Haomei Group föreslog även att importörernas priser skulle användas för prisjämförelserna. … grundade kommissionen sin prisjämförelse på en objektiv grund och använde sig av en detaljerad metod och detaljerade beräkningar, vilka Haomei Group fått ta del av. Denna metod innebar att produkterna jämfördes typ för typ med hjälp av flera olika kriterier och den var därför den mest representativa metod som kommissionen hade tillgång till.”

203	Härav följer att kommissionen inte gjorde någon uppenbart oriktig bedömning och inte heller motsade sig själv när den antog skälen 201 och 249 i den angripna förordningen, vilka rör olika ämnen.

204	Sökandenas tredje invändning kan därför inte godtas.

4) Ökningen av marknadsandelen för importen från Kina

205	Inom ramen för den fjärde invändningen har sökandena anfört flera argument för att göra gällande att kommissionen gjorde fel vid beaktandet av marknadsandelen för importen från Kina.

206

Sökandena har för det första gjort gällande att efter det ytterligare slutliga utlämnandet den 8 februari 2021 ökade kvantiteten av importen av berörda produkter från Kina från över 300000 ton (i början av förfarandet) till 128853 ton. Kommissionen har i detta sammanhang inte beaktat denna minskning och har inte på något sätt ändrat sin bedömning av skadan och dumpningen.

207

Såsom framgår av tabell 2a, som återges i skäl 262 i den angripna förordningen, avser siffran 128853 ton importvolymen av produkter enligt åtta nummer i Kombinerade nomenklaturen under undersökningsperioden, med beaktande av Förenade kungarikets utträde ur unionen. Den totala importvolymen från Kina till unionen under samma period uppgick till 152551 ton och Kinas marknadsandel var 5 % (se tabell 2a, som återges i skäl 262 i den angripna förordningen). Utan hänsyn till Förenade kungarikets utträde ur unionen uppgick importen från Kina enligt åtta nummer i Kombinerade nomenklaturen till 164641 ton och den totala importvolymen från Kina till 191981 ton för en marknadsandel på 6,2 % (se tabell 2, som återges i skäl 217 i den angripna förordningen). Det är ostridigt att dessa siffror är betydligt lägre än dem som anges i tabell 2, som återges i skäl 225 i förordningen om provisorisk tull, dvs. en importvolym från Kina på 309853 ton under undersökningsperioden med en marknadsandel på 9,6 %.

208

Sökandenas argument grundar sig emellertid på en jämförelse mellan, å ena sidan, importvolymen från Kina avseende åtta nummer i Kombinerade nomenklaturen under undersökningsperioden som konstaterades i den angripna förordningen och med beaktande av Förenade kungarikets utträde ur unionen och, å andra sidan, den totala importvolymen från Kina vid antagandet av förordningen om provisorisk tull och före justering. Härav följer att denna jämförelse grundar sig på siffror som avser volymer som motsvarar olika materiella och geografiska områden och som inte kan jämföras direkt.

209

För det andra ska det påpekas, såsom kommissionen helt riktigt har gjort, att även om siffrorna för den kinesiska importen reviderades nedåt på grund av att det fanns olika uppfattningar om ett KN-nummer, kunde kommissionen, med hänsyn till tillgängliga uppgifter, bekräfta att den totala importvolymen från Kina fortfarande var betydande och att en tillväxtutveckling som var identisk med den i det preliminära skedet hade kunnat observeras.

210

Efter en ytterligare analys av importvolymerna från Kina, på grund av att KN-nummer 76109090, som även omfattar produkter som inte omfattas av undersökningen, gav upphov till skilda uppfattningar (se skäl 202 i den angripna förordningen) reviderade kommissionen siffrorna nedåt. Kommissionen ansåg att den kinesiska närvaron fortsatt skulle vara ha varit betydande (skäl 203 i den angripna förordningen) och att trots att den kinesiska marknadsandelen hade justerats nedåt i enlighet med detta, förblev importen betydande och samma tillväxttakt som i det preliminära skedet observerades (skäl 213 i den angripna förordningen). Efter en analys av de olika faktorerna och de berörda parternas argument i skälen 208–249 i den angripna förordningen, drog kommissionen, i skäl 252 i nämnda förordning, slutsatsen att de nyckelindikatorer som visar skadan i denna undersökning skulle förbli skadliga även om importen från Kina skulle bedömas exklusive ett KN-nummer.

211	Härav följer att sökandena saknar fog för sitt påstående att kommissionen inte beaktade att importvolymerna från Kina reviderades nedåt. Dessa argument kan därför inte godtas.

212

För det andra har sökandena hävdat att marknadsandelen för importen från Kina endast ökade med 49 % mellan 2016 och undersökningsperioden, vilket är ett extremt litet värde som inte kan anses utgöra ett hot mot unionsindustrin, vars resultat är stabila och positiva. Vidare saknar varje ökning av marknadsandelen relevans, eftersom den ursprungliga marknadsandelen i absoluta tal var minimal, det vill säga mindre än 15 %.

213

Det ska för det första understrykas att sökandena saknar grund för sitt påstående att en marknadsandel på mindre än 15 % för importen från Kina skulle vara ”minimal”. Även om det i artikel 5.7 i grundförordningen föreskrivs att ett förfarande inte ska inledas om importen från ett land har en marknadsandel som är mindre än 1 %, är marknadsandelen för importen från Kina betydligt större än denna procentandel (se tabell 2, som återges i skäl 217 i den angripna förordningen, och tabell 4a, som återges i skäl 262 i den angripna förordningen). I grundförordningen föreskrivs inte något annat tröskelvärde för marknadsandelar för att dra slutsatsen att importen från ett tredjeland inte är av sådan art att den vållar skada.

214

För det andra ökade den totala importvolymen från Kina med 49 % mellan 2016 och undersökningsperioden och marknadsandelen för samma import ökade med 41 % mellan 2016 och samma period. Denna ökning kan inte anses vara ”blygsam” och sökandena har inte anfört några argument som gör det möjligt att ifrågasätta denna slutsats.

215

För det tredje har sökandenas argument avseende unionsindustrins tillstånd underkänts i punkterna 162–197 ovan och sökandena har inte, inom ramen för denna invändning, anfört några andra argument som gör det möjligt att, i samband med marknadsandelen för importen från Kina, dra slutsatsen att kommissionen gjort en uppenbart oriktig bedömning.

216	Sökandena kan således inte vinna framgång med detta argument.

217

Sökandena har för det tredje hävdat att importen från Kina vann marknadsandelar till nackdel för tillverkare i tredjeländer och inte till nackdel för unionstillverkarna. Det framgår dessutom enligt sökandena av Hydro-koncernens årsrapporter att den påstådda ökningen med fyra procentenheter av marknadsandelen för importen från Kina kanske hade skett på bekostnad av marknadsandelarna för denna koncern, som är ett bolag bildat enligt norsk rätt och inte en tillverkare i unionen.

218

De uppgifter som sökandena har åberopat i punkterna 140 och 141 i ansökan, avseende import från andra tredjeländer än Kina och import från Kina, härrör, såsom sökandena angav vid förhandlingen, från tabell 2a, som återges i skäl 262 i den angripna förordningen (dessa uppgifter avser inte den totala importvolymen, utan import enligt åtta KN-nummer), och tabell nr 6a, som återges i skäl 304 i den angripna förordningen, och tar hänsyn till Förenade kungarikets utträde ur unionen.

219

Av uppgifterna i dessa tabeller framgår att den totala importvolymen från andra tredjeländer än Kina ökade från 238937 ton år 2016 – 295248 ton under undersökningsperioden, vilket ökade marknadsandelen för denna import från 8,2 % till 9,6 %, medan den totala importvolymen från Kina ökade från 97535 ton år 2016 – 152551 ton under undersökningsperioden, vilket innebar att marknadsandelen för denna import ökade från 3,4 % till 5 %. Även om det är ostridigt, såsom även framgår av de uppgifter som sökandena har lämnat, att importen från andra tredjeländer än Kina minskade mellan år 2017 och undersökningsperioden, visar summan av de ton som importerats från andra tredjeländer än Kina och de ton som importerats från Kina per år en konstant ökning (och inte en stabil mängd som sökandena har påstått). Detta innebär att ökningen av importvolymen från Kina är större än minskningen av importen från andra tredjeländer än Kina.

220

Det framgår dessutom av tabell nr 2, som återges i skäl 217 i den angripna förordningen, att den totala importvolymen från Kina under skadeundersökningsperioden ökade med 49 % (eller med 56 % med beaktande av Förenade kungarikets utträde ur unionen, såsom framgår av tabell 2a, som återges i skäl 262 i den angripna förordningen). Samtidigt framgår det såväl av tabell 5, som återges i skäl 229 i den angripna förordningen, som av tabell 5a, som återges i skäl 275 i samma förordning, att unionsindustrins marknadsandel minskade under samma period.

221	Sökandenas argument att importen från Kina kanske skedde på bekostnad av marknadsandelarna för Hydro, som är ett bolag bildat enligt norsk rätt, kan inte heller godtas.

222

Även om det skulle antas att påståendena rörande Hydro-koncernen var styrkta, stöder de inte sökandenas påstående, eftersom Hydro-koncernen, såsom kommissionen har påpekat, utan att motsägas av sökandena, ingår i unionsindustrin och ett av bolagen i koncernen, nämligen Hydro Extrusion Hungary k.f.t, Székesfehérvár (Ungern), ingick bland de unionstillverkare som ingick i stickprovet, såsom framgår av skäl 22 i förordningen om provisorisk tull.

223	Argumentet att importen från Kina inte ökade bekostnad av unionsindustrins försäljning, utan på bekostnad av import från andra tredjeländer än Kina, kan således inte godtas.

224	Sökandena kan således inte vinna framgång med dessa argument och därmed kan talan inte vinna bifall såvitt avser någon del av den tredje grundens första del. [utelämnas]

IV. Rättegångskostnader

270

Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att sökandena ska förpliktas att bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader. Eftersom sökandena har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.

271	I enlighet med artikel 138.1 i rättegångsreglerna, enligt vilken institutioner som har intervenerat i ett mål ska bära sina rättegångskostnader, parlamentet ska bära sina rättegångskostnader.

272	Enligt artikel 138.3 i rättegångsreglerna får tribunalen besluta att även andra intervenienter än dem som nämns i punkterna 1 och 2 ska bära sina rättegångskostnader. Airoldi har intervenerat till stöd för sökandena, som har tappat målet, och ska därför bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen i utökad sammansättning)

följande:

1)	Talan ogillas.

2)	Guangdong Haomei New Materials Co. Ltd och Guangdong King Metal Light Alloy Technology Co. Ltd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3)	Europaparlamentet och Airoldi Metalli SpA ska bära sina rättegångskostnader.

Papasavvas

da Silva Passos

Gervasoni

Reine

Pynnä

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 21 juni 2023.

Underskrifter

( *1 ) Rättegångsspråk: italienska.

( 1 ) Nedan återges endast de punkter i denna dom som tribunalen anser bör publiceras.